Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande af en fullständig* lagstiftning i ämnet; men dessa förslag hafva i följd af kamrarnes olika beslut icke föranledt någon Riksdagens åtgärd.

1890-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:55, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande af en fullständig* lagstiftning i ämnet; men dessa förslag hafva i följd af kamrarnes olika beslut icke föranledt någon Riksdagens åtgärd.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

5

N:o 55,

Ånk. till Riksd. kansli den 8 maj 1890, kl. 1 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

gällande bestämmelser angående utfarts- och byvägar.

Nu gällande stadganden i fråga om byggande och underhåll af utfarts-

och byvägar äro, som bekant, både få och obestämda, i följd

hvaraf svårigheter icke sällan uppstå, då tvister i detta ämne skola afgöras.

Förslag hafva vid flera tillfällen blifvit inom riksdagen frarastälda

om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande af

en fullständig* lagstiftning i ämnet; men dessa förslag hafva i följd af

kamrarnes olika beslut icke föranledt någon Riksdagens åtgärd.

I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 170, som blifvit

af nämnda kammare hänvisad till lagutskottet, har herr A. G. Jönsson i

Mårarp fäst uppmärksamhet vid en särskild olägenhet, som är en följd

af det nu bestående förhållandet, nemligen att underhållet af vägar

utaf nu ifrågavarande beskaffenhet icke står under kronobetjeningens

tillsyn. Visserligen kunde, anför motionären, delegare i sådan väg, då

denna vore lagligen delad, kalla synemän och genom exekutiv åtgärd

få vägen försatt i farbart skick, men alltid på antingen den tredskandes

eller ock på*egen bekostnad hvad syneförrättningen vidkomme. Dessutom

ådroge sig den sökande ofta ovilja och obehaget af en störd

grannsämja. Man borde ordna så, att äfven de, som bo på längre afstånd

från allmänna vägar, må kunna utan alltför stora olägenheter

komma ut till desamma, i hvilkas underhåll äfven de efter hemmantal

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:ö 55.

hade del. Då tillsynen, enligt motionärens åsigt, endast borde sträcka

sig till vägunderhållet den tid marken är bar, kunde tillökningen för

synemännen ej vara särdeles betungande. För att kronobetjeningen

skulle få kännedom om de vägar, på hvilka syn kunde komma i fråga,

behöfde, enligt motionärens mening, inga andra åtgärder vidtagas, än

att delegare i vägen anmälde ärendet hos ortens kronofogde med företeende

af delningshandlingarna.

På grund af det anförda föreslår motionären, att Riksdagen måtte

besluta, det de by- och utfartsvägar, som äro lagligen delade och som

af någon delegare anmälas, skola, hvad sommarunderhållet vidkommer,

årligen synas af samma förrättningsmän, hvilka hafva sig synen af allmänna

vägar ålagd, med samma påföljd för underhållsskyldige.

Dessutom har motionären antyd t, att, derest synemännen ansåges

böra åtnjuta ersättning för detta extra synebesvär, sådan kunde utgå

af allmänna medel.

Onekligen utgör den omständighet, som motionären anmärkt, en

brist i nu gällande lagstiftning. Denna brist synes också lämpligen

kunna afhjelpas genom ett stadgande i sådan syftning, som motionären

ifrågasatt. För närvarande lär icke sällan förkomma att de väghållningsskyldige

öfverenskomma om att ställa enskilda vägar under kronobetjeningens

tillsyn. Men härvid möta dock svårigheter, ity att dels

kronobetjeningen icke har någon lagbestämd skyldighet att åtaga sig

ett dylikt uppdrag och dels en tredskande delegare icke kan emot sitt

bestridande tvingas att ingå på en sådan öfverenskommelse.

Sålunda erfordras för att vinna det mål, motionären afsett, uppenbarligen

en uttrycklig bestämmelse i ämnet, hvarigenom de väghållningsskyldige

tillerkändes rätt att, der underhållsskyldigheten blifvit

emellan dem fördelad, efter ansökning hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

erhålla denna myndighets förordnande, att syn å vägen skall

årligen hållas af vederbörande kronobetjent med biträde, hvarvid jemväl

synes böra föreskrifvas att hvad angår kungörande af synen och åsynta

bristfällens botande, skall så förfaras, som i fråga om de allmänna vägarne

är stadgadt. För synernas verkställande lärer dock godtgörelse

fordras, och denna torde ej, såsom motionären ifrågasatt, böra utgå af

allmänna medel, utan måste af de väghållningsskyldige bekostas. Godtgörelsen

synes böra bestämmas i likhet med hvad som finnes stadgadt

i kungörelsen den 11 februari 1881 angående kostnadsersättning till militäre,

landsstats- och ecklesiastike tjensteman för en del resor inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 55. 7

tjenstgöringsdistrikten och i kungörelsen den 30 december 1863 angående

nämndemäns rätt till ersättning för extra förrättningar m. m.

Af sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med anledning af herr A. G.

Jönssons förevarande motion, i skrifvelse anhålla att

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till stadgande, att, der skyldigheten

att underhålla väg, som icke har egenskap af allmän

lands-, härads- eller sockneväg, utan är att som enskild

anse, blifvit mellan vederbörande väglottsegare

fördelad, det må ankomma på Kongl. Maj:ts befallningshafvande

att, uppå ansökning och efter pröfning af för

handen varande förhållanden, förordna, att syn å sådan

väg skall årligen hållas af kronobetjent med biträde,

mot godtgörelse af de underhållsskyldige, äfvensom att

hvad angår kungörande af synen och åsynta bristfällens

botande skall så förfaras, som i fråga om allmänna

vägarne är stadgadt.

Stockholm den 8 maj 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herr A. Nilsson i Rinkaby: »Då många orter i landet hafva brist på

dugligt väglagningsämne till landsvägarne, skulle det för många medföra

ruinerande kostnader, om byvägarne skola, såsom utskottet säger, lagas

och afsynas lika med landsvägarne; och då kommunerna troligen hafva

lika kompetenta personer som länsmännen, till att syna vägarne, anser

jag denna fråga vara en by- eller kommunalangelägenhet och alls icke

så riksvigtig, att Riksdagen bör på enskild motionärs begäran föreslå en

lagstiftning för hela landet, helst de kommuner eller byalag, som sådant

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottet» Utlåtande N:o 55.

önska, kunna redan nu hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande få sin önskan

tillfredsstäld att till syningsmän få länsmannen öfver sio- som husbonde.

Jag anser alltså, att lagutskottet bort tillstyrka Riksdagen att

lemna herr A. G. Jönssons motion utan afseende.»

Herr H. Andersson i Nöbbelöf har begärt få här antecknadt, att

han icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta ärende.

£

Stockholm, Tva,r Hseggströms boktryckeri, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.