Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående nedsättning i de på viss jord hyllande grundskatter m. m. äfvensom inom riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen.

1890-02-24 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:25, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående nedsättning i de på viss jord hyllande grundskatter m. m. äfvensom inom riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

1

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 25 febr. 1890, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående nedsättning

i de på viss jord hyllande grundskatter m. m.

äfvensom inom riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen.

(L A.)

Uti en till Riksdagen afbiten proposition (n:o 6) af den 11 januari

innevarande år har Kong! Maj:t, med förmälan att Kongl. Maj:t vore sinnad

att samma dag aflåta proposition angående förändrad lydelse i vissa delar af

värnpligtslagen den 5 juni 1885 samt under åberopande af hvad som funnes

anfördt i det vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående statsverkets

tillstånd och behof fogade protokoll öfver finansärenden, föreslagit

Riksdagen att, för den händelse Riksdagen godkände den angående förändrad

lydelse i vissa delar af värnpligtslagen aflåtna propositionen, i hvad den

samma afsåge ändring i §§ 1, 3, 6, 27 och 52 af nämnda lag, jemväl

besluta:

att i de skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna

i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885, angående nedsättning i de på viss

jord hvilande grundskatter, blifvit nedsatta med trettio procent, ytterligare

nedsättning skall, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i

berörda kongl. kungörelse, från och med år 1891 ega rum med tio procent

af det belopp, hvarå nyssnämnda nedsättning beräknats;

att i de fall, der nedsättning i skatt eller utlaga enligt kongl. kungörelsen

den 5 juni 1885 bör ega rum, men icke ifrågakommer förr än

Bih. till Riksd. Prat. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

efter 1891 års ingång, nedsättningen bestämmes till fyratio procent af det

belopp, hvarå enligt samma kong!, kungörelse nedsättningen skall beräknas;

att den till Sala bergslag förut utgående, men numera till statsverket

indragna grufvedrängshjelpen af hemman inom åtskilliga socknar i Vestmanlands

län från och med ingången af år 1891 nedsättes med ytterligare

tio procent af det belopp, hvarå den jemlikt kong!, blefven den 13 juli

och den 25 november 1887 medgifna nedsättning af trettio procent egt rum;

samt

att den ersättning, som jemlikt kong!, kungörelsen den 3 februari

1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta,

ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af kong! förordningen

den 11 september 1885 angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,

som innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet

till skattesåld kronoegendom icke blifvit af statsverket inlöst, skall, under

iakttagande i öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse, från och med

år 1891 utgå med fyratio procent af räntans belopp, beräknadt på sätt i

samma kungörelse föreskrifves.

Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning denna proposition

blifvit öfverlemnad, har i sammanhang med densamma behandlat jemväl

nedannämnda, inom Riksdagens Andra Kammare väckta motioner, i hvad de

afse nedsättning i de å viss jord halande grundskatter, nemligen:

af herr Hans Andersson i Nöbbelöf, med hvilken herr J. Bengtsson

m. fl. instämt, och som (i motion n:o 3) hemstält, att Riksdagen måtte besluta.

’ att från och med 1891 nedsättning skulle ytterligare ega rum med tjugu

procent af den å viss jord före 1885 års afskrifning utförda, i kronans

jordeböcker och räkenskaper upptagna, grundskatt, att verkställas efter samma

grunder och bestämmelser, som funnes stadgade i kongl. kungörelsen af den

5 juni 1885, angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter;

att frän och med 1891 ytterligare tjugu procent lindring i rustnings-

och roteringsbesvären efter de värden som för hela kostnaden af dessa

besvär blefve år 1885 af Riksdagen godkända, skulle komma alla rustningsoch

roteringsskyldige till godo efter enahanda grunder och bestämmelser, som

fnnripa i lagen af den 5 juni 1885, angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären;

och

att minska beräkningen af inkomsten af grundskatter för ar 1891

med det belopp, som motsvarade tjugu procent ytterligare nedsättning deraf,

och under fjerde och femte hufvudtitlarna anvisa det anslag, som erfordrades

till ytterligare lindring af tjugu procent utaf rustnings- och roteringsbesvären

;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

3

af herr L. Pålsson (motion n:o 33) med förslag,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes för nästa års Riksdag framlägga förslag till sådan skatteändring

inom landet att återstående 70 procent af grundskatterna samt rustningsoch

roteringsbesvären successivt under viss bestämd tid och på vissa vilkor

helt och hållet blefve afskrida, samt i stället, när så behöfdes, införande af

en statsskatt, lika för alla beskattningsföremål, efter fastighetsvärde eller

årsinkomst;

af herr J. Eliasson, med hvilken herr A. Kihlberg in. ti. förenat

sig (motion n:o 45) och som föreslagit, det Riksdagen måtte besluta:

att, från och med år 1891, den nedsättning i de på viss jord hvilande

grundskatter, som stadgades i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885, förändras

från 30 till 50 procent;

att, äfven från och med år 1891, den i lagen den 5 juni 1885 bestämda

lindring i rustnings- och roteringsskyldigheten ökas från 30 till 50

procent; samt

att bevilja erforderligt anslag för detta ändamål;

af herr A. P. Danielson in. fl. (motion n:o 175), som föreslagit, att

Riksdagen ville besluta:

att från och med 1891 nedsättning skulle ytterligare ega rum med

20 procent af den å viss jord före 1885 års afskrifning utförda, i kronans

jordeböcker och räkenskaper upptagna grundskatt, likaså för egare af skattefrälsehemman

och de hemman i Sala bergslag, hvarå förr utgått grufvedrängshjelp,

att verkställas efter samma grunder och bestämmelser, som

funnes stadgade i kongl. kungörelsen af den 5 juni 1885, angående nedsättning

i de på viss jord hvilande grundskatter samt sedermera tillkomna bestämmelser;

att från och med 1891 ytterligare 20 procent lindring i rustningsoch

roteringsbesvären, efter de värden som för hela kostnaden af dessa besvär

blefvo 1885 af Riksdagen godkända, skulle komma alla rustnings- och

roteringsskyldige till godo efter enahanda grunder och bestämmelser, som

funnes i lagen af den 5 juni 1885 angående lindring i rustnings- och

roteringsbesvären; och

att minska beräkningen af inkomsten af grundskatter för 1891

med det belopp, som motsvarade 20 procent ytterligare nedsättning deraf,

och under fjerde och femte hufvudtitlarne anvisa det anslag, som erfordrades

till ytterligare lindring af 20 procent af rustnings- och roteringsbesvären, samt

den förändring af lydelsen i lagen af den 5 juni 1885 angående lindring i

rustnings- och roteringsbesvären som kunde genom bifall till här ofvan framstälda

yrkanden föranledas;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

samt af herr P. G. Petersson i Brystorp, med hvilken herr Folke

Andersson m. fl. instämt (motion n:o 98), med hemställan att, i händelse

Riksdagen skulle bifalla ytterligare 20 procent afskrifning å grundskatten,

lika förmån äfven måtte tillkomma egare af skattefrälsehemman på så sätt,

att från statsverket erhölles ersättning med 50 procent af frälseräntans belopp,

heräknadt på sätt i kongl. kungörelsen den 3 februari 1888 föreskrefves.

Enligt hvad herr statsministern i det vid Kongl. Maj:ts proposition

angående statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokoll öfver

finansärenden den 11 januari innevarande år meddelat, förelåge nu vid beräkningen

af statsverkets inkomster för år 1891 ett från föregående år uppkommet

öfverskott af närmare 6,000,000 kronor, hvilket i betraktande af

öfriga vid förevarande statsreglering till buds stående tillgångar kunde i

väsentlig mån disponeras till andra utgifter än de, så att säga, vanliga och

löpande. Detta öfverskott måste dock, enligt herr statsministerns mening,

till stor del antagas vara af mera tillfällig beskaffenhet, hvadan utgifter eller,

rättare sagdt, efterskänkande af inkomster af varaktig natur endast i en jemförelsevis

mindre mån syntes kunna på dess befintlighet grundas.

Jemte uttalande i fråga om beredande af medel från detta öfverskott

till vissa uppgifna behof, yttrar herr statsministern vidare, att det vore gifvet,

att Kongl. Maj: t vidblefve den uppfattning angående lättnad i rustnings- och

roteringsbördan och afskrifning af grundskatten, i sammanhang med utsträckt

ordnande af försvaret, som Konungen den 9 januari 1885, efter inhemtadt yttrande

af sin dåvarande statsminister, omfattade och hvilken sedermera i hufvudsak

vann Riksdagens gillande. Omständigheterna möjliggjorde nu ett ytterligare

steg på den då inslagna vägen. Om än, såsom redan antydts, en stor

del af nu befintliga öfverskott borde anses vara af mera tillfällig natur, och

således i främsta rummet afses för behof af mera tillfällig art, kunde dock

med visshet antagas att en ej ringa del af ifrågavarande statsinkomster härrörde

af en uppkommen, år efter annat fortgående tillväxt i statsintraderna

af sådan stabilitet, att, derest icke synnerliga undantagsförhållanden skulle

inträda, den äfven för framtiden kunde påräknas, samt att i följd häraf en

ytterligare lindring i grundskatt samt rustnings- och roteringsbesvär utan

förryckning i framtida statsregleringar nu kunde ega rum. Det belopp, som

skulle kunna afses för detta ändamål, ansåge herr statsministern kunna uppgå

till 10 procent af grundskattens samt rustnings- och roteringsbesvärens värde före

den derå redan skedda afskrifning af 30 procent, alltså omkring 1,000,000 kronor.

Då utskottet nu går att afgifva yttrande i föreliggande frågor, har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

5

utskottet till eu början velat särskilt beröra Kongl. Maj:ts framställning

i hvad den afser att den föreslagna skattelindringen skulle göras beroende

af beslut om utsträckt värnpligt. Vid skattelindringsfrågornas nästföregående

behandling i statsrådet den 9 januari 1885 yttrade dåvarande statsministern,

som ansåg, att talande skäl visserligen kunde, oberoende af försvarsfrågan,

anföras för en förändring i vårt skatteväsende just med afseende

ao ifrågavarande skatter och besvär, bland annat, att det gåfves ett förhållande,

hvilket talade emot skattefrågans lösning eller, rättare sagdt, gjorde

en sådan lösning för ögonblicket outförbar, och det vore det samband mellan

försvars- och skattefrågorna, som mer eller mindre medvetet gjorde sig gällande

hos dem, hvilka hade att bestämma öfver frågornas öde. Jemte instämmande

i denna åsigt får utskottet uttala den mening, att detta samband emellan de

olika fragorna måhända är till lika stor skada för försvarsfrågans lyckliga

lösning som för skattefrågans. Derest sistnämnda fråga blefve bragt till

slutligt afgörande och sålunda de stridigheter, densamma under en lång följd

af ar alstrat, blefve bilagda, skulle utan tvifvel en enigare samverkan ernås

i sträfvande! att vinna ett betryggande försvar. Men så länge dessa frågor

fortfarande äro sammanbundna vid hvarandra, skada de hvarandra ömsesidigt.

Att obenägenhet för ökad värnpligt och deraf föranledda uppoffringar förefinnes

inom många samhällsklasser torde väl ej kunna förnekas, men ej heller

kunna allt för mycket tadlas i ett land, der fred, lyckligt nog, varat i tre

fjerde dels sekel. Men skola nu försvars- och skattefrågor så sammanlänkas,

att mången bibringas den falska föreställning, att hans ökade skyldighet i

afseende å värnpligt icke är tillkommen för fullgörande af hvad landets försvar

kräfver utan för att bereda skattelindring åt egarne af landets skattehemman,

dä torde obenägenheten för ökad värnpligt alltjemt tilltaga och detta

förfarande, enligt utskottets uppfattning, komma att medföra än ytterligare

svårigheter för en lycklig lösning af försvarsfrågan.

Utskottet, som sålunda anser dessa båda frågor böra skiljas från hvarandra,

har tagit den föreslagna skattelindringen i öfvervägande, oberoende

af frågan om ändring i värnpligtslagen, öfver hvilken fråga det i öfrigt tillkommer

annat utskott att yttra sig.

Hvad sålunda beträffar skattelindringen i och för sig, torde icke erfordras,

att utskottet ingår i närmare utredning angående nödvändigheten af

eu fortgående å den skattereformernas väg, som år 1885 beträddes. De nu

ifrågavarande betungande skatternas obillighet och orättvisa hafva så ofta

blifvit framhållna och af så väl Konung som Riksdag erkända, att utskottet, icke

lärer böra vidare utlåta sig derom. Ofvan omförmälda, af herr Eliasson väckta

motion, till hvilken utskottet får hänvisa, innehåller i detta afseende upplysningar

och öfvertygande skäl. Beträffande den i berörda motion fram
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

hållna olikheten i afseende å jordens beskattning i vårt land, har utskottet

endast velat framhålla att, enligt den i skatteregleringskomiténs utlåtande meddelade

utredning i dessa ämnen, skatterna till staten år 1878 utgjorde i

medeltal på hvarje 1,000 kronors taxeringsvärde, för städernas bevillningsskyldiga

fastigheter 57 öre, för frälseegendoraar i allmänhet 2 kronor 90 öre

och för säterier och ladugårdar 61 öre, under det att skatterna efter samma

beräkning utgjorde för skattehemmanen 7 kronor 79 öre, hvilket skattebelopp

dock utginge så olika, att det vexlade emellan 28 kronor (i Vermlands län)

och 52 öre (i Kalmar län).

Jemte åberopande i öfrigt af bemälda komités utlåtande i dessa frågor,

har utskottet emellertid ansett sig böra erinra derom, att, sedan ej allenast

inom landet under en följd af år allvarlig klagan öfver ifrågavarande skatter

och besvär gjort sig gällande, utan desamma jemväl från regeringens sida

betecknats såsom sekelgamla orättvisor, har hos landets befolkning fordran

på rättvisa i dessa förhållanden allt starkare och oafvisligare framträdt.

Då utskottet alltså finner det vara af den allra största vigt, att skattelindringar

i förevarande hänseende åstadkommas, ställer sig såsom det enda

vilkor härför frågan om, huruvida statsverkets tillgångar medgifva den minskning

i inkomster och ökning i utgifter, de ifrågasatta skattelindringarne skulle

medföra. Men från denna synpunkt lärer med afseende å statsverkets nuvarande

ställning hinder emot skattelindringarne icke förefinnas; och då torde

ej heller ett uppskof dermed kunna skäligen försvaras.

Att, såsom Kong! Maj:t föreslagit, endast besluta en afskrifning af 10

procent i grundskatterna torde dock visserligen ej motsvara de kraf på skattelindring,

som med fog nu kunna framställas.

I öfverensstämmelse med det, vid den af Kongl. Maj:t år 1885 föreslagna

skattelindringen, till statsrådsprotokollet gjorda uttalandet om att det

vore en angelägen sak, att skattenedsättningen ej inskränktes till alltför ringa

del utan tilltoges temligen betydlig, har utskottet förestält sig, att den nu

förestående lindringen i berörda skatter och onera icke kan lämpligen ifrågasättas

till ringare del än tjugu procent af desammas belopp före den år 1885

beslutade nedsättningen deri, helst denna ytterligare nedsättning kan ega rum

utan fara för att andra statens behof derigenom skulle behöfva åsidosättas.

Genom en fortsatt minskning med 20 procent i dessa skatter och besvär skulle

desamma komma att nedsättas till 50 procent, eller hälften af deras 1885 beräknade

värde; och sedan denna ståndpunkt i afseende å skattefrågornas

lösning vunnits, torde tiden vara inne att taga i öfvervägande, huruvida ett

fullständigt upphörande af ifrågavarande skatter och besvär må, på sätt vid

föregående tillfällen ifrågasatts, ställas i samband med förändrade bestäm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

7

meker angående fastighetsbevillningen och andra frågor, hvilka äro af natur

att höra göras beroende af berörda skattebördors aflyftande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har utskottet, som icke trott

sig böra för närvarande förorda den fullständiga afskrifning af grundskatterna

herr L. P''ålsson i ofvananförda motion föreslagit, ansett sig böra, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad herrar Hans Andersson, J. Elias sou, A.

P. Danielson in. fl. och P. G. Petersson i förenämnda motioner hemstält,

tillstyrka bifall till Kong! Maj:ts föreliggande proposition om nedsättning i

de på viss jord hvilande grundskatter, dock under det förbehåll, att denna

nedsättning icke må göras beroende af Riksdagens beslut om ökad värnpligt

samt med den utsträckning i skattelindringen, att densamma må bestämmas

till 20 procent af nämnda skatter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, som framdeles

under riksdagen kommer att i utlåtanden angående beräkningen af statsverkets

inkomster göra de ytterligare framställningar, hvartill Riksdagens

beslut i förevarande frågor må befinnas föranleda, hemställa;

A. att Riksdagen, oberoende af det beslut, Riksdagen

kan komma att fatta med anledning af Kongl. Maj:ts till

Riksdagen afgifna förslag om ändring i vissa delar af

värnpligtslagen den 5 juni 1885, må, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad i herrar H. Anderssons, J. Eliassons,

A. P. Danielsons m. fl. och P. G-. Peterssons ofvannämnda

motioner föreslagits, på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen beslutar

under förutsättning af motsvarande lindring i rustningsoch

roteringsbesvären:

att i de skatter och utlagor, som med tillämpning af

bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885,

angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter,

blifvit nedsatta med trettio procent, ytterligare

nedsättning skall, under iakttagande i tillämpliga delar af

föreskrifterna i berörda kungörelse, från och med år 1891

ega rum med tjugu procent af det belopp, hvarå nyssnämnda

nedsättning beräknats;

att i de fall, der nedsättning i skatt eller utlaga enligt

kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 bör ega rum, men

icke ifrågakommer förr än efter 1891 års ingång, nedsättningen

bestämmes till femtio procent af det belopp,

hvarå enligt samma kungörelse nedsättningen skall beräknas;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 25

att deri till Sala bergslag förut utgående, men numera

till statsverket indragna grufvedrängshjelpen af hemman

inom åtskilliga socknar i Vestmanlands län från och med

ingången af år 1891 nedsättes med ytterligare tjugu procent

af det belopp, hvarå den jemlikt kongl. blefven den

13 juli och den 25 november 1887 medgifna nedsättning

af trettio procent egt rum; samt

att den ersättning, som jemlikt kongl. kungörelsen den

3 februari 1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman,

hvars skattefrälseränta, ehuru varande af den beskaffenhet,

som afses i § 1 af kongl. förordningen den 11 september

1885 angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,

som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetseller

liofveriskyldighet till skattesåld krön oegendom icke

blifvit af statsverket inlöst, skall, under iakttagande i

öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse från och

med år 1891 utgå med femtio procent af räntans belopp,

beräknadt på sätt i samma kungörelse föreskrifves;

B. att herr L. Pålssons ofvan omförmälda motion, i

hvad den afser afskrifning af de å viss jord hvilande

grundskatter, icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 februari 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

af herrar friherre B. A. Leijonhufvud, F. Boström, V. N. Ekenman

och K. Bohnstedt;

vid punkten A:

af herrar grefve G. Sparre, G. E. Casparsson, E. V. B. L. Königsfeldt,

O. W. Odelberg, grefve E. C. A. Piper, P. J. von Ehrenheim och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

9

R. G. von Hedenberg, hvilka yrkat, att utskottets hemställan i denna punkt

måtte erhålla följande lydelse:

»att Riksdagen, för den händelse att kamrarne fatta

sammanstämmande beslut med anledning af Kongl. Maj:ts

hos riksdagen gjorda framställning om ändring af 1, 3, 6,

27 och 52 §§ i värnpligtslagen den 5 juni 1885, må med

afslag å herrar H. Anderssons, L. Pålssons, J. Eliassons,

A. P. Danielsons m. fl. och P. G-. Peterssons ofvannämnda

motioner under förutsättning af motsvarande

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, besluta:

att i de skatter och utlagor, som med tillämpning af

bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885,

angående nedsättning i de på viss jord livilande grundskatter,

blifvit nedsatta med trettio procent, ytterligare

nedsättning skall, under iakttagande i tillämpliga delar af

föreskrifterna i berörda kungörelse, från och med år 1891

ega rum med tio procent af det belopp, hvarå nyssnämnda

nedsättning beräknats;

att i de fall, der nedsättning i skatt eller utlaga enligt

kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 bör ega rum, men

icke ifrågakommer förr än efter 1891 års ingång, nedsättningen

bestämmes till fyratio procent af det belopp,

hvarå enligt samma kungörelse nedsättningen skall beräknas;

att den till Sala bergslag förut utgående, men numera

till statsverket indragna grufvedrängshjelpen af

hemman inom åtskilliga socknar i Vestmanlands län från

och med ingången af år 1891 nedsättes med ytterligare

tio procent af det belopp, hvarå den jemlikt kongl. blefven

den 13 juli och den 25 november 1887 medgifna nedsättning

af trettio procent egt rum; samt

att den ersättning, som jemlikt kongl. kungörelsen den

3 februari 1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman,

hvars skattefrälseränta, ehuru varande af den beskaffenhet,

som afses i § 1 af kongl. förordningen den 11 september

1885 angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,

som innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller

hofveriskyldighet till skatt.esåld kronoegendom icke blifvit

af statsverket inlöst, skall, under iakttagande i öfrigt af

bestämmelserna i nämnda kungörelse, från och med år

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 17 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

1891 utgå med fyratio procent af räntans belopp, beräknadt

på sätt i samma kungörelse föreskrifves»;

af herr H. P. P. Tamm:

»För min del anser jag att en definitiv lösning af skattefrågan är

nödvändig, men deraf följer icke att jag icke kan biträda hvarken den

kongl. propositionen eller de väckta motionerna.

Då afskrifning af en på viss förmögenhet hvilande ständig statsinkomst

skall ske och detta af så på skattesystemet ingripande art som dessa skatter,

synes mig att man dels bör taga i betraktande ej blott större tillgång i

statskassan för stunden, utan äfven huruvida qvarvarande skattetitlar verkligen

kunna erbjuda någon stadig ökning i framtiden, så mycket mera som

ingen lärer betvifla, att statsbehofven städse växa i nutidens under stark utveckling

stående samhällen, dels tillse, att skattejemkningen sker på så sätt,

att den utjemning af skattebördan, som sker, må drabba förmögenheten och

ej de ekonomiskt svagaste klasserna i samhället. Då, så vidt jag kan fatta,

dessa förhållanden ej nog beaktats uti hvarken Kongl. Maj:ts proposition

eller de i ämnet väckta motionerna, utom herr L. Pålsson, med hvilken jag af

andra skäl ej kan instämma, har jag redan häruti funnit en svårighet att

instämma i de föreliggande förslagen.

På en ökning af öfningsdagarne för beväringen — synnerligen som

denna först efter flera år kommer att inträda, under det att lindringarne

skola genast utgå — är en ringa förstärkning af försvaret, då den lemnar

den för försvaret vigtigaste frågan i arméns organisation alldeles oberörd

och obestämd;

då denna gamla tvistefrågas upprepade återkomst till behandling både,

såsom erfarenheten visat, verkar störande på riksdagsarbetet och genom gång

på gång ökad utvidgning af de beväringsskyldiges värnpligt en ständigovisshet

och oro framfödes och under hålles i befolkningens sinnen, hvilken

helt naturligt framkallar ökad motvilja mot hela försvaret,

befarar jag att dessa frågor ej kunna lösas genom partiella förslag,

hvilkas följd antagligen blefve, att dessa skatter nog afskaffas, men försvaret

lemnas oordnadt.

På hufvudsakligen dessa grunder har jag ansett mig böra yrka afslag

å såväl Kongl. Maj:ts förslag- som de i ämnet afgifna motioner»;

af herrar S. Nilsson och A. Persson mot vissa delar af motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.