Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande N:o 56

1890-04-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:56, Statsutskottets Utlåtande N:o 56

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

1

N:o 36.

Ant, till Riksd. kansli den 21 april 18S0, kl. 4 e. m.

Utledande, med anledning af väckta motioner om ändring i vilkoren

för lån ur odling slånefonden.

(R. A.)

Om ändring i vilkoren för lån ur odlingslånefonden hafva inom

Andra Kammaren väckts och från samma kammare till statsutskottet

remitterats två motioner, nemligen n:o 71 af herr C. G. JBergendahl och

n:o 183 af herr M. Andersson i Löfhult.

I .en vid sistlidna års riksdag väckt, men af Riksdagen ej bifallen

motion hade herr Bergendahl erinrat, att staten, sedan till följd af

1885 års Riksdags beslut den ändring vidtagits uti kongl. kungörelsen

af den 21 september 1883 rörande lån ur den s. k. mossodlingsfonden,

att annuiteten för dessa lån minskats från tio till åtta procent och räntan

nedsatts från fem till fyra och en half procent, genom fördelaktigare

låneoperationer till billigare lånevilkor lyckats anskaffa de medel,

som utanordnades till nämnda fond.

Af den berättelse, som 1888 års statsrevisorer aflemnat om granskning

af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning, framginge, att under

loppet af år 1888 försålts 3 61 o procent obligationer till pari kurs och

upplagts ett 3 procent lån, å hvilket den effektiva räntan antoges komma

att vida understiga 4 procent.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 39 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Under sådant förhållande, och då meningen ej kunde vara, att

staten skulle göra någon vinst på de medel, hon förskjöte, vare sig till

jordbrukets eller öfriga näringars understödjande, hade motionären ansett

tidpunkten vara inne att ifrågasätta en ytterligare sänkning i räntan

å lånen ur den s. k. mossodlingslånefonden, och hade motionären

förestält sig, att en sådan nedsättning borde kunna utan den ringaste

förlust för staten ske till fyra procent.

Motionären hade derför hemstält, att Riksdagen måtte för sin del

besluta, att annuiteten för lån ur fonden till understödjande af odling

af sänka marker måtte bestämmas att härefter utgöra åtta procent, deraf

som ränta skulle räknas fju-a procent å oguldna kapitalbeloppet.

Under åberopande af hvad sålunda anförts samt med hänvisning

dertill att, sedan berörda motion väcktes, räntefoten ytterligare nedgått,

i det att statens 3,e procent obligationer, genom hvilkas försäljning

till en del åstadkommes medel åt ofvannämnda fond, försålts till

öfver pari kurs, samt att sistlidna års Riksdag beviljat ett större sjösänkningsbolag

samma räntenedsättning, som motionären ifrågasatt, har

herr Bergendahl i sin omförmälda, vid innevarande riksdag väckta motion

förnyat nyssberörda hemställan.

Herr M. Andersson åter anför i sin motion hufvudsakligen följande:
Genom

de många omkostnader, hvilka sökandena af lån ur den

s. k. odlingslånefonden, enligt reglementariska föreskrifter, måste underkasta

sig innan lån kunde erhållas, hade denna lånefond icke så allmänt

anlitats, som önskligt vore. Lån utlemnades endast till torrläggningen,

men detta utgjorde i många fall icke halfva odlingskostnaden,

och till följd häraf jemte det att låntagaren nu vore skyldig att erlägga

fyra och en half procent årlig ränta från den dag lånet utlemnades,

blefve många odlingsföretag icke påbörjade.

Men om staten lemnade jordbruket litet mera hjelp genom att

nedsätta räntan för utlemnade odlingslån till fyra procent samt att låntagaren

befriades för att erlägga ränta under den tid, som åtginge för

odlingsarbetet, hvilket alltid behöfde tre år, hvarefter låntagaren borde

erlägga fyra procent årlig ränta jemte årlig amortering, såsom för nuvarande

odlingslån vore föreskrifvet, skulle genom en sådan förändrad

ränteberäkning jordbruket betydligt förbättras genom det att stora fält,

som nu vore vattendränkta och lemnade endast ett klent bete eller i

bästa fall ett'' dåligt starrhö, då skulle blifva torrlagda och odlade, så

att der kunde frambringas rika skördar af spannmål och foderväxter.

Som staten hade förmånsrätt för utlemnade odlingslån, kunde sta
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

3

ten ingenting förlora, men stora fördelar skulle vinnas så val för det

allmänna som för den enskilde jordbrukaren, om Riksdagen och regeringen

bifölle hvad motionären bär framstält.

Motionären föresloge derför, att Riksdagen måtte besluta, att lån,

som utlemnades af odlingslånefonden till torrläggning af sänka trakter

och odlingsföretag, skulle vara räntefria de tre första åren och att derefter

skulle erläggas fyra för hundrade årligen samt årlig amortering,

såsom hittills vore föreskrifvet, samt att äldre lån i denna fond blefve

i afseende på ränteb er åkning likstälda med nya lån, eller fyra för

hundrade.

Hvad nu först beträffar motionärernas yrkande om nedsättning af

räntan å lån ur odlingslånefonden från 4''A till 4 procent, vill utskottet

erinra, att dessa lån utlemnas från statskontoret, som dertill erhåller

medel dels genom inflytande annuiteter å äldre odlingslån, dels från

riksgäldskontor, hvilket enligt §§ 14 och 15 af det derför senast utfärdade

reglemente har att i mån af behof till fonden öfverlemna medel

till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteterna

kunde erfordras till fyllande af högst en million kronor årligen. För

den ränteutgift, som genom berörda medels öfverlemnande till fonden

förorsakas riksgäldskontor, skall kontoet af fonden erhålla godtgörelse.

De belopp, som med anledning häraf hittills af riksgäldskontor

till fonden levererats, utgöra enligt fullmägtiges berättelse till innevarande

års Riksdag 2,149,850 kronor 7 öre, nemligen:

för år 1885 .......................................... kr. 503,839: 34

» » 1886 ......................................... » 824,315: 26

» » 1887 ................................................ » 821,695: 47

kr. 2,149,850: 07

hvarjemte för år 1888 på riksgäldskontor anvisats 525,505 kronor

84 öre, hvaraf dock ännu icke något blifvit lyftadt.

Den ränta, statskontoret har att för ifrågavarande forsträckningar

till fonden godtgöra riksgäldskontor, är för närvarande och tills vidare

bestämd till fyra procent.

I fråga om denna räntefot tillåter sig utskottet att ur ett af fullmägtige

i riksgäldskontor till statsutskottet vid 1889 års riksdag afgifvet

yttrande öfver herr Bergendahls då i ämnet väckta motion här

anföra följande:

»Hvad beträffar den ränta af fyra procent, som riksgäldskontor

å sina försträckningar till fonden för närvarande åtnjuter, anföres visserligen

i motionen, att svenska statens från innehafvarens sida oupp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

sägbara 3,6 procent obligationer, med hvilkas utsläppande afsetts, bland

annat, beredande af medel till samma försträckningar, blifvit under sistlidna

år försålda af riksgäldskontoret till pari kurs. Denna uppgift är

dock, på sätt af fullmägtiges berättelse till innevarande Riksdag inhemtas,

rigtig endast beträffande ett jemförelsevis obetydligt belopp; hvaremot

för dem af ifrågavarande obligationer, Indika, hufvudsakligen för

odlingslånefondens räkning, först utsläpptes, endast 96 procent erhöllos;

hvartill kommer, att en dylik upplåning ej alltid kan så afpassas eller

lånebeloppens återbetalning så på förhand beräknas, att icke möjligen

någon ränteförlust kan uppstå.

Till följd häraf och med erinran att, om än vid blifvande obligationsförsäljning

för ifrågavarande ändamål medel för odlingslånefondens

räkning möjligen må kunna anskaffas till lägre ränta än hittills, sådant

likväl icke kan verka till minskning i den ränta, som bör riksgäldskontoret

godtgöras å de belopp, som redan blifvit af kontoret till fonden

förskjutna, kunna fullmägtige beträffande den remitterade motionen

ur riksgäldskontorets synpunkt ej afgifva annat yttrande, än att de ej

skola underlåta att nedsätta räntefoten å de till odlingslånefonden hädanefter

utgående förskott, i den mån riksgäldskontorets upplåning för

ändamålet dertill gifver anledning.»

I betraktande af hvad fullmägtige i riksgäldskontoret sålunda anfört,

och då skilnaden mellan den ränta, statsverket erlade å de upplåga

medel, som för odlingslånefondens räkning till fonden levererades,

och den ränta, som å lånen debiterades, syntes erforderlig för att betäcka

dels det fem års ränteanstånd, som lånen förunnats, dels de med lånens

förvaltning förenade kostnader in. in., ansåg sig statsutskottet vid 1889

års riksdag åtminstone för det närvarande ej kunna tillstyrka nedsättning

i räntan å de från fonden utlemnade lån.

Af senaste båda revisionsberättelser om granskningen af riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning samt af fullmägtiges i nämnda kontor

berättelse till nu församlade Riksdag inhemtas, att de kurser, statens

3,6 procent obligationer vid försäljning betingat, äro:

år

1887

96

°/o

för

obligationer å.......

......................... kr.

2,287,000

—

97

°/o

»

» .......

......................... »

1,000,000

—

98

°/o

»

» .......

.......................... »

702,000

—

år

1888

|9872

°/o

»

» .......

.......... »

480,000

—

983h

°/o

»

)) .......

........................ »

95,000

—

988/io

°/o

»

» .......

.......................... »

100,000

—

Transport kr.

4,664,000

—

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

5

ar

1888

99

99 V*

(100

jioo

\1003/4

år 1890 1003/4

år 1889

°/o för obligationer å

°/o » »

°/o » ))

°/o - » »

°/o » »

°/o » »

Transport kr. 4,664,000

................... » 2,603,000

................... » 2,708,000

................... » 25,000

................... » 4,291,000

................... » 3,259,500

................... ''»_25,000

kr. 17,575,500

Utskottet är vidare i tillfälle att meddela, att den svenska mosskulturföreningen

hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om nedsättande af

räntan å lån från odlingslånefonden till fyra procent. Efter nådig remiss

hafva yttranden öfver denna ansökning afgifvits af, bland andra,

kongl. statskontoret och fullmägtige i riksgäld skontoret.

Statskontoret har hufvudsakligen anfört: att den ränta, som riksgäldskontoret

beräknade för derifrån lemnade försträckningar till fonden,

uppginge till 4 procent, och att de tillgångar, som dessutom inflöte till

fonden, eller annuiteterna å andra odlingslån, jemväl syntes böra lemna

en ränteinkomst ej understigande 4 procent; att låntagarne åtnjöte den

förmånen, att ränta å odlingslån icke behöfde erläggas under de fem

första åren från lånets första lyftningsdag, utan lades räntan vid de fem

årens slut till den beviljade lånesumman; att, med anledning häraf och då

det icke kunde undvikas, att oförräntade behållningar å fonden innestode,

nödigt vore, att fonden erhölle något högre ränta, än den fonden

sjelf hade att erlägga; samt att det derjemte syntes tvifvelaktigt, om

man än vidare kunde påräkna att erhålla penningar till den låga räntefot,

hvaremot under senare tiden penningar lemnats vid upplåning mot

fullgod säkerhet.

Fullmägtige i riksgäldskontoret förmälde i utlåtande af den 30

sistlidne januari, att, då det räntebelopp af 4 procent för år, som fonden

hade att till riksgäldskontoret erlägga å de till densamma lemnade

försträckningar, kunde antagas motsvara den ränteutgift, kontoret måste

erlägga för de medel, som för fondens räkning till och med år 1888

upplånats, jemte den ränteförlust riksgäldskontoret fått vidkännas, intill

dess medlen kunnat för det afsedda ändamålet användas, fullmägtige,

sa länge nuvarande föreskrifter angående fonden gälde, icke kunde

undgå att beräkna nämnda ränta å de medel, hvilka af riksgäldskontoret

hittills öfverlemnats till fonden; att deremot—enär af riksgäldskontorets

från innehafvarens sida ouppsägbara 3,6 procent obligationer un
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

der sistlidna år ett större belopp försålts till sådan kurs, att den ränteutgift,

som af denna upplåning förorsakades riksgäldskontoret, icke uppginge

till 4 procent — räntan å de medel, Indika i den närmaste framtiden

komme att försträckas fonden, kunde sättas till något lägre belopp;

men att, då det ej med visshet kunde antagas, att kontoret framdeles

skulle blifva i tillfälle att på lika fördelaktiga vilkor som under

sistlidna år anskaffa medel till fonden, fullmägtige i förevarande hänseende

icke kunde afgifva annat yttrande, än att fullmägtige hade för

afsigt att bestämma räntan å de belopp, som under innevarande år

komme att till statskontoret för fondens räkning öfverlemnas, till 33/<

procent för år.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t vid föredragning

af berörda ärende funnit mosskulturföreniugens framställning icke till

någon vidare åtgärd föranleda.

Af hvad i det föregående blifvit, anfördt finner utskottet det tydligen

framgå, att räntan å de lån, hvilka hittills utlemnats från fonden,

för närvarande icke kan nedsättas till 4 procent, utan att förlust för staten

uppkommer. Hvad åter beträffar de lan, som kunna komma att hädanefter

utlemnas, torde, äfven om för närvarande förefinnes anledning antaga,

att eu räntenedsättning i framtiden sannolikt skall kunna vidtagas, frågan

likväl nu vara för tidigt väckt. Dels har nemligen den nuvarande låga

allmänna räntefoten icke funnits så länge, att den kan antagas vara af

mera stadigvarande natur, dels torde det få anses lämpligare att för

räntenedsättningen afvakta en tidpunkt, d.å denna nedsättning kan tillgodokomma

icke blott nya lån utan äfven de äldre.

Vid denna frågas bedömande bör för öfrigt icke lemnas ur sigte,

att den ränta, som erlägges för lån ur odlingslånefonden, i verkligheten

icke uppgår till den förskrifna, eller 41h procent. Den lånen ur nämnda

fond beviljade förmån af fem års ränteanstånd medför nemligen, att

den effektiva räntan å lånen understiger 4Vs procent, och skulle, om

räntan bestämdes till blott 4 procent, antagligen nedgå till ett belopp,

som, med hänsyn till de af såväl statskontoret som fullmägtige i riksgäldskontoret

omförmälda ränteförluster, ingalunda gåfve staten ersättning

för den ränteutgift, staten måste för lånemedlens anskaffande vidkännas.

På grund häraf anser sig utskottet icke böra för närvarande tillstyrka

den begärda räntenedsättningen.

Hvad angår de yrkanden, som ytterligare innehållas i herr

M. Anderssons motion, har utskottet funnit det tvifvelaktigt, huru vida

motionären hemstält, att ur odlingslånefonden måtte beviljas lån icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

7

blott, såsom nu egen ruin, för torrläggningsarbetet utan äfven för sjelfva

odlingen. Afser motionen en sådan ändring i nu gällande föreskrifter

angående nämnda fonds användning, anmärker utskottet, att ett dylikt

stadgande skulle stå i bestämd strid mot de åsigter, riksdagen hyste

vid odlingslånefondens bildande år 1883 och hvilka åsigter funnit uttryck

i samma års Riksdags skrifvelse till Konungen angående, bland

annat, lånunderstöd för odling af sänka trakter. Sedan Riksdagen i berörda

skrifvelse uttalat den mening, att Riksdagen funnit det vara af

vigt, att staten verksammare än dittills befrämjade odlingsarbetet i landet,

men att vid de åtgärder, hvilka staten derutinnan kunde vilja vidtaga,

eu viss försigtighet torde vara af nöden, yttrar Riksdagen vidare:

»I detta hänseende synes det i främsta rummet vara nödvändigt

att undvika sådana mått och steg, som skulle kunna leda till en konstlad

företagsamhet i större omfång eller med större hastighet, än som

vore med en sund ekonomisk utveckling förenliga.

Riksdagen kan, med hänsyn härtill, ej annat än biträda den af

Eders Kongl. Maj:t uttalade åsigt, enligt hvilken lån bör lemnas till

belopp, som motsvarar endast kostnaden för torrläggningen, men icke

kostnaden för den egentliga odlingen. Det kan visserligen vara möjligt,

att med denna begränsning månget odlingsarbete, som eljest skulle

företagits, ej så snart kommer till utförande, men detta förhållande synes

vida att föredraga framför möjligheten deraf, att staten genom en

allt för långt gången uppmuntran skulle i affärsföretag inleda enskilde,

som saknade utväg att sjelfva anskaffa medel till den rent produktiva

delen af arbetet. Om staten på sådant sätt lemnade hela det erforderliga

förlaget, skulle ock lätteligen häraf kunna blifva en följd, att

de vidsträckta, odlingsbara mossarne af förvärfsbegäret gjordes till föremål

för eu öfverspekulation, så mycket vådligare, som den kunde bedrifvas

i ett ovanligt vidsträckt omfång, och hvilken med deraf följande

reaktion i längden ej kunde vara nyttig hvarken för jordegarne,

för det ekonomiskt sunda, efter omsorgsfull pröfning beslutade odlingsarbete,

hvilket staten vill befrämja, eller för landet och dess näringar

i det stora hela.

Annorlunda blir naturligtvis förhållandet, och vida mindre skäl att

befara förhastade företags påbörjande förefinnes, om, i enlighet med

Eders Kongl. Maj:ts förslag, det öfverlemnas åt den enskildes omtanke

att anskaffa medlen till sjelfva odlingen. Nödig hänsyn till inteckningshafvarnes

säkerhet synes ock, på sätt här nedan sägs, påkalla,

att lånebeloppet inskränkes till vattenaflednings- och afdikningskostnaden».

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Då de skäl, 1883 års Riksdag anförde emot låneunderstödens utsträckande

äfven till odlingsarbetet, synas utskottet fortfarande ega

full giltighet, samt det af motionären föreslagna medgifvandet af tre

års räntefrihet för lånen är en åtgärd, som torde kunna till sin verkan

jemföras med eu utsträckning af lånen, har utskottet icke kunnat biträda

hvad herr M. Andersson i sin motion föreslagit.

Utskottet hemställer,

att herrar G. G. Bergendahls och M. Anderssons

ifrågavarande motioner icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 april 1890.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf* Sparre.

Reservationer:

af herrar L. Jönsson, J. Jonsson och L. F. Odell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.