Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta, förslag i fråga om fixering af rustningsoch rotering sbesvär et rn. m.

1890-04-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:54, Utlåtande, i anledning af väckta, förslag i fråga om fixering af rustningsoch rotering sbesvär et rn. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

1

N:o 54.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1890, kl. 4 e, m.

Utlåtande, i anledning af väckta, förslag i fråga om fixering af

rustnings- och rotering sbesvär et rn. m.

(I. A.)

I särskilda inom Riksdagens Andra Kammare väckta, till statsutskottet

remitterade motioner bär föreslagits:

af herr Sven Nilsson, med hvilken herr P. Truedsson instämt,

(motion n:o 123), att Riksdagen måtte besluta följande tillägg i lagen

den 5:te juni 1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

nemligen:

Vid markegångssättningen skall ny uppskattning årligen eg a rum

å medelvärdet af rustnings- och i’oteringsbesväret för de till hvarje

regemente, corps eller båtsmanshåll hörande rusthåll eller rotar. Den

kostnad, hvarmed! rusthåll eller rote efter sådan uppskattning befinnes

vara betungad utöfver de i § 2 af denna lag bestämda värden, godtgöres

rusthållet eller roten af staten;

äfvensom att Riksdagen ville för genomförande af ofvannämnda

förslag höja förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären

med 170,000 kronor;

af herrar J. A. Johansson och C. T. Lind (motionen n:o 134),

att Riksdagen måtte besluta följande tillägg till 2 § uti lagen angående

lindring i rustnings- och roteringsbesvären af den 5 juni 1885,

efter mom. c):

d) att vid markegångssättningen skall med början 1891 och

sedermera hvart femte år ny uppskattning ega rum å medelvärdet af

rustningsbesväret för de till hvarje regemente eller corps hörande rustBih.

till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o b4.

eller rotehåll. Den kostnad, hvarmed rusthåll eller rote efter sådan

uppskattning befinnes vara betungad utöfver här ofvan bestämda värden,

godtgöres rusthållet eller roten af staten, på sätt § 10 föreskrifver.

Då Riksdagen år 1885 beslöt nedsättning med trettio procent i

de på viss jord hvilande grundskatterna samt lindring efter samma

beräkning i rustnings- och roteringsbesvären, afsågs visserligen, att, i

samma mån som skattenedsättningen egde rum, en motsvarande lättnad

skulle beredas i de på viss jord hvilande besvär, som utgöras till försvarsverket.

Men under det att de redan förut fixerade grundskatterna

sålunda blifvit nedsatta till vissa bestämda belopp, äro deremot de

verkliga kostnaderna för rustningen och roteringen underkastade väsentliga

förändringar, i följd hvaraf också rust- och rotehållare i afseende

å skattelindringen ingalunda blifvit likstälde med dem, som utgöra

grundskatter. Med afseende härå har utskottet funnit sig böra biträda

den i föreliggande motioner framstälda åsigt om att rustnings- och

roteringsbesvären böra, så vidt möjligt är, fixeras, dervid utskottet,

enär en fixering icke lämpligen lärer kunna genomföras utan i sammanhang

med en reglering af de ovissa rustnings- och roteringsbesvären,

på samma gång velat framhålla önskvärdheten af att en sådan

fixering icke inskränkes till vissa prestationer, utan måtte omfatta rustnings-

och roteringsbesvären i deras helhet. Om sättet, hvarpå eu

sådan reglering och fixering af rustnings- och roteringsbesvären lämpligen

bör anordnas, tilltror sig utskottet icke att framställa något förslag

utan anser, att denna visserligen svårlösta fråga lämpligast bör

öfverlemnas till Kongl. Maj:ts pröfning, och har utskottet så mycket

större anledning till antagandet att, derest Kongl. Maj:ts uppmärsamhet

blifver fäst å denna angelägenhet, förslag till densammas ordnande med

det snaraste kan vara att förvänta, som Kongl. Maj:t i sitt tal på rikssalen

vid riksdagens öppnande den 18 januari 1887 förklarade, att

förslag till ombildning af det indelta rytteriet och till en fixering af

rotehållet vore under utarbetning för att, om möjligt, redan vid

samma riksdag blifva föremål för Riksdagens behandling.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med anledning af

herrar S. Nilssons samt J. A. Johanssons och C. T. Linds ifrågavarande

motioner, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

3

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru de

på viss jord hvilande rustnings- och roteringsbesvären

lämpligast må kunna regleras och i hela deras

omfattning till ett bestämdt värde fixeras, samt derefter

till Riksdagen afgifva det förslag, som må befinnas

af förhållandena påkalladt.

Stockholm den 21 april 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

af herrar friherre B. A. Leijonhufvud, H. P. P. Tamm, E. V. R.

L. Königsfeldt, grefve E. C. A. Piper, R. G. von Hedenberg, K. Bohnstedt,

E. Fränekel, C. O. Bergman och von Schulzenheim, hvilka ansett,

att utskottets yttrande och förslag i förevarande ärende bort hafva

följande lydelse och innehåll:

»Genom bref till kammarkollegium af den 5 juni 1885 har Kongl.

Maj:t, under hänvisning derå, att, enligt lagen af samma dag angående

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, dessa besvärs i penningar

uppskattade värde vid hvarje regemente, corps eller båtsmanskompani

antagits såsom grund för beräkning af den beslutade lindringen af trettio

procent i samma besvär, men att de verkliga kostnaderna för rustningens

och roteringens utgörande skulle komma att tid efter annan i väsentligare

mån förändras, förklarat, att det vid sådant förhållande ock syntes böra

tagas i öfvervägande, huruvida icke jemväl det penningevärde, hvarefter

lindringen beräknas, borde, i stället för att orubbligt förblifva

vid samma i lagen om lindringen angifna belopp, medelst förnyade

uppskattningar å lämpliga mellantider underkastas de förändringar,

som kunde blifva erforderliga, för att detta värde skulle kunna å hvarje

tid ungefärligen motsvara de verkliga kostnaderna, samt derför och

med afseende jemväl å hvad vid riksdagen under öfverläggningarna

till förevarande lag i ämnet förekommit, uppdragit åt kammarkollegium

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

att gemensamt med arméförvaltningen å civila departementet och marinförvaltningen

till Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande och förslag i

nämnda fråga.

Med anledning häraf hafva kollegierna den 29 december 1886

afgifvit gemensamt utlåtande, deri särskild! till ompröfning och behandling

upptagits ett af herr Sven Nilsson vid öfverläggningen inom

Andra Kammaren rörande Kongl. Maj:ts proposition till 1885 års Riksdag

om lag angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären väckt

förslag om tillägg till berörda lag i nästan fullkomlig öfverensstämmelse

med hvad i förenämnda motion (n:o 123) af samma förslagsställare nu

blifvit hemstäldt; och har utskottet, som tagit del af detta utlåtande,

ansett sig, med hänsyn till de nu ånyo framstälda förslagen i dessa

ämnen, böra ur detsamma meddela .följande.

Hvad först beträffar den årliga markegångssättningens användande

för den årliga uppskattningen af rote- och rusthållsprestationernas

medelvärde, förekomme, enligt kollegiernas åsigt, i främsta rummet

den anmärkning, att det värde å vissa af indelningsverkets prestationer,

som hittills blifvit genom markegångssättning i orten bestämdt,

i flertalet fall varit lägre, stundom till och med betydligt lägre

än de nu faststälda afskrifningsvärdena för samma prestationer, livilket

förhållande framginge af eu inom kammarkollegium verkstäld undersökning

angående värdet enligt markegångssättningen åren 1876—

1885 å soldat- och båtsmansrotarnes prestationer, jemfördt med de för

samma regementen år 1885 faststälda medelafskrifningsvärden. Häraf

vore man åter berättigad till den slutsatsen, att, om markegångsdeputerade

skulle ega att verkställa en uppskattning efter hittills gällande

grunder, de genom denna uppskattning funna medelvärden å

naturaprestationerna i de flesta fall icke skulle komma att åtminstone

för de närmaste årtiondena öfverstiga de i 1885 års lag faststälda afskrifningsvärden

och hela operationen sålunda blifva utan verkan till

kostnadernas åsyftade fixering.

De grunder, enligt hvilka markegångssättningen å soldat- och

båtsmansrotars prestationer för närvarande bör verkställas, äro närmare

angifna i kammarkollegii kungörelse af den 9 oktober 1835.

Deraf framgår, att markegångsdeputerade skola specifikt utföra hel

rotes gemensamma kostnad sålunda:

aflöningen enligt innehållet af det för orten upprättade, af Kongl.

Maj:t faststälda allmänna kontrakt samt öfriga gällande stadganden,

legan till en tjugondedel af den i orten vanliga utgift till knektens

studsande och legaude,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

5

hemkall, som knekten njuter till värdet efter markegångspris af

deri ingående spanmål, hö och halm,

torpets afkastning, sådant det efter ortens allmänna kontrakt bör

bestås, till det af deputerade uppskattade värde,

vedbrand och mulbete samt torpets underhåll och nybyggnad likaledes

med det af deputerade uppskattade värde, det sistnämnda fördeladt

per år och beräknadt årligen t. ex. till en hundradedel af byggnadskostnaden;
allt

för hvarje län efter antagna grunder och gällande stadganden

för roteringsbesvärets utgörande.

Man kan, enligt kollegiernas mening, om dessa bestämmelser säga,

att de, med hänsyn till den uppgift, som föreslagits hädanefter böra

ställas å markegångssättningen, innehålla både för litet och för mycket,

att de å ena sidan icke medgifva full hänsyn till prestationens verkliga

kostnad, men å andra sidan lemna nog stort utrymme åt deputerades

subjektiva omdömen. Bristen framträdde synnerligen påfallande, när

man tänkte sig, att deputerade, som för närvarande hade till uppgift

att sätta de värden, enligt hvilka rotehållarne skulle utgifva ersättning

till statsverket, hädanefter skulle få till uppgift att bestämma de värden,

efter hvilka statsverket skulle utgifva ersättning till rotehållarne.

Å ena sidan skulle det då t. ex. visa sig att lönens, hemkallets och

torpafkastning ens beräkning efter regementets allmänna kontrakt och

andra allmänna stadganden, hvilken kunnat vara befogad, då derefter

skulle bestämmas en det kontraktsenliga besväret motsvarande ersättning

til] staten, alldeles icke vore tillräckligt, då fråga uppstode att

bestämma rotehållarens godtgörande för det besvär, han verkligen utgjorde,

hvilket ju ofta vore större, än kontraktet utvisade. Å andra

sidan kunde det icke förbises, att den fullkomliga frihet, som vore

lemnad deputerade vid värderingen af lega, torpbyggnad och torpunderhåll

samt öfriga icke benämnda förmåner, antagligen skulle vålla

mycken osäkerhet och nästan olösliga stridigheter mellan olika intressen,

då markegångssättningen skulle komma att fastställa ett medelvärde å

prestationer, som hädanefter skulle tjena ett helt annat syfte än det

nuvarande.

Det ville derför synas kollegierna uppenbart, att, om det skulle

åt markegångsdeputerade uppdragas att periodiskt fastställa sådana

medelvärden å indelningsverkets prestationer, efter hvilka statsverkets

ersättningar till rust- och rotehållarne skulle utgå, så måste sjelfva

metoden och grunderna för denna markegångssättning väsentligen förändras.

Man måste dervid tillse på en gång, att uppskattningen

komme att återgifva medelvärdet icke blott af den kontraktsenliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

utan af den verkliga prestationen, och att för sjelfva värderingen af

de till värdet vexlande och mycket olika naturaprestationerna faststäldes

så vidt möjligt objektiva och värderingens likformighet tryggande

grunder. Härtill komme, att, då det medelvärde, som genom

hvarje ny uppskattning vunnes, skulle jemföra^ med det afskrifningsvärde,

som år 1885 blifvit bestämdt, måste, på det att båda lederna i jemförelsen

skulle så vidt möjligt motsvara hvarandra, grunderna för de

periodiska värderingarna i möjligaste mån öfverensstämma med dem,

som tillämpats för vinnande af 1885 års afskrifningsvärden.

Vid en blifvande periodisk uppskattning af roterings- och rustningsprestationernas

kostnad borde först och främst iakttagas, att

från en sådan uppskattning borde undantagas de redan nu i fast

penningeafgift utgående trosspassevolansafgiften, afgiften för skyldigheten

att anskaffa och underhålla beklädnads-, remtygs- och beväringspersedlar

vid rusthållsinfanteriet och ersättning för exercisammunition

vid andra lifgrenadier regementet °), äfvensom hästvakansspanmälen, hvilken

lätteligen kunde till bestämd penningeafgift fixeras, hvartill komme

att följande prestationer numera alldeles upphört, nemligen beklädnads-,

remtygs- och beväringspersedlars underhåll vid det berustade kavalleriet

enligt kongl. förordningen den 19 juni 1885 samt beklädnadsersättningar

vid båtsmanshållet enligt kongl. förordningarne den 21

november 1884 och den 5 juni 1885. Men för öfriga prestationer borde

en uppskattning ske, så vidt möjligt i närmaste öfverensstämmelse

med grunderna för beräkningen af de i 1885 års lag faststälda medelvärden;

dock att jemförelsen med medelsiffror för kontraktsenliga

vakansafgifter, hvilken endast var en nödfallsutväg för 1880 års komité,

vid dessa följande, mera fullständiga uppskattningar af verkliga kostnaden

icke behöfde ifrågakomma.

Jemte meddelande af de grunder, som borde stadgas för periodiskt

återkommande uppskattningar af rustnings- och roteringsbördans

medelvärde, hafva kollegierna vidare anfört, att det emellertid vore

uppenbart, att uppskattningar åt denna art, förenade som de måste

vara med bearbetning af ett ganska vidlyftigt statistiskt material och

med ett mödosamt och grannlaga afvägande af flerahanda omständigheter,

hvilka inverkade på uppskattningen, särskildt af torpafkastningen

och af de mindre naturprestationerna, svårligen skulle kunna verkställas

af länens markegångsdeputerade å den korta tid, som åt deras

*) Enligt 1889 års Riksdags beslut har den rusthållare vid andra lifgrenadierregementet

åliggande skyldighet att bekosta regementets exercisammunition numera

upphört.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54. 7

olika bestyr vore anslagen. Icke heller kunde de nu stadgade formerna

för dessa nämnders bildande och verksamhet anses innebära tillräcklig

trygghet för, att den sakkunskap och oveld skulle derinom vara representerade,

hvilka borde kunna påräknas för en uppskattning, hvaraf

statsverkets intressen skulle så nära beröras. Slutligen tillkomme att

då 1885 års afskrifningsvärden vore faststälda för regements-, corpsoch

kompaniområden, men flere regementen, corpser och kompanier

hade sina rotar och rusthåll förlagda inom olika län, de nya afskrifningsvärdena

naturligen borde bestämmas lika för hvarje regementscorps-

och kompaniområde och icke kunna vexla för olika rotar inom

flamma^ regemente efter markegångssättning inom olika län.

Kollegierna förestälde sig derför, att för uppskattning, enligt de

angifna grunderna, af rote- och rusthållsprestationernas verkliga värde

borde utses särskilda kommissioner, en för hvarje regementes, corps’

eller kompanis stånd och så sammansatta, att såväl rote- och rusthållares

som statsverkets intressen samt nödig örtkännedom och sakkunsKap

vor8 inom dosaroma vederbörligen representerade.

Men om nu dylika kommissioner skulle få i uppdrag att med ej

unga besvär och kostnad periodiskt utröna den verkliga kostnaden för

rote- och rusthållare, så vore ingen fordran mera naturlig än den att

deras arbete också verkligen måtte leda till det resultat, som med detsamma

varit åsyftadt.

Detta syfte vore angifvet sålunda, att kostnaderna för indelningsverket

skulle blifva fixerade på samma sätt som grundskatterna, för

hvilket ändamål staten borde ersätta hela det belopp, hvarmed den

verkliga kostnaden vid hvarje ny uppskattningsperiod befunnes öfverstiga

den kostnad, som år 1885 blifvit antagen till beräkningsgrund

för då beslutad lindring. ö

Men det kunde icke förbises, att detta syfte alls icke blefve

upplyst allenast genom medeltalsberäkningar, sådana som läge till

grund för 1885 års afskrifningsvärden och som framgent på samma

sätt skulle årligen anställas. Om afskrifningsvärdet af t. ex. 180

kronor per rote inom tio år kanske höjdes till 220 kronor, och skilnaden,

40 kronor, betalades till rotehållare af statsverket, så verkade

denna ersättning såsom en fixering af bördan endast för de rotar der

prestationernas verkliga kostnad öfverensstämde med medeltalssiffran •

den vore deremot icke tillräcklig för de rotar, hvilkas börda stigit

med! mera än 40 kronor och åter allt för stor för de rotar, hvilkas

börda, stegrats i mindre grad. Men ifrågavarande medelvärden vore

som bekant, icke något tillfredsställande uttryck för de verkliga kostnaderna

ens vid flertalet af rotar eller rusthåll; det rådde nemligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

mellan de olika rotarne och rusthållen inom samma regemente, corps

eller kompani eller inom samma län icke obetydliga skiljaktigheter i

fråga om prestationernes storlek och värde, skiljaktigheter, hvilka

fortfarande i verkligheten skulle göra sig gällande oberoende af alla

medeltalsberäkningar.

Om man vidare besinnade, huru vidt skiljaktiga förhållandena

kunde vara vid olika tidpunkter för knektars antagande och å olika

orter inom samma regementes stånd, kunde det svårligen antagas, att

en uppskattning allenast af medelvärdet för ett regementes roteringsoch

rustningsprestationer skulle för framtiden med önsklig jemnhet

och rättvisa kunna bereda rotarne och rusthållen den ersättning för

stegrade kostnader, som hufvudsakligen åsyftades.

Dessa naturliga och oundvikliga skiljaktigheter i de olika roteoch

rusthållsnumrens vilkor skulle naturligtvis blifva ännu mera i ögonen

fallande, om med användning af ett uppskattningssystenp som

upptoge allenast medelvärden, skulle jemte den nu utgående lindringen

tillkomma en verklig fixering af bördan, det ville säga, om staten

icke blott lemnade en ersättning motsvarande vissa procent af1 de uppskattade

kostnadernas medelvärde utan derutöfver en ersättning motsvarande

hela det belopp, hvarmed blifvande medelvärden öfversköte

det nu bestämda. Det skulle då utan tvifvel mångenstädes inträffa,

att flera rotar, hvilkas kostnader i lega, penningelöner och naturaprestationer

växt långt mera än medelvärdets höjning utvisade, finge en

ersättning, som alldeles icke fixerade bördan, under det andra rotar

vid samma regemente eller kompani, hvilkas kostnader endast föga

eller kanske intet stegrats, genom samma* ersättning finge förmåner,

som mer eller mindre, i vissa fall kanske fullständigt motsvarade hela

prestationens värde. Eu sådan anordning skulle utan tvifvel framkalla

mycken ovilja och berättigade klagomål; den skulle framför allt icke

motsvara hvad som åsyftats, eller en sådan fixering af bördan, som ens

i någon mån likstälde densamma med en fixerad penningeskatt.

Med afseende härå borde de uppskattningar af naturaprestationernas

verkliga värde, som framgent skulle komma att ega rum, icke

anordnas så, att de afsåge allenast eu jemkning af de nu bestämda

medelvärdena för regemente, corps och kompani, utan så att de med

all den noggrannhet, som vederborde, angåfve hvarje särskildt roteoch

rusthållsnummers verkliga kostnader till jemförelse med det eu

gång bestämda medelvärdet af samma prestationer. Endast på detta

sätt kunde de rote- och rusthållare, hvilkas kostnader, till följd vare

sig af ökade anspråk från militärorganisationens eller befälets sida

eller till följd af allmän eller lokal, varaktig eller tillfällig stegring

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

i soldatens lönevilkor, blifvit betungade utöfver det en gång

bestämda måttet, också erhålla en mot stegringen svarande ersättning.

Endast på detta sätt kunde också den oegentligheten undvikas, att

statsverket finge utbetala ersättningar äfven till de rote- och rusthållare,

hvilkas börda, stegrats i vida mindre grad, än medelvärdet utvisade,

eller som möjligen till och med haft mindre kostnader än medelvärdet.

Genom, dylika periodiska detaljundersökningar rörande prestationernas

verkliga storlek skulle kunna vinnas eu i viss mån tillfredsställande

fixering af rote- och rusthållsbördor derhän, att vederbörande

rote- och rusthållare kunde anses i detta hänseende någorlunda likstälda

med dem, som utgjorde grundskatter, och försäkrade derom, att deras

särskilda bidrag till ett allmänt behof icke komma att väsentligen öfverstiga

ett en gång faststäldt belopp i varor eller penningar.

Dessa uppskattningar kunde ej heller anses outförbara; om än

det med dylika detaljuppskattningar förenade arbete och de deraf uppstående

kostnaderna antagligen blefve så betydande, att det knappt

vore tänkbart, att samma uppskattningar skulle kunna företagas hvarje

år, utan troligen måste inskränkas till perioder af fem eller tio år,

hvarigenom bördans fixering visserligen skulle blifva mindre fullkomlig!

Men oafsedd förenämnda erinringar hafva kollegierna framhållit

en annan olägenhet, som med ifrågavarande förslag vore oupplösligt

förbunden och vore af sådan beskaffenhet, att densamma syntes göra

hela förslaget oantagligt.

Den ifrågasatta fixeringen af rust- och rotehållarnes prestationer

hade nemligen ganska naturligt antagits komma att ske utan någon

rubbning i öfrigt vare sig af den härordning, som å samma prestationer

vore bygd, eller af dessa prestationer sjelfve. Infanteriets och flottans

manskap, kavalleriets manskap och hästar skulle, då ingen förändring

derutinnan vore ifrågasatt, fortfarande som förut anskaffas och underhållas

af rote- och rusthållare, hvilka fortfarande skulle ega att utse

och till befälets godkännande framställa begge äfvensom att efter kontrakt

och öfverenskommelse utgöra hvad som erfordrades i penningelöner,

naturapersedlar, utfodring, bostadsförmåner in. m. Den enda förändringen

skulle blifva, att allt hvad denna anskaffning och detta underhåll

komme att kosta utöfver ett visst på förhand bestämdt belopp, det

skulle hädanefter staten godtgöra rote- och rusthållare.

Men detta, att rote- och rusthållare, under det de fortfarande

som hittills ensamme bestämde utgifterna för knektens och hästens

anskaffning och underhåll, tillika, finge för dessa kostnader liksom

skrifva räkning på statsverket, det skulle enligt kollegiernas öfverBih.

till Bilcsd. Prat. 1890. 4 Sami 1 Afd. 38 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

tygelse medföra en så väsentlig rubbning af nu bestående förhållanden

och vara så stridande mot alla sunda statshushållningsgrundsatser, att

hela anordningen måste anses i grunden felaktig och till sina följder

skadlig. Det vore ej nog, att rote- och rusthållare skulle förlora allt

intresse för sparsamhet och hushållning vid ''hästens underhåll, vid

ryttarens, soldatens och båtsmannens legning och aflöning, sedan det

blifvit statsverket, som betalade kostnaderna, och att sålunda statsverket

inleddes i utgifter, öfver hvilkas begränsning det icke hade

någon verksam kontroll; utan kostnadernas ökning skulle snart nog

komma att ligga i rust- och rotehållares eget intresse och beställningen

som ryttare, soldat eller båtsman blifva synnerligen eftersträfvansvärd,

förenad som den blefve med förmåner, som på statsverkets bekostnad

kunde nästan utan gräns förökas. Besväret skulle af sig sjelft

öfvergå till ett privilegium, säkerligen till skada äfven för den militära

institutionens bestånd och utveckling.

Med hänsyn till hvad sålunda och i öfrigt blifvit anfördt ansåge

sig kollegierna böra till Kongl. Maj:ts ompröfning hemställa, huruvida

sådant afseende kunde fästas vid det ifrågavarande förslaget, att någon

framställning till Riksdagen borde göras om fixering af indelningsverkets

bördor efter de grunder, Indika för detta förslags affattning

varit bestämmande.

Utskottet, som i hufvudsak delar de af kollegierna rörande föreliggande

ämne i ofvan omförmälda utlåtande uttalade åsigter, anser sig

till bemötande af de uti ifrågavarande motioner framstälda förslag böra

hänvisa till hvad i samma utlåtande blifvit anfördt och finner sig, på

de af kollegierna förebragta skäl, böra afstyrka de väckta motionerna;

hvarvid utskottet endast velat erinra, att, sedan i enlighet med Riksdagens

beslut kungörelse den 13 juli 1887 utfärdats om båtsmanshållets

sättande på vakans, frågan om fixeringen af rust- och rotehållares vid

båtsmanshållet besvär redan måste anses hafva vunnit sin lösning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herrar S. Nilssons samt J. A. Johanssons och

C. T. Linds ifrågavarande motioner icke må af Riksdagen

bifallas.»

Herrar O. W. Odelberg, F. Boström och V. Af. Ekenman hafva

begärt få antecknadt, att de ej inom utskottet deltagit i förestående

ärendes behandling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.