Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa délar af tullbevillningen.

1891-02-26 · 44 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1891:1, Betänkande, angående vissa délar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 26 febr. 1891, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående vissa délar af tullbevillningen.

Utskottet har fått till sig- hänvisade en inom Första Kammaren

och femton inom den Andra väckta motioner, innefattande förslag till

ändringar i gällande tulltaxa.

Bland de framställningar, öfver hvilka ''det sålunda åligger utskottet

att afgifva utlåtande, har utskottet ansett sig böra till särskild behandling

företaga dem, som afse borttagande af eller nedsättning i senast införda

tullsatser å vissa lifsmedel. Dels hafva nemligen dessa tullsatser

redan från början intagit eu särskild ställning inom vårt tullsystem, så

till vida som de infört tullbeskattning å hos oss förut tullfria lifsförnödenheter,

dels är meningsstriden inom landet rörande nyttan och lämpligheten

af just dessa tullar ännu synnerligen liflig, dels slutligen är af

en utaf hithörande motionärer särskildt yrkadt, att Riksdagen, för den händelse

att Riksdagen bifaller den af honom föreslagna ändring i tulltaxan,

måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att ändringen

snarast möjligt blefve sätt i verkställighet. Då af samtliga dessa skäl

kan synas önskvärd!, att Riksdagen beträffande dessa tullsatser oförtöfvadt

fattar sitt beslut, har utskottet ansett sig pligtig! att utan dröjsmål

till Riksdagen i ämnet afgifva yttrande.

De af motionärer framstälda förslag, öfver hvilka utskottet sålunda

nu har att afgifva särskildt utlåtande, förekomma i följande motioner,

nemligen motionen n:o 13 af herr J. N. Biesért inom Första Kammaren

samt motionerna n:o 6 af herr P. A. H. Stjernspetz, n:o 9 af herr A. F.

Broström, n:o 10 af herr J. Bromée, n:o 49 af herr W. Walldén m. fl.,

n:o 81 af herr A. W. Nilson från Lidköping, n:o 111 af herr N. Nilsson

i Vrängebol och n:o 125 af herr J. Johansson från Stockholm, alla inom

Andra Kammaren.

För större öfverskådlighets skull hafva de olika yrkandena sammanfattats

i nedanstående tabell, i hvilken nu gällande tullsatser å ifrågavarande

artiklar jemväl är o upptagna.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 5 Sand. 1 Afd. 1 Haft. (N:o l.J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Ta

utvisande de enligt tulltaxan den 19 augusti 1889 å nedannämnda artiklar

S p a n in å 1 pr

100 kilogram.

1

|

Ris,

o in a 1 e n:

oskalad

malen.

ärter

hafre

malt,

andra

mjöl och

Paddy,

råg.

hvete.

korn.

mats.

och

och

äfven

Slug,

gryn,

per

bönor.

vicker.

krossadt.

ficerade.

alla slag.

100 kg.

Kr. ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

■ • . ut: ;•;>

Enliqt tulltaxan 19/g 1889

gällande tullsatser: .....

2

50

2

50

2

50

2

50

2

50

1

3

2

50

4

30

2

50

Nu föreslagna ändringar

af:

Herr Biesért (I: 13) ........

1

25

1

25

1

25

fri

1

25

fris

1

1

50

1

25

2

—

1

50

„ Stjernspetz (II: 6) .

—

—

—

—

—

—

„ Broström (II: 9) .....

—

„ Bromée (H: 10) ......

1

—r—

i—

a

fria

fria

fritt

eller

eller

eller

eller

„ Walldén (II: 49) ..

1

50

1

50

1

50

—

—

1

50

2

50

1

50

„ A. W. Nilson (H: 81)

1

80

1

80

1

80

1

80

1

80

—

—

—

—

—

—

3

10

—

—

„ N. Nilsson (H: 111)

1

50

1

50

1

50

1

50

1

50

frit

t

2

—

1

50

2

50

1

50

samm

an-

malet

rågmjöl

„ J. Johansson (II: 125)

—

—

•—

—

—

—

—

—

—

—

—

—''

—

—

—

3

40

—

—

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

3

hell

gällande tullsatser äfvensom de deri vid 1891 års riksdag föreslagna ändringar.

Potates,

äfven

Gr

yn

Fläsk

per 1 kg.

eller

rifven,

per

100 kg.

ris och

rismjöl

per

100 kg.

andra

slag

per

i kg.

rökt.

andra

slag.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. 1 ö.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kött

per 1 kg.

af alla

slag af

fogel.

Kr. i ö.

andra

slag, ej

specificerade.

Bröd,

andra

slag,

per 1 kg.

Kr. ö. :l Kr. ö.

Kreatur

nöt

per 1

stycke.

får

per 1

stycke.

svin

per

1 kg.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. ö.

Ister

per

i kg.

Smör,

äfven

konst- gjord*, per

1 kg.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

50

fri

fri

fri

fri

fri

fri

4 30

17; — 125

10

10

15

25

>25

fritt

13

2 0:: -

10

fritt

fritt

fritt

10

fritt

20

20

fritt

I !(

fritt

4,3 10

fritt

eller

2,6) fria

fria

15

fria

20

10

fritt

10

20

fritt

fritt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Potates

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Den enda af dessa motioner, i hvilken de principiella skälen för nu

föreslagna förändringar uti tulltaxan närmare utvecklas, är den af herr

Walldén m. fl. afgifna, men då dessa skäl lätt återfinnas i motionen, har

utskottet icke ansett sig böra i betänkandet återgifva dem.

Äfven för egen del skall utskottet icke inlåta sig på någon redogörelse

för eller granskning af de allmänna grunder, som så ofta åberopats

å ena sidan för vidgad tullfrihet, å den andra för ökadt tullskydd.

Från det under en lång årsföljd fortsatta meningsutbytet i detta ämne,

ett meningsutbyte, som icke minst lifligt försiggått inom riksdagen sjelf

och öfver hvars bevisföring ur olika synpunkter dess bevillningsutskotts

utlåtanden med vidfogade reservationer under sist förflutna åren lemna eu

ganska fullständig öfversigt, torde dessa allmänna grunder få anses temligen

väl bekanta. Utskottet har i år så mycket mindre skäl att ingå på denna

principstrid, som de motsatta åskådningarne i tullfrågan varit inom detsamma

med lika styrka företrädda, ett förhållande, som tydligtvis icke

underlättar ett följ drägligt uttalande i principfrågor och som heller icke

kunnat undgå att i viss mån störande inverka på det inre sammanhanget

mellan utskottets särskilda hemställanden och som utskottet derför icke

bort lemna oomnämndt. Tvenne grundtankar torde dock befinnas med

temlig konseqvens hafva varit ledande för de förslag, utskottet här nedan

i olika punkter går att göra: dels den, att om en ändring uti ifrågavarande

tullsatser borde göras, densamma icke borde få blifva en på en

gång företagen fullständig omkastning af det för tre år sedan införda

tullsystemet, enär ett sådant tillvägagående lätt skulle vålla betänkliga

rubbningar såväl i landets näringslif som i statens budget; dels den, att

nedsättningen, om den beslötes, snarare borde träffa de tullar, som åsatts

såsom skydd för hvad man skulle kunna kalla jordbrukets råämnesproduktion,

än de tullsatser, som afsetts att skydda dess mest utvecklade

förädlingsindustrier. Från sistnämnda grundsats har utskottet endast

i fråga om artikeln potates gjort undantag, på grund af den jemförelsevis

betydelselösa tullsats, som för denna artikel är gällande.

Efter dessa korta erinringar öfvergår utskottet omedelbart till de

särskilda artiklar, å hvilka ifrågavarande motioner yrka upphäfvande af

eller nedsättning i nu gällande tullsatser.

Om utskottet härvid först upptager ofvan omförmälda artikel

potates, sker detta derför att denna artikel utgör föremål för de flesta

motionärers framställning, äfvensom derför att allas yrkanden i denna

punkt sammanfalla: såväl herr Biesért som herrar Stjernspetz, Broström,

Bromée, Walldén m. fl., A. W. Nilson och N. Nilsson hemställa

att nu gällande tull å potates, äfven krossad eller rifven, (kronor 0,5 0

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 5

*

per 100 kilogram) måtte upphäfvas. Särskilt hemställer härvid herr

Stjernspetz, att, om Biksdagen beslutar tullfrihet för potates, »beslutet

härom måtte snarast möjligt sättas i verkställighet genom underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t.»

Såsom skäl för upphäfvande af tull å potates anföres, dels att

billighet och rättvisa bjuda, att staten bereder tillfälle till tullfri införsel

af detta för den fattigaste befolkningen oumbärliga födoämne,

dels att borttagandet af denna tull för närvarande vore så mycket mer

af behofvet påkalladt, som den allmänt kända missväxten nästlidna år

å nämnda rotfrukt skulle hafva till följd att landets förråd å densamma

långt före nästa skörd vore upprymd!, hvarför det genom tullen förhöjda

priset å berörda vara skulle komma att kännas tryckande för

jordbrukarne sjelfva, Indika behöfde utländsk potates såväl för den

egna konsumtionen som för erhållande af sättpotates, dels slutligen att

det vid potatestullens åsättande åberopade skäl, att landtbrukaren måtte

få högre ersättning för sin möda som potatesodlare, nu med de höga

prisen försvunnit.

Att under nästlidna år missväxt inträffat å potates, lärer vara

obestridligt. Af den utredning, som sistlidne höst företogs med anledning

af en från åtskilliga personer i Blekinge län till Kongl. Maj:t

inkommen petition om tullfrihet vid införsel af potates, inhemtas, att

1890 års potatesskörd (12,332,500 hektoliter) icke uppgått till två

tredjedelar af medelskörden för åren 1880—1889, hvarjemte vore att

märka, att den skördade potatesen i allmänhet varit i hög grad angripen

åt rota. Härmed anser emellertid utskottet, lika litet som Kongl.

Maj:t, vara visadt, att behofvet af utifrån införd potates skulle vara

så stort, att det kräfver borttagande af den åsätta tullen. De potatesskördar,

som erhöllos under åren 1879 och 1882, voro icke mycket

rikare än 1890 års skörd, i det att de uppgingo, den förra till 13,200,700

och den senare till 13,675,700 hektoliter, hvarjemte sistberörda skörd

jemväl var angripen af röta. Men det oaktadt, och oaktadt, som bekant,

någon tull under berörda tid icke var åsatt potates, steg importen

under påföljande skördeår icke högre än att från den 1 oktober 1879

till den 1 oktober 1880 importerades allenast 52,100 hektoliter och

från den 1 oktober 1882 til! samma dag 1883 35,300 hektoliter, hvartill

kommer, att under samma tider exporterades under skördeåret 1879

—1880 24,100 hektoliter potates och andra rotfrukter och under skördeåret

1882—1883 4,600 hektoliter potates. Det synes derför vara tydligt,

att en klen potatesskörd icke framkallar ett i högre grad ökadt

behof af potatesimport, och torde underlättandet af en sådan numera

s. 6 Kontrollera mot PDF

Fläsk.

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

vara så mycket mindre af behofvet påkalladt, som redan intill november

månad nästlidna år importerades omkring 98,000 hektoliter potates,

hvadan behofvet deraf intill nästa skörd i nuvarande stund torde vara

fyldt. Slutligen är att märka, att potatesskörden under nästlidna år

jemväl i våra grannländer i allmänhet utfallit under medelskörd och

att således någon export ifrån dessa länder för närvarande icke är att

påräkna. Den inskränkning i potateskonsumtionen, som sålunda blifvit

en följd af den senaste missväxten, torde icke komma att kännas särdeles

tryckande, enär jordbrukarne, hvilka år 1890 erhöllo en rik skörd

af andra jordfrukter och sädesslag, lätt kunna med annat ersätta den

potates, som under vanliga förhållanden användes till kreatursfoder, och

den konsumerande allmänheten i följd deraf bör kunna erhålla lika''

mycket af ifrågavarande vara som vanligt.

Äfven om potatespriset för närvarande är något högre än eljest

torde det dock vara oberättigadt att fordra, det tullagstiftningen skall

taga hänsyn till en tillfällig prisstegring och genast afskaffa en tull,

som under vanliga förhållanden är lämplig och berättigad, särskild t då

tullen, såsom här är fallet, till följd af sitt ringa belopp icke bör vara

för den fattige tryckande.

På grund af hvad sålunda blifvit aufördt, hemställer utskottet,

l:o) att den i gällande tulltaxa å artikeln Potates,

äfven krossad eller Äfven, satta tull måtte bibehållas

oförändrad.

Beträffande nu gällande tullsats å artikeln fläsk, andra slag, har

föreslagits dels af herrar Broström, Bromée, Walldén m. fl. och N. Nilsson,

att densamma måtte afskaffa, dels af herrar Biesért och A. W.

Nilson att tullen måtte nedsättas till tio öre för ett kilogram. Såsom

skäl för borttagande eller nedsättande af denna tullsats har anförts, att

fläsktullen drabbade nästan uteslutande den arbetande befolkningen,

enär den vara, som i sjelfva verket beskattades, vore det för skogsdriftens

arbetare mer än det svenska fläsket lämpliga amerikanska

fläsket; att det uppsving, svinuppfödningen i vårt land vunnit under

de senaste åren, ingalunda vore orsakadt af fläsktullen, enär svinafveln

inom landet raskt utvecklat sig äfven före tullen och således

oberoende af densamma, samt att det vore en ren nationalvinst, om

en del af den inhemska fläskkonsumtionen tillgodosåges från Amerika,

och det svenska jordbruket derigenom sattes i stånd att exportera så

mycket mera af sin egen fläskproduktion till utlandets marknader, der

den betingade ett betydligt högre pris.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Under nedanstående år utgjorde in- och utförseln af fläsk och

lefvande svin, hvilka senare beräknats innehålla 60 kilogram fläsk,

följande:

År

Fläsk.

Lefvande svin.

Summa.

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel.

kg.

kg.

stycken.

kg-

stycken.

kg-

kg.

kg.

1886

9,586,802

1,588,346

8,800

528,000

31,930

1,915,800

10,064,802

3,504,146

1887

8,032,025

3,125,192

13,060

783,600

37,150

2,223,000

8,815,625

5,348,192

1888

5,447,631

4,734,635

6,500

390,000

190

11,400

5,837,631

4,746,035

1889

5,007,332

7,559,292

3,930

235,800

2,550

153,000

5,243,132

7,712,292

1890

8,819,000

5,958,000

3,740

224,400

6,250

375,000

9,043,400

6,333,000

Vid jemförelse emellan

öfverskott:

in- och utförsel visar sig således följande

1886

1887

1888

1889

1890

af införsel. af utförsel.

6,560,656 --

3,467,433 --

1,091,596 --

2,469,160

2,710,400 ---

Motion om afskaffande af den ifrågavarande tullen väcktes äfven

vid nästlidna års riksdag, men fann utskottet då ett dylikt yrkande

icke böra bifallas. Såsom skäl för sin afstyrkande hemställan anförde

utskottet:

»Afskaffande! af tullen å fläsk skulle enligt utskottets förmenande

allt för känbart beröra en af de inom vårt land vigtigaste binäringarne

till jordbruket. Såsom sådan måste nemligen svinskötseln betraktas.

Särskild! för våra mindre hemmansegare och jordtorpare erbjuder densamma

en ej föraktlig och ej så lätt ersatt förvärfskälla, och genom

den användning, som derigenom beredes åt eljest värdelöst affall, är

svinskötseln af den största betydelse för vår mejerihandtering.

Härtill kommer, att efter fläsktullens införande flerstädes inom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

landet uppstått svinslagterier, ofta med ganska vidtomfattande affärsverksamhet.

Dessa slagterier skulle genom afskaffande! af ifrågavarande

tull utsättas för synnerliga svårigheter.

Vid sidan af dessa skäl för bibehållandet af tull å fläsk synes

ej allt för stor vigt böra tillmätas hvad som anföres till stöd för yrkandet

om ifrågavarande tulls borttagande. Särskild! kan utskottet icke

instämma i påståendet, att det amerikanska fläsket skulle i högre grad

än det svenska lämpa sig såsom födoämne för kroppsarbetarne.

Utskottet har sig nemligen bekant, att arbetarebefolkningen på

åtskilliga orter, såväl inom Sverige som utomlands, vida föredrager fläsksorter

med mindre späck framför det amerikanska fläsket. Att särskild!

de norrländska skogsarbetarne härifrån bilda ett undantag, torde mera

bero af vanans magt än af något verkligt behof. I samma mån som

våra svinslagterier nå ökad utveckling och allt mera anlägga sin verksamhet

på export, kommer dessutom efter all sannolikhet, att vid sidan

af det bättre fläsket, skinkorna, hvilket exporteras, allt större qvantiteter

att erhållas af ett sidfläsk, som med afseende på beskaffenhet

torde komma att stå det amerikanska fläsket ganska nära och dertill

kommer att säljas billigare än detta, som redan nu ofta betingat högre

pris än det svenska fläsket.»

Utskottet finner från de i år framträdande motionärernas sida

inga nya skäl vara anförda, som skulle kunna föranleda ändring i den

af utskottet vid 1890 års riksdag sålunda uttalade uppfattning.

Hvad särskild! beträffar påståendet att vår svinafvel icke skulle

behöfva det skydd, som genom tullen lemnas densamma, torde detta

ingalunda vara rigtigt. För den af våra mindre jordbrukare såsom binäring

drifna svinuppfödningen med dess produktion af mindre värdefullt

fläsk är något tullskydd mot det amerikanska fläsket tydligtvis

icke öfverflödigt. Men äfven för det jordbruk, som, oftast i samband

med mejerirörelse, drifver svinafvel i stor skala, är ett sådant skydd

under vissa konjunkturer af stort gagn. Fläskutförseln sker i allmänhet

till England, men det inträffar ibland att priset för fläsk derstädes

är så lågt, att det med den svenska exportörens fördel är bäst förenligt

att för någon tid afbryta exporten. Under den tid, som utförseln af

fläsk sålunda afstannar och någon svinslagtning för export icke kan

ega rum, uppnå svinen eu ålder af öfver åtta månader och fläsket efter

dem kan sedan icke med fördel exporteras. Det är då nödvändigt för

idkaren af svinafvel att på den inhemska marknaden kunna afyttra

svinen till ett pris, som betäcker hans omkostnader; men ett sådant

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande JS:o 1. 9

pris skulle han, efter hvad erfarenheten gifver vid handen, utan skyddstull

icke kunna erhålla.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

2:o) att nu gällande tullsats å artikeln fläsk,

andra slag, måtte bibehållas oförändrad.

I fråga om tullen å väkt fläsk har yrkats dels densammas afskaffande,

dels dess nedsättande till 15 öre för 1 kilogram (af herr

Biesért) och till 13 öre för 1 kilogram (af herr A. W. Nilson). Då

emellertid utskottet icke funnit skäl att förändra gällande tullsats å

artikeln fläsk, andra slag, anser det sig ännu mindre ega anledning

att företaga någon förändring uti nu ifrågavarande tullsats, som drabbar

eu vara, hvilken, efter hvad utskottet om beskaffenheten af denna import

kunnat inhemta, snarare torde kunna rubriceras såsom en öfverflödsvara

än upptagas bland oundgängliga lifsförnödenheter, och hemställer

utskottet derför,

3:o) att berörda del af herr Walldéns m. fl.

äfvensom herrar Biesérts och A. W. Nilsons motioner

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Afskaffande af tullen å ister har yrkats af herr Walldén m. fl.

och nedsättning af samma tull till tio öre för ett kilogram af herrar

Biesért och N. Nilsson. Berörda yrkanden hafva framstälts i sammanhang

med likartade yrkanden i fråga om fläsk, och några särskilda

skäl för en sådan tullnedsättning hafva icke framhållits. Då utskottet

hemstält, att nu gällande tullsats å fläsk må bibehållas, finner utskottet

ingen anledning att förändra tullen å ister, och hemställer derför,

4:o) att nu gällande tull å ister måtte af Riksdagen

bibehållas oförändrad.

Afskaffande af tullen å smör, äfven konstgjordt, har yrkats såväl

af herr Biesért som af herr Walldén m. fl., anförande dessa senare såsom

skäl härför, att det till vårt land hufvudsakligen från Finland införda

smöret är en till andra ändamål använd vara än största delen af

det här hemma tillverkade, som också betingar långt högre pris såväl

på den inhemska marknaden som vid export, äfvensom att, beträffande

Bill. till lliksd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 2

Ister.

Smör.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

jemväl den på sista tiden påbörjade importen af ytterst billigt amerikanskt

smör, det icke kunde ur nationel synpunkt vålla någon olägenhet,

om vi bär hemma förtärde en billigare vara för att kunna reservera

vår egen för en utländsk marknad, der den med större vinst

kunde afyttras.

I stort sedt. torde man kunna erkänna, att den högt uppdrifna mejerihandtering,

som för närvarande bedrifves i de ekonomiskt kraftigast

utvecklade provinserna i vårt land, icke lider något synnerligt men

utaf ofvanberörda import. Men det importerade smöret utgör deremot

en farlig konkurrent för det sekunda smör, som tillverkas i alla de

glest befolkade trakter i landet, der de små gårdsbruken omöjliggöra

rationelt ordnad mejerirörelse, samtidigt som de stora afstånden emellan

ladugårdarna göra det omöjligt att inrätta bolagsmejerier, och der jordbrukaren

således är hänvisad att efter enklaste metod tillverka smöret

i sitt eget hem, Särskilt i Norrland lär efter tullens införande börjat

uppblomstra en dylik smörhandtering, hvilken dess idkare, om tullen

nu borttoges, säkerligen skulle se sig nödsakade att åter nedlägga.

Enligt uppgifter å införseln och utförseln af smör under de senaste

åren hafva dessa utgjort

år

1884

införsel]

77

1885

77

77

1886

77

77

1887

77

77

1888

77

77

1889

77 #

77

1890

omkrin

: 3,240,467 kilogram

3,658,220 „

3,382,004 „

3,442,524 „

2,842,545 „

2,303,228 „

; 2,416,000 „

utförseln: 9,562,470 kg.

„ 11,452,856 „

„ 12,065,678 „

„ 13,700,929 „

„ 14,809,491 „

„ 14,706,256 „

omkring 14,972,000 „

Den minskade import, som sålunda, sedan smörtullen infördes, egt

rum, torde kunna antagas hafva blifvit ersatt genom ökad tillverkning

inom landet af för den inhemska konsumtionen beräknad vara. Det

med tullen afsedda ändamålet har således blifvit uppfyldt.

Man har ifrågasatt, huruvida icke åtminstone tullen å det konstgjorda

smöret borde borttagas, då genom densamma de inhemska tillverkarne

af dylikt smör vore särskild!, gynnade till följd af tullfrihet

å råvaran, hvilken säges införas såsom talg. Men dels skulle stadgandet

om tull å naturligt och tullfrihet å konstgjord! smör vålla allt för stora

svårigheter vid tullbehandlingen, dels lär ock den råvara, som i allmänhet

af våra margarinfabrikauter användes, icke få införas under

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 11

rubriken talg, utan betecknas såsom oleomargarin, en artikel, som tullbehandlas

som ister och derför åsättes samma tull som smör.

Utskottet hemställer derför,

5:o) att Riksdagen, med afslag å motionärernas

framställningar om borttagande af nu gällande tullsats å

artikeln .smör, äfven konstgjord, ville bibehålla samma

tullsats oförändrad.

Beträffande artikeln kött, andra slag, ej specificerade, hafva yrkanden

framstälts dels att afskaffa nu gällande tullsats, dels att sänka densamma

från 7 till 5 öre för 1 kilogram Några särskilda skäl för dessa

yrkanden hafva icke af motionärerna anförts. Kött, som i Tyskland

drager en tull af 20 mark och i Frankrike af 7 francs för färskt och

8 francs 50 centimes för salt kött, allt för 100 kilogram, har i Sverige

åsatts tull hufvudsakligen till skydd för norrländska jordbrukare, hvilka

i sin kreatursafvel före tullens åsättande hade att utstå en svår konkurrens

från Finland, hvarifrån kött i ganska stor myckenhet infördes.

Då något skäl icke förebragts eller torde kunna förebringas för att nu

beröfva dessa jordbrukare det dem så nyligen lemnade behöfliga

skyddet, hemställer utskottet,

6:o) att tullen å artikeln kött, andra slag, ej

specificerade, måtte af Riksdagen bibehållas oförändrad.

Herr Walldén m. fl. hafva jemväl yrka! , att artikeln kött af alla slag

af fogel måtte blifva tullfri, men då utskottet ansett, att tullen å andra

slag af kött icke bör förändras, torde intet skäl förefinnas att vidtaga

någon förändring uti nu ifrågavarande tullsats, hvarför utskottet hemställer,

7:o) att motionärernas berörda förslag icke må

af Riksdagen bifallas.

Herr Walldén m. fl., hvilka yrkat borttagande af tullarne å kött

och fläsk, föreslå jemväl, att nu gällande tullar å nöt-, får- och svinkreatur

måtte afskaffa, påpekande motionärerna, att utförseln af kreatur i hög

grad öfverstigit införseln. Då utskottet icke funnit skäl att föreslå

Kött.

Kreatur.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Spanmäl.

12 Bevillningsutskottets Betänkande A’:o 1.

förändring i tullsatserna å fläsk och kött, torde ej heller anledning

förefinnas att förändra nu ifrågavarande tullar. Man har visserligen

invändt, att den förnämsta nötkreatursimporten består i införsel af

racedjur till djurafvelns befrämjande. Men dels är denna uppgift,

efter hvad införelseltabellerna tydligt gifva vid handen, icke i sin

helhet rigtig, enär största delen af den införda nötboskapen går

från Finland till Sundsvall och Stockholm, tydligtvis beräknad för konsumtion

och således endast utgörande en annan form för importeradt

kött; dels torde väl böra medgifvas, att den ringa prisstegring, som

genom tullen göres å redan vid inköpet dyrbara racedjur, utgör en allt

för ringa procent af dessas totalvärde för att kunna afskräcka de säkerligen

i allmänhet förmögna uppköpande från att på denna väg förbättra

sina ladugårdar. Då nu derjemte proportionerna emellan nu

gällande tullsatser å de lefvande kreaturen å ena samt köttet och

fläsket å andra sidan synas rigtiga, hemställer utskottet alltså,

8:o) att herr Walldéns m. fl. berörda yrkande

icke må af Riksdagen bifallas.

I fråga om gällande tullsatser å spanmäl har ändring yrkats af

herrar Biesért, Walldén in. fl., A. W. Nilson, N. Nilsson och J. Johansson.

I den af herr Walldén m. fl. afgifna motion utvecklas något närmare

de skäl, hvarpå ett sådant yrkande måste grunda sig. Motionärerna

anföra:

)>I fråga om spanmåls- och mjöltull gäller af naturliga skäl alldeles

särskild^ hvad som i det föregående yttrats om det hämmande inflytande,

lifsmedelstullbeskattningen i allmänhet öfvar på flertalet industrier.

De verka ock i hög grad tillbakahållande i fråga om jordbrukets

intensiva utveckling äfvensom till direkt skada för den gren af

landthushållningen, som representeras af boskapsskötseln och dess binäringar.

Uppenbart är slutligen, att de för den kroppsarbetande befolkningen

utgöra den ojemförligt större delen af den dem pålagda

lifsmedelsbeskattningen. Och de äro långt ifrån till fördel ens för det

stora flertalet af jordbrukare. Endast de, som sjelfva producera råg

och hvete till afsalu — eller med andra ord omkring 36 procent af

rikets samtlige private jordegare — kunna af dessa tullar draga någon

nytta.

Bevillningsutskottet vid 1888 års riksdag föreslog tullens belopp

för omalen spanmål, både råg och hvete, samt korn in. m. till kronor

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskott ds Betänkande N:o 1. 13

2.5 0 för 100 kilogram. Man torde hafva rätt till det antagande, att utskottet

härvid följde den grundsats, som uttalats af ett föregående bevillningsutskott,

nemligen att icke sätta tullen »så låg, att den dermed

afsedda effekten äfventyrades». Också uttalades ganska allmänt från

protektionistiskt håll, att, om man blott finge denna tullsats och dermed

följande stigning i pris, så vore detta allt hvad jordbruket behöfde.

Hvad särskild^ beträffar det för den stora allmänheten vigtigasto

sädesslaget, rågen, utgjorde den så pålagda tullen omkring 30 procent

af varans då gällande pris. I följd af betydliga inneliggande lager och

skarp konkurrens steg dock icke priset under det år tullen åsattes ens

med dennas hela belopp. Men i följd af åtskilliga samverkande orsaker

blef stegringen senare så mycket hastigare; redan 1889 var genomsnittpriset

50 procent och förlidet år 60 procent högre än 1887. Det

grofva rågmjölet, till hvilket särskild! den brödköpande arbetarebefolkningen

oftast är hänvisad, betalades 1887 i genomsnitt med kronor 9,50;

priset steg 1888 till 11 kronor,'' 1889 till 14 kronor, 1890 till 15 kronor

och derutöfver — allt för 100 kilogram och beräknadt efter hufvudst-adens

noteringar.

Med hvete är förhållandet något annorlunda, men äfven här har

dock en stegring egt ruin från 1887 till 1890, belöpande sig till kronor

3.5 0 för 100 kilogram.

Den svenske jordbrukaren har sålunda genom de sista årens konjunkturförhållanden

erhållit omkring kronor 2,50 för 100 kilogram råg

och 1 krona för samma vigt hvete mera än som vid tullens påläggande

ansågs tillräckligt. Under sådant förhållande synes krafvet på den

tryckande spanmålstullens upphäfvande så mycket mera berättigad!.

En skyddstull för rågodlingen borde under sådana omständigheter

äfven från deras sida, som påyrkade densamma såsom en hjelp under

de för tre år sedan gällande låga pris, nu anses mindre behöflig.

Men om tullen å råg, malen och omalen, upphäfves, följer med

nödvändighet att äfven tullen å hvete afskaffa^, enär det annars enligt

sakkunnig uppgift icke lär kunna förhindras, att mjöl af det dyrare

sädesslaget införes under namn af rågsikt.»

Då utskottet går att för egen del yttra sig i fråga om lämpligheten

af de nyligen införda spanmålstullarnas bibehållande, nedsättande eller

uppätande, torde det ega skyldighet att något närmare ingå på de olika

synpunkter, ur hvilka denna i en nations ekonomiska och i viss mån

äfven dess politiska lif djupt ingripande fråga måste skärskådas. Det

gäller att tillse, huru spanmålstullen först och främst såsom en ekonomisk

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

åtgärd verkar dels på jordbruket, dels på öfriga näringar, vidare huru

densamma verkar såsom beskattningsåtgärd.

När dessa tullar efter ett långvarigt och ihärdigt motstånd för tre

år sedan hos oss infördes, skedde detta under konjunkturer, som, det

låter sig icke förneka, för vårt jordbruk flera år varit så svåra och

tryckande, att jordbrukarens yrkande på. någon form af statshjelp

knappt kunde förefalla oberättigad. Under en följd af år hade en ständigt

växande mängd af rysk och amerikansk spanmål, utbjuden till alltjemt

sjunkande noteringar, mött på den inhemska marknaden hans

egen spannmålsproduktion och tvungit honom att aflåta den till pris,

hvilka, särskildt om han köpt eller arrenderat sin egendom till de

höga värden, som voro gällande under sista hälften af 1860- och första

hälften af 1870-talet, måste förefalla ruinerande. I hela Europa hade

trycket af Amerikas kolossala sädesproduktion försatt jordbruket i ett

läge, som öfverallt framkallat likartade sträfvanden och rörelser som

de, hvilka hos oss 1888 vunno framgång.

Redan på hösten sistnämnda år hade emellertid dessa konjunkturer

väsentligen förändrat sig. En allmänt återväxande lifaktighet inom affärsverlden

hade inom alla näringsgrenar framkallat ökad verksamhet och

höjda pris. Jordbruket vann snart sin andel i detta näringsverksamhetens

öfverallt ökade utbyte. Oberäknadt den prisförhöjning, som representeras

af tullen, -lyfte sig spanmålsprisen öfver den nivå, för hvars uppnående

denna tull förklarats vara nödvändig.

Om spanmålstullen sålunda måste, äfven af dem, som arbetat på

att införa den, erkännas för närvarande mindre behöflig än då den

pålades, kan dock den invändning göras mot dess afskaffande, att framtiden

snart torde ånyo visa den nödig för spanmålsprisens upprätthållande

vid hvad en gång ansetts vara det minimum, som jordbruket

i vårt land behöfver. Att för eller mot ett sådant antagande nu framlägga

några sannolikhetsberäkningar lär säkerligen ingen fördrista sig.

Blott så mycket kan man med visshet påstå, att den faktor, som kraftigast

verkat till de europeiska spanmålsprisens sänkning, nemligen

Amerikas förenta staters spanmålsexport, numera passerat höjdpunkten

af sitt inflytande. Dess nedgående, som redan för åtskilliga år sedan

af Europas mest framstående ekonomer antyddes hafva börjat, föreligger

nu såsom ett af statistiken fullt bevisadt faktum. Hveteutförseln

från Förenta staterna utgjorde enligt officiella uppgifter:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutslwttets Betänkande N:o 1.

187G—77 .............................................. 40,325 millioner bushels

1877— 78 .............................................. 72,405

1878— 79 ............................................... 122,354

1879— 80 ............................................. 153,253 „ „

1880— 81 ........................................... 150,565 „

1881— 82 ................................................ 95,272 „ „

1882— 83 .............................................. 106,386 ,'', „

1883— 84 ................................................ 70,349 „ „

1884— 85 .............................................. 84,654 „ .,

1885— 86 ............................................. 57,759 „

1886— 87 ................................................ 101,972 „ „

1887— 88 .............................................. 65,789 „

1888— 89 ............................................. 46,414

Förklaringen till dessa från årtiondets början aftagande exportsiffror

ligger i öppen dag. Dess föregående plötsliga höjning var eu

företeelse af tillfällig art. När vid midten af 1870-talet den svåra industriella

krisen i Amerika hade frigjort en mycket stor arbetsstyrka

från dess förutvarande sysselsättningar i industriens tjenst och drifvit

den öfver till jordbruket, hade det amerikanska nyodlingsarbetet alldeles

samtidigt nått fram till de väldiga sträckor af slät, bördig mark,

som omgifva Red river och Plattefloderna, och det stora lättvunna utbyte,

jordbruket här fann, höjde snabbt det till utförsel tillgängliga

spanmålsförrådet till eu förut icke anad höjd. Men tillgången på ouppodlad

bördig jord i Amerika börjar hastigt minskas, möjligheten af det

billiga extensiva jordbruket aftager med hvarje år, samtidigt som den

starkt växande folkmängden ökar den inhemska konsumtionen. Amerikas

förenta stater närma sig allt mera den inom alla länder med hög

kultur inträffande tidpunkt, då landet ej längre är spanmålsexporterande.

Måste man sålunda hysa grundade tvifvel om den svenska spanmålstullens

fortfarande behöflighet för jordbruket ur den synpunkt, som

för några år sedan så kraftigt framhölls, så torde man hafva lika goda

skäl för att vara tveksam huruvida denna tull gagnande inverkat och

inverkar på vårt jordbruk. Under de tryckta tiderna hade vårt lands

kraftigast utvecklade jordbruksprovinser gjort starka ansträngningar för

att genom en allt högre förädling af sin produktion kunna bringa i marknaden

dess alster i den mest värdefulla form och sålunda öfvervinna de

svårigheter, som mötte mot spanmålens fördelaktiga försäljning, genom

att sjelfva allt mera omsätta denna spanmål i dyrbarare artiklar, som voro

utsatta för mindre svår konkurrens. De mindre gynsamt ställa, ekono
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

V

16 Bcvillti ngsutskoltels Betänkande, K:o 1.

miskt svagare landskapen hade naturligtvis på denna väg blifvit efter,

men de hade dock redan börjat att, hufvudsakligen genom anlitande

af associationens kraft, på sådant sätt att mindre gårdar förenade

sig om gemensamma inrättningar för att förädla sin afkastning, taga

del i denna sunda och lyckliga utveckling. Spanmålstullen afbröt den

och är till sin natur egnad att hämma den. Då den afser att genom

pristillskott, uttagna från öfriga näringar, göra försäljningen afjordens

direkta alster mera lönande, motverkar den dessas omsättning till värdefullare

produkter, hindrar den ständigt fortgående ökniug af jordens egen

alstringskraft, som en högt drifven mejeri- och ladugårdsskötsel för med

sig, och arbetar på att qvarhålla hela näringen på dess gamla ståndpunkt.

Svenska jordbrukets smör, fläsk och gödboskap måste taga det. pris,

som utlandet bestämmer; på konstlad väg förhöjda spanmålspris fördyra

och motverka dess smör-, fläsk- och köttproduktion utan att bereda

den möjlighet att härför skaffa sig ersättning på marknadsplatser,

der vår svenska tullagstiftning icke har något inflytande. Spanmålst.

ullar utgöra således eu premiering af det lägre jordbruket gent emot

det högre.

På alla andra näringar än jordbruket kan spanmålstullen tydligtvis

icke verka mer än på ett sätt, nemligen till fördyrande af den lefvande

arbetskraften och således till höjande af produktionskostnaden.

Här torde likvisst först böra bemötas ett påstående, som vid spanmålstullarnas

införande ofta framkastadt, ännu någon gång återkommer,

att nemligen dessa tullar icke skulle verka till afsevärd prisstegring

på spanmålen. För bedömande af detta påståendes verkliga halt tilllåter

sig utskottet endast hänvisa till tre, detta betänkande bifogade,

med littera A., B. och C. betecknade tabeller, innehållande uppgifter å

prisnoteringarna på råg och hvete, omalen och malen, för hvarje vecka

under nästlidna år i Malmö och Köpenhamn. Vid jemförelsen dem

emellan är att iakttaga att 100 danska skålpund äro lika med 50 kilogram

svensk vigt.

Af dessa tabeller framgår oemotsägligt, att skilnaden mellan nämnda

platsers pris å ifrågavarande sädesslag och mjölsorter genomgående

håller sig omkring den svenska tullsatsen och särskildt hvad mjöl beträffar

oftast öfverstiger densamma. Att utskottet för jemförelsen valt

Köpenhamn och Malmö har skett derför, att afståndet mellan dessa båda

städer är så ringa, att fraktskilnaden måste anses betydelselös, äfvensom

derför att den på Seeland och i Skåne frambragta spanmålen kan betraktas

till vigt och qvalité alldeles jemngod. Efter omsorgsfull granskning

af dessa tabeller torde ingen rimligtvis längre kunna stanna i oviss
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

hel om, huruvida och till hvilket. belopp den svenska spanmålstullen

verkat till fördyrande af spannmål och mjöl å vår inhemska marknad.

Men om prisstegringen är ovedersäglig, torde kunna invändas, att

öfriga näringsidkare, som deraf blifvit lidande, härför kunna skaffa sig

ersättning'' genom prisförhöjning å sin egen tillverkning och att de i detta

sitt rimliga sträfvande direkt understödjas genom jordbrukarnes till

följd af spanmålstullen ökade köpförmåga. Härvid torde dock först och

främst uppmärksammas att för de industrier, hvilka arbeta för export

och hvilkas försäljningspris derför äro beroende af verldsmarknaden,

står denna utväg icke öppen; dessa vigtiga industrier, hvilka hafva

att till utlandet liqvidera hela vår import och gälda räntorna å våra

lån, äro dömda att utan vederlag underkasta sig fördyrandet af sin

tillverkning. Men äfven för de näringar, som arbeta för den inhemska

konsumtionen, ställer det sig oftast ganska kinkigt att genom angifna

medel bereda sig godtgörelse för sin ökade tillverkningskostnad. Skulle

det emellertid lyckas dem, särskilt derigenom att man genom ett

noga afvägdt skydd äfven tager dem alla i hägn emot den utländska

konkurrensen och tvingar jordbrukaren att hos dem och ej hos deras

utländska medtäflare förskaffa sig sina förnödenheter, hvarvid han får

till dem återbära, hvad de i. form af spanmålstull till honom utgifvit,

så har dermed hela spanmålstullens betydelse ju reducerats till den pålaga,

som jordbruket genom den kan uttaga hos vår enda icke skyddade

näring, skogsbruket. Het blir då den sistnämnda, som, sjelf utan

statssubvention, subventionerar öfriga näringar och som derför ensam

hädanefter eger rätt att i egentlig mening nämnas landets modernäring.

Men huru länge och i hvilken utsträckning den kan bära en sådan

uppgift, får framtiden utvisa. Dess närvarande läge lofvar ej stort för

fyllande af en så väldig uppgift.

På hvad sätt spanmålstullars införande verkar som en beskattningsåtgärd,

är den fråga, som slutligen återstår att pröfva. År denna

synpunkt kanske den vigtigaste för rätta bedömandet af dessa tullar,

så är den å andra sidan den, ur hvilken svaret lättast framgår. Spanmålstullar

äro en skatt, som utgår per hufvud och som utkräfves med

belopp, som ökas i samma mån, som den skattdragande är tvungen att

af de torftigaste födoämnena hafva sin hufvudsakliga näring och i

samma mån som afkastningen af hans arbete måste tagas i anspråk

för flera munnar, eu skatt som sålunda står i alldeles omvändt förhållande

till skatteförmågan. Utan att utförligare orda öfver denna sida

af frågan, hvilken tillräckligt ofta framhållits, eller om det inflytande

eu sådan skatteform kan väntas utöfva på ett folks politiska lif, anser

BIL till Rilcsd. Prot. 1891. o Sand. 1 Afd. 1 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

sig utskottet befogad!, till det uttalande, att spanmålstullen, hvad man

än må tänka om densamma såsom en nationel hushållningsåtgärd, i

hvarje fall såsom beskattningsåtgärd icke är lämplig.

Utskottet skulle sålunda snarast varit benäget att föreslå dess

borttagande. Men då utskottet hyser den åsigt, att vid all tullagstiftning

den vigtigaste pligten är att undvika för starka omkastningar,

som kunde vålla rubbningar i näringslifvets jemna gång och äfventyra

jemvigten i statens finanser, inskränker det sig till att hos Riksdagen

förorda eu nedsättning i denna tull. De spanmålssorter, som i egentligaste

mening kunna betraktas såsom vårt folks födoämnen och om

hvilka ofvan mot spanmålstullen anförda skäl således företrädesvis gälla,

äro råg, hvete, korn, ärter och bönor. Utskottet hemställer,

9:o) att tullen å spanmål, omalen, råg, hvete, korn,

ärter och hönor måtte nedsättas till 1 krona 50 öre

för 100 kilogram.

I fråga om artikeln majs, hittills i tulltaxan upptagen under

samma rubrik som ofvananförda spanmålssorter, hafva af herrar Biesért,

A. W. Nilson och N. Nilsson förslag jemväl väckts om förändringar i

nu gällande tull. Då emellertid dessa förslag lämpligast böra pröfvas

i sammanhang med en af herr S. Nilsson i Efveröd väckt motion, afseende

ändrade bestämmelser i fråga om nämnda sädesslags användande

vid bränvinstillverkning, vill utskottet först efter behandlingen af sistnämnda

motion afgifva utlåtande rörande majstullen, hvilket utskottet

härmed får för Riksdagen

10:o) anmäla.

Någon särskild anledning att bibehålla tullen å hafre och vicker

torde vara svår att uppvisa. För våra jordbrukare, de ende som väl

skulle hafva någon nytta af denna tull, kan den svårligen utgöra

något till prisförhöjning verkande skydd, eftersom hafren är en af våra

allra förnämsta exportartiklar och dess pris inom landet till följd deraf

är helt och hållet beroende af priset på verldsmarknaden. I vanliga

år utgör importen af detta sädesslag blott 1 å 2 procent af exporten.

Utan betydelse såsom skyddstull, skulle den sålunda vara att betrakta

såsom finanstull; men någon större inkomst lär denna lilla import ej

kunna inbringa statskassan. Tullinkomsten för hafre utgjorde:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 19

under år 1888 ...................................................... 33,280 kronor

„ „ 1889 .................................................... 28,563 „ .

De enda tillfällen, då hafre skulle i någon afsevärd myckenhet

importeras, skulle vara efter missväxtår å nämnda sädesslag, då vårt

landtbruk skulle vara i behof af att från utlandet införskrifva utsädeshäfre;

men lär det väl icke vara lämpligt att vid sådana tillfällen tullbelägga

varan. Detsamma är förhållandet med vicker, som egentligen

torde införas allenast för utsäde efter år, då vicker inom vårt land icke

mognat, så att den inhemska skörden blifvit fullgod dertill.

På''grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

ll:o) att nu gällande tull å hafre och vicker

måtte afskaffas.

Vidkommande nu gällande tullsats å artikeln malt, äfven krossadt,

har yrkats (af herr Biesért) att densamma måtte nedsättas till 1 krona

50 öre och (af herr N. Nilsson) till 2 kronor. Någon särskild motivering

för dessa af dem föreslagna belopp har icke af motionärerna

anförts; men då vid mattning ungefär en fjerdedel af kornets vigt går

förlorad och utskottet föreslagit att tullen å korn måtte bestämmas till

1 krona 50 öre, har utskottet ansett''sig böra sätta malttullen till häremot

närmast svarande, afrundade belopp, och får således hemställa,

12:o) att tullen å malt, äfven krossadt, måtte nedsättas

till 2 kronor för 100 kilogram.

I öfverensstämmelse med hvad utskottet ofvan föreslagit, får utskottet

äfven hemställa,

13:o) att tullen å omalen spanmål, andra slag,

ej specificerade måtte bestämmas till 1 krona 50 öre

för 100 kilogram.

I fråga om nu gällande tull å malen spanmål, mjöl och gryn, alla

slag föreligga flera skilda yrkanden. Herr Walldén in. fl. föreslå, att

ifrågavarande tull borttages, herr Biesért att den nedsättes till 2 kronor,

herr Walldén m. fl., alternativt och för så vidt deras förstberörda

yrkande ej bifalles, äfvensom herr N. Nilsson att den bestämmes till

2 kronor 50 öre och herr A. W. Nilson, att den sättes till 3 kronor

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

10 öre, allt för 100 kilogram. Derjemte har herr Johansson uti en

särskildt afgifven motion, under förutsättning att någon ändring i nu

gällande spanmålstullar icke af Riksdagen vidtages, föreslagit, att tullen

å sammanmala rågmjöl bestämmes till 3 kronor 40 öre för 100 kilogram.

Den tullsats som år 1888 åsattes den malda spanmålen har i sanning

visat sig vara en fullt effektiv skyddstull. Under sistförflutna fem

åren visar sig importen af omalen och malen råg och hvete hafva varit:

Hvete

omalen malen.

*

Råg

omalen malen.

1886 ...................

1887 ....................

1888 ....................

1889 ....................

1890 omkr. .........

32,832,142 38,552,222

37,645,653 34,774,554

48,367,617 21,008,173

54,241,921 20,466,181

57,542,000 15,752,000

130,999,292

154,124,861

130,408,642

132,054,136

113,243,000

34,952,824

37,539,479

16,909,363

16,393,441

12,113^000

Under det importen af omalen råg efter spanmålstullens införande

endast för 1890 visar något betydligare nedgående och importen af

omalen hvete trots tullen oafbrutet stigit från 32 till 57 millioner kilogram,

har deremot importen af rågmjöl nedgått till ungefär en tredjedel

och importen af hveternjöl till två femtedelar af hvad den för fem

år sedan var. Sammanräknar man för år hela importen af hvete både

omalen och malen, synes att totalimporten af detta sädesslag hållit

sig nästan alldeles oförändrad; skilnaden är blott, att den före tullen

skedde till öfvervägande del i form af mjöl, men numera till öfver tre

fjerdedelar i form af omalen spanmål. Att mjölimport ännu fortgått

får väl till hufvudsaklig del anses härflyta deraf, att tillräckligt antal

stora qvarnar ännu ej hunnit uppföras och sättas i gång.

Utan att underskatta det gagn vårt land hemtar af en mera utvecklad

qvarnindustri, föres man af ofvanstående tabell lätt till det antagande,

som äfven omfattas af allmänna meningen inom landet, att åt

denna industri genom tullen beredts fördelaktigare vilkor än dess kraf
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

tiga fortbestånd kräfver och andra näringar åtnjuta. Går man till undersökning

om vidden af det tullskydd den åtnjuter, har man närmast att

beräkna det utbyte i mjöl, som hvete och råg vid förmalningen lemna.

I en tysk facktidskrift, »Deutscher Mtihlen-Kalender 1887», uppgifves i

fråga om hvete, att man i verkligheten uti väl inrättade qvarnar

erhåller af detta sädesslag 74—77 procent mjöl; vid ovanligt förträffligvara

och synnerligen sorgfälligt tillgodogörande af råämnet kan mjölutbytet

stiga ända till 82 procent. För råg äro dessa siffror mera

sväfvande, dock alltid lägre än för hvetet. I bevillningsutskottets betänkande

år 1888, då dessa tullar infördes, antages mjölutbytet af hvetet

till 75 procent och af råg till 65 procent. Hade man vid fastställande

af mjöltullen endast velat tillägga qvarnindustrien godtgörelse för den

tull den vid införsel af den omalda spanmålen finge erlägga, skulle

man från en spanmålstull af två kronor 50 öre kommit efter ofvan

angifna utbytesprocenter till en mjöltull af för råg tre kronor 85

öre och för hvete tre kronor 33 öre för 100 kilogram. Vid fastställande

af nu gällande mjöltull, fyra kronor 30 öre, lade man sålunda

härtill ett särskildt tullskydd för qvarnarne af fyrtiofem öre för rågmjöl

och nittiosju öre för hvetemjöl, hvartill så kom förmånen af det

tullfria affallsmjölet och kliet. För det sammaumalda rågmjölet, hvithet

kan uppgå ända till nittiofem procent af råvaran, blef tullvinsten naturligtvis

ännu mycket större.

Då utskottet föreslagit en spanmålstull af en krona 50 öre för 100

kilogram, skulle en beräkning, företagen efter de år 1888 faststälda

utbytesprocenter men i syfte att i mjöltullen blott lemna ersättning

för den tull som erlagts vid införandet af den omalda spanmålen, angifva

en mjöltull för råg af två kronor 30 öre och för hvete af två

kronor. Eftersom utskottet emellertid uti sina i detta betänkande

gjorda förslag i allmänhet följt grundsatsen att icke helt afskaffa utan

endast nedsätta det tullskydd, som å deri upptagna artiklar förut lemnats,

har utskottet höjt nämnda nettosatser till 2 kronor 50 öre för

båda mjölsorterna, hvarigenom skulle lerrmas qvarnindustrien ett särskildt

tullskydd af tjugu öre för rågsikt och femtio öre för hvetemjöl.

Antages förmalningen af båda sädesslagen uppgå till ungefär lika belopp,

skulle qvarnarnes skyddstull sålunda från att hittills i medeltal hafva

utgjort 71 öre, nedsättas till 35 öre.

Utskottet, som anser vår qvarnindustri väl kunna bära denna nedsättning

och som dessutom ej får förbise att allt för gynsamma vilkor

för de stora qvarnetablissementen sätta de inuti landet belägna smärre

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

qvarnarne under trycket af en ännu svårare konkurrens än den utländska,

hemställer alltså,

14:o) att tullen å spanmål, malen, mjöl och gryn,

alla slag, måtte nedsättas till 2 kronor 50 öre för 100

kilogram.

I följd af sitt beslut att, på sätt här ofvan skett, hos Riksdagen

hemställa om en ännu ansenligare nedsättning å mjöltullen i allmänhet

än den af herr Johansson föreslagits för det sammanmalda rågmjölet,

har utskottet saknat anledning att beträffande det af honom framstälda

förslaget hos Riksdagen, under förutsättning att den af utskottet föreslagna

mjöltullen fastställes, göra annan hemställan än

15:o) att herr Johanssons motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Beträffande nu gällande tullsats å artikeln ris, oskalad eller paddy,

har i oftaberörda motioner yrkats, dels att den måtte afskaffas, dels

att den måtte nedsättas från 2 kronor 50 öre till 1 krona 50 öre för

100 kilogram. Då utskottet beslutat att hos Riksdagen tillstyrka nedsättning

af nu gällande tullsats å flertalet andra sädesslag från 2 kronor

50 öre till 1 krona 50 öre för 100 kilogram, hemställer utskottet ock

16:o) att tullen å ris, oskalad eller paddy, måtte

nedsättas till 1 krona 50 öre för 100 kilogram.

Såväl herr Biesért som herr N. Nilsson hafva yrkat, att nu gällande

tullsats å artikeln gryn, ris och rismjöl måtte nedsättas från 4 kronor

30 öre till 2 kronor för 100 kilogram.

Då utskottet tillstyrkt Riksdagen att sätta tullen å oskalad ris

till samma belopp, hvartill utskottet hemstält att tullen å omalen råg

och hvete måtte bestämmas, eller 1 krona 50 öre för 100 kilogram,

anser utskottet tullsatsen å ifrågavarande artikel böra blifva densamma

som utskottet föreslår för råg- och hvetemjöl och hemställer alltså,

17:o) att tullen å gryn, ris och rismjöl, måtte

nedsättas till 2 kronor 50 öre för 100 kilogram.

Sistbemälde motionärer hafva äfven föreslagit förändring i nu

gällande tullsats å gryn, andra slag. Då emellertid denna tullsats nära

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

sammanhänger med de tullar, som komma att bestämmas för åtskilliga

artiklar, angående Indika utskottet i detta betänkande icke afgifver utlåtande,

särskildt med tullen å stärkelse, vill utskottet i sammanhang

med förslag om tullsatser å dessa artiklar äfven afgifva utlåtande öfver

motionärernas här omförmälda yrkande, hvilket utskottet skolat för

Riksdagen

18:o) anmäla.

Beträffande slutligen artikeln ftröd, andra slag, som nu drager eu

tullsats af 4,3 öre för ett kilogram yrkas dels af herr Walldén m. fl. att

denna tull måtte afskaffas, dels af samma motionärer, alternativt, att

den måtte nedsättas till 2,5 öre, dels af herr A. AV. Nilson, att den bestämmes

till 3 öre, samt dels af herrar Biesért och N. Nilsson att den

bestämmes till 2 öre, allt för ett kilogram.

Då utskottet här ofvan föreslagit en tullsats å malen råg och

hvete af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, och då bröd för närvarande

är belagdt med samma tull som mjöl samt utskottet icke anser lämpligt

att, så länge tullen å mjöl ännu bibehålies vid så pass högt belopp,

som det af utskottet föreslagna, tillstyrka fullständig tullfrihet för

brödet, hemställer utskottet,

19:o) att tullen å bröd, andra slag, måtte nedsättas

till 2,5 öre för ett kilogram.

Stockholm den 26 februari 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOAV.

Reservationer:

af herrar Herslow, A. Andersson i Intagan, Arhusiander, Collander,

Fredholm, G. Jansson i Krakerud, J. Johansson i Noraskog, O. B. Olsson

i Maglehult, S M. Olsson i Sörnäs och N. Persson i Vadensjö:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

BevillningsutsJcoltets Betänkande N:o 1.

»Åberopande de allmänna grunder, som vid utskottets utlåtande

rörande spanmålstullarne finnas framlagda, få vi, som anse dessa skäl

ega fullt samma giltighet i fråga om tullar å oumbärliga animala födoämnen

och å potates, som å spanmål och bröd, mot utskottets hemställan

under punkterna 1, 2, 4, 5, 6 och 8 anmäla vår reservation.

Hvad angår l:o) potates, torde näppeligen något enda af i betänkandet

afhandlade födoämnen mindre lämpa sig för tullbeskattning än

detta, som utgör den enklaste, för den fattige oumbärligaste form, hvari

han förskaffar sig stärkelsehaltig näring, och som man derför väl borde

göra så lätt tillgängligt som möjligt. Äfven ur skyddssystemets synpunkt

förefaller denna tull olämplig och obehöflig, då för eu så tung,

skrymmande och prisbillig vara redan transportkostnaden bildar ett

mycket starkt naturligt skydd, hvarför ock införseln af potates, äfven

då den var tullfri, blott utgjorde eu alldeles försvinnande procent af

landets egen produktion och konsumtion. Under de sista fem åren af

den tullfria perioden utgjorde införseln:

1883 ...................................................... 69,290

1884 .................................................... 244,290

1885 .................................................... 143,345

1886 ................. 63,654

1887 ..................................................... 39,983

under det att landets årliga medelproduktion (för tioårsperioden 1880—

1889) beräknas till 19,173,700 hektoliter. Införseln håller sig således

emellan f och 1 i procent af landets egen potatesskörd.

Man kan invända, att tullen å en så ringa import aldrig kan

blifva af någon tyngande verkan. År kunna dock inträffa, då i följd

af missväxt potatespriset springer upp till mer än sitt dubbla, vanliga

belopp, och då landtbrukaren sjelf kan blifva den, som företrädesvis

och i stort behöfver köpa, emedan hans af röta angripna skörd icke

kan användas till utsäde. Så synes fallet hafva varit i fjol; just från

en starkt potatesodlande del af vårt land ingick förliden höst en petition

till Kongl. Maj:t att få denna tull borttagen. I den af utskottet

åberopade utredning, som Kong], Maj:t i anledning af. petitionen företog

och offentligen framlade, uttalas visserligen en förmodan, att med intill sistlidne

november månad importerade 98,000 hektoliter behofvet skulle vara

fyldt. Efter vår uppfattning hvilar detta antagande på synnerligen svaga

grunder; vida antagligare är, att hvad som skall användas till sättpotates

icke införes förr än nu på våren, efter som man icke vill äfven
-

hektoliter

ii

ii

ii

ii

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

„ Bevillningsutskottets Betänkande N.o 1.

tyra att potates, som införts i detta syfte, under vintern skämmes. Men

äfven om man villigt medgifver, att potatestullen, i följd af dess låga

belopp och den i allmänhet oansenliga införseln, icke eger den betydelse,

att den bort påkalla ett omedelbart ingripande från Kong!. Maj:ts sida,

då Riksdagen blott ett par månader senare skulle ega tillfälle att pröfva

frågan, synes det deremot för Riksdagen sjelf knappast ursäktligt att

bibehålla en tull, som i allmänhet är fullständigt betydelselös, men som

i de få fall, då den kan få betydelse, måste förefalla särdeles stötande

och obillig, ej blott för potateskonsumenten utan äfven för potatesproducenten,

hvilken sistnämnde då just uppträder såsom den hufvudsakligaste

köparen.

Uti ifrågavarande punkt anse vi derför utskottet hafva bort

hemställa,

l:o) a) att nu gällande tull å artikeln potates,

äfven krossad eller rifven, måtte borttagas; samt

b) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att ifrågavarande förändring i tulltaxan

måtte snarast möjligt blifva tillämpad.

Beträffande artikeln fläsk, andra slag, kunna vi i hufvudsak hänföra

oss till den sakrika utredning, som finnes framlagd i den af herr

W. Walldén m. fl. under n:o 49 inom Andra Kammaren afgifna motion.

Redan flera år före tullens införande började vår svenska fläskexport

att, i samband med vår mejerirörelses glädjande utveckling, raskt stiga

och tyckes lyckligtvis härmed alltjemt fortfara. Men den vara, som

från vårt land exporteras, är en helt annan vara än den vi importera,

och en tull på den senare verkar derför alldeles icke som ett skydd

för den förra. Svenskt fläsk är en artikel, som i London, enligt i

nämnda motion anförda, af svenska mejeriagenten i Manchester lemnade

månadtliga uppgifter för 1890, i England betingar ett pris, som i det

närmaste är dubbelt så högt som importpriset i Stockholm å det amerikanska

benfria fläsket, en vara som icke blott för denna sin billighet

utan lika mycket på grund af sin höga fetthalt utgör det hufvudsakliga

och lifligt eftersökta animala födoämnet för de i stark vinterkyla under

bar himmel sysselsatta skogsarbetarne i Norrland. Det är nemligen

dit nästan hela denna import söker sig väg. De i utskottets betänkande

framlagda importsiffrorna visa, att fläsktullen visserligen i början

hämmade denna införsel och bragte den ned från 8,000,000 år 1887

till föga öfver .5,000,000 åren 1888 och 1889. Men så oumbärligt har

Bill. till Itilcsd. Brok 1891. 5 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

detta födoämne befunnits, att importen 1890 redan är omkring 800,000

kilogram högre, än den var 1887, då den ännu var tullfri. Man ser

sålunda, att oaktadt en tull, som med nära 40 procent fördyrat priset,

måste den norrländske arbetaren i samma utsträckning som förut förskaffa

sig det amerikanska fläsket; och fläsktullen, som ej hämmar

importen och på sådant sätt ådagalägger sin »skyddande» förmåga, inskränker

sig till att blifva en särskild skatt på eu obemedlad befolkningsklass

i en enda landsända. Denna skatt för år 1890 uppgår till

ungefär hälften af hela bevillningen för fastighet och inkomst i riket.

En tull, som, utan att i beräknelig mån inverka på priset för den

vara landet sjelf tillverkar och säljer, så känbar! fördyrar en annan

vara, som en viss del af landet måste köpa, synes oss icke billigtvis

böra bibehållas. Af samma skäl, som gjorde sig gällande i de vigtigaste

spanmålstullarne, hafva vi emellertid här icke ansett oss böra påyrka

dess fullständiga aflyftande, utan hemställa,

2:o) att nu gällande tull å fläsk, andra slag, måtte

nedsättas till 10 öre för 1 kilogram.

Tullen å ister synes rimligtvis böra följa tullen å artikeln fläsk,

andra slag, hvarför vi hemställa,

4:o) att nu gällande tull å ister måtte af Riksdagen

nedsättas till 10 öre för 1 kilogram.

Artikeln smör har numera i vårt land höjt sig till det tredje eller

fjerde rummet bland landets exportartiklar; den valuta vi från utlandet

indraga i liqvid för densamma uppgår till nära 30 millioner kronor.

Vid en sådan export bestämmes det inhemska priset å smör uteslutande

af den utländska marknaden. Det smör, öfver hvars starka införsel

man från skyddsvänligt håll före 1888 hördes klaga och som man genom

den då åsätta tullen afsåg att utestänga, utgjordes hufvudsakligen

af Finlands smörtillverkning, som då mest gick till Sverige. Detta

smörs finaste märken utskeppades i förening med svenskt smör från

svensk hamn till England, och Sverige förtjenade derpå transitofrakt

och handelsvinst; de lägre märkena ingingo i den svenska konsumtionen

och ökade derigenom den qvantitet vida dyrbarare eget smör vi

kunde sälja till utlandet. Efter tullens införande har det finska smöret

funnit vägen direkt till den engelska marknaden,: der det nu i stället

uppträder såsom konkurrent till vår svenska vara, under det den sven
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

ska smörexporten efter denna tid stått stilla, oaktadt vår mejerirörelses

utveckling alltjemt fortgått. Med sådana förhållanden för ögonen

kunna vi ej betrakta införandet af smörtullen annorlunda än som ett

betänkligt missgrepp i den nationella hushållningen och hemställa

derför,

5:o) att nu gällande tull å smör, äfven konst gjord t,

måtte af Riksdagen borttagas.

Den köttimport, som sker till Sverige, går med mer än nio tiondelar

af sitt qvantum till Stockholm och de norra orterna. Den företer

ingen som helst inverkan af tullen. Den uppgår 1890 till samma siffra

som åren 1886 och 1887, eller omkring 1,350,000 kilogram, och gick

1889 t. o. m. öfver 1,700,000 kilogram. Det tillskott af kött, som Norrland

behöfver, måste det således fortfarande införa och finna sig i att

betala det till högre pris. Som skydd för den svenska köttproduktionen,

hvilken gör sin export i form af lefvande boskap, är tullen alldeles värdelös.

Då vi icke finna mera med billigheten öfverensstämmande att med

särskild skatt belägga Norrlands kött- än dess fläskkonsumtion, och då

tullbeloppet här endast uppgår till siffror af mindre betydenhet, hemställa vi,

6:o) att tullen å artikeln k ött, andra slag, måtte af

Riksdagen borttagas.

Angående artikeln kreatur gäller i allt hufvudsakligt hvad vi här

ofvan yttrat om fläsk och kött.

Under sistlidne femårsperiod utgjorde in- och utförseln af nötboskap

och får:

Nötboskap.

Införsel. Utförsel.

1886 ............................................. 1,825 25,000

1887 ................................................ 2,001 29,884

1888 ................................................ 2,563 35,669

1889 ................................................ 4,140 37,380

1890 ............................................... 7,300 37,190

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Får.

Införsel.

Utförsel.

1886 .........................

..................... 825

30,286

1887 ..........................

.................... 892

32,402

1888 ...........................

.................... 814

40,065

1889 .........................

.................... 700

43,630

33,390.

1890 ........................

.................... 1,120

Af tabellen framgår, att införseln utaf nötboskap och får är obetydlig

i förhållande till den stora utförseln. Importen utgöres dels af

finsk boskap till Norrland och dels af racedjur, som införas till förbättring

af södra och mellersta Sveriges ladugårdar. De statistiska

siffrorna ådagalägga derjemte, att Norrland, oaktadt tullen, nödgats betydligt

öka denna del af sin lifsmedelsimport, liksom ock att öfriga

landets införsel af racedjur äfven efter tullens införande stigit. Det

förra slaget af import kunna vi ej önska onödigtvis fördyra, och i fråga

om importen af afvelsam- skulle vi anse rimligare att man särskildt

premierade än att man särskildt beskattade de åtgärder, som företagas

till höjande af vår ladugårdsskötsel.

Svinimporten är likaledes nästan uteslutande en till öfre Norrland

ingående fläskinförsel, som i anledning af Finlands ringa afstånd från

de norrländska hamnarne snarare hemtas från sistnämnda land än från

mera fjerran belägna svenska platser. Den går nästan helt och hållet

till Sundsvall och norr om Sundsvall belägna orter.

Oaktadt vi i fråga om fläsk endast tillstyrkt en tullnedsättning,

tveka vi dock icke att äfven beträffande detta kreatursslag yrka tullens

•fullstäudiga borttagande, dels emedan denna tull ur fiskalisk synpunkt

eger en ganska ringa betydelse, dels emedan importen af svin, betraktad

ur skyddsvänlig synpunkt, icke bör ingifva farhåga för att

någonsin taga sådana dimensioner som den amerikanska fläskimporten,

eftersom priset å svin i de länder, från hvilka lefvande svinkreatur

kunna väntas blifva till oss införda, säkerligen obetydligt, om ens något,

understiger det i Sverige gällande.

Vi hemställa derför,

• 8:o) att nu gällande tull å kreatur, nät-, får- och

svin-, måtte borttagas»;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 2Ö

af herr friherre Barnehow samt herrar Fock, T kärn, Läkande!'',

Reuterswärd, Stephens, Wallberg, Cavalli, af Buren och grefve Douglas:

vid inom. 9:o): »Under det att inom representantförsamlingarna i

de andra stater, som i sin tullagstiftning infört skyddstullar å jordbrukets

alster, förmärkes en sträfvan att lemna ökadt skydd åt de

särskilda staternas jordbruksnäring, har nu hos oss väckts åtskilliga

förslag om nedsättande af dessa tullar. Förslagen hafva åtföljts af en

motivering, som uttryckligen tillkännagifver, att deras syfte är att, så

fort ske kan, få tullarna å jordbruksalstren fullständigt afskalande, ja

en af motionerna i ämnet innehåller till och med hemställan alternativt

att detta afskaffande måtte omedelbart ega rum. Vi föranledas

häraf att till en början erinra om hurudant tillståndet i landet var tiden

närmast före den, då vår nuvarande tullagstiftning blef gällande, och

hurudant tillståndet nu är.

Den svåra konkurrens, vår jordbruksnäring på senare tider haft

att bestå med utlandets öfverproduktion af spanmål, hade tiden

närmast före den, då nu gällande tullagstiftning infördes, bragt denna

näring i eu ytterligt bekymmersam ställning. Våra landtmän, lemnade

utan skydd mot denna konkurrens, tvingades att sälja sin vintersäd till

pris, betydligt understigande produktionskostnaderna. Detta orsakade

naturligen en högst väsentlig minskning i jordbrukets afkastningsförmåga.

Verkningarna häraf visades ock af de i mängd förekommande

exekutiva försäljningarna af jordbruksfastigheter och af den nästan

öfverallt inträdda förlamningen i afseende på jordbrukets utveckling.

Arrendatorerna kunde ej betala sina arrenden, hvilket hade till följd

att andra, som iklädt sig borgen för arrendenas utgörande, fingo sätta

till sin egendom. Till och med staten såg sig år 1887 af sakernas

ställning föranledd att åt arrendatorerna af kronans domäner bevilja ej

blott nedsättning i arrendeafgifterna utan äfven rätt att uppsäga sina

med kronan upprättade kontrakt. Tillfällena till arbetsförtjenst på landet

aftogo under sådana förhållanden i hög grad, orsakande nedsättning

i arbetslönerna. Eu stor del af landtbefolkningen drefs häraf att i

städerna söka sin utkomst. Talrika bill förekommo, i hvilka de mindre

jordbrukarne till underpris sålde sina hemmansdelar och med behållningen

utflyttade till främmande länder.

Denna vår modernärings bekymmersamma ställning, som får än

ytterligare belysning af det förhållande att, under det städernas i riket

folkmängd under det sista decenniet stigit med öfver 200,000, landsbygdens

folkmängd under samma tidrymd varit i det närmaste oför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

80 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 1.

ändrad, återverkade naturligtvis på ett högst förlamande sätt på vår

industri och affärsverksamhet. Konkursernas och lagsökningarnas antal

var ovanligt stort. Arbetslönerna nedtvingades öfverallt ganska betydligt,

och arbetsgifvarne, såväl större som mindre, sago sig flerstädes

nödsakade att minska sin produktion, hvilket hade till följd att en

stor del arbetare icke kunde erhålla sysselsättning. I affärsverksamheten

inträdde en stiltje, helt naturlig i en tid, då köpförmågan var så

ringa, och dessutom påverkad af ett allmänt uppkommet misstroende

män och man emellan.

Af bifogade tabell (Bil. I) visas, huru den intecknade gälden i

riket alltjemt ökats, tills den vid 1887 års utgång uppgått till icke

mindre än 1,505,625,000 kronor, utgörande 43,7 procent af samtliga,

bevillning påförda fastigheters inom riket taxeringsvärde.

Nu åter skall väl ingen jordbrukare annat än med glädje erkänna,

att för honom en betydlig förändring till det bättre redan inträda En

märkbart starkare efterfrågan på den inhemska spanmålen har uppstått,

hvilket i sin ordning lifvande inverkat på jordbrukets ändamålsenliga

skötsel och till uppehållandet af jordvärdet. Denna jordbruksnäringens

förbättrade ställning, som naturligtvis alstrat en större köpförmåga

hos jordbrukaren, har medfört att industri och handel gjort

nytt uppsving. En del nya industriella anläggningar har under de

sista tre åren sett dagen, och eu allmän lifaktighet på det industriella

området förspörjes. Eu ökad trafikrörelse på statens jernvägar har inträda

såsom synes af bifogade tabell (Bil. II). Den allmänna köpförmågan

har ökats, såsom tydligt finnes af uppgifterna om rikets in- och utförsel,

enligt hvilka importsiffrorna för artiklar sådana som t. ex. kaffe, socker,

bomull, ull, gödningsämnen, maskinerier, redskap och verktyg m. in.

under de tre sista åren betydligt öfverstiga dem för de båda föregående

åren. Det ömsesidiga förtroendet i handeln har vändt, åter. Lagsökningarnas

antal, som år 1886 utgjorde ej mindre än 60,762, och år

1887 58,717, har nedgått för år 1888 till 49,172 och för år 1889 till

37,415. Antalet af till domstolarne ingifna konkursansökningar utgjorde

6,158 för år 1886, 6,080 för år 1887, 5,393 för år 1888 och 4,188 för

år 1889. Slutligen hafva tillfällena till arbetsförtjenst såväl på landsbygden

som i städerna ökats, hvarjemte arbetslönerna, efter hvad

från olika landsdelar blifvit meddeladt, inom flertalet näringar och

yrken undergått förhöjningar, som, äfven i de för arbetarne minst gynsamma

fall, uti desses inkomster medfört en ökning, öfverstigande den

efter införandet af tull å jordbruksalster uppkomna stegringen i lifsmedelsprisen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Med dessa fakta för ögonen, skulle man kunnat vänta af tullskyddets

motståndare i vårt land, att de velat åt spanmålstullarne tillerkänna

åtminstone någon del i den glädjande omkastning, som omedelbart

efter deras införande inträdt i de förut varande,förhållandena. Då

tullskyddets motståndare emellertid erkänna att det bekymmersamma

läge, i hvilket vårt jordbruk blifvit försatt tiden närmast före skyddstuilarnes

införande, föranledts af trycket utaf Amerikas och Rysslands

kolossala sädesproduktion, så kunna de,- synes det oss, ej undgå att

medgifva att, om detta tryck af en eller annan orsak upphört, vårt

jordbruk omedelbart skulle höjt sig ur siu vanmagt, och att i full öfverensstämmelse

härmed, om vi mot öfversvämningen af amerikansk och

rysk spanmål kunna ställa upp en skyddsmur, som betager denna öfversvämning

dess förstörande kraft, detta skall hafva eu lifvande inverkan

på vårt jordbruk.

Vidare, då tullskyddets motståndare konstatera den ökade verksamhet

och de. höjda pris, som kommit jordbruksnäringen till del efter

införandet af spanmålstullar, förklara de denna omständighet såsom eu

följd af den allmänt återvaknande lifaktighet inom affärsverlden, som

framträdde redan på hösten 1888. Eu sådan framställning kan dock

icke vara vigtig. Ty då det är jordbruksnäringen, som, i det den gifven

alla andra näringar medel till verksamhet, så att säga föder dessa,

så måste jordbruksnäringens efter en på alla näringslifvets områden inträdd

förlamning skeende uppblomstring vara grundad på förhållanden,

som närmast beröra jordbruksnäringen sjelf.

Tullskyddets motståndare hafva anfört, att då spanmålsexporten

från Amerika, hvilken varit hufvudorsaken till de europeiska spanmålsprisens

sänkning, numera är i nedgående, måste man hysa grundade

tvifvel om den svenska spanmålstullens fortfarande, behöflighet för jordbruket.

Häremot vilja vi erinra, först att Amerikas spån målsexport,

äfven om den nedgått, fortfarande är mycket betydande, och vidare att

man ej försport att Rysslands rågexport, som för vält land måste anses

vida farligare, visar någon tendens att aftaga. Tvärt om är att förmoda

att denna export skall ökas allt efter som järnvägsförbindelserna i Ryssland

hinna utvecklas. De förhållanden, som framkallat nödvändigheten

att skydda jordbruksnäringen, qvarstå således väsentligen oförändrade,

hvadan någon anledning att nu nedsätta spanmålstullarna ej förefinnes.

Ur synpunkten af spannmålstullarnas nytta för jordbruket är i

bevillningsutskottets betänkande anfördt, att dessa tullar genom ett

fördyrande på konstlad väg af spanmålsprisen motverka landets smör-,

fläsk- och köttproduktion. Men har nämnda produktion inom landet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

verkligen förminskats under de tre sista åren? Uppgifterna å rikets

in- och utförsel lemna svaret. Af smör utföi''des år 1890 1$ million

kilogram mer och infördes en million kilogram mindre än under år 1887.

Af fläsk utfördes år 1890 2f millioner kilogram mera än under år 1887,

under det att införseln förstnämnda år blott med 4 million kilogram

öfversteg den för år 1887. Utförseln af kött var år 1890 mer än dubbelt

så stor som år 1887, under det att införseln deraf var densamma

under båda åren. Dessa siffror tarfva icke någon kommentering.

Vid utskottets betänkande hafva fogats åtskilliga tabeller till belysande

af spanmålstullarnes inverkan till fördyrande af spanmålsprisen.

Vi tillåta oss att här bifoga en annan, icke mindre upplysande tabell

öfver noteringarna å Stockholms börs för tiden 1866—1890 (Bil. III).

Af denna tabell framgår, att prisen på råg och hvete, malen såväl som

omalen, under denna tidrymd varit i allmänhet endast under de tre

åren närmast före år 1888 lägre än under de tre senaste åren.

Emellertid hafva motionärernas förslag om nedsättning i gällande

tullsatserna å spannmål, såväl malen som omalen, blifvit utskottets beslut.

Vi hafva då att något närmare än som skett anföra de hufvudsakliga

skäl, som tala mot eu sådan nedsättning; och vilja vi då här

särskildt fästa oss vid tullen å den omalda spanmålen.

Denna tull har hos oss blifvit satt till ett belopp, som, i betraktande

af förhållandena inom landet och vid jemförelse med tullsatserna

i andra länder, icke kan anses högt. I Tyskland, der tullsatsen å hvete

och råg år 1885 utgjorde 3 mark, är den nu 5 mark. I Frankrike

utgår tullen å råg med 3 francs och å hvete med 5 francs. I Spanien

är tullsatsen å råg 3,2 0 pesetas och å hvete, öfvergående tull inberäknad,

5,8 2 pesetas (= francs). Då nu i stater, sådana som de nyss

omförmälda, der jordbruket icke på långt när haft att kämpa mot

sådana svårigheter som hos oss, och der tull å jordbruksalster funnits

långt tidigare än hos oss blef fallet, någon nedsättning i tullen å spanmål

icke egt rum, utan, såsom förut nämnts, snarare en sträfvan förmärkts

att höja tullsatserna, kan redan häraf hemtas anledning för oss

att icke nedsätta våra spanmålstullar.

Vidare gäller såsom hufvudregel för all tullagstiftning, att den skall

vara stabil. En tullagstiftning, som bestämde skydd för en viss näring,

men kort derefter betydligt minskade eller borttoge tullskyddet,

skulle just genom de vådor, som följa af ofta förekommande vexlingar,

ofelbart tillfoga denna näring stor skada. Detta är en sanning, som

till och med många af tullskyddets motståndare här i landet erkänt

och erkänna. Men ändock drager man icke i betänkande att nu, icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 33

stort mer än 3 år efter det hos oss infördes tull å spanmål, föreslå en

så betydande nedsättning som från 2,50 till 1,50.

För jordbruket är det af väsentlig vigt, att prisen på jordbruksalstren

så litet som möjligt utsättas för rubbningar. För skyddstullslagstiftningen

är det derför en hufvuduppgift att åt den inhemska

spanmålsmarknaden bereda största möjliga stadga. Oss har erfarenheten

väl tillräckligt lärt, hvilka plötsliga och betydande vexlingar spanmålsprisen

på verldsmarknaden kunna vara underkastade. Om nu t. ex.

rågpriset åter å verldsmarknaden sjönke under 10 kronor för tunnan,

hvad trygghet mot ett sådant prisfall skulle då våra jordbrukare ega i en

så låg tullsats som den af utskottet föreslagna? Vi äro öfvertygade

att eu tullagstiftning, som vill skydda vår jordbruksnäring, icke kan

slå in på eu så farlig nedsättning.

Taga vi slutligen i betraktande de skäl, motionärerna anfört till stöd

för en nedsättning af tullarne på jordbruksalster, så äro de hufvudsakligen

två, nemligen dels krafvet på att de oumbärligaste lifsmedlen

och förbrukningsförnödenheterna fritagas från beskattning i den män,

statens finanser sådant medgifva, dels uppfattningen af lifsmedelstullarne

såsom ett obilligt och orättvist beskattande af de mindre bemedlade

i samhället, särskilt kroppsarbetarne.

Hvad det första skälet angår, få vi uttryckligen framhålla, att den

nuvarande tullagstiftningens hufvudsakliga uppgift är, icke att åt statsverket

skaffa inkomster, utan att åt landets näringar, och främst bland

dessa jordbruksnäringen, bereda nödigt skydd. Vi vilja icke ingå i

bedömande, huruvida statsverkets finanser medgifva ett nedsättande af

spanmålstullarne. Äfven om så vore, kunde och finge denna omständighet

ej vara bestämmande, så länge landets jordbruksnäring ännu i

hög grad behöfver det skydd, som genom den gällande tullsatsen på

spanmål åt densamma beredes.

Det andra skälet, som skulle vara hufvudskälet, är ej mera vägande.

Motionärerna hafva väl talat om att spanmålstullarne genom

ett fördyrande af brödfödan på ett orättvist och obilligt sätt beskatta

arbetarne, äfvensom om det inom arbetareklasserna rådande missnöjet

med den nuvarande tullagstiftningen, men de hafva alls icke, hvad de

väl bort, visat att efter spanmålstullarnes införande arbetarnes ställning

blifvit försämrad. Att så icke skett, utan att tvärtom arbetarne lefva

under gynsammare förhållanden nu än före spanmålstullarnas införande,

skola tullskyddets motståndare svårligen kunna förneka. Vid sådant

förhållande torde talet om brödfödans fördyrande vara betydelselöst

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 1 käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

och arbetarne icke hafva någon anledning att i den nuvarande tulllagstiftningen

se en källa till missnöje.

I öfrigt, då man tager i betraktande spanmålstullarnes inverkan

på arbetarnes välbefinnande, bör det ej förglömmas å ena sidan, att

bland arbetsklasserna i England och äfven Danmark, hvilka stater ju

båda sakna tullar å jordbruksalster, missnöje med det bestående tager

sig uttryck i icke mindre grad än der jordbrukstullar finnas, och å

andra sidan, att man hvarken i Tyskland, der den allmänna uppmärksamheten

på senare tiden företrädesvis sysselsätter sig med lösningen

af de s. k. arbetarefrågorua, ej heller i Frankrike försökt att i borttagandet

eller nedsättandet af dessa länders spanmålstullar finna ett

verksamt medel till förbättrande af arbetarnes ställning.

Hos oss ställa sig, vi kunna tryggt påstå det, den mindre jordbrukarens

lefnadsvilkor icke i allmänhet gynsammare än den egentlige

arbetarens. Det bör ej förglömmas af dem, som till förment fördel

för arbetarne vilja borttaga tullen på jordbrukets alster, att jordbruksklassen

i vårt land är den, som har att bära den tyngsta skattebördan,

och att denna börda skall utgå oberoende af huruvida jordbruket åt

dess idkare lemnar någon behållen inkomst eller icke. Och ej bör det

vara tal om orättvisa och obillighet hos en lagstiftning, som, på samma

gång den indirekt upphjelper såväl industri- som handelsidkarnes ekonomiska

ställning och i sammanhang dermed för arbetarne ökar tillfällena

till arbetsförtjenst, har till uppgift att åt den jordbruksidkande

delen af landets befolkning bereda möjlighet till tryggad utkomst.

På grund af det anförda förena vi oss om att hos Riksdagen

hemställa,

att den nu gällande tullsatsen å råg, hvete,

korn, ärter och hönor måtte oförändrad bibehållas med

2 kronor 50 öre för 100 kilogram»;

vid mom. 11:o): »Då veterligt är att hafre införts och införes i

riket för konsumtion inom landet och då således i ett genomfordt

skyddssystem icke bör saknas tull å nämnda vara, få vi hemställa,

att tullen å hafre, äfvensom å vicker, hvilket

foderämne, såsom kändt är, oftast användes blandadt

tillsammans med hafre, måtte oförändradt bibehållas

med 1 krona för 100 kilogram»;

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

vid mom. 12:o): »Då vi på grund af den utaf oss gjorda hemställan

i fråga om tull å korn m. m. sakna anledning att tillstyrka någon

nedsättning i gällande tullsats å malt, få vi hemställa,

att tullen å malt, äfven Jcrossadt, måtte bibehållas

vid 3 kronor för 100 kilogram»;

vid mom. 13:o): »I öfverensstämmelse med hvad vi yttrat i fråga

om tull å råg, hvete m. m., hemställa vi,

att tullen å omalen spanmål, andra slag, ej specificerade,

måtte oförändrad bibehållas med 2 kronor

50 öre för 100 kilogram»;

vid mom. 14:o): »Då spanmålstullen, enligt hvad vi förut yttrat,

icke bör nedsättas; då uppgifterna om införseln till riket af malen och

omalen råg och hvete till fullo visa hvilket gagn vår qvarnindustri

haft af den gällande tullsatsen å malen spanmål; och då det icke blifva

visadt, att en nedsättning i det särskilda tullskydd, som åt qvarnindustrien

lemnats, kan ske utan skada för densamma, och vi icke

kunna inse, att genom detta tullskydd åt qvarnindustrien beredts fördelaktigare

vilkor, än dess kraftiga fortbestånd kräfver, få vi hemställa,

att tullen å spanmål, malen, mjöl och gryn, alla

slag, måtte bibehållas med 4 kronor 30 öre för 100

kilogram»;

vid mom. 16:o): »På grund af den hemställan, vi gjort i fråga

om tullen å spanmål, sakna vi anledning att tillstyrka någon nedsättning

i tullen å ris, hvadan vi hemställa,

att tullen å ris, oskalad eller paddy, måtte bibehållas

med 2 kronor 50 öre för 100 kilogram»;

vid mom. 17:o): »Af förut anförda skäl hafva vi afstyrkt nedsättning

i tullen å malen spanmål, och sakna vi alltså anledning att tillstyrka

någon nedsättning i tullen å gryn, ris och rismjöl, hvadan vi

hemställa,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

att tullen å gryn, ris och rismjöl måtte bibehållas

med 4 kronor 30 öre för 100 kilogram»;

vid mom. 19:o): »Af enahanda skäl som dem, hvilka vi anfört

under mom. 17:o), få vi hemställa,

att tullen å bröd, andra slag, måtte bibehållas

med 4,3 öre för ett kilogram.»

Härjemte hafva reservationer anmälts:

af herr Cavalli emot motiveringen i ingressen till betänkandet, samtaf

herr friherre Barnekoxe och herrar Fock, Lithander, Reuterswärd,

Sederliolm, Stephens, af Buren och Almström emot vissa delar af samma

motivering.

Herr Sederholm har slutligen anhållit att få antecknadt, att han

icke deltagit i behandlingen af den del utaf betänkandet, som angår

spanmålstullarne.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Litt. A.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

37

Noteringar å hvete och råg 1890.

Dag.

Hvete

Råg

Dag.

Hvete

Råg

U holl.

kr. pr

100 kg

U holl.

kr. pr

100 kg

it holk

kr. pr

100 kg

It holl.

kr. pr

100 kg

Jan.

4

132

16

127

13

50

Juli

5

130

15

75

125

13

50

11

130

16

127

13

50

12

130

16

126

13

50

18

132

16

126

13

50

19

130

16

125

13

50

25

133

16

128

13

50

26

130

16

50

125

14

—

Febr.

1

134

16

—

125

13

25

Aug.

2

130

17

125

14

8

130

15

50

125

13

9

130

17

126

14

—

15

128

15

125

13

25

16

130

17

—

122

13

—

22

128

15

—

128

13

50

23

127

15

125

13

—

Mars

1

130

15

50

128

13

50

30

128

15

25

124

13

—

8

130

15

50

127

13

50

Sept.

6

126

15

50

124

13

—

15

130

15

50

127

13

50

13

130

16

122

13

—

22

130

15

50

127

13

50

20

130

16

122

13

—

29

130

15

50

127

13

50

27

130

16

—

122

13

—

April

5

130

15

50

128

13

50

Okt.

4

128

15

75

123

13

12

130

15

50

128

13

50

11

130

16

—

122

13

19

130

15

75

125

13

50

18

127

15

50

122

13

—

26

130

15

75

125

13

50

25

130

16

—

122

13

25

Maj

3

130

16

—

125

13

50

Nov.

1

129

16

—

122

13

25

10

130

16

125

13

50

8

128

16

—

122

13

50.

17

130

16

—

125

13

50

15

127

16

__

123

14

—

24

130

16

125

13

50

22

128

16

—

123

14

-I

31

130

16

125

13

50

29

128

16

—

122

14

-!

Juni

7

130

16

125

13

—

Dec.

6

128

16

—

120

14

-i

14

130

15

50

124

13

—

13

128

15

75

122

14

-;

21

130

15

50

125

13

—

20

128

15

50

122

14

-:

28

130

15

50

125

13

50

27

128

15

50

122

14

—

Malmö den 10 februari 1891.

Mäklarkontoret

A. F. Tornberg,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Litt. B.

o

Göteborgs Angbageriaktiebolag (Malmö stora valsqvarn) mjölnoteringar under

år 1090.

'' Prisen äro pr säck om 100 kg

brutto inklusive säck.

Alexandra

flormjöl.

Irma

flormjöl.

Eågsikt.

Halfsikt.

Sammalet

rågmjöl.

1

]’an.—17 jan...............

23

40

22

70

21

1

17

70

15

60

18

„ —24 „ .............

23

o 0

22

6 0

21

17

7 0

15

6 0

25

„ —9 febr...,............

22

70

22

30

20

60

17

60

15

50

10

febr.—18 mars............

22

70

22

30

20

50

17

30

15

50

19

mars—1 april.............

22

70

22

30

20

17

—

15

40

2

april—15 ,, ...........

22

3 0

21

80

19

70

16

70

15

2 0

16

,, —22 ,, ......

22

d 0

22

19

6 5

17

15

9 o

23

„ —6 maj ...............

22

70

22

40

19

50

17

—

15

20

7

maj—22 ,, ..............

23

2 0

22

70

19

5 0

17

--

15

20

23

23

9 0

22

7 0

19

9 0

16

Q O

15

31

a ii ...............

,, —6 juni ...............

23

2 0

22

70

19

16

60

14

80

7

juni—15 juli ..............

23

—

22

40

18

60

16

35

14

75

16

juli—25 „ ...............

23

90

23

20

19

30

16

70

14

90

26

,, —22 aue. .

24

2 0

23

8 0

20

16

6 5

14

Q 0

23

57 “o................

aug.—9 sept................

24

20

23

30

20

_

17

60

15

40

10

sept.—19

24

23

1 0

19

7 5

17

3 0

15

2 0

20

„ —23 „

24

23

25

20

6 0

18

15

3 0

24

11 ^ 11 ..............

_26

75 75 ...............

23

45

22

70

20

_

17

75

15

10

27

„ —7 okt................

23

25

22

35

19

50

17

50

15

—!

8

„ —14 „

23

50

75

22

7 5

20

18

15

5 0

15

„ —5 nov................

23

22

90

20

25

18

25

15

50

6

nov.—7 .............

23

50

22

30

22

25

18

45

15

70

8

„ —14 „ ...

23

75

22

6 0

22

2 5

18

7 5

16

15

„ —21 „ ......

23

85

22

7 0

22

40

18

6 5

16

22

11 11 ..............

,, —28 ,,

23

8 5

22

7 0

22

18

a ^

16

29

77 77 .............

,, —12 clec................

23

85

22

70

21

25

18

65

16

_

13

dec.—31 „ ...............

23

60

22

40

21

7 5

18

80

16

7ö|

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

39

Litt. C.

Förteckning öfver i Köpenhamn under året IB90 noterade pris å omalen och malen

råg och hvete.

År 1890.

Råg pr 100 <£

Hvete pr 100

omalen.

malen (siktad.)

omalen.

malen (siktad).

Januari

3

Kr.

5:

80

öre

Kr.

8:

Kr.

6:

45

öre

Kr.

9:

10

öre

71

10

11

5:

75

17

17

8:

—

77

6:

45

77

71

9:

10

77

7)

17

17

5:

75

77

71

8:

—

17

6:

35

V

9:

10

11

24

1?

5:

70

11

71

8:

—•

71

6:

35

71

11

9:

10

V

17

31

7?

5:

60

17

77

8:

-—

6:

35

77

7?

9:

10

71

Februari 7

11

5:

60

71

71

7:

85

öre

77

6:

35

77

17

9:

—

77

1?

14

71

5:

60

71

11

7:

85

17

11

6:

35

77

77

9:

—

11

11

21

17

5:

50

1?

71

7;

85

77

71

6:

35

77

17

9:

—

77

71

28

11

5:

45

V

17

7:

85

71

17

6:

35

77

71

9:

—

71

Mars

7

11

5:

50

77

77

7:

85

71

17

6:

50

77

77

9:

—-

77

17

14

77

5:

55

77

17

7:

75

77

17

6:

45

11

77

9:

•—

77

7?

21

7?

5:

55

17

17

7:

75

11

17

6:

45

77

77

9:

—

17

?7

28

77

5:

50

71

77

7:

75

77

11

6:

45

17

77

9:

—

77

April

4

>i

5:

50

77

77

7:

60

77

71

6:

45

77

77

9:

—

11

17

11

77

5:

50

77

77

7:

60

77

71

6:

50

77

71

9:

—

* 17

71

18

77

5:

70

71

77

7:

60

11

77

6:

SO

17

77

9:

—

11

17

25

77

5:

75

77

17

7:

60

17

77

6:

60

77

17

9:

10

7?

Maj

2

77

5:

75

7’

17

7:

60

71

77

6:

70

77

17

9:

25

>7

77

9

V

5:

75

11

77

n

/:

60

77

77

6:

80

77

77

9:

25

17

77

16

11

5:

75

77

71

7:

50

ii

ii

6:

80

17

77

9:

25

17

17

23

71

5:

75

17

7?

7:

50

17

77

6:

80

17

17

9:

25

77

77

30

77

5:

70

it

ii

7:

35

17

77

6:

70

77

17

9:

10

77

Juni

6

77

5:

55

77

17

7:

35

17

77

6:

60

71

77

9:

10

17

17

13

77

5:

50

71

77

7:

25

71

11

6:

65

17

71

9:

10

77

17

20

77

5:

50

17

71

7:

10

77

77

6:

60

77

71

9:

10

17

71

27

77

5:

50

11

77

7:

25

77

ii

6:

60

77

77

9:

10

17

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

11

18

25

1

8

15

22

29

5

12

19

26

3

10

17

24

31

7

14

21

28

5

12

19

26

•1.

Bevillningsutskottets* Betänkande* N:o 1.

Eåg pr 100

Hvete pr 100 tb

omalen.

malen (siktad).

omalen.

malen (siktad).

Kr.

5: 65

öre

Kr.

7: 25

öre

Kr.

6: 60

öre

Kr. 9

25

öre

77

5: 70

>7

11

7: 40

11

11

6: 95

11

V

9

50

ii

11

5: 80

11

7: 40

11

11

6: 95

11

n

9

50

v 1

11

5: 90

1?

11

7: 50

11

11

7: 10

11

n

9

75

11 ''

11

5: 90

77

11

7: 60

11

11

7: 40

11

ii

10

—

Tf i

ii

5: 50

»

11

7: 60

11

11

7: 40

11

n

10

—

ii !

v

5: 25

11

7: 60

11

11

7: 40

11

n

10

—

ii ;

11

5: 25

V

11

7: 60

11

11

7: 60

11

ii

10

25

ii

ii

5: 25

77

11

7: 60

11

11

7: 60

11

ii

10

25

ii !

ii

5: 25

77

11

7: 60

11

11

6: 85

11

ii

10

—

ii |

V

5: 25

11

11

7: 60

11

11

6: 65

*11

ii

10

—•

11 1

ii

5: 50

11

11

7: 85

11

11

6: 60

11

ii

10

—

h

ii

5: 50

11

11

8: —

11

11

6: 55

11

ii

10

—

ii

ii

5: 50

ll

11

8: —

11

11

6: 45

11

ii

9

85

ii

ii

5: 50

11

11

8: —

11

11

6: 30

11

a

9

85

ii !

ii

5: 50

11

11

8: —

11

11

6: 30

11

ii

9

75

1

H ;

ii

5: 55

11

11

8: —

11

11

6: 40

ll

n

9

75

1

il \

ii

5: 55

11

11

8: —

11

11

6: 45

11

ii

9

85

11 j

n

5: 60

11

11

8: 15

11

V

6: 65

»

ii

10

—

7} j

ii

5: 95

it

11

8: 50

11

11

6: 70

11

ii

10

—

v ;

ii

5: 85

v

11

8: 50

11

11

6: 65

11

ii

10

—

n

ii

5: 80

11

11

8: 50

11

11

6: 65

11

ii

10

—

11 !

ii

5: 75

11

11

8: 50

11

11

6: 65

11

ii

10

—

il i

ii

5: 65

11

11

8: 50

11

11

6: 65

11

ii

10

—

ii

ii

5: 65

11

11

8: 40

11

11

6: 65

11

n

10

—

ii

ii

5: 65

11

11

8: 40

V

11

6: 65

11

ii

10

—

11 !

och norska general konsulatet i Köpenhamn den 9

H. Bernhoft.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

41

Bilaga till den af herr friherre Barnekow in. fl. afgifna reservation:

I.

- <’*3ös a:''!bOI13<J81iSrfl8T

Jemförelse mellan intecknad gäld och de intecknade fastigheternas taxeringsvärde

åren 1876-1837.

'' År.

Inteckningsbelopp.

Taxeringsvärde.

Procent.

1876 ....................................

864,369,589

2,614,238,133

33,1

1877 ....................................

921,676,538

2,646,148,805

34,8

1878 .......................................

991,375,205

2,659,418,308

37,3

1879 ....................................

1,068,545,210

3,011,818,284

35,1*)

1880 .......................................

1,125,585,000

3,034,784,401

37,1

1881.......................................

1,188,500,000

3,062,528,037

38,8

1882 ......................................

1,230,485,000

3,169,256,635

38,8

1883 ....................................

1,278,016,000

3,213,450,540

39,8

1884 ......................................

1,332,405,000

3,378,185,374

39,5

1885 ......................................

1,405,326,000

3,430,659,640

40,9

1886 .......................................

1,450,601,000

3,474,637,194

41,7

1887 ......................................

1,505,625,000

3,439,414,354

43,7

*) Minskningen af procenttalet för år 1879 är tydligen beroende på den höjning

i taxeringsvärdet, som af känd anledning samma år_egde rum.

Bill. till lliksd. Frat. 1891. 5 Samt. 1 Afd. 1 Höft.

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Bilaga till den af herr friherre Ba.rnekow m. fl. afgifna reservation:

IL

Jemförelse mellan de ekonomiska resultaten af trafikrörelsen under

femårsperioden 1886-1890.

-—

Per bankilometer.

Drift- kostna- dens för- hållande

till brutto- inkomsten.

Skilnadens

mellan

brutto- inkomst och

driftkostnad

förhållande

till bygg- nadskapi- talet.

Inbetalnin- gens till

statskonto- ret för- hållande till

byggnads- kapitalet.

.1: • , /i , |M

År.

Medel-

längd

trafikerad

bana.

Brutto-

inkomst.

.;<r

Drift-

kostnad.

Skilnad

emellan

brutto- inkomst

och drift- kostnad.

Kilometer.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

’ i

Procent.

Procent.

Procent.

1886......

2,414

7,969

5,624

2,345

70.58

2.41

2.43

1887......

2,476

7,452

5,292

2,160

71.01

2.22

2.16

1888.....

2,516

8,264

5,491

2,773

66.45

2.84

2.77

1889......

2,548

8,713

5,748

2,965

65.97

3.og

2.03

1890.....

2,613

8,409

5,845

2,564

69.51

2.63

2.55

Stockholm den 30 januari 1891.

RUDOLF CRONSTEDT.

C. Löfman.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 43

Bilaga till den af herr friherre Barnekoiv in. fl. afgifna reservation:

in.

Spanmåls- och mjölprisen åren 1866 — 1890.

.!!''• i‘ ''IÖ\ i uf/ ]'' i

År

Hvete pr

tunna om

15 lispund.

Råg pr

tunna om

14 lispund.

Hvetemjöl I Rågmjöl

pr lispund 1 pr lispund

(= 20skålp.)j(— 20 skålp.)

> i\ V\i) J

1866.......................................

20,31

14,15

1867..........................................

25,24

18,4 8

1868.......................................

29,60

23,42

2,42-1-

1,73

1869........:...............................

23,37

18,38

2,25

1,42

1870..........................................

19,19

13,37

2,10

1,11*

1871..........................................

24,50

15,2 3

2,37

1,20

1872..........................................

24,09

15,89

2,50

1,2 7

1873.........................................

25,81

17,08

2,74

1,31

1874..........................................

24,88

18,97

2,6 7*

1,43

1875 .........................................

19,63

16,03

2,1 2*

1,29

1876 .........................................

22,19

15,40

2,29

1,22

1877........................................

24,62

16,43

2,68

1,16

1878.........................................

18,94

14,20

2,62

1,21

1879........................................

19,69

13,12

2,25

1,07

1880..........................................

23,74

17,98

2,57

1,41

1 1881..........................................

25,58

20,90

2,45

1,70

1882......................................

21,37

15,49

2,53

1,37

1883..........................................

21,50

13,88

2,24

1,20

| 1884........................................

18,65

14,07

2,08

1,15

1 1885 .............................

16,40

12,65

1,7 74

1,09

1 1886.........................................

13,84

10,80

1,72

— 97*

! 1887........................................

16,-

9,91

1,79

— 87

1888.....................................

18,53

11,31

1,931-

— 96

1889..........................................

17,55

13,64

2,09-1-

1,14

| 1890.........................................

19,82

15,48

2,oi*

1,27

Medelprisen för

åren 1866-

-1887 vare

a således:

i

21,78

15,72

2,31

1,26

Medelprisen för

åren 1888-

—1890 varda således:

18,63

13,48

2,01*

1,12

På begäran få vi härmed intyga att ofvanstående prisuträkning är

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

rigtig och fullkomligt öfverensstämmande med noteringarna å Stockholms

börs och hafva dessa medelpris erhållits genom att prisnoteringarna

å den första noteringsdagen i hvarje qvartal upptagits, och, för att

till samma enhet evalvera de olika noteringssätten, hafva prisen beräknats

efter 15 lispunds vigt för hvete och 14 lispunds vigt för råg, allt

pr gammal svensk tunna.

Stockholm den 23 februari 1891.

H. M. Lunden.

Stadsmäklare.

Josef Lundmark.

Stadsmäklare.

Carl Kollberg.

Stadsmäklare.

STOCKHOLM, ISAAC MÅKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.