Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående ännu oa,fgjorda delar af tullbevillningen.

1891-04-24 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1891:10, Betänkande, angående ännu oa,fgjorda delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o JO.

l

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1891, kl. 4 e. m.

Betänkande, angående ännu oa,fgjorda delar af tullbevillningen.

Sedan Riksdagen till pröfning och afgörande förehaft ej mindre

bevillningsutskottets betänkande n:o 1 angående vissa delar af tullbevillningen

än ock utskottets memorial n:o 2 i anledning af kamrarnes

skiljaktiga beslut rörande åtskilliga punkter af nyssnämnda betänkande,

har utskottet öfvergått till de i samma betänkande icke afhandlade

framställningar angående omförmälda bevillning, hvilka innefattas i följande

från kamrarne till utskottet hänvisade motioner, nemligen:

från Första Kammaren:

N:o 13, af herr Biesért, om ändringar i gällande tulltaxa;

och från Andra Kammaren:

N:o 27, af herr Brodin, om upphäfvande af tullen å fartyg.

N:o 28, af herr Brodin om upphäfvande af tullen å materialier för

byggande och reparation af fartyg.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 10 Häft. (N:o 10.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bränvin och

Sprit.

el Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

N:o 31, af herr G. W. Svensson i Rydaholm, om afskaffande af

tullen å kaffe.

N:o 57, af herr Ekströmer, om ändring i tulltaxans bestämmelser

rörande artiklarne bränvin och sprit samt vin.

N:o 62, af herr Lindh, om afskaffande af tullen å kaffe.

N:o 74, af herr J. Anderson i Tenhult, om ändring i tulltaxans

bestämmelser rörande artiklarna kaffe och socker.

N:o 81, af herr A. V. Nilson från Lidköping, om bland annat nedsättning

i tullen å majs.

N:o 84, af herr Fredholm, om afskaffande af tullen å blytråd och

å visst slag af valsad eller smidd jernplåt.

N:o 110, af herr E. J. Ekman, om ändring i tulltaxans bestämmelser

rörande artiklarne instrumenter och trävaror; samt

N:o 111, af herr N. Nilsson i Wrängebol, om bland annat nedsättning

i tullarna å majs och gryn.

I sammanhang härmed har utskottet jemväl företagit den återstående

granskning af tullagstiftningen i allmänhet, som utskottet jemlikt § 40

riksdagsordningen har att verkställa.

Vid den pröfning af tulltaxans nuvarande bestämmelser, utskottet

sålunda förehaft, har utskottet icke velat föreslå andra förändringar i

desamma än sådana, som synts utskottet vara af betänkliga och särskilt

öfverklagade missförhållanden oundgängligen påkallade. Väl har nemligen

senaste tullkomités betänkande under riksdagens lopp blifvit bland

Riksdagens herrar ledamöter utdeladt, men den utredning, som med

anledning af detta betänkande ytterligare torde kunna lemnas af

vederbörande embetsverk, har ännu icke blifvit tillgänglig, lika litet som

Kongl. Maj:t ännu framkommit med det förslag till ny tulltaxa, hvilket

han på grund af betänkandet torde vilja för Riksdagen framlägga. Att

utan afvaktan på denna utredning och detta förslag vidtaga mera omfattande

förändringar i nu gällande tulltaxa har utskottet icke ansett

sig böra tillstyrka.

Slutligen vill utskottet tillkännagifva, att utskottet funnit sig böra,

på sätt förut varit vanligt, behandla de olika slagen af artiklar i den

ordning, hvari de i tulltaxan förekomma.

Nu gällande tulltaxas bestämmelser angående tullarne å artiklarne

bränvin och sprit innehålla bland annat följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

3

Qvantitet för

tullberäkningen.

Tullsats.

80.

Bränvin och Sprit:

på fat, större eller mindre:

af vindrufvor:

då varan är i Frankrike tillverkad och derifrån

| 1 liter af 50 j

i procents alko- |

Kronor

öre

55,5

81.

sjöledes direkte införes................................

då varan är annorstädes tillverkad eller på annat

j holhalt vid j

| + 15° C. 1

sätt införes ................................................

clio.

—

75

82.

af annan frukt ......................................................

d:0.

| 1 liter utan 1

—

75

83.

på andra häri: alla slag..............................................

afseende på [

| alkoholhalten. |

i

It

Uti sin här ofvan omförmälda motion anför herr Ekströmer, huru som

det vore allmänt bekant, att flera af de länder, med hvilka vi stode i handelsförbindelse

och till hvilka vi exporterat produkter af de inom landet

hufvudsakligen förekommande råämnen, nemligen trä och jern, med afseende

å deras tullagstiftning vidtagit åtgärder i protektionistisk retning,

som väsentligen bidragit till att hämma utförseln af dessa produkter,

i synnerhet de af mera förädlad beskaffenhet. Hvad Frankrike

och Spanien vidkomme, vore dessa länder ännu bundna af de med oss

upprättade handelstraktater, men dessa utginge som bekant den 1 februari

1892, och hade franska regeringen redan utarbetat ny tulltariff

att gälla från berörda dag. Vid genomseende af denna tariff funne

man, att den vore starkt protektionistisk och att den innehölle tvenne

olika taxor, nemligen en allmän samt en ininimitaxa, den senare afsedd

att gälla för de länder, hvilka komme att bevilja Frankrike särskilda

förmåner, d. v. s. med hvilka nya traktater kunde afslutas. Det gälde

då att efterse, huru vida minimitariffen vore sådan, att skäl kunde förefinnas

att göra några synnerliga eftergifter och derigenom binda vår

frihet med afseende på tullagstiftningen, för att af sistberörda tariff

komma i åtnjutande. Till ledning för bedömandet af denna fråga borde

särskildt uppmärksammas de i Frankrike föreslagna förändringarna i

tullsatserna för några af våra förnämsta exportartiklar, nemligen de

olika slagen af trävaror, hvaraf under år 1888 till Frankrike exporterades

till ett värde af 22,071,859 kronor.

Dessa förändringar framginge af följande tabell, upptagande franska

tullsatserna enligt nu gällande och enligt den föreslagna minimitariffen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o W,

Enligt nuva-

Enligt mini-

-

rande tariff.

mitariff.

Francs.

Francs.

Brännved................>...........................................

pr

100

kilo

tullfri

0,20

Sågadt eller fyrkant-virke, gran eller fur

»

100

))

d:o

0,75

D:o under 25 mm. tjocklek.................

))

100

»

d:o

2,75

Hyfladt eller spåntadt virke, gran eller fur

»

100

»

0,50

3,00

Snickeriarbeten: dörrar, fönster, gran

eller fur........................................................

»

100

»

5,00

12,50

Trämassa...........................................................

))

100

»

tullfri

1,00

Tjära och beck...............................................

))

100

))

2,oo

5,00

Af denna tabell fratnginge, att de enligt minimitariffen föreslagna

tullsatserna för trävaror vore betydligt högre än efter nu gällande tariff

— med undantag af tullsatserna för ved och sågadt fyrkantvirke,

hvilka artiklar af Frankrike ej kunde undvaras, huru hög tullen än vore

— så höga, att de utgjorde ett bestämdt hinder för införsel af de varuslag,

som de afsåge. Betraktade man dessa tullsatser i procent af varans

värde, så skulle de, enligt motionärens åsigt, ställa sig sålunda:

Approxim.

för sågadt och fyrkant-virke............................................ 10 ä 12 procent

» d:o d:o under 25 mm............... 25 ä 30 »

» hyfladt eller spåntadt virke, gran eller fur...... 30 ä 35 »

» snickeriarbeten: dörrar och fönster af gran

eller fur.................................................................... 40 å 45 »

» trämassa.......................................................................... cirka 8 » etc.

Följden af denna betydliga förhöjning i nuvarande tariffens bestämmelser

måste för vårt land blifva en, åtminstone hvad värdet vidkomme,

minskad utförsel, och de fördelar, som kunde uppnås genom en

på så hårda vilkor förnyad traktat, syntes ej värda den stora uppoffringen

af vår sjelfständighet på tullagstiftningens område, som deraf

blefve eu följd. Under sådana förhållanden skulle enligt motionärens

förmenande ett bibehållande af de låga tullsatser, som nu enligt traktaterna

vore gällande för vissa artiklar, som till vårt land infördes, vara

föga välbetänkt; hvadan det syntes som redan nu församlade Riksdag

borde vidtaga de förändringar i tulltaxan, som i berörda afseende kunde

anses nyttiga och önskvärda. I detta hänseende hade motionären särskildt

fäst sig vid eu del öfverflödsvaror och bland dessa spirituösa och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 5

dryckesvaror. Knappast funnes väl några föremål så lämpliga att genom

höga tullsatser beskatta som öfverflödsvaror och njutningsmedel,

ty utom det att man derigenom motverkade införseln af desamma och

dermed befordrade jemvigten emellan export och import, så komme

denna beskattning att drabba endast en ringare del af befolkningen,

nemligen den, som vore eller åtminstone ansåge sig vara tillräckligt

förmögen att begagna sig af desamma. Den egentlige arbetaren äfvensom

landtbefolkningen komme således ej att drabbas af denna skatt.

Nu gällande tullar å ifrågavarande artiklar vore mycket för låga i förhållande

till de höga tullsatser, som franska regeringen nu föresloge för

nödvändighetsvaror, helst som skatten för inom vårt land tillverkadt

bränvin och konjak utgjorde omkring 50 procent af värdet, ett procentförhållande,

som motionären derför äfven ansåge borde ligga till grund

för tullbeskattningen af ifrågavarande artiklar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt föresloge motionären, att

Riksdagen ville besluta, förutom höjda tullar å likör och vin, följande

förändringar i nuvarande tulltaxa, att tillämpas för den händelse att

traktaterna med Frankrike och Spanien ej komme att förnyas och från

den dag, då de upphörde att vara gällande, nemligen för

bränvin och sprit: på fat, större eller mindre, af vindrufvor,

för 1 liter af 50 procent alkohol-halt vid

+ 15 gr. C.............................................. kr. — 75 öre

af annan frukt för 1 liter af dito ......... » — 75 »

på andra kärl: alla slag, för liter, utan

afseende på alkoholhalten.................. » 1: 50 »

I likhet med motionären finner utskottet åsättande af högre tullar

å öfverflödsvaror vara en synnerligen lämplig beskattningsåtgärd. Utskottet

har dock icke funnit sig för närvarande kunna tillstyrka en tullförhöjning

å ifrågavarande varor. Då nemligen, såsom äfven motionären

påpekat, denna förhöjning icke skulle kunna blifva gällande förr än den

1 februari 1892 och den Riksdag, som då redan är samlad, ganska snart

derefter torde kunna bestämma de nya tullsatser, som den anser under

då rådande förhållanden vara lämpliga, skulle enda hufvudsakliga anledningen

för nu församlade Riksdag att företaga en förhöjning i tullsatserna

å ifrågavarande artiklar vara den, att så medelst för oss underlätta

möjliga underhandlingar med Frankrike och Spanien, i och för ingående

af nya tarifftraktater med dessa länder. Men då denna synpunkt

icke föranledt Kongl. Maj:t att för Riksdagen framlägga förslag i berörda

rigtning och den ifrågasatta tullförhöjningen derför icke af denna

orsak kan antagas vara af nöden, torde Riksdagen icke till följd af detta

skäl opåkallad böra vidtaga den ifrågavarande åtgärden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

Eu annan anledning för bevillningsutskottet att tillstyrka den af

motionären föreslagna tullförhöjningen kunde naturligtvis hafva förefunnits,

om nemligen statskassan varit i behof af ökade inkomster och

särskildt om lättnader beslutats i nu gällande tullsatser å nödvändighetsvaror.

I sådant fall hade tullbeskattning å förevarande och dermed

likartade artiklar onekligen varit eu synnerligen lämplig åtgärd för att

öka statsverkets intägter eller bereda statskassan godtgörelse för den

uppkomna minskningen i inkomst. Någon sådan anledning föreligger

emellertid ej.

Slutligen har man som skäl för den föreslagna beskattningsåtgärden

hört åberopas, att man såmedelst skulle förebygga en större vinimport

under tiden mellan traktaternas upphörande och den nya tulltaxans utfärdande.

Men uppenbart torde vara, att en redan nu antagen tullförhöjning,

hvilken dock först den 1 februari nästa år skulle tillämpas,

komme att bereda spekulationen samma anledning, men ett vida utsträcktare

utrymme för en uppdrifven import, då deremot de svårigheter, som vinterförhållandena

ställa för transporten, säkerligen skola för den korta tid,

som behöfver förflyta mellan traktaternas utlöpande och nya tariffsatsers

antagande, i betydlig mån minska faran af eu allt för öfverdrifven införsel.

Af en redan nu företagen tullförhöjning torde derjemte den olägenhet

kunna uppstå, att våra importörer såmedelst bibragtes den tro, att

nu beslutade tullsatser skulle blifva under en längre tid gällande och

att de i förlitande härpå inköpte spirituösa och viner i stora lager. Skulle

sedermera på grund af nya traktater med de vinproducerande länderna tullsatserna

sänkas, kunde dessa importörer tillskyndas en förlust, i hvilken de,

icke utan allt fog, möjligen skulle betrakta sig af tulllagstiftningen inledde.

Utskottet, som på grund af hvad sålunda anförts icke anser sig

böra tillstyrka Riksdagen att redan i år besluta egentlig förhöjning i

gällande tullsatser å spirituösa och viner, måste dock betrakta som en

sjelfklar följd af franska traktatens upphörande, att, för så vidt icke något

nytt aftal skulle före den 1 nästkommande februari vara träffadt med

nämnda stat, den skilnad, som i tulltaxan göres mellan bränvin och sprit

på fat af vindrufvor, då varan är i Frankrike tillverkad och derifrån

sjöledes direkte införes, och likartad vara, annorstädes tillverkad eller

på annat sätt införd, från och med nämnda dag upphör. Utskottet får

således hemställa:

l:o) a) att nu gällande tullsatser å bränvin och sprit

måtte intill den 1 februari 1892 bibehållas oförändrade;

b) att från och med nämnda dag tullsatsen på

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 7

bränvin och sprit: på fat större eller mindre, af vindrufvor,

för 1 liter af 50 procent alkoholhalt vid +15

gr. C. bestämmes till 75 öre;

c) att herr Ekströmers motion, i hvad den afser

bränvin och sprit, i öfrigt icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Enligt gällande tulltaxa äro fartyg och båtar, med tillbehör, af jern

äfvensom ångfartyg af trä belagda med tull, motsvarande 10 procent af

värdet, hvaremot andra slag, hvartill enligt kongl. generaltullstyrelsens

beslut den 27 september 1889 jemväl hänföras segelfartyg af trä på

jernspat, få tullfritt införas.

Uti sin omförmälda, med n:o 27 betecknade motion inom Andra

Kammaren, yrkar herr Brodin, med hvilken åtta andra af kammarens

ledamöter instämt, att Riksdagen måtte besluta, att den under år 1888

införda tull å fartyg måtte upphäfvas. De skäl, som af motionären till

stöd för detta, redan vid nästlidna års riksdag af honom framstälda

yrkande anförts, vore fortfarande gällande. Motionärens påstående, att,

sedan förevarande tull sattes, hufvudsakligen endast mycket gamla träfartyg,

som varit tullfria, eller gamla otidsenliga jernångfartyg, som på

grund af sin dåliga beskaffenhet betingat ett mycket lågt pris och sålunda

äfven lågt tullbelopp, inköpts, både visserligen af bevillningsutskottet

under 1890 års riksdag förnekats, men af anteckningar hos

kommerskollegium och af granskade skeppslistor framginge, att under

1888 inköpts, efter fartygstullens införande, af svenska rederier från utlandet

22 segelfartyg, af hvilka det sist byggda varit 14 år och det

äldsta 46 år gammalt, hvarförutom bland dem varit 5 fartyg, om hvilkas

ålder upplysning icke kunnat erhållas. Medelåldern kunde antagas hafva

varit 26 ä 27 år. Under samma period hade äfven inköpts två ångfartyg.

Af dessa hade det ena varit nybygdt om 492 tons, men varit bestäldt,

förr än tullen infördes, och det andra, mätande 1,939 tons, 24 år gammalt,

samt i havereradt tillstånd, hvarför dess reparation kostat flera gånger

inköpspriset. Under 1889 hade inköpts från utlandet 49 segelfartyg,

deraf det nyaste varit 13 år gammalt; för några af dessa hade åldern

stigit till 56 ä 57 år, under det att för en del af de öfriga åldern ej

kunnat utrönas. Medelåldern hade utgjort omkring 30 år. Af inköpta

6 ångfartyg hade ett varit 7 år och de öfriga äldre, hvaraf ett 36 år

gammalt. 0 Under 1890 hade inköpts 47 segelfartyg af trä och 4 ångfartyg.

A segelfartygen hade medelåldern varit emellan 22 och 23 år, med

Fartyg och

Båtar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

undantag för 4 fartyg, som varit så gamla, att åldern ej kunnat utrönas.

Ångfartygen hade varit emellan 7 och 21 år gamla.

Häraf framginge, att tullen å fartyg åstadkommit, att endast mycket

gamla fartyg inköpts, och antagligen hade många af dessa varit så dåliga,

att de i sitt förra hemland ej ansetts sjödugliga. Att genom tulllagstiftningen

uppmuntra och snart sagdt tvinga dem, som redde i fartyg,

till dylika inköp, torde, säger motionären, ej vara klokt. Alla, som

yttrat sig om fartygstullen, såväl enskilda redare, handels- och sjöfartsnämnder,

tullkomitén, generaltullstyrelsen och kommerskollegium hade

äfven vitsordat, att tullen å fartyg verkat skadligt för sjöfartsnäringen.

Äfven sjöfartsnäringskomitén framhölle, att om af densamma föreslagna

seglationspremier ej beviljades, måste tullen å fartyg upphäfvas. Det

framginge sålunda, att sagda tull fortast möjligt borde afskaffas.

Redan samma Riksdag, som pålade nu gällande tullar å fartyg, ingick

uti skrifvelse den 14 maj 1888 med begäran till Kongl. Maj:t derom,

att Kongl. Maj:t behagade genom sakkunnige män låta undersöka

den svenska sjöfartsnäringens tillstånd samt medlen till dess upphjelpande.

Sedan då redan tillsatta tullkomité i detta ärende den 9 derpå

följande april afgifvit underdånigt utlåtande, deruti komitén på anförda

skål hemstält, bland annat, att vid fartygs byggnad restitution, beräknad

för hvarje ton af fartygets bruttodrägtighet, skulle af tullmedlen utgå,

oberoende af om de använda materialierna varit utländska eller svenska,

infordrade Kongl. Maj:t den 12 i sistnämnda månad gemensamt underdånigt

utlåtande i frågan af kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

hvilka med anledning deraf beslöto att bereda såväl handels- och sjöfartsnämnderna

i riket som för saken intresserade skeppsbyggare och

skeppsredare tillfälle att framlägga sina åsigter. I de yttranden, som till

följd häraf inkommo, framhölls nästan utan undantag, att de införda

tullarne å fartyg samt flertalet vigtigare till fartygs byggnad, utredning

och proviantering hörande artiklar inverkat menligt på vår sjöfartsnäring

och i synnerhet betydligt försvårat svenska, i utländsk fraktfart stadda

fartygs täflan med främmande nationers, af tullumgälder icke besvärade

fartyg. Man yrkade derför, att nämnda tullar måtte upphäfvas, i synnerhet

de å fartyg, eller ock att, derest tullarne komme att bibehållas, restitution

af den för fartygsmaterialier erlagda tull måtte beviljas, framför

allt vid byggande af fartyg, afsedda att säljas till utlandet eller att

sysselsättas i den utländska fraktfarten. Uti det utlåtande, som derefter

den 22 oktober 1889 afgafs af ofvanberörda embetsverk, uttalade dessa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

att det läge i sakens natur och hade äfven framhållits ej mindre af tullkomitén

än ock af i ämnet hörda sakkunnige, att de genom tullafgifter framkallade

ökade pris å vissa fartyg och fartygsmaterialier försvårade möjligheten

för den för Sverige lika naturliga som vigtiga sjöfartsnäringen

att på fraktmarknaden uthärda täflan med andra nationers och alltså

verkade hämmande på nämnda närings deraf beroende bestånd och uppblomstring;

samt att för den skull uppmärksamheten borde rigtas på åstadkommande

af all den lättnad, som genom tullrestitution kunde och rättvisligen

borde sjöfartsnäringen beredas.

Tullkomitén syntes hafva afsett att i fråga om restitution vid nyby§onad

fartyg söka förena tillverkarnes af fartygsmaterialier, fartygsbyggarnes

och sjöfartnäringens intressen genom förslaget om, att denna

restitution skulle utgå till vederbörande varfs- eller verkstadsinnehafvare

såsom en viss, på förhand bestämd godtgörelse per bruttoton för vissa

fartyg. Denna godtgörelse skulle emellertid kunna komma att utgöra

eu, om också dold, premie från tullmedlen för tillgodogörandet af materialier,

för hvilka i verkligheten motsvarande tullafgift icke kommit

tullkassan till godo.

Med fäst afseende på oegentligheten af en sådan för vår tullagstiftning

främmande premiering, hvilken också, enligt hvad af flere sakkunnige

framhållits, näppeligen skulle komma att i någon afsevärd mån

gagna den näring, för hvars understödjande den dock egentligen skulle

bringas till stånd, utan fast hellre hufvudsakligen komme varfven eller

verkstäderna samt andra näringar till godo, samt med hänsyn derjemte, bland

annat, till den af tvenne reservanter inom tullkomitén mot detta förslag påvisade

faran deraf, att genom ett dylikt prejudikat antagligen skulle framkallas

anspråk från åtskilliga andra näringar på liknande understöd, ansågo

embetsverken sig icke kunna tillstyrka bifall till hvad tullkomitén

i detta hänseende föreslagit, utan hemstälde, att godtgörelse för tullafgifterna

å de vid fartygs nybyggnad använda materialier icke måtte utgå

i annan form än den hittills hos oss tillämpade, nemligen såsom restitution

i vanlig ordning af för inaterialierna bevisligen erlagda sådana

umgälder, i likhet med hvad af tullkomitén enhälligt föreslagits vid fråga

om förbyggnad eller reparation af fartyg.

Efter hvad sålunda förekommit tillsatte Kongl. Maj:t den 8 januari

1890 en komité med uppdrag att, efter utredning af den svenska sjöfartsnäringens

tillstånd och alla för dess förkofran nödiga och nyttiga

betingelser, afgifva de förslag till åtgärder för främjande af näringens

utveckling, hvartill berörda utredning kunde föranleda, hvarjemte komitén

vid fullgörande af sitt uppdrag egde att taga i öfvervägande

Bill. till Riksd. Prot. IS91. 5 Sand. 1 Afd. 10 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:ol0 .

jemväl den af ofvanbemälda tullkomité behandlade frågan om tullrestitution.

Denna komités betänkande afgafs den 12 september 1890.

Under det frågan sålunda var föremål för behandling af kömitéer, sakkunnige

och embetsverk, hvilade den emellertid icke vid riksdagen.

Redan vid 1889 års riksdag gafs på enskild motionärs förslag en sålunda

förändrad lydelse åt § 8 i tulltaxeunderrättelserna, att vid reparation

och förbyggnad af utländska fartyg öfver hufvud samt af inhemska ångfartyg

om minst 500 tons bruttodrägtighet eller segelfartyg om minst

300 tons bruttodrägtighet restitution, såsom förut nämnts, må beviljas

af erlagd införselstull för sådana använda materialier och skeppsförnödenheter,

hvilka icke äro hänförliga till husgerådssaker eller proviant.

Vid 1890 års riksdag väcktes i motion inom Första Kammaren förslag

om införande af byggnadspremier för fartyg, i enlighet med tullkomiténs

förslag. Denna motion tillstyrktes med endast en mindre förändring

af bevillningsutskottet, men blef deremot af Andra Kammaren

afslagen, till följd hvaraf frågan förföll. Såsom skäl för afslag framhölls

jemte åtskilligt annat, som redan här ofvan blifvit påpekadt, att byggnadspremierna

skulle innebära ett direkt understöd af svenska staten

för fartygs försäljning till utlandet, och förmenade man att utländske

redare derigenom skulle sättas i tillfälle att för billigare pris förskaffa

sig fartyg från Sverige, hvilka fartyg sedermera skulle kunna med så

mycket större framgång i den allmänna fraktmarknaden konkurrera med

våra inhemska redares.

Såsom sjöfartsnäringskomitén påpekat, utgör sjöfartsnäringen en vigtig

faktor i nationernas ekonomiska lif. Att denna närings utveckling

derför eger ett synnerligen nationelt intresse torde icke heller af

någon bestridas. För vårt land särskildt med dess vidsträckta kuster,

stora tillgångar på de för skeppsbyggnad erforderliga materialier af trä

och jern samt dess stam af dugligt sjöfolk torde sjöfartsnäringen vara

en af de mest naturliga näringar. De på föranstaltande af sistberörda

komité utarbetade tabeller visa emellertid, att vår sjöfartsnäring under

de senaste årtiondena icke på långt när utvecklat sig i samma proportion

som andra länders. Sverige intager icke längre samma plats som

tillförene bland de sjöfartsidkande nationerna. Enligt komiténs åsigt är

en af hufvud anledningarna till denna beklagliga tillbakagång att söka

deruti, att vårt land icke följt med i den allmänna och storartade utveckling

af ångbåtsflottan, som är karakteristisk för de senaste årtiondena.

Denna flotta, så väl som hela vår handelsflotta i allmänhet, består

mestadels af små och gamla samt till följd deraf föga tidsenliga fartyg.

Då emellertid detta tillbakagående visat sig redan före fartygs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

tullens införande, förefinnas naturligtvis äfven andra orsaker härtill än

denna tull. Sjöfartsnäringskomitén, som påpekat dessa, bland hvilka

brist på omsigt i drifvandet af vår rederirörelse anses utgöra en af de

vigtigare, har derför äfven föreslagit åtskilliga andra medel än tullens

upphäfvande, för att bispringa denna näring samt höja intresset för

densamma. Det lämpligaste af dessa medel har komitén ansett vara

införande af sjöfartspremier.

Då förslaget om seglationspremier utgör en nyhet i hela vår lagstiftning

och derför torde erfordra ytterligare utredning, samt i allt fall

något yrkande om inrättande af ett dylikt premieringssystem icke blifva

vid innevarande riksdag framstäldt, men å andra sidan sjöfartsnäringen

hos oss för närvarande befinner sig i sådant läge, att en kraftig

hjelp synes fortast möjligt böra densamma lemnas, har utskottet haft

att taga under ompröfning, huru vida icke redan vid innevarande riksdag

något kunde göras uti berörda syfte. Att de år 1888 införda tullar

å fartyg äro egnade att i hög grad motverka sträfvandet att upphjelpa

vår handelsflotta ur det sorgliga läge, hvari den råkat, torde

äfven af tullvänner erkännas. Dessa tullar utgöra uppenbarligen ett

hinder för vår rederinäring att för lika billigt pris som utlandets rederier

förskaffa sig de fartyg, den behöfver. Den redan förut befintliga

svårigheten att bestå i konkurrensen med utlandet har genom fartygstullen

ökats. Våra redare behöfva numera, vare sig de inköpa fartygen

från utlandet eller beställa dem vid någon inländsk verkstad, tio procent

högre förlagskapital än utländska redare, och måste följaktligen

under gynsamma konjunkturer åtnöja sig med lägre förtjenst och under

dåliga konjunkturer bereda sig på en tidigare inträffande förlust. När

man genom åsättande af tullar för andra näringar höjt driftkostnaderna,

har man sökt att gifva dem kompensation genom tullskydd för deras

egna alster. Men att på detta sätt upphjelpa rederinäringen är icke

möjligt. Vid den tidpunkt, då fartygstullen infördes, blef den härigenom

våra redare vållade olägenheten tillfälligtvis icke ögonblickligt för dem

så känbar som den eljest skulle varit, af den grund att just vid

samma tid frakterna i följd af den lifliga konjunkturen blifvit alldeles

exceptionelt höga. Men ju mera dessa derefter hafva sjunkit, desto större

hafva svårigheterna blifvit för rederinäringen och äro för närvarande i

ytterlig grad tryckande.

För hejdande af denna fortsatta tillbakagång har föreslagits, förutom

sjöfartspremier, bland annat införande af premier för fart.ygsbyggnad.

De skäl, som af embetsverken häremot anförts och för hvilka här ofvan

redogjorts, synas dock utskottet mycket beaktansvärda, och då förslaget

s. 12 Kontrollera mot PDF

Jutegarn.

Gryn andra

slag.

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

om sådan premiering så sent som vid sistlidne riksdag blifvit, ehuru af

bevillningsutskottet tillstyrkt, af Riksdagen afslaget, saknar utskottet

anledning att å nyo framlägga samma förslag.

Den enda utväg, som derför synes utskottet återstå, är den, som af

motionären påyrkats, eller afskaffande af nu gällande tull å fartyg.

Emot en sådan åtgärd torde allenast kunna invändas, att härmed

borttages det skydd, som genom nämnda tull blifvit lemnadt den svenska

skeppsbyggnadsindustrien. För att gifva densamma ersättning härför

har utskottet emellertid föreslagit, att så vidsträckta restitutionsförmåner

måtte medgifvas för fartygsmaterialier, att, om dessa förmåner

blifva af Riksdagen beviljade, skeppsbyggnadsnäringen icke torde hafva

något att emot borttagande af fartygstullen invända. Och får utskottet

derför på grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställa,

2:o) att nu gällande tull å fartyg och båtar, med tillbehör,

af jern äfvensom ångfartyg af trä måtte afskaffas.

Jutegarn, enkelt, ofärgadt och oblekt, drager för närvarande en tull

af 6 öre för 1 kilogram.

Herr Biesért föreslår, att denna tull måtte afskaffas. Något särskildt

skäl härför har icke af motionären anförts, men torde yrkandet hafva

framkommit såsom en följd af en i samma motion vackt hemställan om

tullfrihet å visst slag af juteväfnad; då utskottet icke funnit skäl att

tillstyrka bifall till sistberörda yrkande och nu gällande tullsats å jutegarn

är synnerligen låg i jemförelse med dem, som gälla för andra slag

af garn, hemställer utskottet,

3:o) att herr Biesérts förevarande yrkande icke

måtte af Riksdagen bifallas.

I sitt förut afgifna betänkande angående vissa delar af tullbevillningen

anmälde utskottet att, eftersom gällande tullsats å andra slag af gryn

än af spanmål och ris sammanhängde med de tullar, om hvilka utskottet

uti nämnda betänkande icke afgåfve utlåtande, särskildt med tullen å

stärkelse, ville utskottet först i sammanhang med förslag om tullsatser

å dessa artiklar äfven afgifva utlåtande öfver af herrar Biesért och N.

Nilsson framstälda yrkanden om förändring i tullen å gryn, andra slag.

Då utskottet emellertid nu icke funnit skäl föreslå Riksdagen förändring

i någon af de tullar, hvarmed ifrågavarande tullsats eger sammanhang,

och några särskilda skäl att sänka tullen å gryn — andra slag

ej torde föreligga, hemställer utskottet,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 13

4:o) att tullen å gryn — andra slag måtte bibehållas

oförändrad.

De artiklar i nu gällande tulltaxa, som angå musikaliska instrument,

åro af följande lydelse:

240.

241

242.

243.

244.

245.

246

Instrumenter:

musikaliska:

flöjter, klarinetter, oboer, gitarrer, lutor, violer,

violonceller, kontrabasar, valdhorn,

trumpeter, post- och signalhorn, trummor,

pukor, klaver samt harpor...........................

positiv, äfven begagnade .......................................

fortepianon:

tafflar och pianinon..........................................

flyglar .................................................................

speldosor .....................................................................

Anm. Utgöres infattningen af guld, silfver eller sköldpadd,

tullbehandlas kela dosan såsom arbeten af nämnda slag.

musikaliska:

accordion eller delar deraf...........................

Amu. Afdrag i vigten göres ej för askar och pappersomslag.

orgelverk, äfvensom harmonium och fyshar
monika.

.................................................................

ej specificerade; förtullas lika med sådana

bland ofvan uppräknade, hvarmed de närmast

kunna jemföras.

Anm. a) Högst 2:ne stråkar, munstycken och så vidare må få

åtfölja vid instrumentets förtullning. De öfriga äfvensom

särskildt inkommande tillbehör till instrumenter förtullas

efter 15 procent af värdet, b) S. k. stomryggar till pianoinstrument,

strängade eller osträngade, skola tullbehandlas

såsom fullfärdiga instrument, c) Instrument, hvilka genom

sina mindre dimensioner och sin beskaffenhet i öfrigt synbarligen

endast utgöra leksaker, hänföras till art. Leksaker.»

Qvantitet för

tullberäkningen.

1 stycke

1 stycke

stycke

stycke

1 kilogram

1 kilogram

100 kronor

Tullsats.

Kronor öre

1

10

150

200

3

15

Musikaliska

instrument.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

I dessa tullsatser föreslår herr E. J. Ekman i sin ofvan omförmälda

motion vissa förändringar.

Så finner motionären de i tulltaxan upptagna artiklarne »klavér» och

»fysharmonika», såsom numera ej längre förekommande i handeln, böra

helt och hållet utgå. Vidare borde, enligt motionärens åsigt, »positiv»,

som för närvarande förtullas per stycke, lämpligare kunna hänföras till

orgelverk och harmonium samt lika med dem beläggas med tull efter

värde. Att förtulla »speldosor» och »accordion» efter vigt, vore efter

motionärens åsigt en orimlighet, då dessa instrument hufvudsakligen

vore gjorda af stål och jern. Det funnes speldosor, som vägde ända till

9 å 10 kilogram och som till följd deraf droge en tull af 27 å 30 kronor,

ehuru de icke kostade mer än 75 å 100 kronor. Tullen uppginge

således i dessa fall till 1/3 af varans värde. Dessa instrument borde derför

rimligtvis hänföras till sådana, som förtullades efter värde, icke efter

vigt.

Bland sådana, som förtullades efter värde, borde ock uppräknas åtskilliga

under senare tider uppfunna instrument, såsom »ariston» och »symfonion»,

hvarjemte »ej specificerade» instrument borde åsättas en bestämd

tull, t. ex. af 15 procent utaf värdet; den nu gällande föreskriften att

de skola förtullas lika med sådant, hvarmed de närmast kunde jemföras,

vore olämplig, enär det mången gång vore svårt att afgöra, till hvilket slag

man borde hänföra dem, och tulltjenstemannens godtycke derför ofta

måste fälla utslaget. Mot innehållet af den i tulltaxan intagna anmärkningen

under nu förevarande artiklar ville motionären slutligen göra den

erinran, att föreskriften, det »tillbehör till instrumenter» skulle förtullas

efter 15 procent af värdet, medförde väl hög tull för dessa tillbehör, då

instrumentet i sin helhet droge samma tull, hvadan tullen å tillbehören

rättvisligen borde nedsättas till 10 procent af värdet.

På grund af det anförda föreslår motionären, att de artiklar, som

angå musikaliska instrumenter, måtte erhålla följande lydelse:

Instrument er: musikaliska: flöjter, klarinetter, oboer, gitarrer, lutor, violer,

violonceller, kontrabasar, valdhorn, trumpeter, post- och signalhorn,

trummor, pukor samt harpor, för stycket 1 krona; fortepianon:

tafflar och pianinon, för stycket 150 kronor; flyglar, för stycket

200 kronor.

Orgelverk, äfvensom harmonium, positiv, speldosor, accordion, ariston

och symfonion; för 100 kronor 15 kronor;

ej specificerade; för 100 kronor 15 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

De öfriga äfvensom särskilt inkommande tillbehör till instrument

förtullas efter 10 procent af värdet, b) — — — — — — — —

Att förändringar i nu gällande tullsatser å förevarande artiklar lämpligen

kunna vidtagas, torde icke bestridas. Huru vida de dock till alla

delar böra gå i den rigtning, motionären föreslagit, lärer deremot kunna

ifrågasättas. Att t. ex. nedsätta nuvarande tullsatser å speldosor och

accordion synes icke vara särskilt nödigt, då dessa onekligen äro att

betrakta såsom öfverflödsartiklar. Likaså synes det vara obehöfligt att

i tulltaxan införa hvarje nytt instrument, som uppfinnes, om man, som

motionären föreslagit, åsätter en efter värdet bestämd tull å »ej specificerade»

instrument. Och, framför allt, då de förändringar, som uti tullbeskattningen

å förevarande artiklar torde böra göras, säkert lämpligast

vidtagas i samband med en omfattande revision af tulltaxan, något

hvarpå utskottet af många skäl i år icke inlåtit sig, hemställer utskottet,

5:o) att herr Ekmans förevarande yrkande icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Herr Biesért anför i sin ofvan omförmälda motion, att då den åsigtenGamman bandmom.

riksdagen en lång följd af år nästan allmänt varit gällande, att Jern''

råämnen och hvad för öfrigt i och för landets industri utifrån införes

borde vara tullfritt, det sannolikt varit beroende på ett förbiseende att,

vid 1888 års riksdag, gammalt bandjern, som förut användts till emballage

och som inkomme för att såsom sådant å nyo användas, åsattes en tull

af kronor 2: 50 per 100 kilogram — eller hänförts under n:o 254 i

tulltaxan. På grund häraf föreslår han, att den artikel i tulltaxan, som

för närvarande har följande lydelse:

»Jern och stål:

tack- och barlastjern samt skrot — fria måtte förändras till

Jern och stål:

tack- och barlastjern samt skrot äfvensom gammalt bandjern, som

synbart varit användt till emballage — — — fritt.»

Ehuruväl detta motionärens förslag för många af våra industrier

ingalunda saknar betydelse, synes det dock icke ega den vigt, att dess

genomförande, om detsamma med hänsyn till andra våra näringar kan

öfver hufvud anses vara lämpligt, icke må kunna anstå till den allmänna

revision af tulltaxan, som nästa år torde ifrågakomma; och får utskottet

derför hemställa,

s. 16 Kontrollera mot PDF

Plåtar

och

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

6:o) att herr Biesérts ifrågavarande förslag icke måtte

af Riksdagen bifallas.

af jern Uti sin här ofvan angifna motion anför herr Fredholm, huru som

ståL bland vidtagna förändringar i den tulltaxa, som trädde i kraft den 1

juli 1888, särskildt förtjenade uppmärksammas åtskilliga tullafgifter, som

åsatts förut tullfria halffabrikat, hvilka utgjorde råmaterial för inhemsk

tillverkning. Till sådana afgifter vore att räkna bland annat den tullsats

af 6 kronor per 100 kilogram, som åsatts för valsade och smidda plåtar

af jern och stål, när de vore slipade, polerade, fernissade, lackerade eller

förzinkade och i nu gällande tulltaxa förekomme under tariffnummer

258. Denna förändring i tulltaxan hade utöfvat ett menligt inflytande

på en af våra inhemska näringar, nemligen tillverkningen af knappar,

förfärdigade af jernplåt.

Ett gross-gross sådana knappar vägde omkring 1 kg., och till deras

förfärdigande åtginge 1,5 kg. plåt af storlek 311!i X 46 cm. Med den

tull, som nu för dylik plåt vore stadgad, utginge tullafgiften å råmaterialet

till ett gross-gross tillverkade knappar sålunda med 9 öre. Detta

kunde må hända i och för sig icke anses vara mycket, men då man besinnade,

att fabrikspriset på ett gross-gross knappar kunde gå ned ända

till 1,70 kronor, så utgjorde tullen å råmaterialet i detta fall mer än

5 % af den tillverkade varans försäljningspris. En så betydlig extra

skatt på tillverkningen skulle naturligtvis i konkurrens med i tullpolitiskt

hänseende mera lyckligt lottade länders fabriker utöfva ett mycket förlamande

inflytande på de inhemska fabrikernas afsättning. Det vore

visserligen sant, att detta menliga inflytande vore kompenseradt genom

den i vår tulltaxa under hela föregående årtionde och fortfarande å färdiggjorda

knappar af jern och stål åsätta tull af 15 öre per kilogram.

Men oafsedt att detta förut för knapptillverkningen gällande tullskydd

blifvit genom den till förment skyddande af svensk industri i 1888 års

tulltaxa införda tull å råmaterialet reduceradt med 60 procent, så erbjöde

likväl tullen å färdiggjorda knappar icke något som helst skydd mot de

i Norge tillverkade, hvilka enligt mellanrikslagen kunde hit i riket tullfritt

införas. Och då den norska tulltaxan tillika medgåfve fri införsel

af smidd eller valsad jernplåt, hvilken plåt utgjorde råmaterialet vid

tillverkning af knappar, så vore det tydligt, att den svenske tillverkaren

på grund af landets tullagstiftning måste åtnöja sig med en 5 procent

af försäljningspriset å simplare knappar mindre behållning än den norske

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

tillverkaren, om den förre skulle kunna ingå i täflan med den senare.

Att en sådan minskning skulle högst betydligt reducera vinsten på tillverkningen

i dess helhet, om den icke gjorde den alldeles om intet,

torde för hvar och en vara uppenbart.

Då nu jernplåt af mindre än Vj millimeters tjocklek, hvilken plåt

vore den, som vid knappfabrikationen användes, icke inom vårt land tillverkades,

så vore det tydligt, att den ifrågavarande tullatsen icke

såsom vid dess införande afsetts, eller till skyddande af någon svensk

näring. Och då denna tull icke heller kunde i någon nämnvärd mån

medföra inkomst för statskassan, så kunde den utan någon som helst

olägenhet åter afskaffa. Den omständighet att den näringsgren, som

genom förevarande tulls införande blifvit lidande, vore af mindre betydenhet,

borde icke utöfva något inflytande på bedömandet, om de år

1888 åsätta tullarne borde afskaffas eller icke; ty det torde kunna få

antagas vara en oomtvistad sanning, att ingen näring, huru obetydlig

den än vore, borde, utan att något statens ändamål det kräfde, genom

tullagstiftningen skadas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde motionären, att

Riksdagen behagade besluta, att valsad eller smidd jernplåt under Vs

millimeters tjocklek, vare sig slipad, polerad, fernissad, lackerad eller

förzinkad, måtte varda vid införsel tullfri.

Ifrågavarande af motionären åsyftade artikel är för närvarande på

följande sätt upptagen i tulltaxan:

»Jern och stål:

valsade eller smidda plåtar, äfven om de äro klippta, böjda, med hål

försedda eller hafva kanterna uppvikta.

258 — slipade, polerade, fernissade, lackerade eller förzinkade — 100

kilogram 6 kronor.»

En förändring af denna tullsats uti den af motionären föreslagna

rigtningen synes utskottet icke ur någon synpunkt möta betänklighet

och derjemte vara af stor betydelse för den näring, hvars produktionskostnad,

på sätt motionären visat, onödigtvis fördyrats. Den i motionen

påpekade tullfriheten för ifrågavarande vara i Norge måste i hög grad försvåra

all knapptillverkning i Sverige. För att emellertid kunna vara fullt viss

på att icke genom den sålunda ifrågasatta tullfriheten någon inhemsk industri

beröfvas nu belintligt skydd, har utskottet beslutit hemställa, att allenast

plåt af mindre än 7* millimeters tjocklek måtte förklaras tullfri. Efter hvad

utskottet försäkrat sig om, bedrifves nemligen icke för närvarande i landet

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

tillverkning af dylik plåt, och torde sådan icke heller kunna med fördel

inom landet förfärdigas. Då å andra sidan knapptillverkarne merendels

icke lära använda plåt af större tjocklek, torde, äfven om medgifvandet

af tullfrihet lemnas i denna inskränkta form, det af motionären afsedda

ändamålet varda uppnådt. På grund häraf och då, enligt hvad utskottet

har sig bekant, äfven annan industri än den af motionären omförmälda af

den föreslagna tullfriheten skulle kunna draga nytta, hemställer utskottet,

7) att artikeln n:o 258 uti gällande tulltaxa måtte

erhålla följande förändrade lydelse:

slipade, polerade, fernissade, lackerade eller förzinkade

af V* mm. tjocklek och deröfver — 100 kilogram

.................................................................. 6 kronor

af mindre tjocklek............................................... fria.

Enligt gällande tulltaxa är kaffe åsatt en tull af 12 öre för ett kilogram,

samt brändt kaffe äfvensom alla till kaffesurrogat användbara

brända växter en tullsats af 20 öre för kilogram. Afskaffande eller nedsättning

i dessa tullar yrkas af herrar G. W. Svensson i Rydaholm,

J. W. Lindh och J. Anderson i Tenhult uti de utaf hvar och en af

dem afgifna motioner. Motionärerna framhålla, att kaffe numera blifvit

en nödvändighetsvara icke minst för den fattige; att tullen å denna

vara icke vore en skyddstull till upphjelpande af en inhemsk industri,

utan en skatt, som jemförelsevis hårdast drabbade den fattigare befolkningen

så i stad som på landet, och att tillflödet till statskassan så väl

genom åsätta tullar som å andra inkomsttitlar blifvit allt rikligare, så att

statskassan utan olägenhet borde kunna vidkännas den minskning i

inkomster — närmare två millioner kronor — hvartill inkomsten af kaffetullen

uppginge.

På grund häraf föreslå motionärerna, herrar Svensson och Lindh,

att artikeln kaffe måtte från och med den 1 januari 1892 få tullfritt

införas, samt herr Anderson att tullen å kaffe måtte upphöra samt tullen

å brändt kaffe och alla till kaffesurrogat användbara brända växter nedsättas

från 20 till 6 öre.

Införseln af kaffe utgjorde:

År 1885................................................ 15,460,586 kilogram.

» 1886................................................ 16,189,492 »

» 1887................................................ 11,542,052 »

» 1888.................................... 12,312,007 »

» 1889 .............................................. 17,336,015 »

» 1890 (omkring)......................... 14,697,000 »

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 19

Tullen å kaffe nedsattes år 1888 till nuvarande belopp från förut

gällande 26 öre per kilogram, likasom ock samma år tullen å brändt

kaffe och alla till kaffesurrogat användbara brända växter sänktes från

35 till 26 öre.

Kaffetullen är för närvarande en af våra vigtigaste finanstullar. Att

under nuvarande förhållanden, då staten torde nödgas åtaga sig ansenligt

ökade utgifter, samtidigt som betydande statsinkomster äro föreslagna

till afskrifning, helt och hållet afskaffa den vigtiga inkomstkälla,

kaffetullen erbjuder, finner utskottet vara synnerligen betänkligt. Det

torde ej heller vara rätt statsklokt att för dess ersättande påräkna en

stegring i intägten af de senast införda tullarne. Ty dels kunna väl

dessa ännu näppeligen betraktas såsom hvilande på oomtvistelig och

orubblig grund, dels får ej förbises att, om de bibehållas, desamma,

derest de komma att fylla sin uppgift såsom skyddstullar och sålunda

utveckla produktionen inom landet på importens bekostnad, icke i framtiden

skola tillföra statskassan så stora inkomster som för närvarande.

Nödig försigtighet synes derför förbjuda att nu afskaffa en skattetitel,

som det kanske sedermera skulle blifva svårt att åter införa. Något

billighetsskäl kan knappast heller anföras för en ny nedsättning i eller

ett fullständigt borttagande af eu skatt, som för så kort tid sedan nedsatts

till mindre än hälften af hvad den förut utgjorde. Slutligen torde

heller icke någon särskild anledning förefinnas att genom ifrågasatta

tullfrihet ytterligare uppmuntra den redan nog långt drifna konsumtionen

af denna vara; och att ett afskaffande af tullen skulle medföra ökad

konsumtion framgår af den tilltagande import, som, efter hvad ofvanstående

tabell utvisar, redan egt rum, sedan tullen sänktes.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

8) att nu gällande tull å kaffe äfvensom å brändt

kaffe och alla till kaffesurrogat användbara brända

växter måtte af Riksdagen bibehållas oförändrad.

Bland de tullsatser, i hvilka utskottet vill föreslå att redan nu en

förändring vidtages, är tullen å kakao. En dylik förändring är jemväl

föreslagen af senaste tullkomité, som beträffande denna tull yttrar:

»Enligt gällande taxa draga kakaobönor en tull af 30 öre samt

kakaoskal 10 öre per kilogram. Då kakao utgör ett för chokoladfabrikationen

nödvändigt råmaterial, som icke inom landet frambringas,

kan, med hänsyn till den svenska industriens intresse, komitén icke

annat än tillstyrka, att tullen å denna artikel måtte nedsättas. En

sådan nedsättning bör så mycket hellre ega rum, som, efter det mot
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

svarande tullsats i Norge blifvit nedsatt till 5 öre per kilogram, det

eljest vore att befara, att de svenska chokoladfabrikerna öfverflyttades

till Norge, derifrån chokoladen kunde såsom norsk tillverkning

tullfritt införas på den svenska marknaden. Den ringa införsel, som

eger rum af kakaoskal, synes icke påfordra egen rubrik för denna

artikel, utan torde densamma lämpligen kunna, på sätt jemväl i

norska taxan förekommer, med kakaobönor under gemensam rubrik

sammanföras.»

På grund häraf har komitén hemstält, att kakao, i bönor och skal,

måtte åsättas tull med endast 5 öre per kilogram. Då tydligt är, såsom

äfven i framställningar till generaltullstyrelsen och till bevillningsutskottet

framhållits, att, genom förevarande stora tullskilnad mellan

Sverige och Norge å ifrågavarande artikel, våra egna chokoladfabriker

för närvarande befinna sig i en synnerligt ofördelaktig ställning, och egaren

till en af de största bland dem till följd häraf redan lär vara betänkt

på att öfverflytta sin verksamhet till Norge, samt flere torde

komma att följa hans exempel, men en sådan förflyttning synes i vårt

näringslifs intresse böra förebyggas, torde en förändring af ifrågavarande

tullsats redan nu böra företagas.

Då härjemte konsumtionen af chokolad bör uppmuntras, såsom erkändt

mera närande än kaffe och té, hemställer utskottet, i öfverensstämmelse

med hvad tullkomitén föreslagit,

9) att tullen å kakao, hönor och skal måtte nedsättas

till 5 öre för en kilogram.

Likör. I sammanhang med sitt förslag om höjande af tullarne å bränvin

och sprit samt vin föreslår herr Elcströmer, att likör, som för närvarande

drager en tull af 1 krona 50 öre för 1 liter, måtte åsättas en tullsats

af 2 kronor för litern.

Af de skäl, som blifvit här ofvan af utskottet anförda under artikeln

bränvin och sprit, hemställer emellertid utskottet,

10) att nu gällande tullsats å artikeln likör måtte af

Riksdagen bibehållas oförändrad.

oieomargarin. Af våra margarinfabriker användes som råämne dels talg, dels oleomargarin,

ett ämne, som erhålles, då stearinen till viss del aflägsnas ur

talgen. Oieomargarin har hitintills icke varit upptaget i tulltaxan, men

har på grund af generaltullstyrelsens beslut tullbehandlats såsom ister

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 21

och sålunda dragit en tull af 20 öre för kilogram. Då oleomargarin

emellertid ingalunda innehåller samma beståndsdelar som ister, och någon

anledning att hänföra detsamma under berörda artikel icke förefinnes,

har utskottet, som icke ansett sig ega skäl att biträda de framställningar

om tullfrihet för detta ämne, hvilka framkommit från åtskilliga

af våra margarinfabrikanter, funnit oleomargarin böra särskildt upptagas

i tulltaxan, men har icke för närvarande velat föreslå dess införande

såsom en artikel för sig, utan ansett detsamma lämpligast böra sammanslås

med margarin, hvilket drager samma tull som smör, eller 20 öre

för kilogram. Härigenom sker sålunda icke en förändring i den tullbeskattning,

som redan drabbar ifrågavarande vara, men oegentligheterna,

att, tullmyndigheten förtullar en vara, som icke är i tulltaxan upptagen,

och att denna vara behandlas såsom en artikel, med hvilken den icke

är jemförlig, blifva härigenom undanröjda.

Utskottet får sålunda hemställa,

11) att den rubrik i tulltaxan, som för närvarande

är af följande lydelse: »Margarin, tullbehandla såsom

smör», måtte förändras till »margarin och oleomargarin

tullbehandlas såsom smör».

Framställning om nedsättning af nu gällande tullsats å sinty från

10 öre till 4 öre för kilogram har gjorts af herr J. Anderson i Tenhult

i sammanhang med af honom väckt förslag om nedsättning i sockertullen.

Då utskottet icke funnit skäl tillstyrka sistberörda nedsättning,

får utskottet äfven hemställa,

12) att nu gällande tullsats å sirap måtte af Riksdagen

bibehållas oförändrad.

Artikeln socker är uti nu gällande tulltaxa upptagen under följande

rubriker:

Sirup.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

Qvantitet för

tullberäkningen.

Tullsats.

Socker:

Kronor

öre

520.

Raffineradt, alla slag. såsom topp-, kandi- och

kak- samt krossadt eller pulverisadt socker.

oraffineradt:

1 kilogram

—

33

521.

a) till färgen icke mörkare än n:o 18 af

den i verldshandeln gällande holländ- ska standard, hvarå normalprof genom

generaltullstyrelsens försorg hållas ve- derbörande tullkammare till hända......

1 kilogram

33

522.

b) till färgen mörkare än nämnda standard-

nummer äfven om varan inkommer i

upplöst eller flytande tillstånd ............

1 kilogram

_

23,5

Anm. .Derest ett och samma kolly innehåller särskilda socker- slag, underkastade olika tullafgifter, tillämpas den

högre tullsatsen för hela innehållet.

Herr J. Anderson i Tenhult föreslår, såsom ofvan omnämnts, förändring

i dessa tullsatser; men då, säger motionären, denna vara onekligen

förbrukas mera i de förmögnares än i de mindre bemedlades hus,

vill han icke yrka dessa tullars afskaffande, utan föreslår allenast den

förändring, att tull å alla slag

varande 33 öre till 15 öre och

n:o 18 af den i verldshandel £

till 8 öre.

Importen af socker utgjorde

Raffineradt ............................................

Oraffineradt, till färgen icke mörkare

än n:o 18 af gällande

holländska standard..................

till färgen mörkare än nämnda

standardnummer ........................

raffineradt socker nedsättes från nu

å oraffineradt till färgen mörkare än

ällande holländska standard från 23,5

1889: 1890:

11,408,103 kg. omkr. 12,482,000 kg.

8,572 » 1

» 30,794,000 »

29,070,228 » |

Då tullinkomsterna för socker sålunda under år 1889 utgjorde

10,598,993 kronor och under 1890 ett ännu högre belopp, inses lätt i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:» 10. 23

hvilken betydelsefull tullsats motionären här föreslår eu synnerligen stor

nedsättning, en nedsättning, som skulle ytterligare ökas genom den till

följd deraf nödvändiga och af motionären äfven föreslagna minskningen

i tullen å sirup och nedsättning i hvitbetssockeraccisen. De hufvudsakligaste

skäl, som af utskottet redan anförts emot förändring i kaffetullen,

gälla i än högre grad om nu förevarande tull. Senaste tullkomité föreslår

visserligen också en nedsättning i sockertullen, men ingalunda i den

betydliga grad, som af motionären yrkats, och i alla händelser först sedan

de af komitén föreslagna tullförhöjningarna blifvit vidtagna. Att redan

nu företaga denna åtgärd kan utskottet ingalunda tillstyrka, utan hemställer,

13) att motionärens berörda yrkande icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Herrar Biésert, A. W. Nilson och N. Nilsson hafva i sina ifrågavarande

motioner väckt förslag om förändringar i nu gällande tullsats

å artikeln majs, som för närvarande är åsatt en tull af 2 kronor 50 öre

för 100 kilogram. Den förstnämnde föreslår tullens fullständiga afskaffande,

under det att de öfrige blott påyrka densammas nedsättande, herr

A. W. Nilson till 1 krona 80 öre och herr N. Nilsson till 1 krona 50

öre, allt för 100 kilogram. I sitt förut afgifrra betänkande, angående

vissa delar af tullbevillningen, förklarade sig utskottet anse dessa förslag

lämpligast böra pröfvas i sammanhang med en af herr S. Nilsson

i Efveröd väckt motion, afseende ändrade bestämmelser i fråga om

nämnda sädesslags användande vid bränvinstillverkning, hvarför utskottet

först efter behandlingen af sistnämnda motion ville afgifva utlåtande rörande

ifrågavarande tull.

Berörda motion har nu blifvit af utskottet behandlad, dervid utskottet

beslutat hos Riksdagen hemställa, att densamma icke måtte bifallas.

Herr Biesért anför, att genom berörda af honom föreslagna tullfrihet

såväl ladugårdsskötseln som svinafveln skulle kunna hemta synnerligt

gagn. Att så är förhållandet, vill utskottet ingalunda-bestrida; men då

Riksdagen ej medgifvit tullfrihet å andra, äfvenledes som foderämnen

gagneliga sädesslag, torde ingen utsigt förefinnas att undantag särskildt

för detta skulle göras, allra minst då hvarje yrkande på dess befrielse

från tull ständigt visat sig komma i strid med ett vigtigt intresse, potatisodlarnes.

Och sedan utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka de

af herr Sven Nilsson föreslagna åtgärder till förhindrande af majsens

användande vid bränvinsbränning, torde ett borttagande af det genom

Majs.

s. 24 Kontrollera mot PDF

i

Säckar

Blytråd.

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

majstullen åstadkomna skyddet för potatisodlingen icke kunna ifrågakomma,

hvarför utskottet hemställer,

14) att motionärernas förevarande hemställan icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Angående artikeln säckar innehåller nu gällande tulltaxa följande:

557.

Säckar:

nya, tomma; tullbehandlas lika med den

väfnad, hvaraf de bestå, med tillägg af 10

procent.

tydligen brukade och slitna...............................

Qvantitet för

tullberäkningen.

Tullsats.

Kronor Öre

fria.

Herr Biesért, som yrkar att oblekt och ofärgad säck- eller packväf

af jute måtte blifva tullfri, föreslår i sammanhang härmed att nu förevarande

artikel måtte erhålla nedanstående lydelse:

Säckar:

nya, tomma; tullbehandlas lika med den väfnad, hvaraf de bestå,

synbart brukade.................................................................................................. fria.

Då utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka afskaffandet af tullen

å juteväfnad, torde den deremot svarande tullen å färdigsydda säckar

icke heller böra borttagas, och hemställer derför utskottet,

15) att herr Biesérts förevarande hemställan icke

måtte af Riksdagen bifallas.

I sin här ofvan omförmälda motion anför herr Fredholm att bland

de år 1888 införda tullar å förut tullfria halffabrikat, hvilka utgjorde

råmaterial för inhemsk tillverkning, jemväl borde märkas den

tullsats af 10 öre per kilogram, som under tariffnummer 579 då åsattes

»Tråd af koppar och annan ej specificerad metall andra slag», och hvilken

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 25

tullsats under nummer 585 vore bibehållen i den nu, sedan den 1 januari

1880, gällande tulltaxa.

_ Denna förändring hade haft till följd, att en hos oss förut idkad

näring, som bestode i tillverkning af blykulor, blifvit alldeles ödelagd.

Denna tillverkning hade förut drifvits å tvenne mindre fabriker, hvilka

uppstått med anledning af de utaf Riksdagen beviljade anslag till skjutskicklighetens

befrämjande.

Ifrågavarande kulor, som icke stöptes utan pressades, tillverkades

af äfvenledes pressad blytråd i derför konstruerade maskiner. Då denna

ej utgjorde föremål för tillverkning inom landet, hade densamma för

den skull måst införas från England. Priset här på platsen hade varit

27 å 29 kr. per 100 kg. När nu å denna varuartikel åsattes en tull af

10 kr. per 100 kg., hade följaktligen priset å råämnet för kulorna genom

tullen höjts med omkring 40 % af förutvarande pris. För att utjemna

det menliga inflytande denna stora prisstegring å råmaterialet ovilkorligen

måste utöfva på nettobehållningen, hade blott förefunnits en utväg, den

nemligen, att höja priset på de färdiga kulorna i förhållande till det

genom tullen förhöjda priset på råmaterialet.

Af denna utväg hade dock de svenska tillverkarne icke kunnat begagna

sig, ty enligt norska tulltaxan vore under tariffnummer 324, bly i Ruller,

Staenger, Traad og Fläder, eller det råmaterial, hvaraf kulorna pressades,

tullfritt, och enligt mellanrikslagen kunde i Norge pressade kulor såsom

norsk tillverkning till riket tullfritt införas. När nu 1,000 remingtonkulor

vägde 24 kg., vore det gifvet, att, under lika förhållande i öfrigt,

de i Sverige tillverkade kulorna i pris öfverstege de i Norge tillverkade

med å samma qvantitet råmaterial belöpande tullsats, eller 2 kr.

40 öre. De noterade partiprisen utvisade äfven denna prisskilnad, ty

då 1,000 remingtonkulor före tulländringen 1888 här i landet kostat

12,80 kr., hade de efter denna stigit till ett pris af 15,20 kr., under det

priset å de i Norge tillverkade under samma tid bibehållit sig vid oförändrad

höjd, eller omkring 12 kr. Det vore under sådana förhållanden

tydligt, att ingen afsättning af i Sverige tillverkade kulor skulle kunna

i konkurrens med de norska ega rum, och följaktligen hade tillverkningen

af de förra också måst upphöra. Någon annan utväg att bereda

denna tillverkning möjlighet att existera förefunnes ej än den att återgå

till det gamla systemets tulltaxebestämmelser i fråga om blytråd och

göra införseln af denna såsom förut tullfri.

Då blytråd af den beskaffenhet, som här åsyftades, eller af 10 millimeters

tjocklek och deröfver, icke inom landet tillverkades, så vore det

tydligt att berörda tullsats icke kunde hafva till uppgift att skydda nå
Bih.

till Riksd. Prot. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

gon svensk näring. Då härtill komme, att förevarande tull så mycket

mindre kunde anses tillföra statskassan någon inkomst, som införseln af

omförinälda blytråd upphört i samma stund kultillverkningen nedlagts,

så borde tullen utan någon som helst olägenhet åter afskaffas. Att den

ifrågavarande näringen vore af mindre betydenhet, utgjorde naturligtvis

lika litet i detta fallet som i fråga om knapptillverkningen något skäl

för staten att, utan att något dess ändamål det kräfde, tillintetgöra

näringen.

På grund häraf hemstälde motionären, att blytråd af 8 millimeters

diameter eller deröfver måtte varda vid införsel tullfri.

Nu gällande tulltaxa innehåller beträffande ifrågavarande artikel

följande:

Qvantitet för

tullberäkningen.

Tullsats.

Träd:

Kronor

öre

jern- och stål-:

584.

585.

koppar- och annan ej specificerad metall-:

förgyld, försilfrad eller pläterad ...............

andra slag............................................................

1 kilogram

1 kilogram

2

35

10

Tullkomitén har uti sitt betänkande föreslagit, att all blytråd måtte

varda tullfri, och anför såsom skäl härför att denna föga betydande

artikel icke är eller sannolikt kan blifva föremål för inhemsk tillverkning.

Under sådana förhållanden, och då hvad af motionären anförts

synes påkalla föreslagna åtgärdens snara vidtagande, har utskottet funnit

förevarande yrkande böra af Riksdagen bifallas.

Utskottet, som vid ifrågavarande förändrings vidtagande ansett så

få rubbningar som möjligt böra för närvarande göras i gällande tulltaxas

uppställning, hemställer alltså,

16:o) att artikeln 583 i tulltaxan måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

Tråd:

jern- och stål-:

bly — se bly;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

samt att artikeln 55, som för närvarande lyder:

_ Äy:____________

arbetadt, ej specificeradt: plåt och bleck — fria, måtte

förändras till

_%•_____________

arbetadt, ej specificeradt: plåt, bleck och tråd — fria.

Enligt nu gällande tulltaxa draga fanérskifvor af furu och gran en Fanérskifvor.

tull af 5 öre och dylika skifver af andra slag en tull af 10 öre, allt för

en kilogram.

Herr E. J. Elanan föreslår nu att fanérskifvor, hvilka nödvändigt

måste införskrifvas från utlandet, måtte lemnas tullfria.

Enär dels förevarande tull är synnerligen låg, dels ingen anledning

finnes att antaga, det icke en inhemsk tillverkning af ifrågavarande

slag skulle kunna åstadkommas i vårt för hvarje form af träförädling

gynsamt stälda land, hemställer utskottet,

17:o) att förevarande yrkande icke måtte af Riksdagen

bifallas.

För vin gälla för närvarande följande tullsatser: Vin
-

Qvantitet för

tullberäkningen.

Tullsats.

625.

Vin, alla slag.

af till och med 21 procents

1 liter

Kronor

öre

15

626.

af mer än 21 till och med 25 procents alko- holhalt:

på fat, större eller mindre........................

1 kilogram

30

627.

på andra kärl.................................

1 liter

.

65

af högre alkoholhalt än 25 procent; tull- behandlas såsom Likör.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

På skal, för hvilka redan redogjorts under artikeln bränvin och

sprit, föreslår herr Ekströmer uti förevarande stadganden följande förändringar:
Vin,

alla slag, af till och med 21 proc. alkoholhalt, för

1 liter............................................................................................ kr. — 50 öre

af mer än 21 procent till och med 25 procent alkoholhalt,

på fat, större eller mindre, för 1 liter.............................. » — 75 »

på andra kärl, för 1 liter.............................................................. » 1: 50 »

af högre alkoholhalt än 25 procent: tullbehandlas som likör;

skummande (mousserande), för 1 liter .................................. » 2: — »

Utskottet, som emellertid i det föregående redan anfört de skäl,

hvarför utskottet icke anser sig för närvarande kunna tillstyrka förändringar

i gällande vin- och sprittullar, hemställer,

18:o) att herr Ekströmers förevarande yrkande

icke måtte af Riksdagen bifallas.

juitväfnad. Beträffande juteväfnad innehåller tulltaxan för närvarande följande:

*

Qvantitet för

tullberäk- ningen.

Tullsats.

661.

662.

Väfnad er:

jute-:

oblekt och ofärgad säck- eller packväf

andra slag .........................................................

Anm. Juteväfnad med blandning till större eller mindre

del af bomull: tullbehandlas såsom likartade väfnader

af bomull allena.

1 kilogram

1 kilogram

Kronor

öre

10

40

Herr Biesért föreslår i sin ofta berörda motion, att den under n:o

661 omförmälda juteväfnad måtte förklaras tullfri. Såsom skäl härför

anför motionären, att dylik väfnad användes till emballage å trämassa

samt till säckar för spanmål, mjöl och gödningsämnen m. m. Till denna

vara måste råämnet hemtas utifrån och kunde ej blifva föremål för en

naturlig inhemsk industri. Ett par fabriker hade visserligen under de

tvenne sista åren blifvit anlagda just med beräkning på det åsätta skyddet,

men för dessas skull kunde det väl icke vara skäl att bibehålla en

onödig tullsats, som vore mycket betungande för många och vigtiga

naturliga näringar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

Ifrågavarande tull infördes 1888 för att inom landet få till stånd

tillverkning i någon betydligare grad af juteväfnad, och detta mål synes,

efter hvad motionären sjelf medgifvit, äfven hafva lyckats, då redan

tre fabriker för dylik tillverkning uppstått. Att denna tull dock skulle

kunna medföra stor olägenhet för de näringar, hvilka använda ifrågavarande

väfnad till emballage, kan icke bestridas; men detta har också

haft till följd ett stadgande i tulltaxeunderrättelserna, enligt hvilket för

dylik väfnad, som användes till emballage, erhålles restitution. Då exportörernas

intresse härmedelst torde vara temligen fullständigt tillgodosedt,

och det skydd, som allenast för tre år sedan lemnades förevarande

industri, icke redan nu, innan densamma ännu hunnit taga fart, åter

torde böra afskafifas, hemställer utskottet,

19:o) att herr Biesérts förevarande yrkande icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Mom. 1 af § 8 i tulltaxeunderrättelserna har för närvarande föl-Tuiitaxeunder
.

Till raitelserna.

jande lydelse:

»Vid reparation eller förbygggnad af utländska fartyg eller af inhemska

ångfartyg om minst 500 tons bruttodrägtighet eller segelfartyg

om minst 300 tons bruttodrägtighet erhålles, sedan inför generaltullstyrelsen

blifvit styrkt, att reparationen eller förbyggnaden afslutats, restitution

af erlagd införseltull för de materialier och skeppsförnödenheter,

icke hänförliga till husgerådssaker eller proviant, dem innehafvare

af skeppshvarf eller verkstad genom behöriga intyg visat hafva varit

till fartygets reparation eller förbyggnad använda och för sådant ändamål

från utlandet införda.

Uti sin motion, n:o 28, inom Andra Kammaren yrkar herr Brodin,

med hviken sex af Andra Kammarens ledamöter instämt, att

Riksdagen måtte besluta, att materialier och utredningspersedlar, som

vore afsedda så väl för byggande som för reparation af fartyg, måtte

tullfritt införas, och att Riksdagen hos Kongl. Maj:t ville anhålla, att

detta beslut genast måtte tillämpas. Ett likartadt yrkande hade af motionären

framstälts redan vid nästlidna års riksdag, men, i enlighet med

bevillningsutskottets afstyrkande hemställan, hade Riksdagen afslagit

motionen. Då vid samma riksdag väckt yrkande om medgifvande af

restitution vid nybyggnad af fartyg jemväl blifvit afslaget, qvarstode

sålunda de år 1888 införda tullarne å materialier för fartygsbyggnad

fortfarande, hindrande den för vårt land naturliga skeppsbyggnadsindu
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

strien. Med den utredning, som denna fråga nu fått, finnes intet skäl

att längre uppskjuta en förändring i sådant syfte, att denna industri

måtte kunna lefva och utveckla sig. Alla, som yttrat sig i saken, så väl

enskilde, handels- och sjöfartsnämnder, tullkomitén, som kommerskollegium

och generaltullstyrelsen, hade enstämmigt ansett, att rättelse

härutinnan borde ske.

Sjöfartsnäringskomitén, som senast haft frågan under ompröfning,

hemstälde äfven, »för den händelse att sjöfartspremier icke blefve hos

oss införda och tullkomiténs förslag om byggnadsgodtgörelse ej godkändes,

att materialier och förnödenheter till fartygs nybyggnad, med

undantag för husgerådssaker och proviant, måtte få tullfritt införas».

Motionärens förslag, att materialier och utredningspersedlar, som

vore afsedda för byggande eller reparation af fartyg, skulle tullfritt få

införas, synes utskottet svårligen kunna genomföras särskildt med hänsyn

till omöjligheten att kontrollera, att hvad som sålunda tullfritt

blifvit infördt verkligen också användes till uppgifna ändamålet. Men

ehuru utskottet sålunda funnit sig förhindradt att i oförändrad form tillstyrka

bifall till motionärens hemställan, har utskottet, som förut beslutat

förorda borttagandet af tullen å fartyg, och derom till Riksdagen

gjort hemställan, i likhet med motionären fullt insett nödvändigheten

att vid sådant förhållande också något göres till aflägsnande af den

fara för svår utländsk konkurrens, som härigenom skulle uppstå för vår

skeppsbyggnadsindustri. Då- det af herr Brodin föreslagna medlet enligt

utskottets åsigt icke kan användas, lärer för uppnående af detta

mål endast återstå medgifvandet af rätt till erhållande af restitution af

erlagda tullar för vid fartygsbyggnad använda materialier och skeppsförnödenheter.

För att göra detta medel fullt effektivt, har utskottet

ansett nämnda rätt böra medgifvas i så stor utsträckning, som varit

möjlig utan att blottställa statsverket för risken att gå förlustigt de

tullafgifter, hvilka detsamma rätteligen böra tillkomma.

Bland de bestämmelser, som utskottet i syfte att lemna skeppsbyggerierna

full ersättning ansett böra uti ifrågavarande stadgande inflyta,

är äfven föreskriften att restitution skall få åtnjutas jemväl för

den råämnesförlust, som vid tillverkningen uppkommit. En dylik föreskrift

är icke en nyhet i vår tullagstiftning, ty 5 mom. af § 9 i tulltaxeunderrättelserna

innehåller redan ett sådant stadgande i fråga om

der föreskrifven restitutionsrätt. En nyhet, som deremot utskottet vill

föreslå, är rätten att erhålla anstånd med tullafgiftens erläggande till

dess restitutionsfrågan blifvit afgjord. Önskvärdheten af ett dylikt stadgande

har emellertid redan blifvit framhållen af sjöfartsnäringskomitén,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

dervid komitén anfört, att, då hithörande tullafgifter kunde stiga till

ganska höga belopp, afgiftens kontanta erläggande innebure, äfven om

restitution sedermera erhölles, både en rätt betydlig ränteförlust och

en ganska känbar minskning i den enskilde industriidkarens rörelsekapital.

Mot det ifrågavarande medgifvandet torde icke heller kunna

vara något att invända, om varfs- eller verkstadsinnehafvaren för tullumgäldernas

rigtiga erläggande ställer af generaltullstyrelsen godkänd

borgen eller annan säkerhet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

20:o) att 1 mom. 8 § i underrättelserna till tulltaxan

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ 8.

1. Vid införsel af materialier och förnödenheter till fartygs nybyggnad,

förbyggnad eller reparation, husgerådssaker och proviantartiklar

derifrån undantagna, må restitution af erlagd tull åtnjutas för sådana

svenska och utländska fartyg, hvilka innehafva en afgiftspligtig drägtighet

af öfver 40 tons, under vilkor:

a) att afsigten med de införda materialiernas och skeppsförnödenheternas

användning till förberörda ändamål vid deras införsel till tullbehandling

skriftligen angifves;

b) att det fartyg, till hvilket materialierna användas, inom två år

efter deras införsel till riket styrkes vara i fullfärdigt skick;

c) att innehafvaren af eller föreståndaren för det varf eller den verkstad,

der fartyget bygges, när detta är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen

aflemnar en af honom under edlig förpligtelse afgifven och af

tvenne hans biträden, som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann

förteckning öfver myckenheten af alla till fartyget använda olika

materialier och skeppsförnödenheter, materialförlusten vid arbetet deri

inräknad, för hvilka restitution sökes, jemte under samma förpligtelse

afgifven försäkran att dessa materialier och förnödenheter äro af utländskt

ursprung och att full införseltull för dem blifvit behörigen erlagd, eller

af generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma stäld, samt uppgift

på tiden, då de till riket inkommit, och den lägenhet, med hvilken

införseln skett;

d) att varfs- eller verkstadsinnehafvaren är förbunden att underkasta

sig all den kontroll i öfrigt, hvilken generaltullstyrelsen kan finna skäligt

föreskrifva.

Varfs- eller verkstadsinnehafvare, som önskar anstånd med erläg
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

gande af tullumgälderna för i detta moment berörda materialier och

skeppsförnödenheter till dess frågan om dessa umgälder restitution blifva

afgjord, kan, efter hos generaltullstyrelsen derom gjord anhållan,

erhålla sådant anstånd, om han för tullumgäldernas erläggande ställer

säkerhet, som generaltullstyrelsen finner betryggande.

§ 9 i tulltaxeunderrättelserna innehåller bland annat följande:

»§ 9.

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt

råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:

för 1 kilogram raffineradt socker, topp-, kandi- och kak-............ 28,2 öre

» 1 dito chokolad, konfityrer eller blandad chokolad och

konfityrer .................................................................... 30 »

a) att af de i vigt här upptagna varor minst 50 kilogram af hvardera,

men af blandad!; chokolad och konfityrer 50 kilogram tillhopa skola

till export angifvas och på en gång afsändas;

4. Den här ofvan medgifna tullrestitution eger icke ruin vid utförsel

till Norge, utom i afseende å artiklarne raffineradt socker, arbetad

tobak samt finsiktadt mjöl och gryn af spanmål. För dessa artiklar beviljas,

äfven då de utföras landvägen till nämnda rike, enahanda restitution,

som här förut är bestämd, under följande för landväga utförseln

gällande särskilda vilkor.»

Genom förordningen den 30 maj 1890 angående Sveriges och Norges

ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden infördes i dess § 3 den

förändring att karameller, hvarmed skulle förstås sockertillverkningar,

hufvudsakligen bestående af brändt eller kokadt socker, förklarades vara

bland de artiklar, hvilka icke äro tullfria vid införsel i det andra riket.

Då emellertid stadgandet uti 4 mom. af nu förevarande paragraf icke

uppräknar karameller bland de varor, för hvilka vid utförsel till Norge

restitution erhålles, har den oegentligheten uppstått, att, ehuru tull skall

betalas för till Norge importerade svenska karameller, tillverkaren af

dem icke erhåller den restitutionsförmån hän åtnjuter vid export af

karameller till andra länder. En följd häraf har blifvit det underliga

förhållande, att det för närvarande är för en svensk karamellfabrikant

vida fördelaktigare att först exportera karamellerna till Danmark, dervid

restitution erhålles, och derifrån till Norge, än att direkt från Sverige

öfversända dem dit. Berörda förhållande har derför också föranledt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

tullkomitén att i ofvanintagna 4 inom. införa karameller bland de varor,

för hvilka vid export till Norge restitution erhålles. Då denna ändring

i sistberörda moment synes i rimlighetens och konseqvensens namn fortast

möjligt böra ske, hemställer utskottet, att densamma redan vid denna

riksdag måtte vidtagas, dervid utskottet funnit samma definition å karameller

böra i tulltaxan inflyta, som redan förefinnes i den s. k. mellanrikslagen.

För undvikande af missförstånd har utskottet derjemte ansett,

att, då karameller särskildt omnämnas i 4 mom., desamma äfven böra

uppräknas i 1 mom. Man skulle eljest möjligen kunna antaga, att karameller

icke vore innefattade i uttrycket »konfityrer».

Uti punkten 11 här ofvan har utskottet hemstält, att tullen för kakao

måtte nedsättas till 5 öre för kilogram. Skulle detta förslag vinna

Riksdagens bifall, är nödvändigt att äfven nedsätta det belopp, som enligt

nu gällande stadgande i tulltaxeunderrättelserna erhålles vid export

af chokolad. Tullkomitén, som i likhet med utskottet funnit tullen å

kakao böra bestämmas till 5 öre per kilogram, har, med afseende å den

ytterst vexlande sockerhalten i sockrad chokolad, ansett sig icke kunna

tillstyrka tullrestitution för chokolad efter annan grund än tullen för

kakao, och utskottet, som delar komiténs åsigt härutinnan, har derför

också föreslagit, att förevarande paragraf måtte i öfverensstämmelse härmed

ändras.

Slutligen har utskottets uppmärksamhet blifvit. fäst derpå, att, under

det enligt nu gällande stadgande våra qvarnar åtnjuta mycket afsevärda

restitutionsförmåner, några dylika fördelar icke komma dem till godo,

hvilka af utländskt mjöl bereda bröd för export. I synnerhet torde tillverkaren

af skeppsbröd härigenom komma i en ganska ofördelaktig ställning

i konkurrensen med importörerna af dylik utländsk vara, hvilken

kan läggas på nederlag och sålunda undandragas hvarje tullafgift. Att

denna import icke rör sig med allt för betydelselösa qvantiteter torde

tillräckligt framgå af det genom utdrag ur tullkammarejournal inför utskottet

styrkta förhållande, att under loppet af mindre än 8 månader

blifvit förlidet år till en enda svensk hamnplats införda 32,675 kilogram

skeppsbröd, för att dermed från nederlag proviantera utgående fartyg.

Med denna tullfria konkurrens kan den svenske skeppsbrödstillverkaren,

som arbetar med genom tullen ansenligt fördyradt mjöl, omöjligen täfla.

Billigheten bjuder att, så vidt möjligt, ställa honom på lika vilkor, liksom

ock rättvisan torde fordra, att, om restitution medgifves våra qvarnegare,

en dylik förmån äfven bör tillerkännas våra bagare. Det är visserligen

sant, att möjlighet för restitution redan nu är honom beredd

jemlikt 5 mom. i förevarande paragraf, men bagaren måste då under
Bih.

till Rilcsd. Prot. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

kasta sig de särskilda, oftast lika kostsamma som besvärliga kontroller,

som generaltullstyrelsen eger föreskrifva i de fall, då den grund, efter

hvilken restitution skall utgå, ej är i tuiltaxeunderrättelserna bestämd.

Så uppgifves det, att för kontrollen å ifrågavarande tillverkning, så länge

ingen bestämd restitutionsgrund för dess produkt blifvit i tulltaxan faststäld,

ansetts erforderligt att en af tullverket anstäld tjensteman skulle

öfvervaka tillverkningen, hvarvid kostnaderna måste af tillverkaren gäldas.

Sjelfklart är, att med en sådan bestämmelse den ifrågavarande industrien

måste drifvas i synnerligen stor skala, för att tillverkningen skulle kunna

bära sig. Den mindre kapitalstarke industriidkare!! blefve från denna

näringsgren fullkomligt afstängd.

Beträffande den utbytesprocent, enligt hvilken tullen för infördt

mjöl skulle vid export af deraf tillverkadt bröd restitueras, har uppgifvits,

att 100 kg. mjöl lemna 88 till 90 kg. torkadt bröd, skeppsbröd,

den enda brödsort, hvaraf export egentligen kan ifrågakomma. Då möjligheten

emellertid icke är helt utelyckt äfven för annan brödexport,

om än blott i mindre partier, och då utskottet dessutom ansett sig skyldigt

att med all varsamhet afväga de restitutionsförmåner, det vill tillstyrka,

hemställer utskottet, att restitution af bröd må medgifvas per

1 kg., 4 öre; hvarjemte, beträffande mellantiden mellan import och export,

samma inskränkande bestämmelse torde böra göras som vid § 9 mom. 3 c)

är faststäld för restitution af spanmålstullen vid export af mjöl.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet

21 :o) att § 9 i underrättelserna till tulltaxan måtte

i nedan omförmälda afseenden förändras:

a) i mom. 1 förekommande orden :

»för 1 kilogram chokolad, konfityrer eller blandad

chokolad och konfityrer................................... 30 öre»

utbytas mot orden:

»för 1 kilogram karameller och andra konfityrer 30 öre

för 1 kilogram chokolad, alla slag..................... 5 öre»,

hvarjemte i 4 mom. mellan orden »raffineradt socker»

och »arbetad tobak» införas orden »karameller (sockertillverkningar,

hufvudsakligen bestående af brändt eller

kokadt socker)»;

b) i mom. 1 efter orden:

»för 1 kg. chokolad, alla slag ................................. 5 öre»

införas orden:

»för 1 kg. bröd ............................................................ 4 öre»;

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

samt efter punkten c) följande:

»d) att, beträffande bröd, det mjöl, för hvilket

restitution af tullmedlen beviljas, skall vara inom de

näst före utförseln förflutna sex månaderna till riket

infördt».

Stockholm den 24 april 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOW.

Reservationer:

af herr friherre Barnekow samt herrar Fock, Sederholm, Reuterswärd,

Stephens, I. Wallberg, Cavalli, af Buren, Almström och grefve Douglas

vid 2:dra punkten: »Då en af Kongl. Maj:t nedsatt komité helt nyligen

afgifvit betänkande och förslag i frågor, som röra vår sjöfart, och

då detta förslag antagligen redan under nästa riksdag kommer under

behandling i sammanhang med senaste tullkomités betänkande och förslag

till tulltaxa, kunna vi ej förena oss i utskottets förslag, hvilket

dessutom, om det ock afser att bereda skydd åt våra verkstäder för

fartygsbyggnad, alldeles förbiser vår jernhandtering och de öfriga näringar,

hvilkas alster användas vid byggandet af fartyg.

På grund häraf få vi yrka afslag på förevarande motion»;

och vid 20:de punkten, under åberopande af hvad de under 2:dra

punkten här ofvan anfört.

Herr Lithander har härjemte begärt att få antecknadt, att han till

följd af sjukdom icke deltagit i behandlingen af detta betänkande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:86 Skrifvelse till Konungen, angående tullbevillningen. s. 24 i texten