Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11

1891-04-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1891:11, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

1

N:o 11.

Ant. till Rilisd. kansli den 24 april 1891, kl. 4 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af

bränvin.

§§ 3 och 29 i gällande förordning angående vilkoren för tillverkning

af bränvin äro af följande lydelse:

§ 3.

För bränvinstillverkning må begagnas redskap af hvilken storlek och

beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som för kontrollens

handhafvande äro eller varda föreskrifna.

§ 29.

1. Underlåter bränvinstillverkare att ställa sig till efterrättelse vare

sig af Kong]. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser angående denna

förordnings tillämpning eller de föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden,

öfverkontrollör eller kontrollör i enlighet med denna förordning

eller förenämnda nådiga bestämmelser meddelar, vare ansvaret böter

från och med 20 till och med 200 kronor.

2. Den, som tillverkar bränvin i sammanhang med pressjästberedning,

utan att samtidigt det af Kong!. Maj:t bestämda minsta utbyte af

jäst i medeltal erhålles, eller underlåter att, på sätt i § 9 mom. 1 är

föreskrifvet, hos öfverkontrollör göra anmälan om destillering af bränvin,

böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 18.91. 5 Sami. 1 Afd. 11 Häft. (N:o 11.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 144, som till bevillningsutskottet

hänvisats, anför herr Sven Nilsson i Efveröd, att oaktadt

de framställningar, som till åtskilliga riksdagar gjorts i syfte att

hindra användandet af majs m. fl. utländska produkter vid tillverkning

af bränvin inom landet, ej kunnat tillvinna sig Riksdagens bifall, motionären

ändock vore öfvertygad, att en förändring i bränvinslagstiftningen

i nämnda syfte vore af behofvet högeligen påkallad, så vida ej odlingen

af potatis inom landet för bränvins tillverkning skulle i hög grad, om

ej helt och hållet, omöjliggöras. I all synnerhet blefve detta fallet, om

sådana åtgärder vidtoges, som medgåfve att utländska produkter, särskilt

majs, finge tullfritt införas i landet, men något ändock ej gjordes

för att hindra dessa produkters användande vid bränvinstillverkningen.

Då motionären nu åter upptoge denna fråga, behöfde han i afseende på

skälen derför endast hänvisa till Kongl. Maj:ts till 1887 års den 2 maj

började lagtima riksdag aflåtna proposition i ämnet samt motionärens

förut i samma fråga väckta motioner.

Med anledning af de skäl, som för afslag på de förut gjorda framställningarna

åberopats, ville motionären medgifva att för förenklande

af kontrollen vid bränvinstillverkningen malen spanmål, som ej användes

till jästberedning — och till jästberedning kunde icke andra än våra

inhemska sädesslag användas — komme att inbegripas under samma

bestämmelser som dem, han ville föreslå i fråga om majs och andra

utländska produkter. Motionären kunde så mycket hellre göra detta,

som malen spanmål eller andra inalna råämnen i högst ringa grad

användes vid bränvinstillverkning, och det vid tidsenligt inrättade

brännerier till och med vore en fördel att använda råämnen i omalen

form.

I öfverensstämmelse med det sålunda anförda hemställer motionären
alternativt

att Riksdagen måtte besluta följande tillägg till §§ 3 och

29 i gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin,

nemligen: tiu § 3.

Äfven må användas alla slag af råämnen utom majs, ris och andra

sådana, som äro af beskaffenhet att icke inom landet allmänneligen alstras,

samt mjöl af alla slag, som ej användes till jästberedning.

och till § 29.

3. Den, som vid bränvinstillverkning använder majs, ris eller annat

otillåtet råämne, straffas med böter från 500 kronor till 1,500 kronor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 3

samt erlägger särskild afgift af 5 öre för hvarje kilogram af det olofligen

använda råämnet;

eller ock att genom tillägg på lämpliga ställen i förordningen måtte

beslutas följande:

För bränvin, som tillverkas af majs, ris eller andra slag af råämnen,

som äro af beskaffenhet att icke inom landet allmännare alstras, samt

mjöl af alla slag, som ej användes för jästberedning, skall erläggas eu

förhöjd tillverkningsskatt af 20 öre för hvarje liter bränvin. Om med

här oinförmälda råämnen äfven andra slag samtidigt användas för tillverkning

af bränvin, skall äfven för sådant bränvin erläggas den förhöjda

skatten.

Då bränvinstillverkare önska använda sådana råämnen för sin tillverkning,

som icke allmänneligen äro tillåtna för den lägre skatten,

åligger det tillverkaren att derom göra anmälan hos kontrollören på

stället, senast dagen före inmäskningen.

Den, som till bränvinsbränning använder råämnen annorlunda än

som här ofvan blifvit stadgadt, straffas med böter från 500 kronor till

1,500 kronor samt erlägger dessutom en särskild förhöjd tillverkningsskatt

med 10 öre för hvarje liter bränvin, som på detta sätt olofligen

blifvit tillverkadt.

Motionären hemställer tillika att, derest det senare alternativet skulle

af bevillningsutskottet gillas, utskottet ville föreslå de andra förändringar

i förordningen, som kunde blifva af nöden, äfvensom bestämma eller

ändra affattande! af de föreslagna bestämmelserna.

Härförutom påpekar motionären, hurusom ännu eu utväg till förhindrande

af bränvinstillverkning med begagnande af majs m. m. kunde

tänkas. Denna utväg vore att pålägga t. ex. majsen eu särskild accis,

då den användes för tillverkning af bränvin. Genomförandet af eu

sådan åtgärd skulle dock enligt motionärens åsigt möta de största svårigheter

just med hänsyn till den kontroll, som deraf nödvändiggjordes.

Men kunde utskottet använda detta sätt för en tillfredsställande lösning

af frågan, vore det ej motionären emot.

Såsom motionären anmärker, hafva vid åtskilliga riksdagar förslag

väckts i enahanda rigtning som det nu förevarande. Senast vid förlidet

års riksdag väckte herr Sven Nilsson motion om förbud mot användandet

vid bränvinstillverkning af majs, ris och andra sådana råämnen,

som äro af beskaffenhet att icke inom landet allmänneligen alstras. I

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

det yttrande, bevillningsutskottet afgaf i anledning af denna framställning,

framhöll utskottet till en början svårigheten att vid inmäskningen

skilja utländska råämnen från inhemska, hvarvid det särskilt påpekades,

att det i vissa fall vore nästan omöjligt att kontrollera huruvida majsmjöl

inblandats i annat mjöl.

Då motionären nu gjort framställning om antingen förbud mot

användandet af majs, ris m. in. eller ock högre tillverkningsskatt på

bränvin, framstäldt af sådana råämnen, har han synbarligen velat

betaga förenämnda anmärkning dess befogenhet dermed, att han föreslagit

att enahanda bestämmelser skulle gälla äfven för mjöl, alla

slag, utom då det användes för jästberedning. Bestämmande för motionären

i detta fall har uppenbarligen varit det antagande, som han

i sin förevarande motion i förbigående framhållit, att till jästberedning

icke skulle kunna användas andra sädesslag, än våra inhemska,

men då denna förutsättning icke är rigtig, har det föreliggande

förslaget kommit att innebära något, som motionären säkerligen icke

afsett och som skulle i icke oväsentlig grad befordra just hvad förslaget

har till syfte att motverka.

Enligt uppgifter, som från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå

blifvit utskottet meddelade, har vid samtliga brännerier i

riket af majs användts, under tillverkningsåret 1888—1889 8,119,501

kilogram och deraf vid jästfabrikerna 1,585,425 kg.; under tillverkningsåret

1889—1890 3,348,300 kg. och deraf vid jästfabrikerna 1,764,699

kg. samt under hösten 1890 2,572,168 kg. och deraf 520,910 kg. vid

jästfabrikerna. Dessa använda således majs i ganska betydande qvantiteter;

vid en jästfabrik har till och med ris användts. Skulle nu i

enlighet med motionärens förslag pressjästfabrikerna få antingen uteslutande

rätt att tillverka bränvin af det för sådan tillverkning särdeles

lämpliga råmaterialet majsmjöl eller ock ensamma fritagas från utgörande

af förhöjd afgift för användande af detta råämne, finge dessa

fabriker derigenom en ganska betydande premie. Följden blefve då helt

visst den, att de nuvarande jästfabrikerna ytterligt uppdrefve sin tillverkning

med begagnande af majsmjöl och att nya dylika fabriker uppstode,

som då naturligen använde samma råämne. Vinsten af bränvinstillverkningen

blefve i dessa fall säkerligen så stor, att det föga betydde,

om tillräcklig afsättning för den i öfvermått producerade jästen ej kunde

vinnas och sjelfva jästberedningen således ej blefve lönande.

Skulle man åter söka att afhjelpa den brist, som sålunda förefinnes *

i förslaget, kunde det ej ske på annat sätt än genom att antingen förbjuda

användandet af mjöl af majs in. in. äfven vid de brännerier, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

bedrefve tillverkning af bränvin i sammanhang med jästberedning eller

ock med en högre tillverkningsafgift belägga jemväl det bränvin, som

vid dessa jästfabriker tillverkades af malen majs, ris och dylikt. Men

då återkomme man till svårigheten att vid inmäskningen vid dessa fabriker

kunna kontrollera huruvida mjöl af sådana sädesslag dervid användes

eller ej, och då en sådan kontroll icke lärer kunna ske utan eu

undersökning af mjölet på mikroskopisk väg, torde graden af denna

svårighet vara lätt att inse.

Äfven en annan omständighet är härvid att bemärka. Pressjäst

tillverkas dels i sammanhang med bränvinsbränning, dels enligt den

s. k. luftjästmetoden. Vid de två svenska fabriker, der denna metod

användes, försiggår ingen inäskning i vanlig mening. Det bränvin, som

vid dessa fabriker kan bildas, utgör blott en obetydlig biprodukt, hvilken

man förut ej ens funnit lönande att tillvarataga, men som på senare

tider utdestillerats ur affallsvattnet efter jästen. Att för sådana

fabriker stadga förbud mot användandet af majs torde väl icke kunna

fordras ens af det intresse, som för potatisodlingens bästa vill hafva

förbud mot begagnandet af detta sädesslag vid bränvinstillverkningen,

ty vid dessa fabriker användes icke potatis; och ej torde väl heller ett

stadgande derom kunna inrymmas i förordningen om tillverkning af

bränvin. Men skulle för brännerier, som bedrefve jästberedning, användandet

af majs förbjudas eller varda förenad med högre skatt å det

tillverkade bränvinet, under det att de fabriker, som begagna sig af

luftjästmetoden, fritt och utan förhöjd tillverkningsskatt finge använda

majs, då skulle derigenom dessa senare fabriker komma i en väsentligt

gynnad ställning gent emot de öfriga pressjästfabrikerna.

Oafsedt hvad sålunda mot förslaget blifvit anmärkt skulle emellertid

ett stadgande af förbud mot användandet vid bränvinstillverkning af

vissa råämnen eller om förhöjd skatt vid tillverkning af bränvin med

begagnande af sådana råämnen alltid medföra en betydligt strängare

kontroll öfver inmäskningen än hvad nu är behöfligt; och skulle detta

hafva till följd föreskrifvandet af vilkor och inskränkningar, som blefve

särdeles betungande för tillverkaren. Särskilt skulle det vid de brännerier,

som äro i gång hela dygnet och äro belägna å egendomar, der

majs och dylikt användes för ladugårdens räkning, blifva nödvändigt att

hela dygnet igenom på det noggrannaste kontrollera inmäskningen, och

fråga uppstode väl då, om det ej blefve behöfligt att vid sådana brännerier

anställa två kontrollörer. Den noggranna tillsyn öfver inmäskningen,

som af ett sådant stadgande nödvändiggjordes, skulle ock i annat

afseende medföra en ändring i de nuvarande förhållandena. Erfarenheten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

bär gifvit vid handen, att det icke är lämpligt att kontrollören vid ett

bränneri har sin bostad hos tillverkaren, utan bör kontrollören, så vidt

möjligt, förskaffa sig bostad å annat ställe i bränneriets granskap; något

som dock till och med under nuvarande förhållanden på många håll

mött svårigheter. Om föreliggande förslag antoges, skulle en tillfredsställande

kontroll näppeligen kunna vinnas, utan att kontrollören vore

boende i bränneriets omedelbara närhet, och komme då i många fall

den bostad, som nu kan af honom under kontrolltjenstgöring användas,

att blifva allt för aflägset belägen. Följden häraf blefve i dessa fall att

det knappast kunde undvikas, att kontrollören toge sin bostad hos tillverkaren;

och skulle således just de förhållanden, som förut i hög grad

befordrat missbruk å ena sidan och å den andra slapphet i kontrollen

och hvilka den nuvarande lagstiftningen varit angelägen att afskaffa,

genom ett antagande af motionärens förslag åter framkallas.

Förutom de anmärkningar, som från praktisk synpunkt sålunda

kunna göras mot det föreliggande förslaget, tala äfven andra skäl mot

dess antagande. I likhet med hvad utskottet yttrat, då utskottet vid

föregående riksdagar behandlat framställningar om förbud mot användandet

vid bränvinstillverkning af vissa råämnen, anser utskottet, att ett

sådant förbud icke är öfverensstämmande med de i vår lagstiftning gällande

grundsatser om näringsfrihet. Bränvinstillverkningen är en loflig

näring; och bör det alltså stå eu hvar tillverkare af bränvin fritt att,

liksom hvarje annan näringsidkare, använda det råmaterial, han för

näringens bedrifvande finner mest fördelaktigt. Det har visserligen

många gånger framhållits, att lagarna för bränvinstillverkningen uteslutande

höra bestämmas af hänsynen till jordbrukets bästa, men häremot

vill utskottet erinra, att bränvinstillverkningen nu mera på flera ställen

i vårt land är en storindustri, och att,, så vida lagstiftningen på förevarande

område ej vill tillintetgöra denna industri, den ock måste tillgodose

dess kraf på frihet att få begagna det råmaterial, den anser

lämpligt.

Hvad sålunda blifvit sagdt om förbud mot användandet vid bränvinstillverkning

af vissa råämnen eger äfven full tillämplighet i afseende

på motionens andra alternativ, ty en tilläggsafgift af den storlek, som

der föreslagits, eller 20 öre för hvarje liter af tillverkadt bränvin, skulle

eldigt utskottets åsigt alldeles omöjliggöra begagnandet af majs, ris och

dylika utländska råämnen vid tillverkningen af bränvin. Bränvinsutbytet

af majs är ungefär 1/s större än af råg för samma vigt, och prisen på

dessa sädesslag äro för närvarande ungefär lika. Ville man nu genom

tilläggsskatt å bränvin, framstäldt af majs, bereda möjlighet för rågen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 7

att kunna vid bränvinstillverkningen användas med samma fördel som

majsen, behöfde man tydligen icke bestämma denna tilläggsskatt högre

än till ''/c af den nuvarande tillverkningsskattens belopp, 50 öre för liter,

eller således blott till 8,3 öre för hvarje liter tillverka^ bränvin. Affattningen

af motionen gifver visserligen vid handen, att motionären

förutsätter möjligheten af att innevarande Riksdag kornme att besluta

borttagandet af tullen å majs. För sin del har utskottet ej anledning

att antaga att detta skall blifva förhållandet, men äfven om så vore,

skulle ändock den tillökning i ofvannämnda tilläggsafgift, som af tullens

borttagande kunde föranledas, blifva högst obetydlig. Af 100 kilogram

majs erhålles nemligen omkring 70 liter bränvin af normal styrka, och

då gällande tullsatsen å majs är 2 kronor 50 för 100 kilogram, blir

således en tilläggsskatt af 4 öre för en liter mer än tillräcklig för att

motväga nämnda tull. Då vid normala prisförhållanden en för ett visst

belopp inköpt qvantitet råg, såsom bekant, vid bränvinstillverkning

lemnar mindre utbyte än eu för samma belopp inköpt qvantitet potatis,

blir häraf tydligt att, med bibehållande af tull å majs, en tilläggsafgift

af omkring 8 öre, och, med borttagande af samma tull, en tilläggsskatt

af omkring 12 öre skulle vara tillräcklig att framför användningen af

majs vid bränvinstillverkningen gynna begagnandet af potatis. Det kunde

derför icke verka annat än såsom förbud, om en tilläggsafgift å bränvin,

tillverkadt af majs, sattes till 20 öre.

Beträffande slutligen förslaget att lägga accis på den majs m. in.,

som användes vid bränvinstillverkning, möter detta, såsom motionären

sjelf medgifvit, stora svårigheter ur kontrollsynpunkt.

Utskottet hemställer på grund af det anförda,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 24 april 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOW.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.