Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 44

1890-04-14 · 108 sidor, varav 102 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 102 av 108 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:44, Lagutskottets Utlåtande N:o 44

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

1

N:o 44.

Ant till Riksd. kansli den 14 april 1890, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till lag angående ändring i

vissa delar af strafflagen och till lag angående ändring

i vissa delar af strafflagen för krigsmagten den 7 oktober

1881 än äfven väckta motioner om ändring i strafflagen.

Kongl. Maj:t har den 14 sistlidne februari till Riksdagen aflåtit

en så lydande proposition, n:o 21:

»Sedan nya lagberedningen, enligt nådigt uppdrag, utarbetat förslag

till dels lag angående ändring i vissa delar af strafflagen, dels

lag angående ändring i vissa delar af strafflagen för krigsmagten den

7 oktober 1881, samt dessa förslag undergått föreskrifven granskning

i högsta domstolen, vill Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af de i ärendet

förda protokoll i statsrådet och i högsta domstolen, härmed, jemlikt

87 § regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade

förslag till

l:o. Lag angående ändring i vissa delar af strafflagen; och

2:o. Lag angående ändring i vissa delar af strafflagen för krigsmagten

den 7 oktober 1881.»

Propositionen har af båda kamrarne hänvisats till lagutskottet.

De vid propositionen fogade lagförslag finnas här nedan i detta

utlåtande intagna; och har utskottet, för att underlätta jemförelsen med

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 7 Sand. 26 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

strafflagens nuvarande lydelse, låtit jemte förslaget aftrycka de delar

af nu gällande strafflag, i livilka ändring föreslagits.

I sammanhang med den kongl. propositionen har utskottet till

behandling förehaft två särskilda, inom Andra Kammaren väckta och

af nämnda kammare till utskottet hänvisade motioner, i hvilka föreslås

ändring i strafflagen. I den ena af dessa motioner, n:o 115, afgifven

af herr A. F. Broström, framställes det förslag, »att Riksdagen ville

för sin del besluta, att straffpåföljden förlust af medborgerligt förtroende

utöfver strafftiden måtte ur strafflagen utgå».

Den andra af nämnda motioner, n:o 185, har afgifvits af herr

F. G. Björck; och föreslås deruti, att Riksdagen ville antaga följande

ändrade lydelse af 2 kap. 19 § strafflagen:

»Har den, som begått brott, hvarom nu är sagdt, derför gjort,

sig skyldig till dödsstraff eller straffarbete på lifstid, skall han förklaras

förlustig medborgerligt förtroende för alltid; har han förskylt straffarbete

på viss tid, kan han, der ej annorledes i lagen särskilt stadgadt

finnes, förklaras medborgerligt förtroende förlustig för längre tid

än till straffet uttjent är.

Den, som begått brott, så att han förverkat embete, tjenst eller

annan allmän befattning, som af honom innehafves, kan ej dömas medborgerligt

förtroende förlustig längre tid än till straffet uttjent är.»

Det allmänna syftet med den revision af strafflagen, hvars resultat

föreligger i de vid den kongl. propositionen fogade lagförslag, angifves

af nya lagberedningen på följande sätt:

»Det åt nya lagberedningen lemnade uppdrag att företaga eu revision

af strafflagens straffbestämmelser har af beredningen uppfattats

sålunda, att fråga icke vore om utarbetande af en i väsentliga delar ny

strafflag, utan hufvudsakligen att, med ledning af den erfarenhet, som

vunnits under nu gällande lags tillämpning, föreslå den jemkning i

straffen, som visat sig vara af behofvet påkallad.

Till följd af denna uppfattning har beredningen ansett sig icke

böra ifrågasätta sådana ändringar i strafflagens allmänna del, hvilka

skulle medföra en rubbning af de grunder, hvarå lagen är byggd. Deremot

har beredningen tagit under behandling de med dess hufvuduppgift

nära sammanhängande frågorna om förlust af medborgerligt

förtroende, om särskildt straff för återfall i brott, om straffnedsättning

för unga förbrytare, om nödvärn samt om preskription af straff, hvilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

frågor kunna lösas utan en genomgripande omarbetning af lagen i öfrigt;

och har beredningen dervid funnit strafflagens bestämmelser^ rörande

dessa ämnen böra undergå vissa ändringar i mildrande riktning.

Vidkommande strafflagens speciella del har beredningen i anledning

af särskilda till densamma öfverlemnade framställningar föreslagit

straffbestämmelser dels för störande af enskilda sammankomster för gemensam

andaktsöfning och dels för förfalskning af främmande stats

allmänna stämplar och märken, hvarjemte beredningen vid granskning

af strafflagens stadganden angående mordbrand och annat eldsåsättande

funnit nödigt föreslå bestämmelser, genom hvilka försök till sådana

brott skulle blifva med straff belagdt samt med dessa brott skulle likställas

skadegörelse å Adssa föremål medelst användande af sprängämnen.

Kapitlet om stöld och snatteri har i väsentliga delar omarbetats.

I öfrigt afse de af beredningen föreslagna ändringar med. få undantag

endast straffsatserna. I regeln hafva ändringar föreslagits allenast

beträffande sådana straff, om hvilkas olämplighet erfarenhet vunnits

under strafflagens tillämpning. Straffbestämmelser för brott, hvilka

sällan, om någonsin, förekommit och blifvit föremal för åtal, hafva

lemnats orörda, så vida icke, såsom i nagra fall inträffat, en jemkning

deraf blifvit en nödvändig följd af andra ändringar i lagen. Af de

föreslån-11a ändringarne 1 straffsatserna innebär flertalet en mildimg.

Straffskärpningar hafva dock föreslagits, bland annat, för vissa misshandels-,

bedrägeri- och embetsbrott äfvensom för djurplågeri.))

Vid den granskning af det kongl. förslagets bestämmelser, som

det ålegat lagutskottet att verkställa, har utskottet, särskildt i anledning

af de båda ofvan omförmälda motionerna, haft att taga i öfvervägande

den frågan, huruvida påföljden förlust af medborgerligt förtroende

borde ur strafflagen uteslutas. Nya lagberedningen anför i

detta ämne följande:

»Ej sällan har man påyrkat, att den i strafflagen för vissa brott

stadgade påföljden förlust af medborgerligt förtroende måtte helt och

hållet borttagas, och till stöd för detta yrkande dels hänvisat till den

åsigt, som i allmänhet inom den nyare rättsutvecklingen gjort sig gällande

om förkastligheten af straff, hvilka gå på äran, dels åberopat,

att denna påföljd i tillämpningen visat sig ytterst förderflig, i ty att

den för frigifna brottslingar försvårar återgången till en loflig och nyttig

verksamhet och sålunda motverkar bestraffningens syfte. I förra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

afseendet må emellertid erinras, att påföljden förlust af medborgerligt

förtroende ingalunda är jemförlig med de gamla ärestraffen. Dess syfte

är ej att tillfoga brottslingen något lidande genom att utsätta honom

för andra menniskors afsky och förakt, utan endast att förebygga, att

deri, som blifvit dömd för nesligt brott, må framdeles eller, der påföljden

ådömes för viss tid, förr än någon tid förflutit efter det lian

lemnat straffanstalten, inträda i sådan verksamhet inom samhället,

hvars betroende åt en person ansetts böra förutsätta, att denne gjort

sig förtjent af allmän tillit — något, hvarom sjelfva benämningen förlust

af »medborgerligt förtroende», rigtigt förstådd, innehåller en antydan.

Svårligen kan ock lagstiftaren helt och hållet uppgifva grundsatsen

att utesluta gröfre brottslingar från vise offentlig verksamhet

äfven utöfver den tid, som frihetsstraffet omfattar. Men vid sådant

förhållande är det uppenbarligen i praktiskt afseende synnerligen lämpligt

att på ett ställe, och det just i strafflagen, sammanföra bestämmelserna

rörande de brott, hvilka anses böra medföra denna påföljd,

så att särskilda lagar och författningar sedan utan vidare kunna hänvisa

härtill, och detta så mycket mera, som härigenom jemväl vinnes

den fördel, att man kan låta tidslängden för ifrågavarande påföljd,

der den ej anses böra åläggas för alltid, bestämmas af domaren med

hänsyn till de vid hvarje särskild! fall föreliggande omständigheter.

Hvad den senare anmärkningen angår, så träffar i sjelfva verket

ej heller denna strafflagens bestämmelser i ämnet. Att den, som begått

nesligt brott, skulle, för att ej beröfvas sin utkomst, bibehållas

vid embete, tjenst eller annan allmän befattning, som han kan innehafva,

lärer ej på allvar af någon sättas i fråga, och huru vida bland

de »rättigheter och förmåner, för hvilkas tillgodonjutande god fräjd erfordras»

tilläfventyrs finnas sådana, vid hvilka, till underlättande af

straffade personers bemödanden att ärligt förvärfva sitt uppehälle, detta

förbehåll borde försvinna, är en fråga, som det ej tillkommer strafflagstiftningen

att besvara.

På grund af hvad nu blifvit anfördt har beredningen ansett sig

sakna skäl att förorda ett upphäfvande af strafflagens stadganden om

förlust af medborgerligt förtroende. För att dock ur strafflagen borttaga

hvarje stöd för den missuppfattningen, att ifrågavarande påföljd

afser att stämpla den dömde såsom vanhedrad och ovärdig medmenniskors

aktning, och för att tydligen utmärka, att densamma endast

innefattar ett utestängande från allmänna befattningar och från utöfningen

af vissa medborgerliga rättigheter, har beredningen ur 19 §

uteslutit orden »såsom vanfräjdad ansedd». För en sådan uteslutning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

möter ej något hinder i den omständighet, att vissa lagar och författningar

begagna uttrycket »vanfräjdande brott», då i allt fall tvifvel ej kan

uppstå derom, att med sagda uttryck förstås sådana brott, hvilka, enligt

ordalydelsen i denna §, medföra den påföljd, att den dömde blir »utestängd

från alla sådana rättigheter och förmåner, för hvilkas tillgodonjutande

god fräjd erfordras».

Om således påföljden förlust af medborgerligt förtroende blifvit

bibehållen, har dock beredningen föreslagit åtskilliga bestämmelser,

genom hvilka användningen af nämnda påföljd skulle i ej obetydlig

mån inskränkas. Så har för åtskilligt brott, å hvilka hittills ovilkorligen

skolat följa straffarbete, åtföljdt af förlust af medborgerligt förtroende,

såsom straff föreslagits jemväl fängelse, med hvilken senare

straffart berörda påföljd icke förenas. Det inses lätt, hvilken stor betydelse

i det hänseende, hvarom nu är fråga, eu sådan ändring eger, då

den vidtagits med afseende å, bland annat, ett så ofta förekommande

brott som stöld.

I sammanhang med den allmänna strafflindring, som ifrågasatts

för sådana förbrytare, hvilka vid brottets begående ej uppnått aderton

års ålder, har beredningen vidare, efter utländsk lagstiftnings föredöme,

föreslagit, att förlust af medborgerligt förtroende ej må ådömas någon

för brott, som han före denna ålder begått, en föreskrift, hvilken torde

hafva sitt berättigande i den unge brottslingens mindre utvecklade själstillstånd,

som ej hos honom låter förutsätta samma fasthet i viljan och

samma förmåga att till fullo inse gerningens brottslighet, som hos personer

af en mognare ålder.

Beredningen har ock föreslagit ändrade bestämmelser om tidslängden

för ifrågavarande påföljd. Att med viss tids frihetsstraff

förena förlust af medborgerligt förtroende för alltid synes i allmänhet

vara mindre lämpligt. Redan begränsningen af det egentliga straffet

visar, att lagstiftaren utgått från den förutsättning, att hopp finnes om

brottslingens förbättring; och en tidpunkt bör följaktligen i regel kunna

antagas inträffa, då från samhällets sida giltigt hinder ej möter att åter

inrymma honom i full utöfning af hans medborgerliga rättigheter. Beredningen

har derför trott sig ega skäl föreslå, att förlust af medborgerligt

förtroende för alltid må ådömas endast i de fall, då brottet

pröfvas förtjena dödsstraff eller straffarbete på lifstid. Från denna regel

torde undantag dock böra göras för menedsbrott med afseende å så väl

detta brotts synnerligen nesliga beskaffenhet, som angelägenheten att

förhindra en menedare från att någonsin vidare bära vittne. Genom

nyssnämnda förändring undanrödjas åtskilliga oegentligheter i nu

gällande stadgande!! om förlust af medborgerligt förtroende, såsom att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

i några fall sådan påföljd för alltid ovilkorligen förenas med straff, som

kan nedgå ända till sex månaders straffarbete; att vissa brott alldeles

icke medföra förlust af medborgerligt förtroende, när för dem dömes

till straffarbete under två år, men deremot sådan påföljd för alltid, då

straffet bestämmes till straffarbete i minst två år; samt att vid åtskilliga

brott enligt lagens ordalydelse möjlighet förefinnes att ådöma

förlust af medborgerligt förtroende för alltid i förening med äfven det

minsta mått af straffarbete.»

Vid lagförslagets granskning i högsta domstolen ifrågasattes af

två justitieråd uteslutande af stadgandena om förlust af medborgerligt

förtroende; men statsrådet och chefen för justitiedepartementet uttalade

vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t den mening, att så länge

lagstiftningen på skilda områden uppstälde god fräjd såsom vilkor för

utöfningen att vissa rättigheter, det syntes vara oundgängligen nödigt,

att strafflagen bestämde, hvilka brott skola medföra ifrågavarande

påföljd.

I förevarande ämne delar lagutskottet de åsigter, hvilka, på sätt

här ofvan anförts, blifvit uttalade af nya lagberedningen och chefen

för justitiedepartementet. De ändringar i nu gällande bestämmelser,

som föreslagits i propositionen, finner utskottet ändamålsenliga. Utskottet

har dock ansett, att påföljdens tillämpning vid tjufnadsbrott kan något

mer, än i förslaget skett, inskränkas, på sätt utskottet vid 20 kap.

vill närmare angifva. Derjemte har utskottet funnit nödigt att i förslaget

införa uttrycklig bestämmelse om huru förfaras skall, då någon

för särskilda brott ådömts förlust af medborgerligt förtroende, hvarom

utskottet här nedan får tillfälle att närmare yttra sig.

För de ändringar, hvilka, enligt utskottets mening, böra vidtagas

i det kongl. förslaget, går utskottet nu att redogöra.

4 kap. 2 §.

Då i denua § stadgas, att den brottslige skall för hvarje brott

dömas till särskildt ansvar, synes föreskriften, att domstolen skall utsätta

de särskilda straff, som å hvarje brott följa bort, endast innefatta

ett onödigt upprepande; och har utskottet, på grund af denna

sin uppfattning, ändrat redaktionen af paragrafens senare del.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

I nya lagberedningens förslag var till denna § fogadt ett så lydande

tillägg: »dock skall, der någon för särskilda brott gjort sig förfallen

till förlust af medborgerligt förtroende, sådan påföljd för dessa

brott samfäldt honom ådömas, efter ty i 2 kap. 19 § sägs»; hvarjemte i

9 § af 4 kap. var infördt ett nytt stycke af följande lydelse: »Förklaras

den brottslige hafva medborgerligt förtroende för viss tid förverkat;

då skall i denna tid inberäknas den tid, under hvilken han i

följd af den förra domen kan hafva varit medborgerligt förtroende förlustig.

» Vid förslagets granskning inom högsta domstolen anmärktes

emellertid, att dessa stadganden i åtskilliga fall skulle leda till inkonseqvenser;

och hafva de båda tilläggen till 2 och 9 §§ i anledning af

dessa anmärkningar blifvit i Kongl. Maj:ts förslag uteslutna.

Af en bland högsta domstolens ledamöter anfördes i denna punkt

särskildt, att, derest förlust af medborgerligt förtroende må ådömas i

visst tidsmått utöfver strafftiden, och således tiden för denna påföljd,

räknadt från domfällandet, faktiskt förlängdes eller förkortades i mån

af strafftidens förlängning eller förkortning, de i 2 och 9 §§ föreslagna

nya bestämmelserna icke syntes vara af något behof påkallade. Denna

uppfattning torde ock vid en närmare granskning af förslagets bestämmelser

befinnas vara i viss mån rigtig. Om nemligen den brottslige

för hvarje af flera brott dömes till förlust af medborgerligt förtroende

på viss tid, och denna tid, enligt 2 kap. 19 §, för hvarje brott börjar

att löpa från den dag den straffade, efter utståndet straff, blifvit frigifven,

synes häraf följa, att om påföljden blifvit för de särskilda

brotten ådömd till olika tidslängd, den längst varande påföljden absorberar

de öfriga, så att då tiden för sistnämnda påföljd gått till ända,

straffpåföljden för samtliga brotten upphört. Såsom exempel må anföras

följande. En person har för särskilda brott blifvit dömd till

förlust af medborgerligt förtroende i 1, 5 och 10 år; en hvar af dessa

tider börjar då att löpa från den dag, då han frigifves och utlöper

hvar för'' sig, så att då de 10 åren förflutit, den dömde är från påföljden

fri. Har någon blifvit för hvarje af flera särskilda brott

dömd till förlust af medborgerlig! förtroende i t. ex. 5 år, upphör

hvarje af dessa påföljder, sedan 5 år förflutit från den dömdes frigifvande.

Det samma torde ock gälla i fråga om de fall, som i 8 och

9 §§ omförmälas.

Men om man också kan af förslagets bestämmelser draga dessa

slutsatser, synes dock ämnet vara af den beskaffenhet, att en uttrycklig

bestämmelse deruti bör meddelas. Strafflagens föreskrifter i detta

ämne skola ju tillämpas icke blott af juridiskt bildade personer, utan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

äfven af andra, särskildt, vid betygs utfärdande, af presterskapet. Utskottet

har derför ansett, att till 4 kap. 2 § bör fogas ett nytt stycke,

som otvetydigt angifver lagstiftarens mening i denna fråga.

4 kap. 11 §.

Till denna paragraf har Kongl. Maj:t föreslagit ett tillägg, för

hvilket nya lagberedningen anfört följande skäl:

»I de fall, då särskildt straff finnes utsatt för återfall i brott,

verkar enligt vår lag.det förut begångna brottet till straffskärpning så

länge brottslingen lefver. Denna princip synes dock leda till en obillig

hårdhet. Föreskriften, att till särskildt straff för återfall i brott ej må

dömas, der ej återfallet skett sedan den brottslige till fullo undergått

det för förra brottet honom ådömda straff, utgår från det antagande,

att endast under denna förutsättning det nya brottet ådagalägger en

inrotad brottslig benägenhet af sådan styrka, att för dess bekämpande

det vanliga straffet ej gör tillfyllest. Det ligger emellertid i sakens

natur, att intrycket af en undergången bestraffning småningom försvagas,

och om vid återfall en längre tid förflutit efter förra bestraffningen,

har man följaktligen ej samma skäl som eljest till det antagande,

att det vanliga straffet icke skall göra tillbörlig verkan. Beredningen

har derför, efter utländska lagars föredöme, föreslagit ett stadgande

af innehåll, att till särskildt straff för återfall ej må dömas, der ej det

nya brottet föröfvats inom tio år efter det straffet för det förra blifvit

till fullo verkstäldt.»

Af denna motivering torde framgå att tillägget, hvilket utskottet

för sin del finner lämpligt, bör så förstås, att om preskriptionstiden

tilländagått utan sådant afbrott, som der omförmäles, vid det nya

brottets bedömande hänsyn icke skall i nu ifrågavarande afseende tagas

till något före preskriptionstidens början begånget brott, så att

t. ex. eu person, hvilken förut undergått bestraffning för andra resan

stöld, skall, om han efter de tio årens förlopp ånyo begår tjufnadsbrott,

dömas för snatteri eller för första resan stöld, allt efter brottets beskaffenhet.

5 kap. 4 §.

De sista orden i denna §: »efter ty i 4 kap. 11 § sägs» torde,

såsom öfverflödiga och möjligen vilseledande, böra uteslutas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

9

5 kap. 7—10 §§.

innehålla bestämmelser om nödvärn. Frågan härom har, såsom bekant,

under senare tider varit föremål för mycken uppmärksamhet

från såväl de rättslärdes som allmänhetens sida.

Det kongl. förslaget skiljer mellan två slag af allmän nödvärnsrätt,

nemligen den i 7 § omförmälda, som icke är underkastad annan

inskränkning än den, som stadgas i 9 §, eller att våldet ej får vara

större än nöden kräfver. Denna art af nödvärn eger rum, då man af

annan öfverfalles med våld eller hot, och våldet eller hotet innebär

trängande fara, äfvensom i de särskilda fall, som i andra stycket af 7

§ omtalas. Sådan nödvärnsrätt är redan i nu gällande lag stadgad.

Det andra slaget af nödvärnsrätt, hvilket icke upptages i nu gällande

strafflag, angifves i 10 § af 5 kap. enligt förslaget och skiljer sig från

det i 7 § omförmälda deruti, att såsom vilkor för det brukade våldets

straffrihet fordras icke blott att det ej varit större än nöden kräfde,

utan ock att det icke stått i uppenbart missförhållande till den skada,

som af angreppet var att befara. Sådan nödvärnsrätt eger enligt förslaget,

rum till afvärjande af ett påbörjadt eller omedelbart förestående

orättmätigt angrepp å person eller egendom, under hvilket uttryck

icke lärer kunna innefattas angrepp medelst ärekränkning.

Lagutskottet, som funnit Kong]. Maj:ts förslag om utsträckning

af nödvärnsrätten böra bifallas, har emellertid ansett ännu ett fall böra

under 10 § inbegripas, nemligen då någon medelst inbrott eller eljest

olofligen inträngt i annans rum, hus, gård eller fartyg, men inbrottet

eller inträngandet icke, såsom i 7 § 2:a stycket förutsattes, skett nattetid.

Sådant inbrott eller inträngande torde nemligen, äfven om det

icke sker nattetid, medföra så mycket obehag och oro för den, hvars

rätt derigenom kränkes, att han bör ega befogenhet att afvärja detsamma

genom våld af den beskaffenhet, som i 10 § förutsättes.

I 9 § af förslaget stadgas, likasom i nuvarande 10 § af 5 kap.,

att vid s. k. nödvärns-excess domstolen eger efter omständigheterna

pröfva, huruvida den tilltalade bör straffas för uppsåtlig gerning eller

blott såsom för vållande. Då sådan gerning väl nästan alltid måste

anses vara uppsåtlig, synes uttrycket »såsom för vållande)) vara ganska

oegentlig!, helst vid nödvärn kunna förekomma handlingar, hvilka

endast såsom uppsåtliga äro med straff" belagda. Utskottet har derför

ansett paragrafen böra ändras derhän, att domstolen eger att efter omständigheterna

pröfva, om och i hvad mån straffet må nedsättas under

hvad i allmänhet å gerningen följa bort.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 7 Sand. 26 llåft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

5 kap. 14 §

af nu gällande strafflag innehåller bestämmelser om åtalspreskription

och lyder sålunda:

»Straff vare förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt: 1. inom två

år, om det ej i lagen med svårare straff, än fängelse, belagdt är; eller

2. inom fem år, om det ej i lagen med svårare straff, än straffarbete i

två år, belagdt är.»

Till denna § hade nya lagberedningen föreslagit ett tillägg af

innehåll, att straff skulle vara förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt

inom tio år, om det i lagen icke vore belagdt med svårare straff än

straffarbete i fyra år. Detta tillägg har af Kongl. Maj:t uteslutits af

det, enligt utskottets tanke, fullt giltiga skäl, att i följd deraf brott af

synnerligt grof beskaffenhet skulle blifva straffria, derest åtal under en

tid af tio år af någon anledning ej kunde ega rum.

Emellertid anser utskottet, att detta skäl för uteslutande af åtalspreskription

icke gäller i fråga om vissa slag af brott, hvilka i allmänhet

icke äro belagda med svårare straff än straffarbete i två år, men

för hvilka, derest omständigheterna äro synnerligen försvårande, finnes

en extraordinär strafflatitud med högre maximum än det nyssnämnda.

Sådant är enligt det nu föreliggande förslaget förhållandet med åtskilliga

i 22 kap. omförmälda bedrägeribrott. Bedrägeribrotten äro i

afseende å graden af gerningsmannens brottslighet synnerligen vexlande;

hvarför också strafflatituden i 22 kap. 1 § är särdeles vidsträckt. Den

allmänna latituden omfattar böter, fängelse och straffarbete, hvilket

sistnämnda kan bestämmas ända till två år. Nu är i förslaget ytterligare

tillagd en'' extraordinär strafflatitud med ett maximum af fyra

års straffarbete, hvilken kommer till användning, då brottet är begånget

under synnerligen försvårande omständigheter. Följaktligen skulle, om

5 kap. 14 § bibehålies oförändrad, hvarje bedrägeribrott, äfven om det

vore så ringa, att det kunde försonas med böter, kunna åtalas efter

förloppet af huru lång tid som helst, utan att någon åtalspreskription

eger rum. Eu sådan konseqvens af de i 22 kap. föreslagna och visserligen

af behofvet påkallade straffskärpningarne kan utskottet icke finna

lämplig, hvarför utskottet ansett, att i 5 kap. 14 § 2 mom. böra inskjutas

orden »der det ej är med synnerligen försvårande omständigheter

förenadt». Genom denna förändring blifva bestämmelserna om

åtalspreskription tillämpliga på de brott, som omförmälas i 1, 2, G och

16 §§ af 22 kap. i det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget.

Utskottet har härvid ej förbisett, att samma bestämmelser, om

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 11

utskottets förslag godkännes, äfven komma att erhålla tillämplighet i

fråga om några brott, beträffande hvilka någon ändring ! Kong!. Maj.ts

förslag ej blifvit ifrågasatt. Såvidt utskottet kunnat finna, äro dessa

brott icke andra än de, som omförmälas i 15 kap. 11 § (pinande till

bekännelse) och i 22 kap. 7 § (tillvällande af arfs- eller andra familjerättigheter

genom antagande af falskt namn eller stånd). För dessa

brott utgör nemligen maximum i den allmänna latituden straffarbete i

två år; men, der omständigheterna äro synnerligen försvårande, finnes

eu särskild latitud, uppgående till fyra års straffarbete. Intetdera af

dessa brott synes vara af sådan beskaffenhet, att den af utskottet föreslagna

ändring kan väcka betänkligheter. Slutligen förekommer i 25

kap. 10 § en dylik extraordinär strafflatitud, men då straffet för det

här afsedda brott enligt 5 kap. 18 § icke kan genom åtalspresknption

förfalla, har någon hänsyn till detta lagrum ej behof! tagas.

11 kap. 12 §.

Tydligt är, att hemfriden kan kränkas på åtskilliga andra sätt

än de i 11 kap. omtalade. Dylika rättskränkningar äro emellertid ej

belagda med straff, och skälen dertill kunna vara dels rättskränkuingens

obetydlighet och dels svårigheten att på ett fullt tillfredsställande sätt

angifva de kännetecken, hvilka skulle göra den straffbar. Fn form

för hemfridens kränkande, hvilken nu icke är med straff belagd, har

utskottet dock ansett böra i 12 § upptagas. Det förekommer ganska

ofta, särdeles på landsbygden och i glesare bebodda trakter, att personer,

om inträde i ett bebodt hus vägras, eller af annan anledning,

företaga sig att genom bultande och annat våld på dörrar eller väggar,

men utan sönderslående af fönster, störa de i huset vistandes hemfiid.

Sådant förfarande kan medföra eu synnerligt hög grad af obehag och

oro för husets invånare, isynnerhet om fridsstörarne äro flere till antalet,

om i huset endast finnas qvinuor eller eljest fysiskt svagare personer,

eller om gerningen föröfvas nattetid. Utskottet har derför till

11 kap. 12 § i förslaget fogat ett nytt stycke, hvarigenom förfarande

af ofvan angifven art belägges med straff.

12 kap. 13 §.

Meningen med stadgandet i första stycket af denna paragraf

torde bättre återgifvas, om ordet »och» i uttrycket »guld- och silfvermynt»

utbytes mot ordet »eller».

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

19 kap. 1 §.

I detta lagrum har utskottet vidtagit eu redaktionsändring af

liknande art.

19 kap. 13, 14 och 21 §§.

Vid granskning af förslaget till ändrad lydelse af 21 § i 19 kap.

har utskottet fäst uppmärksamhet dervid, att hvarken i denna paragraf

eller i 13 och 14 §§ af samma kapitel intagits några bestämmelser om

skydd för telefonanläggningar. Med hänsyn till telefonens stora och

alltjemt växande betydelse för den allmänna samfärdseln synes man

emellertid ega allt skäl att i fråga om straffskydd likställa dylika anläggningar

med telegrafanläggningar, hvarom ock fråga redan förut

varit väckt inom Riksdagen. Utskottet har derför ansett sig böra i

sådant syfte föreslå ändringar i 13, 14 och 21 §§ af 19 kap. strafflagen.

20 kap. 4 §.

I sista stycket af denna § har utskottet, till förtydligande af

stadgandets mening, vidtagit en obetydlig redaktionsjemkning genom

att inskjuta orden »i sadant fälb) närmast efter orden inlock må)).

20 kap. 5 §.

I fråga om tillämpningen af 2 mom. i denna § har någon tvekan

yppats, huruvida begagnande af fönsteröppning till ingång i ett hus

under do omständigheter, som i paragrafen förutsättas, skall betraktas

såsom inbrott, då det ej är förenadt med våld å fönstret. Stadgandets

ordalydelse torde gifva stöd åt den åsigt, att fönsteröppning här icke

afses, då nemligen lagstiftaren, efter ätt hafva särskild! anfört glugg

och skorsten, tillägger: »eller annan sådan ej till ingång ämnad öppning».

Dessutom hade väl lagstiftaren, då han i 1 mom. särskild! omnämnt

fönster, halt anledning att i 2 mom. omtala fönsteröppning, om

sådan varit der afsedd. Huru än det nuvarande och i förslaget bibehållna

stadgandet rätteligen bör tolkas, anser emellertid utskottet, att,

der ett fönster är så beläget att man för att bereda sig inträde genom

detsamma måste begagna ett tillvägagående, som kan betecknas såsom

»utkrypande», inträngandet genom fönsteröppningen i uppsåt att stjäla

bör betraktas såsom inbrott. Utskottet har derför upptagit fönster

jemte glugg och skorsten i förevarande moment.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

13

20 kap. 14 §.

Då tjufnadsbrott otvifvelaktigt äro de oftast förekommande bland

de brott, som i strafflagen äro belagda med förlust af medborgerligt

förtroende, erhåller frågan om borttagande eller inskränkande af denna

straffpåföljd onekligen sin största betydelse i fråga om tjufnadsbrotten.

Kongl. Maj:t bär, lika med lagberedningen, föreslagit en inskränkning

i användningen af nämnda påföljd för dylika brott, i det att enligt

20 kap. 14 § i förslaget förlust af medborgerligt förtroende skall

ådömas endast då brottet belägges med straffarbete, under det att enligt

1 och 7 §§ såväl första som andra resan stöld kan, der omständigheterna

äro synnerligen mildrande, försonas med fängelse. Då emellertid

straffarbete utgör den enda straffarten i den ordinarie latituden för

nämnda brott, får den föreslagna inskränkningen verklig betydelse

endast i de jemförelsevis sällsynta undantagsfall, då omständigheterna

kunna anses vara synnerligen mildrande. Utskottet föreställer sig,

att man utan fara skulle kunna gå något längre i inskränkande af

straffpåföljdens användning, nemligen sålunda, att likasom den i det

kongl. förslaget bundits vid användningen af en viss straffart, den

komme att bindas vid ett visst högre mått af denna straffart. För

valet af detta mått har utskottet särskilt fäst sig vid straffbestämmelserna

i 1 §• Maximum i den allmänna straff latituden för stöld är der

bestämdt till 6 månaders straffarbete; men för synnerligen försvårande

omständigheter angifves eu särskild latitud, som går upp till 2 års

straffarbete. Nu har utskottet ansett, alt. då stölden enligt dessa bestämmelser

kan försonas med straff, som ej öfverstiger den allmänna

latitudens maximum, den icke heller bör beläggas med förlust af medborgerligt

förtroende. Härigenom skulle i de flesta fall den, som dömes

för första resan stöld, undgå denna påföljd. Det samma bör äfven i

allmänhet .gälla om samtliga de brott, som ornförmälas i 20 kap. strafflagen.

Endast vid iteration samt i de svårare fall, som ornförmälas i

4 och 5 §§, synes man böra antaga den af Kongl. Maj:t föreslagna regel,

att påföljden skall inträda, så snart gerningen belägges med straffarbete.

22 kap. 21 §.

Såsom skäl för den föreslagna ändringen i första stycket af denna

§ har nya lagberedningen endast anfört, att man ej borde förmena en

förorättad målsegande allmän åklagares bistånd vid hedrande af de i

nya 4 mom. af 2 § samt 11 och 14 §§ omförmälda förbrytelser. Den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

föreslagna förändringen medför dock äfven eu annan verkan än den

att målseganden vid åtalets utförande kan erhålla allmän åklagares biträde.

Enligt 19 § 4 mom. af förordningen om strafflagens införande

blir nemligen följden den, att sedan målets handläggning framskridit

till en viss punkt, det icke längre står i målsegandens magt att få

målet nedlagdt, hvadan förlikning mellan målseganden och svaranden

är i fråga om ansvarspåföljden utesluten. Detta anser utskottet icke

vara lämpligt beträffande de här ifrågavarande brotten, vid hvilka det

kan vara för målseganden ganska fördelaktigt att ingå på eu förlikning,

och hvilkas beskaffenhet icke är sådan, att det allmänna rättsmedvetandet

påkallar deras bestraffning, då målseganden. är villig att

nedlägga sin talan. Utskottet har derför föreslagit att 22 kap. 21 §

måtte oförändrad bibehållas.

23 kap. 6 och 7 §§.

Vid granskning inom högsta domstolen af nya lagberedningens

förslag anmärktes af eu ledamot, med hvilken eu annan ledamot instämde,

i afseende å dessa paragrafer följande.

»För min del kan jag ej finna, att giltigt skäl föreligger till den

skärpning i lagbestämmelserna angående oredlighet och vårdslöshet

mot borgenärer, som förslagets 6 och 7 §§ innehålla. — Den borgenär,

som gjort sig skyldig till någon af de i 2 § omförmälda handlingar,

förskingring eller afhändande af egendom utan uppsåt att bereda sig

egen fördel, men som derefter till fullo förnöjer sina borgenärer, synes

mig alldeles rigtigt i nu gällande lag vara fritagen från ansvar. När

det visat sig, att dessa gäldenär ens åtgärder icke utgjort hinder för

honom att godtgöra sina fordringsegare, torde det vara alldeles onödigt

och äfven obilligt att döma honom till ansvar för de förfoganden

han sålunda utan någons förnärmande med sin egen egendom vidtagit;

och föga rimligt synes mig att tillåta eller, hvilket här är detsamma,

påbjuda, att allmän åklagare skall ega eller till och med vara skyldig

att, oaktadt alla fordringsegare fått liqvid och någon rättskränkning

således ej egt rum, åtala gäldenärens åtgöranden. Särdeles bjert faller

detta i ögonen i fråga om den förbrytelse, som omförmäles i 5 §. En

gäldenär rymmer t. ex. i afsigt att å främmande ort genom arbete

skaffa sig medel att godtgöra sina fordringsegare. Detta lyckas honom

ock, men först t. ex. sju månader sedan han rymde. Han kommer då

tillbaka och betalar till fullo alla sina skulder, och alla borgenärerna

förklara sig nöjda. Icke desto mindre skulle, enligt förslaget, allmän

åklagare ej blott ega utan ovilkorligen vara pligtig att ställa gäldenären

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

under åtal för rymningen, hvilken skulle kunna för honom medföra

både straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende. — Den i 7 §

föreslagna utsträckningen af allmän åklagares åtalsrätt synes mig^ derför

hvarken nödig eller billig och torde dessutom hvad angår vårdslöshet

mot borgenärer ej stå väl tillsammans med 6_ § eller med 19 §

4 mom. i promulgationsförordningen den 16 februari 1864 och 20 kap.

4 § rättegångsbalken. — De föreslagna ändringarne i 6 och 7 §§ synas

mig derför ej böra godkännas.»

Utskottet, som hufvudsakligen delar de sålunda inom högsta domstolen

uttalade åsigter, har derför ansett bestämmelserna i nuvarande

6 och 7 §§ af 23 kap. böra oförändrade bibehållas allenast med någon

jemkning af redaktionen i 6 §.

Mot furslaget till lag angående ändring i vissa delar af strafflagen

för Icrigsmagten den 7 oktober 1881 har utskottet icke funnit något att

erinra.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt får utskottet hemställa,

O

1) att Riksdagen, med afslag å herrar Broströms

och Björcks ofvan omförmälda motioner, ville, beträffande

förslaget till lag angående ändring i vissa delar

af strafflagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts

förevarande proposition i denna del icke kan antagas

i oförändrad t skick, för sin del antaga följande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o då.

Nuvarande lydelse:

2 K a p.

19 §.

Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde

förklaras hafva förverkat medborgerligt förtroende för alltid, eller för

viss tid, hvilken ej må sättas kortare, än ett, eller längre, än tio år,

utöfver den ådömda strafftiden.

Den, som till förlust af medborgerligt förtroende dömd är, näfve

förverkat embete, tjenst eller annan allmän befattning, som af honom

inuehafves; vare ock, under den tid påföljden honom ådömd är, såsom

van fräjdad ansedd och för ty utestängd från alla sådana rättigheter och

förmåner, för hvilkas tillgodonjutande god fräjd erfordras.

3 Kap

13 §.

Har någon, efter 4, 7 eller 8 §, gjort sig skyldig till straffarbete

för delaktighet i brott, hvarå förlust af medborgerligt förtroende för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag:

Lagutskottets förslag:

Lag

angående ändring i vissa delar af Strafflagen.

Härigenom förordnas, att 20 Kap. Strafflagen samt nedan nämnda

delar af 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 11, 12, 14, 15, 16, 18, 19, 21, 22, 23 och

25 Kap. samma lag skola erhålla följande lydelse:

2 Kap.

19 §.

Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde

förklaras hafva förverkat medborgerligt förtroende.

Har den, som begått brott, hvarom nu är sagdt, gjort sig skyldig

till dödsstraff eller straffarbete på lifstid; skall han förklaras förlustig

medborgerligt förtroende för alltid: hår han förskylt straffarbete på

viss tid; varde, der ej brottet är sådant, som i 13 Kap. 1 eller 2 §

sägs, förklarad förlustig medborgerligt förtroende intill dess viss tid,

minst ett och högst tio år, förflutit från det han, efter utståndet, straff,

blifvit frigifven.

Hen, som till förlust af medborgerligt förtroende dömd är, hafve

förverkat embete, tjenst eller annan allmän befattning, som af honom

innehafves; vare ock, så länge han är medborgerligt förtroende förlustig,

utestängd från alla sådana rättigheter och förmåner, för hvilkas

tillgodonjutande god fräjd erfordras.

3 Kap.

13 §.

Har någon, efter 4, 7 eller 8 §, gjort sig skyldig till straffarbete

för delaktighet i brott, hvarå förlust af medborgerligt förtroende för

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 7 Sami. 26 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

alltid, såsom påföljd, stadgad är; varde då ock den påföljd, eller förlust

af medborgerligt förtroende på viss tid, honom ådömd, efter ty

hans brottslighet är till.

4 Kap.

2 §•

Har någon föröfvat flera brottsliga handlingar, och stå de ej till

hvarandra i det sammanhang, att de innefatta fortsättning af en och

samma förbrytelse, utan äro, hvar för sig, till särskilda brott att hänföra;

varde, för hvarje brott, ändå att brotten af samma slag äro, till

särskildt ansvar dömd, med iakttagande af föreskrifterna i 4, 5, 6 och

7 §§•

8 §•

De i 4, 5, 6 och 7 §§ om förening eller förändring af straff meddelade

föreskrifter skola tjena till efterrättelse ej blott då någon på

en gång för liera brott lagföres, utan äfven då någon, som till straff

dömes, förut blifvit ålagd annan, icke verkstäld bestraffning; och skall

domstolen alltid utsätta de särskilda straff, som å hvarje brott följa

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 19

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

alltid efter lag följa kan; varde då ock dömd medborgerligt förtroende

förlustig, efter ty i 2 Kap. 19 § sägs.

4 Kap.

2 §■

Har någon föröfvat flera brottsliga

handlingar, och stå de ej till

hvarandra i det sammanhang, att

de innefatta fortsättning af en och

samma förbrytelse; utan äro, hvar

för sig, till särskilda brott att hänföra;

varde, för hvarje brott, ändå

att brotten af samma slag äro, till

särskildt ansvar dömd; och skall

domstolen utsätta de särskilda straff,

som å hvarje brott följa bort, och

derefter, i händelse någon förändring

af straffen, efter hvad i 4,

5, 6 och 7 §§ sägs, skall ega rum,

derom meddela erforderliga bestämmelser.

Har någon föröfvat flera brottsliga

handlingar, och stå de ej till

hvarandra i det sammanhang, att

de innefatta fortsättning af en och

samma förbrytelse, utan äro, hvar

för sig, till särskilda brott att hänföra;

varde, för hvarje brott, ändå

att brotten af samma slag äro, till

särskildt ansvar dömd; skelande, i

händelse någon förändring af straffen,

efter hvad i 4, 5, 6 eller 7 § sägs,

bör ega rum, domstolen derom meddela

erforderliga bestämmelser.

Har någon för särskilda brott

gjort sig förfallen till förlust af

medborgerligt förtroende: äro tiderna

för fortvaron af den påföljd olika,

då skall den tid, som sist utlöper,

i sig inbegripa den eller de öfriga;

äro tiderna lika, räknas de som en.

8 §•

Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit till straff för ett

brott dömd, varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott, da

skall straffet så bestämmas, som hade han på en gång vant tor bada

brotten lagförd; och varde, vid straffets tillämpning, afraknadt hvad

han af det honom förut ådömda straff redan kan hafva utstått.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

bort, och derefter, i händelse någon förändring af straffen, efter hvad

ofvan sägen ar, ska ega rum, derom meddela erforderliga bestämmelser

'' -Förkomma till verkställighet på en gång flera domar, hvarigenom

samma person blifvit till straff dömd, och äro straffen af beskaffenhet,

att de, efter ty i föregående §§ stadgadt är, ej kunna, jemte hvarandra

verkställa^ gore Konungens befallningshafvande om förhållandet

anmälan hos hofratten, som förordnar huru straffen sammanläggas skola.

9§-

, ,, ?U ,kan sf handa’ att någon, sedan han blifvit till straff för ett

brott dömd, varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då

skall han sa domas, som hade han på en gång varit för båda brotten

agford, och värde, vid straffets tillämpning, afräknadt hvad han af det

honom förut adömda straff redan kan hafva utstått.

10 §.

till f, nar n rhan blifvif tm straff dö“d, “eu innan han det

mldf i WtUnderf ^ br°tt; då bör straffet för detta brott,

d iakttagande af de har ofvan stadgade grunder, förenas eller

sammanlaggas med hvad af det förra straffet återstod, då det nya brottet

egicks; och skall a det sålunda bestämda straffet afräknas hvad af

sagda återstod kan vara verkstäldt, efter det nya brottets föröfvande.

11 §•

ii, .ulsatter särskilt straff för den, som å nyo begår brott,

skäll det straff ej adömas, utan då sådant återfall skett sedan den brottslige

till fullo ungergatt det för förra brottet honom ådömda straff.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag:

Lagutskottets förslag:

9 §•

Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det

till fullo undergått, föröfvat nytt brott; då bör straffet för detta brott,

med iakttagande af de här ofvan stadgade grunder, af domstolen förenas

eller sammanläggas med det förra straffet eller, om detta var till

någon del verkstäldt, då det nya brottet begicks, med hvad af samma

straff då återstod; och skall å det sålunda bestämda straffet afräknas

hvad af förra straffet eller sagda återstod deraf kan vara verkstäldt

efter det nya brottets föröfvande.

10 §.

Förekomma till verkställighet på en gång flera domar, hvarigenom

samma person blifvit till straff dömd, och äro straffen af beskaffenhet,

att de, efter ty förut är sagdt, ej kunna, jemte hvarandra,

verkställas; göre Konungens Befallningshafvande om förhållandet anmälan

hos Hofrätten, som förordnar huru straffen sammanläggas skola.

ii §•

Der lagen utsätter särskildt straff för den, som å nyo begår brott,

skall det straff ej ådömas, utan då sådant återfall skett sedan dén brottslige

till fullo undergått det för förra brottet honom ådömda straff.

Hade vid den tid, då det nya brottet begicks, tio år förflutit

sedan straffet för det förra brottet blef till fullo verkstäldt; må ej heller

till särskildt straff för återfall dömas, utan så är, att den brottslige

under de tio år, hvilka närmast föregått återfallet, antingen föröfvat

brott, som i lag är belagdt med förlust af medborgerligt förtroende,

eller för sådant brott undergått bestraffning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

5 Kap.

2 §•

Har gerning, som i allmänhet är belagd med dödsstraff eller straffarbete

öfver två år, blifvit begången af den, som fylt fjorton, men ej

femton år; och pröfvas han hafva egt nog urskilning att gerningens

brottslighet inse; varde då straffad, högst, med straffarbete i fyra år,

om dödsstraff å gerningen följa kunnat, och med straffarbete i två år,

om sådant arbete på längre tid derför stadgadt är.

Ej må sådan påföljd, som i 2 Kap. 19 § utsättes, ådömas brottsling

af den ålder nu sagd är. Ej heller skall brott, som någon i den

ålder begått, honom tillräknas till förhöjning af straff för återfall i

brottet, der sådan förhöjning särskildt i lagen utsatt finnes, efter ty i

4 kap. 11 § sägs.

3 §.

Begår den brott, som fylt femton, men ej aderton år; då skall

dödsstraff eller straffarbete på lifstid till sådant arbete från och med

sex till och med tio år nedsättas.

4 §•

Gerning, som begås af den, som är afvita, eller hvilken förståndets

bruk, genom sjukdom eller ålderdomssvaghet, är beröfvadt, vare

strafflös.

5 §•

Har någon, utan egen skuld, råkat i sådan sinnesförvirring, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj.-ts förslag:

Lagutskottets förslag :

5 Kap.

2 §.

Har gerning, som i allmänhet är belagd med dödsstraff eller

straffarbete öfver två år, blifvit begången af den, som fylt fjorton,

men ej femton år; och pröfvas han hafva egt nog urskilning att gerningens

brottslighet inse; varde då straffad, högst, med straffarbete i

fyra år, om dödsstraff å gerningen följa kunnat, och med straffarbete

i två år, om sådant arbete på längre tid derför stadgadt är.

Ej må sådan påföljd, som i 2 Kap. 19 § utsattes, ådömas brottsling

af den ålder nu sagd är.

3 §•

Begår den brott, som fylt femton, men ej aderton år; då skall

dödsstraff eller straffarbete på lifstid till sådant arbete från och med

sex till och med tio år nedsättas; och må jemväl straffarbete på viss

tid nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta

strafftid, dock ej under två månader.

År brottet belagdt med påföljd, som i 2 Kap. 19 § sägs; pröfve

domstolen, efter omständigheterna, huruvida sådan påföljd ådömas bör.

4 §•

Ej må brott, som någon begått Ej må brott, som någon begått,

innan han fylt aderton år, honom innan han fylt aderton år, honom

tillräknas till förhöjning af straff tillräknas till förhöjning af sträft

för återfall i brott, der sådan för- för återfall i brott, der sådan förhöjning

särskildt i lagen utsatt höjning särskild!, i lagen utsatt

finnes, efter ty i 5 Kap. 11 § sägs. finnes.

5 §•

Gerning, som begås af den, som är afvita, eller hvilken förstån
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

han ej till sig visste; vare gerning, den han i det medvetslösa tillstånd

föröfvar, strafflös.

«§•

Pröfvas någon, som brottslig gerning begått, dervid hafva af

kropps- eller sinnessjukdom, ålderdomssvaghet eller annan, utan egen

skuld, iråkad förvirring saknat förståndets fulla bruk, ehuru han ej

kan för strafflös anses efter 4 eller 5 §; då galle om dödsstraff hvad

i 3 § sägs; och må, i ty fall, efter omständigheterna, annat straff jemväl

nedsättas under hvad i allmänhet å gerningen följa bort.

7 §•

Varder man af annan öfverfallen med våld eller hot, som innebär

trängande fara; då ege man rätt till nödvärn och vare saklös för den

skada, som man till farans afvärjande gör.

8 §•

Rätt till nödvärn ege ock rum, då någon begår inbrott eller eljest

tränger sig olofligen in i annans rum, hus, gård, eller fartyg nattetid,

eller sätter sig till motvärn, ehvad det är natt eller dag, emot den,

som sitt värja eller å bar gerning återtaga vill.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj ds förslag: Lagutskottets förslag:

dets bruk, genom sjukdom eller ålderdomssvaghet, är beröfvadt, vare

strafflös.

Har någon, utan egen skuld, råkat i sådan sinnesförvirring, att

han ej till sig visste; vare ock gerning, den han i det medvetslösa

tillstånd föröfvar, strafflös.

6 §.

Pröfvas någon, som brottslig gerning begått, dervid hafva af

kropps- eller sinnessjukdom, ålderdomssvaghet eller annan, utan egen

skuld, iråkad förvirring saknat förståndets fulla bruk, ehuru han ej

kan för strafflös anses efter 5 §; då galle om dödsstraff hvad i 3 §

sägs; och må, i ty fall, efter omständigheterna, annat straff jemväl

nedsättas under hvad i allmänhet å gerningen följa bort.

7 §•

Varder man af annan öfverfallen med våld eller hot, som innebär

trängande fara; då ege man rätt till nödvärn och vare saklös för den

skada, som man till farans afvärjande gör.

Rätt till nödvärn ege ock rum, då någon begår inbrott eller eljest

tränger sig olofligen in i annans rum, hus, gård eller fartyg nattetid,

eller sätter sig till motvärn, ehvad det är natt eller dag, emot den,

som sitt värja eller å bar gerning återtaga vill.

8 §■

Rymmer fånge eller häktad person, eller sätter han sig till motvärn

emot fångvaktare eller annan, som honom från rymning hindra

vill, eller emot föreståndare eller uppsyningsman vid straffinrättning

eller häkte, då denne honom till ordning inom inrättningen eller häktet

hålla skall, eller sätter sig någon, som häktas skall, till motvärn emot

den, som eger häktningen verkställa eller dervid biträder; då må ock

det våld brukas, som till rymningens förekommande, ordningens bibehållande

eller häktningens verkställande nödigt är.

Lag samma vare, der annan, än fånge, häktad person eller den,

som häktas skall, sätter sig med våld eller hot emot den, som rymningen

hindra, ordningen bibehålla eller häktningen verkställa vill.

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 7 Samt. 26 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

9 §.

Rymmer fånge eller häktad person, eller sätter lian sig till motvärn

emot fångvaktare eller annan, som honom från rymning hindra

vill, eller emot föreståndare eller uppsyningsman vid straffinrättning

eller häkte, då denne honom till ordning inom inrättningen eller häktet

hålla skall, eller sätter sig någon, som häktas skall, till motvärn

emot den, som eger häktningen verkställa eller dervid biträder; då må

ock det våld brukas, som till rymningens förekommande, ordningens

bibehållande eller häktningens verkställande nödigt är.

Lag samma vare, der annan, än fånge, häktad person eller den,

som häktas skall, sätter sig med våld eller hot emot den, som rymningen

hindra, ordningen bibehålla eller häktningen verkställa vill.

10 §.

Finnes någon i fall, som i 7, 8 eller 9 § sagdt är, hafva gjort

större våld, än nöden kräfde; pröfve domstolen, efter omständigheterna,

om han för uppsåtlig gerning eller blott såsom för vållande straffas bör.

Var så trängande nöd eller fara för handen, att han sig ej besinna

kunde; då må lian från straff frias.

14 §.

Straff vare förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt:

1. inom två år, om det ej i lagen med svårare straff än fängelse,

belagdt är; eller

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

9

Finnes någon, i fall som i 7 eller

8 § sagdt är, hafva gjort större

våld, än nöden kräfde; pröfve domstolen,

efter omständigheterna, om

han för uppsåtlig gerning eller blott

såsom för vållande straffas bör.

Voro omständigheterna sådana, att

han svårligen kunnat sig besinna;

då må han ej till straff dömas.

10

Nu har någon i annat fall, än

i 7 eller 8 § sägs, till afvärjande

af ett påbörjadt eller omedelbart

förestående orättmätigt angrepp å

person eller egendom, brukat våld

emot angriparen: var det våld ej

större, än nöden kräfde, och stod

det ej heller i uppenbart missförhållande

till den skada, som af angreppet

var att befara; då skall

han från straff frias. Finnes hau

hafva gjort svårare våld, än nu

sagdt är; vare lag, som i 9 § stadgas.

14

§•

Finnes någon, i fall, som i 7

eller 8 § sagdt är, hafva gjort

större våld, än nöden kräfde; pröfve

domstolen, efter omständigheterna,

om och i hvad mån straffet må nedsättas

under hvad i allmänhet å gerningen

följa lort. Voro omständigheterna

sådana, att han svårligen

kunnat sig besinna; då må han ej

till straff dömas.

§•

Nu har någon i annat fall än i

7 eller 8 § sägs, brukat våld till

afvärjande af ett påbörjadt eller

omedelbart förestående orättmätigt

angrepp å person eller egendom, eller

öfvat våld emot den, som meddelst

inbrott eller eljest olofiigen inträngt

i annans rum, hus, gård eller

fartyg: var det våld ej större, än

nöden kräfde, och stod det ej heller

i uppenbart missförhållande till den

skada, som af angreppet var att

befara; då skall han från straff

frias. Finnes han hafva gjort svårare

våld, än nu sagdt är; vare

lag, som i 9 § stadgas.

§•

Straff vare förfallet för brott,

som ej blifvit åtaladt:

1. inom två år, om det ej i

lagen med svårare straff, än fängelse,

belagdt är; eller

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande hjdelse:

2. inom fem år, om det ej i lagen med svårare straff, än straffarbete

i två år, belagdt är.

6 Kap.

6 §•

År skada gjord af person under femton års ålder, eller sådan,

som i 5 Kap. 4 eller 5 § omtalas, och kan ej skadestånd erhållas hos

någon, som för underlåten vård öfver den person är till ansvar för

vållande förfallen; gånge då skadeståndet ut af dens egendom, som

skadan gjorde.

8 K a p.

30 §.

Den, som till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 13, 15,

16, 18 eller 20 § sig skyldig gjort, varde ock dömd medborgerligt förtroende

för alltid eller på viss tid förlustig. Lag samma vare, om

någon till straffarbete efter 7 § förfallen är.

9 K a p.

5 §•

Talar eller skrifver man smädligen emot Konungen, Drottning,

Enkedrottning eller Tronföljare, eller förgriper sig emot någon af dem

med hotelse eller annan missfirmlig gerning; dömes till straffarbete

från och med sex månader till och med fyra år eller fängelse från och

med sex månader till och med två år. Sker det emot person, som i

3 § nämnd är; vare straffet fängelse i högst ett år eller böter från

och med femtio till och med ett tusen Riksdaler.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets Utlåtande N:o M.

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

2. inom fem år, om brottet,

der det ej är med synnerligen försvårande

omständigheter förenadt,

icke är i lagen belagdt med svårare

straff, än straffarbete i två år.

6 Kap.

«§•

År skada gjord af person under femton års ålder, eller sådan, som

i 5 Kap. 5 § omtalas, och kan ej skadestånd erhållas hos någon, som

för underlåten vård öfver den person är till ansvar för vållande förfallen;

gånge då skadeståndet ut af dens egendom, som skadan gjorde.

8 Kap.

30 §.

Den, som till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 13, 15, 16,

18 eller 20 § sig skyldig gjordt, varde ock dömd medborgerligt förtroende

förlustig. Lag samma vare, om någon till straffarbete efter

7 § förfallen är.

9 Kap.

5 §■

Talar eller skrifver man smädligen emot Konungen, Drottning,

Enkedrottning eller Tronföljare, eller förgriper sig emot någon af dem

med hotelse eller annan missfirmlig gerning; dömes till straffarbete i

högst fyra år eller fängelse. Sker det emot person, som i 3 § nämnd

är; vare straffet fängelse i högst ett år eller böter från och med femtio

till och med ett tusen Riksdaler.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

II Kap.

1 §•

Gör man våldsgerning å den, som bevistar gudstjenst; dömes till

straffarbete i högst två år. Var våldet ringa, och kom ej deraf synnerlig

förargelse; då må till fängelse i högst sex månader eller böter,

dock ej under femtio Riksdaler, dömas.

2 §•

Störer man gudstjenst genom svordom eller oljud; eller kommer

dervid eljest förargelse åstad; straffes med böter, dock ej under tjugofem

Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.

3 §•

Hvad i 1 och 2 §§ stadgadt är, gälle ock, om der sagda brott

föröfvas vid gudstjenst, som dem tillåten är, hvilka till främmande lära

sig bekänna. Åstadkommer man hos dem, vid annat tillfälle, förargelse

genom gäckeri med deras troslära;, straffes med böter.

5 §•

Gör man våldsgerning å annan inom Konungens slott i hufvudstaden

eller annorstädes i slott, hus, eller gård, der Konungen vistas,

eller å rum, der Rikets Ständer eller deras Afdelningar eller Utskott

församlade äro, eller inför sittande Rätt, Konungens Befallningshafvande

eller annat allmänt Embetsverk; vare lag, som i 1 § sägs.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottets Utlåtande JS:o 44.

Kongl. Maj ds förslag: ■

Lagutskottets förslag:

II Kap.

1 §•

Gör man våldsgerning å den, som bevistar gudstjenst, ehvad den

eger rum i kyrka eller annorstädes; dömes till straffarbete i högst två

år. Var våldet ringa och kom ej deraf synnerlig förargelse; då må

till fängelse i högst sex månader eller böter, dock ej under femtio Riksdaler,

dömas.

Våldförer man annan vid sammankomst för gemensam andaktsöfning,

som ej är att till gudstjenst hänföra; varde den omständighet,

vid straffets bestämmande för våldet, såsom försvårande ansedd.

2 §•

Störer man gudstjenst genom svordom eller oljud, eller kommer

dervid eljest förargelse åstad; straffes med böter, dock ej under tjugofem

Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.

För svordom, oljud eller annan förargelse vid sammankomst för

gemensam andaktsöfning, som ej är att till gudstjenst hänföra, vare

straffet böter.

3 §•

Hvad i 1 och 2 §§ stadgadt är, galle ock, om der sagda brott

föröfvas vid främmande, till offentlig religionsöfning berättigad församlings

gudstjenst, eller då medlemmar af sådan församling eljest

sammankommit för gemensam andaktsöfning.

5 §•

Gör man våldsgerning å annan inom Konungens slott i hufvudstaden

eller annorstädes i slott, hus eller gård, der Konungen vistas,

eller å rum, der Rikets Ständer eller deras Afdelningar eller Utskott

församlade äro, eller inför sittande Rätt, Konungens Befallningshafvande

eller annat allmänt Embetsverk; vare lag, som i 1 § 1 mom. sägs.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

6 §•

Åstadkommer man å ställe, som i 5 § sagdt är, förargelse genom

svordom eller oljud, eller annorledes; straffes efter ty i 2 § skils.

7 §•

Den, som i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, emot

annan drager knif eller svärd, eller spänner bössa, eller reser annat

lifsfarligt vapen, vid gudstjenst, som i 1 eller 3 § sägs, eller å sådant

ställe, som i 5 § omtalas; varde, der ingen skada sker, ändock straffad

med böter, ej under femtio Riksdaler.

8 §•

Gör man våldsgerning å annan för det han i sak inför Rätta,

hos Konungens Befallningshafvande eller vid annat Embetsverk, sin eller

annans talan fört eller vittnesmål aflagt, eller för att honom från sakens

utförande eller vittnesmålets afläggande hindra; dömes till straffarbete

i högst två år.

12 §.

Bryter man hemfrid, i ty att man, af ondska eller öfverdåd, slår

in fönster i annans hus, eller kastar i annans gård, hus eller fartyg

in sten eller annat; straffes med böter från och med tio till och med

etthundra Riksdaler. Sker det af okynne; vare bot högst femtio Riksdaler.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag:

Lagutskottets förslag :

6 §.

Åstadkommer man å ställe, som i 5 § sagdt är, förargelse genom

svordom eller oljud, eller annorledes; straffes efter ty i 2 § 1 mom. skils.

7 §•

Den som, i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, emot

annan drager knif eller svärd, eller spänner bössa, eller reser annat

lifsfarligt vapen, vid gudstjenst, som i 1 eller 3 § sägs, eller å sådant

ställe, som i 5 § omtalas; varde, der ingen skada sker, ändock straffad

med böter, ej under femtio Riksdaler, eller fängelse i högst ett år.

8 §■

Gör man våldsgerning å annan för det han i sak inför Rätta, hos

Konungens Befallningshafvande eller vid annat Embetsverk, sin eller

annans talan fört eller vittnesmål aflagt, eller för att honom från sakens

utförande eller vittnesmålets affläggande hindra; dömes till straffarbete

i högst två år eller fängelse i högst sex månader. Åro omständigheterna

synnerligen mildrande; må till böter, dock ej under femtio

Riksdaler, dömas.

12

Bryter man hemfrid, i ty att

man, af ondska, slår in fönster i

annans hus, eller kastar i annans

gård, hus eller fartyg in sten eller

annat; straffes med böter eller fängelse

i högst sex månader. Sker

det af öfverdåd eller okynne; vare

straffet böter.

Bih. till Riksd. Frat. 1890. 7 Sami.

§•

Bryter man hemfrid, i ty att

man, af ondska, slår in fönster i

annans hus, eller kastar i annans

gård, hus eller fartyg in sten eller

annat; straffes med böter eller fängelse

i högst sex månader. Sker

det af öfverdåd eller okynne; vare

straffet böter.

Bryter man hemfrid medelst bultande

eller annat våld å hus, som

bebodt är och der man ej lof eller

lega för sig har; straffes ock med

böter eller fängelse i högst sex månader.

Sker det i uppsåt att annan

våldföra, vare lag, som, i 10 § sägs.

26 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

12 Kap.

1 §•

Deri, som sig eller arman till nytta eller att dermed skada göra,

genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör

någon domstols eller annan offentlig Myndighets dombok eller hufvudprotokoll,

Kronans räkenskapsböcker eller andra sådana handlingar eller

skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse äro; dömes till straffarbete

från och med fyra till och med åtta år.

2 §•

Har någon antingen förfalskat allmän handling, som är utgifven

i Konungens namn, eller i Rikets Ständers eller deras Afdelningars,

eller i domstols, Konungens Befallningshafvandes eller annan offentlig

Myndighets, eller i särskild embete- eller tjenstemans uti ärende, som

till hans embete eller tjenst hörer, eller å falsk skrift tillsatt eller annorledes

förskaffat sig underskrift eller besegling, hvarmed sken af allmän

handling deråt beredes; och har han af den falska handlingen, sig eller

annan till nytta eller att dermed skada göra, bruk gjort; dömes till

straffarbete från och med ett till och med fyra år.

3 §•

Var handlingen af mindre vigt, såsom betyg om fräjd, fattigdom,

sjukdom, eller annat dylikt; och har man deraf sig begagnat för att sig

eller annan forthjelpa, eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån

åt sig eller annan förskaffa; då skall till straffarbete i högst ett år

dömas.

4 §■

Den, som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref,

testamente, kontrakt, skuldebref, vexel, invisning, kredit- eller qvittobref,

handelsbok eller annan enskild handling, som till bevis om rättighet

eller befrielse från förbindelse tjenar, eller rigtig sådan handling

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag:

Lagutskottets förslag:

12 Kap.

1 §•

Deri som, sig eller arman till nytta eller att dermed skada göra

genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör

någon domstols eller annan offentlig Myndighets dombok eller hufvudprotokoll,

Kronans räkenskapsböcker eller andra sådana handlingar eller

skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse äro; dömes till straffarbete

från och med två till och med åtta år.

2 §.

Har någon antingen förfalskat allmän handling, som är utgifven

i Konungens namn, eller i Rikets Ständers eller deras Afdelningars,

eller i domstols, Konungens Befallningshafvandes eller annan offentlig

Myndighets, eller i särskild embets- eller tjenstemans uti ärende, som

till hans embete eller tjenst hörer, eller å falsk skrift tillsatt eller

annorledes förskaffat sig underskrift eller besegling, hvarmed sken af

allmän handling deråt beredes; och har han af den falska handlingen,

sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, bruk gjort,

dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.

3 §•

Var handlingen af mindre vigt, såsom betyg om fräjd, fattigdom,

sjukdom, eller annat dylikt; och har man deraf sig begagnat för att

sig eller annan forthjelpa, eller underhåll, sjukvård eller annan slik

förmån åt sig eller annan förskaffa; då skall till straffarbete i högst

ett år eller fängelse i högst sex månader dömas.

4 §•

Den, som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref,

testamente, kontrakt, skuldebref, vexel, invisning, kredit- eller qvittobref,

handelsbok eller annan enskild handling, som till bevis om rättighet

eller befrielse från förbindelse tjenar, eller rigtig sådan handling

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar; eller å falsk skrift

tillsätter eller förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af gällande

handling deråt beredes; varde, der han den handling, sig eller annan

till nytta eller att dermed skada göra, begagnar, dömd till straffarbete

från och med sex månader till och med fyra år.

5 §•

Har man, på sätt i 4 § sägs, skrifvit eller förfalskat och begagnat

annan enskild handling, än de der nämnda, såsom orlofssedel,

betyg om fräjd, fattigdom, sjukdom eller annat dylikt; dömes till

straffarbete i högst sex månader.

7 §•

Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada gorå»

å papper, vara, mått, vigt eller annat, som med Statens eller andra

allmänna stämplar eller märken tecknas, falskeligen dylika stämplar

eller märken anbringar; eller förfalskar eller missbrukar stämpling eller

märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar det, som i behörig

ordning blifvit stämpladt eller märkt; dömes till straffarbete från och

med ett till och med fyra år.

År ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straffarbetet

nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.

Har man, i fall som sist sagdt är, af egen drift förstört det förfalskade

eller genom vidtagna åtgärder förebyggt all skadlig verkan deraf; vare

från ansvar fri.

10 §•

I fråga om förfalskning af handling, som utfärdas af offentlig

Myndighet i annan Stat, än nu sagd är, eller bruk af sådan veterlig

falsk handling, gälle hvad om förfalskningsbrott, som i 4, 5 eller 6 §

sägs, stadgadt är.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar; eller å falsk skrift

tillsätter eller förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af gällande

handling deråt beredes; varde, der han den handling, sig eller annan

till nytta eller att dermed skada göra, begagnar, dömd till straffarbete

från och med sex månader till och med fyra år. Åro omständigheterna

synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till två månader nedsättas,

eller ock till fängelse dömas.

5 §•

Har man, på sätt i 4 § sägs, skrifvit eller förfalskat och begagnat

annan enskild handling, än de der-nämnda, såsom orlofssedel, betyg

om fräjd, fattigdom, sjukdom eller annat dylikt; dömes till straffarbete

eller fängelse i högst sex månader.

7 §.

Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, å

papper, vara, mått, vigt eller annat, som med Statens eller andra allmänna

stämplar eller märken tecknas, falskeligen dylika stämplar eller

märken anbringar; eller förfalskar eller missbrukar stämpling eller

märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar det, som i behörig

ordning blifvit stämpladt eller märkt; dömes till straffarbete från och

med sex månader till och med fyra år.

År ej bruk gjordt af det förfalskade, eller äro omständigheterna

eljest synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till två månader

nedsättas, eller ock till fängelse dömas. Har man, innan bruk blifvit

gjordt af det förfalskade, af egen drift det förstört eller genom vidtagna

åtgärder förebyggt all skadlig verkan deraf; vare från ansvar fri.

10 §.

I fråga om förfalskning af handling, som utfärdas af offentlig

Myndighet i främmande Stat, eller bruk af sådan veterlig falsk handling,

gälle hvad om förfalskningsbrott, som i 4, 5 eller 6 § sägs, stadgadt är.

Sådan Stats allmänna stämplar och märken vare, om förfalskning

eller missbruk deraf sker, lika med Svenska ansedda, der Konungen

förordnat, att de samma skydd njuta skola.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

12 §.

Eftergör någon guld- eller silfvermynt, som inom eller utom riket

gångbart är; dömes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.

Varder kopparmynt eftergjord^ då skall till straffarbete från och

med sex månader till och med två år dömas.

Har mån ej myntet utgifvit eller begagnat, eller äro omständigheterna

eljest synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet nedsättas

till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.

13 §.

Den, som i bedräglig afsigt filar eller klipper guld- och silfvermynt,

eller det eljest på något sätt minskar, eller gifver åt ringare

mynt sken af det, som högre är; dömes till straffarbete från och med

sex månader till och med fyra år.

År ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straffarbetet

nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid

14 §.

Eftergör man sedel, som af Rikets Ständers Bank eller annat

Rikets allmänna penningeverk, af annan Stats Bank, eller, med tillstånd

af in- eller utländsk regering, af enskildt penningeverk utgifven är, för

att såsom penningar allmänneligen gå och gälla; dömes till straffarbete

från och med fyra till och med tio år.

Lag samma vare, der man rigtig sådan sedel förändrar, så att

derigenom åt densamma gifves sken af högre värde, eller å dylik sedel, .

som upphört att gälla, utplånar tecken, hvarigenom sådant utmärkes,

eller eljest dermed vidtager åtgärd, hvarigenom sken af giltig sedel

deråt beredes.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag:

Lagutskottets förslag :

12 §.

Eftergör någon mynt, som inom eller utom riket gångbart är;

dömes, om det var guldmynt, till straffarbete från och med fyra, till

och med åtta år; om det var silfver mynt, till straffarbete från och med

ett till och med fyra år; och, om det var annat mynt, till sådant arbete

från och med sex månader till och med två år.

Har man ej myntet utgifvit eller begagnat, eller äro omständigheterna

eljest synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet nedsättas

till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.

13

Den, som i bedräglig afsigt filar

eller klipper guld- och silfvermynt,

eller det eljest på något sätt

minskar, eller gifver åt ringare mynt

sken af det, som högre är; dömes

till straffarbete från och med sex

månader till och med fyra år.

År ej bruk gjordt af det förfalskade,

eller äro omständigheterna

eljest synnerligen mildrande; må

tiden för straffarbetet nedsättas till

hälften af den eljest för brottet

stadgade minsta strafftid.

§•

Den, som i bedräglig afsigt filar

eller klipper guld- eller silfvermynt,

eller det eljest på något sätt minskar,

eller gifver åt ringare mynt

sken af det, som högre är; dömes

till straffarbete från och med sex

månader till och med fyra år.

År ej bruk gjordt af det förfalskade,

eller äro omständigheterna

eljest synnerligen mildrande; må

tiden för straffarbetet nedsättas till

hälften af den eljest för brottet

stadgade minsta strafftid.

14 §.

Eftergör man sedel, som af Rikets Ständers Bank eller annat Rikets

allmänna penningeverk, af annan Stats Bank eller, med tillstånd af ineller

utländsk regering, af enskildt penningeverk utgifven är, för att

såsom penningar allmänneligen gå och gälla; dömes till straffarbete

från och med fyra till och med tio år.

Lag samma vare, der man rigtig sådan sedel förändrar, så att

derigenom åt densamma gifves sken af högre värde, eller å dylik sedel,

som upphört att gälla, utplånar tecken, hvarigenom sådant utmärkes,

eller eljest dermed vidtager åtgärd, hvarigenom sken af giltig sedel

deråt beredes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40.

Lagutskottets Utlåtande No 44.

Nuvarande lydelse:

Har den, som sedel eftergjort eller, på sätt nu sagdt är, förändrat,

sedeln ej utgifvit eller begagnat; må tiden för straffarbetet nedsättas

till liälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.

16 §.

Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel;

straffes så, som hade lian förfalskningen sjelf gjort.

Varder bedrägeriet yppadt innan skada skett; må tiden för straffarbetet

nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta

strafftid.

17 §•

Har någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel bedragen

och, ändå att han sådant märkt, sedan det mynt eller den sedel

till annan utgifvit eller sökt utgifva; dömes till fängelse eller straffarbete

i högst två år.

18 §.

Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk

af stämplar eller märken, som i 7 eller 9 § omförmälas, eller att eftergöra

eller förfalska mynt eller penningesedel, eller, med vetskap om

annans uppsåt till sådant brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjern,

form eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle,

och kommer ej brottet till fullbordan; varde ändock dömd till straffarbete

i högst två år eller fängelse i högst sex månader.

Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar,

märkjern, formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde,

ändå att han om uppsåt eller vetskap, som der sägs, ej öfvertygad

varder, straffad med böter, högst etthundra Riksdaler.

Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade

eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

Har den, som sedel eftergjort eller, på sätt nu sagdt är, förändrat,

sedeln ej utgifvit eller begagnat, eller äro omständigheterna eljest

synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften

af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.

16 §.

Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel;

straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort.

Varder bedrägeriet yppadt innan skada skett; må tiden för straffarbetet

nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta

strafftid, dock ej under två månader.

17 §•

Har någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel bedragen

och, ändå att han sådant märkt, sedan det mynt eller den sedel

till annan utgifvit eller sökt utgifva; dömes till fängelse eller straffarbete

i högst två år. I ringare fall må till böter dömas.

18 §.

Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk

af Svenska eller Norska allmänna stämplar eller märken, eller af

främmande allmänna stämplar eller märken, hvilka lika med Svenska

anses skola, eller att eftergöra eller förfalska mynt eller penningesedel,

eller, med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, förfärdigat eller

anskaffat stamp, märkjern, form eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen

verkställas skulle, och kommer ej brottet till fullbordan; värde

ändock dömd till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex

månader.

Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar

märkjern, formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas;

varde, ändå att han om uppsåt eller vetskap, som der sägs, ej öfvertygad

varder, straffad med böter, högst etthundra Riksdaler.

Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade

eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.

Bill. till Likså. Prot. 1890. 7 Sami. 26 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lagutskottets Utlåtande N:o 41

Nuvarande lydelse:

§ 21.

Den, som till straff efter 1, 2, 4, 7, 11, 12, 13, 14 eller 16 §

fälles, varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid eller på viss

tid förlustig. . Pröfvas någon skyldig till straffarbete efter 18 §; då

skall han tillika dömas till förlust af medborgerligt förtroende på

viss tid.

14 Kap.

12 §.

Gör någon uppsåtligen sådan misshandel å annan, att deraf

kommer mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom, än i 10

§ sägs; straffes högst med straffarbete i två år.

15 §.

Har någon, i uppsåt att göra skada eller eljest i vredesmod, emot

annan dragit knif eller svärd, spännt bössa eller rest annat lifsfarligt

vapen; då skall den omständighet, om skada sker, vid straffets bestämmande,

såsom försvårande anses; och må, i ty fall, för sådan misshandel,

som i 13 § sägs, till straffarbete i högst sex månader dömas.

Kommer ej skada; vare straffet böter från och med tio till och med

femtio Riksdaler.

22 §.

Har qvinna, som af oloflig beblandelse blifvit hafvande, vid födseln

eller derefter uppsåtligen dödat sitt foster, vare sig genom handaverkan

eller underlåtenhet af det, som till fostrets bibehållande vid lif nödigt

var; dömes, för barnamord, till straffarbete från och med fyra till och

med tio år.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Lagutskottes Utlåtande N:o 44.

Kong!. Maj:ts förslag:

Lagutskottets förslag:

‘ 21 §.

Den, som till straff efter 1, 2, 11, 12, 13, 14 eller 16 § fälles,

varde ock dömd medborgerligt förtroende förlustig. Lag samma vare,

om någon pröfvas skyldig till straffarbete efter 4, 7 eller 18 §.

14 Kap.

12 §.

Gör någon uppsåtligen sådan misshandel å annan, att deraf kommer

mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom, än i 10 §

sägs; dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år. Åro omständigheterna

synnerligen mildrande; må till böter, dock ej under

tjugufem Riksdaler, dömas.

15 §.

Har någon, i uppsåt att göra skada eller eljest i vredesmod,

emot annan dragit knif eller svärd, spännt bössa eller rest annat lifsfarligt

vapen; då skall den omständighet, om skada sker, vid straffets

bestämmande, såsom försvårande anses; och må i fall, som i 11 § sägs,

der misshandeln skedde af hastigt mod, så ock för misshandel, hvarom

i 12 § förmäles, straffet förhöjas till straffarbete i fyra år, och för sådan

misshandel, som i 13 § nämnd är, till straffarbete i högst ett år

dömas. Kommer ej skada; vare straffet böter, ej under tio Riksdaler,

eller fängelse i högst sex månader.

22 §.

Har qvinna, som af oloflig beblandelse blifvit hafvande, vid födseln

eller derefter uppsåtligen dödat sitt foster, vare sig genom handaverkan

eller underlåtenhet af det, som till fostrets bibehållande vid lif

nödigt var; dömes, för barnamord, till straffarbete från och med två

till och med sex år. Åro omständigheterna synnerligen försvårande;

må tiden för straffarbetet till tio år höjas. «

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

23 §.

Har qvinnan med berådt mod gjort försök att döda fostret, och

blef endast genom omsländigheter, som voro af hennes vilja oberoende,

brottets fullbordan förhindrad, eller har hon utsat tfostret eller det uppsåtligen.

från sig skilt och i hjelplöst tillstånd försatt, och fans fostret

vid lif igen; varde hon dömd till straffarbete från och med sex månader

till och med två år. Fick fostret svår kroppsskada; må tiden för

straffarbetet höjas till fyra år. Sättes fostret ut å sådant ställe eller

under sådana omständigheter, som i 32 § sägas; vare lag, som der

stadgas.

24 §.

Har qvinnan sökt enslighet vid födseln, och varder fostrets död,

utan hennes uppsåt, orsakad af det kjelplösa tillstånd, hvari hon sig

försatt; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med

två år.

25 §.

Har qvinna, som af oloflig beblandelse hafvande vant, födt i enslighet

och fostret förstört eller å lön lagt; dömes, om hon den enslighet

sökt, till straffarbete från och med två till och med fyra år, och, om

hon den ej sökt, till straffarbete från och med sex månader till och

med två år, der ej i något af dessa fall utrönes, att fostret omkommit

utan modrens vållande, eller att det varit dödfödt eller så ofullgånget,

att det ej med lif framfödas kunnat.

26 §.

Qvinna, som, i uppsåt att döda eller fördrifva sitt foster, nyttjar

invertes eller utvertes medel, som sådan verkan hafva kan; varde dömd,

om fostret kommer utan lif eller ofullgånget fram, till straffarbete från

och med två till och med sex år, och, i annat fall, till sådant arbete

eller fängelse i högst sex månader.

27 §.

Den som, med qvinnans vilja, söker döda eller fördrifva hennes

foster, på sätt i 26 § sägs; straffes såsom i samma § stadgadt är.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Majt:s förslag:

Lagutskottets förslag:

28 §.

Har qvinna!! med berådt mod gjort försök att döda fostret, och

blef endast genom omständigheter, som voro af hennes vilja oberoende,

brottets fullbordan förhindrad, eller har hon utsatt fostret eller det uppsåtligen

från sig skilt och i hjelplöst tillstånd försatt, och fans fostret

vid lif igen; varde hon dömd till straffarbete i högst två år. Fick

fostret svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med sex månader

till och med fyra år. Sättes fostret ut å sådant ställe eller under

sådana omständigheter, som i 32 § sägas; vare lag, som der

stadgas.

24 §.

Har qvinnan sökt enslighet vid födseln, och varder fostrets död,

utan hennes uppsåt, orsakad af det hjelplösa tillstånd, hvari hon sig

försatt; dömes till straffarbete i högst två år.

25 §.

Har qvinna, som af oloflig beblandelse hafvande varit, födt i enslighet

och fostret förstört eller å lön lagt; dömes, om hon den enslighet

sökt, till straffarbete i högst två år, och, om hon den ej sökt, till

sådant arbete eller fängelse i högst sex månader, der ej i något af

dessa fall utrönes, att fostret omkommit utan modrens vållande, eller

att det varit dödfödt eller så ofullgånget, att det ej med lif framfödas

kunnat.

26 §.

Qvinna, som, i uppsåt att döda eller fördrifva sitt foster, nyttjar

invärtes eller utvärtes medel, som sådan verkan hafva kan, varde dömd,

om fostret kommer utan lif eller ofullgånget fram, till straffarbete från

och med ett till och med sex år, och, i annat fall, till sådant arbete

eller fängelse i högst sex månader.

27 §.

Den som, med qvinnans vilja, söker döda eller fördrifva hennes

foster, på sätt i 26 § sägs, värde dömd, om fostret kommer utan lif

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

29 §.

Föröfvar någon å qvinna, den han vet hafvande vara, sådan misshandel,

att fostret förgås eller kommer ofullgånget fram, och hade han

ej uppsåt att fostret skada; dömes, om misshandeln skedde med berådt

mod, till straffarbete från och med två till och med fyra år, och, om

den skedde af hastigt mod, till straffarbete från och med sex månader

till och med två år; dock må, der brottet är med synnerligen mildrande

omständigheter förenadt, straffet nedsättas i förra fallet till

straffarbete i sex månader och i senare fallet till fängelse.

32 §.

Sattes barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter,

att fara för dess lif eller helsa ej syntes vara för handen; då skall till

böter eller fängelse i högst sex månader dömas. Fick barnet svår

kroppsskada; dömes till straffarbete från och med sex månader till och

med två år: ljöt det döden; dömes till straffarbete från och med två

till och med fyra år.

37 §.

Förbryter man sig, såsom i 15 § sägs, emot någon af de personer,

som i 35 § äro nämnda: varde, der ingen skada sker, ändock

straffad med fängelse i högst sex månader.

46 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 18, 19, 27, 28

eller 40 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid eller på

viss tid förlustig.

15 Kap.

25 §.

Den, som till straff efter 1 eller 5 § fälles, skall ock dömas medborgerligt

förtroende för alltid förlustig. Pröfvas någon skyldig till

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kong1. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

eller ofullgånget fram, till straffarbete från och med två till och med

sex år, och, i annat fall, till sådant arbete i högst ett år.

29 §. .

Föröfva!'' någon å qvinna, den han vet hafvande vara, sådan misshandel,

att fostret förgås eller kommer ofullgånget fram, och hade han

ej uppsåt att fostret skada; dömes, om misshandeln skedde med berådt

mod, till straffarbete från och med två till och med fyra år, och, om

den skedde af hastigt mod, till straffarbete från och med sex månader

till och med två år; dock må, der brottet är med synnerligen mildrande

omständigheter förenad!,, straffet nedsättas i förra fallet till

straffarbete i sex månader och i senare fallet till sådant arbete i två

månader eller till fängelse.

32 §.

Sattes barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter,

att fara för dess lif eller helsa ej syntes vara för handen; då

skall till böter eller fängelse i högst sex månader dömas. Fick barnet,

svår kroppsskada; dömes till straffarbete i högst två år: ljöt det

döden; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med

fyra år.

37 §.

Förbryter man sig, såsom i 15 § sägs, emot någon af de personer,

som i 35 § äro nämnda; varde, der ingen skada sker, ändock

straffad med fängelse i högst ett år.

46 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 18, 19, 27, 28

eller 40 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.

15 Kap.

25 §.

Den, som till straff efter 1, 3 eller 5 § eller sista punkten i 8

§ fälles, skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

straff efter 3 § eller sista punkten i 8 §; varde tillika dömd medborgerligt

förtroende på viss tid förlustig.

16 Kap.

16 §.

Den, som efter 1, 2 eller 3 § gjort sig förfallen till straffarbete

i två år eller till svårare straff, skall ock dömas medborgerligt förtroende

för alltid förlustig. Pröfvas någon efter 7 § skyldig till straffarbete

eller efter 1, 2 eller 3 § förfallen till sådant arbete under två

år; varde tillika dömd medborgerligt förtroende på viss tid förlustig.

18 Kap.

1 §■

Fader eller moder, eller annan i rätt uppstigande led, som med

barn eller barns afkomling otukt öfvar, varde dömd till straffarbete på

lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Barnet eller afkomlingen

skall till straffarbete från och med sex månader till och

med fyra år dömas.

7 §•

Öfvar man otukt med qvinna, som ej fylt. tolf år; dömes till

straffarbete från och med fyra till och med åtta år och, om hon af

gerningen fick svår kroppsskada eller död, till straffarbete från och

med åtta till och med tio år eller på lifstid. Sker det med qvinna,

som fyllt tolf, men ej femton år; dömes till straffarbete i högst två

år eller fängelse i högst sex månader.

12 §.

Föräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andre, som

genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under deras

s. 49 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 49

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

16 Kap.

16 §.

Den, som efter 1, 2 eller 7 § gjort sig förfallen till straffarbete,

skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig. Lag samma vare,

om någon pröfvas skyldig till straffarbete eller svårare straff efter 3 §.

18 Kap.

l §•

Fader eller moder, eller annan i rätt uppstigande led, som med

barn eller barns afkomling otukt öfvar, varde dömd till straffarbete

på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Barnet eller afkomlingen

skall till straffarbete i högst fyra år dömas.

7 §•

öfvar man otukt med qvinna, som ej fylt tolf år; dömes till

straffarbete från och med fyra till och med åtta år och, om hon af

gerningen fick svår kroppsskada eller död, till straffarbete från och

med åtta till och med tio år eller på lifstid.

Öfvar man otukt med qvinna, som fylt tolf, men ej femton år;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex måna
der.

kläde qvinnan fylt fjorton år, och äro omständigheterna synnerligen

mildrande; må till böter dömas.

12 §.

Föräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andre, som

genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under deras

Bih. till Likså. Prof. 1890. 7 Samt. 26 Haft, 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lagsutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

lydnad eller uppsigt stälde äro, skola dömas till straffarbete från och

med två till och med sex år; varde ock dömde medborgerligt förtroende

för alltid förlustige.

16 §.

Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar

grymhet; straffes med böter, högst etthundra Riksdaler.

19 Kap.

1 §•

Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, fartyg eller annat,

der menniskor bo, eller vanligt eller veterligt är, att de eljest vistas,

eller å något, hvarifrån elden till sådana boningar eller vistelserum

lätteligen spridas kan; dömes, för mordbrand, till straffarbete från och

med sex till och med tio år. Fick någon, som å sådant ställe förevar,

af branden svår kroppsskada; varde mordbrännaren dömd till

straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Fick

den, som förevar, af branden döden; miste mordbrännaren lifvet eller

dömes till straffarbete på lifstid.

2 §•

Föröfvar man mordbrand, som i 1 § sägs, då allmän farsot, uppror,

fiendes åträngande eller'' annan sådan nöd eller fara för handen är, eller

s. 51 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 51

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

lydnad eller uppsigt stälde äro, skola dömas till straffarbete från och

med två till och med sex år; varde ock dömde medborgerligt förtroende

för! ustige.

16 §.

Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar

grymhet; straffes med böter.

19 Kap.

1 §•

Sätter man uppsåtligen eld å hus, Sätter man uppsåtligen eld å

byggnad, fartyg eller annat, der hus, byggnad, fartyg eller annat,

menniskor bo, eller vanligt eller der menniskor bo, eller vanligt

veterlig! är, att de eljest vistas, eller veterligt är, att de eljest vistas,

eller å något, hvarifrån elden till eller å något, hvarifrån elden till

sådana boningar eller vistelserum sådana boningar eller vistelserum

lätteligen spridas kan; dömes, för lätteligen spridas kan; dömes, för

mordbrand, till straffarbete från och mordbrand, till straffarbete från och

med sex till och med tio år; dock med sex till och med tio år, dock

må, der omständigheterna äro syn- må, der omständigheterna äro synnerligen

mildrande, tiden för straff- nerligen mildrande, tiden för straffarbetet

nedsättas till fyra år, eller, arbetet nedsättas till fyra år, samt,

om ej någon å stället förevar och om ej någon å stället förevar och

för fara blottstäldes, till två år. för fara bloffstäldes, till två år.

Fick någon, som förevar, af bran- Fick någon, som förevar, af branden

svår kroppsskada; varde mord- den svår kroppsskada; varde mordbrännaren

dömd till straffarbete på brännaren dömd till straffarbete på

lifstid eller från och med åtta till lifstid eller från och med åtta till

och med tio år. Fick den, som och med tio år. Fick den, som

förevar, af branden döden; miste förevar, af branden döden; miste

mordbrännaren lifvet, eller dömes mordbrännare!! lifvet, eller dömes

till straffarbete på lifstid. till straffarbete på lifstid.

2 §•

Föröfvar man mordbrand, som i 1 § sägs, då allmän farsot, uppror,

fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är, eller

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Lagutskottets Utlåtande JS:o 44.

Nuvarande lydelse:

gör mordbrännare!! våld å någon, för att elden åsätta eller dess släckning

hindra, eller sker mordbrand å hus, byggnad eller fartyg, der mycket

folk är, som för^ fara blottställes, eller å kruthus, eller i stad, köping

eller by, eller å annat sådant ställe, der många sammanbo, eller å

Konungens slott, fäste, fartyg, förråds- eller tyghus eller annan sådan

btateim tillhörighet, eller å kyrka; då skall till straffarbete på lifstid

ellei från och med åtta till och med tio år dömas.

3 §•

Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad

fartyg, skog, torfmosse, växande eller skuren gröda, sädes-, hö- eller

halmstack, ved-, kol-, timmer- eller brädhög, eller dylikt, som annan

tillhörde och så aflägset låg, att vån ej var, att elden derifrån till

menniskors boningar eller vistelserum spridas kunde; dömes till straffarbete

hån och med två till och med sex år. Var ringa egendom i

fara, och skedde ej synnerlig skada; då må tiden för straffarbetet till

sex månader nedsättas. Fick någon, som förevar, af branden svår

kroppsskada eller död; varde gerningsmannen dömd till straffarbete från

och med fyra till och med åtta år.

4 §•

Visste gerningsmannen, att å ställe, som i 3 § sägs, någon förevar

och för fara blottstäldes; vare lag, som för hvarje fall i 1 § sägs.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Lagutskottets Utlåtande N:o åi.

Kongl. Maj:t förslag: Lagutskottets förslag:

å hus, byggnad eller fartyg, der mycket folk är, som för fara blottställes,

eller i stad, köping eller by, eller å annat sådant ställe, der många

sammanbo, eller gör mordbrännaren våld å någon för att elden åsätta

eller dess släckning hindra; då skall till straffarbete på lifstid eller från

och med sex till och med tio år dömas.

Har någon uppsåtligen satt eld å kyrka eller å Konungens slott,

fäste, fartyg, förråds- eller tyghus eller annan sådan Statens tillhörighet

eller å annans kruthus eller byggnad för upplag af andra sprängämnen

eller af eldfarliga oljor; varde, ändå att det ej skedde å tid, då vanligt

eller veterligt var, att menniskor å stället vistades, dömd för mordbrand

efter ty i denna § sagdt är; dock må, der omständigheterna äro synnerligen

mildrande, tiden för straffarbetet till fyra år nedsättas.

Sätter man uppsåtligen eld å något, hvarifrån elden till sådan

egendom, som i 2 mom. omförmäles, lätteligen spridas kan; vare ock

lag, som der stadgas.

3 §.

Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad,

fartyg, skog, torfmosse, växande eller skuren gröda, sädes-, hö- eller

halmstack, ved-, kol-, timmer- eller brädhög, eller dylikt, som annan

tillhörde och så aflägset låg, att vån ej var, att elden derifrån kunde

spridas till menniskors boningar eller vistelserum, eller till sådan egendom,

som i 2 § 2 mom. omförmäles; dömes till straffarbete från och

med två till och med sex år. Var ringa egendom i fara, och skedde

ej synnerlig skada; då må tiden för straffarbetet till två månader nedsättas.

Fick någon, som förevar, af branden svår kroppsskada eller

död; varde gerningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra

till och med åtta år.

Visste gerningsmannen, att å ställe, som nu sagdt är, någon förevar

och för fara blottstäldes; vare lag, som för hvarje fall i 1 § sägs.

4 §•

Sätter någon eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga försäkringsgifvare,

eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till straffarbete från

och med sex månader till och med fyra år. Fick någon, som förevar,

af branden svår kroppsskada eller död; varde gerningsmannen dömd

till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.

Var genom den eld anuans boning, vistelserum eller egendom i

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

5 §•

j Sätter någon eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga försäkringsgifvare,

eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till straffarbete från

och med sex månader till och med fyra år. Var genom den eld annans

boning, vistelserum eller egendom i fara satt, eller fick någon deraf

svår kroppsskada eller död; straffes gerningsmannen efter tv för hvarje

sådant fall i 1, 2, 3 eller 4 § skils.

6 §•

År eld åsatt och varder den släckt, innan den sig utbredt och

skada gjort; vare straffet, för de fall, som i 1 och 4 §§ sägas, straffarbete

från och med två till och med sex år; för det fall, som i 2 §

omförmäles, straffarbete från och med fyra till och med åtta år; för

det, som i 3 § nämndt är, straffarbete i högst två år eller fängelse i

högst sex månader; och för det fall, som i 5 § sagdt, är, fängelse, men,

der brottet, om elden ej släckt blifvit, skolat straffas på sätt i föregående

§§ stadgadt är,, straffarbete, efter ty förut i denna § bestämdt blifvit.

Har gerningsmannen, af egen drift, sjelf eller genom tillkallad

hjelp, släckningen åstadkommit; då må straffet, efter omständigheterna,

nedsättas under hvad i allmänhet å gerningen följa bort.

9 §•

Har någon gjort försök till brott, som i 7 eller 8 § sägs, och

blef endast genom omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

fara satt, eller visste gerningsmannen, att någon å stället förevar och

för fara blottstäldes; vare lag, som för hvarje fall i 1, 2 eller 3 §

skils; dock må straffet ej sättas lägre än till straffarbete i sex månader.

5 §•

Har någon gjort försök till brott, som förut sagdt är, och blef

endast genom omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende,

brottets fullbordan förhindrad; vare straffet för det fall, som i

1 § sägs, straffarbete från och med ett till och med sex år; för det

fall, som i 2 § omförmäles, straffarbete från och med två till och med

åtta år; och för de fall, som i 3 och 4 §§ nämnda äro, straffarbete i

högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, der brottet, om

det fullbordadt blifvit, skolat straffas efter 1 eller 2 §, staffarbete, efter

ty för försök till brott, hvarom i dessa §§ sägs, här ofvan bestämdt

blifvit.

Efter ty nu sagdt är skall ock dömas, der eld är åsatt, men varder

släckt, innan den sig utbredt och skada gjort; dock må, om gerningsmannen,

af egen drift, sjelf eller genom tillkallad hjelp, släckningen

åstadkommit, straffet, efter omständigheterna, nedsättas under hvad eljest

å gerningen följa bort.

* 6 §. .

Hvar som uppsåtligen medelst krut eller annat sprängämne kommer

förödelse å stad å annans boning eller vistelserum, eller å hus, byggnad,

fartyg, bro eller dylikt, som annan tillhörer, straffes:

1. om det var annans boning eller vistelserum eller sådan egendom,

som i 2 § 2 mom. omförmäles, såsom för mordbrand, efter ty

för hvarje fall i 1 § eller 2 § 1 eller 2 mom. skils; och

2. i andra fall såsom för brott, hvarom i 3 § sägs, efter ty i

samma § stadgadt är.

Har någon gjort försök till brott, som i denna § sagdt är, och

blef endast genom omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja

oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare lag, som i 5 § om försök

till brott efter 1, 2 eller 3 § stadgadt finnes.

9 §•

Har någon gjort försök till brott, som i 7 eller 8 § sägs, och

blef endast genom omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja

opaginerad Kontrollera mot PDF

5Ö Lagutsliottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare straffet högst, för det

fall, som i 7 § nämndt är, straffarbete i sex år, och för det fall, som

i 8 § omförmäles, straffarbete i två år, men, om brottet, der det fullbordadt

blifvit, skolat efter 7 § straffas, sådant arbete i sex år.

11 §■

Hvar som uppsåtligen förstörer Statens kanal- eller slussverk

eller annan sådan vattenbyggnad, eller jernvägsanläggning, eller å

desamma, dertill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller de

för framfarten å jernväg använda vagnar eller andra fortskaffa in gsmedel

gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara

eller olycka vid kanal- eller jernvägsfartens begagnande eller allmänt

farlig öfversvämning deraf uppkomma kan; dömes till straffarbete från

och med två till och med sex år. Kom deraf ej olycka, och var faran

ringa; då må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.

hick annan svar kroppsskada eller död, och var den brottsliges

handling af beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka

deraf var att befara; dömes gerningsmannen, i förra fallet, till straffarbete

från och med sex till och med tio år eller på lifstid, och, i

senare fallet, till straffarbete på lifstid eller miste lifvet. Var gerningen

ej af sådan beskaffenhet, som nämnd är, men fick annan deraf

sval kroppsskada eller död, eller astadkoms allmänt farlig öfversvämning;

varde gerningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra

till och med åtta år.

13 §.

Hvar som uppsåtligen förstörer eller skadar Statens telegrafinrättning,

någon dess beståndsdel eller tillhörighet, eller vidtager åtgärder,

hvarigenom telegrafering hindras eller störes; dömes till fängelse

i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Var skadan

ringa, och förorsakades ej derigenom något hinder i telegraferingen;

må till böter dömas.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Lagutskottets flätande N:o 44.

Kongl. Maj-.ts förslag: Lagutskottets förslag:

oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare straffet för det fall, som

i 7 § nämndt är, straffarbete från och med ett till och med sex år,

och för det fall, som i 8 § omförmäles, sådant arbete i högst två atelier

fängelse i högst sex månader, men, om brottet, der det fullbordadt

blifvit, skolat efter 7 § straffas, straffarbete från och med ett till och

med sex år.

ii §•

Hvar som uppsåtligen förstörer Statens kanal- eller slussverk

eller annan sådan vattenbyggnad, eller jernvägsanläggning, eller å

desamma, dertill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller de

för framfarten å jernväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel

gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara

eller olycka vid kanal- eller jernvägsfartens begagnande eller allmänt

farlig öfversvämning deraf uppkomma kan; dörnes till straffarbete från

och med två till och med sex år. Kom deraf ej olycka, och var sådan

ej heller åsyftad; då må straffet nedsättas till straffarbete i sex

månader, eller, om faran var ringa, till sådant arbete i två månader

eller till fängelse eller böter, dock ej under etthundra Riksdaler.

Fick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges

handling af beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka

deraf var att befara; dörnes gerningsmaunen, i förra fallet, till straffarbete

från och med sex till och med tio år eller på lifstid, och, i senare

fallet, till straffarbete på lifstid eller miste lifvet. Var gerningen

ej af sådan beskaffenhet, som nämnd är, men fick annan deraf svår

kroppsskada eller död, eller åstadkoms allmänt farlig öfversvämning;

värde gerningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till

och med åtta år.

13 §.

Hvar som uppsåtligen förstörer

eller skadar Statens telegraf- eller

telefoni isättning, någon dess beståndsdel

eller tillhörighet, eller

vidtager åtgärder, hvarigenom telegrafering

eller telefonering hindras

eller störes; dömes till fängelse i

högst sex månader eller straffarbete

Bih. till Likså. Prof. 1890. 7 Sami. 26 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

14 §•

Hvad i 11, 12 och 13 §§ om Statens kanal- eller slussverk, annan

sådan vattenb}rggnad och jernvägs- eller telegrafinrättning är stadgadt,

må ock å dylik, af enskilde personer, menigheter eller bolag

inrättad, anläggning tillämpas, om Konungen förordnat, att sådan anläggning

skall lika skydd, som Statens, njuta.

21 §.

Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller

försummelse, är vållande till eldskada å annans egendom eller till

skeppsbrott, eller till sådan skada eller öfversvämning, som i 11 §

nämnd är, eller dertill att fara uppstått för begagnande af verk, byggnad

eller anläggning, som i sagda § omförmäles, straffes med fängelse

i högst sex månader eller böter.

År någon, på sätt nu sagdt är, vållande till skada å fyr- eller

känningsbåk eller annat sådant tecken, som i 10 § nämndt är; straffes

med böter. För dylikt vållande till skada, hinder eller uppehåll, som

i 12 eller 13 § omförmäles, eller till skada, som i 15 § sägs; vare

hot högst tvåhundra riksdaler.

Hvad i denna § om statens kanal- eller slussverk, annan sådan

vattenbyggnad och jernvägs- eller telegrafinrättning är stadgadt, må

ock å dylik, af enskilde personer, menigheter eller bolag inrättad anläggning

tillämpas, om Konungen förordnat, att sådan anläggning skall

lika skydd, som statens, njuta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj ds förslag:

14

21

Den, som ouppsåtligen, genom

vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,

är vållande till eldskada

å annans egendom eller till förödelse

derå efter ty i 6 § sägs,

eller till skeppsbrott, eller till sådan

skada eller öfversvämning, som

i 11 § nämnd är, eller dertill att

fara uppstått för begagnande af

verk, byggnad eller anläggning,

som i sist sagda § omförmäles,

straffes med fängelse i högst sex

månader eller böter.

År någon, på sätt nu sagdt är,

vållande till skada å fyr- eller känningsbåk

eller annat sådant tecken,

som i 10 § nämndt. är; straffes

med böter. För dylikt vållande

till skada, hinder eller uppehåll,

som i 12 eller 13 § omförmäles,

Lagutslmttets förslag:

i högst två år. Yar skadan ringa

och förorsakades ej derigenom något

hinder i telegraferingen eller

telefoneringen; må till böter dömas.

§•

Hvad i 11, 12 och 13 §§ om

Statens kanal- eller slussverk, annan

sådan vattenbyggnad och

jernvägs-, telegraf- eller telefoninrältning

är stadgadt, må ock å dylik,

af enskilde personer, menigheter

eller bolag inrättad, anläggning

tillämpas, om Konungen förordnat,

att sådan anläggning skall lika

skydd, som Statens, njuta.

§•

Den, som ouppsåtligen, genom

vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,

är vållande till eldskada

å annans egendom eller till förödelse

derå efter ty i 6 § sägs, eller till

skeppsbrott, eller till sådan skada

eller öfversvämning, som i 11 §

nämnd är, eller dertill att fara uppstått

för begagnande af verk, byggnad

eller anläggning, som i sist

sagda § omförmäles, straffes med

fängelse i högst sex månader eller

böter.

År någon, på sätt nu sagdt är,

vållande till skada å fyr- eller

känningsbåk eller annat sådant, tecken,

som i 10 § nämndt är; straffes

med böter. För dylikt vållande

till skada, hinder eller uppehåll,

som i 12 eller 13 § omförmäles,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Lagutskottets Utlåtande N:o 4b.

Nuvarande lydelse:

20 Kap.

Om stöld och snatteri.

1 §•

Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver femton Riksdaler, dömes,

för stöld, till straffarbete i högst sex månader, der ei annorledes

här nedan stadgadt är.

Går värdet ej öfver femton Riksdaler, och är gerningen ej utmärkt

med sådan omständighet, att den ändock, efter ty i 7, 10 eller 12 §

sägs, för stöld anses skall: då kallas den snatteri; och vare straffet

derå böter, högst etthundra Riksdaler, ellqr fängelse i högst sex månader.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag:

eller till skada, som i 15 § sägs,

vare bot högst tvåhundra Riksdaler.

Hvad i denna § om Statens

kanal- eller slussverk, annan sådan

vattenbyggnad och jernvägs- eller

telegrafinrättning är stadgadt, må

ock å dylik, af enskilde personer,

menigheter eller bolag inrättad anläggning

tillämpas, om Konungen

förordnat, att sådan anläggning

skall lika skydd, som Statens, njuta.

Lagutskottets förslag:

eller till skada, som i 15 § sägs,

vare bot högst tvåhundra Riksdaler.

Hvad i denna § om Statens

kanal- eller slussverk, annan sådan

vattenbyggnad och jernvägs-, telegraf-

eller telefoninrättning är stadgadt,

må ock å dylik, af enskilde

personer, menigheter eller bolag inrättad

anläggning tillämpas, om

Konungen förordnat, att sådan anläggning

skall lika skydd, som

Statens, njuta.

22 §•

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 7, 8 eller

10 §, 17 § 1 mom. eller 18 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende

förlustig. Lag samma vare, om någon gjort sig skyldig till straffarbete

eller svårare straff efter 6 §, eller till straffarbete efter 5 eller 9 §.

2 0 Kap.

Om stöld och snatteri.

1 §•

Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver femton Riksdaler, dömes,

för stöld, till straffarbete i högst sex månader, der ej annorledes

här nedan stadgadt är. Åro omständigheterna synnerligen försvårande;

må tiden för straffarbetet till två år höjas: äro de synnerligen mildrande;

må till fängelse i högst sex månader dömas.

Går värdet ej öfver femton Riksdaler; då skall, der ej gerningen

efter 4, 6, 8 eller 9 § bör annorledes anses, för snatteri dömas till

böter eller fängelse i högst sex månader.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

2 §•

Den, som å skog eller mark, deri han ej eger del eller den han

ej innehafver eller eger rätt att nyttja, olofligen fäller träd, i uppsåt

att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna, eller i sådant uppsåt

olofligen tager, af växande träd, ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ollon

eller nötter; varde, ändå att han det icke bortfört, straffad såsom för

stöld, der värdet går öfver femton Riksdaler. Går det ej öfver femton

Riksdaler, vare lag, som i 24 Kap. sägs.

3- §

Begår någon stöld eller snatteri af säd, skuren eller oskuren, hö

eller halm, stackadt eller ostackadt, ute å mark; växande fruktträd;

träd- eller jordfrukt ur trädgård eller på åker, eller annat, som der

planteradt eller sådt är; huggen ved, timmer, gärdsel eller annat dylikt

i skog eller eljest ute å mark eller å flottled, åker-, kör- eller trädgårdsredskap

ute å mark; uteliggande malm vid grufva eller redskap,

som till grufvedrift hörer och ej instängd är; utestående bistock, fisk,

ur dammar, sumpar, nät, mjärdar, katsor eller annat fisketyg, eller ock

sjelfva fisketyget, som ute ligger; foglar eller andra djur ur jagtredskap

eller sjelfva redskapen ute å marken; ankare eller tåg, hvarmed uteliggande

fartyg förtöjdt är; eller ock saker, som till blekning eller

torkning eller för annan sådan orsak utlagda eller utstälda äro; eller

mjölkar man annans ko, får eller get, i uppsåt att mjölken sig eller

annan tillegna, eller tager man olofligen tagel ur man eller svans på

häst, under det kreaturet går i bete ute å mark; det varde, vid straffets

bestämmande, såsom försvårande omständighet ansedt; och må, i ty

fall, vid stöld, tiden för straffarbetet till ett år höjas.

Går, vid stöld, värdet af det tillgripna öfver ett tusen Riksdaler;

då må ock sådan förhöjning af tiden för straffarbetet ske, som nu sagdt är.

4 §•

Begär någon stöld e ler snatteri i Konungens slott eller af det,

som veterligen tillhörer Staten eller mild stiftelse eller inrättning till

fattigas försörjning eller sjukas vård; eller föröfvas stöld eller snatteri

af tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling eller annan enskild tjenare

från sitt husbondefolk eller deras gäst, eller af handtverkare eller

s. 63 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o iå. 63

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

2 §•

Den, som å skog eller mark, deri han ej eger del eller den han

ej inneliafver eller eget rätt att nyttja, olofligen fäller träd, i uppsåt

att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna, eller, i sådant uppsåt,

olofligen tager, af växande träd, ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ollon

eller nötter; varde, ändå att han det icke bortfört, ansedd såsom både

han stöld föröfvat, der värdet går öfver femton Riksdaler. Går det ej

öfver femton Riksdaler; vare lag, som i 24 Kap. sägs.

3 §•

Såsom stöld eller snatteri skall anses:

1. om tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling eller annan enskild

tjenare uppsåtligen förskingrar eller, i uppsåt att sig eller annan det

tillegna, undandöljer hvad i dess vård af husbondefolket eller deras

gäst lemnadt är;

2. om någon försnillar gods, som annan i hans vård under lås,

försegling eller annat dylikt stängsel insatt, eller som blifvit honom

förtrodt att vårda, då det ur eld, sjö eller från fiende frälsadt är;

3. om skeppare, forman eller deras folk tillgriper hvad dem förtrodt

är att föra eller förvara;

4. om gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som herbergerar resande

eller för sin näring eller vinning emottager gäster i sitt hus,

tillgriper hvad i dess vård af gästen lemnadt är;

5. om man svikligen tager något från barn, som ej fylt tolf år,

eller från afvita.

4 §•

Till straffarbete i högst fyra år

dömes:

1. om man stjäl i kyrka något,

som kyrkan tillhörer eller af andra

der i förvar satt är;

Till straffarbete i högst fyra år

dömes:

1. om man stjäl i kyrka något,

som kyrkan tillhörer eller af andra

der i förvar satt är;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

arman arbetare från den, hos hvilken han arbetar; vare lag, som i 3

§ sägs.

. Har tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling eller annan enskild

tjenare uppsåtligen förskingrat eller, i uppsåt att sig eller annan det

tillegna, undandolt hvad i dess vård af husbondefolket eller deras gäst

lemnadt är; värde ock derför, efter ty nu är sagdt, såsom för stöld

eller snatteri, straffad. Lag samma vare, om någon försnillar gods

som annan i hans vård under lås, försegling eller annat dylikt stängsel

insatt eller som blifvit honom förtrodt att vårda, då det ur eld, sjö

eller från fiende frälsadt är.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj ds förslag:

2. om man stjäl penningar eller

annat, som åt allmänna posten förtrodt

är, ehvad det sker i posthus

eller under forslingen;

3. om man stjäl ur försegladt

bref, som ej åt allmänna posten

förtrodt är, eller ur kläder, som

någon bär på sig;

4. om man stjäl medelst inbrott,

som i 5 § sägs, eller, för brottets

föröfvande, bortförer och med våld

eller list öppnar skåp, kista, skrin

eller annan förvaringspersedel, som

med lås, försegling eller annat dylikt

stängsel tillsluten är;

5. om man stjäl nattetid i hus,

som bebodt är, och gerningsmannen

olofligen, dock utan inbrott, dit

inkommit eller der sig undangömt;

6. om gerningsmannen för stöldens

föröfvande sig med vapen instält

eller användt ringare skräcmedel

eller hot, än att gerningen

till rån hänföras kan;

7. om man stjäl kreatur, som

går i bete ute å mark;

8. om man stjäl af fartyg, som

strandadt eller eljest förolyckadt är

eller utan folk i sjö drifver, eller,

under bergning, hvad till dylikt fartyg

hörer eller derå fördt var; eller

9. om man stjäl från den, som

genom allmän farsot, eldsvåda,

vattunöd, skeppsbrott, uppror, fiendes

åträngande eller annan sådan

nöd eller fara är satt ur stånd att

sin egendom värja.

Går, i fall, hvarom i denna §

förmäles, värdet af det tillgripna

ej öfver femton riksdaler; skall

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 7 Samt.

Lagutskottets förslag :

2. om man stjäl penningar eller

annat, som åt allmänna posten förtrodt

är, ehvad det sker i posthus

eller under forslingen;

3. om man stjäl ur försegladt

bref, som ej åt allmänna posten

förtrodt är, eller ur kläder, som

någon bär på sig;

4. om man stjäl medelst inbrott,

som i 5 § sägs, ellei'', för brottets

föröfvande, boi-tförer och med våld

eller list öppnar skåp, kista, skrin

eller annan förvaringspersedel, som

med lås, försegling eller annat dylikt

stängsel tillsluten är;

5. om man stjäl nattetid i hus,

som bebodt är, och gerningsmannen

olofligen, dock utan inbrott, dit

inkommit eller der sig undangömt;

6. om gerningsmannen för stöldens

föröfvande sig med vapen instält

eller användt ringare skräckmedel

eller hot, än att gerningen

till rån hänföras kan;

7. om man stjäl kreatur, som

går i bete ute å mai''k;

8. om man stjäl af fartyg, som

strandat eller eljest förolyckadt är

eller utan folk i sjö drifver, eller,

under bergning, hvad till dylikt fartyg

hörer eller derå fördt var; eller

9. om man stjäl från den, som

genom allmän farsot, eldsvåda,

vattunöd, skeppsbrott, uppror, fiendes

åträngande eller annan sådan

nöd eller fara är satt ur stånd att

sin egendom värja.

Går, i fall, hvarom i denna §

förmäles, värdet af det tillgripna

ej öfver femton Riksdaler; skall

26 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

5 §•

Till straffarbete i högst ett år dömes:

1. om gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som herbergera!- resande eller för sin näring eller vinning emottager gäster i sitt hus,

stjäl från resande eller gäst, eller om denne stjäl från värden;

2. om man stjäl från badande eller simmande, eller från sofvande

ute å marken, eller från den i svår sjukdom ligger, eller från död

menniska;

3. om man stjäl något i likhus eller graf eller, under gudstjenst,

från annan inne i kyrka eller annorstädes, der gudstjenst hålles, eller ute

å kyrkovali.

Såsom för stöld, efter ty i denna § sägs, skall ock dömas, om

skeppare, forman eller deras folk tillgripa hvad dem förtrodt är att

föra eller förvara, eller om gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som

herbergerar resande eller för sin näring eller vinning emottager gäster

i sitt hus, tillgriper hvad i dess vård af gästen lemnadtär; så ock om

man svikligen tager något från barn, som ej fylt tolf år, eller från afvita.

6 §.

Till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år

dömes:

1. om man stjäl något i kyrka, ehvad det kyrkan tillhörer eller

af andra der i förvar satt är;

2. om man stjäl penningar eller annat, som åt allmänna posten

förtrodt är, ehvad det sker i posthus eller under forslingen;

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

ändå för stöld dömas, efter ty nu ändå för stöld dömas, efter tv nu

sagdt är; dock må, der omständig- sagdt är; dock må, i sådant Joll,

heterna äro synnerligen mildrande, der omständigheterna äro synnertill

fängelse i högst sex månader ligen mildrande, till fängelse i högst

dömas. sex månader dömas.

5 §•

Har någon, i uppsåt att stjäla,

1. med våld å mur, vägg, golf,

tak, lucka, fönster, port, dörr, lås

eller annat dylikt stängsel brutit

sig in i gård, hus, rum eller fartyg;

eller

2. medelst klättring öfver mur,

vägg, port eller tak, eller medelst

inkrypande genom glugg, skorsten

eller annan sådan ej till ingång

ämnad öppning, eller ock genom

bruk af dyrk eller falsk nyckel förskaffat

sig ingång i gård, hus, rum

eller fartyg; eller

3. med våld eller list öppnat

skåp, kista, skrin eller annan beväringspersedel.

som med lås, försegling

eller annat dylikt stängsel

tillsluten var, utan att den borttaga;

varde, der tillgrepp ej sker, för

inbrott, dömd till straff, som i 1 §

för stöld utsatt är.

Har någon, i uppsåt att stjäla,

1. med våld å mur, vägg, golf,

tak, lucka, fönster, port, dörr, lås

eller annat dylikt stängsel brutit

sig in i gård, hus, rum eller fartyg;

eller

2. medelst klättring öfver mur,

vägg, port eller tak, eller medelst

inkrypande genom fönster, glugg,

skorsten eller annan till ingång ej

ämnad öppning, eller ock genom

bruk af dyrk eller falsk nyckel

förskaffat sig ingång i gård, hus,

rum eller fartyg; eller

3. med våld eller list öppnat

skåp, kista, skrin eller annan förvaringspersedel,

som med lås, försegling

eller annat dylikt stängsel

tillsluten var, utan att den borttaga;

varde, der tillgrepp ej sker,

för inbrott, dömd till straff, som i

1 § för stöld utsatt är.

6 §.

Begår någon snatteri tredje gången; varde ansedd såsom hade

han första resan stöld föröfvat.

Snatteri af den, som förut begått rån, försök dertill, stöld eller

inbrott, skall ock såsom stöld anses.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

3. om man et-jäl ur försegladt bref, som ej åt allmänna posten

förtrodt är, eller ur kläder, som någon bär på sig;

4. om man stjäl medelst inbrott, som i 9 § sägs, eller, för

brottets föröfvande, bortförer och med våld eller list öppnar skåp, kista,

skrin eller annan förvaringspersedel, som med lås, försegling eller

annat dylikt stängsel tillsluten är;

5. om man stjäl nattetid i hus, som bebodt är, och gerningsmannen

olofligen, dock utan inbrott, dit inkommit eller der sig undangömt;
6.

om gerningsmannen för stöldens föröfvande sig med vapen

instält eller eljest användt, ringare skräckmedel eller hot, än att gerningen

till rån hänföras kan;

7. om man stjäl kreatur, som går i bete ute å mark;

8. om man stjäl af fartyg, som strandadt eller eljest förolyckadt

är eller utan tolk i sjö drifver, eller, under bergning, hvad till dylikt

fartyg hörer eller derå fördt var; eller

9. om man stjäl från den, som genom allmän farsot, eldsvåda,

vattunöd, skeppsbrott, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd

eller fara är satt ur stånd att sin egendom värja.

7 §•

I de fall, som här ofvan i 5 och 6 §§ nämnda äro, skall, såsom

för stöld, dömas efter ty der sägs, ändå att det tillgripnas värde ej

går öfver femton riksdaler.

8 §• ''

Nu kunna, vid samma stöld, två eller flera af de i 3, 4, 5 och

8 §§ sagda fall sammanträffa; då må tiden för straffarbetet ökas med

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Lagutskottets Utlåtande N:o 44

Kongl. Maj:ts förslag:

Lagutskottets förslag.

7 §•

Begår någon andra gången stöld; dömes till straffarbete i högst

tre år; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till

fängelse i högst sex månader dömas. Inträffar fall, som i 4 § nämnes;

vare straffet straffarbete i högst fem år.

Begår någon tredje gången stöld; dömes till straffarbete i högst

fyra år, eller, der stölden är sådan, som i 4 § sägs, till straffarbete i

högst sex år.

Kommer han åter fjerde gången eller oftare; dömes till straffarbete

från och med sex månader till och med sex år, eller, der stölden

är sådan, som i 4 § sägs, till straffarbete från och med ett till och

med tio år.

Inbrott utan tillgrepp skall lika med stöld anses i fråga om förhöjning

af straff, efter ty nu sagdt är.

Samma lag vare om rån eller försök dertill, der sådant förut

begånget är af den, som för stöld eller inbrott straffas skall.

8 §•

Varder någon, under en lagföring, förvunnen att hafva å särskilda

ställen eller tider föröfvat snatteri; skall han, der det till
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

högst ett år utöfver det, hvartill den brottslige för det svåraste fallet

pröfvas hafva gjort sig skyldig.

9 §•

Har någon, i uppsåt att stjäla,

1. med våld å mur, vägg, golf, tak, lucka, fönster, port, dörr,

lås eller annat dylikt stängsel brutit sig in i gård, hus, rum eller

fartyg; eller

2. medelst klättring öfver murj^vägg, port eller tak, eller medelst

inkrypande genom glugg, skorsten eller annan sådan ej till ingång

ämnad öppning, eller ock genom bruk af dyrk eller falsk nyckel

förskaffat sig ingång i gård, hus, rum eller fartyg; eller

3. med våld eller list öppnat skåp, kista, skrin eller annan förvaringspersedel,

som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel

tillsluten var, utan att den borttaga;

dömes, der tillgrepp ej sker, för inbrott, till straffarbete i högst

sex månader.

10 §.

Begår någon snatteri tredje gången; varde ansedd såsom hade

han första resan stöld föröfvat.

Snatteri af den, som förut begått rån, försök dertill, stöld eller

inbrott, skall ock såsom stöld anses.

§•

Begår någon andra gången stöld; må tiden för det straffarbete,

hvartill han för den gerning gjort sig skyldig, ökas med högst två år.

Begår någon tredje gången stöld; ökes tiden för straffarbetet

med högst fyra år utöfver hvad för den gerning första gången följa bör.

Kommer han åter fjerde gången eller oftare; dömes till straffarbete

från och med fyra till och med tio år; dock må, der omständigheterna

äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet till två år

nedsättas. Inträffar fall, som i 6 § nämnes; då må till straffarbete på

lifstid dömas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag :

gripnas sammanlagda värde öfverstiger femton Riksdaler, för stöld

straffas.

Går sammanlagda värdet ej öfver femton Riksdaler; straffes efter

ty i 4 Kap. 3 § stadgadt är.

9 §•

Har någon å särskilda ställen eller tider begått stöld eller inbrott,

eller sådant brott och snatteri, och varder han derför på en gång lagförd;

straffes efter ty i 4 Kap. 3 § sägs; och må straffet förhöjas till

straffarbete i ett år utöfver den för det svåraste fallet bestämda högsta

strafftiden. .... .

Ej må dock genom sådan förhöjning tiden för straffarbetet i något

fall öfverskrida tio år.

10 §.

Har någon stöld, snatteri eller inbrott med råd eller dåd främjat,

såsom i 3 Kap. 4 § sägs, och tillika i det tillgripna tagit del eller

eljest af brottet vinning haft; straffes som vore han sjelf gerningsman.

11 §■

Skola flere, som i stöld eller snatteri delaktige äro, såsom

gerningsmän straffas; varde, vid straffets bestämmande, det tillgripnas

hela värde för hvar af dem afsedt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Vlåtande N:o 44

Nuvarande lydelse:

. . Inoro^ utan tillgrepp skall lika med stöld anses i fråga om förhöjning

af straff, efter ty nu sagdt är.

Samma lag vare om rån eller försök dertill, der sådant förut begånget

är af den, som för stöld eller inbrott straffas skall.

12 §.

•u ^ar^er uågon, under en lagföring, förvunnen att hafva å särskilda

ställen eller tider föröfvat snatteri; skall han, der det tillgripnas

sammanlagda värde öfverstiger femton Riksdaler för stöld

straffas.

Har någon å särskilda ställen eller tider begått stöld eller inbrott,

derför han på en gång lagföres; varde straffad efter ty i 4 Kap. 3 §

sägs, och må tiden för straffarbetet ökas med högst ett år. Sammanträffa

deivid sådana fall, hvarom i 8 § sägs; gälle ock hvad der stadgadt

är.

13 §.

Straffarbete, der det för stöld skall å viss tid sättas, må ej genom

sådan förökning, som i 8, 11 eller 12 § sägs, i något fall öfverskrida

tio år.

14 §.

Har någon stöld, snatteri eller inbrott med råd eller dåd främjat,

såsom i 3 Kap. 4 § sägs, och tillika i det tillgripna tagit del eller

eljest af brottet vinning haft; straffes som vore han sjelf gerningsman.

15 §.

Skola flere, som i stöld eller snatteri delaktige äro, såsom gerningsmän

straffas; varde, vid straffets bestämmande, det tillgripnas hela

värde för hvar af dem afsedt.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj ds förslag:

Lagutskottets förslag:

12 §.

Den som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit,

dolt, köpt eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt omarbetning

eller förändring deraf, skall, med afseende å värdet af det,

hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, straffas för stöld eller

snatteri efter 1 §; vare ock lag, som i 6 eller 7 § sägs, der han förut

stöld, snatteri, inbrott, rån eller försök dertill begått.

Ej må hvad nu stadgadt är tillämpas för delaktighet i brott efter

2 §, då'' värdet af det, hvarmed brottslig befattning tagits, ej går öfver

femton Riksdaler.

13 §.

Har man, i uppsåt att inbrott, som i 5 § sägs, föröfva, förfärdigat

eller förskaffat sig dyrk eller falsk nyckel, eller har man,

med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, åt honom förfärdigat

eller anskaffat slikt verktyg; straffes med böter eller fängelse i högst

sex månader.

14

Den, som för brott, hvarom i

detta kapitel förmärs, gjort sig

förfallen till straffarbete, skall ock

dömas medborgerligt förtroende förlustig.

§•

Den, som för brott emot 4 §\

5 §, 6 § 2 mom. eller 7 § gjort sig

förfallen till straffarbete, skall ock

dömas förlustig medborgerligt förtroende.

Lag samma vare, der någon

för brott, hvarom eljest i detta

kapitel förmäles, gjort sig skyldig

till straffarbete under längre tid, än

sex månader.

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 7 Samt. 26 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse :

16 §.

Den, som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit,

dolt, köpt eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt omarbetning

eller förändring deraf, skall, med afseende å värdet af det,

hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, straffas för stöld eller

snatteri efter 1 §; vare ock lag, som i 10 eller 11 § sägs, der han

förut stöld, snatteri, inbrott, rån eller försök dertill begått.

Ej må hvad nu stadgadt är tillämpas för delaktighet i brott

efter 2 §, då värdet af det, hvarmed brottslig befattning tagits, ej

går öfver femton Riksdaler.

17 §•

Har man, i uppsåt att inbrott, som i 9 § sägs, föröfva, förfärdigat

eller förskaffat sig dyrk eller falsk nyckel, eller har man, med

vetskap om annans uppsåt till sådant brott, åt honom förfärdigat eller

anskaffat slikt verktyg; straffes med böter eller fängelse i högst sex

månader.

18 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 6 eller 11 §, skall

ock dömas medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid förlustig,

och den, som gjort sig förfallen till straff för stöld efter 1, 3, 4 eller

5 § eller till ansvar efter 9 §, varde till förlust af medborgerligt förtroende

på viss tid dömd.

21 Kap.

1 §•

Hvar, som medelst våld å person eller användande af hot, som

innebär trängande fara, af annan tager gods eller penningar, dömes,

för rån, till straffarbete från och med fyra till och med tio år, der ej

annorledes här nedan stadgas.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag:

Lagutskottets förslag:

2 1 Kap.

1 §•

Hvar, som medelst våld å person eller användande af hot, som

innebär trängande fara, af annan tager gods eller penningar, dömes,

för rån, till straffarbete från och med två till och med åtta år, der ej

annorledes här nedan stadgas.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

Öfverfaller man annan, på sätt nu sagdt är, men gitter ej rånet

genom tillgrepp fullborda, varde, för försök till rån, dömd till'' straffarbete

från och med två till och med sex år.

Åro omständigheterna synnerligen mildrande; då må tiden för

straffarbetet nedsattas, i förra fallet, till två år och, i senare fallet,

till ett år.

2 §.

Med straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med

tio år skall rån beläggas i dessa fall:

1. om två eller flere sällat sig samman att rån föröfva och dylikt

brott begått;

2. om man rånat egendom, som åt allmänna posten förtrodd var;

3. om rånet skett å någon, som genom allmän farsot, eldsvåda,

vattunöd, skeppsbrott, uppror, fiendens åträngande eller annan sådan

nöd eller fara var i den belägenhet, att han sig och sin egendom svårligen

värja kunde;

4. om rånet skett nattetid i bebodt hus och rånaren dit inkommit

genom inbrott, som i 20 Kap. 9 § sägs.

Har, i dessa fall, försök till rån skett, på sätt i 1 § sagdt är;

dömes gerningsman nen till straffarbete från och med fyra till och med

åtta år.

3 §.

Hvar, som föröfvar rån eller gör försök dertill, som i 1 § sägs,

andra gången eller sedan han andra gången stöld begått, dömes till

straffarbete på lifstid eller i tio år; och vare i detta fall inbrott utan

tillgrepp så ansedt, som i 20 Kap. 11 § stadgadt är.

9 §.

Har någon för delaktighet i brott, som i detta kapitel nämndt

är, gjort sig skyldig till straff efter 3 Kap. 4 §; då må det straff ej lägre

sättas, än till straffarbete i sex månader. Om sådan delaktighet i rån,

som i 20 Kap. 16 § om stöld sägs, vare lag, som der stadgadt finnes.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Majrts förslag: Lagutskottets förslag:

Öfverfaller man annan, på sätt nu sagdt är, men gitter ej rånet

genom tillgrepp fullborda, varde, för försök till rån, dömd till straffarbete

från och med ett till och med sex år.

Åro omständigheterna synnerligen mildrande; då må tiden för

straffarbetet nedsättas, i förra fallet, till ett år och, i senare fallet,

till sex månader.

2 §.

Med straffarbete på lifstid eller från och med fyra till och med

tio år skall rån beläggas i dessa fall:

1. om två eller flere sällat sig samman att rån föröfva och

dylikt brott begått;

2. om man rånat egendom, som åt allmänna posten förtrodd var;

3. om rånet skett å någon, som genom allmän farsot, eldsvåda,

vattunöd, skeppsbrott, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan

nöd eller fara var i den belägenhet, att han sig och sin egendom

svårligen värja kunde;

4. om rånet skett nattetid i bebodt hus och rånaren dit inkommit

genom inbrott, som i 20 Kap. 5 § sägs.

Har, i dessa fall, försök till rån skett, på sätt i 1 § sagdt är;

dömes gerningsmannen till straffarbete från och med två till och med

åtta år.

3 §•

Hvar, som föröfvar rån eller gör försök dertill, som i 1 § sägs,

andra gången eller sedan han andra gången stöld begått, dömes till

straffarbete på lifstid eller från och med fyra till och med tio år;

dock må, der gerningen stannat vid försök och omständigheterna äro

synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet till två år nedsättas.

Inbrott utan tillgrepp vare i fall, hvarom i denna § förmäles, så

ansedt, som i 20 Kap. 7 § stadgadt är.

9 §.

Har någon för delaktighet i brott, som i detta kapitel nämndt

är, gjort sig skyldig till straff efter 3 Kap. 4 §; då må det straff ej

lägre sättas, än till straffarbete i två månader. Om sådan delaktighet

i rån, som i 20 Kap. 12 § om stöld sägs, vare lag, som der stadgadt finnes.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Lagutskottets Utlåtande N:o 4å.

Nuvarande lydelse:

10 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

eller 8 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid eller på

viss tid förlustig.

2 2 Kap.

1 §•

Hvar, som genom antagande af falskt namn, stånd eller yrke

eller genom annat sviklig^ förfarande, bedrager sig till gods eller penningar,

eller förlust deraf annan tillskyndar, dömes, der ej annorledes

häi nedan stadgas, till böter eller fängelse i högst sex månader. År

bedrägeriet med synnerligen försvårande omständigheter förenadt; då

må till straffarbete i högst två år dömas.

2 §•

Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas:

1. om man, sig eller annan till nytta eller att dermed skada

gorå,, begagnar eller beropar sig å veterligen falska sådana handlingar,

som i 12 kap. 4 och 5 §§ omförmälas och i diktade personers namn

skrifna äro;

2. om man. på veterligen falsk uppgift förskaffar sig försäkring

för brand- eller sjöskada eller annat;

3. om man sätter ut pant, som veterligen falsk är;

4. om man, under falskt sken af köp, gåfva eller annat aftal,

egendom sig'' af hän der, för att förekomma utmätning eller eljest hindra

annan att göra sin rätt till egendomen gällande;

5. om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstör eller

gör obrukbara de handlingar, hvarå den sig grundar;

6. om man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å

det, som hörer annan till, eller utplånar annans märke.

6 §•

.Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel

sig eller annan bereda, utöfning af embete eller tjenst; dömes till

straffarbete från och med sex månader till och med två år.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag:

Lagutskottets förslag:

10 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

eller 8 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig. Lag

samma vare, om någon gjort sig förfallen till straffarbete efter 9 §.

2 2 Kap.

1 §■

Hvar, som genom antagande af falskt namn, stånd eller yrke,

eller genom annat sviklig^ förfarande, bedrager sig till gods eller penningar,

eller förlust deraf annan tillskyndar, dömes, der ej annorledes

här nedan stadgas, till böter eller fängelse i högst sex månader eller

straffarbete i högst två år. Åro omständigheterna synnerligen försvårande;

må tiden för straffarbetet till fyra år höjas.

2 §.

Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas:

1. om man på veterligen falsk uppgift förskaffar sig försäkringför

brand- eller sjöskada eller annat;

2. om man sätter ut pant, som veterligen falsk är;

3. om man, under falskt sken af köp, gåfva eller annat aftal,

egendom sig afhänder, för att förekomma utmätning eller eljest hindra

annan att göra sin rätt till egendomen gällande;

4. om man uppsåtligen, till förfång för armans rätt, förstör eller

gör obrukbara de handlingar, hvarå den sig grundar;

5. om man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å

det, som hörer annan till, eller utplånar annans märke.

6 §•

Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel

sig eller annan bereda, utöfning af embete eller tjenst; dömes till

straffarbete från och med sex månader till och med två år. Åro om
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

Gifver man sig eljest obeliörigen ut för embete- eller tjensteman

och utöfVar något af hvad till dennes befattning hörer; dömes till

böter, dock ej under femtio Riksdaler, eller fängelse i högst ett år.

9 §■

Understicker eller förbyter man barn; dömes till straffarbete från

och med två till och med åtta år. Åro omständigheterna synnerligen

mildrande; må straffet nedsättas till fängelse i sex månader.

10 ■§.

Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra,

olofligen bryter eller öppnar annans förseglade bref eller handling eller

annat, som honom enskildt angår och med försegling eller på annat

sätt tillslutet är, dömes till straffarbete i högst två år. Sker det eljest

med vilja utan ondt uppsåt; vare straffet böter.

Tager någon olofligen från posten ut annans bref och det uppsåtligen

förstör eller undanhåller; vare lag, som här ofvan i denna § sägs.

11 §•

Förfalskar man, svikligen förbyter, försnillar eller eljest uppsåtligen

förskingrar annans gods, det man i besittning häfver; straffes

med böter eller fängelse.

13 §.

Fordrar man betalning för gäld, den man vet gulden vara, eller

nekar man emot bättre vetande sin hand och förskrifning eller till

pantsatt, lånt, legdt eller inlagd! gods, eller hvad eljest det är, som

hörer annan till och man i besittning häfver; eller återfordrar man det

gods, som blifvit till annan utlegdt eller förtrodt eller lemnadt såsom

pant eller lån, ändå att man det veterligen återbekommit; eller tager

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

■Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag '':

Lagutskottets förslag :

ständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till

fyra år höjas.

Gifver man sig eljest obehörigen ut för embets- eller tjensteman

och utöfvar något af hvad till dennes befattning hörer; dömes till

böter, dock ej under femtio Riksdaler, eller fängelse i högst ett år.

Understicker eller förbyter man barn; dömes till straffarbete från

och med två till och med åtta år. Åro omständigheterna synnerligen

mildrande; må straffet nedsättas till straffarbete eller fängelse i sex

månader.

Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra,

olofligen bryter eller öppnar annans förseglade bref eller handling eller

annat, som honom enskildt angår och med försegling eller på annat

sätt tillslutet är, dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete

i högst två år. Sker det eljest med vilja utan ondt uppsåt;

vare straffet böter.

Tager någon olofligen från posten ut annans bref och det uppsåtligen

förstör eller undanhåller; vare lag, som här ofvan i denna

Förfalskar man, svikligen förbyter, försnillar eller eljest uppsåtligen

förskingrar annans gods, det man i besittning häfver; straffes

högst med straffarbete i två år.

Fordrar man betalning för gäld, den man vet gulden vara, eller

nekar man emot bättre vetande sin hand och förskrifning eller till

pantsatt, lånt, legd! eller inlagdt gods, eller hvad eljest det är, som

hörer annan till och man i besittning häfver; eller återfordrar man

det gods, som blifvit till annan utlegdt eller förtrodt eller lemnadt

såsom pant eller lån, ändå att man det veterligen återbekomma; eller

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 7 Sand. 26 Käft. It

io §.

sags.

11 §.

13

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

man svikligen åter det gods, man i pant till annan lemnat eller denne

eljest under panträtt innehafver; straffes med böter. Åro omständigheterna

synnerligen försvårande; då må till fängelse dömas.

Lag samma vare, der man säljer eller annorledes emot vedergällning

föryttrar ondt för godt, mängdt för omängdt eller det, hvaruti

man vet fel vara, utan att sådant uppenbara; eller säljer, städjer

eller leger tvem ett, eller tager städja såsom tjenstehjon hos två husbönder

för samma tid.

14 §.

Går fullmägtig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens

vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller

med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin

eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande

trolöshet emot hufvudman; vare lag som i 13 § sägs; och varde fullmägtig,

som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra

andras talan inför Rätta.

Förleder man, i sviklig afsigt, annan till oskälig rättegång; straffes

med böter.

16 §.

Sätter man olofligen å tillverkning, som till salu hålles, annans

märke, än rätte tillverkarens; straffes med böter eller fängelse, efter

ty i 13 § stadgas.

År för brott, som sagdt är, tillverkningens förlust för visst fall

särskild! stadgad; gälle ock det till efterrättelse.

18 §.

Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat

dylikt bevis, som för annan utgifvet är; straffes med böter från och

med tjugo till och med tvåhundra Riksdaler.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

tager man svikligen åter det gods, man i pant till annan lemnat eller

denne eljest under panträtt innehafver ; straffes med böter eller fängelse.

Lag samma vare, der man säljer eller annorledes emot vedergällning

föryttrar ondt för godt, mängdt lör omängdt eller det, hvaruti

man vet fel vara, utan att sådant uppenbara; eller säljer, städjer eller

leger tvem ett, eller tager städja såsom tjenstehjon hos två husbönder

för samma tid.

14 §.

Går fullmägtig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens

vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller

med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin

eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande

trolöshet emot hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och värde fullmägtig,

som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra

andras talan inför Rätta.

Förleder man, i sviklig afsigt, annan till oskälig rättegång; straffes

med böter.

16 §.

Hvar som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra,

begagnar eller beropar sig a veterligen falsk, i diktad persons namn

skrifven handling af beskaffenhet, som i 12 Kap. 4 § sägs, döraes till

fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Äro

omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet

till fyra år höjas.

Yar handlingen af beskaffenhet, som i 12 Kap. 5 g omtömäles;

då skall till fängelse i högst sex månader eller böter dömas.

18 §.

Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat

dylikt bevis, som för annan utgifvet är; straffes med böter.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

19 §.

Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt

är; bote högst dubbla värdet af det hittade.

Förtiger man fynd eller hittegods, då egaren eller annan dertill

berättigad sig anmäler eller eljest tillkännagifver; straffes som för bedrägeri

i l.§ skils.

21 §.

Brott, som i 2 § 5 mom., 8 § 1 mom., 11 och 12 §§, 13 § 1 mom.,

°C^ ^ §§ omförmälas, må ej åtalas af annan än målsegande;

ej heller brott, hvarom i 5 § 3 mom. förmäles, der det ej skett i Kronans

magasiner, vid in- och utlastning å fartyg, eller i öppna bodar eller

magasiner, der handel och rörelse idkas. Brott, hvarom i 13 § 2 mom.

sägs, må ej åtalas af annan än målsegande, der ej någon vid försäljning

eller annan föryttring af lifsmedel afyttrat ondt för godt, mängdt

för omängdt eller det, hvaruti han vetat fel vara, utan att sådant

uppenbara.

Brott, som i 10 § sägs, må ej åtalas af annan än den, som brefvet

afsändt eller till hvilken det skrifvet är, eller af den, som eger, i vård

häfver eller emottaga skulle det, som eljest brutet eller öppnadt blifvit,

Brott, som i 8 § 2 och 3 mom. omförmälas, må ej af allmän

åklagare åtalas, der ej förty återgång af fästning eller giftermål blifvit

sökt eller, i fall fästning eller giftermål ej skett, målsegande brottet

till åtal angifvit.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj ds förslag:

Lagutskottets förslag:

19 §.

Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt

är; böte högst dubbla värdet af det hittade.

Förtiger man fynd eller hittegods, då egaren eller annan dertill

berättigad sig anmäler eller eljest tillkännagifver; straffes med böter

eller fängelse.

21

Brott, som i 8 § 1 mom., 12 §,

13 § 1 mom., 19 och 20 §§ omförmälas,

må ej åtalas af annan än

målsegande; ej heller brott, hvarom

i 5 § 3 mom. förmäles, der det ej

skett i Kronans magasiner, vid inoch

utlastning å fartyg, eller i öppna

bodar eller magasiner, der handel

och rörelse idkas. Brott, hvarom i

13 § 2 mom. sägs, må ej åtalas af

annan än målsegande, der ej någon

vid försäljning eller annan föryttring

af lifsmedel afyttrat ondt för

godt, mängdt för omängdt eller det,

hvaruti han vetat fel vara, utan att

sådant uppenbara.

Brott, som i 10 § sägs, må ej

åtalas af annan än den, som brefvet

afsändt eller till hvilken det skrifvet

är, eller af den, som eger, i vård

häfver eller emottaga skulle det,

som eljest brutet eller öppnadt

blifvit.

Brott, som i 8 § 2 och 3 mom.

omförmäias, må ej af allmän åklagare

åtalas, der ej förty återgång af

fästning eller giftermål blifvit sökt

eller, i fall .fästning eller giftermål

ej skett, målsegande brottet till

§•

Brott, som i 2 § 4 mom., 8 §

1 mom., U & 12 & 13 § 1 mom.,

samt 14, 19 och 20 §,§ omförmäias,

må ej åtalas af annan än målsegande;

ej heller brott, hvarom i

5 § 3 mom. förmäles, der det ej

skett i Kronans magasiner, vid inoch

utlastning å fartyg, eller i

öppna bodar eller magasiner, der

handel och rörelse idkas. Brott,

hvarom i 13 § 2 mom. sägs, må

ej åtalas af annan än målsegande,

der ej någon vid försäljning eller

annan föryttring af lifsmedel afyttrat

ondt för godt; mängdt för

omängdt eller det, hvaruti han

vetat fel vara, utan att sådant

uppenbara.

Brott, som i 10 § sägs, må ej

åtalas af annan än den, som brefvet

afsändt eller till hvilken det

skrifvet är, eller af den, som eger,

i vård häfver eller emottaga skulle

det, som eljest brutet eller öppnadt

blifvit.

Brott, som i 8 § 2 och 3 inom.

omförmäias, må ej af allmän åklagare

åtalas, der ej förty återgång

af fästning eller giftermål blifvit

opaginerad Kontrollera mot PDF

8G

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

22 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 3 eller 4 §, skall ock

dömas medborgerligt förtroende på viss tid eller för alltid förlustig;

och varde samma påföljd under viss tid ådömd den, som gjort sig

förfallen till straffarbete efter 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10 eller 19 §!

23 Kap.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit till konkurstillstånd, hafva öfvat

bedrägeri mot sina borgenärer i något af dessa fall:

1. att han under lånadt namn köpt egendom och den bland tillgångarne

ej uppgifvit, eller under falskt sken af köp, gåfva eller annat

aftal egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen

förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något af sina tillgångar; eller

2. att han i hemligt förstånd med någon föregifven borgenär

uppgifvit ellet vidgått falsk skuld; eller

3. att han, der han idkat handel eller annan rörelse, hvaröfver

bok hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat

eller uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två

till och med sex år, så ock till förlust af medborgerligt förtroende för

alltid eller på viss tid.

2 §•

Har gäldenär oredlighet emot sina borgenärer brukat i ty

1. att lian, sedan han sjelf sökt att få sin egendom afträda, eller,

der konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning derom honom

kunnig blef, något af egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslug:

åtal angifvit: ej heller må brott, sökt eller, i fall fästning eller gifsom

i 2 § 4 mom., 11 § eller 14 § termål ej skett, målsegande brottet

sägs, åtalas af allmän åklagare, till åtal angifvit.

der ej brottet af målsegande till

åtal angifvits.

22 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 3 eller 4 §, skall ock

dömas medborgerligt förtroende förlustig. Lag samma vare, om någon

gjort sig förfallen till straffarbete efter 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 14

eller 16 §.

23 Kap.

l §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hafva öfvat bedrägeri

mot sina borgenärer i något af dessa fall:

1. att lian under lånadt namn köpt egendom och den bland tillgångarne

ej uppgifva, eller under falskt sken af köp, gåfva eller annat

aftal egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen

förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något af sina tillgångar; eller

2. att han i hemligt förstånd med någon föregifven borgenär

uppgifvit eller vidgått falsk skuld; eller

3. att han, der han idkat handel eller annan rörelse, hvaröfver

bok hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat

eller uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två

till och med sex år, så ock till förlust af medborgerligt förtroende. Åro

omständigheterna synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till

sex månader nedsättas.

2 §.

Har gäldenär oredlighet emot sina borgenärer brukat i ty

1. att han, sedan han sjelf sökt att få sin egendom afträda, eller,

der konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning derom honom

kunnig blef, något af egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

sviklig afsigt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes

förskingrat; eller

2. att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga

att rätt för sig göra, genom gåfva eller annan åtgärd, som till sin

följd dermed lika är, afhändt sig egendom af sådant värde, att borgenärerna

deraf märkelig skada haft eller få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock,

der han till straffarbete dömes, förklarad medborgerligt förtroende på

viss tid förlustig.

6 §•

Har åtal på grund af 2, 3, 4 eller 5 § egt rum, men inför Rätten

styrkes, att borgenärerne i konkursen blifvit till fullo förnöjde; varde

den tilltalade från allt vidare ansvar eller påföljd fri förklarad.

7 §•

Brott, som i 2 eller 3 § omförmäles, ehvad det begåtts af gäldenär

eller, efter ty i 4 § sägs, af syssloman, så ock brott, som i 5 §

omförmäles, må ej åtalas af annan än målsegande.

25 Kap.

11 §•

Tillgriper och förskingrar embetsman penningar eller annat, vare

sjg statens eller annans tillhörighet, som han i kraft af sitt embete

till förvarande, förvaltning eller redovisning emottagit; dömes till afsättning

och straffarbete från och med sex månader till och med fyra

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj.ts förslag: Lagutskottets förslag:

sviklig afsigt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes

förskingrat; eller

2. att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga

att rätt för sig göra, genom gåfva eller annan åtgärd, som till följd

dermed lika är, afhändt sig egendom af sådant värde, att borgenärerna

deraf märkelig skada haft eller få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock,

der han till straffarbete dömes, förklarad medborgerligt förtroende förlustig.

Styrker inför Rätten den, som

gjort sig skyldig till ansvar efter

3 §, ehvad det är gäldenär eller

sådan syssloman, som i 4 § sägs,

att borgenärerna i konkursen blifvit

till fullo förnöjda; varde från allt

vidare ansvar fri förklarad.

§

Brott, som i 3 § omförmäles,

ehvad det begåtts af gäldenär eller,

efter ty i 4 § sägs, af syssloman,

må ej af allmän åklagare åtalas,

der ej brottet af målsegande till

sådant åtal angifves.

6.

Styrker inför Rätten den, som

gjort sig skyldig till ansvar efter 5

§ eller ock efter 2 eller 3 §, ehvad

det är gäldenär eller sådan syssloman,

som i 4 § -sägs, att borgenärerna

i konkursen blifvit till fullo

förnöjda; varde från allt ansvar fri

förklarad.

7.

Brott, som i 2 eller 3 § omförmäles,

ehvad det begåtts af gäldenär

eller, efter ty i 4 § sägs, af syssloman,

så ock brott, som i 5 § omförmäles,

må ej åtalas af annan än

målsegande.

25 Kap.

ll §•

Tillgriper och förskingrar embetsman penningar eller annat, vare

sig statens eller annans tillhörighet, som han i kraft af sitt embete till

förvarande, förvaltning eller redovisning emottagit; varde afsatt och

förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas samt dömes dessBih.

till Biksd. Prof. 1890. 7 Smil. 26 Raft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Gitter

han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet derför ställa,

att någon skada af tillgreppet ej komma kan; varde afsatt.

12 §.

Har embetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper

eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna

medel eller upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar,

som icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat

handlingar, företett veterligen origtiga verifikationer, eller föröfvat

annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han det förskingrade

ersätter eller säkerhet derför ställer, till afsättning och straffarbete från

och med sex till och med tio år: varde ock dömd medborgerligt förtroende

för alltid förlustig.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag: Lagutskottets förslag:

utom till straffarbete från och med'' sex månader till och med fyra år

eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse.

Gitter han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet derför

ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan; dömes till afsättning.

12 §.

Har embetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper

eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna

medel eller upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar,

som icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat

handlingar, företett veterligen origtiga verifikationer, eller föröfvat

annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han det förskingrade

ersätter eller säkerhet derför ställer, till afsättning och straffarbete

från och med fyra till och med tio år: varde ock förklarad ovärdig

att i rikets tjenst vidare nyttjas samt dömd medborgerligt förtroende

förlustig. Åro omständigheterna synnerligen mildrande; må tiden för

straffarbete till två år nedsättas.

samt

2) att Riksdagen, i fråga om förslaget till lag

angående ändring i vissa delar af strafflagen för krigsmagten,

ville, med bifall till den kongl. propositionen

i denna del, antaga följande

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

58 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 41, 42, 43 eller 44 §,

varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid

förlustig.

Lag samma vare, om någon är förfallen till straff för brott, som

i 49 § omförmäles, der brottet skett i förrädlig afsigt.

113 §.

Stjäl man något af krigsmagtens förråder eller egendom ur tyghus,

varf, verkstad, fartyg, kasern, tält, stall, åkdon eller annat ställe,

der sådan egendom veterligen förvaras, eller stjäl någon eljest egendom,

som han vet vara för krigsmagtens behof afsedd; dömes till straffarbete

från och med sex månader till och med två år.

Begås sådan stöld under krig eller sedan krigsmagten eller någon

del deraf blifvit på krigsfot stäld; dömes till straffarbete från och med

ett till och med fyra år; och må, om tillgrepp sker af lifsmedel, krigsredskap

eller annan krigsförnödenhet från den, som förer sådant gods

till fästning, krigsfartyg, läger eller annan ort, der krigsfolk under

krig eller till krigsföretag sammandraget är, tiden för straffarbetet

höjas till sex år.

114 §.

Hvar, som från annan, hvilken är förlagd med honom i samma

qvarter, kasern, tält, militärsjukhus, eller annat dylikt ställe, eller tjenst
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag:

93

Lag

angående ändring i vissa delar af Strafflagen för Krigsmagten

den 7 Oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 58, 113, 114, 116, 121, 122, 123 och

126 §§ Strafflagen för Krigsmagten skola erhålla följande lörändrade

lydelse:

58 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 41, 42, 43 eller 44 §,

varde ock dömd medborgerligt förtroende förlustig.

Lag samma vare, om någon är förfallen till straff för brott, som

i 49 § omförmäles, der brottet skett i förrädlig afsigt.

113 §.

Stjäl man något af krigsmagtens förråder eller egendom ur tyghus,

varf, verkstad, fartyg, kasern, tält, stall, åkdon eller annat ställe, der

sådan egendom veterligen förvaras, eller stjäl någon eljest egendom,

som han vet vara för krigsmagtens behof afsedd; dömes till straffarbete

i högst två år.

Begås sådan stöld under krig eller sedan krigsmagten eller någon

del deraf blifvit på krigsfot stöld; dömes till straffarbete från och med

sex måuader till och med fyra år; och må, om tillgrepp sker af lifsmedel,

krigsredskap eller annan krigsförnödenhet från den, som förer

sådant gods till fästning, krigsfartyg, läger eller annan ort, der krigsfolk

under krig eller till krigsföretag sammandraget är, tiden för straffarbetet

höjas till sex år.

114 §.

Hvar, som från annan, hvilken är förlagd med honom i samma

qvarter, kasern, tält, militärsjukhus, eller annat dylikt ställe, eller tjenst
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

gör å samma fartyg, föröfvar stöld af gods, som denne der har förvandt,

dömes till straffarbete i högst ett år.

116 §.

Föröfvar skildtvakt eller annan, som är på vakt eller till bevakning

af gods kommenderad, tillgrepp till större eller mindre belopp af

det, som är under hans skydd eller bevakning; dömes för stöld till

straffarbete från och med ett till och med fyra år. Sker det i kriodå

må tiden för straffarbetet höjas till åtta år.

121 §.

■för öfrig! skall hvad allmän lag innehåller om stöld, snatteri,

xån,^ försök dertill eller inbrott gälla i afseende på sådana brott, då de

begås af dem, som lyda under denna lag.

Sammantiäiffa vid samma stöld eller då flera stölder på en gång

åtalas två eller flera af de här ofvan i 113, 114 och 116 §§ sagda fall,

eller är stöld, som i någon af samma §§ omtalas, förenad med inbrott

eller annan sådan omständighet, att den jemväl är straffbar efter 20

Kap. 3, 4, 5 eller 6 § allmänna strafflagen; då skall 8 § i samma Kap.

tillämpas.

122 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 108, 116, 117, 118

eller 119 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid eller

på viss tid förlustig, och den, som gjort sig förfallen till straff efter

113 eller 114 §, varde dömd till förlust af medborgerligt förtroende på

viss tid. r

123 §.

Officer eller underofficer, som i disciplinmål uppsåtligen med straff

belägger eller hos annan, som innehar bestraffningsrätten, till bestraffnln.

^i.an^1 .r ,^en ^an vet _ oskyldig vara, skall afsättas och förklaras

ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas samt dessutom dömas,

a) om den oskyldige undergick sträng arrest eller var officer eller

underofficer och undergick vaktarrest, till straffarbete från och med sex

månader till och med två år; och,

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Lagutsliottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag:

gör å samma fartyg, föröfvar stöld, af gods, som denne der har förvaradt,

dömes till straffarbete i högst ett år. Åro omständigheterna

synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet höjas till två år.

116 §.

Föröfvar skildtvakt eller annan, som är på vakt eller till bevakning

af gods kommenderad, tillgrepp till större eller mindre belopp af

det, som är under hans skydd eller bevakning; dömes för stöld till

straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Sker det

i krig; då må tiden för straffarbetet höjas till åtta år.

121 §.

För öfrigt skall hvad allmän lag innehåller om stöld, snatteri,

rån, försök dertill eller inbrott gälla i afseende på sådana brott, då de

begås af dem, som lyda under denna lag.

Stöld, som i 113 § 2 mom. eller 116 § omtalas, skall i fråga om

förböjning af straff, efter ty i 20 Kap. 7 § allmänna strafflagen stadgas,

anses lika med sådan stöld, som i 4 § i samma Kap. sägs.

Sammanträffa vid samma stöld två eller flera af de här ofvan i

113, 114 och 116 §§ sagda fall; då må straffet förhöjas till straffarbete

i ett år utöfver den för det svåraste fallet bestämda högsta strafftiden.

122 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 108, 113, 114, 116,

117, 118 eller 119 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.

123 §.

Officer eller underofficer, som i disciplinmål uppsåtligen med straff

belägger eller bos annan, som innebar bestraffningsrätten, till bestraffning

angifver den han vet oskyldig vara, skall afsättas och förklaras

ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas samt dessutom dömas,

a) om den oskyldige undergick sträng arrest eller var officer eller

underofficer och undergick vaktarrest, till straffarbete från och med sex

månader till och med två år; och,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Nuvarande lydelse:

b) om den oskyldige undergick lindrigare bestraffning, eller om

straff ej blef på grund af angifvelsen ålagdt eller, fastän det ålades,

icke kom att verkställas, till fängelse i högst sex månader eller böter

högst ett tusen kronor.

Lag samma vare, der någon vid krigsmagten anstäld civil embetseller

tjensteman uppsåtligen till bestraffning angifver den han vet

oskyldig vara.

Gör annan, som lyder under denna lag, angifvelse, som här är

nämnd, skall han dömas, der den oskyldige undergick straff, som under

a) sagdt är, till straffarbete från och med sex månader till och med

två år, och, der sådant fall inträffar, som omförmäles under b), till

fängelse i högst sex månader eller disciplinstraff af sträng arrest.

Har någon icke af midt uppsåt, men ändå utan laga skäl, af förhastande

eller oförstånd, med straff belagt eller gjort angifvelse mot

annan i disciplinmål; dömes, om den brottslige är officer eller underofficer,

till böter, beräknade efter 25 Kap. 21 § allmänna strafflagen,

eller mistning af embete eller tjenst på viss tid, eller, der omständigheterna

äro synnerligen försvårande, till afsättning, och, om han hörer

till manskapet, till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

Den, som efter detta lagrum gjort sig förfallen till straffarbete i

två år, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig.

Pröfvas någon förfallen till straffarbete på kortare tid än två år; varde

tillika dömd medborgerligt förtroende på viss tid förlustig.

126 §.

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i

oloflig afsigt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans

befäl stälda afdelning af krigsmagten, lemnat origtig uppgift om krigsfolk,

hästar eller tjenstedagar, eller angående vapen, ammunition, redskap

eller annan krigsförnödenhet; dömes, så vida brottet ej medförer

straff efter 43 §, till straffarbete från och med två till och med sex år;

varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid

förlustig.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Majtts förslag:

b) om den oskyldige undergick lindrigare bestraffning, eller om

straff ej blef på grund af angifvelsen ålagdt eller, fastän det ålades, icke

kom att verkställas, till fängelse i högst sex månader eller böter högst

ett tusen kronor.

Lag samma vare, der någon vid krigsmagten anstäld civil embetseller

tjensteman uppsåtligen till bestraffning angifver den han vet

oskyldig vara.

Gör annan, som lyder under denna lag, angifvelse, som här är

nämnd, skall han dömas, der den oskyldige undergick straff, som under

a) sagdt är, till straffarbete från och med sex månader till och med

två år, och, der sådant fall inträffar, som omförmäles under b), till

fängelse i högst sex månader eller disciplinstraff af sträng arrest.

Har någon icke af ondt uppsåt, men ändå utan laga skäl, af förhastande

eller oförstånd, med straff belagt eller gjort angifvelse mot

annan i disciplinmål; dömes, om den brottslige är officer eller underofficer,

till böter, beräknade efter 25 Kap. 21 § allmänna strafflagen,

eller mistning af embete eller tjenst på viss tid, eller, der omständigheterna

äro synnerligen försvårande, till afsättning, och om han hörer

till manskapet, till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

Den, som efter detta lagrum gjort sig förfallen till straffarbete,

skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.

126 §.

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i

oloflig afsigt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans

befäl stälda afdelning af krigsmagten, lemnat origtig uppgift om krigsfolk,

hästar eller tjenstedagar, eller angående vapen, ammunition, redskap

eller annan krigsförnödenhet; dömes, så vida brottet ej medförer

straff efter 43 §, till straffarbete från och med två till och med sex år;

varde ock dömd medborgerligt förtroende förlustig.

Stockholm den 14 april 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Bill. till Likså. Prof. 1890. 7 Sand. 26 Haft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Reservationer:

af herr Lilienberg: »1 nedannämnda hänseenden har jag varit af

skiljaktig mening.

2 Kap. 19 §.

I fråga om påföljden förlust af medborgerligt förtroende har jag

ansett det icke vara rådligt att, såsom herr Broström i sin motion

yrkat, låta densamma ur lagstiftningen försvinna. Enligt mitt förmenande

skulle det icke vara välbetänkt att på detta sätt bryta med

den hos befolkningen i vårt land djupt rotade föreställningen om det

vanhedrande, som ligger i vissa brott, hvilken föreställning tagit sitt

uttryck i denna fordran på god frejd, som i lagar och författningar i

så många fall är uppstäld såsom vilkor för utöfvande af borgerliga

rättigheter.

Men jemte det jag hyser denna åsigt, anser jag det vara angeläget,

att de hinder, den ifrågavarande påföljden medförer för den, som

drabbats af densamma, att försörja sig, i möjligaste mån undanrödjas

och jag kan för ingen del godkänna Nya Lagberedningens åsigt, att

detta vore ett ämne, hvarmed strafflagstiftningen icke egde att befatta

sig. Då fråga är, huruvida en straffart skall fortfarande bibehållas eller

icke, måste man väl tillse, huru straffet verkar och hvad som kan åtgöras

för att borttaga eller mildra verkningar, hvilka man beklagar.

Hvad nu beträffar den inverkan påföljden förlust af medborgerligt

förtroende kan medföra, då fråga är om den straffades anställning

hos enskilde arbetsgivare, så torde lagstiftningen icke härvid kunna

verka bestämmande. Nya Lagberedningen föreslog visserligen, att i

lag skulle stadgas förbud för presterskapet att i betyg som på begäran

meddelades för vinnande af anställning hos enskilde, göra anteckning

om frejd, men, såsom det vill synas på goda skäl, har detta

förslag icke af regeringen antagits. Annat är deremot förhållandet,

der i lagar och författningar god frejd uppställas såsom vilkor för utöfvande

af näring eller yrke. Ett sådant vilkor bör kunna borttagas,

om icke öfver allt, der det förekommer, så åtminstone ur den allmänna

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Lagutskottets Utlåtande N:o 44

näringslagstiftningen. Lagen bör icke stadga förbud för den, som

ådragit sig påföljden förlust af medborgerligt förtroende, att genom

idkande af handel, handtverk eller annat yrke årligen försörja sig.

Vill han söka att genom sådant arbete vinna förtroende hos sina meclmenniskor

och derigenom mildra den ådömda påföljden, bör lagstiftningen

icke derför lägga hinder i vägen.

På grund häraf hemställer jag,

att Riksdagen måtte, med godkännande af första

stycket af förevarande §, sådant det af utskottet

föreslagits, derjemte i skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t ville taga i öfvervägande, dels huruvida icke

stadgandet i kongl. förordningen angående utvidgad

näringsfrihet den 18 juni 1864 om god frejd såsom

vilkor för idkande af handel, handtverk eller, annat

yrke, må kunna upphäfvas, dels ock om och i hvad

mån enahanda vilkor, der det förekommer i andra

författningar rörande näringslifvet, må kunna borttagas.

Det torde vara genom erfarenheten bestyrkt, att nu .gällande lags

stadgande om förlust af medborgerligt förtroende för alltid såsom ovilkorlig

påföljd för menedsbrott är för strängt. Högsta Domstolen har

också enhälligt uttalat sig för att för sådant brott borde kunna adomas

förlust af medborgerligt förtroende på viss tid, forutsatt dock att härigenom

ej gjordes ändring i stadgandet i 17 Kap. 7 § Rättegångsbalken,

att menedare icke må höras som vittne. Jag hemställer, att andra

stycket af 19 § måtte erhålla följande lydelse:

Har den, som begått brott, hvarom nu är sagdt,

gjort sig skyldig till dödsstraff eller straffarbete på

lifstid; skall han förklaras förlustig medborgerligt förtroende

för alltid: har han förskylt straffarbete pa

viss tid; varde, der ej annorledes är för visst fall

stadgadt, förklarad förlustig medborgerligt förtroende,

intill dess viss tid, minst ett och högst tio . år, forflutit

från det han, efter ut ståndet straff, blifvit fri

gifven.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

4 Kap. 2 §.

. utskottet har jag varit ense deruti, att för vinnande af säkerhet

i lagtillämpningen ett förtydligande borde införas i lagen rörande

det fall, då någon för särskilda brott gjort sig förlustig medborgerligt

förtroende på viss tid; men då jag anser, att det af utskottet föreslagna

stadgande icke är med tillräcklig tydlighet affattadt och att, derest detsamma

skall vara fullständigt samt följaktligen innehålla bestämmelse

jemväl för det fall, att någon, sedan han blifvit frigifven från straffarbete,

som han förskylt för brott, som medförer förlust af medborgerligt

förtroende, men, innan tiden för denna påföljd gått till ända, ånyo

begår sådant brott, stadgandet lämpligen har sin plats i slutet af Kap.,

hemställer jag, att det af utskottet föreslagna tillägg till förevarande

§ måtte utgå samt att i stället i slutet af Kap. måtte införas en ny §

den 13:de, af följande innehåll:

Har någon för särskilda brott blifvit dömd till

förlust af medborgerligt förtroende på viss tid, vare

sig genom samma dom eller genom flera domar,

hvilka på en gång till verkställighet förekommit, då

skall sådan påföljd ej vara gällande utöfver tiden för

den påföljd, som längst är, eller, om han för de särskilda

brotten blifvit dömd till förlust af medborgerligt

förtroende på lika lång tid, ej utöfver den tid;

och skall, der någon, sedan han blifvit frigifven efter

utståndet straff för brott, för hvilket, förlust af medborgerligt

förtroende på viss tid blifvit ådömd, men,

innan denna tid tilländagått, ånyo blifvit dömd till

sådan påföljd, samma lag gälla i afseende å hvad af

tiden ^ för den för förstnämnda brott ådömda påföljd

återstår, da den sedermera ådömda inträder, och denna

påföljd.

5 Kap 10 §.

Då, såsom särskilda ledamöter inom Högsta Domstolen anfört,

nödvämsrätt icke torde böra medgifvas mot andra rättskränkningar än

sådana, som efter strafflagen hafva karakteren af brottslighet, och

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

dessutom det i den kong!, propositionen använda uttrycket »angrepp

på person» torde vara tvetydigt i så måtto, som det efter vanlig tolkning

måste afse jemväl angrepp medelst ärekränkning, hvilket dock,

enligt livad det vid den kongl. propositionen fogade statsrådsprotokoll

upplyser, icke skall vara meningen, hemställer jag, att 10 § måtte erhålla

följande lydelse:

Nu har någon i annat fall, än i 7 eller 8 §

sägs, brukat våld till afvärjande af brott, hvarigenom

hans lif, helsa, frihet eller egendom i fara sattes,

eller öfvat våld mot den, som begått inbrott eller

eljest olofligen inträngt i hans hemvist: var det våld

ej större än nöden kräfde och stod det ej heller i

uppenbart missförhållande till den skada, som var att

befara; då skall han från straff frias. Finnes han

hafva gjort svårare våld, än nu sagdt är; vare lag,

som i 9 § stadgas.

11 Kap. 7 §.

Lagförslaget innehåller särskilda bestämmelser derom, att, då

misshandel sker vid sammankomst för gemensam andaktsöfning, som

ej är att hänföra till gudstjenst, detta skall anses såsom försvårande

omständighet, hvarjemte för svordom, oljud eller annan förargelse vid

sådan sammankomst stadgas särskildt ansvar af böter. Följdrigtigheten

synes fordra, att särskildt stadgande införes derom, att, derest någon

vid sådan sammankomst, som nyss är nämnd, emot annan reser

lifsfarligt vapen, jemväl detta betraktas såsom en försvårande omständighet;

och föresiår jag derför, att till 7 § fogas följande stycke:

Sker det vid sammankomst för gemensam andaktsöfning,

som ej är att hänföra till gudstjenst;

varde den omständighet, vid bestämmande af det

straff, som å gerningen bör följa, såsom försvårande

ansedd.

11 Kap. 12 §.

Det af utskottet föreslagna tillägg till förevarande § torde, såsom

dels vid jemförelse med öfriga lagstadganden till skydd för hemfriden

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

öfverflödigt, dels till innehållet obestämdt och följaktligen föranledande

olikhet i tillämpningen, böra utgå.

13 Kap. 6 §.

Derest min vid 2 Kap 19 § uttalade mening, att förlust af medborgerligt

förtroende för alltid icke bör ovilkorligen stadgas såsom

påföljd för menedsbrott, vinner bifall, måste förevarande § undergå

ändring. Jag föreslår följande lydelse:

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1

eller 2 § skall ock dömas medborgerligt förtroende

för alltid eller på viss tid förlustig.

18 Kap. 7 §.

I andra stycket af denna § föreslås ett tillägg om strafflindring

för visst fall, nemligen för otukt med qvinna, som fylt tolf men ej

femton år, hvilket brott, der qvinnan fylt fjorton år och omständigheterna

äro synnerligen mildrande, ansetts kunna umgällas med böter.

Då en dylik lindring icke synes vara af behofvet påkallad, hemställer

jag, att det föreslagna tillägget måtte utgå.

20 Kap. 3 §.

De i nuvarande 3, 4 och 5 §§ af 20 Kap. strafflagen uppräknade

qvalifikationsbestämningar hafva, måhända med skäl, blifvit ur lagförslaget

uteslutna; i stället har man höjt straffmaximum för första resan

stöld till straffarbete två år; men, såsom inom Högsta Domstolen blifvit

anmärkt, torde genom uteslutandet kunna uppstå tvekan, huruvida

olofligt tillgrepp af växande fruktträd eller af växande gräs, som blifvit

sådt i trädgård eller på åker, fortfarande bör straffas såsom tjufnadsbrott.

Enahanda tvekan synes kunna uppstå i fråga om tillgrepp af

annat, som blifvit i trädgård eller på åker sådt eller planteradt. Jag

hemställer derför, att till förevarande § måtte läggas ett 6:te mom.

så lydande:

6. Om tillgrepp sker af växande fruktträd

eller af växande gräs eller annat, som i trädgård eller

på åker sådt eller planteradt är.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

103

23 Kap. 7 §.

Med utskottet har jag varit ense i förslaget till ändring af 6 §

i förevarande Kap., hvarigenom nuvarande stadgande skulle bibehållas.

Deremot anser jag att lagstiftningen bör i så måtto tillmötesgå en af

allmänna tänkesättet fordrad skärpning i strafförfarandet emot oredliga

gäldenärer, att allmän åklagare berättigas att efter angifvelse^ af målsegande

ställa sådana gäldenärer under åtal, och jag föreslår derför

följande lydelse af § 7:

Brott, som i 2 § omförmäles, ehvad det begåtts

af gäldenär eller, efter ty i 4 § sägs af syssloman,

så ock brott emot 5 § må ej åtalas af allmän åklagare,

der ej brottet af målsegande till sådant åtal

angifves. Brott, som i 3 § sägs, ma ej af annan än

målsegande åtalas»;

af herr Bergström: »Inom utskottet hafva åsigter, skiljaktiga från

utskottets, af mig förfäktats i nedannämnda delar af ifrågavarande lagförslag:

# . .

l:o. 11 Kap. Om fridsbrott, 12 §, vid behandling af hvilket lagrum

jag motsatt mig införande af ett nytt, andra stycke; åberopande

jag härvid de af herr Lilienberg i hans särskilda reservation anförda

skäl.

2:o. 20 Kap. Om stöld och snatteri, 14 §, hvars oförändrade

lydelse enligt Kongl. Maj:ts proposition jag förordat

3:o. 22 Kap. Om bedrägeri och annan oredlighet, 21 §, hvars

antagande i oförändradt skick jag påyrkat. ^ .....

4:o. 23 Kap. Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär i

konkurs, 6 och 7 §§, i Indika jag ansett någon förändring icke hafva

bort af utskottet föreslås.

Slutligen får jag tillkännagifva att jag biträdt herr Lilienbergs

med anledning af herr Broströms motion framstälda förslag till underdånig

skrifvelse»;

af herr Claeson, med hvilken herrar Lundin, grefve Klingspor

och O. Nilsson instämt: »1864 års strafflag bestämde i 20 Kap. 11 §

3 mom. straffet för den, som begick stöld fjerde gången eller oftare,

till straffarbete från och med sex till och med tio år eller på lifstid.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

I enlighet med enskild motionärs förslag ändrades år 1872 detta

sålunda, att straffarbete på lifstid finge ådömas endast för de gröfre

arter af stöld, hvarom förmäles i 6 § af 20 Kap. och hvilka i det nu

föreliggande förslaget äro uppräknade i 4 §, att straffet i öfrigt skulle

vara straffarbete från och med fyra till och med tio år samt att, der

omständigheterna vore synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet

kunde nedsättas till två år.

Lika med Kongl. Maj:t och lagutskottet anser jag, att i dessa

sålunda ej obetydligt mildrade straffsatser ytterligare nedsättning nu

kan och bör ega rum; men jag är af den mening, att man härvid dels

gått längre än med nödig omtanke om rättssäkerheten väl öfverensstämmer,

dels i fråga om sättet, hvarpå man gifvit uttryck åt de nya

straffbestämmelserna, varit mindre lycklig än 1872 års lagstiftare.

Latitudsystemet medför nemligen lätt den olägenhet, att brott,

hvilka sinsemellan äro ganska lika, blifva väsentligen olika bestraffade

på grund af den ene och den andre domarens olika åskådningssätt och

isynnerhet ligger faran härför nära till hands, då man, såsom i förevarande

lagrum är händelsen, skall bestämma straffmått för ej blott

ett iterationsbrott, fjerde resan stöld, utan så många följande, som den

biottsliges lifs- och frihetstid medgifver, och följaktligen latituden måste

vara mycket rymlig uppåt. Det var således en välbetänkt åtgärd af

1872 års lagstiftare, att, när de sänkte lägsta straffet för fjerde resan

stöld, de faststälde ett straffmått, hvarunder domstolen i vanliga fall

e.j Ange _ gå, och ett ännu lägre, hvilket kunde tillämpas, der synnerligen

mildrande omständigheter förefunnes. Denna åsigt om lämpligheten

af ett s. k. extra straffminimum kan desto mindre anses vara i

allmänhet underkänd af den nyaste lagstiftningen, som det nu föreliggande

förslaget tillämpat den i flera nya fall, såsom exempelvis

20 Kap. 1 och 4 §§ samt 7 § 1 mom., och det förefaller mig derför

så mycket oegentligare, att man återgår ifrån principen uti ett fall,

der, enligt min tanke, den är af behofvet synnerligen påkallad för att

ej alltför stor olikhet inför lag skall komma att uppstå,

De, hvilka göra sig förfallna till straff enligt nu ifrågavarande

lagrum, torde i allmänhet tillhöra den klass af menniskor, hvilken,

såsom lagberedningen yttrar, gjort tjufnad till sitt yrke och näringsfång;

och, då samhällets uppgift är att skydda samhällsmedlemmarne

ej blott till lif och lemmar utan ock till egendom, samt tjufnadsyrket

genom det lönliga sätt, hvarpå det bedrifves, och polisbevakningens

otillräcklighet isynnerhet på landsbygden, i rätt stor skala kan utöfvas,

utan att yrkesmännen nås af lagens arm, torde det ej vara klokt att,

genom att endast ådöma korta frihetsstraff, väsentligt öka antalet af

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

dylika, samhällstrefnaden störande yrkesidkare och särskild! kan det

ej vara lämpligt att personer, kvilka genom idkeliga tjnfnader hunnit

upp till, exempelvis, tionde resan stöld ej skola, äfven om omständigheterna

äro mycket försvarande, kunna ådömas högre straff än straffarbete

i sex år.

Lika litet i detta lagrum som i fråga om stöld begången tredje

gången torde det vara af nöden att utsätta särskild! straffminimum för

enkel och särskild! för gröfre stöld.

Hvad slutligen angår straffarbete på lifstid, må väl lagens ordalag

så förändras, att deraf otvetydigt framgår, att detta straff, hvilket

säkert redan nu ej ofta ådömes för stöld, blott i sällsynta undantagsfall

kommer till användning; men att fullständigt boittaga detsamma

så att det ej ens kan ådömas, då personer, ansedde såsom ytterst samhällsvådlige,

samfäldt begå en hel serie af grafva stölder under sådana

omständigheter, att brottet lätteligen kunnat öfvergå till groft rån,

finner jag ej vara tillrådligt. _

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 20 Kap. 7 § 3 mom. skall

erhålla följande lydelse:

Kommer han åter fjerde gången eller oftare;

dömes till straffarbete från och med två till och med

åtta år; dock må, der omständigheterna, äro synnerligen

mildrande, tiden för straffarbetet till ett år nedsättas.

Inträffar fall, som i 6 § omnämnes, då må

till straffarbete i tio år eller, der omständigheterna

äro synnerligen försvårande, på lifstid dömas»;

af herr Göransson, som instämt med herr Lilienberg i fråga om

2 Kap. 19 §, 13 Kap. 6 § och 18 Kap. 7 §. strafflagen samt vidare

anfört: »Då de i 11 Kap. 7 § och första punkten i 12 § samt i 14 Kap.

15 § omförmälda brott, synes mig vara åt så betänklig art att de icke

böra få försonas med böter, har jag icke kunnat biträda det slut, hvartill

utskottet kommit i fråga om straffbestämmelser för dessa brott, och

får jag härjemte beträffande 7 §, på de i herr Lilienbergs reservation

anförda skäl, instämma i hans förslag om ett tillägg till sagda §.

På grund häraf anser jag att nämnda §§ böra hafva följande lydelse:

11 Kap. 7 §. Den som i uppsåt att skada göra,

eller eljest i vredesmod, emot annan drager knif eller

Bih. till Likså. Prat 1890. 7 Samt. 26 Häft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Lagutskottets Utlåtande N:o åd.

svärd, eller spänner bössa, eller reser annat lifsfarligt

vapen, vid gudstjenst, som i 1 eller 3 § sägs, eller å

sådant ställe, som i 5 § omtalas; varde, der ingen skada

sker, ändock straffad med fängelse i högst ett år.

Sker det vid sammankomst för gemensam andaktsöfning,

som ej är att hänföra till gudstjenst; varde

den omständighet, vid bestämmande af det straff, som

å gerningen bör följa, såsom försvårande ansedd.

12 §. Bryter man hemfrid, i ty att man af

ondska slår in fönster i annans hus, eller kastar i

annans gård, hus eller fartyg in sten eller annat,

straffes med fängelse i högst sex månader. Sker det

af öfverdåd eller okynne; vare straffet böter.

Bryter man hemfrid medelst bultande eller annat

våld å hus, som bebodt är och der man ej lof

eller lega för sig har; straffes med böter eller fängelse

i högst sex månader. Sker det i uppsåt att

annan våldföra, vare lag, som i 10 § sägs.

14 Kap. 15 §. Har någon i uppsåt att göra

skada, eller eljest i vredesmod, emot annan dragit

knif eller svärd, spännt bössa eller rest annat lifsfarligt

vapen; då skall den omständighet, om skada

sker, vid straffets bestämmande, såsom försvårande

anses; och må i fall, som i 11 § sägs, der misshandel

skedde af hastigt mod, så ock för misshandel, hvarom

i 12 § förmäles, straffet förhöjas till straffarbete i fyra

år, och för sådan misshandel, som i 13 § nämnd är,

till straffarbete i högst ett år dömas; kommer ej skada,

vare straffet fängelse i högst sex månader»;

af herr H. Andersson i Nöbbelöf, som instämt med herr Lilienberg

i fråga om 2 Kap. 19 § andra stycket, 11 Kap. 7 §, 11 Kap. 12 §, 13 Kap.

6 § och 23 Kap. 7 § strafflagen samt vidare anfört: »I likhet med

öfrige ledamöter inom lagutskottet har jag ej kunnat biträda de motioner,

som inom Riksdagen blifvit afgifna och till lagutskottet hänvisade samt

afse fullständigt upphäfvande af straffpåföljden »förlust af medborgerligt

förtroende». Mig synes det ej vara välbetänkt att personer, som begått

så nesliga handlingar som mord, rån, mordbrand och förräderi in. fl.,

genast efter strafftidens slut böra vara berättigade till alla de politiska

och kommunala förtroendeuppdrag, hvartill de genom det af dem begångna

brottet blifvit inkompetente; och så länge i våra lagar ännu

s. 107 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 107

qvarstå de bestämmelser, att såsom vilkor för erhållande af dylika uppdrag

fordras »god frejd», kan nämnda straffpåföljd ej gerna alldeles

borttagas. Deremot har jag ansett, att staten bör så mycket som

möjligt, utan att statens eller den enskildes säkerhet derigenom riskeras,

vidtaga sådana åtgärder, att från fängelset frigifne personer, hvilka i

många fall ej hafva annat försörjningsmedel än det arbete, de hos

annan arbetsgifvare kunna erhålla, ej må, med anledning af de bestämmelser

lagen föreskrifver, uteslutas från de tillfällen, som kunna gifvas

att ärligen försörja sig och de sina.

Enligt meddelanden, som lemnats af personer, hvilka haft anställning

vid fångvården, lär det nog icke vara ovanligt, att personer

efter strafftidens slut på allvar försökt att ärligt försörja sig, men till

följd af anmärkningen i deras betyg om »förlust af medborgerligt förtroende»

har arbetsförtjenst ej kunnat erhållas, utan personen har för

att erhålla sitt lifsuppehälle nästan tvungits att till fara för samhället

å nyo beträda brottets sorgliga bana samt som en följd häraf återigen

för längre eller kortare tid, ja kanske för all tid, hamna i fängelset.

För att i någon mån förekomma dessa sorgliga återfall i brott,

synes mig hvad nya lagberedningen föreslagit vara ett ganska verksamt

medel, nemligen ett förständigande för presterskapet att i de s. k.

arbetsbetygen, hvilka utfärdas för personer, som på annan ort söka

arbete, ej må göras anteckning om personens frejd.

På grund häraf har jag ansett, att lagutskottet bort tillstyrka

Riksdagen att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådant tillägg

till stadgandena i afseende å frejdbetyg, som af presterskapet meddelas;

hvarigenom förordnades,

att i betyg, som på enskild persons begäran af

presterskapet meddelas, anteckning om frejd ej må

göras i annat fall än då betyget begäres:

för flyttning från en församling till annan, eller

till fullgörande af domstols föreskrift om uppvisande

af frejdbetyg, eller

i ändamål, för hvilket bevis om frejd enligt lag

eller författning erfordras; skolande, der skriftlig ansökan

eller anmälan bör vara åtföljd af frejdbevis,

iakttagas, att beviset tecknas å inlagan»;

af herr Hassebot mot utskottets hemställan beträffande 11 Kap.

12 § strafflagen;

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

af herr von Baumgarten mot utskottets hemställanden beträffande

11 Kap. 12 §, 22 Kap. 21 § samt 23 Kap. 6 och 7 §§ strafflagen;

af herr Redelius, som instämt med herr Bergström i fråga om

23 Kap. 6 och 7 §§ strafflagen;

af herr Smedberg, som instämt med herr Lilienberg i fråga om

2 Kap. 19 §, 11 Kap. 7 §, 13 Kap. 6 § och 23 Kap. 7 § strafflagen;

af herr C. Persson i Stallerhult, som instämt med herr Lilienberg

i fråga om 2 Kap. 19 §, 11 Kap. 7 §, 11 Kap. 12 § och 13 Kap. 6§

strafflagen samt med herr Bergström i fråga om 23 Kap. 6 och 7 §§

strafflagen; samt

af herr A. Nilsson i Rinkaby, som instämt med herr Lilienberg

i fråga om 2 Kap. 19 § andra stycket, 11 Kap. 7 och 12 §§, 13 Kap.

6 §, 20 Kap. 3 § och 23 Kap. 7 §.

Nedannämnda ledamöter hafva begärt få antecknadt. att de på

grund af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit: herr

Fröberg i behandlingen af hela ärendet, herr Redelius i behandlingen

af 12—22 Kap. strafflagen, samt herr Wendt i behandlingen af 2 Kap.

19 §, 4 Kap. 2 och 11 §§, 5 Kap. 14 §, 18 Kap., 19 Kap., 20 Kap.,

21 Kap., 22 Kap. och 23 Kap. strafflagen samt herrar Broströms och

Björcks motioner.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:67 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar af strafflagen och till lag angående ändr s. 1 i texten