Sök i Ratio Lex

Jjag utskottets Utlåtande N:o 46

1890-04-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:46, Jjag utskottets Utlåtande N:o 46

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jjag utskottets Utlåtande N:o 46.

1

N:o 46.

Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1890, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner angående

. väghållningsbesvärets utgörande på landet.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat fem

särskilda motioner angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

Motionerna hafva afgifvits, n:o 20 af herr Ollas A. Ericsson, med hvilken

herr M. Tysk instämt, n:o 57 af herr J. Johnsson i Thorsberg, n:o

92 af friherre C. Carlson Bonde, med hvilken fyra ledamöter af kammaren

instämt, n:o 165 af herr G. F. Ostberg samt n:o 194 af herr N.

Fosser, med hvilken sju ledamöter af kammaren instämt.

I motionerna föreslås

af herr Ollas A. Ericsson:

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville i underdånighet

anhålla, att Kongl. Majrt täcktes låta utarbeta och så snart ske kan till

Riksdagen aflåta förnyad nådig proposition med förslag till lag angående

väghållningsbesvärets på landet ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de grunder, som för skjutsskyldighetens utgörande äro gällande»;
af

herr J. Johnsson:

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.

Maj:t täcktes, så fort ske kan, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lag för väghållningsbesvärets utgörande med hufvudsakligt

afseende derå:

Bill. till Riksd. Prof. 18.90. 7 Sand. 1 Afd. 28 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

att kostnaden för underhåll af allmänna vägar och broar inom väghållningsdistrikten

värderas af en nämnd bestående af tre ledamöter,

deraf en ledamot utses af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, en af landstinget

och en af de väghållningsskyldige, hvilka inom sig utse ordförande;
att

den årliga underhållskostnaden utgår med en tredjedel af de

inom väghållningsdistriktet befintliga fastigheter efter senast åsätta taxeringsyärde,

dervid jordbruksfastighet deltager för hela och annan fastighet

af åtta kronors taxeringsvärde och deröfver, jemte frälseränta för

sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde, för hälften, en tredjedel

af landstingsområdet efter den grund, som för landstingsskatt är stadgad,

så väl å fastighet som andra beskattningsföremål och en tredjedel af

staten; samt

att väghållningsdistriktet genom utsedde ombud låter för underhåll

å entreprenad till den minstbjudande utlemna de inom distriktet till allmänt

underhåll anslagna vägar och broar, indelade i lämpliga skiften,

särskilt för underhåll den tid marken är bar och vinterunderhållet,

hvarjemte ock, derest anbud för den af nämnden åsätta ersättning ej

erhålles, skilnaden å det af nämnden åsätta och det högre belopp, för

hvilket vägunderhållet upplåtits, uttaxeras å fastigheterna inom distriktet

i enlighet med den i punkten 1 angifna grund»;

af friherre Bonde:

»att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:ts täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till ordnande af underhållet af de allmänna vägarne efter

följande grunder:

a) att underhållet af väg, så väl vinter- som sommartid, öfverlemnas

mot betalning åt den som erbjuder sig för billigaste pris utföra arbetet,

under förutsättning att det begärda priset af vederbörande landsting

godkännes.

b) att kostnaden för detta underhåll fördelas sålunda att en tredjedel

betalas af staten samt återstående två tredjedelar utdebiteras efter

fyrk på så sätt att för jordbruksfastighet så väl bevillningsskyldig som

bevillningsfri erlägges fyra gånger så mycket för hvarje fyrk, som för

alla öfriga beskattningsföremål»;

af herr Ostberg:

»att Riksdagen måtte för sin del besluta följande bestämmelser angående

väghållningsbesväret på landet:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

Då ny vägdelning sker, skola de inom väghållningsdistriktet befintliga

allmänna vägar till underhåll indelas på all i mantal satt jord, med

undantag af äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet,

äfvensom all annan jordbruksfastighet af minst 1,000 kronors

taxeringsvärde, hvartill äfven hänföras staten eller menigheter tillhörande

allmänningsskogar. Fördelningen emellan de väghållningsskyldige skall

ske på grund af fastigheternas medeltaxeringsvärde under de sista tio

åren, innan vägdelningsförrättningen tager sin början. Önskar egare af

afsides belägen fastighet blifva befriad från vägunderhåll emot skyldighet

att i stället erlägga penningar att fördelas på öfrige väghållningsskyldige

inom distriktet, eger konungens befallningshafvande efter desses

hörande att derom bestämma äfvensom fastställa afgiften. Vid vägdelning

kunna undantagas vägar, broar eller färjor, för att underhållas

genom medel, som inflyta genom vägskatt, eller särskildt uttaxeras af

de väghållningsskyldige.

Vägskatt i penningar skall erläggas för all annan fastighet än jordbruksfastighet,

hvars taxeringsvärde uppgår till minst 1,000 kronor, för

frälseränta för dess efter fem procent, beräknade kapitalvärde samt för

inkomst af bergsbruk, kalk- och stenbrott jemte dertill hörande verk,

inrättningar och näringar, qvarnar, sågverk, fabriker och andra dylika

för varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar, der inkomsten

uppgår till minst 1,200 kronor och bevillning derför till staten

erlägges. Denna vägskatt utgår för fastighet och frälseränta med 10

öre för hvarje 100 kronors taxeringsvärde och för inkomst med en procent

af inkomstens uppskattningsbelopp. Vägskatten uppbäres länsvis

och fördelas på de särskilda väghållningsdistrikten efter längden af de

inom de särskilda distrikten befintliga allmänna vägar. De medel, som

sålunda tillfalla distrikten, skola förvaltas af genom sockneombud utsedda

styrelser i enlighet med af Konungens befallningshafvande faststälda

reglementen och under Konungens befallningshafvandes kontroll

samt användas för underhåll af vid vägdelning undantagna vägar, broar

och färjor, underhåll af nyanlagd väg, anbringande och underhåll af

vägvisare, ny vägdelning, förvaltningskostnad, bekostande af eller bidrag

till vinterväghållningen samt, i mån af tillgång och för så vidt statsmedel

ej dertill erhållas, anläggning af ny väg eller förbättring af gammal

väg.

Ny vägdelning skall ske, då antingen de vägunderhållningsskyldiges

flertal vid sammanträde inför häradsrätten förklara sig sådant önska eller

konungens befallningshafvande anser ny vägdelning på grund af betydligare

ojemnhet i väghållningsskyldighetens fördelning behöflig, och eger

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

konungens befallningshafvande att förordna förrättningsman, hvaremot

de väghållningsskyldige ega att inför häradsrätten utse gode män att

vid förrättningen biträda»;

samt af herr Fosser:

»att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t

må låta utarbeta och för Riksdagen framlägga nytt förslag till &lindrino>

af väghållningsbesväret, hufvudsakligen bygdt på följande grunder:

a) att den jord, som nu bestrider väghållningen, bibehölles vid denna

skyldighet mot någon, skälig befunnen lindring af visst årligt bidrag från

statsverket och landstingen;

b) att väghållningsbesvärets verkliga värde uppskattas länsvis afen

för detta ändamål inom hvarje län tillsatt särskild nämnd; samt

c) att den såsom skälig befunna lindringen tillkommer hvarje väghållmngsskyldig

med vissa jemna procent af det sålunda uppskattade

värdet.»

Vid. behandlingen af. Kongl. Maj:ts till sistlidna års Riksdag aflåtna

proposition med förslag till lag angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet stannade kamrarne, såsom bekant, i olika beslut af den beskaffenhet,

att jemlikt 63 § riksdagsordningen frågan i följd deraf för

den riksdagen förföll. Så väl häraf som ock af hvad i öfrigt under

ärendets behandling förekom torde man ej kunna undgå att draga den

slutsats., att näppeligen någon utsigt förefinnes, det man redan nu skulle

kunna i anledning af de föreliggande motionerna enas om ett bestämdt

uttalande rörande de grunder, på hvilka lagstiftningen i ämnet bör byggas.

Men då frågan onekligen kräfver en lösning, som icke kan allt för

länge uppskjutas, lärer det icke vara olämpligt att Riksdagen för Kongl.

Maj:t tillkännagifver sin önskan i detta afseende och dervid framhåller

åtminstone några af de omständigheter, hvilka vid utarbetande af förslag

i ämnet böra företrädesvis tagas i betraktande.

Af sålunda anförda skäl hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af ifrågavarande motioner

ville i skrifvelse — med uttalande af den åsigt

att frågan om ett lämpligt ordnande af väghållningsbesväret

på landet är af den vigt, att dess lösning

icke bör undanskjutas — anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes låta verkställa utredning dels i hvad mån, un
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

der förutsättning att vägunderhållet in natura kommer

att utgöras af den i mantal satta jorden, bidrag till

väghållet må lemnas af andra beskattningsföremål för

att bereda erforderlig lindring i väghållningstungan,

dels ock huru vida och i hvad utsträckning bidrag i

omförmälda hänseende må kunna lemnas från statsverket

och af landstingsmedel, samt derefter för Riksdagen

framlägga förnyadt förslag till lag i ämnet.

Stockholm den 22 april 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herrar Bergström, Claeson och Fröberg; samt

af grefve Klingspor, med hvilken herrar Lundin och v. Baumgcirten

instämt, och som yttrat:

Att skrifva till Kongl. Maj:t och i skrifvelsen ej bestämdt säga på

hvad sätt man önskar denna fråga löst har jag ansett mindre lämpligt,

synnerligast nu, då Riksdagen för ett år sedan förkastat det af Kongl.

Maj:t framlagda förslaget.

Af alla föreslagna sätt till frågans lösning gifver jag företräde åt

det att väghållet länsvis uppskattas till dess verkliga värde och de väghållningsskyldige

i lindring erhålla vissa jemna andelar af det sålunda

funna värdet. Jag tillåter mig derför föreslå, att lindringen skall utgå

med 40 % årligen af vägunderhållskostnadens värde och att statsverket

och landstingen dertill bidraga med hälften hvardera, hvilket bidrag utbetalas

till de väghållningsskyldige af vederbörande kronofogdar vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

kronouppbördsmötena. De betydande summor, som skulle åtgå till en

ny vägdelning i hela riket och till vägstyrelser samt förvaltningskostnader

m. in., skulle på detta sätt i stället kunna användas till lindring åt

de väghållningsskyldige.

Alla väghållare af allmän indelt väg i hela landet skulle på detta

sätt blifva lika lindrade i förhållande till bördans storlek och alla beskattningsföremål

skulle bidraga till lättnaden, hvilket i min tanke är

mycket enklare, mycket lättare att utföra och vida rimligare än att godtyckligt

låta blott några beskattningsföremål dertill bidraga eller att

lika godtyckligt förvandla en hop folk till väghållare in natura, hvilka

nu äro derifrån befriade.

Jag hemställer derför:

att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lindring i väghållningsbesväret,

hufvudsakligen bygdt på följande grunder:

a) att all den jord, som nu utgör väghållningsbesväret,

tills vidare efter samma grunder som hittills

må utgöra detsamma in natura;

b) att väghållningsbesvärets verkliga värde uppskattas

länsvis af en för detta ändamål inom hvarje

län tillsatt särskild nämd; samt

c) att de väghållningsskyldige erhålla en årlig

lindring af fyratio procent af det sålunda uppskattade

värdet, hvartill statsverket och landstingen bidraga med

tjugu procent hvardera.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.