Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 37

1890-03-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:37, Lagutskottets Utlåtande N:o 37

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

7

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1890, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

• lydelse af 7 § i förordningen om allmän flottled den 30

december 1880.

7 § i förordningen om allmän flottled den 30 december 1880 är af

följande lydelse:

»Erfordras för ändamålet att jord eller lägenhet, som annan tillhör,

för flottleden begagnas eller att vatten, annan till men, ur vattendrag bortledes,

då skall i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan om skyldigheten

att afstå hvad nödigt är på Konungens pröfning ankomma, efter ty

angående sådant afstående för allmänt behof stadgas; och lände i dessa

fall, jemväl om sättet för ersättningens bestämmande så ock i allt öfrigt, de

för dylika frågor särskildt gifna föreskrifter till efterrättelse.»

Uti en inom Första Kammaren af herr Adolf Unger afgifven motion,

n:o 5, som blifvit till lagutskottet hänvisad, anmärkes, att detta lagrum

visserligen bestämde huru förfaras skall i '' saknad af godvillig öfverenskommelse,

men att deremot i förordningen icke funnes intagna några bestämmelser

för sättet att gå till väga i sådana fall, der godvillig öfverenskommelse

med jordegaren verkligen träffats. Till följd af denna brist hade

också mycken villrådighet uppstått vid förordningens tillämpning i detta

hänseende, i det att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ett län fordrat såsom

vilkor för en flottleds öppnande för allmänt begagnande att å hvarje

jordremsa, vore den ock af blott ett par qvadratmeters areal, hvilken för

flottledens inrättande tarfvades, fullständigt lagfaret eller intecknadt köpebref

skulle presteras, och i konseqvens härmed också gifvit den för flottledens

afsyning tillförordnade personen i uppdrag att vid synetillfället utreda och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

ingå i bedömande af lagligheten och beståndet af sådana jordupplåtelser;

under det att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ett annat län deremot blott

gifvit afsyningsförrättaren i uppdrag att, såsom ock funnes föreskrifvet i

flottningsstadgans 8 § mom. 1, verkställa afsyning af de i flottleden utförda

arbetena. — Då den gifna följden af detta senare förfaringssätt måste blifva

den, att i de många fall, der ingen expropriation af jord begärts, eller eljest

tvist om jord för flottledens behof hvarken vid afsyningstillfäliet eller dessförinnan

yppats, Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke fått någon som helst

anledning att befatta sig med jordfrågan, så hade ock deraf ytterligare följt,

att samma myndighet funnit sig oförhindrad att, der de föreskrifna arbetena

blifvit till läge och beskaffenhet godkända, förklara sökanden berättigad att

för allmänt begagnande upplåta sådan flottled, oberoende deraf att möjligen

framdeles tvist om en eller annan till flottleden afstådd jordbit kunde vara

att befara. -— Att denna senare tillämpning vore den med förordningens

innehåll och mening mest öfverensstämmande och i praktiken defi mest lämpliga,

vore visserligen antagligt, och detta så mycket mera, som det väl icke

heller kunde tillkomma Kongl. Maj:ts befallningshafvande såsom en administrativ

myndighet, och än mindre afsyningsförrättaren, att pröfva och bedöma lagligheten

och kraften af de mellan vederbörande jordegare och sökanden eller

flottningsföreningen ingångna aftalen, eller att afgöra de tvister, som i anledning

af dessa aftal kunde uppstå, hvilket uppenbarligen borde tillkomma

endast de allmänna domstolarne; men då nu i allt fall faktiskt vore, att

olika meningar härutinnan bland myndigheterna gjort sig gällande, och helt

visst vore att befara det äfven så framdeles komme att ske, till oberäkneligskada,

tidsutdrägt och obehag ej blott för allmänheten utan isynnerhet för

de enskilda personer, som direkt träffades af följderna utaf en annan tilllämpning

af förordningen än den rätta, så syntes ett fullständigande och

förtydligande af den här omordade, ganska vigtiga lagparagrafen, vara ur

alla synpunkter önskvärda.

Motionären föreslår derför, att Riksdagen behagade för sin del besluta

att till § 7 i Kongl. Maj:ts förordning om allmän flottled af den 30 december

1880 foga en ny punkt af följande innehåll:

»Har deremot godvillig öfverenskommelse träffats, så att icke någon

expropriation af jord eller lägenhet satts i fråga, eller eljest under ärendets

handläggning någon befogad anmärkning till myndigheterna inkommit från

egare till jord, lägenhet eller vatten, som för flottledens ordnande blifvit

taget i anspråk, så må flottleden, der öfriga i denna förordning föreskrifna

vilkor blifvit uppfylda, utan hinder af möjligen framdeles uppstående tvister

om bättre rätt till sådan egendom, förklaras upplåten för allmänt begagnande.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

9

Lika med motionären och på de af honom anförda skäl anser lagutskottet

förordningens bestämmelser höra så tillämpas, att Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, då godvillig öfverenskommelse i frågan träffats och de

föreskrifna arbetena blifvit till läge och beskaffenhet godkända, egen förklara

sökanden berättigad att för allmänt begagnande upplåta flottleden, utan att

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingår i pröfning deraf, huru vida den

träffade öfverenskommelsen till alla delar är sådan, att möjligheten af framdeles

uppkommande tvister derom är utesluten. Att förordningen i något

län erhållit en annan tillämpning, som dock, så vidt af motionen framgår,

icke blifvit genom besvär dragen under högre myndighets pröfning, finner

utskottet deremot icke innefatta tillräcklig anledning att till den anförda

paragrafen foga ett tillägg af det i motionen föreslagna innehåll.

Utskottet anser sig följaktligen böra hemställa,

att herr Ungers förevarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

JUh. till Jiiksä. Prof. 1890.

7 Sami.

21 Afä.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.