Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj ds proposition angående upphörande af den inom Kalmar stift utgående sä kallade allhelgonahjelpen.

1890-02-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:15, Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj ds proposition angående upphörande af den inom Kalmar stift utgående sä kallade allhelgonahjelpen.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A'':o 15.

3

N:o 15.

Ank. till Eiksd. kansli den 10 febr. 1890 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj ds proposition angående upphörande

af den inom Kalmar stift utgående sä kallade

allhelgonahjelpen. (I. A.)

Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver tinansärenden

den 20 december 1889, har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten, till

statsutskottets förberedande handläggning öfverlemnad proposition (n:o 11)

föreslagit Riksdagen att besluta, att den afgift, som under namn af allhelgonahjelp

utginge af hvarje skattlagdt matlag inom Kalmar stift, ej

vidare skulle utgöras.

Utaf ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, bland annat, att

enligt den utredning, som komiterade för hospitalsväsendets förändrade

organisation meddelat i sitt den 31 december 1870 afgifna betänkande,

den från församlingarna inom Kalmar stift sedan äldre tider utgångna

särskilda afgift, eller den så kallade allhelgonahjelpen, antagligen förefunnits

redan under katolska tiden. Benämningen härledde sig derifrån,

att församlingarnas medlemmar allhelgonadag eller vid den tiden gifvit

frivilliga gåfvor dels i spanmål, dels i andra persedlar och dels i penningar

till de fattiga. Detta sammanskott fördelades i tre delar, eu till

fattiga studenter under benämning af territorialstipendium, en till hospitalet

i Kalmar och en till socknens fattige. Allhelgonahjelpen utgick

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

emellertid olika inom de särskilda församlingarna, i det de flesta erlade

den med V4 skäppa säd eller 4 öre, andra deremot med 8 öre och några

med 1 öre, allt silfvermynt, af hvarje matlag. Uti skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 3 augusti 1773 hade herrar serafimerriddare derför hemstält,

att, som de flesta församlingar erlagt 4 öre silfvermynt af matlag i stället

för l/i skäppa säd, Kongl. Maj:t täcktes förordna, att äfven de .öfriga

borde utgöra en lika afgift. I anledning häraf hade Kongl. Maj:t uti

bref den 17 maj 1774 funnit det vara ostridigt, att allhelgonahjelpen af

samtliga församlingar i Kalmar stift dittills bort och framgent borde

utgöras, men hvad angick det belopp, som hvarje församling skulle, erlägga,

hade Kongl. Maj:t anbefalt konsistorium att, till någorlunda jemlikhets

vinnande församlingarna emellan, höra dem samtliga, hvad viss

årlig afgift hvardera till ett så kristligt behof sig för framtiden åtaga

ville och af hvad anledning en del af dem i senare tiden kunnat sig

denna skyldighet undandraga. Sedan konsistorium till åtlydnad af denna

föreskrift anmält, att de församlingar, som tillförene vägrat, utgöra förenämnda

afgift, dåmera, efter det berörda kongl. bref blifvit i stiftet

kungjordt, tillika med de öfriga ingått derpå att denna allhelgonahjelp

utgöra i så måtto, att de i stället för 1/i skäppa säd åtagit, sig att årligen

vid allhelgonatiden betala 4 öre silfvermynt af hvarje skattlagdt

matlag, ehvad de på hemmantalet vore flera eller färre, hade Kongl.

Maj:t uti bref den 23 mars 1776 gillat berörda församlingarnas i Kalmar

stift ingångna beviljande att i stället för 1/i skäppa säd årligen utgöra

4 öre silfvermynt af hvarje skattlagdt matlag till allhelgonahjelpens utgörande,

hvilket belopp efter myntevalvationen utginge med 1 skilling

banko eller 3 öre riksmynt.

Nu hade emellertid domkapitlet i Kalmar i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 25 januari 1888 anfört, att stiftets presterskap, som.uppbure

allhelgonahjelpen, redovisade två tredjedelar deraf till domkapitlet, som

af den ena tredjedelen utdelade tre stipendier årligen åt studerande

från stiftet vid någotdera af rikets universitet, hvaremot den andra

tredjedelen, eller den tillförene Kalmar före detta hospital tillkommande

andelen, af domkapitlet för länets allmänna sjukvårdsanstalter levererats

till landtränteriet i sammanhang med de kollektmedel, som presterskap^

dittills uppburit och domkapitlet jemlikt gällande instruktion för direktionerna

för länens lasarett och kurhus haft att för samma anstalter

redovisa.

Då kollektör numera upphört att i kyrkorna upptagas till. förman

för lasarett och kurhus, ansåge sig domkapitlet sakna föreskrift, huru

med ifrågavarande, Kalmar före detta hospital tillkommande tredjedel af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

allhelgonahjelpen skulle förfaras; och domkapitlet hade för den skull

anhållit om sådan föreskrift, i hvilket afseende domkapitlet hemstält,

huruvida icke samma tredjedel af allhelgonahjelpen, uppgående till omkring

80 kronor årligen, kunde få sammanslås med den åt medellöse

studerande anslagna andelen och gemensamt med denna få användas till

tre så kallade kollektanstipendier.

öfver denna domkapitlets framställning hade utlåtanden afgifvits

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län, som dervid tillika

öfverlemnat inhemtade yttranden från flertalet af församlingarna inom

den del af länet, som i ecklesiastikt afseende tillhörde Kalmar stift,

samt af kammarkollegium och af statskontoret.

Af de hörda församlingarna hade tjugufem icke haft något att invända

mot domkapitlets framställning angående förändrad disposition af

den Kalmar hospital fordom anvisade andelen af allhelgonahjelpen, en

af dessa församlingar likväl med det tillägg, att afgiften hellre borde

försvinna. Sex församlingar hade bestämdt uttalat såsom sin åsigt, att

allhelgonahjelpen borde afskaffas, eu del under bestridande att laglig

skyldighet för dem att utgöra hjelpen förefunnes.

Dessutom hade två församlingar uppgifvit, att allhelgonahjelpen

sedan flera år tillbaka upphört att inom dessa församlingar erläggas.

Kammarkollegium, med hvilket statskontoret instämt, hade hemstält,

huruvida icke Kongl. Maj:t täcktes pröfva skäligt vidtaga sådan åtgärd,

att allhelgonahjelpen helt och hållet komme att upphöra.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t hade statsrådet och

chefen för finansdepartementet, hvad allhelgonahjelpen i dess helhet beträffade,

anfört, att han icke kunde annat än med de hörda myndigheterna

instämma deruti, att denna, endast af invånarne i en särskild

landsort utgående skatt icke öfverensstämde med numera antagna beskattningsgrunder.

De samhällsändamål, fattigvård och sjukvård, för

hvikas främjande skatten, till två tredjedelar af sitt belopp,'' i äldre tider

blifvit ålagd, tillgodosåges numera i helt annan ordning än vid tiden

för skattens tillkomst, och det tredje med skatten åsyftade målet, eller

understöd till fattiga studerande från orten, vore icke af beskaffenhet

att enligt nutida åskådningssätt böra befordras genom obligatoriskt utkräfda

skattebidrag. Vid sådant förhållande syntes invånarne i den nu

ifrågavarande landsdelen ega grundade anspråk att för framtiden varda

fritagna från utgörandet af allhelgonahjelpen, och ansåge han sig derför

böra förorda, att framställning i sådant syfte till Riksdagen aflätes.

På grund af hvad sålunda förekommit och i öfrigt i den kongl.

propositionen blifvit upplyst, anser utskottet, att ifrågavarande, ursprungBih.

till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

ligen frivilligt åtagna afgift, som icke eger sin motsvarighet inom någon

annan del af landet och icke är grundad på gällande allmänna författningar,

skäligen bör upphöra, hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit, måtte besluta, att den afgift, som under

namn af allhelgonahjelp utgår af hvarje skattlagdt matlag

inom Kalmar stift, ej vidare skall utgöras.

Stockholm den 10 februari 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, tvär Hseggstvöms boktryckeri, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:37 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upphörande af den inom Kalmar stift utgående s. k. allhelgonahjelpen. a1 i texten