Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande sättet för försäljning af vissa kronans domäner.

1890-02-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:19, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande sättet för försäljning af vissa kronans domäner.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

9

N:o 19.

Ank. till Eiksd. kansli den 14 febr. 1890, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t rörande sättet för försäljning af vissa kronans

domäner. (I, A.)

I en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till statsutskottet

remitterad motion (n:o 47), har herr G. Erikson, under åberopande af

en i samma ämne vid sistlidet års riksdag väckt motion och de då af

honom anförda skäl, föreslagit, det Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongi.

Maj:t uttala önskvärdheten deraf, att, innan försäljning af kronans domäner

skedde, det måtte undersökas, om icke egendomen kunde fördelas

i smärre brukningsdelar, som i så fall borde säljas hvar för sig.

De skäl, som föranledde motionären att förlidet år framkomma med

enahanda förslag, voro dels fördelen deraf att tillfälle bereddes mindre

bemedlade att. förvärfva egen jord, dels ock antagandet att de statens

fastigheter, hvilkas försäljning blifvit beslutad, komme att inbringa större

belopp, derest de sönderstyckades och försåldes i mindre delar. Vid

ärendets, behandling i statsutskottet sistlidne riksdag förklarade sig utskottet

instämma i motionärens åsigt om önskvärdheten deraf, att de

mindre bemedlade samhällsmedlemmarne måtte i möjligaste mån beredas

ökade tillfällen till förvärfvande af fast egendom, men framhöll derjemte,

att ett betydelsefullt steg i sådan rigtning redan år 1874 tagits,

då beslut fattats om försäljning af kronans mindre domäner, och

Bih. till llilcsd. Prot. 1890. 4 Samt. 1 Afd. 13 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

att särskilt genom den utsträckning af försäljningen, som åren 1887

och 1888 beslutats, tillfällen till sådan sönderdelning, som af motionftren

åsyftats, icke torde komma att saknas, samt att Kongl. Maj:t, som bifallit

förut väckta förslag om sådan styckning, säkert icke skulle underlåta

att äfven framdeles, der sådant funnes för det allmänna gagneligt,

förfara på enahanda sätt.

Utskottet, som delar den af nästlidet års statsutskott sålunda uttalade

uppfattning, anser någon särskild åtgärd i förevarande ämne nu

icke böra från Riksdagens sida ifrågakomma, helst som utskottet inhemtat,

att Kongl. Maj:t jemväl under senaste året lemnat bifall till

vissa kronoegendomars sönderstyckning vid deras försäljning.

Utskottet hemställer alltså,

att herr G. Eriksons ifrågavarande motion ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 februari 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herr Hans Andersson:

Om det också, som utskottet omförmäler, ett par tre gånger händt,

att Kongl. Maj:t på domänstyrelsens underdåniga framställning medgifvit

försäljning i mindre delar af redan försålda kronoegendomar, så utesluta

dessa få fall ingalunda sannolikheten af att långt flera af dem skulle för

så väl staten som spekulanterna kunnat med större fördel i mindre brukningsdelar

afyttras, derest vederbörande domäntjenstemän haft skyldighet

och icke blott rättighet se till, om egendomarne i hänseende till läge

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

11

och areal raedgifvit och lämpat sig för delning i två eller flera delar.

Att så ej alltid skett framgår af exempel, som motionären meddelat

utskottet, hvari han bland annat anför följande:

»Med anledning af en min motion, n:o 27, får jag påpeka, att under

1889 såldes för statens räkning furirsbostället Tossberg i Mattmars socken

af Jemtlands län om IV2 tunnland eller 8/4 mantal skatte, hvars odlade

egor ligga på 3 olika ställen, hvilket gjort det mycket lämpligt för försäljning

i 3 delar om Vi2 mantal hvardera, och är jag förvissad derom,

att, om så skett, staten erhållit i stället för 5,000 kronor minst 9,000

kronor, hvarförutom 3 familjer fått eget hem i stället för en.

Bostället Stengärde, om ungefär 1/2 mantal i Näs socken af samma

län, uppgifves hafva sålts 1888 för 9,000 kronor; egorna till detta hemman

ligga särdeles väl till för klyfning i flera delar, ty der finnas stora

odlingsbara marker, hvilka förut delvis blifvit torrlagda; och att der

fans tillräckligt skog för flera åboar, bevisas deraf, att den som köpte

egendomen har sålt afverkningsrätten till halfva skogen för 6,000 kronor».

Då det är otänkbart, att Kongl. Maj:t skall kunna känna till, hvilka

egendomar lämpa sig för försäljning i mindre delar, utan att domänstyrelsen

derom underrättar, så synes det som skärpta bestämmelser

härutinnan för domäntjenstemännen äro af behofvet påkallade. De sistnämndes

nuvarande rättighet att föreslå försäljning i mindre delar bör

derför förändras till en skyldighet. Någon våda af en sådan förändring

kan icke uppstå, men väl fördelar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.