Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Iiongl. May.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående ersättning åt byggmästaren C. H. Hallström för lidna förluster å universitetsbyggnaden i Upsala äfvensom en i ämnet väckt motion.

1890-05-01 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:61, Utlåtande, i anledning af Iiongl. May.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående ersättning åt byggmästaren C. H. Hallström för lidna förluster å universitetsbyggnaden i Upsala äfvensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

1

N:o 61.

Ant. till Riksd. kansli den 1 maj 1890, kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af Iiongl. May.ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående ersättning åt byggmästaren

C. H. Hallström för lidna förluster å universitetsbyggnaden

i Upsala äfvensom en i ämnet väckt motion.

(l:a och 2:a U. A.)

Sedan Kongl. Maj:t i den till Riksdagen aflåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof föreslagit dels under åttonde

hufvudtiteln (punkten n:o 73), att Riksdagen rnåtte på extra stat bevilja

till ersättning åt byggmästaren Carl Henrik Hallström för lidna

förluster å universitetsbyggnaden i Upsala 50,000 kronor, dels ock under

nionde hufvudtiteln (punkten n:o 12), att byggmästaren Hallström måtte

å allmänna indragningsstaten från och med innevarande år under sin

återstående lifstid årligen åtnjuta ett belopp af 3,000 kronor,

samt herr A. V. Carlson uti en inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 187) för sin del hemstält, att Riksdagen måtte bevilja byggmästaren

Hallström såsom någon ersättning för hans högst betydliga

förluster vid uppförandet af Upsala universitets nya byggnad ett anslag

för en gång af 110,000 kronor,

har utskottet för Riksdagen anmält ej mindre i punktén 13:o af

sitt den 18 sistlidne februari afgifna utlåtande n:o 10, angående regleringen

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, att utskottet

Bill. till Riksd. Prof. 18,90. 4 Sami. 1 Afd. 42 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

framdeles komme att i ett sammanhang yttra sig öfver Kongl. Maj:ts

båda omförmälda framställningar, än äfven i punkten 81:o af sitt den

28 nästlidne mars afgifna utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna

under riksstatens åttonde hufvudtitel, att utskottet komme att

öfver nyssnämnda båda framställningar samt herr Carlsons ofvanberörda

motion framdeles afgifva särskildt utlåtande; och får utskottet härmed

sådant utlåtande afgifva.

Hvad då först angår Kongl. May.ts i ämnet gjorda framställningar,

så inhemtas af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 11 sistlidne januari, att byggmästaren

Hallström, hvilken enligt byggnadskontrakt af den 14 januari 1879 på

entreprenad uppfört det nya universitetshuset i Upsala, hos Kongl. Maj:t

anhållit, att ersättning, till fullo eller till någon del, måtte beredas

honom för den förlust, häri vid detta byggnadsföretags utförande lidit,

hvarvid Hallström i fråga om storleken af denna förlust meddelat, att

de belopp, som för nämnda byggnadsverk honom tillgodokommit, utgjort.

dels den i kontraktet bestämda summa, 650,000 kronor, dels godtgörelse

för åtskilliga ändrings- och öfverarbeten, 163,108 kronor 86 öre,

tillhopa 813,108 kronor 86 öre, under det att hans kostnader bestigit

sig till 1,423,569 kronor 18 öre, hvadan hans förlust uppgått till 610,460

kronor 32 öre.

De af Hallström såsom orsaker till denna betjMliga förlust angifna

omständigheter sammanfattades — meddelar departementschefen — i

följande punkter.

l:o) De till ledning vid entreprenadanbudets beräkning förefintliga

borrkartan och projektkontraktet angåfvo, att grunden till den ifrågavarande

byggnaden skulle läggas »minst 5 fot» under blifvande jordyta.

För säkerhetens skull beräknade Hallström den dock till 6 fot. Men hvad

han alls icke beräknade eller ens kunde ana var, att den grusbacke, på

hvilken byggnaden skulle uppföras, i flera rigtningar, synnerligast i

sydöstra delen af byggnadsplatsen, genomkorsades af gamla kolossala

grundmurar till den derstädes fordom befintliga erkebiskopsborgen. Dessa

grundmurar voro lagda af idel kullersten i kalkbruk och utgjorde nu

en under seklers lopp sammangyttrad massa, hård som jern, men på

samma gång seg som bly. Att spränga sig fram genom densamma var

omöjligt, enär i murbruket befintliga större och mindre öppningar omintetgjorde

sprängämnets sprängkraft; och vare sig man begagnade s. k.

korp, jernspett, kil eller slägga, kunde man blott med största svårighet

och högst betydande kostnader tum för tum lösgöra denna öfver all

beskrifning ogenomträngliga jord-, sten- och kalkbruksmassa. När här
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

3

till k om, att de gamla grundmurarne och källrarne i allmänhet voro

mycket djupgående, blef följden den, att de nya grundmurarne måste

göras betydligt både bredare vid basen och djupare än som blifvit beräknadt.

Med visshet kunde Hallström derför säga, att grundläggningen

för universitetets nya hus till följd af dessa alldeles oförutsedda omständigheter

kostade mer än tre gånger den beräknade summan.

2:o) Vid entreprenadanbudets uppsättande funnos endast plan-, fasadoch

sektionsritningar; och detaljerna till de dekorativa partierna, hvartill

ritningar under arbetets fortgång lemnades, hade blifvit vida mer komplicerade

och rikhaltiga än å hufvudritningarna antydts.

3:o) Enligt den ursprungliga bestämmelsen skulle byggnadens jordvåning

beklädas med kalksten. Men detta material utbyttes mot granit,

och den mellangift, 10,000 kronor, Hallström dervid erhöll, var alldeles

för låg.

4:o) Entreprenadkontraktet föreskref, att byggnaden skulle beklädas

dels med kalksten och dels med fogstruket tegel. Kalkstenen visade sig

emellertid icke hållbar utan sprang sönder vid minsta ojemnhet i trycket

och måste ersättas med nya delar, hvilket vållade stor förlust.

5:o) Till byggnadens utvändiga beklädnad hade, mot beräkning, tegel

med stor kostnad måst inköpas och å jernväg fraktas från Danmark.

6:o) Under arbetets fortgång bestämdes, att vissa delar af byggnaden

skulle beklädas med kalksten i stället för tegel. Ehuru vid kostnadsförslagets

uppgörande angafs, att arbetet skulle blifva så enkelt som

möjligt, blefvo dock detaljerna vid utförandet rikare än förutsatt var.

7:o) Femtiosex kolonner vid fönsteromfattningarna i husets öfre

våning voro utförda af polerad röd granit i stället för kalksten.

8:o) Kupolen öfver aulan skulle enligt den ursprungliga bestämmelsen

uppbäras af 18 stycken jerntakstolar, men vid detaljritningarnas

upprättande ökades antalet till 25 stolar med bågform i stället för med

först afsedd rak form, samt med gröfre gods än de första ritningarna

angåfvo.

9:o) För åtskilliga orneringsarbeten hade kostnaderna ökats derigenom,

att ändringar förekommit och att vissa af dem måst utföras af

zink i stället för gips.

10:o) Enär liera lokaler togos i besittning för användande, innan

byggnaden i dess helhet var färdig, erfordrades före den slutliga besigtningen

ej obetydliga renovationer af målning m. m. Betydliga kostnader

hade ock vållats af de efterputsningar, som nödvändiggjorts deraf, att

gas- och vattenledningarna, hvilka ej inbegrepos i entreprenaden och af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

annan person verkstälts, framdrogos först sedan all putsning af tak och

väggar var färdig.

ll:o) Den från början beräknade byggnadstiden hade fördubblats i

följd af det försvårade och förökade grundläggningsarbetet, svårigheten

att erhålla lämpligt fasadtegel, förändringen af den ursprungliga byggnadsplanen

samt den tidsutdrägt, som betingats af nödvändigheten att

uppgöra kostnadsförslag till förändringarna.

Dessa vore, yttrar departementschefen, i korthet de förhållanden,

hvilka enligt Hallströms åsigt vållat hans förlust å ifrågavarande byggnadsföretag.

Han förlitade sig emellertid deruppå, att Kongl. Maj:t måtte

behjerta den sorgliga och nödstälda belägenhet, hvaruti han, med eu

talrik familj, af hvilken 2 barn vore genom sjuklighet och andra genom

minderårighet oförmögna att sig försörja, efter ett helt lifs oförtruten

sträfvan genom berörda förlust kommit.

Bland de af Hallström till Kongl. Maj:t ingifna handlingar funnes

entreprenadkontraktet, instrument öfver den af utsedde besigtningsman

den 6 och 7 december 1886 verkstälda afsyningen å den färdiga byggnaden,

styrkta utdrag af Hallströms räkenskaper, vitsord, meddelade

beträffande eu mängd af Hallström under åren 1855—1886 utförda

offentliga och enskilda byggnadsverk samt ett utlåtande af fyra sakkunnige

män: stadsarkitekten i Stockholm L. Hedin, byggmästaren

L. M. Elfling, arkitekten hos medicinalstyrelsen A. Kumlien och verkställande

direktören vid aktiebolaget Ekmans mekaniska snickerifabrik,

arkitekten F. Lindskog.

•Ur afsyning sinstrumentet ansåge sig departementschefen böra anföra

de ord, hvarmed besigtningsmännen afslutade detsamma: »Efter att så
lunda

hafva verkstält den oss anförtrodda besigtningen å den nu fullbordade

universitetsbyggnaden, hvarunder endast här ofvan omförmälda

smärre brister blifvit anmärkta, anse vi oss kunna till fullo vitsorda, att

universitetsbyggnaden blifvit af entreprenören till alla delar uppförd i

öfverensstämmelse med det mellan Upsala universitets större konsistorium

och entreprenören afslutade kontrakt samt i enlighet med oss förevisade

hufvud- och detaljritningar, med iakttagande af de under arbetets utförande

af vederbörande beslutade förändringar. Denna i ordets fullaste

bemärkelse monumentala byggnad har, så vidt vi under noggrant iakttagande

kunnat bedöma densamma, blifvit i hvarje dess minsta del på

ett särdeles omsorgsfullt, skickligt och om den noggrannaste kontroll vid

arbetets utförande vittnande sätt uppförd, och lemnar för ty densamma,

i afseende å hvad man hos en byggnad af denna beskaffenhet kan fordra

af soliditet i utförandet, enligt vår enstämmiga mening intet öfrigt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

:<

önska». — Ofvannämnde fyra sakkunnige hade i sitt utlåtande vitsordat,

att en af anledningarna till byggnadsarbetets högt uppdrifna kostnad

tydligen läge uti den dyrbara grundläggningen, hvilken mött störa

svårigheter till följd af gamla i jorden förut befintliga fasta grund- och

källarmurar, hvilka med allra största svårighet måst sprängas och undanskaffas,

samt deruti, att de nya grundmurarne måst göras betydligt djupare,

än förslaget omfattat. Entreprenadanbudet hade för öfrigt, enligt

deras bestämda uppfattning, varit allt för lågt beräknadt, helst de, vid

ett af dem gjordt öfverslag, funnit, att ifrågavarande byggnad omöjligen

kunnat, på sätt den nu blifvit uppförd, utföras under ett belopp af

1,250,000 kronor, än mindre för den kontraherade summan.

Efter det departementschefen derefter meddelat, att kanslern för

universitetet i Upsala, som anbefalts att, efter vederbörandes hörande,

afgifva utlåtande i ärendet, inkommit med sådant och dervid öfverlemnat

särskilda yttranden af byggnadschefen, arkitekten H. T. Holmgren,

byggnadsämnen, akademiräntmästaren friherre H. Gyllenhaal samt det

större akademiska konsistoriet, har departementschefen ur dessa utlåtanden

anfört följande: ur arkitekten Holmgrens: att denne dels på grund

af ett af honom uppgjordt kostnadsförslag, hvilket belöpte sig till 794,000

kronor för de arbeten, entreprenaden omfattade, dels ock medelpriset

för samtliga åtta entreprenadanbud, omkring 771,000 kronor, funnit

Hallströms entreprenadanbud, 650,000 kronor, vara mycket lågt beräknadt

och den väsentliga orsaken till hans förlust, hvartill ock bidragit

en del försvårande omständigheter, som gjort arbetet dyrare, än från

början kunnat beräknas; att de gamla grundmurarne till det forna biskopshuset

visserligen icke varit vid entreprenadauktionen kända, men att

antagas kunnat, det en del gamla grundmurar skulle påträffas, i följd af

befintligheten dels af den gamla terrassmuren mot f. d. Rundelsgränden,

dels af en gammal källare och grundmurar under stallbyggnaden, hvilket

allt var i situationsplanen angifvet; att sex stycken gropar varit uppgräfda

på olika ställen inom byggnadsområdet, på det entreprenörerne

sjelfve närmare skulle kunna förvissa sig om byggnadsgrundens beskaffenhet;

att i en af dessa påträffats gammal stengrund vid 8 fots djup;

att entreprenadkontraktet föreskrefve endast minsta djupet under jordytan

för grundmurarnes botten; ur byggnadskomiténs ulåtande, deri jemväl

arkitekten Holmgrens och akademiräntmästarens utlåtande åberopades:

att byggnadskomitén, som icke kunde på grund af de utaf Hallström

meddelade sifferuppgifter och åberopade handlingar uttala någon bestämd

och grundad öfvertygelse om beloppet af den förlust, som Hallström

kunde hafva lidit på ifrågavarande byggnadsföretag, dock funnit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

det fullkomligt antagligt, att han verkligen lidit förlust derå, och att

det ingalunda vore komitén okärt, om någon ersättning härför kunde

Hallström beredas; samt ur akut!emiräntmästarens yttrande: att i afseende

å de uppgifna stora förlusterna vid grundläggningsarbetet i följd af de

svårigheter, som de dervid upptäckta gamla grundmurarne medförde,

syntes böra anmärkas, att inom byggnadskomitén, genast under det detta

arbete pågick, väcktes fråga och framstäldes förslag till Hallström, att

han skulle lemna uppgift på de särskilda kostnader, som de gamla grundmurarne

vållade, men att Hallström icke ville eller sannolikt icke kunde

lemna en sådan uppgift, emedan han sjelf bortlemnat största delen af

grundläggningsarbetet på särskild entreprenad till annan person; att

Hallström visserligen uppgåfve, att grundläggningen under universitetshuset

kostade mer än tre gånger den beräknade summan, men att, då

Hallström hvarken vid denna eller någon annan afdelning af arbetet

särskildt redogjort för de för samma arbeten utgifna kostnader, det

vore alldeles omöjligt att bedöma beskaffenheten af Hallströms uppgift

om kostnaden för grundläggningen.

Det större akademiska konsistoriet och kanslern hade anmält, att de

icke hade något att tillägga till innehållet af byggnadskomiténs, akademiräntmästarens

och byggnadschefens yttranden.

Sedan dessa yttranden till ecklesiastikdepartementet inkommit, hade

emellertid Hallström inlemnat en skrifvelse, deri han, bland annat, anfört,

att hvad arkitekten Holmgren yttrade rörande grundläggningsarbetena

samt deras svårighet och dyrhet stode, ehuru äfven han måste erkänna,

att de blifvit dyrare än hvad som kunnat beräknas, i uppenbar strid

mot ett af kontrollerande arkitekten C. Ä. Kihlberg afgifvet yttrande,

intaget i ett vid Hallströms skrift fogadt transsumt af byggnadskomiténs

protokoll den 8 mars 1882; att hvad vidkomme akademiräntmästarens

förmenande, det Hallström hvarken, kunnat eller velat lemna uppgift på

de särskilda kostnader, som de gamla grundmurarne vållat, enär han

skulle hafva bortlemnat största delen af grundläggningsarbetet på särskild

entreprenad, så förhölle sig dermed så, att eu del af grundläggningsarbetet

(läggning af s. k. kallmur) öfverlemnades åt särskild person mot

ett visst pris pr kubikfot — icke viss summa för hela arbetet —, hvadan

alltså Hallströms utgifter ökades i samma mån, som arbetet i fråga måst

göras mera vidtomfattande; samt att alla schaktningsarbeten äfvensom

sprängning af gamla grunder och murning af öfriga grundmurar utförts

direkt genom Hallströms arbetare. — Arkitekten Kihlbergs ofvannämnda

yttrande vore i anmärkta delar af följande lydelse: »Vid grundläggningen

uppstodo flera svårigheter, hvilka på förhand icke voro beräknade. Så

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

7

t. ex. påträffades grundmurar från gamla erkebiskopspalatsets befästningsmurar,

som sträckte sig till nästan hela byggnadens längd och bestodo

af ett sorts konglomerat af gråsten, tegel och murbruk, som i anseende

till dess ålder egde .en sådan fasthet och styrka, att det förorsakade

mycket arbete och tidsutdrägt vid uppbrytningen, hvilken till största

delen måste ske medelst sprängning med dynamit eller krut. Utanför

dessa gamla murar hade antagligen varit löpgrafvar, som med tiden

blifvit igenfylda. För att erhålla fast botten till de nya grundmurarne

måste denna fyllning, som på åtskilliga ställen egde betydligt djup,

genomgräfvas, hvartill åtgick mycken tid, som ock massor af sten utöfver

hvad som fordrats, i fall grunden öfver allt varit sådan, som de

gjorda borrningarna visade».

Jemväl öfverintendentsembetet hade afgifvit infordradt utlåtande i

ärendet och dervid yttrat sig rörande samtliga af Hallström angifna orsaker

till hans förlust. Beträffande^, särskildt de gamla grundmur ames

borttagande hade embetet anfört: A den situationsplan, som åtföljde

hufvudritningarna, funnes sju brunnar utsatta, hvilka dock alla läge

utanför den egentliga byggnadsplatsen. Vid brunnen n:r 5 vore anmärkt

i undersökningsprotokollet, att »gammal stengrund möter», men denna

brunn vore på 180 fots afstånd från byggnaden, och hade således icke

kunnat lemna upplysning om de gamla grunder, som sedan mött vid

gräfning för de nya murarne. En före entreprenaden verkstäld jordborrning

på korta afstånd inom sjelfva byggnadsplatsen hade varit så

mycket behöfligare, som marken bestått af uppslammad jord, och rätt

dyrbara grundläggningsarbeten följaktligen kunde befaras. Entreprenadkontraktet

bestämde, att grundmurarne skulle hvila på säker och fast

botten minst 5 fot under jordytan, hvarefter funnes införd den stränga

föreskriften: »skulle den naturliga grunden ej anses vara tillräckligt säker

för byggnadens uppförande derå, skall den förstärkas med sådana medel,

som af kontrollanten anses tjenliga». Vid grundgräfningen hade till

följd häraf entreprenören måst verkställa gräfning och grundläggning

till betydligt större djup, än han beräknat — någon gång till och med

25 fot derutöfver; och derjemte hade gamla grundmurar till en sammanlagd

längd af 400 till 500 fot måst undanrödjas. Till detta hade entreprenören

emellertid ingalunda varit förpligtad, och han syntes derför

hafva varit i sin fulla rätt att begära ersättning för detta öfverarbete.

Det ville synas, att dessa gräfnings- och grundläggningsarbeten väsentligt

bidragit till Hallströms förluster.

Det af öfverintendentsembetet i ärendet afgifna utlåtande innehölle

slutligen följande: Ehuru entreprenören syntes hafva å ifrågavarande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

byggnadsarbete lidit betydande förluster, derom ock sakkunniges åsigt

e] torde vara delad, kunde svårligen någon rätt till ersättning härför

tillkomma honom, då entreprenadkontraktet icke tillstadde ersättningar

utöfver kontraktssumman annorlunda än i den särskilda ordning,

dess 23:djé § stadgade. BillighetssMl för en dylik ersättning, åtminstone

hvad anginge någon del utaf sökandens uppgifna förlust, syntes likväl

förefinnas derutinnan, att byggnadsbeskrifningen, hvilken jemte ritningarna

legat till grund för entreprenaden vid dess utbjudande, varit, om ock

utförlig, dock i många stycken sväfvande och ofullständig beträffande

ej mindre omfattningen än beskaffenheten af vigtiga delar af arbetet.

Byggnaden hade också varit för våra förhållanden ganska ovanlig samt

utförts under inflytande å ena sidan af en arkitekt, som haft till uppgift

att i byggnadskonstens och universitetets intresse lägga sig vinning

om att söka åstadkomma det möjligast bästa resultat, samt å andra sidan

af en kontrollant, hvilken med stor yrkesskicklighet förenat synnerligt

nit vid arbetets öfvervakande så i hufvudsak som detaljer, allt omständigheter,

som väl varit till fromma för byggnaden, men dock vid ett

så omfattande och långvarigt arbete, som det ifrågavarande, der kontraktets

detaljbestämmelser hvarken varit eller kunnat vara med hänsyn

till entreprenörens intresse fullt betryggande, blifvit för honom i ekonomiskt

hänseende ogynsamma. Det vore äfven öfverintendentsembetets

åsigt, att, derest denna byggnad skulle med den erfarenhet, som numera

vunnits angående dels verkliga beskaffenheten af grunden, dels svårigheten

att anskaffa erforderlig kalkstensbeklädnad i felfria block, dels

ock den särskilda konstfärdighet, som varit af nöden för dekorativa detaljers

form in. m., å nyo till sin kostnad beräknas, denna kostnad skulle

hafva stält sig väsentligt högre än ursprungliga kostnadsförslag^,

ehuru detta med 150,000 kronor öfverstigit Hallströms anbud, dervid

öfverintendentsembetet ej toge i beräkning ersättningar, som af honom

uppburits för ändringar och öfverarbeten jemlikt särskilda aftal. — På

grund af hvad öfverintendentsembetet anfört och i betraktande af det

särdeles förtjenstfulla och om oegennytta vittnande sätt, hvarpå entreprenören

utfört den ifrågavarande byggnaden, dervid hufvudsakligen

endast syntes kunna läggas honom till last oförsigtighet vid ingående

af aftal samt oförmåga att bedöma arbeten af ifrågavarande slag, funne

sig öfverintendentsembetet böra tillstyrka afseende å Hallströms ansökning.

Slutligen hade Hallström inkommit med åtskilliga skrifter och handlingar,

ur hvilka departementschefen ansåge sig böra nämna, att enligt

en af Hallström uppgjord detaljerad uppgift rörande kostnaden för grund
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

9

läggningsarbetet till universitetsbyggnaden den verkliga kostnaden utgjort

kronor 246,532: 69, och den ursprungligen beräknade kronor

64,519: 78, hvadan Hallströms förlust å grundläggningsarbetet skulle

hafva uppgått till ett belopp af 182,012 kronor 91 öre.

För egen del har departementschefen anfört, att nu ifrågavarande

byggnadsföretag otvifvelaktigt ådragit byggmästaren Hallström stora

uppoffringar och förluster, särskildt i följd af grundgräfnings- och grundläggningsarbetets

beskaffenhet. Hade de omständigheter, söm sedermera

vållade Hallström så betydande förluster, varit kända vid entreprenadauktionen,

vore det för visso att antaga, att det allmänna, icke den enskilde,

kommit att bära tungan af de derigenom ökade kostnaderna för

byggnadsföretaget. I den mån emellertid Hallström blifvit lidande derigenom,

att han vid kontraktets ingående icke med erforderlig noggrannhet

beräknat kostnader, hvilkas ungefärliga belopp kunde på förhand

bedömas, borde hans anspråk på ersättning icke kunna vinna afseende.

Annorlunda syntes deremot förhållandet vara med den förlust,

som tillskyndats honom genom det för byggnaden erforderliga grundläggningsarbetet.

Omfattningen af detta arbete kunde, enligt allt hvad

handlingarna föranledde, icke vid kontraktets afslutande förutses, och

enligt hvad öfverintendentsembetet uttalat hade detta arbete väsentligen

bidragit till Hallströms förlust. För hvad han i denna del fått

oförskyldt vidkännas syntes skäligen någon ersättning böra lemnas honom,

helst han, som förut innehaft en mer än vanligt välburgen ställning,

numera med en talrik familj befunne sig i nästan utblottadt tillstånd.

I likartadt fall hade ock förut ersättning af staten beviljats, i

det att Riksdagen år 1879, på Kongl. Maj:ts förslag, tillerkänt byggmästaren

A. G. Sällström ett anslag å 49,000 kronor för de till nämnda

belopp uppskattade förluster, som han, hufvudsakligen till följd af omständigheter,

liknande de nu förevarande, ådragit sig vid uppförandet af

Svea artilleriregementes kasernetablissement i Stockholm.

Den ersättning, som borde Hallström tillerkännas, syntes departementschefen

lämpligen kunna bestämmas dels i ett anslag för en gång,

dels i ett årligt understöd för Hallströms återstående lifstid.

Beträffande den i ämnet väckta motionen framgår af motionärens

motivering, att han af den anledning framstält sitt ifrågavarande förslag

till ändring i Kongl. Maj:ts proposition, att han ansett ovisst, huru vida

Riksdagen skulle befinnas villig att åt enskild man bevilja -pension,

helst vid en tidpunkt, då statens finansiella ställning vore sådan, att

det kunde synas vara mera skäl att anslå ett högre belopp för en gång

än en kanske under många år utgående mindre summa.

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 42 Håft.

‘1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Vid pröfning af föreliggande fråga har utskottet, lika med öfverintendentseinbetet,

trott sig finna, att någon verklig rätt till ersättning

för de å ifrågavarande byggnadsföretag Hallström åsamkade förluster

icke kan anses honom tillkomma, men att ur billighetens synpunkt talande

skäl kunna andragas för att godtgörelse derför i någon mån må

honom beredas. Då utskottet under senaste riksdag till behandling

förehade frågor af ungefärligen likartad beskaffenhet med den nu förevarande,

nemligen dels angående ersättning åt ingeniören C. Jehander

för förlust vid ett byggnadsarbete i Karlskrona och dels rörande efterskänkande

af en del af det ersättningsbelopp, entreprenören J. Möllers

borgesman förpligtats utgifva för underlåtenhet att fullgöra vissa arbeten

på de nya fotgardeskasernetablissementen, uttalade utskottet

visserligen sina betänkligheter mot att staten skulle träda emellan för

att ersätta den förlust, som enskilda personer på grund af ett deras

åtagande till staten kunde hafva åsamkat sig, och utskottet vidblifver

fortfarande den åsigt, att en dylik statens mellankomst icke i regeln

bör ega rum; men i det nu föreliggande fallet synas utskottet särskilda

omständigheter förefinnas, hvilka torde berättiga till ett undantag.

En sådan omständighet har utskottet först och främst trott sig

finna deruti, att de undersökningar rörande grundens beskaffenhet,

hvilka föregingo byggnadsföretagets utbjudande på entreprenad och

hvilkas resultat i första hand utgjorde materialet för vederbörande spekulanters

beräkningar angående grundläggningskostnaden, icke synas

hafva blifvit utförda med den fullständighet samt i den omfattning,

att de kunde utgöra tillräcklig ledning för beräkningarna. Och, på

sätt af vederbörande myndigheter blifvit anmärkt, torde opåräknade

kostnader för grundläggningsarbetena väsentligen hafva bidragit till Hallströms

förluster.

En annan omständighet, som synes kunna åberopas till Hallströms

förmån, är den, att det ifrågavarande byggnadsföretaget varit af en så

storartad och monumental samt för våra förhållanden ovanlig beskaffenhet,

att dess öfvertagande på entreprenad äfven med omsorgsfullare

kostnadsberäkningar än dem, Hallström verkstält, skulle varit förenadt

med synnerlig risk. Jemväl en del af de förluster, Hallström lidit vid

uppförandet af sjelfva byggnaden, lärer derför kunna anses i någon

mån oförvållad.

Beträffande sättet för beredande af den ersättning, som utskottet

alltså anser böra komma Hallström till del, är utskottet så till vida af

motionärens mening, att utskottet anser ersättningen böra lemnas allenast

genom ett anslag för en gång och icke, på sätt Kongl. Maj:t före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61. 11

slagit,^ till en del under formen af ett årligt understöd för Hallströms

återstående lifstid, ty det synes utskottet vara mindre lämpligt, att dylikt

understöd eller pension tillerkännes en person af sådan anledning,

som den nu ifrågavarande. I afseende å storleken af det anslag, som

bör för ändamålet anvisas, anser utskottet sig icke hafva skäl att föreslå

ett högre belopp än det af Kongl. Maj:t i sådant hänseende äskade, eller

50,000 kronor.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning men med afslag å herr

Carlsons omförmälda motion, i hvad den skiljer sig

från samma framställning, må till ersättning åt bygg^

mästaren C. H. Hallström för lidna förluster å universitetsbyggnaden

i Upsala å extra stat för år 1891

bevilja ett anslag af 50,000 kronor, att å riksstatens

åttonde hufvudtitel uppföras; och

b) att Kongl. Maj:ts förslag, att byggmästaren

C. H. Hallström må å allmänna indragningsstaten från

och med innevarande år under sin återstående lifstid

årligen åtnjuta ett belopp af 3,000 kronor, icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 maj 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid mom a): af herrar grefve G. Sparre, H. P. P. Tamm, L. Jönsson,

S. Nilsson, P. Pehrsson, A. Persson och J. Andersson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.