Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående tillstånd för Borås jemn äg saktieh olag att af bolagets skuld till riksgäldskontor et afbetala 300,000 kronor m. m.

1890-03-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:40, Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående tillstånd för Borås jemn äg saktieh olag att af bolagets skuld till riksgäldskontor et afbetala 300,000 kronor m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ant. till Riksd. kansli den 24 mars 1890, kl. 11 f. m.

Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

tillstånd för Borås jemn äg saktieh olag att af bolagets skuld

till riksgäldskontor et afbetala 300,000 kronor m. m.

(R. A.)

I en den 31 sistlidne januari till Riksdagen aflåten, till statsutskottet

remitterad proposition (n:o 26) har Kong]. Maj:t, i anledning af en utaf

Borås jernvägsaktiebolag gjord framställning, föreslagit Riksdagen att

dels berättiga Borås jernvägsaktiebolag att, med anlitande af bolagets

reservfond, å bolagets skuld till riksgäldskontoret afbetala 300,000 kronor

å tid, då fullmägtige i riksgäldskontoret finna sådant kunna utan förlust

för staten ske, dels ock medgifva att, sedan bolaget vid det tillfälle,

då sagda inbetalning kommer att ega rum, af det derefter återstående

beloppet jemväl inbetalat hvad som erfordras för detsammas

afrundande till närmast lägre tusental kronor, ny amorteringsplan må

uppgöras, enligt hvilken återstoden af lånet kommer att, med bibehållande

af . räntan vid fyra procent om året, slutbetalas samma år, som

lånet enligt nu gällande amorteringsplan skolat slutligen gäldas, eller

år 1906.

Af det vid denna proposition fogade: statsrådsprotokoll öfver civilärenden

inhemtas, att statsrådet och chefen för civildepartementet vid

detta ärendes föredragning anfört följande:

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 4 Samt. 1 Afd. SO Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

»Vid 1859 och 1860 årens riksdag beviljade Rikets Ständer för anläggning

af jernväg mellan Borås och vestra stambanan vid Herrljunga

ett lån, motsvarande två tredjedelar af den verkliga anläggningskostnaden,

men ej öfverstigande 1,700,000 riksdaler, under vilkor, bland

andra, att å lånesumman borde erläggas dels fyra procent årlig ränta

under den för arbetets utförande afsedda tid, dels ock derefter å hela

det utbekomna lånebeloppet inom slutet af hvarje år fem procent, hvaraf

först borde beräknas fyra procent årlig ränta å hvad af lånet dessförinnan

icke godtgjorts och återstoden utgjorde kapitalafbetalning.

Sedan genom nådigt bref den 15 november 1861, jemte det en

för anläggningen upprättad plan faststäldes, enligt hvilken kostnaden

för jernvägsanläggningen med dertill hörande materiel beräknades komma

att uppgå°till 2,155,000 riksdaler, låneunderstödet bestämts till 1,436,666

riksdaler 67 öre, med skyldighet dock för det för sagda jernvägsanläggnings

utförande bildade Borås jernvägsaktiebolag att, i händelse verkliga

kostnaden för jernvägens byggande samt erforderlig rörelsemateriels

anskaffning skulle befinnas .icke uppgå till den beräknade summan, genast

återbära till staten, derest så korame att yrkas, hvad af bolaget uppburits

utöfver två tredjedelar af denna kostnad, så biet lånet under åren

1862 och 1863 i riksgäldskontoret lyftadt med 1,436,000 riksdaler och

den stadgade kapitalafbetalningen å lånet började att utgå från och med

år 1864.

Sedermera medgåfvo i anledning af derom väckta motioner Rikets

Ständer vid 1865 och 1866 årens riksdag att ränta och kapitalafbetalning

under åren 1866 och 1867 icke skulle beräknas eller erläggas å

ifrågavarande lån. Dervid stadgade dock Rikets Ständer såsom vilkoi,

bland andra, dels att, sedan bolaget, i enlighet med en af dess direktion

till riksgäldskontoret afgifven förbindelse, återburit skilnaden mellan

det belopp, 1,436,000 riksdaler, som bolaget fått i nämnda kontor lyfta,

och den summa, som utgjorde två tredjedelar af verkliga anläggningskostnaden

för ifrågavarande jernväg, återstoden af den genom minskad

byggnadskostnad eller annorledes uppkomna behållning af bolagets samtliga’

inkomster, hvarå bestyrkt afskrift borde till fullmägtige aflemnas,

skulle för bildandet af en reservfond särskildt afsättas och, utan sammanblandning

med bolagets öfriga tillgångar, förräntas och redovisas,

hvilken reservfond, intill dess hela skulden till riksgäldskontoret blifvit

betald, skulle, så långt fondens tillgångar försloge, användas till fyllande

af den brist i de årliga rånte- och amorteringsliqviderna, som under

ett eller annat år icke kunde genom inflytande trafikinkomster bestridas,

dels ock att ingen utdelning till aktieegarne finge ega rum under tiden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

3

till 1870 års utgång, under hvilken tid hela nettobehållningen så väl af

trafiken som af bolagets öfriga tillhörigheter borde till ofvan omförmälda

reservfond ingå.

För fullgörande af de utaf Riksdagen sålunda faststälda vilkor afleinnade

bolaget under åren 1866 och 1867 till riksgäldskontoret dels

en af bolagets styrelse, å bolagets vägnar, den 18 december 1866 utfärdad

förbindelse i fråga om bildandet af en reservfond m. m. af det

innehåll, Riksdagen föreskrifvit, dels ock 58,944 riksdaler 76 öre, hvilket

belopp, enligt bolagets revisionsberättelse för år 1866, hvari verkliga

anläggningskostnaden för ifrågavarande jernväg upptagits till 2,065,582

riksdaler 87 öre, utgjorde skilnaden mellan det lyftade lånet och två

tredjeodelar af nämnda kostnad.

Återstoden af den genom minskad byggnadskostnad eller annorlunda

uppkomna behållningen af bolagets samtliga inkomster, hvilken

skulle för bildandet af reservfonden afsättas och, utan sammanblandning

med bolagets öfriga tillgångar, förräntas och redovisas, utgjorde enligt

samma revisionsberättelse 108,519 riksdaler 36 öre.

Den oguldna återstoden af statslånet utgjorde vid 1889 års början

870,066 kronor 55 öre och reservfonden uppgick vid samma tidpunkt

till 504,691 kronor 76 öre.

Nu har i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift styrelsen för

Borås jernvägsaktiebolag på grund af styrelsen vid bolagsstämma den

18 juni 1889 lemnadt bemyndigande — med förmälan att bolaget allt

hittills ordentligt och utan att behöfva anlita reservfonden fullgjort

bolaget åliggande årliga inbetalningar å statslånet — anhållit, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning derom, att Riksdagen

för sin del ville medgifva bolaget rättighet att å sin ifrågavarande

skuld till staten af bolagets reservfond afbetala 300,000 kronor

å den tid och under de vilkor, hvarom öfverenskommelse kunde träffas

mellan fullmägtige i riksgäldskontoret och bolagets styrelse, samt att

det belopp, som derefter skulle till riksgäldskontoret årligen inbetalas,

så ändrades, att någon väsentlig rubbning i tiden, hvarunder statslånet

i sin helhet skulle varda till riksgäldskontoret inbetaldt, icke skedde.

Till stöd för denna framställning har styrelsen åberopat, att uti 27

§ af den för bolaget den 11 september 1874 faststälda förnyade ordning

vore stadgadt, att influtna medel borde göras fruktbärande genom insättning

i bankinrättning, men att det med de i penningeinarknaden

nu gällande räntesatser icke vore möjligt att å en stor del af de till

bolagets reservfond hörande medel erhålla lika hög ränta, som af bolaget

betalades å statslånet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

I anledning af fullmägtige i riksgäldskontoret lemnadt tillfälle att

i ärendet sig yttra hafva fullmägtige i skrifvelse den 21 november

1889 upplyst, att lånet komine att enligt amorteringsplanen slutbetalas

under år 1906 och att bolagets för statslånet utfärdade skuldförbindelse

af den 20 februari 1862 blifvit den 20 februari 1882 för riksgäldskontorets

då återstående kapitalfordran jemte ränta i bolagets jernväg intecknad

med bästa förmånsrätt, samt vidare anfört, bland annat, att,

ehuru det icke kunde förnekas, att genom en sträng tillämpning af det

af bolagsstyrelsen omförmälda stadgandet i bolagsordningen svårighet

under nu rådande penningeförhållanden förefunnes att göra reservfondens

tillgångar räntebärande till en räntefot i det närmaste motsvarande

den, som vore bestämd för det bolaget beviljade statslån, denna svårighet

dock syntes kunna till väsentlig del undanrödjas, derest bolaget

erhölle nådigt tillstånd att för förräntning af reservfondens tillgångar

uppköpa statens eller allmänna hypoteksbankens obligationer; att, derest

vidtagande af eu ändring i bolagsordningen i berörda syfte icke skulle

befinnas lämpligt eller för ändamålet fullt tillfredsställande, fullmägtige,

enär reservfonden bildats uteslutande i ändamål att bereda säkerhet för

statslånets återbetalning samt någon minskning i säkerheten för den återstående

delen af statslånet, icke genom den ifrågasatta inbetalningen uppkörande,

funne att ur denna synpunkt något hinder för bifall till ansökningen

icke borde möta, förutsatt att inbetalningen skedde å tid, då

medlen kunde användas till konvertering af något statens skuldbelopp,

löpande med samma ränta som ifrågavarande lån eller med högre ränta

än detta; samt att, enär en sådan konvertering möjligen kunde under

närmaste framtiden verkställas, men härvid åtskilliga, ännu ej fullt bestämbara

omständigheter måste ur riksgäldskontorets synpunkt tagas i

betraktande, rätt till nu ifrågavarande inbetalning icke borde bolaget

tillerkännas annorledes än å tid, som fullmägtige vid öfverenskommelse

derom med bolaget funne sig kunna utan förlust för staten medgifva.

Beträffande bolagets anhållan att, i händelse den ifrågasatta inbetalningen

skulle medgifvas, det belopp, som derefter skulle till riksgäldskontoret

årligen inbetalas, måtte så ändras, att någon väsentlig

rubbning i tiden, hvarunder statslånet i sin helhet skulle varda till riksgäldskontoret

inbetaldt, icke skedde, hafva fullmägtige — med erinran

att de till riksgäldskontoret ingående rånte- och kapitalbetalningar upptoges

i riksstaten såsom afdragspost å förslagsanslaget till annuiteter å

statsskulden m. m. och förty, lika med den behållna inkomsten af statens

järnvägstrafik, minskade det belopp, som för statsskuldens förräntning

och amortering måste af skattemedel utgå — anfört, att, då det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

5

alltså syntes vara till gagn för statsverket, om annuiteterna å ett från

riksgäldskontor utlemnadt lån, för hvilket säkerheten vore betryggande

och hvarå räntefoten ej vore lägre än den, som vid statens upplåning

kunde ernås, ej förkortades utan under längre tid beredde lättnad i utgifterna

för statsskulden, och då således i detta fall statens och bolagets

fördel sammanfölle, fullmägtige funne sig böra förorda nådigt afseende

å bolagets anhållan om den ursprungliga amorteringstidens bibehållande

och dervid endast hade att tillägga, att, i händelse af bifall till ansökningen

i dess helhet, det syntes lämpligt att bolaget vid det tillfälle,

då den ifrågasatta inbetalningen komme att ega rum, af det derefter

återstående beloppet jemväl inbetalade hvad som erfordrades för detsammas

afrundande till närmast lägre tusental, hvarefter ny amorteringsplan

borde uppgöras, enligt hvilken sagda åsterstod komme att

slutbetalas samma år som det ursprungliga lånebeloppet eller år 1906.

Emedan staten vid det ifrågavarande lånets beviljande icke åsyftat

annat än att främja ett allmännyttigt företag, synes mig staten icke böra

förvägra bolaget förmånen att genom anlitande af sin reservfond i förtid

minska sin skuld, när sådant kan ske utan ränteförlust för staten,

helst statens säkerhet för återstoden af lånet icke genom reservfondens

användande för detta ändamål varder minskad. Och då, på sätt fullmägtige

erinrat, det är med statens fördel öfverensstämmande, att amorteringstiden

för lånet icke förkortas, anser jag mig böra förorda ansökningen

jemväl så vidt den afser den ursprungliga amorteringstidens bibehållande.

»

Utskottet har ej något att erinra mot denna Kongl. Maj:ts framställning,

utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 mars 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:33 Skrifvelse till Konungen, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående tillstånd för Borås jernväg saktiebolag att af bolagets skuld till riksgäldskonto a1 i texten