Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående formen för äktenskaps afsilande. Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat två särskilda, inom nämnda kammare af herr P. Waldenström afgifna motioner, n:o 199 och n:o 200, hvilka båda röra formen för äktenskaps ingående.

1890-04-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:41, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående formen för äktenskaps afsilande. Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat två särskilda, inom nämnda kammare af herr P. Waldenström afgifna motioner, n:o 199 och n:o 200, hvilka båda röra formen för äktenskaps ingående.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

1

N:o 41.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1890, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner angående

formen för äktenskaps afsilande.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat två

särskilda, inom nämnda kammare af herr P. Waldenström afgifna motioner,

n:o 199 och n:o 200, hvilka båda röra formen för äktenskaps ingående.

I motionen n:o 200 föreslår herr Waldenström, »att Riksdagen måtte

för sin del besluta sådan ändring i kongl. förordningen den 31 oktober 1873,

att dess § 5 må få följande lydelse: Äktenskap--— —---—

Samma lag vare i fråga om äktenskap emellan bekännare af främmande

kristen troslära och medlem af svenska kyrkan. Äro kontrahenterna medlemmar

af svenska kyrkan men icke åstunda kyrklig vigsel, må deras äktenskap

af slutas inför borgerlig myndighet. Der ingendera tillhör o. s. v. — — —»

Enligt gällande lag erfordras i allmänhet vigsel af prest inom svenska

kyrkan för afslutande af äktenskap. Undantag från denna regel hafva

emellertid af lagstiftningen medgifvits. Sålunda skall, enligt § 5 i förordningen

den 31 oktober 1873, äktenskap mellan dem, hvilka begge tillhöra

samma främmande trossamfund, med sådant presterskap, att Konungen funnit

åt detsamma kunna anförtros att vigsel med laga verkan förrätta och förty

rättighet dertill medgifvit, afslutas med vigsel efter samfundets kyrkobruk.

Tillhöra de olika främmande kyrkosamfund med sådant presterskap, som

nyss är nämndt, eller är blott endera medlem af dylikt samfund; då må

Bih. till Likså. Frot. 1890. 7 Samt. 23 Saft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

äktenskapet kunna afslutas antingen medelst vigsel, förrättad af dertill

berättigad prest inom enderas trossamfund eller inför borgerlig myndighet.

Detsamma gäller i fråga om äktenskap emellan bekännare af främmande

kristen troslära och medlem af svenska kyrkan. Enligt förordningen den 20

januari 1863 skall äktenskap mellan kristen och mosaisk trosbekännare afslntas

inför borgerlig myndighet. Slutligen må, enligt förordningen den 15

oktober 1880, äktenskap under sistnämnda form ingås af den, som ej blifvit

döpt eller inom svenska kyrkan begått nattvarden, men icke heller tillhör

främmande trossamfund.

Eu afses med motionärens förevarande förslag, att den borgerliga

formen för äktenskaps afslutande skulle i så måtto sidoordnas den kyrkliga,

att medlemmar af svenska kyrkan, hvilka äro behörige att få sitt äktenskap

besegladt genom kyrklig vigsel, skulle ega frihet att välja mellan den borgerliga

och den kyrkliga formen.

Utskottet saknar anledning att här ingå i pröfning af frågan, huru

vida den kyrkliga eller den borgerliga formen för äktenskaps ingående är

den med handlingens inre väsen mest öfverensstämmande; men det synes

utskottet vara höjdt öfver allt tvifvel, att omsorgen om rättsordningens upprätthållande

krafvel-, att den ena af dessa former uppställes såsom den regelmessiga,

så att antingen, såsom nu, den kyrkliga formen föreskrifves såsom

regel, hvarifrån endast på grund af särskilda förhållanden undantag må ega

rum, eller ock den borgerliga formen göres obligatorisk, naturligtvis med rätt

för vederbörande att, om de så önska och äro dertill behörige, tillika undfå

kyrklig vigsel.

Utskottet kan ej heller underlåta att framhålla det i formelt afseende

oegentliga uti, att, såsom motionären föreslagit, i förordningen angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning införa bestämmelser om

sättet för afslutande af äktenskap mellan personer, som båda tillhöra svenska

kyrkan.

Slutligen vill utskottet erinra derom, att en vid 1885 års riksdagväckt

motion i samma syfte som den nu föreliggande blef, i enlighet med

lagutskottets hemställan, af båda kamrarne afslagen, i Första Kammaren

utan votering och i Andra Kammaren med 109 röster mot 63, som afgåfvos

för bifall till motionen.

På ofvan angifna skäl får utskottet följaktligen hemställa,

1) att herr Waldenströms motion n:o 200 icke må af

Riksdagen bifallas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

3

I 15 kap. 11 § kyrkolagen stadgas: »De, sotn intet kunna råda

sig eller de sina, skola i tid låta deras själasörjare förnimma, när de eller

deras anhörige vilja trolofvas, att han må varna dem för de hinder, som

dem till skada af skyld- eller svågerskap kunna i vägen ligga; och skall

ingen trolofvas, som icke kan Lutheri Catechismum och häfver begått Herrans

nattvard.»

Då förbudet mot trolofning för den, som icke begått Herrans nattvard,

gjorde det omöjligt för personer, hvilka, ehuru de ej utgått ur svenska

kyrkan, icke inom densamma begått nattvarden, att ingå ett laggiltigt,

äktenskap, och antalet sådana personer på senare tiden betydligt ökats, utfärdades

den här ofvan omförmälda förordning angående äktenskaps afslutande

i visst fall inför borgerlig myndighet den 15 oktober 1880, hvilken förordning

är af följande lydelse:

»Vill någon, som ej blifvit döpt eller som icke inom svenska kyrkan

begått Herrans nattvard men icke heller tillhör främmande trossamfund, ingå

äktenskap, må det afslutäs inför borgerlig myndighet i den ordning och med

tillämpning af de föreskrifter, som, angående borgerligt äktenskap af främmande

trosbekännare och hvad i sammanhang dermed så väl i afseende å

lysning som för öfrigt bör iakttagas, äro stadgade i förordningen den 31

oktober 1873.»

Nu anmärker, i motionen n:o 199, herr Waldenström, att den utväg,

som genom denna förordning anvisats personer, hvilka icke inom svenska

kyrkan begått nattvarden, att ingå äktenskap, icke vore för alla tillfredsställande.

Motionären erkände visserligen, att rättighet till kyrklig vigsel

förutsatte vissa kyrkliga qvalifikationer; men dessa borde bestämmas så, att

de motsvarade ändamålet, utan att på annat sätt i kyrkligt hänseende vålla

en skada, som öfvervägde det dermed afsedda gagnet. Att kontrahenterna

vore döpta, att de egde försvarlig kristendomskunskap, att de ock vore

hederliga och rättskaffens menniskor, det kunde ju med rätta anses böra

utgöra vilkor för erhållande af kyrklig vigsel. Deremot syntes det vara

olämpligt att fordra, att de skola hafva gått till nattvarden inom svenska

kyrkan. Den omständighet, att en person icke gått till nattvarden, behöfde

icke innebära något förakt för den kyrkliga välsignelsen eller dylikt, Om

nu en sådan person skulle ingå äktenskap och för sin egen eller för den

andra kontrahentens skull önskade erhålla kyrklig vigsel, vore det orimligt

att förvägra honom detta. Då mången — låt vara fördomsfullt — ansåge

civiläktenskapet såsom något mindre ärbart, kunde en person härigenom förledas

att mot sitt samvete begå nattvarden.

Hufvudsakligen på dessa skäl föreslår motionären, att Riksdagen måtte

för sin del besluta sådan ändring i kong!, förordningen den 15 oktober 1880,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o il.

att orden: »eller inom svenska kyrkan begätt nattvarden» ersättas med

följande ord: »eller icke eg er nöjaktig kristendoniskunskap.»

Under de förhandlingar, som föregingo utfärdandet af 1880 års förordning,

yppades tvekan, huru vida den bestämmelse, som der meddelades,

borde anses innefatta en ändring i 15 kap. 11 § kyrkolagen och följaktligen

behandlas i den ordning, som i 87 § 2 mom. regeringsformen stadgas.

Den mening gjorde sig emellertid gällande, att ärendet borde behandlas såsom

tillhörande civillag, och detta hufvudsakligen af det skäl, att 15 kap.

11 § kyrkolagen ansågs stadga vilkor endast för äktenskaps afslutande

genom vigsel af prest inom svenska kyrkan; och förordningen utfärdades

utan kyrkomötets hörande.

Hvad deremot det nu föreliggande förslaget angår, lärer icke någon

tvekan kunna uppstå derom, att för dess genomförande erfordras ändring af

anförda ställe i kyrkolagen, hvilket uppställer nattvardens begående såsom

ett oeftergiflig! vilkor för trolofning och derpå följande kyrklig vigsel.

Då nu motionären icke framstält förslag om någon sådan ändring,

utan hvilken motionens syfte icke torde kunna uppnås, föranlåtes utskottet

hemställa,

2) att herr Waldenströms motion n:o 199 icke må vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den 10 april 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herr Lilienberg, med hvilken herrar Claeson, Smedberg, Hans

Andersson och Carl Persson instämt: Om än det måste medgifvas, att

motionärens förslag i motionen n:o 199 är ofullständigt i så måtto, som den

af honom föreslagna lagändring förutsätter ändring af 15 kap. 11 § kyrko
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

5

lagen, tonle dock, i betraktande af den åsigt om lagutskottets befogenhet,

som ofta inom utskottet gjort sig gällande, nämnda ofullständighet icke bort

utgöra hinder för utskottet att framställa det förslag, som kunde finnas

nödigt för åvägabringande af den ändring i gällande bestämmelser, motionen

afser, förutsatt att utskottet ansett motionen i sak förtjena framgång.

Vid senaste kyrkomöte väcktes förslag om den ändring af 15 kap.

11 § kyrkolagen, att stadgandet om nattvardens begående såsom vilkor för

trolofning och följaktligen för ingående af äktenskap skulle utbytas emot

stadgande, att vederbörande skulle vara berättigad till nattvardens begående.

Motionen, afstyrkt af kyrkolagutskottet, vann icke kyrkomötets bifall; men

af åtskilliga ledamöter yrkades bifall till en mot utskottets betänkande

afgifven reservation, hvari yrkades den ändring af ifrågavarande lagstadgande,

att orden »häfver begått Herrans nattvard» borde utbytas mot »är

berättigad till konfirmation och nattvardsgång»; och anfördes till stöd härför,

väsentligen samma skäl, som nu af motionären blifvit framstälda.

Då jag är med motionären ense i sak, men anser sistnämnda, vid

kyrkomötet framstälda förslag vara att föredraga framför det i nu förevarande

motion framlagda, obestämda och följaktligen i tillämpningen otillfredsställande

om »nöjaktig kristendomskunskap» såsom vilkor för ingående

af äktenskap -- jag förutsätter nemligen, att motionären afsett, att vilkoret

i 15 kap. 11 § kyrkolagen, att vederbörande skall hafva begått Herrans

nattvard, skulle utbytas mot vilkoret af nöjaktig kristendomskunskap —, hemställer

jag,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring af gällande lagstiftning angående

afsilande af äktenskap emellan medlemmar af svenska

kyrkan, att vilkoret att hafva begått Herrans nattvard

ersättes af att vara berättigad till konfirmation och nattvardsgång

samt att emellan dem, som icke äro sålunda

berättigade, äktenskap må afslutas inför borgerlig myndighet.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1890. 7 Sarnl. 23 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.