Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag till lag om ålderdomsförsäkring.

1890-02-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:21, Utlåtande, i anledning af väckt förslag till lag om ålderdomsförsäkring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Iiiksd. kansli den 18 febr. 1890, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag till lag om ålderdomsförsäkring.

(R. A.)

Till statsutskottet har blifvit hänvisad en inom Första Kammaren

af herr C. Adelsköld väckt motion (n:o 19), i hvilken framlagts ett så

lydande

Förslag till lag om ålderdomsförsäkring.

§ 1-

Den nuvarande kongl. postsparbanken ombildas till en allmän

svensk riksålderdomsförsäkringsanstalt under statens garanti.

De i anstaltens vård befintliga fonder och medel tillhöra delegarne

och få icke sammanblandas med statens öfriga fonder eller tillgångar.

§ 2.

Staten bekostar utgifterna för riksålderdomsförsäkringsanstaltens

förvaltning samt lemnar dessutom ett kontant årligt bidrag till premier

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Åfd. 14 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

åt insättare i anstalten, beräknadt till 2 procent af det vid kalenderårets

början innestående, af insättarne inbetalda och med ränta på

ränta bildade kapitalet, tills detta uppgår till 10 millioner kronor; 1 Va

procent då det uppgår till 10 millioner, men understiger 50 millioner

kronor; 1 procent då kapitalet öfverstiger 50 millioner kronor och

uppgår till 100 millioner kronor; 3U procent då det öfverstiger 100

millioner kronor, men understiger 200 millioner kronor; V2 procent då

det öfverstiger 200 millioner kronor, men understiger 400 millioner

kronor; samt slutligen V* procent då oftanämnda kapital öfverstiger

400 millioner kronor och i öfrig!, på nedanstående vilkor.

§ 3.

Hvar och en svensk undersåte är berättigad att, på nedanstående

vilkor, genom insättningar i riksålderdomsförsäkringsanstalten bereda

sig ett kapital eller en lifränta efter uppnådda 60 års ålder.

§ 4.

Insättningar uti anstalten verkställas på samma sätt som i postsparbanken

medelst kuponger med minst en krona och förräntas med

ränta på ränta.

§ 5.

Delegarnes insättningar få ej uttagas ur anstalten förr, än den, för

hvilken insättning skett, fylt 60 lefnadsår, men kunna då förvandlas

till lifränta.

§ 6.

Delegare, som låta sitt insatta och med ränta på ränta bildade

kapital öfvergå till lifränta, erhålla andel, i förhållande till insättningens

belopp, i den arfsvinst, som uppkommit genom före 60 lefnadsår aflidna

delegare.

De deltagare åter, som icke bestämma sig för lifränta, utan vid

fylda 60 år uttaga sitt kapital, erhålla ingen andel i ofvannämnda arfs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

3

vinst, endast det insatta kapitalet åter med ränta på ränta till den dag,

då de uppnått 60 års ålder.

§ 7.

Delegare, hvilkas samlade kapitalbehållning med ränta på ränta

vid fylda 60 års ålder understiger 100 kronor, erhålla det bildade kapitalet

åter.

§ 8.

Ingen ränta tillägges delegares kapital, sedan denne fylt 60 år.

§ 9.

När delegarens insatta kapital med tillagd ränta på ränta uppgår

till fullt. 100 kronor, erhåller han en talong med n:o, som berättigar

honom till delaktighet i de premier, som årligen komma att utdelas

bland delegarne.

Uppgår insättningen, med tillagd ränta på ränta, till fulla 200

kronor, erhåller delegaren ytterligare en numrerad talong, som berättigar

honom till samma förmån som den första talongen, o. s. v. för

hvarje fulla 100 kronor.

Större insättningar för samma person få icke göras än att lifräntan

efter fylda 60 år uppgår till högst 150 kronor om året.

§ io.

Kommuner, arbetsgivare och enskilda personer vare berättigade

göra insättningar i anstalten för lifränta åt arbetare, barn och medellösa,

men insatsen skall då på en gång uppgå till minst 100 kronor.

§ 11.

Aflider delegare i anstalten före fylda 60 år, är hans dödsbo berättigadt

uppbära det, för honom insatta kapitalet, men utan ränta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

§ 12-

Insaltare för andra äro egare till de talonger, som tillkomma dem,

för Indika insättning skett, och sålunda berättigade att utbekomma de

premier, som utfalla på dessa talonger, äfvensom att utbekomma det i

anstalten insatta kapitalet utan ränta, om den, för hvilken insättningen

skett, aflider före fylda 60 års ålder.

De personer, för hvilka insättning skett af andra, äro vid fylda

60 år endast berättigade till lifränta på det insatta kapitalet med ränta

på ränta jemte andel i arfsvinsten, men icke att kontant uttaga det

bildade kapitalet.

§ 13-

Räntan beräknas till 3,6 procent, hvaraf 3 procent årligen tillägges

delegarnes kapital med förut tillagd ränta; 0,5 procent användes utom

statens enligt § 2 lemnade bidrag till premier åt insättare och delegare

i anstalten, och 0,1 procent utdelas såsom premier till posttjenstemän,

i förhållande till deras verksamhet för anstaltens utveckling.

Skulle högre ränta erhållas på anstaltens medel, användes öfverskottet

öfver 3,6 procent till minskning i statens utgifter för förvaltningen

och bidragen till premieringen.

§ 14-

Anstaltens tillgångar få endast utlånas mot inteckning i fast egendom

inom halfva taxerings- och brandförsäkringsvärdet, mot statens

och hypoteksbankens obligationer eller mot andra värdepapper och säkerheter,

som belånas af riksbanken, och efter beräkning till samma värde

som denna bank.

Utlåning mot borgen är icke tillåten.

§ 15-

Af influtna räntor på före fylda 60 år afliden delegares i anstalten

kapital bildas en arfsfond, hvaraf räntan användes till ökandet af lifräntan

för dem, som qvarstå i anstalten efter 60 års ålder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

5

§ 16.

Talong, som utfallit med premier uppgående tillsammans till eller

öfverstigande 1,000 kronor, indrages och får icke vidare användas.

§ 17-

Äro kapital, lifränta eller premie icke af delegare uttagna inom 10

år efter det den förfallit till utbetalning, tillfaller den anstaltens arfsfond.

Ingen ränta tillägges till utbetalning förfallet kapital, lifränta

eller premie efter förfallodagen.

§ 18-

Lifränta från anstalten är personlig och oförytterlig och må ej

tagas i mät för skuld.

§ 19-

Högsta premie må icke öfverstiga ett belopp af 10,000 kronor,

innan delegares i anstalten innestående kapital uppgår till öfver 20

millioner kronor, men kan derefter uppgå till 15 å 20,000 kronor.

Minsta premie får ej understiga 10 kronor.

§ 20.

Tryckt lättfattlig redogörelse öfver riksförsäkringsanstaltens verksamhet

samt de fördelar, delaktighet i densamma bereder, införes i

almanackan, anslås i skolorna, tingshus, postanstalter och å andra offentliga

ställen.

Motionären hemställer, att Riksdagen behagade för sin del godkänna

eu lag om ålderdomsförsäkring af ofvanstående lydelse, eller

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afl. 14 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

med de modifikationer, som kunna finnas lämpliga, samt öfverlemna

det förslag, som kommer att godkännas, till Kongl. Maj:t att tagas i

ompröfning jemte andra förslag till ålderdomsförsäkring, som redan

afgifvits eller kunna komma att framställas.

Då det skulle medföra alltför stor vidlyftighet att här redogöra

för den motivering, motionären lemnat för sitt förslag, får utskottet i

detta afseende hänvisa till motionen.

I skrifvelse till Konungen den 11 maj 1884, angående regleringen

af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, anhöll Riksdagen, att

Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och i hvad mån åtgärder kunde finnas

lämpliga för ordnandet af förhållandet mellan arbetsgifvare och

arbetare, beträffande möjliga olycksfall i arbetet, äfvensom för beredande

af ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jemförliga

personer, samt derefter göra de framställningar till Riksdagen eller

vidtaga de anordningar i öfrigt, till hvilka förhållandena kunde föranleda.

Med anledning häraf tillsatte Kongl. Maj:t en komité, den s. k.

arbetareförsäkringskomitén, hvilken afgifvit, bland annat, den 15 maj

1889 förslag till lag om ålderdomsförsäkring. Detta förslag remitterades

af Kongl. Maj:t till öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i länen, som inkommit med underdåniga utlåtanden

deröfver.

Då Riksdagen sålunda hos Kongl. Maj:t anhållit om utredning af

frågan om ålderdomsförsäkring samt betydliga arbeten i detta hänseende

redan blifvit gjorda, synes det utskottet mindre lämpligt, om

Riksdagen, under det att ärendet utgör föremål för Kongl. Maj:ts

pröfning, skulle för sin del godkänna ett inom densamma väckt förslag

till frågans lösning.

På grund häraf hemställer utskottet,

att herr C. Adelskölds förevarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, K. L. Beckman, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.