Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om tillägg till 7 § i kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 5 september 1890.

1891-05-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1891:20, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om tillägg till 7 § i kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 5 september 1890.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20.

1

Nto 20.

A.uk. till lliksd. kansli den 6 maj 1891, kl. 1! f. in.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om tillägg

till 7 § i kongl. förordningen angående stämpelafgiften

den 5 september 1890.

Uti en den 10 nästlidne april till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 62), hvilken blifvit till utskottets behandling hänvisad, har Kongl.

Maj:t, under åberopande af hvad till protokollet öfver ecklesiastikärenden

för den 31 december 1890 och öfver finansärenden för förstnämnda

dag blifvit i ämnet anfördt, föreslagit Riksdagen att besluta, att 7 § i

kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 5 september 1890

skall erhålla följande förändrade lydelse:

Från stämpelafgift enligt denna Art. äro befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

Arrendatorer och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens

försorg utarrenderas, äfvensom å dylika egendomar bosatte torpare

och lägenhetsinnehafvare, i sådana på konungens, domänstyrelsens eller

Kongl. Maj:ts befallningskafvandes pröfning beroende frågor, som beröra

deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan såsom jordens

egare, dock med undantag af resolutioner angående medgifven öfverlåtelse

af arrende- eller nyttjanderätt;

Embete- eller tjensteman — —--tjensten;

Bill. till BiJcsd. Prof- 1891. 5 Sami. 1 Afl. 18 Höft. (N:o 20).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20.

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan,

som är förklarande part i fattigvårdsmål; beträffande beslut, b vilket

enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgifvas;
Hushållningssällskap,

länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Innehafvare af nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,

som innehafvas såsom boställen af embets- och tjenstemän inom civil-,

militie- och ecklesiastikstaterna, eller blifvit anslagna kyrkor, akademier,

hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets

pröfning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet

mellan nyttjanderättsinnehafvaren såsom egendomens brukare och kronan

såsom densammas egare;

Kronan;

Frihet från stämpel —--justitieombudsman.

På samma gång har Kongl. Maj:t tillkännagifvit, att han, under

förutsättning af Riksdagens bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget

om stämpelfrihet i vissa fall för utslag i fattigvårdsmål, är sinnad att

låta utfärda eu författning med föreskrift, att utslag i fattigvårdsmål af

sådan beskaffenhet, som omförmäles i 48 § 1 mom. af kongl. förordningen

angående fattigvården den 9 juni 1871, sådant berörda moment

lyder i kongl. kungörelsen den 11 februari 1881, skall skyndsamt af

Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande genom magistraters

eller kronobetjentes och fjerdingsmäns handräckning delgifvas, förutom

sökande och klagande, jemväl förklarande i de fall, då antingen genom

utslaget försörjnings- eller ersättningsskyldighet honom ådömts, eller

ock målet af honom såsom sökande först anhängiggjorts, samt att bevis

om delgifningen skall af Kongl. Maj:ts befallningshafvande vederbörande

vid anfordran tillhandahållas.

Uti förevarande kongl. proposition föreslås förändringar i två

olika afseenden i nu gällande stämpelförordning. Förslaget åsyftar

nemligen att bereda stämpelfrihet dels åt brukare af staten och allmänna

inrättningar tillhörig jord i vissa på förvaltningsmyndighets

pröfning beroende mål och ärenden, dels ock åt förklarandepart, i

fattigvårdsmål beträffande beslut, hvilket enligt lag bör genom vederbörande

myndighets försorg honom delgifvas.

Hvad förstnämnda förändring beträffar, har förslaget om densamma

blifvit framkalladt genom skrifvelse af nästlidna års Riksdag,

deri hemstäldes, att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och till näst sam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20. 3

manträdande Riksdag framlägga förslag till sådana bestämmelser, som

knnde finnas erforderliga för att bereda brukare af staten tillhörig jord

rättighet att i mål och ärenden, som anginge förhållandet mellan honom

såsom jordens brukare och kronan såsom densammas egare, erhålla

vederbörande förvaltningsmyndigheters expeditioner utan stämpelafgift.

Uti det förslag, som med anledning häraf blifvit inom kong;!,

finansdepartementet utarbetadt, har hufvudsakligen framhållits, att Riksdagen,

enligt hvad frågans föregående behandling gåfve vid handen,

velat för den kategori af personer, hvarom nu vore fråga, begränsa

stämpelfriheten till de under art. I i stämpelförordningen omförmälda

handlingar eller statsmyndigheternas expeditioner; att, hvad anginge

omfattningen af den medgifna stämpelfriheten, Riksdagen ansett densamma

böra tillgodokomma allenast brukare af staten tillhörig jord,

hvadan från denna förmån borde uteslutas innehafvare af sådan jord,

till hvilken eganderätten på grund af donationer eller annorledes öfvergått

å kyrkor, akademier, fromma stiftelser eller andra allmänna inrättningar

eller å menigheter, men deremot velat medgifva densamma åt

ej allenast arrendatorer och brukare af sådan jord, som stode under

kronans omedelbara disposition och genom domänstyrelsens försorg utarrenderades,

äfvensom å dylik jord bosatte torpare och lägenhetsinnehafvare,

utan äfven innehafvare af nyttjanderätt till sådan statens fasta

egendom, som innehades såsom boställen eller blifvit anslagen kyrkor,

akademier, hospitaler samt andra allmänna inrättningar; samt att, ehuru

af det i Riksdagens skrifvelse använda uttrycket »staten tillhörig jord»

den slutsats möjligen skulle kunna dragas, att Riksdagen velat låta

stämpelfrihet tillgodokomma allenast innehafvare af jordbruksfastighet,

men derifrån utesluta innehafvare af annan kronan tillhörig fast egendom

eller rättighet å landet, såsom qvarnverk, fisken eller jagträttigheter,

anledning dock ej förefunnes att göra något undantag med afseende

på innehafvare af sistnämnda slag af staten tillhörig egendom,

helst enahanda skäl talade för förmånens utsträckande jemväl till dem,

hvaremot kronoåbo!’ ej borde inbegripas under den medgifna stämpelfriheten.

I förslaget har vidare erinrats, att från de expeditioner,

hvilka brukare af kronoegendom hade att stämpelfritt bekomma, uttryckligen

borde undantagas sådana resolutioner, hvarigenom tillstånd

lemnades att öfverlåta arrende- eller nyttjanderätt, enär dylik öfverlåtelse,

såsom uteslutande afseende brukarens fördel, icke kunde sägas

beröra förhållandet mellan denne och kronan i den mening, som af

Riksdagen åsyftades; samt att, beträffande frågan om hvilka myndigheters

expeditioner, som skulle erhållas utan stämpelafgift, i Riksdagens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20.

skrifvelse bestämdt uttalats, att denna förmån skulle åtnjutas endast

för sådana expeditioner, som utgåfves af förvaltningsmyndigheterna.

Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag utgör en tillämpning af de

åsikter, som blifvit af Riksdagen sålunda uttalade, och har utskottet

emot detsamma ingenting att erinra.

Hvad beträffar den andra af Kongl. Maj:t föreslagna förändringen

uti stämpelförordningen, eger den sammanhang med den föreskrift om

delgifning af utslag i fattigvårdsmål jemväl till förklarandepart, som

Kongl. Maj:t, efter hvad ofvan nämnts, är sinnad utfärda.

Berörda föreskrift torde, såsom ock flertalet af konungens befallningshafvande,

hvilka blifvit i frågan hörde, anfört, vara synnerligen

önskvärd hufvudsakligen af de skäl, att derigenom icke allenast lättnad

skulle beredas den sökande eller klagande parten i fråga om utslagets

delgifvande med vederparten, utan äfven målens slutliga afgörande påskyndas,

då nemligen tiden för öfverklagande af beslut i dessa mål

räknas från den dag klaganden af beslutet erhållit del, samt delgifningen

antagligen skulle verkställas snabbare genom embetsmyndighet,

än om det fortfarande, såsom hittills, skulle åligga parten sjelf att

derom draga försorg.

Vid behandlingen af förevarande ärende angående delgifningen

har fråga väckts, huru vida för de expeditioner af utslag i fattigvårdsmål,

hvilka enligt de ifrågasatta nya bestämmelserna skulle utskrifvas

åt förklarandepart, vare sig denne sådant begärt eller ej, skulle gäldas

lösen eller annan afgift. I denna fråga har kongl. kammarrätten, enligt

hvad af de den kongl. propositionen bifogade statsrådsprotokoll inhemtas,

förklarat sig anse, att, enär enligt nu gällande förordningar angående

expeditionslösen och stämpelafgiften förklarandepart i fattigvårdsmål

icke i något fall är pligtig att mot sin vilja lösa expedition af utslag,

men berättigad, om han är fattigvårdssamhälle eller rote, att bekomma

expedition utan afgift, det icke borde ifrågasättas annat, än att förklarandepart

skulle erhålla ifrågavarande expeditioner utan afgift.

Enligt kammarrättens åsigt borde således förklarandepart vara befriad

från erläggande af så väl lösen som stämpelafgift.

För befrielse i förstberörda afseende tarfvas ingeu förändring i

gällande lag; men på det att i hvarje fall, då till följd af nu bebådade

stadgande expedition af utslag i fattigvårdsmål skall utskrifvas till förklarandeparten,

denne må undfå expeditionen jemväl utan erläggande

af stämpelafgift, erfordras ett sådant tillägg till stämpelförordningen,

som Kongl. Maj:t nu föreslagit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

bevillningsutskottets Betänkande, N:o 20.

Ett utfärdande af den påtänkta författningen angående delgivning

af utslag i fattigvårdsmål jemväl till för klarandepart, utan att samtidigt

det nu föreslagna tillägget infördes i stämpelförordningen, skulle kafva

till följd, att sist bemälde part nödgades erlägga en stämpelafgift, hvarifrån

han nu är befriad, för så vidt han icke särskilt begär att få lösa

ifrågavarande utslag. Då införandet af en sådan ny beskattning i förevarande

afseende icke synes eg a något skäl, och Kongl. Maj:ts ifrågavarande

förslag således, derest berörda författning varder utfärdad, synes

vara med billighet öfverensstämmande, hemställer utskottet,

att Riksdagen, under förutsättning att ofvan omförmälda

författning angående delgifning i vissa fall

af utslag i fattigvårdsmål jemväl åt förklarandepart

kommer till stånd, måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i

förevarande proposition föreslagit.

Stockholm den 6 maj 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOW.

Bih till Riksd. Prof. 1891. 5 Sami. 1 Afd. 18 Raft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.