Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1890-02-11 · 36 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:3, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 11 febr. 1890, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Svea Hofrätt med derunder lydande justitiestat.

Angående l:o. Kong! Maj:t har föreslagit Biksdagen att, med godkännande af

tillökning i det i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 11 januari

vmestat. “innevarande år intagna, förslagsvis uppgjorda tillägg till den för Svea hof[l.

] rätt gällande lönestat äfvensom af de vilkor, som blifvit föreslagna för åtnjutande

af deri upptagna löneförmåner, höja det å andra hufvudtiteln uppförda

anslag till nämnda hofrätt från 235,500 kronor till 274,600 kronor

eller med 39,100 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har statsrådet och chefen

för justitiedepartementet till en början erinrat, att Kongl. Maj:t i bref till

Svea hofrätt af den 25 april 1889 — med anledning deraf att, enligt hvad

hofrättens arbetsredogörelser för de senare åren utvisade, antalet oafgjorda

instämda och vädjade saker, vid 1882 års slut utgörande 586, sedermera

årligen ökats, så att det vid 1888 års utgång uppgick till 1,495 och att

denna stora tillökning af balansen, som väsentligen berodde på det ökade

antalet inkomna mål, egt rum oaktadt hofrättens arbetskrafter under hela

ifrågavarande tid varit förstärkta med en extra division utöfver de på stat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

o

upptagna fem divisionerna — anbefalt hofrätten att afgifva yttrande och

förslag angående de åtgärder, som, utan att kräfva ändring i det lagstadgade

rättegångssättet, i öfrigt kunde anses nödiga för att bereda de nu balanserade

målen ett hastigare afgörande och, så vidt möjligt, förekomma uppkomsten af

dyiika balanser för framtiden.

Till fullgörande af denna befallning hade hofrätten i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 18 sistlidne november afgifvit yttrande och förslag uti

ifrågavarande ämne.

För undvikande af för stor vidlyftighet tillåter sig utskottet hänvisa

till detta yttrande, för hvilket i statsrådsprotokollet, sidd. 2—11, är närmare

redogjordt; och vill här endast meddela hvad i nedannämnda hänseenden

blifvit af hofrätten anfördt.

Af en vid hofrättens skrifvelse fogad, inom ''justitiedepartementets byrå

för statistiska ärenden uppgjord tabell inhemtades, att antalet oafgjorda

instämda och vädjade mål vid slutet af år 1851 utgjorde 1,849 eller föga

mindre än år 1888, att sedan antalet af hofrättens ordinarie divisioner, som

intill år 1852 utgjort fyra, från och med nämnda år ökats med en, och

under samma år jemväl en extra division varit i arbete för nedbringande af

den befintliga balansen, det vid hvarje års slut balanserade antalet oafgjorda

mål under de följande åren intill midten af 1860-talet nedgått från 865 till

839, men att det efter hand under åren 1865 till 1868 stigit till 752, bibehållits

ungefär vid denna siffra till år 1884 derigenom att hofrätten till en

början under kortare tider, men från och med 1878 ständigt, understöddes

af en extra division, samt derefter, oaktadt den sjette divisionen fortfarit

att arbeta, å nyo växt år 1885 till 920, 1886 till 1,191, 1887 till 1,394

och 1888 till 1,495.

Anledningen till detta missförhållande vore väsentligen att söka i tillväxten

af de inkommande instämda och vädjade målens antal. Före midten

af 1860-talet hade detta antal endast undantagsvis uppgått till en högre

siffra än 1,150, men sedermera småningom stigit, så att det år 1888 utgjort

1,438.

Enligt hvad en å sid. 3 i statsrådsprotokollet intagen tabell utvisade,

förskrefve sig tillökningen i antalet inkomna vademål, utom från Stockholm,

nästan uteslutande från de fyra nordligaste länen.

Stigningen, som hvad dessa län beträffade säkerligen ännu icke nått

sin höjdpunkt, berodde utan tvifvel på det inom dem rastlöst fortgående

odlings- och utvecklingsarbetet, med deraf framkallade talrika rätt skollisioner,

hvilka till- den grad tagit i anspråk jemväl domstolarnes i första instansen

ansträngda verksamhet, att det för tillgodoseende af rättsskipningens kraf

funnits nödigt att under tiden från år 1876 genom delning öka domsagornas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

i dessa fyra län antal från tio till aderton, hvartill komme att frågan om

delning- af ännu en dithörande domsaga vore på Kongl. Maj:ts pröfning

beroende.

Det allt ymnigare tillflödet af mål från Norrland hade på hofrättens

arbetsbalanser en menligare inverkan än som kunde förklaras uteslutande af

de inkomna målens antal. En del af dessa mål hade nemligen visat sig taga

hofrättens tid och arbete i anspråk i vida högre grad än i allmänhet varit

fallet med de öfriga vädjade målen.

Den omständighet att hofrättens arbetsprodukt ej blott sjunkit i förhållande

till de inkommande målens antal utan äfven absolut taget under de

senaste årtiondena något minskats, vore, enligt hofrättens mening, visserligen

väsentligast föranledd af de norrländska målens invecklade beskaffenhet och

den mödosamma utredning de ofta kräfde, men jemväl deraf, att hofrättsarbetet

på senare tider i större utsträckning än någonsin förut utförts af

ledamöter, hvilka icke varit ständigt fästade vid hofrätten, utan på kortare

tider förordnats att biträda densamma.

Missförhållandet emellan antalet af de till hofrätten inkomna och de

af hofrätten afgjorda vademål vållade utan tvifvel den rättsökande allmänheten

ett stort och känbar!, lidande. I regeln kunde numera i följd af arbetsmaterialets

hopande en vädjad sak icke företagas till afgörande innan mer

än ett år förflutit, efter det den inkommit till hofrätten. Att ett sådant

uppehåll i rättsskipningens gång skulle för parter, som vore angelägna om

en snar lösning af sina rättstvister, medföra betänkliga, understundom ödesdigra

följder, läge för öppen dag. A andra sidan kunde med allt skäl antagas,

att den utsigt, som uppskofvet i hofrätten öppnade för en tredskande

part att förhålla motparten hans rätt, bidroge att öka antalet af de mål,

som droges under hofrättens pröfning. En del af dessa skulle helt säkert

icke, med risk af onödig och förspild kostnad, fullföljas till hofrätten, om

dess domslut vore att förvänta inom kortare tid.

Hvad derefter anginge de åtgärder, som kunde anses nödiga för att

bereda de nu balanserade målen ett hastigare afgörande och så vidt möjligt

förekomma uppkomsten af dylika balanser för framtiden, ansåge hofrätten

den förebragta statistiska utredningen på ett öfvertygande sätt ådagalägga,

att, äfven med antagande deraf att hofrättens arbetsprodukt kunde genom

ansträngdt arbete uppehållas vid den siffra, hvartill de sex divisionerna under

år 1888 hunnit, eller omkring 1,340 instämda och vädjade mål, och att

genom de särskilda åtgärder, för hvilka hofrätten i sitt yttrande redogjort,

denna siffra skulle kunna derutöfver något höjas, de sex divisionernas

arbetsprodukt ändock i bästa fall endast med svårighet komme att hålla

jemna steg med antalet inkommande mål af nämnda slag, hvilket redan nu

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

1

uppginge till mer än 1,400 årligen och näppeligen, enligt hofrättens mening,

kunde för den närmare framtiden beräknas till en lägre siffra. Det måste

derför antagas vara utredt, dels att behofvet af en sjette division numera

vore permanent och icke öfvergående, dels att äfven de sex divisionerna

icke kunde i någon mån medverka till minskande af de nu befintliga balanserna.

Inrättandet af en ny ordinarie division samt arbetskrafternas tillfälliga

förstärkande med en sjunde division för afgörande af de vid dennas

bildande balanserade målen vore således åtgärder, hvilka hofrätten i främsta

rummet ansåge nödiga för det af Kongl. Maj:t angifna ändamål.

Vore bebofvet af en permanent sjette division ådagalagdt, syntes det

hofrätten vara högeligen angeläget, att den icke bibehölles vid sin nuvarande

ovissa ställning, utan att de för dess bildande erforderliga anslag uppfördes

på ordinarie stat, så att fullmagter kunde utfärdas för de nya embetenas

innehafvare. Förutom att dessa domareembetens förvaltande på grund af

förordnanden, gällande endast för kort tid, menligt inverkade på hofrättsarbetets

gång, talade mot en sådan anordning ytterligare ännu vigtigare och

mer afgörande skäl. Omständigheternas magt gjorde det visserligen oundvikligt

att, när ett domareembete tillfälligtvis stode ledigt, eller dess innehafvare

för längre eller kortare tid vore upptagen af andra statens värf,

embetet uppehölles af tillförordnad vikarie, men att domareembeten redan

från början sä inrättades och aflönades, att de aldrig kunde bestridas annorlunda

än på förordnande, vore enligt hofrättens åsigt uppenbarligen stridande

mot den i 36 § regeringsformen uttalade grundsats, att de, som bekläda

domareembeten, icke utan medelst ransakning och dom kunde afsättas från

sina innehafvande sysslor. Uppehållandet af denna grundsats visade sig i

detta fäll så mycket angelägnare, när man besinnade i hvilken betydande

utsträckning'' bruket att låta domareembeten bestridas genom tillfälliga förordnanden

i senare tider vunnit insteg inom Svea hofrätt.

En annan olägenhet, som det nu rådande tillfällighetssystemet förde

med sig, vore den otillräckliga aflöning, hvarmed i följd deraf allt för

många åt hofrättens ledamöter måste åtnöjas; och innehåller statsrådsprotokollet

å sidd. 6 och 7 närmare redogörelse för hofrättens utredning i detta

ämne.

I fråga derom, huru vida någon nämnvärd tidsbesparing genom ändringar

i hofrättens arbetsordning eller genom förenkling i det på praxis beroende

arbetssättet kunde vinnas, hade hvad som efter den gällande arbetsordningens

utfärdande kunnat i nämnda syfte göras, enligt hvad hofrätten

meddelat, mestadels redan blifvit genomfördt.

Genom tillväxten i de inkommande målens antal hade innehafvaren

af aktuariebefattningen i Svea hofrätt fått sina tjenstegöromål i så hög

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

grad ökade, att hofrätten i sammanhang med framställningen om en ordinarie

sjette division nödgats göra hemställan om någon åtgärd i syfte

att bereda aktuarien nödigt biträde vid fullgörandet af hans tjenstepligter.

Före år 1870 hade det icke ålegat aktuarien att mottaga och registrera

andra till hofrätten inkommande handlingar än dem, som ingåfvos i

instämda och vädjade saker. Handlingar i öfriga civila mål och ärenden

inlemnades till sekreteraren. Men genom kongl. brefvet den 22 december

1869 förordnades, att till allmänhetens beqvämlighet det tills vidare skulle

åligga aktuarien att mottaga och i diarium anteckna de till hofrätten inkommande

handlingar i alla civila mål och ärenden samt fiskaliska aktioner.

Svårigheten för aktuarien att medhinna sina dels genom nämnda öfverflyttning,

dels genom tillväxten i de inkommande målens antal mer än fördubblade

göromål berodde till en del på ett för Svea hofrätt egendomligt

förhållande, som saknade motsvarighet inom de andra hofrätterna. ° Medan

till exempel i Göta hofrätt nästan alla handlingar ingåfves af några få,

för närvarande fyra, vid hofrätten anstälde, s. k. hofrättskommissaiiei,

uppträdde i Svea hofrätt parterna dels sjelfva, hvilket vore fallet med ett

stort antal rättsökande från Stockholm och omgifvande landsbygd, dels

genom något af de många ombud, hvilka, till stor del utan jiuidisk undeibyggnad,

här i hufvudstaden erbjöde sig till parternas tjenst och jemväl af

de egentliga sakförarne användes såsom mellanhänder vid ingifvande af handlingar

i hofrätten. Ett sådant förfaringssätt blefve emellertid för aktuariens

tjenstgöring synnerligen besvärligt.

Sålunda toges i Svea hofrätt kanske mer än eljest någonstädes^ aktuariens

embetsverksamhet i anspråk för allmänhetens räkning. Men då hans

pligter mot embetsverket icke finge af denna anledning eftei sättas, hade hans

tjenstegöromål tagit ett sådant omfång, att arbetstiden för honom uppginge

till nio eller tio timmar dagligen. Visserligen biträddes aktuarien åt en pa

viss tid, vanligen ett år i sänder, förordnad amanuens, hvilken med aif\ode af

1,800 kronor årligen hade till åliggande att under aktuariens tillsyn och på

hans ansvar föra diariet öfver vädjade mal samt lemna paitei de upplysningar,

som kunde hem tas ur detta diarium. Men af anförda skäl kunde

aktuarien af denne amanuens icke hafva den nytta, som erfoidiades. Hofrätten

ansåge sig derför böra föreslå att aktuarien matte ei hålla ett ständigt

biträde med lön på stat. Finge detta biträde, som kunde benämnas andre

aktuarie, till hufvudsakligt uppdrag att på eget ansvar föra diariet öfver

vädjade saker med dermed i sammanhang stående göromål samt att hvarje

dag minst under hela den tid aktuariekontoret vore öppet vara der tillstädes,

skulle ett par timmars arbetstid besparas förste aktuarien, som blefve fri

från den tidsödande kontrollen öfver vadediariets förande, och andre aktuarien

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 9

(let oaktadt blifva på embetsrummet sysselsatt fem till sex timmar dagligen

För detta arbete ansåge hofrätten lönen icke böra bestämmas lägre än att

den motsvarade en notarielön, helst andre aktuarien under sådana förhållanden

säkert skulle finna med sin fördel förenligt att stanna vid sin befattning till

dess han kunde vinna befordran till förste aktuarie.

I anledning af den ifrågasatta sjette divisionens inrättande skulle tillökning

uppkomma i hofrättens stat genom uppförande derå af löner och tjenstgöringspenningar

för två hofrättsråd, tre assessorer, två notarier och en andre

aktuarie, hvars lön och tjenstgöringspenningar skulle motsvara notariernas,

hvarjemte för desse sistnämnde tjensteman erfordrades anslag till renskrifningspenningar;

utgörande sammanlagda beloppen, hvarmed staten sålunda

skulle ökas, 39,100 kronor. Härtill komme ålderstillägg åt hofrättsråd och

assessorer i enlighet med hvad i gällande lönestat stadgades samt åt notarier

och andre aktuarien i enlighet med hvad för notarier nu vore bestämdt.

I händelse anslaget till aflöning åt en andre aktuarie ej skulle vinna

bifall, erfordrades en tillökning i anslaget till amanuenser och extra ordinarie

biträden från 7,500 kronor till 9,000 kronor eller med 1,500 kronor.

Kostnaderna för en tillfällig sjunde division skulle uppgå till enahanda

årliga belopp med det, som för år 1889 blifvit af Kongl. Maj:t för en extra

division anvisadt, eller 17,500 kronor.

Hofrätten hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

göra framställning om tillökning i hofrättens stat för inrättande af en sjette

division med 39,100 kronor, samt att Kongl. Maj:t derutöfver måtte bereda

hofrätten tillfällig förstärkning med en division för handläggning af instämda

och vädjade mål, intill dess antalet balanserade mål af dessa slag nedgått så

långt, att Kongl. Maj:t funne rättsskipningen icke vidare vara i behof af en

sådan åtgärd.

Jemte meddelande af Svea hofrätts nu omförmälda yttrande i förevarande

ärende har departementschefen till berörda statsrådsprotokoll vidare

anfört, att behofvet af förstärkning i Svea hofrätts arbetskrafter sedan lång

tid tillbaka gjort sig gällande. Redan år 1868 hade de balanserade instämda

och vädjade målens antal varit så stort, att en extra division måst till hofrättens

biträde förordnas från början af årets höstsession till 1869 års sommar,

hvilket upprepats under hälften af år 1871. Sedermera hade hofrätten på

enahanda sätt varit förstärkt 1875 års höst, halfva året 1876 och hösten

år 1877. Men då härigenom någon stadigvarande minskning i balansen icke

stått att vinna, hade det till förekommande af allt för stor tidsutdrägt med

målens afgörande befunnits nödigt medgifva, att hofrätten från och med år

1878 nästan utan afbrott arbetat på en afdelning utöfver de fem, hvaraf

hofrätten bestode. Den, sådant oaktadt, sedan år 1882 ständigt fortgående

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

stegringen i de balanserade målens antal, hvilken tilldragit sig Kong! Maj:ts

uppmärksamhet, hade utan tvifvel, såsom ock hofrätten antagit, sin förnämligaste

grund deri, att hofrätten i anseende till mängden och beskaffenheten

af de mål, som från de nordligare delarne af landet fullföljas, icke — oansedt

biträdet af den sjette divisionen — varit i stånd att medhinna afdömandet

af lika många mål årligen, som samtidigt till hofrätten inkommit.

Det längre dröjsmål med målens bringande till slut, som följaktligen måst

häraf uppkomma, utgjorde för de rättssökande parterna en högst menlig

olägenhet, hvarigenom deras materiella välfärd icke sällan sattes på spel,

understundom gånge förlorad. Att denna olägenhet icke kunde antagas vara

af allenast öfvergående natur, utan tvärt om komme att i märklig mån ökas,

derest icke anstalter skyndsamt vidtoges till dess afhjelpande, insåges lätt,

då man besinnade hvilken storartad utveckling de ekonomiska förhållandena

i Norrland under senare årtiondena tagit till följd af de mer och mer lättade

kommunikationerna och tillgodogörande i betydligt högre grad än tillförene

af landets rika tillgångar, hvithet, toranledt och uppenbarligen komme att i

allt vidsträcktare omfattning föranleda ökad verksamhet på alla områden med

deraf också följande ökade tvister af beskaffenhet att kräfva domstols pröfning.

Jemte det departementschefen således, i främsta rummet ur synpunkten

af allmänhetens befogade anspråk att med afdömandet af dess rättegångar

i hofrätten icke öfver höfvan fördröjdes, ansåge inrättandet af en ny ordinarie

division och derutöfver hofrättens förstärkning med tillfälliga arbetskrafter,

i den mån sådant för balansens afarbetande kunde erfordras, vara

åtgärder högeligen af behofvet påkallade, framstälde sig tillika såsom ett

ytterligare särdeles beaktansvärdt skäl för hofrättens tillökande med en ordinarie

division hvad hofrätten erinrat i fråga om de på arbetets jemna och

säkra gång ofördelaktigt inverkande förhållanden, som vore en följd af det

nuvarande stora antalet adjungerade ledamöter i hofrätten, der, såsom i hofrättens

underdåniga skrifvelse upplystes, domarenas antal icke sällan till

hälften eller derutöfver utgjordes af adjunkter. Ehuru desse unge män utan

tvifvel gjort sig kände för pligtkänsla och samvetsgrannhet, kunde de dock

af helt naturliga skäl i erfarenhet och skicklighet att utöfva en öfverdomares

vigtiga och ansvarsfulla kall icke i allmänhet mäta sig med de i domarevärf

mera bepröfvade ordinarie ledamöterna. De täta ombyten i hofrättens domarepersonal,

som behofvet att i vidsträckt mån använda adjungerade ledamöter

nu föranledde, vore ej heller för rättsskipningen gagneliga. Härtill

komme att, såsom hofrätten äfven påpekat, den adjungerade domarens arfvode,

2,000 kronor om året, vore ringare än att det, särdeles vid längre, ofta

flerårig adjunktionstid kunde anses utgöra skälig ersättning för ett så grannlaga

och mödosamt arbete, som staten med rätta af honom fordrade.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko 3.

11

De skäl, hofrätten anfört till ådagaläggande af behofvet utaf en andre

aktuarie, vore, enligt departementschefens åsigt, fullt giltiga, i följd hvaraf

jemväl förslaget om eu sådan tjensteman tillsättande af honom förordades.

Derest framställningen om inrättande af en ytterligare ordinarie division

och en andre aktuarie tjenst blefve gillad, skulle statsverkets utgifter för Svea

hofrätt, i öfverensstämmelse med hofrättens förslag, komma att förhöjas på

sätt följande förslagsvis uppgjorda tillägg till den för hofrätten gällande, år

1876 faststälda lönestat utvisade:

Lou.

Tjenst-

görings-

penniu-

gar.

Renskrif-

mugs-

peunin*

gar.

Summa.

1 hofrättsråd .........

4,400

2,000

6,400

1 d:o .........

4,400

2,000

6,400

1 assessor ...............

3,300

2,000

5,300

2 d:o ...............

6,600

4,000

10,600

1 notarie..................

2,000

1,200

400

3,600

1 d:o ..................

2,000

1,200

400

3,600

1 andre aktuarie ...

2,000

1,200

3,200

Summa kronor

39,100

[Efter fem år kan lönen j

höjas med kronor. j

Efter fem år kan lönen|

öias med 500 kronor.

[höj

I Efter fem år kan lönen

I höjas med 500 kronor och

[efter tio år med ytterligare

500 kronor.

och borde för tillgodonjutande af dessa löneförmåner gälla enahanda vilkor,

som vore föreskrifna för innehafvare af löner å 1876 års aflöningsstat.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig böra

förorda Kong! Maj:ts förslag om inrättande af en sjette division inom Svea

hofrätt. Dock har utskottet i afseende å den för denna division föreslagna

aflöningsstat velat göra några erinringar. Utskottet har nemligen funnit den

i staten uppförda, af den nya divisionens inrättande icke särskilt påkallade

andre aktuariebefattningen kunna undvaras, helst om, såsom hofrätten i sitt

utlåtande sjelf förutsatt och hvilket utskottet jemväl finner skäligt, anslaget

till amanuenser och extra ordinarie biträden ökas från 7,500 kronor med

1,500 kronor till 9,000 krono]''. Vidare har utskottet ansett, att dä Svea

hofrätts tjenstepersonal således genom den föreslagna tilläggsstaten skall

komma att ökas med 2 hofrättsråd, 3 assessorer och 2 notarier, jemväl

antalet af de tjensteinnehafvare inom hofrätten, som enligt nu gällande bestämmelser

äro skyldiga att låta sig till annan hofrätt förflyttas bör ökas,

på det, att en framtida förflyttning af någon större del af Svea hofrätt må

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

i möjligaste mån underlättas. För innehafvare af löner å 1876 års aflöningsstater

för rikets hofrätter är nemligen, bland annat, föreskrifvet, »att den

som, efter det den nya lönestaten blifvit faststäld, utnämnes till assessor,

notarie eller fiskal i hofrätt, skall, emot ersättning för flyttningskostnad, vara

underkastad skyldigheten att låta sig till annan hofrätt förflyttas; dock att

denna skyldighet endast gäller för de fem yngste assessorerne i Svea och

Göta hofrätter, de tvä yngste assessorerne i hofrätten öfver Skåne och

Blekinge samt för de två yngste notarierne och den yngste fiskalen i hvarje

hofrätt». Derest nu, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, för tillgodonjutande af

löneförmåner å tilläggsstaten skulle gälla enahanda vilkor, som för innehafvare af

löner å 1876 års aflöningsstat är föreskrifvet, hlefve deraf en följd att, oaktadt

Svea hofrätts tjenstepersonal, på sätt nyss framhållits, hlefve ökad, likväl fortfarande

endast de 5 yngste assessorerne, de två yngste notarierne och den yngste

fiskalen inom hofrätten blifva underkastade skyldigheten att låta sig förflyttas.

Utskottet har derför ansett, att för tillgodonjutande af löneförmåner å tillläggsstaten

böra föreskrifvas visserligen i allmänhet samma vilkor, som äro

gällande för innehafvare af löner å 1876 års aflöningsstat, men att, i afseende

å skyldigheten att låta sig till annan hofrätt förflyttas, de ytterligare

3 assessorer och 2 notarier, som till följd af fastställande utaf tilläggsstaten

komma att inom Svea hofrätt tillsättas, skola vara underkastade samma

skyldighet till förflyttning, som för de assessorer och notarier, Indika blifvit

eller före tillämpningen af tilläggsstaten blifva tillsatta enligt 1876 års lönestat,

äro föreskrifna, så att, i den mån nyutnämning eger rum, de 8 yngste

assessorerne och de 4 yngste notarierne inom Svea hofrätt äro underkastade

samma skyldighet att låta sig till annan hofrätt förflyttas, som nu enligt

1876 års lönestat är föreskrifven för de 5 yngste assessorerne och de 2 yngste

notarierne derstädes.

Derjemte har utskottet, som erinrar sig, hurusom Eiksdagen vid flera

tillfällen uttalat den uppfattning, att krigshofrätten borde indragas, nu ansett

sig böra framhålla önskvärdheten af att Kongl. Maj:t vid tillsättande af de

nya tjenstebefattningarna måtte tillse, att derigenom lemnas möjlighet

öppen att, om sådant finnes lämpligt, krigshofrättens åligganden af Svea

hofrätt öfvertagas, hvarigenom jemväl någon besparing kunde beredas i motvigt

mot den ökade utgift, som genom den sjette divisionens uppförande på

ordinarie stat föranledes.

Med hänvisning till hvad utskottet här nedan under punkt 7:o kommer

att föreslå, får utskottet hemställa,

att Eiksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, att Eiksdagen dels fastställer följande

tillägg till den för Svea hofrätt gällande lönestat:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

13

Lön.

Tj enst- görings- pennin- gar.

Renskrif-

niugs-

pennin-

gar.

Summa.

''

1 hofrättsråd

1 d:o

4,400

4,400

2,000

2,000

6,400

6,400

Efter förn år kan

/lönen höjas med 600!

1 kronor.

1 assessor ...

2 d:o ...

1 notarie......

1 d:o ......

Till amanuen-

3,300

6,600

2,000

2,000

2,000

4,000

1,200

1,200

400

400

5,300

10,600

3,600

3,600

I Efter fem är kan;

Uönen höjas med 500

I kronor.

! Efter fem år kan lö-j

i nen höjas med 500

J.kronor och efter tio;

j år med ytterligare 500;

• kronor.

ser och extra

ordinarie bi- träden .........

.

1,500

Summa

kronor

37,400

)

samt godkänner de vilkor, som i statsrådsprotokollet öfver

justitiedepartementsärenden den 11 januari 1890 blifvit

föreslagna för åtnjutande af de i tilläggsstaten upptagna

löneförmåner; dock att de ytterligare 3 assessorer och 2

notarier, som genom tillämpning af denna tilläggsstat

komma att inom Svea hofrätt tillsättas, skola vara underkastade

enahanda skyldighet till förflyttning till annan

hofrätt, som nu, enligt 1876 års aflöningsstat för Svea

hofrätt, är föreskrifven för 5 assessorer och 2 notarier vid

denna hofrätt, så att, i den mån nyutnämning egen rum,

de 8 yngste assessorerne och de 4 yngste notarierne vid

Svea hofrätt äro underkastade sådan förflyttning;

dels ock medgifver, att anslaget till Svea hofrätt,

235,500 kronor, höjes med 37,400 kronor till 272,900

kronor.

2:o. Kong!. Maj:t har föreslagit, att anslaget till förvaltningskostnads- Angående

bidrag åt häradshöfdingen i Torneå domsaga, utgörande 300 kronor, måtte derför

förhöjas med 500 kronor, eller således till 800 kronor. Torneå

Af statsrådsprotokollet inhemtas å sid. 14 att, då regleringen af häradshöfdingarnes

löneförmåner är 1874 egde rum, hade Norrbottens län varitförvaltningsdeladt

i två domsagor, den norra och den södra, och att genom berörda klf£aadgs''

reglering till häradshöfdingen i norra domsagan anslagits 3,000 kronor såsom [•>.]

tjenstgöringspenningar och 600 kronor i förvaltningskostnadsbidrag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 3

Sedermera hade från och med år 1877 domsagornas antal i länet ökats

till lyra, dervid från norra domsagan hlifvit afskilda två tingslag, hvilka

tillhörde Kalix domsaga, samt af norra domsagans återstående del bildats

Torneå domsaga.

Förvaltningskostnadsbidraget utgjorde för sistnämnda domsaga 30U

kronor och för Kalix domsaga 100 kronor och understege således för begge

dessa domsagor med 200 kronor det bidrag, som utgått för den odelade norra

domsagan. I tjenstgöringspenningar åtnjöte domhafvanden i Torneå domsaga

2,100 kronor.

I denna, landets nordligaste domsaga, hvilken bestode af sex tingslag,

hade under senare tider i afseende å tingens antal inträffat det förändrade

förhållande, att i hvardera af Pajala och Korpilombolo tingslag, der förut

endast ett lagtima ting om året hållits, nu mera årligen förrättades ytterligare

ett sådant ting, hvilken ordning inträdde i Pajala med år 1886 och

i Korpilombolo med år 1887.

I de yttranden, som häradshöfdingen i Torneå domsaga G. Sundberg

afgifvit med anledning af det väckta och sedermera bifallna förslaget om

hållande af två lagtima ting i Korpilombolo, har han dels anfört, att så väl

härigenom som genom den redan beslutade tillökningen af ett ting i Pajala

domhafvanden Unge göra ytterligare två årliga resor till dessa från hans

bostad Haparanda på ett afstånd, Pajala af 17 och Korpilombolo af 13 mil

belägna orter, samt att kostnaden för nämnda resor äfvensom för domarens

vistelse vid de nya tingen, eller i medeltal för Pajalatinget 12 dagar och

för tinget i Korpilombolo 6 dagar, icke tagits i beräkning vid bestämmandet

af det belopp, som under titel tjenstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag

vore i riksstaten för domsagan uppfördt, dels vidare andragit, att,

hvad anginge mängden af tvistemål och brottmål, deraf domaren hade antingen

alldeles ingen eller ock endast så stor inkomst, att den betäckte

utskrifts- och renovationskostnaden, stode Torneå domsaga framför de domsagor,

der tjenstgöringspenningarna utginge med högre belopp än uti ifrågavarande

domsaga. Men lagfarts- och inteckningsärenden åter, hvilka lemnade

domaren hans egentliga sportelinkomst, förekomme i Torneå domsaga till

ringare antal än i nästan hvarje annan af rikets domsagor. Härtill komme,

att med afseende å domsagans stora utsträckning och de långa utstånden från

domarens hemvist Haparanda, der ett af tingslagen hade sin tingsstad, till

de öfriga fem tingslagen, utgörande sju, tretton, sjutton, tjugusju och trettionio

mil, förvaltningen af domsagan uppenbarligen kräfde betydliga kostnader

endast för embetsresa’ och vivre under sådana resor. En af häradshöfdingen

Sundberg upprättad förteckning öfver resor i embetsärende^ som under åren

1886, 1887 och 1888 hlifvit af honom eller hans embetsbiträde verkstälda,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

utvisade, bland annat, att för resor till och från de lagtima tingen och för

hållande af ett riksdagsmannaval användts tillhopa 324 dagar, deri inberäknad

den tid, som åtgått till sjelfva förrättningarne, äfvensom att i och för nämnda

resor tillryggalagts sammanlagdt 750 mil.

En annan af departementschefen från nämnda häradshöfding infordrad

uppgift angående sportelinkomsterna i domsagan under åren 1887 och 1888

och de årliga kostnaderna för domsagans förvaltning upptoge inkomsterna

af sportler för år 1887 till 2,369 kronor och för år 1888 till 2,606 kronor,

hvaremot årliga kostnaden för förvaltningen af domsagan approximativt beräknats

till 4,207 kronor.

Svea hofrätt, som afgifvit in fordrad t utlåtande, hade, med hänsyn till

de för rikets alla domsagor gemensamma grunder, som i afseende å tjenstgöringspenningarne

blifvit vid regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner

tillämpade, ansett skäl för höjande af de jemlikt nu gällande stat till domhafvanden

i Torneå domsaga utgående tjenstgöringspenningar icke förefinnas,

i följd hvaraf hofrätten afstyrkt häradshöfdingen Sundbergs framställning i

denna del. Helt annorlunda syntes hofrätten förhållandet vara med förvaltningskostnadsbidraget,

hvilket lönetillskott afsåge endast att i vissa domsagor,

der sportlerna ansåges icke förslå till förvaltningskostnadernas bestridande,

betacka den sålunda uppkommande bristen. Redan vid delningen af Norrbottens

län i fyra domsagor hade, enligt hofrättens mening, förvaltningskostnadsbidraget

i Torneå domsaga blifvit alltför lågt beräknadt, då i betraktande

toges, å ena sidan de dryga förvaltningskostnaderna och å andra

sidan den jemförelsevis ringa sportelinkomsten. Dertill komme, enligt hofrättens

åsigt, att inom Torneå domsaga efter delningen inträdt förändrade

förhållanden af beskaffenhet att göra det anslagna ifrågavarande bidraget än

mera otillräckligt för sitt ändamål. Genom de af sökanden åberopade bestämmelserna

om två tings hållande årligen inom Korpilombolo och Pajala

tingslag hade nemligen domhafvandens årliga kostnader för resor och tingsgästning

onekligen väsentligt förökats.

Svea hofrätt hade på grund deraf hemstält, att anslaget till förvaltningskostnadsbidrag

åt häradshöfdingen i Torneå domsaga måtte varda förhöjdt

med ett belopp af 500 kronor eller således till 800 kronor för år.

Departementschefen hade, i likhet med Svea hofrätt, icke funnit giltig

anledning vara för handen att föreslå höjning af tjenstgöringspenningarnes

belopp.

Hvad åter anginge frågan om ökning af förvaltningskostnadsbidraget,

syntes honom utredningen i ärendet ådagalägga, att detta bidrags nuvarande

belopp och sportelinkomsterna i domsagan icke vore tillräckliga afl betacka

kostnaderna för domsagans förvaltning. Den årliga utgift, som till följd

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande l3:o 3.

häraf drabbade domsagans innehafvare, ansåge departementschefen ej kunna

beräknas till lägre belopp än det af hofrätten föreslagna eller 500 kronor;

och då, enligt de vid regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner tillämpade

grunder, eu dylik utgift borde domhafvanden af statsmedel ersättas, hade han

funnit skäl biträda hofrättens mening.

Med afseende derå, att för icke längre sedan än år 1877 nuvarande

Torneå domsaga bildades och dervid till 300 kronor bestämdes förvaltningskostnadsbidraget

för densamma, har visserligen utskottet, jemväl med hänsyn

till olämpligheten af att ändra en gång bestämda löneförmåner samt dertill

att beviljandet af den nu begärda anslagsförhöjningen möjligen skulle kunna

gifva anledning till framställningar af liknande art, funnit betänkligt att

tillstyrka bifall till förevarande förslag. Men då efter berörda reglering

domhafvanden i Torneå domsaga ålagts att hålla ytterligare ett ting om året

i hvardera af .Pajala och Korpilombolo tingslag, och de ökade resor, lian

till följd deraf måste företaga, med afseende å de betydliga afstånden från

domhafvande^ hemvist till tingsstäderna, måste medföra afsevärdt ökad förvaltningskostnad,

har utskottet ansett vara med billighet öfverensstämmande

att förvaltningskostnadsbidraget i någon mån liöjes. Om emellertid detta

bidrag, nu 300 kronor, ökades med 200 kronor till 500 kronor och derigenom

komme att uppgå till det belopp, som de öfriga norrländska domsagorna

i sådant bidrag högst erhålla, har utskottet trött, att skäliga anspråk

härutinnan blifvit tillmötesgångna, helst utskottet föreställer sig, att, med

tillväxten af befolkningea i Norrbottens län och uppkomsten af ökad rörelse

derstädes, domhafvandens i Torneå domsaga sportelinkomst bör i någon mån

stiga.

Utskottet hemställer derför,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att anslaget till förvaltningskostnadsbidrag

åt häradshöfdingen i Torneå domsaga, nu 300 kronor,

höjes med 200 kronor till 500 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet i denna och nästföregående punkt föreslagit,

kommer anslaget till Svea hofrätt och derunder lydande justitiestat,

588,454 kronor, att höjas med 37,600 kronor till 626,054 kronor.

Fångvården:

Angående 3:o. Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit att Riks
fän^årdm

^agen måtte godkänna det i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsammmm

ärenden den 11 januari 1890 intagna förslag till aflöningsstat för en del af

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna jemte de vilkor, som blifvit

föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner;

att bestämda anslaget till fångars vård och underhåll måtte ökas med

18,300 kronor;

att .förslagsanslaget till ålderstillägg måtte ökas med 20,000 kronor;

att deremot förslagsanslaget till fångars vård och underhåll måtte

minskas med summan af nyssnämnda två belopp eller 38,300 kronor;

att Riksdagen måtte medgifva, att af förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll måtte årligen från och med innevarande år till en hvar af de

uti ofvannämnda förslag till aflöningsstat uppförda vaktbetjente, som vore

gift eller enkling med familj och icke på kronans bekostnad åtnjöte förmånen

af fri bostad och vedbrand, intill dess han af sådan förmån kunde komma i

åtnjutande, utgå hyresersättning och anslag till inköp af tolf kubikmeter ved;

dock med iakttagande, att hyresersättnings högsta årliga belopp skulle utgöra

150 kronor, att hyresersättningarne i medeltal icke finge öfverstiga 125

kronor årligen till hvarje vaktbetjent, samt att hyresersättningarne och vedanslagen

borde efter de på de olika orterna gällande hyror å bostadslägenheter

och pris å ved bestämmas; samt

att Riksdagen måtte medgifva Kongl. Maj:t att, om och i den mån

besparing uppstode å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, å

samma förslagsanslag utanordna medel till anskaffning af de ytterligare bostadslägenheter,

som för den vid fångvårdsinrättningarne anstälda bevakningspersonal

pröfvades nödiga.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

till en början erinrat, att, då vid 1882 års riksdag ny lönestat antogs, utom

för fånggevaldigerne, jemväl för vissa vid fångvården anstälda fanjunkare,

underofficerare, vaktmästare, förste konstaplar och konstaplar, hvilken lönestat

sedermera bibehållits oförändrad, Riksdagen i sammanhang med fastställande

af denna stat tillika beslöt, att lönerna för sagda tjenstepersonal skulle

från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll öfverföras till fångvårdens

bestämda anslag, hvarvid löntagarne derjemte berättigades till erhållande af

pension ä allmänna indragningsstaten efter vissa lefnads- och tjenstår. Den

till ifrågavarande bevakningspersonal, med undantag af fånggevaldigerne,

dittills utgående aflöning, som bestått i lön och beklädnadsbidrag, fördelades

då, med beklädnadsbidragets upphörande, i lön och tjenstgöringspenningar,

hvarjemte tjensternas innehafvare bibehöllos vid dem förut tillerkänd rätt att

uppbära två ålderstillägg. Någon tillökning i den förutvarande aflöningens

belopp egde icke rum i vidare mån än att detsamma höjdes till närmaste

jemna femtio- eller hundratal, hvilken förhöjning vexlade emellan tjugu och

Bill. till Riksd. Prot. 1830. 4 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutsliottets Utlåtande N:o 3.

fyratio kronor, och stadgades slutligen åtskilliga vilkor för tillgodonjutande

af de nya löneförmånerna.

Utom dessa förmåner åtnjöte en del af bevakningspersonalen på kronans

bekostnad fria bostäder och fri vedbrand; hvarjemte enligt nådiga blefven

den 26 augusti 1856 och den 4 november 1873 de af vaktbetjeningen vid

läns- och kronofängelserna, som utöfvade tillsyn öfver fångarnes afbeten eller

eljest dermed hade bestyr, egde att uppbära viss andel af årliga arbetsinkomsten

vid dessa fängelser. Dertill komme, att jemlikt kongl. brefven den

3 december 1861 och den 28 november 1865 belöningar för berömlig tjenstgöring

kunde tilldelas bevakningspersonalen vid fångvården till belopp af 100

kronor och i synnerliga fall till högst 150 kronor årligen.

Såsom af statsrådsprotokollet å sid. 17 vidare inhemtas, hade fångvårdsstyrelsen

den 30 september 1889 till en början gjort framställning om

förhöjning uti de aflöningsförmåner, som genom 1882 års lönereglering blifvit

bestämda, i hvilket afseende styrelsen hufvudsakligen anfört: de med nämnda

lönereglering åsyftade fördelar hade icke i afsevärd mån vunnits. Fördelen

af pensionsrätt vore tvifvelsutan af stor betydelse, men utsigten att ernå

densamma vore för de fleste aflägsen. Den obetydliga löneförhöjning, som

genom regleringen kommit löntagarne till godo, antoge styrelsen i det närmaste

medtagas till pensionsafgifter i civilstatens pensionsinrättning; och då

enligt förut gällande bestämmelser vaktbetjeningen vid sjukdomsfall egde åtnjuta

hela sin aflöning under två månader och sjuttiofem procent deraf under

den tid, förfallet derutöfver fortfor, innefattades bland vilkoren för nya lönestatens

tillämpning den bestämmelse, att de i aflöningen inbegripna tjenstgöringspenningarne,

hvilka utgjorde så högt belopp, att det för en del af

personalen motsvarade 40 å 46 procent af hela deras aflöning, icke finge

uppbäras för någon tid, hvarunder tjensten ej förrättades. Med afseende

härå yttrade äfven statsutskottet vid 1882 års riksdag, att, om man frånräknade

pensionsrätter innebure i sjelfva verket den nya lönestaten en

ganska väsentlig försämring för löntagarne. I motsats härtill hade vid reglering

under senare tider af nästan alla civila tjenstemannacorpsers stater en

icke oväsentlig förbättring i aflöningen kommit löntagarne till godo. Också

hade icke mindre än 299 vid fångvården anstälde vaktbetjente från alla

delar af riket till styrelsen inkommit med ansökningar, att någon förbättring

i deras alltför knappa löner måtte dem beredas, till stöd för hvilka framställningar

i allmänhet åberopats, att under sista tiden prisen på alla lifsförnödenheter

stegrats och kommunalskatterna blifvit ansenligt förhöjda, att

fångvårdens bevakningspersonal vore betydligt sämre aflönad än deras vid

post- och tullstaterna samt jern vägstrafiken anstälda vederlikar, hvilka dessutom

kunde förskaffa sig extra inkomster, något som med den stränga tjenst
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

19

göringen i fängelserna vore alldeles omöjligt för bevakningspersonalen derstädes,

samt ’ att denna personals redan förut bekymmersamma ekonomiska

ställning blefve hardt när förtviflad, i händelse familjefadern af sjukdom förhindrades

från tjenstgöring, då han jemväl vore nödsakad att afstå från en

stor del af sina löneförmåner.

Med anledning af hvad styrelsen sålunda anfört och då bevakningspersonalens

allmänna klagan öfver ekonomiskt betryck och olikställighet i

fråga om aflöningsförmåner med jemförliga betjente i andra förvaltningsgrenar

syntes icke sakna giltig grund, hade styrelsen hemstält, att aflöningen för

ofvan omförmälda, år 1882 å ordinarie stat uppförda bevakningspersonal,

med undantag af fånggevaldigerne, mätte förhöjas sålunda, att för en hvar

af 366 förste konstaplar och konstaplar lönen ökades med 50 kronor äfvensom

att ålderstilläggen förhöjdes för nämnda 366 vaktbetjente med 25 kronor

till hvardera och för en hvar af den öfriga vaktbetjeningen med 50 kronor,

allt på sätt den i statsrådsprotokollet å sid. 19 upptagna tablå utvisade.

Den tillökning i det bestämda anslaget, som härigenom blefve behöflig,

utgjorde 18,300 kronor; och efter beräkning af det antal ålderstillägg, som

för närvarande utginge till ifrågavarande bevakningspersonal, skulle den förhöjda

utgift, som föranleddes af tillökningen i ålderstilläggens belopp, komma

att uppgå till 16,225 kronor, men då, efter hvad senare tiders erfarenhet

gifvit vid handen, förslagsanslaget till ålderstillägg öfverskridits med 2,000

å 3,000 kronor årligen, hade styrelsen liemstält, att samma anslag, nu utgörande

45,000 kronor, måtte ökas med 20,000 kronor, eller således till

65,000 kronor.

Förutnämnda belöningar för berömlig tjenstgöring ansåge styrelsen

fortfarande böra likasom hittills utgå från förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll; hvaremot, beträffande vaktbetj eningens vid läns- och kronofängelserna

andel i arbetsinkomsten derstädes, hvilken andel vore mycket

vexlande och år 1888 vid lika fördelning på de personer, som kommit i åtnjutande

deraf, skulle hafva utgjort för hvarje vaktmästare och förste konstapel

omkring 95 kronor och för hvarje konstapel ungefär 26 kronor, styrelsen,

som hade för afsigt att söka åstadkomma väsentlig förändring i nu

gällande anordning rörande arbetena vid nämnda fängelser, föresloge, att

såsom vilkor för tillgodonjutande af de förhöjda löneförmåner, hvilka kunde

beviljas vaktbetjeningen vid läns- och kronofängelserna, måtte stadgas, att

samma betjening skulle vara pligtig underkasta sig den reglering eller indragning

af ifrågavarande andel i arbetsinkomsten, som framdeles kunde komma

att beslutas.

Med erinran om att en duglig och pålitlig fångbevakningspersonal svårligen

kunde erhållas, såvida ej åt de betjente, som vore gifta, mera allmänt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

tillhandahölles fria bostäder, hade styrelsen, såsom å sid. 20 i statsrådsprotokollet

närmare inheintas, vidare omförmält, att, ehuru tid efter annan

anstalter vidtagits för beredande af bostäder för gifta vaktbetjente genom

anlitande dels af härtill utaf Riksdagen beviljade anslag dels af besparingar,

dock ännu icke funnes i kronans hus för bevakningen anordnade flere än

151 familjbostäder, under det att af de ä ordinarie stat uppförde 418 vaktbetjente

357 vore gifta eller i egenskap af enklingar hade familj och 206

af den gifta bevakningspersonalen således vore i saknad af kostnadsfri bostad

och den dermed förenade förmånen af fri vedbrand. Utom det obilliga deri,

att vaktbetjente med samma göromål och tjensteansvar hade så väsentligt

olika löneförmåner, som nyssnämnda förhållande föranledde, vore det nästan

icke tänkbart, att vaktbetjent, utan att bringas i nöd och elände, skulle med

sin knappa aflöning af mellan 600 och 700 kronor kunna vara i stånd att

bestrida, jemte oundgängliga utgifter för sitt eget och sin familjs uppehälle,

beklädnad, skatter m. in., äfven kostnaden för hyra och vedbrand, uppgående

på vissa orter ända till 200 kronor och derutöfver. För afhjelpande af

ifrågavarande missförhållande vore, enligt styrelsens åsigt, nödigt, att hyresersättning

eller hyresbidrag jemte anslag till nödig vedbrand tilldelades den

gifta vaktbetjeningen, som saknade kostnadsfri bostad, intill dess sådan kunde

i kronans hus för samma betjening anordnas och upplåtas; hvarförutom styrelsen

ansåge, att, på det kostnaderna för dessa hyresersättningar måtte nedbringas,

ytterligare bostäder utöfver de redan befintliga borde, i den mån

sådant lämpligen kunde ske, för bevakningspersonalen anordnas. Ehuru

hyrorna för en bostadslägenhet af ett rum och kök vore väsentligen olika,

vexlande mellan 60 och 250 kronor, ansåge styrelsen dock en begränsning

af hyresersättningen till högst 150 kronor kunna bestämmas och vid en förslagsberäkning

öfver den totala utgiften en medelkostnad af 125 kronor kunna

antagas, i hvilket fall för 206 bostäder, hvardera om ett rum jemte kök, en

hyresafgift af 25,750 kronor skulle uppkomma, hvartill borde läggas anslag

af ved, beräknad till tolf kubikmeter för hvarje bostad, derför kostnaden

ansåges förslagsvis kunna upptagas till 8,000 kronor. Statsverkets utgifter

skulle således efter approximativ beräkning komma att för ifrågavarande

ändamål ökas med tillhopa 33,750 kronor om året. Behofvet af denna hyreshjelp

med åtföljande vedanslag ansåge styrelsen vara af den trängande beskaffenhet,

att densamma borde redan från och med innevarande år vederbörande

vaktbetjente tillgodokomma.

De af fångvårdsstyrelsen sålunda gjorda framställningar om lönetillökning,

förhöjda ålderstillägg, hyresersättningar och vedanslag för en del af

bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna har departementschefen ansett

vara af verkligt behof påkallade; likasom det äfven synts honom vara lämp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

21

ligt att, på sätt styrelsen hemstält, förslagsanslaget till ålderstillägg ökas,

utom med sammanlagda beloppen af nyssnämnda förhöjda ålderstillägg eller

16,225 kronor, jemväl med 3,775 kronor, så att förhöjningen af sagda förslagsanslag

skulle i sin helhet uppgå till 20,000 kronor.

Departementschefen har derför tillstyrkt Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen
att

godkänna följande aflöningsstat för en del af bevakningspersonalen

vid fångvårdsanstalterna

Tjenstgö-

Ålderstillägg.

Lön.

ringspen-

niugar.

Summa.

Efter

5 år.

Efter

10 år.

1

Fanjunkare .................................

600

400

_

1,000

100

100

4

d:o .................................

2,400

—

1,600

—

4,000

—

100

—

100

—

1

Underofficer.................................

500

—

300

—

800

—

100

—

100

—

29

Underofficerare ...........................

14,500

—

8,700

—

23,200

—

100

—

100

—

1

Vaktmästare vid länsfångelserna

500

—

300

—

800

—

100

—

100

—

16

1

d:o » d:o

Förste vaktkonstapel vid läns-

8,000

—

4,800

—

12,800

—

100

—

100

—

och kronofängelserna ............

500

—

300

—

800

—

75

—

75

—

15

1

d:o vid d:o...........................

Vaktkonstapel vid centralfängel- serna eller tvångsarbetsan-

7,500

4,500

12,000

75

75

stalterna....................................

400

—

300

—

700

—

75

—

75

—

199

1

d:o vid d:o...........................

Vaktkonstapel vid läns- och

79,600

—

59,700

—

139,300

—

75

—

75

—

kronofängelserna.....................

400

—

250

—

650

—

75

—

75

—

149

d:o vid d:o...........................

59,600

—

37,250

—

96,850

—

75

—

75

—

418

Summa kronor

174,500

—

118,400

292,900

—

—

—

—

med förklarande, att för de föreslagna löneförmånernas åtnjutande skulle

gälla för samtlige innehafvare af de i staten upptagna tjenstebefattningar

enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvare af lön å 1882 års stat,

samt dessutom för vaktbetjente vid läns- och kronofängelserna särskildt det

vilkor, att de skulle vara pligtige underkasta sig den reglering eller indragning

af den samma vaktbetjening för närvarande tillkommande andel af

arbetsinkomsten vid dessa fängelser, som framdeles kunde varda beslutad;

att höja bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med 18,300

kronor och förslagsanslaget till ålderstillägg med 20,000 kronor;

att deremot minska förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

med summan af nyssnämnda två belopp, eller 38,300 kronor; samt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att medgifva, att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

må årligen från och med innevarande år till en hvar af de uti ofvanintagna

förslag till aflöningsstat uppförde vaktbetjente, som vore gift eller enkling

med familj och icke på kronans bekostnad åtnjöte förmånen af fri hostad och

vedbrand, intill dess han af sådan förmån kunde komma i åtnjutande, utgå

hyresersättning och anslag till inköp af tolf kubikmeter ved; dock med iakttagande

att hyresersättnings högsta årliga belopp skulle utgöra 150 kronor,

att hyresersättningarne i medeltal icke finge öfverstiga 125 kronor årligen

till hvarje vaktbetjent, samt att hyresersättningarne och vedanslagen borde

efter de på de olika orterna gällande hyror å bostadslägenheter och pris å

ved bestämmas.

Lämpligheten af sådan anordning, hvarigenom fångbevakningspersonalen

försåges med bostäder i kronans hus inom eller nära invid fångvårdsanstalterna,

syntes departementschefen, på sätt af den utaf fångvårdsstyrelsen

lemnade redogörelse i ämnet framginge, redan vara af Kongl. Maj:t och af

Riksdagen erkänd; men dä nu icke förelåge förslag till anordnande af bostadslägenhet

vid något visst fängelse och utredning saknades om det belopp, som

för ändamålet under den närmaste tiden vore behöflig!, ansåge departementschefen

sig icke kunna biträda styrelsens hemställan om utverkande af ett

särskildt anslag å 20,000 kronor för anordnande af bostadslägenheter, utan

har i stället tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes begära Riksdagens medgifvande

för Kongl. Maj:t att, om och i den mån besparing uppstode å

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, å samma förslagsanslag utanordna

medel till anskaffning af de ytterligare bostadslägenheter, som för

den vid fångvårdsinrättningarna anstälda bevakningspersonal pröfvades nödiga.

För att åt fångvården måtte förvärfvas och åt densamma bevaras eu

fullt duglig och pålitlig bevakningspersonal har utskottet, i likhet med

departementschefen, ansett vara af behofvet påkalladt, att de för närvarande

åt denna personal utgående väl knappa aflöningsförmåner i någon mån förbättras.

Emot hvad Kongl. Maj! i sådant hänseende föreslagit har utskottet

i allmänhet icke haft något att erinra. Dock har utskottet ansett, att de

föreslagna förändringarna uti ifrågavarande personals löneförmåner, äfven

hvad hyresersättning och vedanslag beträffar, icke böra inträda förr än från

och med 1891 års början. Vidare har utskottet funnit lämpligt att, likasom

enligt Kongl. Maj:ts förslag den årliga hyresersättningen bestämts till ett

högsta belopp, det årliga vedanslaget jemväl borde bestämmas till ett belopp,

hvaröfver det icke får stiga, och hvilket utskottet trott skäligen böra sättas

till 35 kronor. Slutligen har utskottet ansett anskaffningen af de ytterligare

bostadslägenheter, som för den vid fångvårdsinrättningarna anstälda bevaknings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

23

personalen pröfvades nödiga, icke böra ega rum i vidare män än derest sådana

lägenheter kunna beredas i kronans redan befintliga hus och utan nybyggnad.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må på det sätt

bifallas, att Riksdagen besluter:

a) att godkänna det i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 11 januari 1890 intagna förslag till

aflöningsstat för en del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna

jemte de vilkor, som blifvit föreslagna

för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner;

b) att öka bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,

nu 487,500 kronor, med 18,300 kronor till 505,800

kronor;

c) att öka förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 45,000 kronor,

med 20,000 kronor till 65,000 kronor;

d) att deremot minska förslagsanslaget till fångars vård och

underhåll, nu 1,159,200 kronor, med 38,300 kronor till

1,120,900 kronor;

e) att medgifva att af förslagsanslaget till fångars vård och

underhåll må årligen från och med år 1891 till en hvar

af de uti ofvan nämnda förslag till aflöningsstat uppförda

vaktbetjente, som är gift eller enkling med familj och

icke på kronans bekostnad åtnjuter förmånen af fri bostad

och vedbrand, intill dess han af sådan förmån kan komma

i åtnjutande, utgå hyresersättning och anslag till inköp af

tolf kubikmeter ved; dock med iakttagande, att hyresersättnings

högsta årliga belopp skall utgöra 150 kronor

och vedanslags högsta årliga belopp 35 kronor, att hyresersättningarne

i medeltal icke må öfverstiga 125 kronor

årligen till hvarje vaktbetjent, samt att hyresersättningarne

och vedanslagen böra efter de på de olika orterna gällande

hyror å bostadslägenheter och pris å ved bestämmas; samt

f) att Riksdagen medgifver Kong!. Maj:t att, om och i den

mån besparing uppstår å förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll, å samma förslagsanslag utanordna medel

till anskaffning af de ytterligare bostadslägenheter, som

för den vid fångvårdsinrättningarne anstälda bevakningspersonal

pröfvas nödiga och kunna i kronans redan befintliga

hus och utan nybyggnad beredas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ofri ga ordinarie anslag.

Angående 4:o. I afseende å öfriga, här ofvan ej omnämnda anslag under denna

of riga ordi- hufvudtitel har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan ändring, än att, till jemnane

anslag.nande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och expenser,

ved m. m., 64,148 kronor, måtte höjas med 30 kronor till 64,178 kronor;

och får utskottet med anledning deraf hemställa,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel,

i hvilka förändring här ofvan icke blifvit ifrågasatt,

må i 1891 års riksstat upptagas till oförändrade belopp,

dock att anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. må få till beloppet jemkas i den mån, som för

jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt.

Extra anslag.

Såsom extra anslag under denna hufvudtitel för år 1891 har Kosgl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja nedan omförmälda belopp.

Angående 5:o. Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och tre militära leda
krigsiiof-

möter har Kongl. Maj:t äskat enahanda belopp, 5,000 kronor, som under en

”10” följd- är blifvit anvisadt.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till arfvoden åt krigshofrättens ordförande

och tre militära ledamöter för år 1891 anvisa

ett extra anslag af 5,000 kronor.

Angående 6:o. Till bestridande af kostnaderna för nya lagberedningen har Kongl.

anslag till ]yfaj;t jemväl för nästkommande år äskat ett extra anslag af 40,000 kronor;

hedningen, och får utskottet hemställa,

[ll-l

att ett extra anslag af 40,000 kronor må för år 1891

för nya lagberedningen anvisas.

Angående

en extra di-med

vision i Svea ,

hofrätt, anslag

[12.]

7:o. Till bestridande af

en öfvertalig division har

af 17,500 kronor.

kostnaderna för Svea hofrätts förstärkning

Kongl. Maj:t för år 1891 äskat ett extra

s. 25 Kontrollera mot PDF

I

Statsutskottets Utlåtande N:o B.

25

Vid ärendets föredragning- inför Kong!. Maj:t har departementschefen,

såsom af ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden

(sid. 25) inhemtas, erinrat, hurusom han, i sammanhang med sin, här ofvan

under punkt l:o omförmälda, hemställan om inrättande i Svea hofrätt af en

ytterligare ordinarie division redan uttalat sig rörande angelägenheten deraf,

att hofrätten, äfven om en ny, sjette division blefve på ordinarie stat uppförd,

fortfarande bereddes tillfällig förstärkning i arbetskrafterna, så länge

sådant till nedbringande af den nuvarande stora balansen af oafgjorda instämda

och vädjade mål kunde blifva erforderligt. För vinnandet af detta

syfte vore oundgängligen nödigt att, i likhet med hvad under en längre följd

af ar egt rum, hofrätten äfven under år 1891 biträddes af en extra division

för handläggning af dylika mål. Kostnaderna för en sådan öfvertalig division,

hvilka uppginge till 17,500 kronor, deri inberäknade 1,000 kronor till gratifikationer

åt e. o. tjensteman, hade hittills i allmänhet blifvit bestridda af

hufvudtitelns besparingar, men dessa hade derigenom och för andra ändamål

blifvit till den grad anlitade, att af nämnda besparingar erforderlig tillgångtill

gäldande af kostnaden för en extra division under år 1891 antagligen

icke kunde påräknas.

Hänvisande till hvad här ofvan under punkt l:o blifvit anfördt och föreslaget,

får utskottet, under antagande att den förefintliga balansen af oafgjorda

instämda och vädjade mål måtte inom den närmaste framtiden så

nedbringas, att ifrågavarande särskilda förstärkning i hofrättens arbetskrafter

ej längre må blifva nödvändig, hemställa,

att för Svea hofrätt^ förstärkning med en öfvertalig

division ett extra anslag af 17,500 kronor må för år

1891 anvisas.

8:o. För tillbyggnad af länscellfängelset i Luleå har Kong! Maj:t för Angående

år 1891 äskat ett extra anslag af 64,000 kronor. tillbyggnad

Såsom af statsrådsprotokollet å sid. 26 inhemtas, har vid ärendets fängZtfi

föredragning inför Kongl. Maj:t departementschefen, under förmälan att Kong! Luleå.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län i skrifvelse till Kongl. Maj:t 1:!vi

den 14 mars 1888 gjort framställning angående behofvet af ökadt cellutrymme

vid länsfängelset i Luleå, erinrat, att detta fängelse, som upplåtits

till begagnande år 1856 och då varit afsedt för Norrbottens län, men

icke innehölle flere än 17 celler, svårligen kunde vara tillräckligt för hela

länet, hvadan också snart visat sig, att antalet celler icke motsvarade behofvet.

Folkmängden i Norrbottens län hade sedan den tid, då länsfängelset

anlades, varit stadd i stark tillväxt. Den 31 december 1855 hade länet

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

61,084 invånare, den 31 december 1865 hade antalet ökats till 74,576 och

den 31 december 1888 hade folkmängdssiffran uppgått till 101,090. Med

befolkningens fortgående tillväxt antoge departementschefen, att antalet fångar

komme att allt mera ökas och följaktligen behofvet af ökadt utrymme i

fängelserna att göra sig gällande.

Den lagförändring, hvarigenom strafflagens stadganden angående böters

förvandling till fängelse vid vatten och bröd blifvit upphäfda, hade jemväl

föranledt behof af ökadt utrymme i cellfängelserna. I synnerhet vore Norrbottens

län med sin öfver eu vidsträckt yta glest spridda befolkning i förhållande

till rikets öfriga delar illa lottadt med afseende på cellutrymme.

Under det att kronohäktet i Haparanda vore afsedt för Torneå domsaga med

Haparanda stad samt det nya kronohäktet i Paj ala jemväl afsedt för Torneå

domsaga, funnes för den öfriga delen af Norrbottens län, omfattande tre

domsagor och med en sammanlagd areal af mera än 560 qvadratmil, icke

något annat cellfängelse än det i Luleå. Enligt uppgifter af län sfängelsets

direktör hade fängelset inrymt mera än 17 fångar under 5 dagar år 1883,

10 dagar år 1884, 18 dagar år 1885, 15 dagar år 1886 och 186 dagar år

1887. Under hela senare delen af sistnämnda år med undantag af en dag

i augusti, 10 dagar i september och 11 dagar i oktober hade fängelset varit

öfverbefolkadt. Högsta antalet fångar på en dag under dessa år hade varit

27. Angående den tid, som förflutit från 1887 års slut intill utgången af

sistlidne oktober månad, hade fångvårdsstyrelsen meddelat, att år 1888 fångarnes

antal under 196 dagar öfverstigit 17, att högsta siffran för en dag

under samma år varit 29, samt att från och med den 1 januari till och med

den 31 oktober 1889 fångarnes antal öfverstigit cellernas under 254 dagar,

dervid högsta fångantalet på en dag varit 28.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade i sin förenämnda skrifvelse

erinrat, hurusom genom Luleå—Ofoten-jernvägens anläggning ett betydande

antal lösa arbetare tillförts länet, hvilket sannolikt af denna anledning komme

att äfven för framtiden få emottaga en ökad mängd arbetssökande; och

skulle bland dessa arbetare några större oordningar uppstå och häktningar i

mängd förekomma, blefve man urståndsatt att, med nu befintligt cellutrymme,

inom länet förvara ett genom en dylik tillfällighet förökadt fångantal. Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ansåge, att behofvet af ett större cellutrymme

vore af erfarenheten till fullo styrkt och att, med hänsyn till så väl länets

ökade folkmängd som den växande rörelsen och omsättningen af lösa arbetare

från de södra orterna och från grannländerna, detta behof skulle komma att

hastigt tilltaga. Då, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, omkring

50 celler erfordrades samt den nuvarande fängelsebyggnaden vore oändamålsenlig

och icke med fördel kunde tillbyggas, hade Kongl. Maj:ts befallnings
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

27

hafvande föreslagit, att å en intill fängelset gränsande tomt, hvilken blifvit

kronan till inlösen hembjuden, nytt fängelse, innehållande 50 celler, skulle

uppföras, i hvilken händelse det nuvarande fängelset för framtiden kunde

användas till reservhäkte och till bostad för betjeningen.

Fångvårdsstyrelsen hade uti infordradt utlåtande af den 3 december

1888, lika med Kong! Maj:ts befallningshafvande, ansett det vara genom

de af fängelsedirektören meddelade uppgifter om fångarnes antal och hvad

för öfrigt blifvit anfördt till fullo ädagalagdt, att ökadt cellutrymme i fängelset

erfordrades.

Deremot hade fångvårdsstyrelsen i fråga om den tillökning i cellernas

antal, som vore erforderlig, och sättet för dess åstadkommande framstält ett

från Kong!. Maj:ts befallningshafvandes afvikande förslag. Med förmälan

att under hela den tid, som förflutit sedan år 1870, fångantalet icke någon

dag öfverstigit 27, förklarade styrelsen sig anse behofvet för den närmaste

tiden vara tillgodosedt, om cellantalet ökades med 20 eller från 17 till 37.

Denna tillökning skulle kunna åstadkommas genom nuvarande fängelsets

tillbyggnad, hvarigenom en icke obetydlig besparing i utgift så väl för tomtens

inköp som för sjelfva byggnaden kunde göras, och derjemte den fördelen

vunnes, att direktör och bevakning icke kornine att bo afskilda från fängelset,

hvilket deremot skulle blifva händelsen, om, såsom Kong!. Maj:ts befallningshafvande

föreslagit, fängelset uppfördes på en annan tomt än den nuvarande

fängelsetomten.

På uppdrag af fångvårdsstyrelsen hade dess biträdande arkitekt efter

besök på stället uppgjort ritning och kostnadsförslag öfver länsfängelsets tillbyggnad.

Enligt arkitektens förslag skulle för beredande af tillräckligt utrymme

och för vinnande af en bättre tomtreglering ett å ritningen utmärkt

område af 3,450 qvadratfot eller 304,m qvadratmeter tilläggas fängelset från

länsresidensets angränsande tomt, hvarjemte å fängelsets nu varande tomt eu

tillbyggnad i två våningar, innehållande tjugutvå celler, skulle uppföras och

förenas med det gamla fängelset, hvarest genom förbindelsen med tillbyggnaden

två celler komme att förloras, så att hela fängelset skulle inrymma

tillsammans trettiosju celler. Genom att nedföra tillbyggnadens grundmurar

tillräckligt djupt kunde erhållas en hvälfd källarvåning, hvarest fängelsets

kök, badrum samt proviant- och vedkällare kunde inrymmas. Denna

anordning vore af behofvet påkallad, enär fängelsets nuvarande kök, beläget

i administrationsbyggnaden, vore alltför litet, proviantkällare saknades, fångarnes

badning egde rum i den trånga tvätt- och bageristugan samt vedförrådet

vore upplagdt dels i en vedbod och dels på gården. Vidare vore

föreslaget, att då det, i synnerhet efter den Luleå stad senast öfvergångna

eldsvåda, vore behöfligt att åt vaktbetjeningen bereda bostad inom fängelset,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ett envåningstegelhus med bostäder för en förste vaktkonstapel och tre vaktkonstaplar

skulle uppföras å fängelsets tomt. Förste vaktkonstapeln skulle

erhålla två rum och kök samt de tre vaktkonstaplarne hvardera ett ruin

och kök, hvarjemte ytterligare två bostadslägenheter skulle kunna i detta

hus inredas, om så skulle i framtiden erfordras. Den nuvarande trånga

och dåliga tvättstugan måste nedrifvas, på det att fånggården måtte blifva

fri, hvarför en ny tvätt- och bageribyggnad af tegel borde uppföras. I

vinkel med denna kunde lämpligen uppföras en liten tegelbyggnad, der hufvudingången

för ankommande och afgående fångar jemte vakt- och mottagningsrum

funnes anordnade. Slutligen skulle de gamla promenadgårdarne och en

del af hägnadsplanket nedrifvas för att ersättas af sex nya promenadgårdar

och ett nytt brädplank mellan de särskilda gårdarne och i tomtgränsen, der

denna icke upptoges af byggnaden. Kostnaden för allt detta vore beräknad

till 64,000 kronor, hvaraf för fängelsebyggnad med källarvåning 34,300

kronor, för bevakningens bostadshus 13,000 kronor, för vakt- och ekonomihuset

8,900 kronor, för uthus, omhägnader och gårdar 4,800 kronor samt

för faux frais och oförutsedda utgifter 3,000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen, som icke haft något att erinra emot den uppgjorda

ritningen med tillhörande kostnadsförslag, hade hemstält, att Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om anvisande å extra stat af

64,000 kronor för tillbyggnad af länsfängelset i Luleå, att utföras i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ofvanberörda ritning och förslag, men med

rättighet för fångvårdsstyrelsen att deri vidtaga de mindre väsentliga afvikelse!’,

som vid arbetets utförande kunde finnas af nöden och utan anslagets

öfverskridande verkställas.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som fått tillfälle att vidare yttra

sig i ärendet, hade klimat fångvårdsstyrelsens förslag utan anmärkning.

Öfverintendentsembetet, hvars utlåtande infordrats, hade icke haft

annat mot ritningen och kostnadsförslaget att anmärka, än att öfverintendentsembetet

föreslagit en obet}rdlig ändring i fråga om det för bevakningspersonalen

afsedda nya bostadshus.

Då det område, som tillhörde länsresidensets i Luleå tomt, blifvit af

staden åt kronan upplåtet för att användas uteslutande till landshöfdingeresidenstomt,

hade departementschefen låtit genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande

infordra yttrande från stadsfullmägtige i Luleå, huruvida från

deras sida kunde vara något att erinra emot den ifrågastälda åtgärden att

från berörda tomt afskilja 304,m qvadratmeter för att tilläggas länsfängelsets

område; och hade stadsfullmägtige i anledning häraf, jemlikt beslut vid sammanträde

den 26 november 1889, förklarat, att intet vore från stadens sida

att erinra mot den föreslagna jordupplåtelsen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

29

Af hvad sålunda blifvit upplyst har utskottet funnit behofvet af ökadt

cellutrymme vid länsfängelset i Luleå vara ådagalagdt. Mot hvad Kong!

Maj:t föreslagit för afhjelpande af detta behof har utskottet, som granskat

de uppgjorda ritningarna till nybyggnaden, icke haft något annat att erinra,

än att, ehuruväl behofvet af cellutrymme nu torde hafva blifvit tillgodosedt

genom erhållande af 37 celler i fängelset, utskottet dock föreställer sig, att

tillbyggnaden bör å den ganska trånga fängelsetomten så förläggas, att ytterligare

tillbyggnad vid framtida behof deraf icke omöjliggöres, äfvensom att

den nya fängelsebyggnaden bör så uppföras, att, om framdeles sådant vid

behof af ökadt utrymme synes lämpligare, öfver de tvä nu föreslagna våningarna

kan uppföras en tredje.

Under uttalande deraf hemställer utskottet,

att för tillbyggnad af länscellfängelset i Luleå ett belopp

af 64,000 kronor må på extra stat för är 1891

anvisas.

9:o. Till understöd åt förbättring skolonien vid Hall har Kong! Maj:t Angående^

för är 1891 äskat ett extra anslag af 15,000 kronor, att, om möjligt, ^n-föfmtringfvändas

uteslutande till afbetalning å koloniens kapitalskuld. kolonien

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen vtd Hall

till en början erinrat, att Kongl. Maj:t, med anledning deraf att Riksdagen

vid beviljandet af enahanda anslag för år 1889 uttalade den önskan, att,

om möjligt, hela anslagsbeloppet, 15,000 kronor, måtte användas till afbetalning

af koloniens kapitalskuld, stält beloppet till styrelsens för föreningen

till minne af Konung Oscar I och Drottning Josefina disposition att användas

till afbetalning af koloniens kapitalskuld vid samma års slut; men att Kongl.

Maj:t sedermera, såsom af propositionen till 1889 års riksdag om beviljande

af understöd åt kolonien Hall närmare inhemtades, genom beslut den 21

december 1888 bifallit en af styrelsen gjord framställning, att anslaget för

år 1889, hvilket i främsta rummet borde användas till afbetalning af koloniens

kapitalskuld, finge, i den mån föreningens öfriga tillgångar icke kunde

anlitas till betalning af ränta å koloniens skuld, jemväl utgå till gäldande af

denna ränta.

Af statsrådsprotokollet inhemtas vidare å sid. 31, att, enligt de af

föreningens revisorer och styrelse afgifna berättelser angående förvaltningen

under senaste räkenskapsåret från och med den 1 juli 1888 till den 1 juli

1889, föreningens skulder, som vid räkenskapsårets början utgjorde 74,779

kronor 25 öre, minskats med 12,089 kronor 2 öre äfvensom att af det för

år 1889 af Riksdagen anvisade anslag ett belopp af 11,687 kronor 51 öre

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

blifvit användt till kapitalafbetalning och återstoden, 3,312 kronor 49 öre,

till räntebetalningar.

Egendomen Halls nettoafkastning, efter frånräkning af 1,000 kronor,

utgörande omkostnader för underhåll af gårdsbrukets byggnader, hade under

räkenskapsåret utgjort 129 kronor 4 öre, under det nettoafkastningen för

året 1887—1888 uppgått till 2,500 kronor 68 öre. Het ofördelaktiga

resultat, jordbruket sålunda under ifrågavarande förvaltningsår lemnat, måste,

enligt styrelsens förmenande, helt och hållet tillskrifvas årets synnerligen

ogynsamma väderlek; och hade revisorerna vitsordat, att jordbruket å egendomen

omsorgsfullt skötes.

Elevernas antal utgjorde den 30 juni 1889 166, hvaraf 61 från

Stockholms stad och de öfrige från aderton olika län. Kostnaden för hvarje

elev under förvaltningsåret hade utgjort 306 kronor 92 öre eller något

högre belopp än de två nästföregående åren, då den uppgått, under 1886—

1887 till 305 kronor 40 öre och under 1887—1888 till 305 kronor 14 öre.

Orsaken till ökningen under ifrågavarande förvaltningsår af berörda kostnad

hade styrelsen förklarat härleda sig dels af stegringen i priset å en del lifsförnödenheter

och andra artiklar, dels deraf att utrustning för ett mer än

vanligt stort antal elever måst anskaffas. Af revisorernas berättelse framginge,

att den ökning i elevantalet utöfver 150, som Kong], Maj:t genom

särskilda bref den 13 april 1888 samt den 29 januari och den 20 december

1889 medgifvit, varit för kolonien ekonomiskt fördelaktig.

Likasom för nästföregående år hade jemväl för det senast förflutna en

af Kong!. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af koloniens räkenskaper

och förvaltning.

Så väl fångvårdsstyrelsen som Kongl. Maj.ts befallningshafvande i

Stockholms län hade, såsom af statsrådsprotokollet å sid. 33 inhemtas, vitsordat,

att föreningen fortfarande vore förtjent af enahanda bidrag från

statens sida som hittills.

Enligt hvad infordrad redovisning öfver fångvårdsanstalternas bespa

ringskassa medel för år 1888 (Bil. Litt. C.) utvisar, har kolonien för tiden

från och med den 1 oktober 1887 till den 1 oktober 1888 erhållit i bidrag

för 54,412 underhållsdagar å 50 öre 27,206 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till understöd åt förbättringskolonien

vid Hall för är 1891 anvisa ett extra anslag af 15,000

kronor, att, om möjligt, användas uteslutande till afbetalning

å koloniens kapitalskuld.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 31

10:o. Slutligen har Kong! Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte Angående

medgifva, att besparingar ä nya lagberedningens anslag vid 1889 års slut^förskott.

till belopp af 7,046 kronor 93 öre måtte användas till ersättande, så långt ris.]

det försloge, af förskott, som statskontoret utbetalt till en i statsrådsprotokollet

omnämnd komité, samt, till godtgörande af återstoden utaf sagda förskott

äfvensom af hvad statskontoret förskjutit till gäldande af kostnader för

upprättande af i statsrådsprotokollet angifna lagfarts- och inteckningsböcker,

å extra stat för år 1891 anvisa 9,934 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas å sid. 33, att statskontoret för ändamål

rörande denna hufvudtitel, enligt en vid statskontorets beräkning angående

statsverkets inkomster för år 1891 fogad förteckning, förskottsvis utbetalt

följande belopp att till ersättande hos Riksdagen anmälas, nemligen:

jemlikt kongl. blefven den 30 december 1885, den

14 februari 1887 samt den 25 januari, den 25 april och

den 23 augusti 1889, till komitén för utarbetande af förslag

till lagar angående solidariska bolag och aktiebolag

samt med dem jemförliga föreningar för ekonomisk verksamhet.

............................................................................................ kronor 11,380: 72

samt jemlikt kongl. brefvet den 19 oktober 1888

till gäldande af kostnader för upprättande af nya lagfartsoch

inteckningsböcker för Medelpads östra domsaga i

stället för de genom eldsvåda förstörda, till Svea hofrätts

disposition....................................................................................... » 5,600: —

Summa kronor 16,980: 72.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 februari 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten Bo (angående tillägg till Svea hofrätts lönestat):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, E. V. B. L. Königsféldt,

F. Boström, P. J. von Ehrenheim och V. N. Ekenman;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o fl.

vid punkten 2:o (angående förhöjning i anslaget till förvaltningshidrag

för Torneå domsaga):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, H. P. P. Tamm,

E. V. B. L. Königsféldt och grefve E. C. A. Piper, som yrkat bifall till

Kong! Maj:ts förslag i ämnet,;

af herr J. Anderson i Tenhult, som yrkat, att utskottet skulle hemställa

om afslag å Kong!. Maj:ts framställning.

Herr F. Boström har begärt få antecknadt, att han icke inom utskottet

deltagit i behandlingen af de under punkterna iris 1 samt 3-—10 i

förestående utlåtande upptagna ärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. Litt. A.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1890. å Sami.

1 Afä. 2 Häft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

T:pt

1890 års

riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor. ö.

17,000

35.800

6,000

162,700

18.800

134,000

588,454

510,021

208,713

11,100

55,000

1,781,200

3,528,788j
-

Justitie

Departementschefen.....................................................................................................................

Departementets afdelning'' af Kong!. Maj:ts kansli..................................................................

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, förslagsanslag ......

Högsta domstolen .........................................................................................................................

Justitiekanslersexpeditionen ......................................................................................................

Nedre justitierevisionen...............................................................................................................

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp....................................

Tillkommer: förhöjning i anslaget till Svea hofrätt............................................................

förhöjning i anslaget till förvaltningskostnadsbidrag åt häradshöfdingen i

Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat........................................................................

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med derunder lydande justitiestat..............................

Krigshofrätten ..............................................................................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag ......................................................................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen ..................................................................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag. Nuvarande belopp.................................................................................

Ökas med...........................................................................................................................

Förslagsanslag. Nuvarande belopp....................................................................................

Minskas med.....................................................................................................................

Ålderstillägg för eu del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embets- och

Ökas med..............................................................................................................................

Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag ....................................

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

35

Litt. A.

riksstatens Andra hufvudtitel.

Förslag till

blifvande

riksstat:

departementet.

Torneå domsaga

37,400:

200:

588,454: —

37,600: -

59,500:

487,500:

................................................................................. 18,300: —

505,800: —

1,120,900: —

................................................................................. 1,159,200: —

................................................................................. 38,300: —

1,626,700: -

tjensteman, förslagsanslag. Nuvarande belopp ........................

45,000: —

20,000: —

65,000: —

30,000: —

Transport

Anvisning

i kontant.

Kronor.

17,000

35.800

6,000

162,700

18.800

134,000

626,054

510,021

208,713

11,100

55,000

1,781,200

3,566,388

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

1890 års

riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

ö.

3,528,788

84.000

12.000

18,000

100,000

64,148

—

Ersättning åt personer, nienighefer och allmänna inrättningar för dem genom nya straff-

Medikolegala besigtningar, förslagsanslag ..............................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .....................................................................

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag ......................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag. Nuvarande belopp ..................

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med ........................................................

4,500

—

Extra utgifter, reservationsanslag .............................................................................................

3,811,436

—

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

37

Förslag till

blifvande

riksstat:

Anvisning

i kontant.

lag-ens införande från g-A namn höfesandelar. forslaasm?sinn .................

Transport

Kronor.

3,566,388

84,000

ö.

12,000

18,000

100,000

................................................................................................................................. 64,148: —

............................................................................................................................... '' 30: —

64,178

4,500

_

Summa

3,849,066

—

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutshottets Utlåtande N:o 3.

Bil. Litt. Ii.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Andra hufvudtitel.

J ustitiedepartementet.

Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande ock tre militära ledamöter

För nya lagberedningen ..............................................................................

Kronor.

ö.

5,000

40.000

17,500

64.000

15.000

9,934

—

» Svea kofrätts förstärkning med en öfvertalig division.....................

» tillbyggnad af länscellfängelset i Luleå.............................................

Till understöd åt förbättringskolonien vid Hall.......................................

» statskontoret: ersättning för förskotterade belopp ...........................

Summa j 151,434

—

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

39

Bil. Litt. C.

Redovisning öfver fångvårdsanstalternas besparingskassemedel för år 1888

(det sista år, för hvilket fullständigt afsilande räkenskaper Unnas).

Debet.

Behållning den 1 januari 1888

Inkomster:

Andel i arbetsinkomsten vid läns- och kronocellfängelserna 18,299: 13

Räntemedel................................................................................. 16,242:42

Arbetsförtjenst,'' dels förverkad, dels tillhörande aflidne

fångar m. in...................................................................... 5,380: 94

Summa kronor

Kredit.

Utgifter:

Bidrag till kolonien Hall:

Underhållsafgift för elever, jemlikt kong], brefven den 17 december

1886, den 22 december 1887 och den 13 april 1888 för tiden från

och med den 1 oktober 1887 till den 1 oktober 1888, eller för

54,412 underhållsdagar å 0,so.......................................... 27,206: -

Understöd och belöningar åt frigifne m. m............................ 9,614: 33

Behållning den 31 december 1888 ............................................................

342,734

39,922

382,656

36,820

345,836

17

Summa kronor 382,656 66

Stockholm i kong!, fångvårdsstyrelsens kameralbyrå den 22 januari 1890.

Anmärkning: Fångvårdsstyrelsens tryckta årsberättelse för år 1888 upptager för hela kalenderåret

1—3Vi2 1388 underhållsdagarnes antal till 54,740 och underhållsafgiften till 27,370 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:51 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra lmfvudtitel. s. 3 i texten