Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om nedsättning af räntan å de, till enskilda jernvägsanläggningar lemnade låneunderstöd, af statsmedel.

1890-04-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:57, Utlåtande, i anledning af vädd motion om nedsättning af räntan å de, till enskilda jernvägsanläggningar lemnade låneunderstöd, af statsmedel.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

9

N:o 57.

Ant. till Biksd. kansli den 21 april 1890, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om nedsättning af räntan å

de, till enskilda jernvägsanläggningar lemnade låneunderstöd,

af statsmedel.

(R, A.)

I en inom Andra Kammaren väckt och till statsutskottet remitterad

motion (n:o 49) har herr J. A. Johansson i Strömsberg erinrat, hurusom

Kongl. Maj:t, för att befordra anläggning af enskilda jern vägar inom

skilda delar af landet, på grund af från Riksdagen derom erhållet uppdrag,

vid flera tillfällen beviljat de enskilda jernvägsbolagen lån mot

säkerhet af första inteckning i jernvägen med alla dess byggnader,

materiel och inventarier och mot en ränta och amortering, som bestämts

i förhållande till den vid lånets utlemnande gällande räntefot.

Då enskilda jernvägar först började anläggas inom vårt land hade

vederbörande, såsom motionären syntes med full rätt, ansett att allt

möjligt understöd från statens sida borde lemnas dessa företag. På

senare tider syntes en helt annan åsigt gjort sig gällande, så att staten

numera i stället för att gynna dessa företag, syntes vilja begagna sig

af den beroende ställning, hvari bolagen på grund af dén lemnade

koncessionen stode, för att af företaget bereda sig största möjliga inkomst.

Af de utgifter, som ålåge det oftast med små tillgångar arbetande

jernvägsbolaget vore i allmänhet räntan på statslånet den största och

Bill. till Biksd. Prof.. 1890. 4 Sami 1 Afä. 39 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

svåraste att få ihop medel till; ja, mången gång måste bolaget för att

kunna fullgöra denna betalning afstå från inköp af materiel och dylikt,

som vore nödvändigt för att pa ett föi'' allmänheten tillfredsställande

sätt sköta trafiken. Så mycket hårdare kändes detta, när räntan pa

penningar fallit så betydligt som nu vore förhållandet, sedan jernvägs
lånen

af staten utlemnades. _ .

På grund häraf föreslog motionären, att Riksdagen ville besluta,

att räntan å alla de af staten till enskilda jernvägsbolag lemimde lån

måtte från 1 januari 1801 nedsättas till 4 procent och amorteringen a

samma lån utgå med en half procent årligen.

Utskottet har begärt och erhållit fullmägtiges i. riksgäldskontor

yttrande öfver berörda motion, hvilket den 20 sistlidne mars afgifna

yttrande är af följande innehåll: _ . .....

»Med anledning af statsutskottets skrifvelse till fullmägtige i nksgäldskontoret

af den 6 sistlidne februari med anhållan om fullmägtiges

yttrande öfver en" af herr J. A. Johansson i Strömsberg inom Riksdagen

väckt motion om nedsättning till 4 procent af räntan å.af staten till

enskilda jernvägsbolag utlemnade lån, få fullmägtige^ till en böljan

erinra, att de äldre enskilda jernvägsbolagen å sina lån icke erlägga

högre ränta än 4 procent, tvenne till och med derunder, men att de

jernvägsbolag, hvilka erhållit lån utaf de vid 1871 års riksdag och derefter

anvisade anslag till låneunderstöd lör enskilda jernvägar eilägga,

några 5, men det stora flertalet 472 procent ränta.

Om ränta och amortering å dessa låneunderstöd har Riksdagen

för nedannämnda lånefonder ursprungligen meddelat följande bestämmelser

nemligen:

för lån ur 1871 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fem

för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgör afbetalning derå;

att räntefrihet finge beviljas för högst tre år, dock icke utöfver

ett år från den dag då,- enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg

senast skulle vara färdig och för trafik öppnad;

Att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter sistnämnda dag;

för lån ur 1876 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fem

för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgör afbetalning derå;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

11

att räntefrihet ej finge beviljas, men anstånd med räntans erläggande

medgifvas för högst tre år, dock icke utöfver ett år från den

dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara

färdig och för trafik öppnad, skolande den sålunda uppskjutna liqviden

af räntan fullgöras, genom en mot samma räntas belopp svarande

utsträckning af tiden för annuitetens erläggande, så att statsverket för

sin försträckning blefve till fullo godtgjordt;

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter den dag, då,

enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skall vara färdig och

för trafik öppnad;

och för lån ur 1881 och 1886 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till fem procent å ursprungliga

försträckningsbelÖppet, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter

fyra och en half för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden

utgör afbetalning derå;

att räntefrihet ej finge beviljas, men anstånd med räntans Biläggande

medgifvas för högst tre år, dock icke utöfver ett år från den

dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara

färdig och för trafik öppnad; skolande beloppet af den ränta, med hvars

erläggande anstånd sålunda medgifvits, till staten inbetalas, sedan genom

de stadgade annuitetsliqviderna all öfrig ränta, med hvilken anstånd

icke beviljats, blifvit gulden och kapitalet godtgjordt, så att efter nämnda

tids förlopp med annuitetens erläggande fortfores så länge, till dess

äfven beloppet af den ränta, med hvars erläggande anstånd medgifvits,

blifvit till staten inbetaldt, och

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter den dag, då enligt

Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara färdig och för

trafik öppnad.

I anledning af inom Riksdagen gjorda framställningar medgaf

1883 års riksdag för de ur 1871 och 1876 års anslag utgifna lån annuitetens

nedsättning till 57j procent å ursprungliga lånebeloppet, af hvilken

annuitet först skulle godtgöras 5 procent ränta å oguldet kapitalbelopp

och återstoden utgöra kapitalafbetalning derå.

Af detta medgifvande begagnade sig samtliga låntagare ur nämnda

båda fonder med undantag af Krylbo—Norbergs, Upsala—Margretehills

och Karlskrona—Vexiö jernvägsaktiebolag, hvilka erhållit lån ur 1871

års fond.

Vid 1886 års riksdag nedsattes derpå annuiteterna å lån ur 1871

och 1876 års anslag till 5 procent, hvaraf 472 procent skulle utgöra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

ränta och återstoden kapitalafbetalning. Såsom vilkor för åtnjutandet

af denna nedsättning stadgades emellertid, att de jernvägsaktiebolag,

hvilka begagnade sig deraf, skulle vara underkastade de jemkningar

i erhållna koncessionsvilkor eller andra af Kongl. Maj:t för dem gifna

bestämmelser, Indika Kongl. Maj:t ur statens och det allmännas synpunkt

samt för åstadkommande af närmare öfverensstämmelse med de under

senare tid gifna koncessioner kunde finna skäl föreskrifva.

Sju jernvägsbolag begagnade sig af den sålunda medgifva räntenedsättningen,

hvaremot de återstående tre bolagen icke begagnade sig

deraf. Dessa bolag voro Krylbo—Norbergs och Upsala—Margretehills

jernvägsaktiebolag, hvilka fortfarande liqvidera sina lån enligt de ursprungliga

vilkoren, således med en annuitet af sex procent, deraf fem procent

ränta, samt Bergslagernas jernvägsaktiebolag, som betalar sitt ur 1871

års fond erhållna lån på det af 1883 års Riksdag medgifna sätt eller

med eu annuitet af 5V2 procent, deraf 5 procent ränta.

Lika med motionären äro fullmägtige af den åsigt, att staten ej

vid försträckningar af sådan natur som de ifrågavarande bör bereda sig

vinst på det enskilda företagets bekostnad, men lika litet torde staten,

derigenom att den med sin större kredit träder emellan och åt de enskilda

jernvägsbolagen anskaffar anläggningskapital, böra åsamka sig någon

förlust.

För att erhålla kännnedom om i hvad mån detta skulle blifva fallet,

om den ifrågasatta räntenedsättningen vidtoges, hafva fullmägtige

anmodat lektorn i matematik och fysik vid högre latinläroverket å Södermalm

E. J. Lundberg att verkställa en uträkning af medelräntan å

svenska statens fonderade skuld. Denna uträkning, hvaraf en afskrift

bifogas, har gifvit det resultat, att effektiva räntan å den fonderade

statsskulden i dess helhet utgör 4,i88 procent, Till följd deraf att för

uträkningen lagts till grund statsskuldens storlek och beskaffenhet vid

1889 års slut, kommer visserligen, efter genomförandet af konverteringen

utaf 1875 års 4V2 procent lån, nämda medelränta att minskas, men

den kommer dock att fortfarande öfverstiga 4 procent.

Redan på grund häraf anse sig fullmägtige böra afstyrka den

föreslagna räntenedsättningen. Åtskilliga omständigheter, hvarför fullmägtige

här nedan tillåta sig redogöra, föranleda emellertid, att, äfven

om medelräntan å statsskulden skulle nedgå till 4 procent, räntan å lån

till enskilda jernvägsbolag icke kan utan förlust för staten nedsättas till

samma belopp.

Vid uträkningen af de olika statslånens effektiva ränta har icke tagits

i betraktande, att räntan erlägges två gånger om året, Medtages denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57. 13

faktor i räkningen, blifver den effektiva räntan å statslånen och således

jemväl medelräntan å statsskulden högre, hvithet i förevarande fall eger

så mycket större betydelse som jernvägsbolagen erlägga räntan å sina

lån från riksgäldskontoret endast eu gång om året vid dettas slut.

Den ränta, bolagen betala, är för öfrigt i sjelfva verket mindre

än den nominella i bolagens skuldförbindelser till staten förskrifna.

Tages nemligen i betraktande värdet af den räntefrihet, som förunnats

lån ur 1871 års anslag, äfvensom värdet af det anstånd med räntas

erläggande, som beviljats för lån ur 1876 års anslag, utgör, enligt hvad

förut gjorda och till utskottet öfverlemnade uträkningar upplysa (se

statsutskottets utlåtanden n:o 48 vid 1883 års riksdag och n:o 52 vid

1886 års riksdag) den effektiva räntan för nämnda två kategorier af lån

respektive 4,13 och 4,23 procent. Härvid bör dock erinras, att till grund

för denna uträkning lagts den af bolagen ursprungligen förskrifna ränta

åt o procent. Sedan emellertid räntan å lånen ur 1871 och 1876 års

fonder numera endast utgör 4V2 procent, är den ränta, som af bolagen

i verkligheten betalas å nämnda lån, likasom å lånen ur 1881 och 1886

års fonder, ännu lägre.»

Med åberopande af hvad fullmägtige sålunda anfört får utskottet

hemställa,

att herr J. A. Johanssons ifrågavarande motion

icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 april 1890.

På statsutskottets vägnar.

Gustaf Sparre.

Bih. till Rilcsä. Prof.. 1890. 4 Sami 1 Afl 39 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.