Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets utlåtande n:o 11 öfver justitieombudsmannens förslag om ändrade bestämmelser angående lösen för gravationsbevis.

1890-04-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:47, Utlåtande, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets utlåtande n:o 11 öfver justitieombudsmannens förslag om ändrade bestämmelser angående lösen för gravationsbevis.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

7

N:o 47,

Ant till Eiksd. kansli den 22 april 1890, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af kamrarnes återremiss af

utskottets utlåtande n:o 11 öfver justitieombudsmannens

förslag om ändrade bestämmelser angående lösen för

gravationsbevis.

I utlåtande, n:o 11, i anledning af justitieombudsmannens förslag

om ändrade bestämmelser angående lösen för gravationsbevis, hemstälde

lagutskottet, att Riksdagen ville, med anledning af justitieombudsmannens

förevarande framställning, i skrifvelse till Konungen anhålla, att i 3 §

af förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883 matte

införas bestämmelser om lösen för gravationsbevis, omfattande längre

tid än tio år, efter sådan grund, att, beträffande gravationsbevis för

hemman, hemmansdel eller lägenhet på landet, den i hvarje särskildt

fall i 2:dra afdelningen litt. a) för sådant bevis bestämda lösen förhöjes

med en tiondedel för hvarje år utöfver tio, hvilket beviset omfattar,

äfvensom att i förhållande härtill de i lista afdelningen litt. a) såsom

lösen för gravationsbevis angående fastighet i stad faststälda särskilda

belopp jemväl varda förhöjda.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har utlåtandet af

båda kamrarne återförvisats till utskottet.

De i ämnet förda diskussionerna gifva vid handen, att återremissen

föranledts af den uppfattning, att lösen för gravationsbevis, omfattande

längre tid än tio år, skulle enligt utskottets förslag blifva allt för hög,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 47,

hvarför förslaget borde undergå lämplig förändring till förekommande

af antydda olägenhet.

Justitieombudsmannen utgick, såsom utskottet i det återförvisade

utlåtandet anmärkte, från den förutsättning att domaren för den tid,

som läge bortom de nästförflutna tio åren, skulle ega att grunda beviset

på inteckningsboken, utan att inteckningsprotokollet för denna tid behöfde

genomses; och denna åsigt delades af flere bland de talare, som

under diskussionerna i kamrarne yttrade sig i ämnet. Under sådan förutsättning

lärer också den af justitieombudsmannen föreslagna lösen för

gravationsbevis, omfattande mera än tio år, kunna anses lämplig.

På sätt utskottet i sitt förra utlåtande anfört och under ofvan åberopade

diskussioner jemväl framhållits, torde emellertid goda skäl förefinnas

äfven för den. mening, att fullt säker upplysning om befintliga

inteckningar i en fastighet endast kan vinnas af det laga vitsord egande

inteckningsprotokollet; och det kan, under sådant förhållande, antagas

att, om också man i allmänhet kommer att åtnöjas med gravationsbevis,

grundande sig för de sist. förflutna tio åren på inteckningsprotokollet

och för tiden der förut på inteckningsboken, gravationsbevis likväl, fortfarande

som hittills, kunna äskas, hvilka för hela tiden i fråga grunda

sig på inteckningsprotokollet. Utskottet föreställer sig derför, att bestämmelse

i förordningen bör finnas jemväl för sistnämnda fall, der

domarens besvär tydligen blir vida större än om blott inteckningsboken

behöfver användas för en del af tiden; och torde lagutskottets förut

framstälda förslag om lösen för dylikt bevis kunna godkännas, om derjemte

bestämmes, att denna lösen ej får öfverstiga 3 kronor.

Utskottet anser sig följaktligen i anledning af återremissen böra

hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Konungen anhålla,

att förordningen angående expeditionslösen den

7 december 1883 måtte ändras dels sålunda, att lösen

för gravationsbevis rörande inteckningar i fast egendom

på landet för hvarje hemman, hemmansdel eller

lägenhet till och med tre bestämmes — när beviset

omfattar så väl de tio näst före bevisets utfärdande

förflutna åren som ock, hvad beträffar upplysning

enligt inteckningsboken angående de deri införda inteckningar

för nyttjanderätt, rätt till afkomst eller

annan förmån af fast egendom samt för servitut, tid

bortom berörda tio år till 1876 års början — till två

kronor 25 öre, samt — när beviset på uttrycklig be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

gäran derom utfärdas på grund af inteckningsprotokollet

jemväl för tid bortom de sist förflutna tio åren

— till 15 öre för hvarje år, dock att i detta fall lösen

ej må öfverstiga tre kronor; dels ock sålunda, att i

förhållande härtill jemkning i öfrigt eger rum af de

belopp, hvilka i § 3 af nämnda förordning äro i första

och andra afdelningarna bestämda såsom lösen för

gravationsbevis.

Stockholm den 22 april 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herrar Lilienberg, Smedberg, Hans Andersson och Carl Persson:

*

»Då enligt vår åsigt gravationsbevis, beträffande inteckningar för

nyttjanderätt, rätt till afkomst eller annan förmån af fast egendom samt

för servitut, för tiden från början af år 1876 till de tio år, som förflutit

näst före bevisets utfärdande, lagligen grundas på inteckningsboken,

hvarför domaren följaktligen vid utfärdande af sådant bevis icke

för nämnda tid behöfver genomse inteckningsprotokollen, och då det i

allt fall måste anses olämpligt att i expeditionstaxan införa bestämmelse

om två slag af samma handling, af hvilka det ena skulle innebära större

trygghet än det andra, hafva vi, med hufvudsaklig anslutning till det

af justitieombudsmannen i ämnet väckta förslag, ansett oss böra hemställa,

att Riksdagen ville till Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse

med anhållan, dels att kongl. förordningen anJlili.

till Riksd. Prof. 1890. 7 Sami. 1 Afd. 28 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

gående expeditionslösen den 7 december 1883 måtte

ändras sålunda, att lösen för gravationsbevis rörande

inteckningar i fast egendom på landet för hvarje hemman,

hemmansdel eller lägenhet till och med tre bestämmes,

då beviset omfattar de tio år, som förflutit

näst före det beviset utfärdas, och derutöfver beträffande

inteckningar för nyttjanderätt, rätt till afkomst

eller annan förmån af fast egendom samt för

servitut, tiden från början af år 1876, till 2 kronor

25 öre samt, då beviset afser kortare tid, till 15 öre

för hvarje år, dock att i detta fall lösen ej må öfverstiga

2 kronor 25 öre, men ej heller understiga 1

krona, dels ock att i förhållande härtill jemkning i

öfrigt eger rum af de belopp, hvilka i § 3 af nämnda

kongl. förordning äro i första och andra afdelningarna

bestämda såsom lösen för gravationsbevis.»

Herrar Fröberg och Bedelius hafva begärt få här antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.