Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af vädd motion om afskrifning af oguldna återstoden af ett Vesans kärrodi sjöuttömningssamt odlingsbolag beviljadt lån.

1890-04-14 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:51, Utlåtande, med anledning af vädd motion om afskrifning af oguldna återstoden af ett Vesans kärrodi sjöuttömningssamt odlingsbolag beviljadt lån.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o Öl.

1

N:o 51.

Ant. till Riksd. kansli den 15 april 1890, kl. 5 e. in.

Utlåtande, med anledning af vädd motion om afskrifning af oguldna

återstoden af ett Vesans kärr- odi sjöuttömnings- samt

odlingsbolag beviljadt lån. (R. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 149) har herr N.

Jönsson föreslagit, att Riksdagen ville besluta, att det Vesans kärr- och

sjöuttömnings- samt odlingsbolag af Rikets Ständer vid 1862—1863 årens

riksdag erhållna statslån må till sitt återstående kapitalbelopp afskrifvas.

Då statsutskottet, till hvilket denna motion blifvit remitterad, nu

går att deröfver afgifva utlåtande, anser sig utskottet böra lemna en

öfversigt af ifrågavarande vattenafledningsföretags historia.

Sedan inom Listers härad i Blekinge län bildats ett bolag, benämndt

Vesans kärr- och sjöuttomnings- samt odlingsbolag, med ändamål

att genom dambyggnader hindra hafsvatten från att inströmma i

sjön Vesan och öfversvämma deromkring belägna kärr och sidlända

egor, att genom afledning och utpumpning uttömma det vatten, som

från andra håll ditkomme, samt att vidtaga förberedande åtgärder till

undanrödjande eller afhjelpande af hvad som kunde hindra ifrågavarande

ändamåls rättsliga befrämjande, allt i öfverensstämmelse med ett af

landtbruksingeniören Ph. Åkerman den 20 april 1860 upprättadt förslag,

sådant detsamma med särskilda bestämmelser kunde varda antaget eller

faststäldt; stadfäste Kongl. Maj:t den 10 april 1863 för nämnda bolag

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 35 Haft. . 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

reglemente, hvaruti, bland annat, stadgades dels uti § 2, att bolagets

delegare vore alla de egare eller innehafvare af den utaf ifrågavarande

vatten skadade jord, hvilka, enligt de i förordningen den 30 november

1841 faststälda grunder, skulle i förhållande till blifvande jordförbättring

i gäldandet af arbetskostnaden deltaga, och att, då den uti reglementet

afsedda jordegendom komme under en annan egares eller innehafvares

förvaltning, den nye egaren eller innehafvaren ansåges sjelfskrifven såsom

delegare i bolaget med företrädarens både rättigheter och skyldigheter,

dels ock i § 3, att en hvar vore bolagsman i förhållande till den

vinst han, efter skedd uppmätning och gradering af den vattenskadade

egendomen, befunnes hemta af kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsföretaget,

och att efter denna grund så väl hans ansvarighet som rösträttighet

skulle beräknas, men att intill dess rätta delaktighetsbeloppet

blifvit på sådant sätt bestämdt, hans andel i bolaget borde beräknas

efter den areal, han enligt bemälde Åkermans vid dennes omförmälda

förslag fogade uträkning innehade, med vilkor likväl att, om någon under

tiden fått utbetala för mycket eller för litet, sådan rättelse skulle ega rum,

att den, som utbetalt för mycket, återfinge sitt öfverskott och den, som

betalt för litet, fylde det som fattades, i begge fallen med ränta, när

rätta delaktighetsbeloppet blefve bestämdt. Uppå framställning af enskild

motionär beviljade Rikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag

ett lånebidrag af 50,000 riksdaler till företagets understödjande, under

vilkor, bland annat, att efter tre års förlopp från slutet af det år, hvarunder

lånemedlen utbekommits, borde årligen erläggas åtta procent af

hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta efter fem för hundra skulle

godtgöras å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra afbetalning

derå.

Efter det I^ongl. Maj:t derefter den 15 mars 1864 faststält ofvan

omförmälda, af Åkerman upprättade arbetsplan samt den 3 juni samma

år godkänt ett af den till företagets utförande utsedda arbetsdirektion

undertecknadt kontrakt om arbetets påbörjande sistnämnda år och fullbordande

före den 1 oktober 1867, blef det beviljade låneunderstödet

från riksgäldskontoret utbetaldt den 22 juli 1864. Arbetet påbörjades

samma år och fortgick under åren 1864 och 1865 i enlighet med den

faststälda planen, men vid 1866 års vårflod blefvo de för arbetets utförande

uppförda kanalvallar sönderskurna och bortförda, hvarigenom

dels stor skada orsakades å nedanför liggande odlad mark, dels ock den

afiedda Norje-åns vatten återfördes till sitt förra lopp genom sjön Vesan.

I anledning häraf beviljade Kongl. Maj:t den 10 augusti 1866 bolaget

ett amorteringslån från handels- och sjöfartsfonden å 10,000 kronor till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

3

företagets utförande och kanalvallarnes återställande i enlighet med ett

af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A. Remrner uppgjordt förslag,

slutande å 22,467 kronor.

Då emellertid företaget icke kunde inom den faststälda arbetsterminen

fullbordas, beviljade Kongl. Maj:t vid två särskilda tillfällen

förlängning af arbetstiden, senast till den 1 oktober 1872.

På framställning af enskild motionär medgaf dessutom Riksdagen

år 1868 den förändring i de bestämda vilkoren rörande det från riksgäldskontoret

anvisade lånet, att till och med 1870 blott fem procent

behöfde erläggas och att amorteringen ej behöfde begynna förr än med

år 1871.

Sedan derefter styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den

25 april 1872 aflåtit en skrifvelse till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Blekinge län med förständigande för bolaget att den 1 oktober 1872

hafva torrläggningsarbetet afsyningsgildt, vid äfventyr att styrelsen eljest

skulle finna sig nödsakad att göra hemställan om lånebidragens indrifning

på en gång, ingick arbetsdirektionen till Kongl. Maj:t med en skrift,

deruti direktionen, med förmälan att bolaget insett fruktlösheten af

sina bemödanden att, utan delegarnes ruinerande, fullborda sjötappningsarbetet

efter den faststälda planen och att bolaget derför vid bolagsstämma

den 11 juni 1872 beslutat genom direktionen anhålla, att den

en gång medgifna rättigheten till lånens amortering på vissa år måtte

bolaget förunnas, ehuru bolaget sett sig urståndsatt att fullborda sjöaftappningsarbetet,

i underdånighet anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes medgifva

bolaget rättighet att fortfarande liksom dittills genom årlig inbetalning

till stadgadt belopp erlägga ränta och afbetalning å båda lånen,

intill dess desamma sålunda blifvit till fullo gnidna.

Uti underdånigt utlåtande, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Blekinge län öfver denna framställning den 24 december 1872 afgaf,

anfördes, att företaget, som enligt det uppgjorda förslaget beräknats

kosta 86,775 riksdaler, redan då medtagit en kostnad för intressenterna

af 146,251 riksdaler, utan att likväl det afsedda ändamålet uppnåtts.

Ehuru detta höga kostnadsbelopp till någon del tillkommit genom

mindre ändamålsenliga åtgärder från intressenternas sida och genom

räntor å upptagna lån samt genom bristande kraft, enighet och beslutsamhet

hos intressenterna, vore likväl Kong]. Maj:ts befallningshafvande,

liksom nästan alla de personer, som om arbetet tagit kännedom,

öfvertygad derom, att detsamma icke kunnat bringas till ett tillfredsställande

slut efter den derför faststälda planen. Företaget hörde

onekligen till de svåraste i sitt slag, enär den areal, som skulle torr
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

läggas, egentligen vore en hafsvik, uti hvilken betydliga vattenmassor

utfölle dels genom två åar och dels genom det starka tillflöde, som i

synnerhet vid snösmältningstiden nedströmmade från en bergås.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåg derför företagets misslyckande

åtminstone till någon del vara beroende på förhållanden, som

icke kunde läggas intressenterna till last.

På grund af hvad sålunda förekommit föreslog Kongl. Maj:t genom

proposition den 18 januari 1873 Riksdagen att medgifva, att bolaget

finge, på de vilkor Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva, bibehålla

det statslån å 50,000 riksdaler, bolaget från riksgäldskontoret erhållit,

och återgälda lånet genom årliga inbetalningar i stadgad ordning

utan förbindelse för bolaget att torrlägga sjön Vesan.^

Sedan Riksdagen dertill lemnat sitt bifall, tillät Kongl. Maj:t genom

nådigt bref den 4 december 1874 bolaget att fortfarande bibehålla ifrågavarande

båda lån och desamma, jemlikt stadgade amorteringsplaner,

återgälda utan förbindelse för bolaget att i vidsträcktare mån än som

redan skett fullborda företaget.

Det från handels- och sjöfartsfonden beviljade lånet har sedermera

blifvit till fullo återbetaldt och förvaltningen af det från riksgäldskontoret

anvisade lånet har från och med år 1874 öfvertagits af statskontoret.

Under år 1888 ingingo derefter delegarne till Kongl. Maj:t med en

skrifvelse, hvari de, med förmälan att värdet af den genom företaget,

som utförts under ledning af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen

A. Remmer, vunna jordförbättringen, af utsedd nämnd år 1880 uppskattadt

till 81,867 kronor 64 öre, men af häradssynerätt nedsatt till

62,438 kronor 36 öre, icke ens motsvarade hälften af de kontanta utlägg,

bolaget hittills fått för arbetet vidkännas, och att så stor förlust

redan för bolaget uppkommit, att flere delegare i följd deraf måst gå

från hus och hem och att detsamma skulle blifva fallet med ännu flere,

om de till 4,000 kronor faststälda annuiteterna å omförmälda lån å

50,000 kronor skulle fortfarande gäldas, i underdånighet anhöllo, att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att den obetalda delen af lånet,

utgörande, enligt bifogad uppgift från statskontoret, med upplupen ränta

vid 1887 års slut 24,778 kronor 63 öre, måtte få afskrifvas.

Vid denna ansökning var fogadt, bland andra handlingar, bevis af

domhafvanden i orten att en stor del af de hemman, hvilka hade sina

egor inom området för ifrågavarande bolag, besvärades af inteckningar

för gäld intill och öfver hemmanens verkliga värde, hvilket särskildt

vore fallet med de hemman, hvilka syntes få vidkännas största kostnaden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

5

för företaget, samt att ställningen bland flertalet bland jordegarne

syntes vara sådan, som förmådde de icke i längden erlägga de bidrag,

hvilka år efter annat hos dem uttaxerades för återgäldande af ifrågavarande

statslån.

Öfver denna ansökning både yttranden afgifvits af åtskilliga myndigheter.

Förste landtmätaren i Blekinge län hade såsom sitt omdöme uttalat,

att värdet af den vunna jordförbättringen icke motsvarade räntan å de

derför nedlagda kostnader tillika med utgifterna för kanalarbetets årliga

underhåll, hvadan och då flertalet af delegarne i följd af den ojemna

och orättvisa årliga utdebitering, som följde af den ofvan omförmälda

bestämmelsen i bolagsordningen, att kostnaderna skulle utdebiteras efter

egovidden, intill dess företaget vore fullbordadt, icke fortfarande förmådde

bära dessa utgifter, förste landtmätaren ansåge skäl förefinnas

att bevilja den sökta afskrifningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade ansett tillräckliga skäl icke

förefinnas att tillstyrka afskrifning af hela det återstående lånebeloppet

med ränta, hvarjemte styrelsen anmärkt, att, om ansökningen bifölles,

många likartade ansökningar antagligen skulle framkallas, genom hvilkas

beviljande afsigten med statslån för utförande af vattenaftappningar och

odlingsföretag skulle i väsentlig mån förfelas.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län hade — med förmälan,

bland annat, att företagets misslyckande icke kunde tillskrifvas

delegarne och att äfven de delegare, som tillskyndats största båtnaden

af företaget, i allt fall i allmänhet icke beredts fördelar, motsvarande

värdet af de hittills nedlagda kostnaderna — tillstyrkt bifall till ansökningen.

Statskontoret hade, jemte meddelande af den upplysning, att under

åren 1869—1887 för ifrågavarande lån influtit 67,500 kronor, hvaraf

41,736 kronor 68 öre beräknats såsom ränta och återstoden 25,763

kronor 32 öre utgjort kapitalafbetalning, så att ett kapitalbelopp af

24,236 kronor 68 öre återstode oguldet, vidare anfört, att då ifrågavarande

sjösänkningsarbete, som enligt det uppgjorda förslaget beräknats

kosta 86,775 kronor, enligt vid ansökningen fogadt intyg medfört en

kostnad, förutom vissa ej upptagna utgifter, af 139,507 kronor 19 öre,

och denna kostnad med mer än dubbla beloppet öfverstege det värde,

hvartill fördelarne af det hittills gjorda ofullständiga arbetet uppskattats,

samt detta ofördelaktiga resultat till icke ringa del syntes böra tillskrifvas

förhållanden, hvarå bolaget icke kunnat hafva synnerlig inverkan,

ansåge statskontoret, med hänsyn jemväl dertill, att å ifråga
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

varande lån under hela tiden erlagts ränta efter 5 procent till samrnanräknadt

belopp af 41,736 kronor 68 öre, hvilken räntefot för de senare

åren måste anses jemförelsevis hög, sig kunna hemställa om sådan lindring

i de bestämda betalningsvilkoren, att räntefrihet å det återstående kapitalbeloppet,

24,236 kronor 68 öre, måtte bolaget medgifvas och att den

årliga inbetalningen nedsattes till 3,000 kronor för åren 1888—1894 samt

till 3,236 kronor 68 öre för år 1895.

I proposition af den 14 december 1888 föreslog Kongl. Maj:t 1889

års Riksdag att medgifva den af statskontoret sålunda tillstyrkta lindring

i de för ifrågavarande lån gällande betalningsvilkor.

Härförutom hade herr N. Jönsson jemväl vid 1889 års riksdag i

väckt motion föreslagit, att lånet måtte helt och hållet afskrifvas.

I afgifvet utlåtande yttrade statsutskottet, att, enär enligt dess åsigt

ifrågavarande företags misslyckande hufvudsakligen torde vara att tillskrifva

omständigheter, som det ej berott på delegarne att afhjelpa, och

främst den ringa erfarenhet beträffande ett sådant arbetes planläggning

och utförande, som vid tiden för förslagets upprättande stått till buds,

utskottet ansåge sig ega giltig anledning tillstyrka Riksdagen att behjerta

dessa delegares belägenhet, men att, då skäl förefunnes att antaga,

att de enskilda jordegarne icke vore utan skuld till företagets mindre

lyckliga resultat, utskottet funne sig härutinnan ej kunna gå längre än

till förordande af hvad Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med statskontorets

yttrande, föreslagit.

På utskottets hemställan beslöt derpå Riksdagen, att med bifall till

Kongl. Maj:ts förslag, men utan afseende å herr N. Jönssons motion,

medgifva den lindring uti de gällande vilkoren för återbetalning af det

Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsbolag af Rikets Ständer vid

1862—1863 årens riksdag beviljade lån, att det återstående kapitalbeloppet,

24,236 kronor 68 öre, skulle få räntefritt åtnjutas och återbetalningen

verkställas på det sätt, att för hvarje af åren 1888—1894 inbetalades

3,000 kronor samt för år 1895 3,236 kronor 68 öre; börande de

på år 1888 belöpande 3,000 kronor inbetalas under år 1889 och de

öfriga beloppen hvart och ett före slutet af det år, för hvilket beloppet

skulle erläggas.

Enligt hvad utskottet erfarit, har bolaget hittills icke gjort någon

afbetalning å ofvanberörda belopp, 24,236 kronor 68 öre.

I sin vid innevarande riksdag väckta, nu ifrågavarande motion åberopar

motionären hufvudsakligen innehållet af ett vid hofrättssyn i

anledning af rättegång om uppskattningen af det genom ifrågavarande

uttappning vunna jordförbättringsvärdet af statens landtbruksingeniör

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

7

E. W. Ewe såsom synerättens tillkallade, sakkunniga biträde i november

månad år 1888 afgifvet utlåtande öfver sjösänkningsföretaget, hvilket

utlåtande innehöll, bland annat: att medelvattenståndet i Vesan nu är

detsamma som före vattenafledningsföretagets utförande; att de för vattnets

afledande anlagda kanalerna varit dertill alldeles för små; att felaktigheterna

i förslaget haft sin orsak i då för tiden förefintliga ofullständiga

erfarenhetsrön rörande på saken inverkande förhållanden; att

jordförbättringen af bemälde landtbruksingeniör beräknades till ett värde

af 16,155 kronor 4 öre, så att, under förutsättning att anläggningarna

vidmagthölles, bolaget kunde af vattenledningen undfå en vinst per år,

efter fyra procent, af 646 kronor 20 öre; samt att hela arbetet vore,

såsom vattenafledningsföretag, att anse såsom alldeles misslyckadt.

Motionären anför vidare, att, enligt sammandrag af bolagets uttaxeringslängder,

bolagets utgifter uppgått till 171,122 kronor 95 öre

samt att bolagets utgifter således öfverskridit det vunna jordförbättringsvärdet

med ej mindre än 154,967 kronor 91 öre, som torde komma att

ökas med tusentals kronor endast i rättegångskostnader, innan pågående

ofvan omförmälda rättegång hunne afslutas; att af de i början till

bolaget inberäknade cirka 3,000 tunnland 1,200 ä 1,300 tunnland genom

rättegång blifvit från bolaget befriade och således endast 1,771 tunnland

6 kappland vore betalningsskyldiga eller i bolaget qvarstående; att, när

uppskattningen af jordförbättringsvärdet genom rättegång vunnit laga

kraft, samt uträkningen bolagsmännen emellan i enlighet med bestämmelserna

i 3 § af det för bolaget gällande reglemente blifvit verkstäld,

endast den till förbättring uppskattade jorden komme att i förhållande

till förbättringsvärdet i uttappningskostnaderna deltaga; att, då en stor

del af jorden säkerligen komme att åsättas ingen eller högst obetydlig

förbättring och dess egare således genom gjorda uttaxeringar betalt för

mycket till kostnaderna och på grund af förenämnda paragraf vore berättigade

att erhålla tillbaka hvad de sålunda betalt för mycket, kostnaderna

komme att gäldas af blott en del bolagsmän; samt att häraf

lätt kunde inses huru förtviflad och behjertansvärd deras ställning

vore, och att den begärda afskrifningen vore nödvändig för att de med

sina familjer skulle undgå att få gå ifrån sina hus och hem.

Då motionären trodde sig sålunda hafva visat, att de af statens landtbruksingeniör

Åkerman för arbetsföretagets utförande uppgjorda kalkyler

och planer, hvarförutan företaget säkerligen ej kommit till stånd,

varit felaktiga i beräkningarne och missledande, samt arbetet utförts

under ledning af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A. Remmer

och således staten genom sina tjenstemäns ofrivilligt missledande åtgär
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

der varit väsentligaste orsaken till detta olyckliga bolags tillkomst, för

hvars skull åtskillige bolagsmän blifvit ruinerade och ännu flere torde

blifva det utan annan förskyllan, än att de låtit leda sig af sakkunniga

mäns omdöme, hade motionären ansett den begärda afskrifningen af

lånet vara en gärd af rättvisa och billighet, helst bolagsmännen ändå

fått vidkännas flerdubbelt större förlust, än staten med efterskänkande

af lånets återstod skulle göra.

Af den redogörelse, som i det föregående blifvit lemnad, framgår

ovedersägligen, att ifrågavarande vattenafledningsföretag, om hvars svårigheter

icke ens de sakkunnige, än mindre jordegarne, vid dess början

hade någon insigt, utfallit så olyckligt, att inom vårt land näppeligen

något annat dylikt företag för delegarne medfört så svåra förluster,

utan torde detsamma i nämnda hänseende här i riket sakna motstycke.

Till följd af den undantagsställning, berörda företag sålunda

intager, lära de lättnader och medgifvanden, staten tilläfventyrs lemnar

delegarne i bolaget, icke kunna på giltiga skäl eller med utsigt till

framgång åberopas till förmån för andra af staten med lån understödda

bolag, hvilkas ändamål icke uppnåtts och som i stället för fördelar åt

sina delegare beredt förlust. Då härtill kommer, att det belopp, hvars

efterskänkande blifvit ifrågasatt, icke uppgår till mer än 24,236 kronor

38 öre och således torde få anses såsom jemförelsevis mindre betydligt,

samt att ett stort antal af delegarne, enligt hvad kronofogden i orten

hos Kongl. Maj:t upplyst, lefva under mer eller mindre tryckta förhållanden

och icke ega mer, än som erfordras för deras nödtorftiga bergning,

har utskottet funnit sig kunna tillstyrka bifall till motionen.

Härtill har utskottet så mycket hellre ansett sig ega anledning som, då

denna fråga vid sistlidne års riksdag förevar till behandling inom Andra

Kammaren, dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet förklarade,

att, sedan frågan förevar hos Kongl. Maj:t, upplysningar framkommit,

som stälde delegarnes förluster i en bjertare dager, än då

Kongl. Maj:ts proposition i ämnet beslöts, samt att, derest kammaren,

med afseende å de sålunda kända förhållandena, skulle finna sig manad

att i anledning af motionärens framställning gå längre än statsutskottet,

statsrådet icke hade något att erinra deremot.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må besluta, att oguldna återstoden

af det Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o Öl.

9

bolag beviljade statslån, 24,236 kronor 68 öre, skall

afskrifvas.

Stockholm den 14 april 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herrar grefve G. Sparre, H. P. P. Tamm, grefve E. C. A. Piper,

F. Boström, L. O. Larsson, S. Nilsson och A. Persson:

»Då, efter det sistlidna års Riksdag, utan votering i Första Kammaren

och med 106 röster mot 48 i den Andra, afslog ett af samme

motionär väckt, lika lydande förslag, som det utskottet nu tillstyrkt,

intet på saken inverkande inträffat, hafva vi ansett oss icke böra frångå

Riksdagens då fattade beslut. Handlingarna gifva oförtydbart tillkänna,

att, sedan 1889 års Riksdag befriat delegarne uti ifrågavarande bolag

från all räntebetalning å statens återstående fordran samt medgifvit

denna fordrans återbetalning med 3,000 kronor om året i sju år och

3,236 kronor 68 öre under det åttonde, den årliga utdebitering å delegarne,

hvilken för lånets gäldande erfordras, är af så ringa betydenhet,

att delegarnes ekonomiska välstånd icke kan vara beroende deraf. Vid

sådant förhållande synas icke heller ur denna synpunkt några skäl tala

för, att staten, som nästlidna år efterskänkte räntan å sin återstående

fordran, nu äfven efterskänker dennas kapitalbelopp. Dä härtill kommer,

att, derest Riksdagen bifaller motionen, andra framställningar af

enahanda art säkerligen ej skola uteblifva, måste vi reservera oss mot

utskottets tillstyrkande af motionen.»

Herrar P. J. von Ehrenheim, V. N. Ekenman, K. Bohnstedt och A.

Peterson hafva anhållit att få antecknadt., att de icke inom utskottet

deltagit i behandlingen af förevarande ärende.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1890. 4 Samt. 1 Afd. 35 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.