Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13

1891-04-24 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1891:13, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

1

X:o IS.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1891, kl. 4 e. m.

Betänkande, angående hvifbetssockertillverlmingsaf,giften.

Bevillningsutskottet har fått till sig hänvisade en af herr Alb.

Anderson inom Första Kammaren väckt motion, n:o 24, om höjande af

hvitbetssockertillverkningsafgiften in. in., samt en inom Andra Kammaren

af herr J. Anderson i Tenhult framstäld motion, n:o 74, om, bland annat,

nedsättning i tullen å socker och i sammanhang härmed nedsättning af

tillverkningsafgiften å hvitbetssocker; och får utskottet härmed afgifva

betänkande angående berörda motioner, den sistnämnda dock endast så vidt

den afser nedsättning i hvitbetssockertillverkningsafgiften.

Under åberopande af sin till 1889 års Riksdag afgifna motion, n:o 37,

jemväl afseende höjning af ifrågavarande afgift, och med påvisande, bland

annat, hurusom, då hänsyn toges dertill, att utbytet af råsocker ur hvitbetorna

i verkligheten betydligt öfverstigit det i gällande förordning beräknade,

hvitbetssockertillverkningsafgiften på senare tider understigit J/

af råsockertullen, anför herr Alb. Anderson:

»Det bör icke finnas något tvifvel om, att hvitbetssoekertillverkningen

både tål och bör åläggas eu högre beskattning än den nu gällande,

och afgiftens höjning med ytterligare en tiondedel af råsockertullen,

eller från två femtedelar till hälften af denna tullsats, kan med all säBih.

till Riksd. Prot. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 13 Häft. (N:o 13.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

kerhet utan skada för näringen när som helst beslutas. En sådan höjning

af afgiften kan dock icke antagas vara äfven för framtiden tillräcklig.

För denna närings idkare måste det likväl vara af vigt, att

beskattningsfrågan varder definitivt afgjord; men derförinnan torde en

undersökning böra verkställas, till utrönande af till huru högt belopp

tillverkningsafgiften slutligen bör sättas, och i hvad män nu gällande

bestämmelser om dess beräknande höra ändras» in. in.

På grund häraf föreslår herr Alb. Anderson:

l:o) att tillverkningsafgiften för hvitbetssocker från och med den 1

nästkommande september höjes till hälften af gällande tullsats för utländskt

råsocker af mörkare färg än n:o IS af den i verldshandeln antagna

holländska standard; samt

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning angående den beskattning,

som skäligen må kunna hvitbetssockertillverkningen åläggas, samt derefter

till Riksdagen aflåta förslag i ämnet.

Herr J. Anderson, hvilken i sin berörda motion föreslagit att tullen

å socker måtte nedsättas, raffineradt, alla slag, från 83 öre till 15 öre;

oraffineradt, till färgen mörkare än n:o 18 af den i verldshandeln gällande

holländska standard, från 28,5 öre till 8 öre, samt att tullen å sirap

måtte nedsättas från 10 öre till 4 öre, allt per kilogram, anser, att i

lämplig proportion härtill hvitbetssockertillverkningsafgiften ock bör nedsättas,

hvadan han hemställer,

att Riksdagen ville besluta, att tillverkningsafgiften å hvitbetssocker

nedsättes med lämpligt belopp.

Rörande den svenska lagstiftningen om beskattning å hvitbetssockertillverkningen,

får utskottet till en början meddela följande öfversigt:

I kongl. kungörelsen den 15 oktober 1869 meddelades till allmän

efterrättelse Riksdagens samma år fattade beslut, att tillverkningen af hvitbetssocker

inom landet skulle från och med den 1 juli 1873 åläggas

särskild beskattning i förhållande till införselstullen å utländskt råsocker,

på det sätt nemligen, att från och med sistnämnda dag till den 1 juli

1876 skulle erläggas en skatt, motsvarande en femtedel, från och med

den 1 juli 1876 till den 1 juli 1879 två femtedelar, från och med den

1 juli 1879 till den 1 juli 1882 tre femtedelar samt från och med den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13,

o

1 juli 1882 till den 1 juli 1885 fyra femtedelar, allt af den vid dessa

tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18

af den i verldshandel gällande holländska standard.

I kongl. förordningen den 30 maj 1873, äfvensom i Kongl. Maj:ts

samma dag faststälda ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna i riket,

meddelades sedermera närmare bestämmelser angående ifrågavarande beskattnings

uttagande, kontrollen derå, m. in.

Genom kongl. kungörelsen den 2 juni 1876 påbjöds, att skatten

från och med den 1 juli samma år till den 1 juli 1879 skulle i öfverensstämmelse

med kongl. kungörelsen den 15 oktober 1869 utgöra två

femtedelar af ofvanberörda tullsats.

I kongl. kungörelsen den 25 april 1879 stadgades, på grund af

Riksdagens beslut samma år, att skatten jemväl från och med den 1 juli

1879 till den 1 juli 18S2 skulle utgå med endast två femtedelar af

nämnda tullsats. Den förhöjning i skatten, som enligt 1869 års Riksdags

förenäinnda beslut skulle ega rum från och med den 1 juli 1879, uppsköts

sålunda för ytterligare trerme år.

Slutligen beslöt 1882 års Riksdag, att äfven från och med den 1

juli samma år afgiften för hvitbetssockertillverkningen skulle utgå med

sistnämnda belopp, hvilket beslut kungjordes medelst den nu gällande

förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkning i riket den 16

juni 1882. Genom detta beslut, som motiverades å ena sidan af den

stora betydelse, hvitbetssockerindustrien utöfvade på jordbruket och boskapsskötseln,

och, å den andra, deraf, att en stigande beskattning skulle lägga

hinder i vägen för nya fabrikers uppkomst, hade följaktligen den af 1869

års Riksdag beslutade ytterligare stegringen af ifrågavarande afgift helt

och hållet förfallit.

Angående tillverkningsafgiftens beräkning är i sistnämnda förordning

stadgadt, att för all tillverkning af hvitbetssocker skall erläggas tillverkningsafgift

i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen

använda hvitbetor antagas lemna. Det beskattningspligtiga råsockret

beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda,

att 100 kilogram råa hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 6,25 kg.

och 100 kg. torkade hvitbetor ett utbyte af 31,25 kg. råsocker, och afgiften

utgår, på sätt ofvan blifvit nämndt, med 2/ö af gällande tullsats

för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandeln

antagna holländska standard.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

De skäl, som lågo till grund för 1869 års Riksdags beslut angående

beskattning af hvitbetssockertillverkningen, voro dels jordbrukets fordran,

att hvitbetskulturen och hvitbetssockertillverkningen skulle betryggas mot

ovissa och våldsamma beskattningsåtgärder, dels ock statsverkets fordran

att icke gå miste om en bland sina betydligare inkomstkällor. Man förestälde

sig, att farhågan för dylika beskattningsåtgärder skulle afhålla

mången från att egna sig åt eu industri, som, i afseende på sjelfva betodlingen,

erfordrade längre tid för ernåendet af gynsamma resultat, och,

i afseende å sockertillverkningen, förutsatte nedläggandet af betydliga

kapital uti de derför behöfliga verk och inrättningar. Man hoppades, att

om denna farhåga undanröjdes, inom vårt land, lika väl som inom andra

länder med något så när likartade naturförhållanden, skulle uppblomstra

en hvitbetssockerindustri af stor betydelse ej mindre för statens finanser

än för folkets ekonomiska välstånd.

En ganska betydande betodling uppstod ock omedelbart derefter

inom flera delar af landet, och åtskilliga nya fabriker blefvo under loppet

af några år med högst betydliga kostnader anlagda, nemligen en vid

Arlöf i Malmöhus län, två i Östergötlands län, en i Halmstad och eu i

Stockholm. Resultatet blef emellertid föga gynsamt, i det att af dessa

fabriker alla utom den vid Arlöf inom kort nedlades, och denna var

under en följd af år den enda hvitbetssockerfabriken i landet.

Att den införda beskattningen å ifrågavarande tillverkning skulle i

någon väsentlig män hafva varit eu medverkande orsak till fabrikernas

nedläggande, lärer dock svårligen kunna antagas, utan torde, såsom chefen

för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå i sin i september

1889 afgifna underdåniga berättelse framhållit, den egentliga anledningen

hafva varit den, att fabrikerna blefvo anlagda utan beräkning af tillräcklig

tillgång på god råvara. Vilkoret för odling af betor, fullt lämpliga

för sockertillverkning, är nemligen, enligt samma berättelse, en ganska

långvarig och omsorgsfull kultur, och detta vilkor var i allt för ringa

mån uppfyldt i de trakter, der de nya anläggningarna skedde.

I Skåne fortgick emellertid hvitbetssockertillverkningen, men nådde

under en längre följd af år ingen afsevärd utveckling, detta dock i icke

oväsentlig mån beroende derpå, att den förnämsta fabriksanläggningen,

den vid Säbyholin, år 1875 förstördes af eldsvåda. Men från och med

år 1883, då nämnda fabrik åter bragtes i verksamhet, har i afseende å

betodlingen och hvitbetssockertillverkningen eu högst väsentlig förändring

inträdt. Icke mindre än sex hvitbetssockerfabriker äro för närvarande i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

verksamhet i olika delar af provinsen, och enligt hvad utskottet inhemta

äro ytterligare tre sådana fabriker der under anläggning.

Om sålunda erfarenheten gifvit vid handen att det endast är i landets

sydliga, i klimatiskt hänseende mest gynnade delar, som ifrågavarande

industri hittills kunnat bedrifvas, så kan det å andra sidan icke förnekas,

att densamma på senare åren der vunnit en ganska afsevärd utveckling.

Nedanstående sammanställning visar den svenska hvitbetssockertillverkningens

utveckling från och med år 1882:

Tillverkningsår.

Afverkade betor

Utbytet i råsocker

Erlagd skatt

ton:

procent:

kronor:

1382—1883 .................

....... 19 280

8 0

1883—1884 .................

....... 37,880 .......

........... 7.8

1884—1885 .................

....... 47,170 .......

........... 9.1 ...........

.... 277,141

1885—188G .................

....... 43,260 ........

........... 9.1 ...........

.... 254,153

1886—1887 .................

....... 56,385 .......

........... 10.3 ...........

.... 331,380

1887—1888 .................

....... 83,605 .......

........... ILO ...........

.... 491,179

1888—1889 .................

....... 86,111 .......

........... 10.4 ...........

505,906

1889—1890 .................

....... 136,813 ........

........... 10.7 ............

.... 803,778

1890—1 april 1891 .....

....... 212,071 ........

__

.... 1,245,919.

Denna utveckling är naturligtvis eu följd af flera samverkande omständigheter,

såsom t, ex. betodlingens mera rationella skötsel, tillverkningssättets

högre fulländning, de gynsamma väderleksförhållanden, som för

betodlingen varit rådande under några af de senare åren. Möjligt torde

ock vara att det skydd, som åt den svenska hvitbetssockerindustrien lemnats,

i någon betydligare mån härvid varit en medverkande faktor, och

att således med den utveckling, industrien nu vunnit, densamma skulle

kunna tåla en måttlig förhöjning i beskattningen. Utskottet kan emellertid

så mycket mindre afgöra, om den af herr Alb. Anderson föreslagna

förhöjning af tillverkningsafgiften är att anse såsom väl afvägd, som utskottet

icke funnit de föreliggande förhållandena lemna den ledning för

omdömet, att utskottet kunnat afgöra, huru vida det öfver hufvud vore

klokt att på grund af den hittills vunna erfarenhen vidtaga en förhöjning

i samma afgift. I öfrigt anser utskottet att, innan en höjning af tillverkningsafgiften

beslutas, en undersökning bör hafva skett om och i hvilken

Procenttalet är ännu ej kanik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

man hvitbetssöckerindustrien tål att underkastas en framtida ytterligare

stegring af samma afgift utöfver den, som närmast må ifrågakomma. Det

är nemligen, såsom herr Alb. Anderson anfört, för industrien sjelf af stor

vigt att beskattningsfrågan varder definitivt afgjord, och det skulle derför,

enligt utskottets åsigt, vara rigtigast och med hvitbetssöckerindustriens

eget intresse bäst öfverensstämmande, om Riksdagen, såsom år 1869 skedde,

på en gång bestämde den förhöjning i beskattningen och den stegring i

densamma, som för en närmare framtid kunde finnas skälig. Då emellertid

utskottet icke eger den sakkännedom eller tillgång till det material

för behandlingen af frågan, som en fullständig undersökning af nu angifna

förhållanden påfordrar, har utskottet icke ansett sig kunna föreslå

någon > förändring i den gällande beskattningen af hvitbetssockertillverkningen,

utan har utskottet ansett lämpligast, att Riksdagen ville hos Kongl.

Maj:t anhålla om utredning i detta ämne. Och då det synts utskottet, som

om en verklig produktbeskattning, såsom i hvarje fall rättvist drabbande

den tillverkade varan, vore att föredraga framför den nu gällande råvarubeskattningen,

har utskottet ansett önskvärd!, om vid en utredning af förevarande

beskattningsfråga jemväl toges i betraktande, huruvida icke en

förändring i sjelfva beskattningssystemet i nu angifna afseende lämpligen

kunde ega rum.

En annan ej mindre vigtig omständighet, som härvid för utskottet

varit bestämmande, är den nedsättning; som den af Kongl. Maj:t senast tillsatta

tullkomité i afgifvet betänkande med förslag till ny tulltaxa föreslagit

beträffande tullen å socker. Komitén, som i fråga om oraffineradt socker,

mörkare än n:o 18, föreslagit en tullsats af 18 öre i stället för den nu

gällande, 23,5 öre, per kilogram, har visserligen icke förbisett, att den

föreslagna tullnedsättningen skulle medföra en minskning i det skydd,

som för närvarande åtnjutes för den inhemska sockertillverkningen. Men

om än komitén funnit att denna industris fortfarande bestånd och utveckling

vore tryggad äfven i händelse af en nedsättning i tullen å råsocker

till 18 öre, har komitén dock icke haft anledning att pröfva, huru vida

hvitbetssöckerindustrien tål att bära jemte denna minskning i skydd jemväl

en förhöjning af accisen. Då emellertid så väl sistnämnda fråga som

ock utgången af tullkomiténs ofvanberörda förslag, hvilket antagligen

blifver föremål för nästkommande Riksdags pröfning, torde ega ett så afgörande

inflytande på förevarande beskattningsfråga, att denna icke lämpligen

bör på förhand afgöras, har utskottet alltså giltigt skäl att icke nu

tillstyrka den föreslagna förhöjningen i tillverkningsafgiften. Deremot an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:v 13.

7

ser utskottet, att det vore i hög grad önskvärdt, om vid den utredning

af förevarande beskattningsfråga, som utskottet, enligt hvad ofvan blifvit

nämndt, funnit behöflig, jemväl toges i betraktande om och i hvilken mån

en förhöjning af den nu gällande beskattningen å hvitbetssockertillverkningen

lämpligen kunde ega rum äfven i den händelse att en nedsättning

skedde i tullsatserna å artikeln socker.

Beträffande herr J. Andersons förslag om nedsättning af ifrågavarande

tillverkningsafgift, har detta, såsom af motionen framgår, gjorts under

förutsättning af sockertullens nedsättning. Då utskottet emellertid, af

skäl, som i dess betänkande n:o 10 angifvits, icke ansett sig kunna till

bifall förorda en sådan nedsättning, följer så väl häraf som af hvad

i öfrigt här ofvan anförts, att utskottet ej heller kan förorda herr

-T. Andersons förslag om nedsättning af hvitbetssockertillverkningsafgiften.

På grund af hvad sålunda anförts, och då det torde befinnas önskvärdt

att förevarande beskattningsfråga icke lösryckes ur sitt sammanhang

med sockertullen, får utskottet alltså hemställa:

1 :o, att herr J. Andersons motion icke måtte vinna

bifall; och

2:o, att, i anledning af herr Alb. Andersons motion,

Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t vid f ramläggande af nådig proposition angående

den tullsats å socker, hvartill tullkomiténs

betänkande torde gifva anledning, ville taga under

ompröfning jemväl huru vida någon ändring i den nu

utgående hvitbetssockeraccisen så väl i fråga om dess

belopp som i afseende å sjelfva beskattningssystemet

lämpligen må kunna ega rum och derom i sådant

fall hos Riksdagen göra framställning.

Stockholm den 24 april 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOW.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

Reservationer:

af herrar Herslow, Fock, Seder/tolm, Gollander och Fredholm, som ansett

att utskottet äfven bort tillstyrka bifall till lista punkten i herr Alb.

Andersons motion,

samt af herr J. Johansson i Noraskog:

»Till närmare utredning af det skydd, som den svenska hvitbetssockerindustrien

åtnjuter genom den åsätta tullen å utländskt råsocker,

tillåter jag mig meddela nedanstående tabell:

Motsvarande Statsverkets

Kalenderår

Erlagd skatt

tullafgift

förlust

Kr. öre.

Kr. öre.

1882 ........

....... 110,861.54

277,153.85

166,292.31

1883 ........

....... 149,304.89

373,262.23

223,957.34

1884 ........

....... 268,440.50

671,101.25

402,660.75

1885 ........

....... 383,507.30

833,768.25

500,260.95

1886 ........

....... 323,020.42

807,551.05

484,530.63

1887 ........

....... 346,282.48

865,706.20

519,423.72

1888 ........

....... 544,345.19

1,360,862.97

SI 6,517.7 8

1889 ........

....... 635,812.46

1,589,531.15

953,718.69

1890 ........

....... 997,976.27

2,494,940.67

1,496,964.40

För öfrigt må erinras att, såsom i betänkandet blifvit yttradt, det

beskattningspligtiga råsockret beräknas efter de för tillverkningen använda

betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa hvitbetor antagas lemna ett

utbyte af 6,25 kilogram, och afgiften utgår, på sätt ofvan blifvit nämndt,

med 2/, af gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg

än n:o 18 af den i verldshandeln antagna holländska standard. Nämnda

råvara drager enligt gällande tulltaxa en tull af 23,5 öre per kilogram;

och blir alltså skyddet för hvitbetssoekertillverkningen 7C X 23,5 = 14,1

öre per kilogram råsocker. Härtill kommer dock, att utbytet i råsocker

o-anska betydligt öfverstiger det lagbestämda. Den i utskottets betänkande

intagna tabell visar, att för tiden 1886—1890 utbytet i råsocker hvarje

tillverkningsår öfverstigit 10 procent. Antager man medeltalet för dessa

tillverkningsår, 10,6 procent, såsom norm för utbytet, gifver en uträkning

af det ökade skydd, hvitbetssockerindustrien åtnjutit till följd af skiluaden

mellan det verkliga och det beräknade utbytet följande resultat: då 100

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

kilogram råa betor beräknas gifva 6V4 kilogram råsocker, blifver, då

råsockertullen utgör 28,5 öre, tillverkningsafgiften 3/. X 6 V4 X 23,5 = 58,75

öre, eller således på eu kilogram råsocker 9,4 öre. Men gifva 100 kilogram

betor 10,6 kilogram råsocker, och fördelas den lagbestämda tillverkningsafgiften,

58,75 öre, på dessa 10,6 kilogram, kommer denna afgift att

i verkligheten utgå med blott 5,54 öre per kilogram råsocker. Det ökade

skyddet blifver sålunda 9,4—5,54 = 3,86 öre, hvadan alltså hvitbetssockerindustrien

under åren 1886—1890 i verkligheten arbetat under ett

skydd af 14,1+3,86 öre = 17,96 öre pr kilogram tillverkadt råsocker.

Fördelen af detta skydd minskas dock något genom de förmåner, som

vissa länder bevilja sina sockerexportörer i form af direkta eller indirekta

premier.

På grund af nu anförda omständigheter bar jag för min del ansett,

att utskottet bort tillstyrka bifall till herr Alb. Andersons motion i första

punkten.

Bill, till Riksd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 13 Iläft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:102 Skrifvelse till Konungen, angående hvitbetssockertillverkning saf giften. s. 15 i texten