Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862. Deri ofta behandlade frågan om ändrade bestämmelser rörande den kommunala rösträtten på landet har vid innevarande riksdag upptagits i tre särskilda motioner, hvilka af vederbörande kammare hänvisats till lagutskottets handläggning.

1890-04-14 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:43, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862. Deri ofta behandlade frågan om ändrade bestämmelser rörande den kommunala rösträtten på landet har vid innevarande riksdag upptagits i tre särskilda motioner, hvilka af vederbörande kammare hänvisats till lagutskottets handläggning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43

1

X:o 43.

Ank. till Itiksd. kansli den 15 april 1890 kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad

lydelse af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 1862.

Deri ofta behandlade frågan om ändrade bestämmelser rörande

den kommunala rösträtten på landet har vid innevarande riksdag upptagits

i tre särskilda motioner, hvilka af vederbörande kammare hänvisats

till lagutskottets handläggning. I två af dessa motioner,

afgifna inom Andra Kammaren af herr N Nilsson i Skärhus, n:o 155,

och af herr O. Jonsson i Hof, n:o 167, föreslås, med anslutning till

hvad lagutskottet vid flera tillfällen hemstält, antagande af en förordning,

enligt hvilken § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

skulle erhålla följande ändrade lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta

fyratal;. dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla,

hvilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund än

den för utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes

stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver ärendet, som röra sådana besvär,

beräknas efter den särskildt bestämda grunden.

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar

mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i

något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden sammanBih.

till Likså. Prof. 1890. 7 Sami. 25 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 43-

räknadt tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning

af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.»

Den tredje af ofvan omförmälda motioner har afgifvits inom

Första Kammaren, n:o 14, af herr Öländer; och föreslås deri, att Riksdagen

ville för sin del besluta följande tillägg till 11 § i kongl. förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan nämnda

paragraf lyder i kongl. förordningen den 26 oktober 1888, nemligen:

»Ej må bolag utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar

mot en femtedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i

något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden sammanräknad!,

tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning

af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.»

Hvad först angår herrar N. Nilssons och O. Jonssons, sins emellan

öfverensstämmande, förslag, tillåter sig utskottet att åbeiopa hvad

utskottet anfört i sitt vid 1888 års riksdag afgifna utlåtande, n.o 43, i

anledning af då väckta motioner i ämnet. Utskottet, yttrade i detta

utlåtande bland annat:

»Förslag om en dylik inskränkning i den rösträtt, som tillkommer

de högst beskattade inom eu kommun, hafva såsom bekant ofta blifvit

framstälda och jemväl vunnit Andra Kammarens godkännande. Den

bråkdel af kommunens hela röstetal, som högst skulle få tillkomma eu

röstegande, har föreslagits än till en femtedel, än till eu tiondedel, än,

såsom i den nu föreliggande motionen, till en tjugondedel. Denna

mångfald af olika förslag synes gifva stöd åt den åsigt, att fastställandet

af en dylik inskränkning icke kan fotas på någon allmängiltig rättsgrund,

utan ytterst måste öfverlemnas åt ett visst godtjmke. Den nu

gällande kommunala rösträtten stödjer sig deremot på den bestämda

och ingalunda förkastliga grundsats, att i samma mån en kommunalmedlem

bidrager till utgifterna för kommunens ändamål, i samma mån

bör han ock vara berättigad att utöfva inflytande på ledningen af kommunens

angelägenheter. .

Anledningen till de upprepade förslagen i ämnet har åt lörslagsställarne

i allmänhet angifvits vara den, att i ett antal kommuner en

enda person eger så stort röstetal, att han ensam kan utöfva kommu

nens beslutanderätt, och att i andra kommuner två eller ett fåtal personer,

om de äro ense, kunna på samma sätt öfverrösta samtliga öfrige

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

kommunalmedlemmar. Under sådana förhållanden kunde man ej anse,

att någon verklig sjelfstyrelse funnes för dessa kommuner. Ser man

saken uteslutande ur denna synpunkt, kan man emellertid mot hvarje

sådant förslag anmärka, att magten genom den ifrågasatta inskränkningen

i de högst beskattades rösträtt endast skulle öfverflyttas till

ett — visserligen något större — antal jemförelsevis högt beskattade,

men att det lägre beskattade flertalet af kommunens medlemmar

lika litet som nu skulle kunna genom sin rösträtt inverka på kommunens

sjelfstyrelse.

Det är i alla händelser endast inom ett jemförelsevis ringa antal

kommuner, der en enda eller nagra fa personer gemensamt ega ett

öfvervägande röstetal. Inom sådana kommuner skulle det i många fall

vara mycket obilligt, om dessa personer, hvilka i en öfvervägande grad

måste bära de för kommunala ändamål pålagda afgifter, skulle mot sin

vilja kunna åläggas sådana. Da man tillika tager i betraktande, att

desse högst beskattade vanligen äro egare af stora gods eller innehafvare

af stora industriella anläggningar och sålunda hafva sitt enskilda

intresse på ett mera varaktigt sätt förbundet med kommunens gemensamma

intressen, synes man kunna antaga, att misstag och öfvergrepp

långt mindre äro att befara från desses sida än från en mera vexlande

majoritet af lägre beskattade.

Det bör ock här anmärkas, att det sätt, hvarpå en sådan öfvervägande

rösträtt hittills blifvit inom vårt land utöfvad, icke i allmänhet

gifvit skälig anledning till klagomål. Detta bestyrkes bäst deraf, att

vid de tillfällen, då frågan om den kommunala rösträtten varit å bane,

anhängarne af de framstälda förslagen inskränkt sig till att framhålla

möjligheten af missbruk under nuvarande förhållanden, men sjelfve medgifvit,

att sådana i allmänhet icke förekommit.»

Slutligen erinrade utskottet, att den föreslagna ändringen i den

kommunala rösträtten skulle, tillämpad vid val, medföra en icke oväsentlig

rubbning af grunderna för Första Kammarens sammansättning, en

rubbning, hvilken utskottet för sin del icke funne önskvärd.

På dessa skäl, hvilka synas utskottet fortfarande ega full giltighet,

hemställer utskottet

l) att hvad i herrar N. Nilssons och O. Jonssons

motioner föreslagits icke må vinna Riksdagens bifall.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Hvad vidare angår det af herr Öländer framstälda förslag, så

gäller, enligt utskottets tanke, derom hufvudsakligen detsamma som

här ofvan blifvit anfördt i fråga om herrar Nilssons och Jonssons förslag.

För dem åter, livilka anse en sådan förändring, som af de båda

sistnämnde motionärerne påyrkats, önskvärd, torde den af herr Öländer

föreslagna ändringen synas alltför litet betydande, då densamma endast

inom jemförelsevis få kommuner skulle medföra någon verkan. Utskottet

får derför hemställa,

2) att herr Öländers förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 april 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

Al herrar Lilienberg, Smedberg, A. Nilsson, C■ Persson, Hans Andersson

och A. Göransson: »Vid flera föregående riksdagar har lagut
skottet

föreslagit och Riksdagens Andra Kammare antagit förändring af

förordningen om kommunalstyrelse på landet i syfte att begränsa den

kommunala rösträtten. Det skäl, som blifvit anfördt för en sådan begränsning,

nemligen att densamma utgör en nödvändig förutsättning

derför, att begreppet kommunal sjelfstyrelse, som ligger till grund för

kommunallagarne, skall blifva en verklighet, är utan tvifvel fortfarande

giltigt, och hafva vi derför, med anslutning till det förslag till ändring

af omförmälda kongl. förordning, som, på sätt nämndt är, vid flera

riksdagar vunnit Andra Kammarens bifall och hvilket nu af herrar Nils

Nilsson och O. Jonsson blifvit upptaget, ansett, att utskottet bort tillstyrka

Riksdagen att antaga följande:

Förordning angående ändrad lydelse af § 11 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande jS:o 43. 5

Härigenom förordnas att § 11 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, sådan nämnda paragraf lyder i torordningen

den 26 oktober 1888, skall kafva följande lydelse:

§ n
Röstvärdet

skall beräknas efter det en hvar rostegande åsätta

fvrktal; dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga

alla, hvilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan gran ,

än den för utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande,

finnes särskildt stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver ärenden, som

röra sådana besvär, beräknas efter den särskild! bestamda grunden. Ej

må någon utöfva rösträtt för större antal röster, an som svarar mot en

tiondedel af kommunens hela röstetal efter rostlängden, eller i något fall

för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden sammanraknadt tillkommei

öfrige rostegande. Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt bråktal,

skall det bortfalla.))

Af herr Redelius: »Rå jag i denna fråga hyser en annan uppfattning

än majoriteten inom utskottet, ber jag att få med nagra ord klargöra

min afvikande mening. ... -i- t °

I fråga om kommunal rösträtt kan man allt tydligare urskilja tv a

olika grupper, som allt skarpare skilja sig från hvarandra: lefvande

personer och s. k. juridiska personer. Uttrycket »juridiska personer»

betecknar, som kändt är, sådana rättssubjekt som t, ex. bolag, sars i

aktiebolag m. m. Båda slagen kunna numera vara röstberättigade i eu

och samma kommun. Men ursprungligen hade ingå andra an lefvand

personer rösträtt, och de måste vara personligen närvarande för att t

utöfva denna sin rätt. De frånvarande fingo åtnojas med de närvarandes

beslut. Om under sådant förhållande någon egde större rösträtt

än de andre tillsammans, var faran dock icke stor, ty, emedan han

var närvarande, kunde han låta tala vid sig och kunde vara tillgänglig

för skäl och bevis. Då dertill lägges, att röstgrunden var hemmantalet

och den större röstegaren alltså hade samma intresse som de små

röstegarne, uppkom icke lätteligen skälig anledning till klagan Men

ett annat förhållande begynte inträda, då den frånvarande tillerkändes

rätt att begagna ombud ‘ och rösta genom fullmagt Derom vill jag

dock icke nu yttra mig. Men eu annan mera betydande förändring,

eu rigtig omhvälfning i fråga om den kommunala rosträtten, inträdde

med kommunallagarnes införande, då röstgrunden. forandrades tran

mantal till fyrk och rösträtten utsträcktes äfven till juridiska personer,

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 7 Sami. 25 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

som till och med sedan fått större rätt än de lefvande personerna q*

Ȁirren ioke

tr/P

de fortgår mer och mer i den rigtningen ju flera bolag bildas Men

bolagens antal okas oupphörligen. Redan är det kommet så långt att

en juridisk person kan ega mer inflytande på en kommuns eller kvrkoiorsamhngs

gemensamma angelägenheter än alla derinom boende lef
,

rettf syr m«icke Ää

ej nelier ratt. Men betänkligare blir det, då den juridiska personen är

en okänd storhet, hvars ställföreträdare, som naturligtvis*^ saknar all

handlingsfrihet gent emot principalen, eger afl bestämmande magt gent

emot kommunens egna lefvande medlpmmcn- ______ ,-n ^ ^ ■,

f —xeivanae medlemmar. Utländinqar till och med

drma^ånde »“^onsinnehafrare vara i verkligen

inom rikft na 1 fbe8ta?mande’ fa1Kn *> Personligen sakna rösträtt

np“ i k t'' D r fva na^on svensk man till ombud eller redskap

Detta kan svårligen vara bra. Men ju mer bolagens antal ökas och

deras fasta egendom mtecknas, deras utländske fordringsegares och

llnlfskerrärtcdf7T t “/A0f/na^ ökas> dess mer mmslfas de innaskes

ratt och frihet att besluta i egna angelägenheter Här hotar

enligt mm uppfattning en verklig fara för svensk frihet och svensk

ickefbff bTundf för d^ kommu™T-, Mig synes, att statsmagterna

, blunda för denna fara, men allvarligen råda bot derför, medan

W-fr Ingen -^ldlsk Person borde tillåtas öfverrösta de öfrige röstberattigade.

De inom <m kommun boende lefvande personernf borde

d* gemensamma kommunala anöfrige

^reservanterna klm^ jag 1 de‘ slnt- hvarti]1 de

erhålleneTe<Swrf "har-lbeFrt ? här antecknadt, att han på grund af

behandling tg„metuSotSt gSg°r0maie” ““ de''tagit 1 detta äre“des

STOCKHOLM, P. A. XYMANS EFTERTRÄDARE, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.