Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21

1891-05-07 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1891:21, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21

1

Ji:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1891, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om införande af en

särskild bevillning under namn af värnskatt.

Till bevillningsutskottet hafva blifvit hänvisade tre inom Andra

Kammaren väckta motioner, nemligen n:o 154 af herr G. Jansson i Krakerud,

n:o 180 af herr G. Ericsson från Stockholm och n:o 189 af herr A. Åström,

om införande af en särskild bevillning under namn af värnskatt; och får

utskottet, efter verkstäld pröfning af samma motioner, häröfver afgifva betänkande.

Herr G. Jansson påpekar i sin motion hurusom på senare tiden ett

starkt intresse i landet visat sig för stärkandet och utvecklandet af vårt

försvars väsen samt att Kongl. Maj: t i sin till innevarande Riksdag aflåtna

statsverksproposition begärt en förhöjning i anslagen till fjerde och femte

hufvudtitlarna af icke mindre än 1,800,000 kronor. Då emellertid en stor

del af utgifterna för vårt försvar täcktes genom indirekt beskattning och

således icke i högre grad drabbade de mera välmående i samhället, och detta

antagligen vore anledningen hvarför en viss motvilja mot sträfvandena för försvarets

stärkande från somliga håll kunnat märkas, ansåge motionären att

de mera lyckligt lottade samhällsklasserna, om de verkligen ville gå i spetsen

för den fosterländska rörelsen, borde i handling visa halten af sin offervillighet;

— och kunde detta lämpligen ske på det sättet, att en hvar, i proportion

af sin till staten utgående bevillning för fast egendom eller inkomst,

bidroge till de nya och tillökade kostnader, som erfordrades för höjande af

landets försvarskrafter. En dylik offervillighet skulle derjemte väsentligt

underlätta en reglering af den lifsmedelsbeskattning som under de senare

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 5 Samt. 1 Afd. 19 Höft. (ds:o 21.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 21.

åren blifvit införd, hvilken reglering åter borde lända till förmån för just

de samhällsklasser, som egde de minsta tillgångarna och följaktligen gerna

ville anse sig ega minst att försvara.

På grund häraf föresloge motionären:

»att — till fyllande af följande i Kong! Maj:ts proposition angående

statsverkets tiilstånd och behof upptagna anslagsfordringar, nemligen:

samtliga förhöjningar i de ordinarie anslagen under 4: de hufvud titeln, utgörande

tillsammans....................................... Kr. 254,000: —

den äskade anslagsförhöjningen af 5:te huf
vudtitelns

ordinarie anslag..................... » 54,500: — 308,500: —,

samtliga extra anslag under 4:de hufvud
titeln,

uppgående till ............................. » 2,343,800: —

samtliga extra anslag under 5:te hufvud
titeln.

........................................................... » 2,500,360: —4,844,160:—,

tillhopa Kr~5,152,660: —,

eller det belopp, som Riksdagen, efter pröfning af hithörande anslagsbehof,

kan komma att bevilja, hvilket belopp då måste anses representera de angelägnaste

behofven i och för försvarets stärkande — Riksdagen måtte åtaga

sig en särskild bevillning under namn af värnskatt, att i lämplig proportion

utgå af eu hvar, som enligt gällande bevillningsförordning är skyldig att till

staten erlägga bevillning af fast egendom samt af inkomst; och att Riksdagen

deremot ville medgifva den nedsättning i andra skattebördor eller bevillningar,

som af ett dylikt åtagande bör kunna blifva en följd, vare sig att denna

nedsättning kan ega rum i direkta eller indirekta skatter.»

Herr Ericsson, som i sin motion till fullo instämmer i de af herr Gr.

Jansson för dennes förslag anförda skäl, framhåller, att genom Kongl. Maj:ts

till innevarande Riksdag aflåtna propositioner rörande utsträckning af den

allmänna värnpligten samt i sammanhang dermed om grundskatternas afskrifning

in. m. förevarande fråga kommit i ett förändradt skick. De betydligt

ökade utgifter, som ett antagande af dessa förslag skulle medföra, framkallade

med ökad styrka det berättigade kraf, att de nya skatterna till så stor del

som möjligt uttoges genom direkt beskattning, afpassad efter hvars och ens

skatteförmåga, och ett oeftergifligt vilkor för åstadkommandet af en sådan

rättvis beskattning vore enligt motionärens åsigt att skatten gjordes progressiv.

Utan att inlåta sig på de statsekonomiska skäl, som talade för eller mot

den progressiva skatteformens lämplighet i allmänhet, ville motionären påpeka

att dess införande i vårt land under närvarande förhållanden i sjelfva verket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutshottets Betänkande N:o 21.

O

O

icke vore annat än ett steg på vägen till den likformiga beskattningen. För

närvarande hemtade staten den öfvervägande delen af sina inkomster genom

tullar och andra indirekta skatter. Då det nu vore ett af de fleste sakkunnige

erkändt faktum att dylika skatter i regeln drabbade den fattige vida

tyngre än den rike, och då det i följd af kända politiska förhållanden för

närvarande torde vara omöjligt att vinna nämnvärd lindring i dessa skatter,

syntes den enklaste känsla af rättvisa och billighet påkalla en motvigt till

dem i form af en direkt och progressiv beskattning; och blefve en sådan

motvigt så mycket mer af nöden då det vore fråga om påläggandet af nya,

högst betydligt ökade bördor.

En ny och hittills opröfvad skatteform borde dock i början endast

med stor varsamhet tillämpas. Yisade den sig förmånlig, kunde dess användning

sedermera steg för steg utsträckas. Motionären ville derför tillsvidare

endast föreslå dess tillämpning i ganska inskränkt omfång. Och då

den kommunala beskattningen, för hvilken den allmänna bevillningen läge

till grund, ej borde beröras utaf en af politiska skäl föreslagen skattereform,

borde den progressiva skatt, motionären ville föreslå, icke inrymmas i sjelfva

bevillningsförordningen utan erhålla formen af tilläggsbevillning.

Denna tilläggsbevillning ansåge motionären böra till eu början drabba

endast de för inkomst högst beskattade, och den gräns, vid hvilken den

progressiva beskattningen skulle vidtaga, syntes motionären böra vara den

inkomst, som gjorde sin innehafvare valbar till ledamot af Riksdagens Första

Kammare, eller 4,000 kronor årligen. Då beskattningen å fastighet ej

utginge efter deraf hemtad inkomst utan efter taxeringsvärdet, borde enligt

motionärens åsigt inkomst af fastighet beräknas till hundradubbla beloppet

af den bevillning, som fastighet hade att utgöra, d. v. s. bevillningen

borde anses utgöra en procent af inkomstbeloppet, efter hvilka grunder den

än utginge. Mot 4,000 kronors inkomst skulle således enligt den å jordbruksfastighet

nu lagda bevillning svara ett taxeringsvärde af 133,333 kronor

33 öre, men om Kongl. Maj:ts proposition om ändrade grunder för samma

bevillning blefve af Riksdagen antagen, skulle mot nämnda inkomst svara

ett taxeringsvärde af 66,666 kronor 67 öre. Skulle åter Riksdagen, såsom

icke omöjligt vore, stanna vid en förhöjning af bevillningen för jordbruksfastighet

från 3 till 5 öre för hvarje hundra kronor af taxeringsvärdet,

skulle nyssnämnda inkomstbelopp anses inträda vid ett uppskattadt fastighetsvärde

af 80,000 kronor, eller det belopp, som för närvarande utgjorde

gränsen för valbarhet till ledamotskap i Första Kammaren. För all annan

fastighet än jordbruk svarade, enligt gällande skattegrund, 4,000 kronors

inkomst mot 80,000 kronors taxeringsvärde.

Hvad äter beträffade progressionen ansåge motionären alt den nya

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

tilläggsbevillningen, hvilken lämpligen kunde erhålla namn af värnskatt,

borde för inkomst utöfver 4,000 kronor utgå med 1 för 100 af det öfverskjutande

beloppet och sedermera ökas med 1 för 100 för hvarje gångnämnda

inkomstbelopp fördubblades.

Värnskatten skulle alltså utgöra:

1 proc. från 4,000 till 8,000 kris inkomst af fastighet, kapital eller arbete.

2 » » 8,000 » 16,000 » » .» » » » »

3 » » 16,000 » 32,000 » » » » » » »

4 » » 32,000 » 64,000 » » ■ » » » . » »

5 » » 64,000 » 128,000 » » » » »''. » »

o. s. v. efter samma grunder.

För 8,000 kronors inkomst skulle värnskatten sålunda uppgå till 40

kronor; för 16,000 kronors inkomst till 200 kronor; för 32,000 kronors

inkomst till 680 kronor; för 64,000 kronors inkomst till 1,960 kronor och

för 128,000 kronors inkomst till 5,160 kronor o. s. v.

Motionären föreslog alltså: »att, för den händelse Kong!. Maj:ts propositioner

om utsträckning af värnpligten, afskrifning af grundskatterna

m. m. fullständigt eller till någon del varda af Riksdagen antagna, Riksdagen

måtte besluta införandet af en värnskatt, att utgå enligt följande

grunder:

l:o. Skyldig att utgöra värnskatt är en hvar, som enligt gällande

bevillningsförordning erlägger skatt för mer än 4,000 kronors inkomst af

fast egendom, kapital eller arbete;

2:o. Inkomst af fast egendom skall så beräknas, att den bevillning,

som sagda egendom, enligt gällande bevillningsförordning, är skyldig att i

bevillning till staten erlägga, uppgår till en procent af samma inkomst;

3:o. Värnskatten utgår med 1 för 100 å den del af inkomst, som

öfverstiger 4,000 kronor, 2 för 100 å inkomstöfverskott utöfver 8,000

kronor, 3 för hundra å öfverskott utöfver 16,000 kronor, 4 för 100 å

öfverskott utöfver 32,000 kronor och så vidare efter samma beräkningsgrund,

så att värnskatten vid hvarje fördubbling af den lägsta inkomst, för hvilken

den utgår, höjes med 1 för 100.» ■

o

Herr Aström anför i sin omförmälda motion, i hvars syfte sex andra af

Andra Kammarens ledamöter instämt, att det väl knappast kunde råda mer

än eu mening derom att en lycklig lösning af de nu på dagordningen stående

frågorna om utsträckning af den allmänna värnpligten och i sammanhang

dermed om grundskatternas afskrifning, vore i högsta måtto önskvärd.

Huru vida de föreliggande förslagen vore af beskaffenhet att framkalla en

sådan lösning, syntes dock ovisst, särskildt i betraktande af det sätt, rege
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 21-

5

ringen föreslagit för fyllande af de ökade utgifter å fjerde och femte hufvudtitlarna,

som af nämnda förslag skulle blifva en följd. I detta afseende

kunde mot Kong! Maj.ts förslag åtskilliga befogade invändningar göras.

Först och främst kunde man anmärka att om detta förslag antoges, de tullar,

hvilka till stor del gifvit det öfverskott i statskassan, hvarpå för närvarande

vexel droges, genom ett dylikt förfarande lätteligen komme att öfvergå från

— hvad de sagts skola vara — skyddstullar till ekonomiska tullar. Hvilka

åsigter man än kunde hysa i tullfrågan, borde det väl ändock för alla vara ett

önskemål att så långt möjligt vore undvika att för all framtid på detta sätt

fastslå ett ännu till sina verkningar föga pröfvadt system. Vidare kunde

man icke undgå att finna den beskattningsgrund, som genom Kongl. Maj:ts

förslag gjordes gällande, vara föga billig eller rättvis, då de ökade utgifterna

för försvaret kunde sägas egentligen komma att fyllas af medel, hvilka tillkommit

genom individuel beskattning och en sådan, som folie tyngst på den

klass af medborgare, hvilken hade den minsta förmågan att bära skatter.

Dessa invändningar mot frågans ekonomiska sida — de finge nu vara

alltigenom eller blott delvis befogade — skulle säkerligen vara tillräckliga

att beröfva den kongl. propositionen om utsträckt värnpligt mången röst,

som eljest kunde tillfalla densamma; och då motionären ansett att den vigtiga

sak, de kongl. propositionerna afsåge, lätt kunde komma att äfventyras genom

det sätt, som föreslagits för bestridande af utgifterna derför, hade

motionären deraf funnit sig manad att framkomma med ett förslag till värnskatt,

genom hvars antagande de anmärkta invändningarna ej mer borde

med fog kunna göras gällande.

Obestridligen tillkomma det hvarje medborgare i samhället att inom

vissa gränser med offrande af sin kraft och sin tid utgöra sitt personliga

bidrag till landets försvar; och syntes derför det kongl. förslaget, i hvad

det rörde värnpligten, icke kunna vålla mycken betänklighet. I fråga om

denna skyldighet borde alla vara likstälda. Annorlunda stälde sig deremot

saken, när det blefve fråga om gäldandet af kostnaderna för det sålunda

utsträckta försvaret: då syntes tanken på en olika fördelning af bördan med

fog kunna göras gällande. Ty lika visst som det borde tillkomma hvar man

att värna sitt land, så långt hans personliga förmåga räckte, lika visst borde

det ock tillkomma samhällets lyckligare lottade medlemmar, att af sina rikare

tillgångar lemna att drygare bidrag till täckande af de kostnader, försvaret

kräfde. De borde göra detta ej blott derför att de liade mera och således

kunde gälda mera, utan ock derför, att de i och med detsamma äfven hade

mera att värna. De hade ej blott samma moraliska pligt att fylla som hvarje

annan, utan de hade äfven ett större ekonomiskt intresse att bevaka än de

mindre väl lottade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande JS:o 21-

Då således den större inkomsten oafsedt dess större förmåga att bära

en större skattebörda äfven hade ett större intresse af försvaret, ansåge

motionären att de utgifter, som blefve en följd af försvarsväsendets utsträckning,

borde drabba inkomsten i den mån densamma ökades. Med andra

ord: värnskatten borde vara progressiv. Den progression, motionären tänkt

sig såsom möjlig och lämplig, skulle bestå deri, att vid beräknandet af denna

skatt, som för öfrigt skulle utgå efter allmänna bevillningens principer, bevillningsbeloppet

höjdes med en procent för hvarje 500 kronors inkomst,

hvilken höjning skulle inträda när inkomsten uppginge till 2,000 kronor.

Progressionen iinge då följande utseende: den som uppskattades

till 2,000 kronor, utgjorde värnskatt, såsom för inkomst af 2,080 kronor,

3,000

>

»

‘ 3,180

5,000

»

»

»

5,500

10,000

»

»

»

12,000

20,000

»

»

»

28,000

50,000

»

»

»

100,000

100,000

»

»

»

300,000

o. s. v.

Då motionären emellertid med detta sitt förslag icke ville rubba de

förhållanden, som för närvarande bestode i fråga om utgörande af hittills utgående

skatter för militära ändamål, och da senaste statsreglering visade

en slutsumma för tjerde och femte hufvudtitlarna af 30,005,300 kronor, hade

motionären tänkt att blott den summa, som utöfver dessa trettio millioner

kunde vara erforderlig, borde på ofvannämnda sätt, såsom progressiv värnskatt,

utgå.

Motionären föresloge alltså:

»att, i händelse utgifterna under tjerde och femte hufvudtitlarna komma

att uppgå till öfver trettio millioner kronor, Riksdagen måtte besluta införandet

af en värnskatt;

att denna värnskatt utgöres i likhet med hvad nu är stadgadt för den

allmänna bevillningen;

att dervid bevillningsbeloppet, så snart det uppgår till 2,000 kronor,

ökas med en procent för hvarje 500 kronor af dess hela belopp;

att vid inkomst af fast egendom samma förhöjning efter dess bevillning

beräknas.»

Då af Kong! Maj:t väckt fråga angående ändringar i värnpligtslagen

m. in. numera efter de af kamrarne fattade beslut förfallit, förefinnes icke

längre den af herr Ericsson angifna förutsättningen för bifall till det af

honom framlagda förslag. Redan utgående skatter måste nu anses fullt till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 7

räckliga för fyllande af statsverkets behof och någon anledning att för

täckande af de utaf de tvenne andra motionärerne omförtnälda utgifter tillgripa

den föreslagna skatteformen torde derför ej föreligga.

De af motionärerna angifna synpunkter hafva dock förekommit utskottet

mycket beaktansvärda. Befogenheten af en skatteform, som alldeles särskilt tager

hänsyn till skatteförmågan, torde minst kunna bestridas, då det gäller skatter

för täckande af utgifter i och för försvaret. De hvilka ega mera att försvara

torde ock böra underkasta sig större uppoffringar för försvaret, än de

mindre bemedlade. Anlitandet af denna skatteform skulle derför säkerligen

i icke ringa mån öka utsigterna till en snar och lycklig lösning af försvarsfrågan.

Dessutom får ej förbises, att hvarje betydande utvidgning af försvaret

antagligen alltjemt hos oss kommer att göras beroende af och sammanhängande

med en afskrifning af våra grundskatter; och det synes då billigt

och för ett väl afvägdt skattesystem erforderligt, att dessa skatter ej uteslutande

kompenseras med konsumtionsskatter, utan åtminstone i någon män

ersättas med förmögenhetsskatter. Framläggandet af ett nytt förslag om

ordnandet af vårt försvar torde således böra föregås af en noggrann pröfning,

om och i hvilken form en sådan beskattning, som af motionärerne föreslagits,

bör ifrågakomma. En sådan pröfning har utskottet i år ej haft anledning

att företaga; och då med visshet förutsättas kan, att Kongl. Maj:t jemväl

utan särskild begäran af Riksdagen tager möjligheten och lämpligheten af en

sådan skatt under ompröfning, hemställer utskottet,

att förevarande motioner icke för närvarande må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOW.

Reservationer

af herrar Fock, Sederholm, Cavalli, Söderberg, P. J. Andersson, Ehrenbo-rg

och grefve Douglas som ansett, att utskottets motivering och hemställan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande U:o 21-

bort vara af följande lydelse: »Då af Kongl. Maj: t väckt fråga angående

ändringar i värnpligtslagen m. m. numera efter de af kamrarne fattade beslut

förfallit, förefinnes icke längre den af herr Ericsson angifna förutsättningen

för bifall till det af honom framlagda förslag. Redan utgående skatter måste

nu anses fullt tillräckliga för fyllande af statsverkets behof och någon anledning

att för täckande af de utaf de tvenne andra motionärerne omförmälda

utgifter tillgripa den föreslagna skatteformen torde derför ej föreligga».

På grund häraf hemställer utskottet,

att förevarande motioner icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda»;

samt af herr G. Jansson i Krakerud: »Inom utskottet har jag yrkat

att min motion om införande af värnskatt åtminstone bort på det sätt bifallas,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong! Maj :t anhålla

att, i den händelse Kongl. Maj:t till kommande Riksdag

antingen skulle äska nya och tillökade anslag under 4:de

och 5:te hufvudtitlarne eller framlägga förslag till ett

fullständigt ordnande af landets försvarsväsen, Kongl.

Maj:t jemväl täcktes taga under ompröfning huru och på

hvad sätt särskild bevillning eller värnskatt må finnas

lämplig för bestridande af dermed förenade kostnader, samt

derom till Riksdagen afgifva förslag».

ii

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.