Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande Ko 21

1891-05-08 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1891:21, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande Ko 21

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande Ko 21.

1

N:o 21.

Ant. till Riksd. kansli den 8 maj, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, i

anledning af väckt motion om tillsättande af en kommission

för utarbetande af förslag till vårdanstalter för

sinnessjuke.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 44) hav herr

C. E. Casparsson föreslagit, »att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t göra

underdånig framställning om tillsättande af en kommission af sakkunnige

män för att utarbeta förslag till vårdanstalter (asyler) för

sinnessjuke i den utsträckning, hvari sådana kunna befinnas vara af

behofvet påkallade.»

Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:

»Bland de anslag, som af Riksdagen anvisas att utgå genom

ecklesiastikdepartementet, intaga anslagen till de offentliga sjukvårdsinrättningarna

eu ej ringa plats, och behofven inom denna del af förvaltningen

tyckas år efter år blifva allt större. Särskildt gäller detta

om behofven för vården af de sinnessjuke, men detta oaktadt klagas

allt jemt, att ett mycket stort antal af dessa sjuke äro i saknad af all

vård, och denna klagan synes icke vara obefogad. Enligt den redogörelse

om denna sjukvård, som lemnas i öfver styrelsens öfver hospitalen

underdåniga berättelse för ar 1888 funnos nämnda år 7,068 sinnessjuke,

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Sami 2 Afd. 2 Band. 19 Raft. (Ko 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

som af läkarne blifvit anmälda i deras rapporter, men styrelsen anmärker,

att samman ej kan anses såsom fullständig, i följd af bristande

uppgifter från presterskapet. Med ledning af en annan uppgift i samma

bilaga, angående antalet vårdade inom hospital eller asyl, kan antalet

af de icke anmälde beräknas till 2,000 å 2,500, så att antalet sinnessjuke

inom hela landet kan antagas uppgå till 9,000 å 10,000, idioterna

oberäknade, hvilkas antal torde uppgå till 5,000 å 6,000.

För att vårda denna stora mängd sinnessjuke, funnos enligt

samma underdåniga berättelse vid 1888 års början inom rikets samtliga

hospital, jemte asylen i Malmö, 2,572 sjukplatser, hvartill under innevarande

år böra tillkomma vid den nya asylen i Lund omkring 600

sjukplatser, således i allt 3,172 sjukplatser, länslasaretten härvid oberäknade.

Att denna tillgång på sjukplatser måste vara otillräklig för ett

så stort antal sjuke, ligger i öppen dag, och detta förhållande framgår

äfven af det stora antal ansökningar om hospitalsvård, som allt jemt

qvarligga dels hos medicinalstyrelsen, dels hos hospitalsdirektionerna,

emedan platser för de sjuke icke på något sätt kunnat beredas. Det

abnorma häri framgår ännu tydligare vid en jemförelse med förhållandet

i vårt grannland Danmark, der hvarje sinnessjuk, som är i behof af

offentlig vård, kan erhålla plats inom anstalt, under det att hos oss

omkring två tredjedelar måste lemnas utan sådan vård och endast en

tredjedel kan erhålla plats inom anstalterna.

Olägenheterna af detta betänkliga tillstånd ökas ytterligare derigenom,

att det antal sjukplatser, som finnes disponibelt inom hospitalen,

till stor del upptagas af obotligt sjuke, som egentligen skulle öfverflyttas

till asyler, men som i brist på sådana anstalter nu måste fortfarande

stanna på hospitalen. Granska vi de uppgifter angående sjukdomens

bestånd från dess uppkomst, som finnas meddelade i öfverstyrelsens

underdåniga berättelse, så finna vi förhållandet hos de å rikets

samtliga hospital den 31 december år 1888 närvarande sjuke vara

följande:

Bland 2,548 sjuke, som vid årets slut voro qvarliggande, hade

sjukdomens bestånd redan varat från 3 till 10 år hos 795 sjuke, och

öfver 10 år hos 1,008. Sjukdomen hade sålunda varat öfver 3 år hos

sjuttio procent af alla de qvarliggande och öfver 10 år hos nära fyratio

procent, hvaraf framgår, att endast en tredjedel af hospitalens samtliga

sjukplatser varit disponibla för sitt egentliga ändamål. De öfriga två

tredjedelarne hafva varit använda för asylvård.

Att häri ligger eu stor misshushållning med statens medel, kan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Viskotts (K:o 4) Utlåtande N:o 21.

icke förnekas, då så väl anläggningskostnader, som årliga underhållskostnader

ställa sig betydligt högre vid hospitalen, än som kan vara

nödigt vid asylerna. Vid dessa vårdanstalter kunna nemligen tvenne

sjukplatser erhållas för ungefärligen samma anläggningskostnad, som

vid hospital måste beräknas för en plats, och underhållskostnaden på

asylen bör ej öfverstiga två tredjedelar å tre fjerdedelar af motsvarande

kostnad vid hospital.

Vid Malmö asyl vårdades år 1888 i medeltal 173 patienter dagligen,

med en underhållskostnad af 94,5 öre om dagen emot 1 krona

och 12,2 öre i medeltal vid samtliga anstalterna. Vid en stor asyl med

600 å 800 sjuke bör underhållskostnaden för hvarje sjuk kunna sänkas

ännu betydligt lägre.

Under år 1888 var medeltalet af alla sjuke, som vårdades på

samtliga hospitalen, 2,311, då Malmö asyl icke medräknas, och af hela

detta antal kunna, enligt uppgifterna om tiden för sjukdomens bestånd,

omkring två tredjedelar, eller i rundt tal 1,500 sjuke, betraktas såsom

asylpatienter, för hvilka den dyrare hospitalsvården icke vant af behofvet

påkallad, om vård inom asyl kunnat dem beredas. Hvar och

en af dessa har nu medfört en kostnad af kronor 1: 12,2 per dag eller

för alla under året 614,295 kronor.

Genom asylvård för dessa 1,500 sjuke skulle antagligen minst

30 öre per patient dagligen kunnat besparas, eller för året i rundt tal

164,000 kronor för dem alla.

Att låta eu sådan hushållning med statens medel ytterligare

fortgå synes icke vara lämpligt, helst som denna summa, rätt använd,

skulle varit tillräcklig att betänka årsunderhållet för ytterligare 400 å

500»sjuke, som nu legat utan all vård; och då det derjemte är till

fullo ådagalagdt, att ett mycket stort antal sinnessjuke, utöfver dem,

som kunna inrymmas på hospital och asyler, faktiskt äro i behof af

offentlig vård, synes det vara af verkligt behof påkalladt, att åtgärder

så snart som möjligt vidtagas för att få till stånd ett tillräckligt antal

vårdanstalter för sådana sjuke.

Hospitalen skulle då kunna befrias från det stora antal asylpatienter,

som nu der äro inrymda, och sålunda blifva i tillfälle att

mottaga nyligen insjuknade patienter, hvarigenom de större kostnader,

som på dem blifvit nedlagda, skulle komma till verklig nytta;» —

hvarjemte slutligen motionären anmärker, att en sakkunnig utredning

af hithörande förhållanden måste anses vara af behofvet påkallad,

innan fullständiga förslag till de erforderliga vårdanstaltarna

kunde åstadkommas, samt att det såväl i utlandet som äfven i vårt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

eget land redan befunnits ändamålsenligt, att sådana förslag utarbetats

af ett flertal sakkunnige personer, som gemensamt kunde underkasta

alla hithörande frågor en mogen pröfning.

Under sistlidet års riksdag väcktes inom Andra Kammaren af

herr Gustaf Berg en motion i likartadt syfte och gående ut derpå, »att

Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med anhållan,

att Kongl. Magt ville låta utreda förhållandet med afseende å

behofvet af vård för de sinnessjuke inom landet samt derjemte angifva

och föreslå det sätt, som må finnas lämpligt till behofvets snara afhjelpande,

utan att allt för stora kostnader för statsverket deraf åstadkommas»;

hvarjemte herr Berg motiverade sitt förslag sålunda:

»Från alla delar af landet klagas öfver det stora antal af sinnessjuka

och vansinniga personer, som ligga utan lämplig vård och som

orsaka kommunerna stora kostnader, under det de derunder sjelfva lida

brist på ändamålsenlig och sakkunnig behandling. Den kong!, stadgan

af den 2 november 1883 anvisar vederbörande målsmän att anmäla de

sjuke hos hospitalsdirektionerna för erhållande af plats å hospitalen,

men då sådana ansökningar insändas, erhålles ofta det svaret, att alla

platserna på anstalten redan äro upptagna, så att icke någon sjuk

vidare kan mottagas. Under tiden ligga de sjuke ohulpna och familjerna,

der sådane sjuke måste qvarstanna, befinna sig i den sorgligaste

belägenhet. •

Detta beklagliga förhållande är icke för Riksdagen något nytt

och obekant, utan det är tvärt om en gammal klagan, som aldrig blifvit

till fullo afhjelpt och som derför äfven år efter år blifvit allt mer högljudd

och äfven allt mer berättigad.

Redan den 16 november 1863 afläto rikets då församlade ständer

en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, hvari ständerna anförde »att

en temligen allmän klagan öfver hela landet försports öfver bristande

utrymme på hospitalen, och att vid sådant förhållande åtgärder syntes

böra vidtagas från statens sida, för att, om möjligt, äfven åt de olycklige

sinnessjuke söka skaffa nödig omvårdnad, deraf behofvet, efter

hvad rikets ständer erfarit, skulle vara stort».

Kongl. Maj:t anmodade då kongl. serafimerordensgillet att med

anledning af ständernas skrifvelse söka bereda ökadt utrymme för de

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o SI.

sjuke, hvilkot äfven ledde dels till nybyggnader ocb dels till utvidgningar

af några äldre anstalter, men hjelpen var otillräcklig och klagomålen

fortforo. År 1870 iukommo sålunda skrivelser från landstingen i

Jemtlands, Vesterbottens och Vesternorrlands län med anmälan, att de

sinnessjuke saknade vård, och med hemställan att lämpliga åtgärder

måtte vidtagas för att afhjelpa det trängande behofvet; 1871 gjordes

enahanda anmälan af Stora Kopparbergs läns landsting, och år 1872

begärde Vermlands landsting, att anslag måtte beredas för en vårdanstalt

för sinnessjuke inom länet. Med anledning af dessa förnyade

framställningar infordrade Kong!. Maj:t genom nådig remiss af den 25

oktober 1872 dåvarande öfverstyrelsens öfver hospitalen utlåtande i

ärendet, hvilket äfven afgafs den 6 mars 1873 och hvari en plan meddelas,

hvarigenom ytterligare 405 nya sjukplatser skulle beredas för de

sinnessjuke inom landet.

Af den utredning, på hvilken denna plan stöder sig, framgår,

att vid 1870 års utgång, då rikets folkmängd var 4,168,525, de sinnessjukes

antal ansågs uppgå till omkring 9,000, eller i medeltal 21,7 sinnessjuke

på 10,000 af hela folkmängden.

Sedan denna allmänna utredning gjordes, hafva snart 17 år förlupit,

det af kongl. serafimerordensgillet uppstäda programmet för sjukvårdens

utvidgning har blifvit utfördt, platsernas antal inom de offentliga

anstalterna har fördubblats, men detta oaktadt har klagan öfver

bristande vård för de sjuke icke tystnat utan snarare ökats, att döma

af de meddelanden, som lemnats dels af kommunerna, dels af landstingen,

dels äfven af hospitalsdirektionerna.

Under sådana förhållanden synes vara af behofvet påkalladt,, att

en ny och fullständig utredning företages rörande denna för hela landet

vigtiga sjukvårdsfråga, så att det verkliga behofvets omfattning måtte

blifva känd.»

Uti det utlåtande öfver motionen, som Andra Kammarens första

tillfälliga utskott afgaf, förekommer följande utredning:

»Sedan Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 maj 1873

begärt upprättande af en fullständig plan för ordnandet af hospitalsvården

i riket, framlade Kongl. Maj:t i proposition till följande års

Riksdag en af serafimerordensgillet uppgjord plan till nya hospitalsbyggmader.

Dervid erinrades, att efter utfärdandet af liospitalsstadgan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotfs (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

den 5 mars 1858 dels nya hospital blifvit öppnade vid Konradsberg,

å Hisingen vid Göteborg och vid Hernösand, dels tillbyggnader skett

vid Stockholms hospital samt hospitalen i Vadstena, Upsala och Nyköping,

dels mera omfattande förändringar verkstälts i äldre hospitalsbyggnader,

hvarigenom sinkplatserna ökats sedan år 1861 från 1,074

till 1,451.

Den med anledning af Riksdagens skrifvelse upprättade planen

omfattade följande hospitalsbyggnader, hvarför kostnaden beräknats till

nedanstående belopp:

nytt hospital vid Lund.................. Kr. 1,504,690: —

utvidgning af hospitalet vid Hernösand............................ » 308,000: —

» » » » Vexiö....................... » 77,251: —

nybyggnad vid hospitalet i Upsala............ )> 551,000: —

nytt hospital i Örebro eller Vermlands län ...... » 1,000,000: —

» » i Norr- eller Vesterbotten.................... )> 250,000: —

ordnande af asyl i Malmö.............................................. » 100,000: —

» » » å Hisingen.......... ................................. » 200,000: —

Kr. 3,990,941: —

Sjukplatsernas antal skulle derigenom ökas till 2,262.

Riksdagen gjorde ingen anmärkning vid det framlagda förslaget

och beviljade det anslag, Kongl. Maj:t, begärt för byggnader under åren

1874 och'' 1875.

Sedermera hafva anslag årligen beviljats, och meddelas här eu

öfversigt öfver de belopp, som för ifrågavarande ändamål anvisats från

och med år 1874.

1874 ............. Kr. 900,000: —

1875 ....... » 700,000: —

1876 ......................................................................... » 200,000: —

1877 ............ » 300,000: —

1878 ........................ » 350,000: —

1879 .................... » 92,000: —

1880 till nybyggnad vid Upsala hospital.......................... » 170,200: —

1881 » » » » » Kr. 160,000: —

» inköp af plats för hospitalet

vid Kristinehamn................ » 10,000: — » 170,000: —

» inköp af plats för hospitalet

vid Kristinehamn.................. » 76,963: — » 266,963: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

1883

till

nybyggnad vid Upsala hospital

d

210,281: —

» » Kristinehamn

s>

100,000: —

»

310,281: —

1884

y>

» » »

»

250,000: —

»

vatten och afloppsledning vid

Vadstena hospital............

»

96,900: —

D

inköp af mark vid Göteborgs

hospital...

17,500: —

364,400: —

1885

nybyggnad vid Kristinehamn

))

350,000: —

1886

»

» X> ))

»

148,570: —

tillbyggnad vid Nyköpings

hospital

»

52,300: —

asyl vid Lund

»

200,000: —

400,870: —

1887

»

byggnad vid Nyköpings bo-

spital

»

19,265: —

»

asyl vid Lund

360,000: —

379,265: —

1888

»

» » »

))

311,000: —

»

inköp af plats vid Piteå........

»

25,000: —

336,000: —

1889

»

asyl vid Lund

»

310,750: —

»

hospital vid Piteå.........

120,000: —

>)

430,750: —

Vid innevarande års riksdag har Kongl. Maj:t

begärt till fortsättning af arbetena å hospitalet vid Piteå

300.000 kronor och till byggnader vid Vadstena hospital

40.000 kronor, eller tillsammans ......................................... » 340,000: _

Antalet sjukplatser vid hospitalen har till följd af dessa byggnader

betydligt tillväxt. Då det år 1860 endast utgjorde 1,048, uppgick

det år 1873 till 1,451, år 1886 till 2,275 och vid'' 1888 års slut till

2,572. Om man till sistnämnda antal lägger 44 nya platser vid Nyköpings

hospital, 684 platser vid Lunds under byggnad varande asyl

och 290 platser vid det likaledes under byggnad varande hospitalet vid

Piteå, kommer man upp till ett antal af 3,590 platser.

Att emellertid detta antal icke motsvarar behofvet, är otvifvelaktigt

och framgår icke blott deraf, att, såsom motionären framhåller,

årligen ett betydligt antal inträdessökande måste från hospitalen afvisas

på grund af otillräckligt utrymme, utan ock af en jemförelse mellan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:4) Utlåtande N:o. 21.

de befintliga sjukplatserna och de sinnessjukes antal. Enligt öfvcrstyrelsens

öfver hospitalen berättelse för år 1888 funnos under samma år

inom riket 7,068 sinnessjuke utom 5,456 idioter. Om sjukplatsernas

antal beräknas till 3,590, utgöra de alltså 50,70 procent af de i egentlig

mening sinnessjukes antal. Detta är visserligen en större procent, än

som vid upprättande af 1873 års förslag ansågs behöflig, men erfarenheten

så väl hos oss, som i andra länder har visat, att den är för ringa.

Det synes ock vara en allmän mening både hos läkare och allmänheten,

att behofvet af offentlig sjukvård för de sinnessjuke kräfver ytterligare

åtgärder från det allmännas sida.

Men det synes, som om de sakkunnige i frågan äro ense derom,

att man efter fullbordandet af hospitalet vid Piteå kommer att ega tillräckligt

många hospital för sådana sinnessjuke, som kunna blifva föremål

för kurativ behandling, och att nybyggnader för framtiden böra

afse asyler för obotligt sjuke, Indika kunna byggas och underhållas för

en väsentligt lägre kostnad än de egentliga hospitalen)); —

hvarjemte det tillfälliga utskottet till ytterligare belysning af frågan

åberopar ett utdrag af vederbörande departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet

den 19 mars 1886 angående asylbyggnaden i Lund, af

följande lydelse:

»För att minska kostnaderna för de sinnessjukes vård har man

redan länge ansett, att jemte de egentliga hospitalen borde finnas ännu

en annan form af anstalter med mindre anläggningskostnad och enklare

anordningar, der vissa slag af sinnessjuke kunde få en vård, som för

deras tillstånd vore fullt tillräcklig. Nådiga stadgan angående sinnessjuke

af den 2 november 1883 har äfven föreskrifvit, att statens anstalter

för sådana sjuke skola bestå af hospital eller kuranstalter och

asyler eller vårdanstalter, samt att å anstalterna af förstnämnda slag

skola intagas sådana sinnessjuke, som anses kunna till helsan återställas

eller förbättras, hvaremot å vårdanstalterna böra intagas kroniskt, mer

eller mindre obotliga sinnessjuke äfvensom med fallandesot behäftade

sjuke, hvilka genom tidtals påkommande sinnessjukdom äro för sig

sjelfva eller andra vådliga, samt under vissa förhållanden jemväl från

barndomen sinnesslöa eller så kallade idioter.

1 underdåniga betänkanden af den 18 februari och den 27 mars

1885 har medicinalstyrelsen fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på

det trängande behofvet af att så snart som möjligt undanrödja den

brist på sjukplatser å vårdanstalter, som nu vidlåder sinnessjuk vården i

riket, och dervid erinrat om de stora olägenheter och faror, som åtfölja

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande Ht:o 21.

denna brist. Dessa bestode hufvudsakligen deruti, att sjukplatsernas

antal å hospitalen för närvarande så strängt upptoges af kroniska, mer

eller mindre obotliga sinnessjuke, att hinder deraf uppstode för mottagning

derstädes af nyligen insjuknade botlige, hvilka dels af denna

anledning långa tider måste vårdas i hemmen, der de ofta såsom opålitliga

och våldsamma blefve vådliga för allmänna säkerheten, dels derigenom

beröfvades tjenlig vård under det sjukdomsstadium, som enligt

numera vunnen erfarenhet erbjöde den bästa utsigten för tillfrisknandet;

i hvilket sistberörda afseende erinrats, att, enligt öfverstyrelsens för

hospitalen berättelse för år 1884, under åren 1875''—1884 tillfriskningsprocenten

för sjuke, som intagits å hospital inom två år efter sjukdomens

uppkomst, belöpte sig i medeltal för år till 39,8 procent, under

det att berörda procent för dem, hvilkas sjukdom egt bestånd mer än

två år, nedginge till 9,7 procent.

Förutom den indirekta fördelen af att bereda nyligen insjuknade

snart tillträde till hospital genom anordnandet af asyler följde deraf

äfven den stora vinsten, att derigenom sjukplatser å offentliga anstalter

kunde beredas för ett större antal sinnessjuke i allmänhet och på ett

vida billigare sätt än på annan väg. Att det antal sjukplatser för sinnessjukes

vård, som landet för närvarande egde, vore alldeles otillräckligt,

det vore redan allt för väl kändt. Ville man derför söka afhjelpa denna

brist, måste man i första hand tänka på anskaffandet af vårdanstalter,

hvilka med afseende på arten af de sjuke, som der skulle vårdas, kunde

göras vida enklare och billigare än hospitalen, och för hvilka kostnaderna

än ytterligare nedbringades, om de förlädes i närheten af hospital,

med hvilka de i så fall kunde ega gemensam utspisning, administration

och läkarevård in. in., hvarförutom de båda anstalternas inbördes

förhållanden till hvaranera härigenom underlättades»;

och tillägger utskottet: »den uppfattning, som sålunda uttalades

af departementschefen, delades af 1886 års Riksdag, som i skrifvelse

till Kong!. Maj:t yttrade, att de skäl, som angifvits för byggande af

asyl för sinnessjuke, hafva synts Riksdagen ådagalägga, att dylika anläggningar

icke kunna umbäras».

Efter denna utredning anmärker det tillfälliga utskottet, att i

fråga om de sinnessjukes antal lemnades årligen genom presterskapet

uppgifter, som sedan sammanfördes genom öfverstyrelse!! för hospitalen;

att derigenom visserligen icke vunnes någon upplysning om huru många

af de utom hospitalen vårdade voro i den ställning, att vård i offentlig

anstalt vore behöflig eller skulle ifrågakomma, i fall tillräckligt utrymme

funnes i desamma, men att eu särskild undersökning i detta

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

afseende, hvilken i alla händelser icke kunde blifva tillförlitlig, icke

heller syntes utskottet alldeles nödvändig; att, om deremot nya anstalter

upprättades i den mån medel derför kunde beredas, man genom

förhållandet mellan tillgång och efterfrågan å platser säkrast

skulle vinna erforderlig upplysning i detta hänseende; att, hvad åter

beträffade det lämpligaste sättet för behofvets afhjelpande, det syntes vara

tillräckligt utredt, att detta behof ändamålsenligast och billigast tillgodosåges

genom inrättande af flere asyler för sinnessjuke; att, då utskottet

derför icke ansåge anledning vara för handen att yrka på någon

särskild utredning i berörda hänseenden, utskottet trott, att en framställning

i ämnet icke borde kunna ske i annat syfte än att ytterligare

fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på det stora behofvet af anstalter

för sinnessjuke, äfvensom begära framläggandet af förslag till sådana

nya anstalters upprättande, men att, ehuru utskottet hyste den mening,

att flere anstalter än redan befintliga eller under anläggning varande

vore af behofvet påkallade, utskottet likväl tvekade om lämpligheten af

att en framställning derom för det dåvarande hos Kongl. Maj:t gjordes,

då nemligen Kongl. Maj:t oafbrutet haft sin uppmärksamhet fäst på

ifrågavarande angelägenhet, hvarom de kort efter hvarannan framlagda

förslagen till nya anstalter bure vittne, och då Riksdagen ständigt visat

sig behjerta detta behof och år efter år för ändamålet anvisat betydliga

anslag; på grund hvaraf allt, och då utskottet hyste den öfvertygelse,

att Kongl. Maj:t skulle med lika lifligt intresse som dittills

verka för förbättring i sjukvården för de sinnessjuke, äfven om något

särskildt uttalande icke skedde från Riksdagens sida, utskottet hemstälde,

att herr Bergs motion icke måtte till någon kammarens åtgärd

föranleda.

Emot detta utlåtande afgafs en, af herr E. Westin biträdd, reservation

af herr Elowson, som ansåg, att utskottets hemställan bort

hafva följande lydelse:

»Utskottet, som funnit, att ett stort antal sinnessjuke icke kunna

blifva å för dessa lämpliga vårdanstalter, i följd af bristande utrymme,

mottagna, och som derjemte anser, att sinnessjuke icke böra någon

längre tid vårdas å länslasaretten; att visserligen de hospital, som redan

finnas eller snart blifva färdiga, äro under den närmaste framtiden tillräckliga

för mottagning af sinnessjuke till kurativ behandlig, men att

asyler, som kunna till vård emottaga sådana sinnessjuke, om hvilkas

förbättring ringa eller ingen utsigt finnes, äro i hög grad behöfliga,

hemställer för den skull, att kammaren ville för sin del besluta en skrifvelse

till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kong], Maj:t täcktes, efter

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

föregången utredning angående behofvet af ytterligare vårdanstalter för

sinnessjuke, till Riksdagen framlägga förslag om inrättande af nya

asyler för sådana sinnessjuke, om hvilkas förbättring föga eller ingen

förhoppning finnes.»

Under frågans behandling inom Andra Kammaren förordades

motionen på det kraftigaste af flere under debatten uppträdande talare,

men utskottets hemställan blef likväl efter votering bifallen med 93 ja

emot 56 nej.

Första Kammarens tredje tillfälliga utskott, till hvars handläggning

herr Casparssons ifrågavarande motion hänvisades, finner sig i

sitt i anledning deraf afgifna utlåtande n:o 3 till en början föranlåtet

att rätta en i motionen förekommande felaktig uppgift rörande antalet

platser vid Lunds asyl, hvilket icke är såsom i motionen uppgifves,

»omkring 600» utan 684. »Likaså kunde» yttrar utskottet vidare »väl

invändning göras mot motionärens beräkning af förhållandet mellan underhållsprisen

å hospital och asyl. Visserligen blifva byggnadskostnaderna

mycket billigare för as}derna, och äfven i de egentliga förvaltningskostnaderna

kunna ej så ringa besparingar göras, men kosthållet

samt kläder, sängkläder och annan utredning få ej vara väsentligt olika.

Nyköpings hospital hade, enligt den sista af motionären åberopade berättelsen,

något billigare underhållskostnader än Malmö asyl. I Nyköping

uppgick nemligen denna kostnad till 88, i öre för dag, under det

att den i Malmö belöpte sig till 94,s öre. Afses från första klass, som

ej finnes i Malmö, är nog Vadstena hospital fullt så billigt som Malmö

asyl. Det är väl icke fullt rigtigt att jemföra kostnaderna inom tvenne

anstalter, af hvilka den ena har, men den andra icke har första klassen.»

Framställningen af sin egen uppfattning af frågan börjar utskottet

med en erinran »derom att, såsom vid en jemförelse emellan den af herr

Berg väckta motionen och den nu föreliggande framgår, dessa motioner

skilja sig deruti att, under det att den i förra motionen ifrågasatta utredningen

afsett att få utrönt behofvet af ytterligare vårdanstalter för de

sinnessjuke i allmänhet eller både hospital i egentlig mening och så

kallade asyler, utredningen enligt den senare motionen skulle inskränka

sig endast till behofvet af nya asyler — en skilnad, [som synts utskottet

deste hellre böra här framhållas, som — utom det att, derest åt frågan

redan under förra riksdagen gifvits den begränsning, som densamma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

mi i herr Casparssous motion erhållit, resultatet må hända skulle hafva

utfallit på annat och för motionärens syfte mera tillfredsställande sätt,

än som blef händelsen — den utredning, som här ofvan förekommit,

synes gifva vid handen att, om redan befintliga eller under anläggning

varande hospital blefve upptagna uteslutande af sådana sinnessjuke,

hvilka lämpligen böra utgöra föremål för kurativ behandling, inrättandet

af ytterligare anstalter af sådan beskaffenhet åtminstone tills vidare

icke är af behofvet påkalladt».

Utskottet yttrar derefter vidare: »Att åter behofvet af nya asyler

för sinnessjuke i vårt land är fullt så stort, som af motionären uppgifves,

tror sig utskottet med all sannolikhet kunna antaga. De af presterskapet

verkstälda räkningarna af sinnessjuke äro, såsom också i utskottsbetänkandet

vid förra riksdagen framhölls, mycket ofullständiga

och lemna således icke fullt tillförlitlig ledning för bedömandet af det

verkliga antalet sinnessjuke. Enligt utskottets förmenande torde man

komma sanningen temligen nära, om man antager, att i vårt land, liksom

i Europa i allmänhet, 3—4 om icke 5 sinnessjuke belöpa på hvarje

tusental invånare, dervid dock jemväl de idioter,'' som äro i behof af

anstalts vård, medräknas. Med vår befolkning af i rundt tal 4,750,000,

skulle vi alltså hafva minst 14,250 sinnessjuke. Af erfarenheten bestyrkes

i alla händelser, att antalet sinnessjuke öfverallt befunnits större,

ojemförligt större, när rfTkningen gjorts af sakkunnige än då, såsom hos

oss, andra verkstält den. Ville staten bekosta en räkning genom fackman

inom ett mindre, men ej allt för litet område, t. ex. ett af våra län,

skulle man antagligen få se helt andra resultat än de hittills vunna.

I förbigående må erinras, att naturligtvis alla sinnessjuke icke behöfva

vård å anstalt, men i länder, der tillfälle till sådan vård i tillräcklig

utsträckning finnes, visar det sig dock, att de mer och mer samlas i anstalterna.

Stödjer man sig på erfarenheten i andra länder, t. ex. Englaild,

så kommer man till det resultat, att, äfven om 10,000 platser i

våra hospital och asyler vore disponibla, dessa ändock icke blefve tillräckliga

för emottagande! af alla sinnessjuke, som lämpligen böra vara

föremål för anstalts vård. Enligt sista engelska »Blå boken» angående

sinnessjuke, utgifven sommaren 1890, vårdades den 1 januari samma år

79,810 sinnessjuke å Englands offentliga och privata anstalter, under

det att endast 6,257 funnos qvar i de enskilda hemmen, hos »slägtingar

och andra». Denna sista siffra anses dock vara afgjordt för liten. Englands

befolkning angifves samtidigt — eller, noga räknadt, sex månader

senare — hafva uppgått till 29,407,649. Skulle vi här i Sverige inom

anstalter vårda proportionsvis lika många sjuke som engelsmännen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga XJtskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

13

uppginge antalet behöflig» platser till nära 13,000 i stället för de 10,000,

som här ofvan antagits behöfva vård i anstalt. Och anstalt kan hos

oss anses liktydig med offentlig sådan, ty vi sakna ju nästan alldeles

privatanstalter.

Vårt land är således i mycket stort behof af ökade anstalter för

sinnessjuke. Att det i synnerhet är för de obotliga, man behöfver bereda

plats, och att våra hospital äro tillräckligt stora för de akuta botliga

fallen är redan förut anmärkt. Också har det trängande behofvet

af ökad vård för våra sinnessjuke ingalunda blifvit förbisedt af hospitalsöfver

styrel sen, som fast hellre flere gånger gjort framställningar till

regeringen om nya och utvidgande af våra äldre vårdanstalter. Huru

många »expektant^!-» för närvarande än må vara till intagning anmälda

såväl hos hospitalsöfverstyreisen som hos hospitalsdirektionerna — i Lund

lärer antalet uppgå till icke mindre än 60, de för asjdvård anmälde

oberäknad! — skulle desses antal dock antagligen vara vida större, om

ej kännedomen om öfverfyllnaden vid våra hospital hindrade mången

att försöka begära hospitalsvård för behöfvande sjuke. Kändt är också,

att ofta olyckor inträffa i hemmen, emedan man der nödgas, i brist på

utrymme vid vårdanstalterna, qvarhålla sjuke, som äro vådliga för både

sig och andra.

Att det sålunda ådagalagda behofvet af nya asyler för sinnessjuke

snarast möjligt bör afhjelpas, kräfves både af humanitära skäl

samt af statens eget och kommunernas gemensamma intressen. Äfvenså

håller utskottet före, att en fullständig plan för ordnandet af

denna magtpåliggande angelägenhet bör uppgöras för att sätta Riksdagen

i tillfälle att bedöma både det omfång, i hvilket inrättandet af

nya asyler erfordras, samt tidsåtgången och kostnaden derför. Att

jemväl rätta tidpunkten för uppgörandet af en sådan plan nu är inne,

synes utskottet framgå af det kända förhållandet, att den med anledning

af Riksdagens begäran i skrifvelsen den 22 maj 1873 för Riksdagen

senast framlagda och af densamma godkända mera omfattande

plan för anläggning af nya och utvidgning af gamla hospitalsbyggnader

numera i det närmaste är genomförd, i det att nemligen endast

fullbordandet af hospitalet i Piteå, hvilket dock inom två år härefter

blifver färdigt, återstår. Att åter denna nya plan bör föregås af en

utredning rörande antalet vårdbehöfvande sinnessjuke, faller af sig

sjelf. Deremot synes det utskottet väl kunna ifrågasättas, huruvida,

såsom motionären föreslagit, för åstadkommandet af en sådan utredning

och uppgörandet af en derpå grundad plan till inrättandet af nya erforderliga

asyler, tillsättandet af en särskild komité må finnas vara

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

oundgängligen nödvändigt. Visserligen eger det nemligen sin rigtighet,

att, såsom flera gånger framhållits, de af presterskapet meddelade uppgifter

å sinnessjuke, såsom upprättade af icke sakkunniga personer,

lida af mycken bristfällighet, men utskottet föreställer sig, att dessa

bristfälligheter till stor del skulle kunna afhjelpas, om dels föreskrift

lemnades derom, att de ifrågavarande uppgifterna skulle affattas i enlighet

med bestämdt .formulär af ungefär samma beskaffenhet, som enligt

kongl. stadgan den 2 november 1883 finnnes stadgadt för sådana af

presterskapet meddelade uppgifter, hvilka skola biläggas ansökningar om

hospitalsvård, och dels vidare det uppdroges åt förste provinsialläkarne i

länen att, hvar för sitt län, insamla och granska uppgifterna. Enligt

utskottets förmenande skulle dessa uppgifter efter sålunda undergången

bearbetning i förening med de ytterligare upplysningar, som af de

hospitalsöfverstyrelsen underlydande myndigheter kunde lernnas, komma

att bilda ett användbart material, på hvilket hospitalsöfverstyrelsen borde

kunna grunda och regeringens pröfning underställa ett fullständigt förslag

i ämnet, och såmedelst ifrågavarande angelägenhet komma att ordnas

på ett tillfredsställande sätt, utan att ett tidsödande och kostsamt

komitéarbete derför behöfde tagas i anspråk, lika litet som sådant ansågs

påkalladt af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse den 22 maj 1873,

oaktadt den deraf föranledda och endast af serafimer-ordensgillet upprättade

plan till njm, hospitalsbyggnader var af vida större omfattning,

än som nu synes behöfva ifrågakomma. Att hospitalsöfverstyrelsen vid

pröfningen af alla de på frågan inverkande förhållanden jemväl kommer

att taga i öfvervägande frågan, huruvida icke ett eller flera af våra

nuvarande hospital lämpligen böra kunna användas till asyler och i

stället nya mindre kuranstalter för de obotliga sinnessjuke inrättas, så

att särskild framställning i sådant syfte icke behöfver göras, anser utskottet.

böra kunna förutsättas redan af det skäl att, efter hvad utskottet

inhemta!, vidtagandet af eu dylik anordning från sakkunnigt

håll blifvit ifrågasatt.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde utskottet,

att herr Casparssons motion måtte på sådant sätt bifallas,

»att Första Kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen må i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t, efter föregången

erforderlig utredning, måtte så snart ske kan för Riksdagen framlägga

förslag till ordnandet af nya asyler för sinnessjuke i den utsträckning,

som af behofvet påkallas.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

Vid föredragning den 22 sistlidne april i Första Kammaren blef

denna hemställan af sagda kammare bifallen, hvarefter, jemlikt § 63

mom. 3 riksdagsordningen, beslutet genom utdrag af protokollet delgifvits

Andra Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt fjerde tillfälliga

utskott.

Vid pröfning af den nu föreliggande frågan har utskottet icke

kunnat, undgå att, i likhet med motionären och Första Kammarens

tredje tillfälliga utskott, finna behofvet. i vårt land af nya anstalter för

vård af sinnessjuke synnerligen stort och trängande. Att detta behof

verkligen förefinnes, derom vittnar på det otvetydigaste sätt ej blott

statistiken, så bristfällig den i detta hänseende än må vara, utan äfven

den från så många håll sporda klagan deröfver, att plats vid de befintliga

anstalterna icke kan beredas för det stora antal sinnessjuke, som

anmälas till intagning, och hvilka i hög grad kräfva den vård, som endast

å sådana anstalter kan på ett tillfredsställande sätt beredas dessa

olyckliga. Likaledes delar utskottet till fullo den såväl i motionen som

i öfrigt under frågans behandling vid denna och föregående riksdag

från olika håll uttalade uppfattningen, att det, åtminstone för den närmaste

framtiden, företrädesvis är asyler, d. v. s. anstalter för sådana

sinnessjuke, om hvilkas förbättring föga eller ingen förhoppning finnes,

som af behofvet påkallas.

Om utskottet det oaktadt icke finner sig böra föreslå Andra

Kammaren att biträda medkammarens beslut om en skrifvelse till Kongl.

Maj:t, beror detta följaktligen icke derpå, att icke utskottet skulle anse

det högst, angeläget, att kraftiga åtgärder snarast möjligt vidtagas för

att tillgodose det så tydligt ådagalagda behofvet, utan derpå, att utskottet

vid granskning af den i ärendet förebragta utredningen vunnit

den öfvertygelsen, att såväl vederbörande myndigheters verksamhet

i nu ifrågavarande rigtning, som äfven Riksdagens offervillighet varit

så betydliga, att det verkligen synes kunna med skäl sättas i fråga,

huruvida just nu ett starkare pådrifvande af verksamheten och anslagsbegärandet

skulle vara ändamålsenligt, och detta med hänsyn ej

blott till en sund ekonomis kraf utan äfven till sjelfva sakens eget

intresse.

Med afseende härå tillåter sig utskottet erinra, att, såsom framgår

af den utredning, som Andra Kammarens första tillfälliga utskott

vid senaste riksdag meddelade i sitt med anledning af herr G. Bergs

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra Kammarens Tillfälliga Viskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

motion afgifna utlåtande, från och med år 1874 till och med år 1890

af Riksdagen beviljats till byggande af nya och tillbyggnader vid äldre

hospital och asyler tillsammans icke mindre än 6,060,729 kronor, hvartill

komma under innevarande år anvisade 323,000 kronor, hvilket gör

en totalsumma under de senaste 18 åren af 6,383,729 kronor eller i

medeltal omkring 355,000 kronor om året. Inom denna månad blir den

stora, för en kostnad af 1,182,000 kronor nyuppförda asylen vid Lund

med 684 sjukplatser, färdig att tagas i bruk, under byggnad är ett

hospital med asyl vid Piteå och dessutom äro nya hus under uppförande

vid Vadstena hospital. Detta torde vara tillräckligt för att visa, att hos

vederbörande intresset och verksamheten för denna angelägenhet fortfarande

äro mycket lifliga.

Då det emellertid möjligen skulle kunna förefalla en eller annan,

som om Riksdagen redan nu borde hafva fått mottaga framställning

om ytterligare anslag till nya storartade anstalter af ifrågavarande slag,

anser sig utskottet böra fästa uppmärksamheten på en omständighet

rörande denna sak, som under debatten härom i Första Kammaren påpekades

af chefen för hospitalsstyrelsen, generaldirektören Alm in, mot

hvars sakkunskap på detta område någon invändning väl icke lärer

kunna göras. Efter att hafva rättat åtskilliga i motionen förekommande

misstag med hänsyn till den relativa sjukvårdskostnaden vid hospital

och asyler och särskildt påvisat, hurusom eu större besparing vid dessa

senare blir väsentligen beroende af, i hvad mån de erhålla en betydligare

storlek och ett större antal sjukplatser samt kunna ställas i samband

med förut befintliga hospital, meddelar han i sitt anförande till

Första Kammarens protokoll den 22 sistlidne april, att åtskilliga nödvändiga

förberedande åtgärder redan äro vidtagna i ändamål att möjliggöra

anläggningen af en mycket stor asyl i samband med hospitalet

vid Upsala, äfvensom att den hufvud sakliga orsaken, hvarför han icke

tilltrott sig kunna redan nu tillstyrka någon framställning till Riksdagen

om anslag till denna anstalt, är deri, att man ansett sig böra afvakta

inliemtandet af någon erfarenhet om ändamålsenligheten af eller möjligen

befintliga brister hos den nu färdiga stora asylen vid Lund, innan

man skrede till anläggningen af en ny dylik storartad och kostbar anstalt

— ett tillvägagående, som utskottet för sin del måste erkänna vara

fullt rigtigt.

Vid sådant förhållande, då någon anledning icke finnes att antaga,

det icke Kongl. Maj:t fortfarande skulle med lika lifligt intresse som

hittills verka för förbättring i sjukvården för de sinnessjuke, och dä

således eu framställning från Riksdagen i nu ifrågavarande syfte icke

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

synes vara behöflig eller af förhållandena särskild!; påkallad, finner sig

utskottet, på grund af ofvan angifva skäl och med åberopande i öfrigt

af hvad Andra Kammarens första tillfälliga utskott vid sistlidna års

riksdag anfört i sitt af kammaren godkända utlåtande öfver herr G.

Bergs motion, böra hemställa,

att Andra Kammaren icke måtte biträda Första

Kammarens ifrågavarande beslut.

Stockholm den 8 maj 1891.

På utskottets vägnar:

G. BRUZELIUS.

Bill. till Biksd. Prof. 1891

8 Sami.

2 Afd. 2 Band. 19 Käft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.