Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kongl. Maf.l med begäran om framläggande af förslag om införande af progressiv arfskatt.

1891-05-06 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1891:19, Betänkande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kongl. Maf.l med begäran om framläggande af förslag om införande af progressiv arfskatt.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

,W:o 19.

Ank. till Riked. kansli den 6 maj 1891, kl, 11 f. m.

Betänkande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till

Kongl. Maf.l med begäran om framläggande af förslag

om införande af progressiv arfskatt.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, n:o 26, anför herr Richard Gustafsson, med hvilken fem

andra af kammarens ledamöter sig förenat, att då han vore öfvertygad

att våra nuvarande skatteförhållanden innebure stora orättvisor mot derb,

som minst förmådde att bära bördorna, ville han i något förändrad form

förnya sin vid 1886 års riksdag väckta motion om progressiv arfskatt,

hvilken skatteform motionären ansåge vara eu af dem, som främst borde

ifrågakomma, då det gälde att utbyta nu bestående orättvisa skatter mot

mera rättvisa.

Skattekomitén hade i sitt utlåtande af 1882 förklarat, att bland

skatteformer, som utgjort föremål för komiténs öfverläggningar, det

knappast varit någon, om hvars lämplighet meningarna varit så odelade

som om arfskatten. Men komiténs förslag till förhöjande af arfskatten

toge, enligt motionärens mening, allt för stor hänsyn till skyldskapen i några

fall, och i detta förslag vore procentsatserna progressiva endast (närmast?)

med hänsyn till de ärfvandes närmare eller fjermare slägtskap med den,

som ärfdes, och med allt för ringa afseende på det ärfda kapitalets storiti/i.

till Jtiksd, Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 17 Häft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

lek, hvilket senare dock borde vara liufvudsaken, om man ville rättvist

beskatta öfverflödskapitalet och för staten vinna en inkomstkälla, som i

nämnvärd mån kunde bidraga till möjligheten att aflyfta eller lätta några

af de indirekta skatter, som svårast tyngde de obemedlade.

Åt den efterlefvande maken borde dock, enligt motionärens åsigt,

gifvas en förmånligare ställning än åt andra, ty en genom arbete förvärfvad

och väl förvaltad förmögenhet borde anses såsom resultat af båda

makarnas gemensamma sträfvanden, hvarför de ock borde vid arfskifte

hvar för sin giftorätt ega att utan för stora afkortningar njuta af sitt

arbetes frukt.

Vidare syntes rättvisan fordra, att arfskatten uttoges af arfslotten och

icke af det samfälda arfvet, ty bestämdes ett skattefritt minimum för

arfslotten, vunnes det afsedda ändamålet att icke beskatta det mindre

kapitalet.

Sedan motionären härefter från skattekomiténs betänkande anfört

några siffror till belysande af arfskattens betydelse i andra länder, hemställer

motionären på grund af det anförda,

att Riksdagen ville genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för en kommande Riksdag framlägga

förslag till arfslag så affattad, att ett minimum af arfslotten blir skattefritt,

men att bevillningen å belopp öfver minimum må progressivt stiga

med arfsbeloppet.

1886 års bevillningsutskott, som till behandling förehade herr

Gustafssons förenämnda, vid samma års riksdag väckta motion om införande

af progressiv arfskatt, afstyrkte motionen hufvudsakligen på det skäl, att

eu förhöjning i den på arf redan utgående stämpelafgift med afseende å

statsverkets dåvarande tillstånd ej vore af nöden.

Detta skäl anser utskottet ega tillämplighet jemväl i afseende på den

nu föreslagna åtgärden. Skatteregleringskomiténs af motionären åberopade

förslag, som innehöll att en arfskatt måtte, efter utländskt mönster, hos

oss införas att, under form af stämpel å bouppteckning, då den för inregistrering

till domstol inlemnades, utgå efter arffallet bos behållning

med belopp, som skulle från J/s till 6 procent vexla dels efter behållningens

storlek och dels efter närmaste arfvinges närmare eller fjermare

skyldskap med arflåtare, var föranledt hufvudsakligen af komiténs sträfvan

att söka bereda utvägar till fyllande af de nya behof för staten, som

skulle uppkomma i följd af dels den af komitén föreslagna reformen i

vårt skattesystem, dels ock den då ifrågasatta utsträckningen af vårt för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. ~

svara vilsen. Något behof för staten att skaffa sig ökade inkomster torde

för närvarande ej vara för handen, och då en utsträckning af arfsbeskattningen

utan motsvarande behof endast för att åt denna skatteform bereda

eu mera betydande plats i vårt skattesystem icke synes utskottet

med fog kunna förordas, får utskottet alltså hemställa,

att herr Gustafssons motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1891.

På utskottets vägnar:

CARL ILERSLOW.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.