Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition om ändring i kongl. förordningen den 14 september 1883 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels ock en af herr T. TV. Forsell väckt motion i samma ämne.

1891-04-29 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1891:14, Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition om ändring i kongl. förordningen den 14 september 1883 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels ock en af herr T. TV. Forsell väckt motion i samma ämne.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

1

N:o 14.

Ant. till Riltsd. kansli den 29 april 1891, kl. 11 f. in.

Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition om ändring

i kongl. förordningen den 14 september 1883 angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels

ock en af herr T. TV. Forsell väckt motion i samma ämne.

I sammanhang med aflåtna nådiga propositioner, angående afskrifning

af de å viss jord hvilande grundskatter m. m. samt höjning i de under

fjerde och femte hufvudtitlarne uppförda anslag till lindring i rustningsoch

roteringsbesvären m. in., har Kongl. Maj:t uti nådig proposition,

n:o 35, som blifvit till utskottet hänvisad, föreslagit Riksdagen att, under

förutsättning att först omförmälda propositioner vinna Riksdagens bifall,

besluta,

att § 1 i förordningen den 14 september 1883 angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst samt § 17 i den vid samma förordning

fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna skola erhålla följande

förändrade lydelse:

§ 1 i nämnda förordning.

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,

skall, med de undantag, som i § 4 upptagas, bevillning utgöras

efter fastighetens uppskattade värde.

Bill. till Rilesd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 14 Häft. (N:o 14, 15).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla etthundra kronor

samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje

fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.

§ 17 i instruktionen.

Vid tillämpning af § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen, angående

befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller

arbete, skola så väl den behållna afkomsten utaf skattskyldig tillhörande

fast egendom som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifves

i bolag eller idkas å annan ort än den, der den skattskyldige är mantalsskrifven,

tagas i beräkning vid bestämmandet af hans sammanräknade

årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst

af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst af annan

fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig

finnes i sin mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450 kronors inkomst af

kapital eller arbete samt tillika eger stadsfastighet, taxerad till 2,000

kronor och hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att

hans sammanräknade årsinkomst uppgår till 550 kronor, får väl enligt

föreskriften i det ifrågavarande momentet, jerafördt med hvad ofvan sagts,

sådan skattskyldig tillgodonjuta fullständig eftergift af bevillning å förstnämnda

450 kronor; hvaremot, derest den skattskyldige har 1,100 kronors

inkomst af kapital eller arbete, 400 kronors inkomst af aktier samt

derjemte eger jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor

med 300 kronors deraf beräknad afkomst och således i sammanräknade

årsinkomster åtnjuter tillhopa 1,800 kronor, bevillning kominer att, utan

medgifvande af något afdrag, honom påföras för hans först berörda inkomst

af 1,100 kronor o. s. v.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 190, hvilken likaledes

blifvit till utskottet hänvisad, har härjemte herr T. W. Forsell,

under förutsättning att Kongl. Maj:ts propositioner angående ökad värnpligt,

grundskatternas afskrifning samt ersättning för rustnings- och roteringsbesvärens

utgörande vinna bifall, föreslagit,

att, med afslag å Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 35, om ändring

i § 1 uti kongl. förordningen den 14 september 1883 angående

bevillning för fast egendom samt af inkomst samt § 17 uti den vid

samma kongl. förordning fogade instruktion för taxeringsmyndigheterna,

Riksdagen måtte besluta:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

att § 1 i kong!, förordningen den 14 september 1883 angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst skall erhålla följande förändrade

lydelse:

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,

skall, med de undantag, som i § 4 upptagas, bevillning utgöras

efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med tio öre för hvarje fulla ett hundra

kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje

fulla ett hundra kronor af uppskattningsvärdet;

samt att § 17 af den vid ofvan berörda kongl. förordning fogade

instruktion för taxeringsmyndigheterna skall sålunda ändras, att inkomst

af jordbruksfastighet skall beräknas till tio procent af taxeringsvärdet.

Enligt det vid berörda propositioner fogade utdrag af protokollet

öfver finansärenden för den 14 mars 1891 har chefen för finansdepartementet

rörande det nu ifrågavarande förslaget anfört, hurusom för närvarande

bevillningen af fast egendom för jordbruksfastighet utginge med

3 öre för hvarje fulla 100 kronor samt för annan fastighet med 5 öre

lör hvarje, fulla 100 kronor af taxeringsvärdet. Att den undantagsställning,

jordbruksfastigheten sålunda hittills intagit, borde upphöra i

sammanhang med grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens

afskrifning, och nämnda slag af fastighet följaktligen åsättas bevillning

efter de för all annan fastighet gällande grunder, hade af Riksdagen

uttalats i underdånig skrifvelse af den 24 maj 1873 och hade derefter

alltid ansetts som en gifven följd af afskrifningen.

Redan skatteregleringskomitén hade härjemte fäst uppmärksamheten

på en i vår bevillningslagstiftning förefintlig brist uti nu ifrågavarande

afseende. Det finge, hade komitén anmärkt, icke förbises, att vid sidan

af jordens alstrande förmåga förefunnes vid eu ordnad jordbruksrörelse

åtskilliga andra beskattningsbara faktorer, såsom det för rörelsens drifvande

erforderliga, i inventarier och kreatursstock nedlagda eller eljest

använda kapital, dels ock produkten af jordbrukarens personliga arbete

samt de af honom i hans egenskap af jordegare eller arrendator åtnjutna,

sällan i penningevärde uttryckta och derför vanligen förbisedda

förmåner. af allehanda slag. Enär vid uppskattning af öfriga samhällsklassers

inkomster tillbörligt afseende städse fästs vid dessa och lik
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

ilande förhållanden, hade komitén ansett desarmna ej heller böra förbises

vid jordbruksnäringens beskattning och hade derför utan meningsskiljaktighet

föreslagit bestämmelser, enligt hvilka det belopp, hvarmed

en egendoms afkastning möjligen öfversköte hvad som redan genom

fastighetsbevillning blifvit beskattadt, skulle komma att träffas af inkomstbevillning.

Då komiténs förslag den 8 januari 1883 inför Kongl.

Maj:t anmälts, hade jemväl dåvarande departementschefen såsom en väsentlig

brist i lagstiftningen framhållit, att man, då man beskattat jordbruksfastigheten,

ansett sig på samma gång beskatta sjelfva. jordbruksrörelsen,

dervid förbiseende, att denna rörelse eller näring för sitt bedrifvande

förutsatte icke blott sjelfva fastigheten, utan ett visst driftkapital

i inventarier, kreatur m. m. och ett betydligt tillskott af arbete.

Kapitalet och arbetet medverkade således uppenbarligen till den inkomst

jordbruksrörelsen lemnade, och då inkomst af kapital och arbete

eljest beskattades, borde ju icke heller rimligtvis inkomsten af det i

jordbruksrörelsen nedlagda kapitalet och arbetet lemnas obeskattad.

Skatteregleringskomiténs förslag åsyftade emellertid att låta taxeringsmyndigheterna

uppskatta den inkomst jordbruksrörelsen lemnade utöfver

hvad som kunde anses beskattadt genom fastighetsbevillningen och att

låta denna uppskattning ske hufvudsakligen på samma sätt, som eljest

iakttoges vid beräkning af den inkomst, som af annan rörelse eller näring

härflöte. Detta förfarande vore visserligen ur teoretisk synpunkt

rigtigt, men å andra sidan hade komiténs ordförande i afgifven reservation

likasom kammarrätten och flertalet länsstyrelser i sina öfver förslaget

afgifna yttranden påpekat, huru de svårtillämpliga bestämmelserna

i komiténs förslag säkerligen skulle leda till ett resultat i finansielt afseende,

som gjorde hela vinsten af det nya skatteföremålets upptagande

i lagstiftningen i de flesta fall temligen betydelselös. Lika med de

hörda myndigheterna hade derför departementschefen ansett, att frågan

om särskild inkomstbevillning af jordbruksrörelsen för det dåvarande

icke kunde på ett praktiskt sätt lösas på annan väg än den af komiténs

ordförande angifna, eller genom att ställa beskattningen af jordbruksrörelsen

i ett fixt lagbestämdt förhållande till jordbruksfastighetens taxeringsvärde.

Komitéordförandens förslag innebure nemligen, att bevillningen

för jordbruksfastighet, deri inbegrepes jemväl bevillningen för

jordbruksrörelsen, skulle utgå med 6 öre för hvarje 100 kronor af fastighetens

taxeringsvärde. I hufvudsak biträdande detta förslag, hade

dock departementschefen ansett, att åt den tanke, hvarpå förslaget hvilade,

borde i lagstiftningen gifvas ett något förändradt uttryck. Då

jordbruksfastighetens likställighet med annan fastighet uti bevillnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 5

afseende städse stälts i samband med en afskrifning af de på den förra

fastigheten hvilande särskilda skatter, och då åstadkommandet af en dylik

likställighet synts ur flera synpunkter önskvärdt, hade departementschefen

ansett det ej vara lämpligt, att åt bevillningsförordningen gåfves

ett utseende, som skulle jordbruksfastighet genom att derför erlägga 6

öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet blifva högre beskattad än

annan fastighet, för hvilken utgjordes endast 5 öre. Derjemte hade departementschefen

ansett det vara af vigt, att det nya begreppet om inkomstbevillning

för jordbruksrörelse blefve uttryckligen inrymdt i bevillningsförordningen,

och derför hemstält, att, med lika bevillning för

all fastighet, nemligen 5 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet,

den inkomst och förmån af jordbruksrörelse å egen eller annans mark,

som förvärfvades medelst det i rörelsen nedlagda arbete och dervid använda

inventarier, skulle i förordningen upptagas under hufvudrubriken

inkomst af arbete såsom särskildt skatteföremål och tillika stadgas,

att dylik inkomst och förmån skulle upptagas till ett belopp, som motsvarade

en för hundra af fastighetens taxeringsvärde. Å det sålunda

beräknade inkomstbeloppet skulle naturligtvis utgöras vanlig inkomstbevillning,

hvilken sålunda i hvarje fall komme att utgå med 1 öre för

100 kronor af fastighetens taxeringsvärde. I enlighet med de af departementschefen

sålunda uttalade åsigter hade ock vederbörande paragrafer

i det förslag till bevillningsförordning, som af Kongl. Maj:t förelädes

1883 års Riksdag, affattats. I följd af den utgång, det samtidigt

framlagda förslaget om afskrifning af grundskatter samt rustnings- och

roteringsbesvär erhöll, förföllo emellertid de föreslagna nya bestämmelserna

om jordbruksnäringens beskattning.

Till de åsigter, som sålunda år 1883 uttalats, ville chefen för finansdepartementet

i allt väsentligt ansluta sig. I olikhet med sin företrädare

ansåge han dock, att åt grundsatsen om skattskyldighet för omförmälda

slag af kapital och arbete borde i bevillningsförordningen gifvas

uttryck på det sätt, att bevillningen för jordbruksfastighet sattes

till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet. Det i 1883

års förslag tillämpade beräkningssätt ledde till samma resultat på en omväg,

hvilken hufvudsakligen af det skäl ansetts erforderlig, att man velat

undvika skenet af att jordbruksfastighet vore högre beskattad än

annan fastighet. Denna hänsyn kunde likväl, enligt departementschefens

mening, icke vara af den betydelse, att den skulle uppväga de

med omförmälda beräkningssätt förenade olägenheterna af en mera

invecklad uppställning så väl af bevillningsförordningen som af taxeringslängderna.

En olikhet i sak förefunnes visserligen äfven mellan 1883

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

års förslag och det nu frarnstälda, nemligen att i de fall, då jordbruksfastighet

vore utarrenderad, enligt det förra förslaget arrendator^

men enligt det senare jordegaren komme att erlägga det belopp

af 1 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet, som representerade

skatten för det i jordbruksrörelsen nedlagda kapital och arbete, men

då jordegaren och arrendatorn egde att sins emellan aftala om hvarderas

andel i fastighetsbevillningen, vore denna skilnad utan egentlig

betydelse.

I sin ofvan omförmälda motion, till hvilken, på grund af dess hufvudsakligen

i vidlyftiga sifferexempel uppstäda bevisning, utskottet tilllåter

sig hänvisa, anför herr Forsell, att det uti förevarande kongl. proposition

frarnstälda förslag väl vore rigtigt, derutinnan, att enligt detsamma

all jordbruksfastighet borde draga lika skatt med annan fastighet,

eller 5 öre för fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, men att deremot

den föreslagna beskattningen af ytterligare 1 öre för hvarje fulla 100

kronor af värdet icke ledde till rättvis beskattning af i jordbruksnäringen

nedlagdt rörelsekapital och egarens arbetsprodukt. Vid närmare granskning

af detta förslag framkomme nemligen det märkliga och i beskattningshänseende

alldeles förkastliga förhållande, att husegande kroppsarbetare

beskattades högre än jordbruksegande sådan, oberoende af att

de i förmögenhetsvilkor och arbetsduglighet vore alldeles likstälda, samt

att ju mer fastighetens värde ökades och i följd häraf kräfde större

rörelsekapital och bättre arbetsprodukt af egaren, dess mindre blefve dessa

sistnämnda skattefaktorer beskattade, hvilket slutligen kunde leda till

skattefrihet delvis för rörelsekapitalet och i sin helhet för egarens arbetsprodukt.

För att undvika dessa missförhållanden borde derför skattebeloppet

för jordbruksnäringens rörelsekapital och egarens arbetsprodukt

tillhopa sättas lika med hvad som betalades för sjelfva fastigheten, eller

5 öre för hvarje fulla 100 kronor af värdet, ty om skatten sattes lägre,

stege icke skattebeloppet i jembredd med rörelsekapitalets och arbetsproduktens

tillväxt. Med den af motionären föreslagna skattenorinen

skulle jordbruksnäringens rörelsekapital träffas af en skatt, motsvarande

hvad som betalades för andra i produktionen insatta och för egaren inkomstbringande

kapital, och på samma gång skulle beskattningen af

jordbruksidkarens egen arbetsprodukt stiga i mån som förmögenheten

och således äfven skatteförmågan ökades. Visserligen kunde det ifrågasättas,

huru vida värdet af jordbruksegarens arbetsprodukt stege i samma

mån som egendomens värde, men å andra sidan kunde det väl icke förnekas,

att oberoende häraf egendomsegare under normala ekonomiska

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

förhållanden erhölle ökade förmåner för sin arbetsprodukt i mån som

egendomsvärdet och i följd häraf förmögenheten tillväxte.

Af den utaf motionären föreslagna bevillningen skulle således 5 öre

utgöra fastighetsskatt och 5 öre inkomstskatt; och vore sammanföringen

af dessa till en skattetitel föreslagen med hänsyn till den lättnad vid debitering,

uppbörd och redovisning, som af en sådan sammanföring vore

att vinna.

Jordbruksfastighet har hitintills i fråga om bevillningsbeskattning intagit

eu undantagsställning i förhållande till annan fastighet. Å jorden

lagda grundskatter och andra dermed jemförliga särskilda bördor hafva

nödvändiggjort en dylik anordning. Étt antagande af nu föreliggande

förslag om aflyftande af dessa skatter bör naturligen medföra ett upphörande

af denna undantagsställning och en beskattning af jordbruksfastighet

efter samma grund, som gäller för all annan fastighet. Hvarförutom

kräfver emellertid ett rättvist beskattningssystem, att jordbrukaren

liksom hvarje annan yrkesidkare erlägger skatt för inkomsten af det rörelsekapital,

han i sin näring använder, liksom ock af den inkomst, som

framgår såsom produkt af hans eget arbete.

Men för den noggrannare afvägda form af inkomstskatt, som är för

öfriga näringar stadgad och som utgår efter en för hvarje särskilt fall

anstäld taxering, möta inom jordbruksnäringen, särskilt kos dess talrika

mindre idkare, hardt nära oöfvervinneliga hinder. Att ens för eget hemmansbruk

verkställa en sådan uppskattning af inkomst, torde äfven med

bästa vilja för den mindre jordbrukaren ställa sig synnerligen svårt.

Den afkastning, en jordbruksfastighet lemnar, blir nemligen i allmänhet

af jordbrukaren till ej obetydlig del omedelbart använd för tillfredsställande

af hans egna, hans familjs och tjenares behof utan något slags anteckning

om myckenheten af det använda eller någon uppskattning af

det värde, hvartill de använda naturaprodukterna af hvarjehanda slag

rätteligen bort upptagas. Det torde derjemte ligga i sakens natur, att

gränsen mellan hvad som rätteligen bör hänföras till omkostnader för

jordens bruk och hvad som användes till jordbrukarens underhåll är

temligen obestämd.

På grund häraf och då en för hvarje år återkommande, af vexlande

skördeförhållanden beroende uppskattning utaf ifrågavarande inkomst

måste anses förenad med synnerliga omkostnader och olägenheter, anser

utskottet, i likhet med Kongl. Maj:t, frågan om en särskild inkomstbeskattning

af jordbruksrörelse icke kunna lösas utan genom att ställa

skatten i ett fixt lagbestämdt förhållande till jordbruksfastighetens taxeringsvärde.

Visserligen torde den åt Kongl. Maj:t föreslagna inkomst
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

''Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

skatten af 1 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet i många

fall kunna anses vara låg, men denna oegentlighet synes uppvägas af

dels den föreslagna, i allmänhet höga beskattningen af 5 öre i fastighetsskatt,

dels ock af det förhållande att vid en sålunda fastslagen jordbruksskatt

icke kan, såsom vid öfriga näringars inkomstskatt, afdragas ränta

å upplånta medel, liksom ock deraf att denna skatt uttages äfven i de

fall, att jordbruksrörelsen icke lemnar någon behållen inkomst. Och

har utskottet derför funnit skäl tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framgår tydligen, att utskottet ingalunda

kan biträda det af herr Forsell framlagda förslag. Motionärens

antagande i fråga om den inkomst, som kan beräknas utaf kapital och

arbete, nedlagdt i jordbruksfastighet, hvilar tydligen på origtiga förutsättningar

och skulle i praktiken leda till de obilligaste konseqvenser.

Utskottet, som vid behandlingen af ifrågavarande förslag ansett sig

icke böra bortse från möjligheten att Konung och Riksdag enas om förändringar

uti Kongl. Maj:ts i sammanhang med förevarande proposition

gjorda framställningar om afskrifvande af grundskatter m. m. samt

ändringar i värnpligtslagen, hemställer således,

att Riksdagen, under förutsättning att Riksdagen

fattar beslut, som sedermera vinner Kongl. Maj:ts godkännande,

rörande nu föreliggande frågor om vissa

ändringar af värnpligtslagen samt afskrifning af de å

viss jord hvilande grundskatter äfvensom om viss lindring

i rustnings- och roteringsbesvären, måtte, med

afslag å herr Forsells i ämnet väckta motion, bifalla

hvad Kongl. Maj:t i sammanhang härmed föreslagit

rörande ändringar af § 1 i förordningen den 14 september

1883 angående bevillning af fast egendom samt

af inkomst samt § 17 i den vid samma förordning

fogade, instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

Stockholm den 29 april 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOW.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

9

Reservationer:

af herrar TF. Tliam, Cavalli och Ehrenborg mot utskottets motivering;

af herrar A. Andersson, Arhusiander, O. B. Olsson, S. M. Olsson och

N. Persson med tillkännagifvande, att de inom utskottet yrkat afslag å

så väl förevarande kongl. proposition som å herr Forsells motion;

af herr Fredholm: »De af Kongl. Maj:t under vissa förutsättningar

föreslagna ändringar i bevillningsförordningen hafva icke synts mig vara

af beskaffenhet, att de böra af Riksdagen i oförändradt skick antagas.

En af de gjorda förutsättningarna, den som afser en fullständig afskrifning

af de å viss jord hvilande grundskatter m. m., bör på grund af

det samband, hvari grundskatterna stå till nu gällande bevillningsförordning,

utgöra en synnerligen afsevärd faktor vid bestämmandet af de grunder,

hvarpå hevillningen i framtiden skall hvila. Såsom den enda återstående formen

för de direkta skatternas utgörande torde det svårligen kunna undvikas,

att bevillningen i och med grundskatternas afskaffande kommer att i framtiden

för de skattdragande erhålla en ofantligt mycket större betydelse

än hvad den hittills haft. Vid en så genomgripande skattereform synes

mig icke vara nog med att man blott söker afhjelpa förut befintliga

orättvisor i skatteväg, utan det nya skattesystem, som man i stället för

det gamla vill införa, bör enligt min mening likaledes tillfredsställa icke

blott de i en växande grad allt mera framträdande anspråken på att

skattebördorna skola trycka alla lika, utan äfven medgifva statsverket

utväg att till fyllande af statsbehofven i en icke allt för ringa grad

anlita den direkta beskattningen utan att för den skull betunga de skattskyldige

öfver förmågan. I begge dessa hänseenden synes det mig, som

man mot Kongl. Maj:ts förslag skulle kunna rigta befogade anmärkningar.

Beträffande det först nämnda vilkoret, eller att skattebördorna skola

trycka alla lika, må man väl kunna anse att detta, hvad fastighetsbevillningen

angår, blifvit i Kongl. Maj:ts förslag uppfyldt, åtminstone i

aritmetisk mening. Med afseende åter å inkomstbevillningen, så hafva för

dess utgående blifvit för jordbruksnäringen faststälda andra grunder än

för öfriga rörelser och yrken, hvilket försvårar, om icke omöjliggör, en

pålitlig jemförelse. Kraftigt vägande skäl kunna dock andragas för den

åsigten, att denna näring blifvit i förhållande till inkomsten af sjelfva

yrket åsatt en mindre hög bevillning än andra rörelser och yrken. Lägger

man nemligen generalsammandraget öfver 1890 års bevillning till grund

Bih. till Rilcsd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

för en beräkning i detta hänseende, så skall den inkomstbevillning, som

enligt Ivongl. Maj:ts förslag bör af jordbruksnäringen såsom yrke utgöras,

ej uppgå till mer än 220,000 kronor, under det att inkomstbevillningen af

alla öfriga rörelser och yrken utgår med 2,252,000 kronor.

Dessutom torde numera kunna få betraktas som en erkänd sanning,

att skattebeloppets utgående i en aritmetisk proportion till ökade inkomster

icke medför den åsyftade verkan, att skattebördorna skola komma

att i verklig mening trycka alla lika, utan att för vinnandet af detta

mål skattebeloppet bör utgå i en stigande proportion till den ökade inkomsten.

Icke heller på denna vigtiga princip, som mångenstädes i utlandet

redan länge varit genomförd, har Ivongl. Maj:t i sitt förslag

fäst något afseende.

Med afseende å det andra vilkoret för ett skattesystems tillfredsställande

beskaffenhet, eller dettas förmåga att bereda statsverket inkomster,

så synes mig det föreslagna sättet för bevillningens utgående icke

motsvara ens billiga fordringar. Den på detta sätt vunna statsinkomst

är icke ens tillräcklig att bereda statsverket ersättning för de inkomster,

som genom skattereformen gå förlorade, än mindre medgifver den någon

tillgång för att möta de växande kraf på statskassan, som framtida behof

utan tvifvel komma att ställa.

Redan första året, då det nya skattesystemet skall tillämpas och under

hvilket endast 2/7 af grundskatterna skola afskrifvas, uppstår en brist

på ej mindre än 2,652,000 kronor. Denna brist är ej öfvergående, utan

kommer att under närmaste tio år ökas fem gånger, hvarje gång med

Vt af grundskatternas nuvarande belopp.

Då de direkta skatterna sålunda ej komma att medgifva fyllandet

af statsbehofven ens första gången, då den nya bevillningsförordningen

skall tillämpas, och än mindre hvad framtiden beträffar, så nödvändiggöres

derigenom uppsökandet af nya skattekällor, hvilka på indirekt väg

skola möjliggöra uppnåendet af den jemvigt i budgeten, som man på

direkt väg ej kunnat vinna. Men att på detta sätt, i högre grad än

hvad redan nu är fallet, öfverföra skatterna från direkta till indirekta,

det är att införa ett beskattningssystem, som verkar tryckande progressivt

nedåt, eller just motsatsen mot hvad man af ett rättvist beskattningssystem

fordrar»;

af herr G. Jansson;

af herr J. Johansson i Noraskog: »Då jag för min del icke obetingadt

kan gilla hvarken den »förutsättning», hvarunder den kongl. propositionen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

om ändring i bevillningsförordningen blifvit till utskottets granskning

öfverlemnad, eller det förslag till ändring i fastighetsbeskattningen, som

propositionen innehåller, har jag inom utskottet yrkat af slag så väl å

detta förslag som å herr Forsells motion i ämnet. Jag anser nemligen,

att det under liknande omständigheter vid 1883 års riksdag af Kongl.

Maj:t aflåtna förslag till bevillning af fast egendom samt af inkomst af

jordbruksrörelse m. m. eger ett afgjordt företräde framför det nu framlagda,

och att nämnda 1883 års förslag till bevillningsförordning jemväl

i andra delar bort å nyo tagas under ompröfning vid ordnandet af dessa

beskattningsförhållanden».

Friherre Barnelow har härjemte begärt att få antecknadt, att han icke

deltagit i slutbehandlingen inom utskottet af detta betänkande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.