Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående utfärdande af stadganden om exakta mantalsbråks förvandling till och utbyte mot decimalbråk.

1890-03-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:30, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående utfärdande af stadganden om exakta mantalsbråks förvandling till och utbyte mot decimalbråk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1890, kl. 2 e. m.

Ltlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående utfärdande af stadganden om exakta

mantalsbråks förvandling till och utbyte mot decimalbråk.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens .Första Kammare väckt, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlemnad motion (n:o 10) har herr A. Helander

hemstält, att Riksdagen måtte hos Konungen anhålla, att stadgande måtte

utfärdas derom, att exakta mantalsbråken skola förvandlas till och utbytas

mot decimalbråk af tre decimaler, eller ett-tusen-delar af gällande helt mantal,

kallade miller, samt att i sammanhang dermed påbud måtte utfärdas om tiden,

när ifrågavarande förändring skall tillämpas.

Enligt hvad motionären erinrat, hade rikets ständer den 20 juni 1860

aflåtit skrifvelse till Kongl. Maj:t, hvari de, med hänsyn till de stora svårigheter,

som icke blott vid debitering af de räntor och onera, hvilka efter skatt

utginge, utan ännu mera vid kontrollen af debiteringens rigtighet, föranleddes

dels af de uti åtskilliga provinser antagna olika benämningarna på mantalets

underafdelningar, såsom tunnland, trög, mål, seland, öre, snesland, penning

o. s. v. samt dels af hemman- eller skattetalets uttryckande i exakta bråk,

der täljare och nämnare hade 9 å 10 siffror, anhållit, att Kongl. Maj:t

täcktes låta utfärda stadgande derom, att hemman- eller skattetalet öfver

hela riket skulle till enhet hafva det gällande mantalet, och att skattebråk

skulle reduceras till decimalbråk med tre decimaler eller till ett-tusen-delar

af mantalet.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Efter det vederbörande embetsmyndigheter blifvit i frågan hörda, hade

jemväl skatteregleringskomiténs yttrande infordrats, och hade deri anförts,

bland annat, att om ock mantalet fortfarande utgjorde beräkningsgrund så

väl för åtskilliga utskylder och besvär som för rösträtts utöfvande i vissa

fall, det dock, med afseende derå att mantalet, som i de flesta fall tillkommit

för flera århundraden tillbaka, utgjorde en högst otillförlitlig måttstock för

bedömande af en egendoms storlek och godhet, samt då samhällets fortgående

utveckling framkallat ett sträfvande att uppsöka andra ändamålsenligare och

tillförlitligare grunder, efter hvilka skyldigheter och rättigheter i kameralt

hänseende kunde bestämmas, hvarom åtgärder vidtagits, sedan rikets ständer

afläto sin skrifvelse, hvilka hvarken voro få eller betydelselösa, numera kunde

sägas, att mantalet såsom beräkningsnorm för skyldigheter och rättigheter,

som afsåge utskylder och rösträtt, icke egde på långt när samma betydelse

som vid tiden för rikets ständers ifrågavarande skrifvelse. Det saknades ej

heller anledningar att antaga, att de fall, der mantalet ännu utgjorde beräkningsnorm

för utskylder och vid val, efter hand komme att än ytterligare

minskas. På grund häraf vore den ifrågasatta förändringen enligt komiténs

åsigt numera mindre nödig. Men dessutom förekomme åtskilliga andra omständigheter,

hvilka vore af beskaffenhet att väcka betänkligheter motbegagnande

af decimalbråk vid mantalsberäkningen. Då nemligen, på sätt öfverdirektören

vid landtmäteriet uti sitt i ämnet afgifna utlåtande yttrat, vid mantalsbråks

beteckning med decimaler minst 5 sådana borde begagnas, skulle detta medföra,

att förändringen, hvad anginge de enkla bråken med en, högst två

siffror i nämnaren, hvilka utgjorde flertalet, komme att förorsaka mera besvär

än som med deras nuvarande beteckning vore händelsen. Äfven med begagnande

af ett så stort antal decimaler som det nyssnämnda, kunde mantalet

å ett ganska stort antal hemmansdelar icke exakt uttryckas, hvilken

omständighet utan tvifvel komme att förorsaka oreda, som småningom blefve

allt större. Synnerligen betänklig blefve denna oreda i frågor, som berörde

eganderätten eller dermed stode i mer eller mindre sammanhang. På

grund häraf, och enär förändringens genomförande skulle medföra icke ringa

arbete genom att dels i de numera upprättade jordeböckerna och dels i lagfarts-

och inteckningsböckerna, och möjligen äfven i de särskilda jordegarnes

lagfartshandlingar införa mantalet med decimalbråk, hade komitén afstyrkt

bifall å rikets ständers framställning; och hade Kongl. Maj:t den 22 juni

1883 förklarat, att, med afseende å hvad skattekomitén anfört, skrifvelsen

icke föranledde någon åtgärd.

Motionären har visserligen instämt i hvad skattekomitén yttrat om

mantalets otillförlitlighet såsom måttstock vid bedömande af egendomars

inbördes godhet i förhållande till deras storlek, men dock, i betraktande af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

3

svårigheten att finna annan tjenligare måttstock, hållit före, att mantalet

fortfarande och för en ännu oberäknelig tid komme att förblifva grunden

vid fördelningen af åtskilliga allmänna besvär och vid vissa val samt att

det vore behöfligt såsom delningsgrund vid köp och arf af jordegendom,

hvarjemte motionären till belysning af det stora arbete, de exakta mantalsbråken

mångenstädes vålla, anfört åtskilliga exempel från olika trakter af

landet på mantalsbråk med mångsiffriga täljare och nämnare. Slutligen har

motionären angifvit hvad som enligt hans åsigt vore att iakttaga vid denna

frågas afgörande.

Det torde visserligen icke kunna bestridas, att nuvarande mantalsbeteckningen

genom exakta bråk ännu i vissa fall medför stort besvär och

tidspillan, samt att den af motionären föreslagna förändringen af dessa bråk

till decimalbråk, en gång genomförd, skulle komma att lända till afsevärd

minskning i detta besvär. Men då otvifvelaktigt är, att mantalet såsom

beräkningsgrund för utskylder och valrätt mer och mer förlorat i betydelse,

och då, såsom skattekomitén anmärkt, samhällets utveckling numera fordrar

andra beräkningsgrunder i dessa afseenden, anser utskottet, att den stora

tidspillan och de betydliga kostnader, som skulle kräfvas för ett fullständigt

genomförande af den föreslagna förändringen i mantalsbråkens beteckning,

ingalunda skulle uppvägas af de fördelar, dermed komme att vinnas. I

jordeböckerna torde väl denna förändring vara jemförelsevis lätt verkstäld,

men så mycket större svårigheter och arbete skulle för visso möta, då fråga

blefve att genomföra förändringen i de handlingar, offentliga och enskilda,

som afse egande- och inteckningsrätt.

På dessa skäl och de grunder, som i öfrigt blifvit i skattekomiténs

ofvannämnda yttrande anförda, får utskottet hemställa,

att herr A. Helanders förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1890.

På statsutskottets vägnar:

LISS ÖL. LARSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.