Sök i Ratio Lex

Barikoutsliottets Utlåtande N:o 12

1891-05-01 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1891:12, Barikoutsliottets Utlåtande N:o 12

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Barikoutsliottets Utlåtande N:o 12.

3

\

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1891, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i fråga om ändringar i gällande reglemente och aflöningsstat

för riksbanken.

Sedan utskottet numera genomgått det för riksbankens styrelse

och förvaltning gällande reglemente med dervid fogade aflöningsstat

samt i sammanhang härmed tagit i öfvervägande dels eu af herr E.

FredJiolm inom Andra Kammaren väckt och till utskottet hänvisad motion,

n:o 140, i hvad den samma afser utsträckning af tiden för återbetalning

af s. k. afbetalningslån, dels ock hos utskottet direkt eller

genom fullmägtige gjorda framställningar om ändringar och tillägg if

nämnde stat, har utskottet skolat härmed afgifva utlåtande och förslag i

hithörande frågor.

Hvad härvid först beträffar § 3 och deruti infördt stadgande angående

det belopp, som skall utgöra riksbankens grundfond, har, sedan

Riksdagen sistlidet år för sin del bestämt samma belopp till 45 millioner

kronor, Kongl. Maj:t, med bifall till Riksdagens förslag, under den

5 september nästlidet år låtit utfärda kungörelse i ämnet; och kommer

följaktligen detta beslut att iakttagas vid sammanfattningen af det blifvande

reglementet; hvarom utskottet endast skolat hos Riksdagen

1:°)

göra anmälan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

I ofvanberörda motion har herr E. G. Fredholm, med förnyande

af sin sistlidet år gjorda och då af Riksdagen afslagna framställning

om utsträckning af tiden för återbetalning af de s. k. afbetalningslånen,

i sådant hänseende föreslagit, att mom. 2 i § 32 af bankoreglementet

måtte erhålla följande lydelse:

»Lånen återbetalas medelst erläggande hvar sjette eller hvar tolfte

månad efter utlåningsdagen af en femtedel af lånebeloppet jemte upplupen

ränta, vid äfventyr, om sådant försummas, att hela obetalda delen

af lånet varder till betalning förfallen »

Fullmägtige i riksbanken, till hvilken denna motion varit för yttrandes

afgifvande öfverlemnad, hafva afstyrkt bifall till förslaget i fråga

och dervid åberopat sitt i ämnet sistlidet år afgifna utlåtande, af hufvudsakligen

följande lydelse:

»Redan i 1823 års bankoreglemente bestämdes, att den af riksbanken

sedan länge bedrifna utlåningsrörelse mot reverser med borgensförbindelse

samt omsättningsrätt med afbetalning af Vs hvar 6:te månad

skulle få fortfarande utöfvas med en viss till beloppet bestämd fond af

8 millioner rdr, och alltsedan har samma bestämmelse förblifvit gällande,

ehuru fondens belopp varit vexlande.* mellan kronor 9,600,000 och 12

millioner, såsom den för närvarande utgör.

»En alltmera vidgad kännedom angående beskaffenheten af den

rörelse, som bör och kan med trygghet bedrifvas af en sedelutgifvande

bank, och särskildt af en dylik, som erhållit privilegium att utgifva

sedlar, hvilka skola såsom mynt inom landet mottagas, har under tidernas

lopp endast gifvit starkare vitsord åt visheten af den lagstiftning,

?som på samma gång den undvek att alldeles upphäfva en traditionel

diskonteringsrörelse, äfven ville ställa densamma utom den egentliga

bankverksamheten genom att begränsa den till beloppet af en viss

fond, som ansågs kunna af den egentliga bankorörelsen undvaras. Att

en dylik särskild utlåning så länge fått fortfarande utöfvas, lär väl enligt

fullmägtiges mening egentligen hafva berott dels på dess djupa

rötter i våra vanor och kreditbruk, dels äfven derpå, att den ansetts

på ett tillfredsställande sätt motsvara åtskilliga samhällsklassers, särskildt

mindre jordbrukares och industriidkares, verkliga lånebehof och

följaktligen tills vidare icke kunde utan afsaknad indragas.

»Hvad angår det förstnämnda af dessa afseenden eller våra gamla

kreditbruk, har lagstiftningen redan utdömt och, så långt för tillfället

synts rådligt, sökt undanrödja systemet af lån mot borgen såsom för

egen skuld, enär dels riksbankens reglemente förbjuder riksbanken så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

5

dan lånerörelse, med undantag endast för kassakreditiv, i annan form

eller utöfver hvad fonden för omsättnings- eller såsom de nu mera

kallas af betalningslån medgifver, dels oktrojerna för de enskilda bankerna

icke tillåta dem att mot borgen utlåna öfver 10 % af deras grundfond.

Fullmägtige våga äfven uttala den åsigt, att i bredd med detta lagstiftningsarbete

allmänna tänkesättet allt mera reser sig mot denna

kreditform, såsom särskilt egnad att undergräfva välståndet och det ekonomiska

oberoendet.

»Hvad dernäst beträffar afseendet å åtskilliga samhällsklassers

lånebehof, som afbetalningslånen skulle på ett särskild! tillfredsställande

sätt motsvara, är den här ifrågavarande motionen dikterad af den åsigt,

att dessa lån i sin nuvarande form icke längre förmå tillgodose låntagarnes,

åtminstone icke de mindre jordbrukarnes, verkliga lånebehof,

och åtskilliga af riksbankens smärre afdelningskontor hafva instämt i

denna mening, för hvilken de finna stöd i det förhållande, att efterfrågan

af afbetalningslån från riksbanken på senare tid visat sig aftaga, emedan

dylika lån af andra låneanstalter, särskilt sparbanker och folkbanker,

beviljas på beqvämare vilkor i afseende å utsträckning af afbetalningstiderna

och derför af låntagarne föredragas, ehuru ofta mot

drygare ränta och andra kostnader.

»Om nu verkligen så förhåller sig, att andra institut finna med

sin fördel förenligt att konkurrera med riksbanken i afseende å beviljande

af dylika lån och i sådan afsigt erbjuda beqvämare vilkor, samt

att i följd deraf riksbankens för ändamålet anslagna fond icke längre

af vederhäftiga lånebehöfvande tages i anspråk, synes den slutsatsen

ligga nära till hands, att den enda egentliga grunden för dessa låns

utgående från riksbanken, eller ett verkligt allmänhetens behof deraf,

åtminstone icke i samma grad som förr förefinnes, samt att följaktligen

denna fond kunde till obestridlig fördel för riksbanken och utan allmänhetens

afsaknad småningom minskas för att möjligen till sist alldeles

upphöra.

»Om fullmägtige icke äro beredda att redan nu föreslå on minskning

af fonden, beror sådant väsentligen derpå, att, enligt deras åsigt,

den anmärkta minskningen i efterfrågan af lån från afbetalningslånefonden,

hvarigenom den utlemnade delen deraf enligt senast meddelade

sammandrag af bankens ställning utgör endast kronor 8,447,311: 15,

har sin grund i den på senare tid rika tillströmningen af ledigt penningekapital

till bankerna och den i följd deraf låga räntan, som föranledt

större svårighet att finna på en gång säkra och gifvande place
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

ringar, samt att, när ett omslag i dessa förhållanden inträffar, afbetalningslånen

från riksbanken åter skola visa sig begärliga och efterfrågan

derå motsvara fondens tillgång. Att åter nu och på grund af

dessa tillfälliga förhållanden söka att i konkurrens med enskilda institut

göra dessa lån mera begärliga genom att i enlighet med motionärens

förslag medgifva längre anstånd för deras afbetalning eller slutliqvid

skulle sannolikt snart föranleda eu så ökad efterfrågan af dylika lån,

att fordran på fondens förstärkande deraf blefve en följd, och erfarenheten

gifver grund för den farhågan, att eu sådan fordran allt för lätt

skall blifva beaktad. Men en ytterligare utsträckning af denna särskilda

lånerörelse, icke endast i afseende å lånefondens belopp, utan

äfven i afseende å tiden för lånens förfallande till betalning, anse fullmägtige

vara ett steg till utveckling af riksbankens verksamhet i en

rigtning, som icke lär kunna tillstyrkas.

»Slutligen önska fullmägtige få erinra, att, om också smärre låneanstalter,

som bedrifva sin rörelse inom en mindre omkrets och med

en jemförelsevis föga talrik klientel, kunna så öfvervaka dennes affärsverksamhet,

att de utan svårare förluster förmå utsträcka sin utlåning

mot borgen till förbindelser på ända till 5 års tid, hvilket fullmägtige

icke hafva anledning att här undersöka, sådant likväl svårligen kan

blifva fallet med riksbanken, hvars kundkrets är spridd inom ett ofta

ganska vidsträckt område och som vid bedömande af de lånesökandes

vederhäftighet är nödgad att mycket lita till do officiella intygen.

»Men om en så betygad vederhäftighet redan under loppet af 2''h

år ofta nog undergår väsentlig förändring och icke alltid till det bättre,

måste så blifva förhållandet i ännu högre mån under en dubbelt så

lång tid, och följden deraf blifva eu icke obetydande riksbankens förlust

på denna lånerörelse.»

För egen del yttrade bankoutskottet sistlidet år: »Om hänsyn

tages till riksbankens ändamål och fördel, synes det utskottet, att ej

tillräckliga skäl förefinnas till ytterligare befordrande af ifrågavarande

slags lånerörelse, som ej egentligen torde höra till eu riksbanks verksamhetsområde

och hvilken, såsom nästan uteslutande omfattande försträckningar

mot namnsäkerhet, bidrager till ökande af det i allmänhet

så förderfliga borgenssystemet. Enligt uttalande och förslag af så väl

1881 som 1889 års bankkomitéer synes ock den mening under senare

tid hafva gjort sig gällande, att riksbankens uti ifrågavarande slags

lånerörelse bundna medel vore alltför betydliga och snarare borde minskas»;

och som ett bifall till motionärens förslag efter all sannolikhet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

7

skulle föranleda anlitande i högre grad af fonden i fråga och lätteligen

inom kort framkalla anspråk på ökande af densamma, ansåg utskottet,

på de af fullmägtige i öfrigt anförda skäl och med instämmande i hvad

af dem yttrats, motionen ej böra bifallas.»

Då utskottet delar de förra året af dåvarande bankoutskott och

fullmägtige uttalade åsigterna mot utsträckning af tiden för återbetalning

af ifrågavarande slags lån, anser utskottet sig följaktligen äfven

hafva anledning hemställa,

2:o)

att herr Fredholms ofvan berörda motion ej måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande de delar af reglementet, som handla om afdelningskontoren,

vidtogos sistlidet år sådana ändringar, att bestämmelserna

derutinnan i allmänhet skulle kunna tillämpas jemväl på blifvande afdelningskontor.

Till följd häraf erfordras med anledning af det i slutet

af nästlidet år, jemlikt Riksdagens beslut, öppnade riksbankskontoret i

Hernösand ej annan ändring i reglementet, än att den paragraf i detsamma,

som innefattar föreskrift om de särskilda kontorens lånedistrikt, bör

ändras, och att de fullmägtige i slutet af reglementet meddelade särskilda

föreskrifter i afseende å samma kontors anordnande böra utgå;

och hemställer utskottet för den skull,

Nuvarande lydelse:

Riksbankens utlåningsrörelse

drifves genom hufvudkontoret i Stockholm

för Stockholms stad och län,

Upsala, Södermanlands, Östergötlands,

Örebro, Vestmanlands, Kop
-

3:o)

att § 25 i bankoreglementet må,

med uteslutande af den dervid införda

not, erhålla följande lydelse:

»Riksbankens utlåningsrörelse

drifves genom hufvudkontoret i Stockholm

för Stockholms stad och län,

Upsala, Södermanlands, Östergötlands,

Örebro, Vestmanlands, Köp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Barikoutslcottets Utlåtande N:o 12.

parbergs, Gefleborgs och Vesternorrlands

län samt den del af Kalmar

län, som omfattar dess norra

landstingsområde eller Norra och

Södra Tjusts, Aspelands, Sevede

och Tunaläns härad; genom afdelningskontoret

i Göteborg för Hallands,

Göteborgs och Bohus äfvensom för

Elfsborgs län med undantag af Redvägs

härad samt för Skaraborgs

län med undantag af Vartofta och

Frökinds härad; gemm afdelningskontoret

i Malmö för Kristianstads

och Malmöhus län; genom afdelningskontoret

i Jönköping för Jönköpings

län jemte ofvannämnda härad af

Skaraborgs och Elfsborgs län; genom

afdelningskontoret i Kalmar för

Kalmar läns södra landstingsområde

eller Norra och Södra Möre

samt Stranda och Handbörds härad

jemte Öland; genom afdelningskontoret

i Karlstad för Vermlands län;

genom afdelningskontoret i Lideå för

Vesterbottens och Norrbottens län;

genom afdelningskontoret i Vexiö för

Kronobergs och Blekinge län; genom

afdelningskontoret i Visby för

Gotlands län; samt genom afdelningskontoret

i Östersund för Jemtlands

län, under iakttagande, i afseende

å kontoren i Kalmar och Karlstad,

af de vilkor och bestämmelser beträffande

lånerörelsen, som fullmägtige,

enligt vid dessa kontors inrättande

lemnadt särskildt bemyndigande

af 1887 och 1889 årens Riksdagar,

ega föreskrifva.

Lån utan afbetalningsrätt mot

realsäkerhet samt kreditiv mot ena
-

parbergs och Gefleborgs län samt

den del etc.—--— —; genom

afdelningskontoret i Göteborg--; genom

afdelningskontoret i Malmö--;

genom afdelningskontoret i Hernösand

för Vesternorrlands län; genom afdelningskontoret

i Jönköping--; genom

afdelningskontoret i Kalmar--; genom

afdelningskontoret i Karlstad--;

genom afdelningskontoret i Luleå--;

genom afdelningskontoret i Vexiö--;

genom afdelningskontoret i Visby--;

samt genom afdelningskontoret i Östersund

för Jemtlands län, under iakttagande

i afseende å kontoren i

Kalmar, Karlstad och Hernösand

af de vilkor och bestämmelser beträffande

lånerörelsen, hvilka fullmägtige,

enligt vid dessa kontors

inrättande lemnadt särskildt bemyndigande

af 1887, 1889 och 1890

årens Riksdagar, ega föreskrifva.

Lån utan — — — — — oförändradt.

»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12. 9

hända slags säkerhet meddelas dock

utan hinder af här ofvan bestämda

distriktsindelning. *)

*) Förestående distriktsindelning kommer

i och med öppnandet af det utaf 1890 års Riksdag

beslutade afdelningskontoret i Hernösand

att undergå den förändring, som af stadgandena

i slutet af detta reglemente föranledes.

samt

4:o)

att de i slutet af bankoreglementet i anledning

af Hernösandskontorets inrättande nästlidet år införda

provisoriska bestämmelser må utgå.

I sammanhang härmed hemställer utskottet, att den för Hernösandskontoret

af fullmägtige uppgjorda interimsstat, som är öfverensstämmande

med den för Karlstadskontoret faststälda, måtte vinna Riksdagens

stadfästelse, och föreslår följaktligen,

5:o)

att aflöningsstaten för afdelningskontoret i Hernösand

måtte, med iakttagande af den för de smärre

afdelningskontoren bestämda alfabetiska ordningen,

näst före kontoret i Jönköping i riksbankens stat intagas,

så lydande:

Afdelning sponton et i Hernösand:

tre styrelseledamöter, hvardera......... kronor 1,200: —

samt derförutom den ledamot, som

handhafver den dagliga förvaltningen

................................................... » 2,400: —

dock att, derest sistnämnda befattning

bestrides af någon riksbankens

tjensteman, aflöningen till

honom under tiden utgår efter

Bill. till Bilcsd. Prot. 1891. 6 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

enahanda grunder och bestämmelser,

som gälla för tjenstemän i

tredje graden vid riksbankens

hufvudkontor, med iakttagande att

han derjemte eger uppbära ett belopp,

motsvarande vid samma kontor

anvisadt arfvode för vård om

förvaringskassorna samt af låneoeli

säkerhetshandlingar eller l.;000

kronor för år räknadt,

kamreraren, tillika kassör, lön ......... kronor

hvilket belopp kan förhöjas efter

fem års ordinarie tjenst med 500

kronor och efter 10 års med ytterligare

500 kronor,

samt tjenstgöringspenningar ......... »

och missräkningspenningar ......... »

bokhållaren, tillika registrator, lön »

hvilken kan förhöjas efter fem års

ordinarie tjenst med 300 kronor

och efter tio års tjenst med ytterligare

300 kronor,

samt tjenstgöringspenningar ......... »

ombudsmannen, lön .............................. })

till extra biträde vid kontorsgöro
målen

och semestervikariat............ »

vaktbetjenten, lön.................................... )}

jemte fri bostad och vedbrand.

1,600: —

800: - 600: —

1,200: —

600: - 800: —

1,200: —

400: —

Med anledning af Riksdagens beslut om inrättande under år 1892

i staden Falun af ett afdelningskontor af riksbanken för Kopparbergs

län samt det fullmägtige dervid lemnade bemyndigande att föreskrifva

vilkor och bestämmelser i afseende å kontorets verksamhet, och rörelse

får utskottet, i enlighet med hvad förut i dylika fall blifvit föreslaget

och stadgadt, hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banhoutskottets Utlåtande JV;o 12.

11

6:o)

att i slutet af bankoreglementet må införas följande

stadgande:

»Riksdagen har jemte ofvanstående reglemente

beslutit:

a) att under loppet af 1892 skall för Kopparbergs

län i staden Falun inrättas ett afdelningskontor af

riksbanken, under de vilkor och bestämmelser i afseende

å kontorets verksamhet och rörelse, som bankofullmägtige

ega föreskrifva;

b) att det må ankomma på fullmägtige att till

bedrifvande af kontorets lånerörelse anvisa de belopp,

fullmägtige må finna lämpliga; och

c) att fullmägtige, tills vidare och intill dess Riksdagen

annorlunda besluter, må ej mindre bestämma,

af huru stort antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret

i Falun skall utgöras, än äfven utse dessa

ledamöter, förordna om styrelsens verksamhet och

sättet för dennas utöfvande samt bestämma arfvoden

för styrelsen, äfvensom besluta om tjenstemännens

antagande, göromål och aflöning samt i öfrigt vidtaga

alla erforderliga åtgärder för kontorets öppnande.

Under förutsättning af bifall till hvad utskottet sålunda i föregående

punkt föreslagit hemställer utskottet derjemte,

7:o)

att till bankoreglementets § 25, i hvilken bestämmelse

om hvart och ett af de nuvarande riksbankskontorens

distrikt finnes ineddelad, måtte fogas en

not af följande lydelse:

»Förestående distriktsindelning kommer i och med

öppnandet af det utaf 1891 års Riksdag beslutade

afdeluingskontoret i Falun att undergå den förändring,

som af stadgandena i slutet af detta reglemente föranledes».

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutslcottets Utlåtande N:o 12.

Sedan utskottet uppå framställning af tjenstemännen vid riksbankens

hufvudkontor om reglering af deras aflöningsförmåner förklarat sig

anse frågan härom ej kunna vid innevarande riksdag komma till afgörande,

men uppdragit åt fullmägtige att till nästa Riksdags bankoutskott

inkomma med närmare utredning och förslag i ämnet, hafva

fullmägtige hos utskottet fäst uppmärksamhet å angelägenheten deraf,

att redan vid innevarande riksdag någon åtgärd vidtages till förhöjande

af anslaget till de extra tjenstemännen vid samma kontor. — I sådant

afsende hafva fullmägtige i det yttrande, de öfver förstberörda framställning

afgifvit, anfört bland annat:

»För extra arbeten, semestervikariat och flitpenningar till ordinarie

och extra • ordinarie tjensteman äro nu anslagna 24,000 kronor.

Om från denna summa dragas medeltalsbeloppen af flitpenningar till

ordinarie tjensteman och ersättningar för icke begagnad semester, tillsammans

6,810 kronor, så har för extra ordinariernas arbete — deri inberäknadt

semestervikariat efter 1,000 kronor för hvarje tjenst — varit

att tillgå i rundt tal 17,200 kronor. Extra ordinarierna hafva under de

senaste åren utgjort 38, af hvilka dock några, som bestridt fasta förordnanden,

aflönas af de till ordinarie tjenster uppförda medel. För de

öfriga, minst 30, hafva arfvodena vexlat allt efter ålder och sysselsättning,

så att de äldre oftast erhållit 800 å 1,000 kronor för år, de yngre

i proportion derefter ända ned till 400 kronor. Att de inkomster, som

kunnat med nuvarande anslag beredas de extra ordinarie tjenstemännen,

sålunda varit allt för knappa, inses utan svårighet. Obilligheten häraf

faller så mycket mer i ögonen, som i allmänhet af dem fordrats ett

ganska träget arbete, hvilket för många, om ej de flesta, upptagit hela

förmiddagen. Att åter fördela detta arbete på färre låter sig svårligen

göra, enär i regel omkring 18 å 20 stycken torde vara fullt sysselsatta

såsom biträden på olika håll vid de ordinarie tjenstemännens expedition.

Men härförutom fordras tillgång till personer för användning vid ofta

förekommande sjukdoms- och andra förfall, extra kassor och andra extra

arbeten samt särskildt för uppehållande af göromålen vid semester för

ordinarie tjensteman. För öfrigt har, såsom redan angifvits, sedelvexlingen

tilltagit i betydande män, och att denna fordrar raskhet, ordentlighet

och pålitlighet hos de unge män, som dermed sysselsättas, ligger

i öppen dag. Äfven hafva inom fullmägtiges expedition göromålen

ökats genom skriftvexlingen med och expeditionen till de allt flera afdelningskontoren».

Derjemte hafva fullmägtige erinrat, att, på sätt jemväl af ofvanstående

redogörelse framginge, biträde af ett ganska betydligt antal

s. 13 Kontrollera mot PDF

''Bankoutskottets Utlåtande N:o 12. 13

extra tjensteman erfordrades för ett behörigt skötande af göromålen

samt att. särskilt vid uppgörande af förslag till semester under innevarande

år det visat sig, att med nu befintliga tillgång på extra biträden

förhållandena ej kunde ordnas så, att, om allmänheten skall betjena,

på sätt den i flera afseenden ökade rörelsen klöfver, alla ordinarie

tjensteman kunna erhålla dylik ledighet, helst fullmägtige hyste

en berättigad tvekan att antaga extra tjensteman, som, oaktadt deras

biträde måste 1 väsentlig män tagas i anspråk, dock ej kunna tillförsäkras

någon skälig ersättning.

Vid slutlig pröfning af denna del af frågan har utskottet, som ansett

densamma kunna afgöras oberoende af det beslut, hvilket framdeles

kan komma att fattas beträffande reglering af aflöningsförhållaudena

vid riksbankens liufvudkontor, funnit skäl, med afseende å hvad fullmagtige

anfört och i enlighet med deras hemställan om höjande med

b,(JOO kronor af ifrågavarande anslag, hos Riksdagen föreslå,

8:0)

att det i staten för riksbankens liufvudkontor

om form äkta anslag »till extra arbeten, semestervikariat

och flitpenningar till ordinarie och extra ordinarie

tjensteman» måtte bestämmas till 30,000 kronor;

hvarjemte i sammanhang härmed hemställes,

9 ro)

att nämnda belopp ma ställas till fullmägtiges

förfogande från och med innevarande års början.

Till utskottet hafva från riksbankens samtliga kontor, med undantag

af det sistlidet år inrättade kontoret i Hernösand, inkommit framställningar

om förhöjning i aflöningsförmånerna för de vid dessa kontor

anstälde vaktmästare.

Vid pröfning af dessa ärenden har utskottet funnit de ansökningar

som gjorts af vaktbetjeute vid de smärre afdelningskontoren, förtjena

afseende. Dessa åtnjuta nemligen ej högre aflöning än 400 kronor om

aret jemte. fri bostad och vedbrand, hvilka sistnämnda förmåner dock

ej finnas 1 staten uppförda för vaktbetjenten i Visby. — Såsom skäl

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Banlioutskottets Utlåtande N:o 12.

för ifrågavarande ansökningar hafva hufvudsakligen anförts hejda lefnadskostnader

och ökade göromål för samt större anspråk på vaktbetjente

hvarigenom, och då dessa voro dagligen, ofta både förmiddagen och

eftermiddagen, upptagna i bankens tjenst, de förhindrades att torskaöa

sig några extra förtjenst^-, som i synnerhet for de äldre ej heller torde

stå till buds, samt att vaktbetjente följaktligen vore inskränkte till de

äfven för det anspråkslösaste lefnadssätt numera otillräckliga inkomsterna

från riksbanken. Fullmägtige i riksbanken hafva ock i det yttrande,

som de i ämnet afgifvit, förklarat sig anse, att, i synnerhet i fråga om

de smärre afdelningskontoren, atlöningen till vaktbetjente torde vala val

ringa, och derför hemstält, att deras lön måtte höjas med 100 kronor

samt dem dessutom tilläggas tjenstgöringspennmgar med enahanda

beloPPjjtskottet har dock ansett det vara mindre lämpligt att på eu gång

höja deras kontanta aflöning med ett så jemförelsevis högt belopp, som

motsvarar 50 procent af hvad dem nu är i sådant hänseende tidtorsäkradt.

Härtill kommer, att, om hänsyn tages till dels den aflöning,

som i landsorten lemnas personer i samma ställning som sökandena,

dels de väsentliga förmånerna af bostad och vedbrand, hvflka tillkomma

nämnda vaktbetjente, och hvilka synas böra uttryckligen tillförsäkras

äfven vaktbetjenten i Visby, dels ock deras pensionsrätt, forhållandena,

äfven om ej hela den ifrågasatta förhöjningen i aflömngen beviljas, ic e

torde gestalta sig allt för ofördelaktigt för dessa vaktbetjente Utskottet

vill derför så till vida tillstyrka ansökningarna, att utskottet, med biträdande

af fullmägtiges förslag, i hvad det afser anvisande åt yaktbetiente

vid samtliga de smärre afdelningskontoren af tjenstgonngspenningar

till belopp af 100 kronor för år, hemställer,

10:o)

att staten för afdelningskontoren i Hernösand,

Jönköping, Kalmar, Karlstad, Luleå, Vexiö, Visby och

Östersund, i hvad rörer vaktbetjenten derstädes, må

komma att upptaga:

jön ................................................................ kronor 400 —

tjenstgöringspenningar .............................. » 100

jemte fri bostad och vedbrand.

I sammanhang härmed och för den händelse nyssnämnda hemställan

vinner Riksdagens bifall, föreslår utskottet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankctut skottets Utlåtande N:o 12.

15

ll:o)

att den i föregående punkt omförmälda ändring

i staten måtte få vinna tillämpning från och med den

1 nästkommande juli.

Med förmälan att göromålen för kamreraren vid afdelningskontoret

i Karlstad, hvilken tillika är kontorets kassör, högst betydligt förökats

och numera tagit en omfattning, som gjorde, att nämnde tjensteman

endast med yttersta ansträngning kunde på ett tillfredsställande sätt

fullgöra alla sina olikartade åligganden, har styrelsen för kontoret uti

en af uppgifter angående kontorets rörelse för tiden från och med den

10 oktober 1889 till och med nästlidne november månads utgång åtföljd

skrift, som af fullmägtige till utskottet öfverlemnats, gjort framställning

om ökning af kontorets tjenstemannapersonal genom anställlande

af en kontors- och kassaskrifvare. — I berörda skrift är af styrelsen

arifördt följande: »Under den tid, omförmälda uppgifter omfatta, har

beloppet af influtna Enskilda bankers sedlar uppgått till en summa af

2,208,980 kronor, eller i medeltal för vecka 37,440 kronor, till Norge

afsända Norska sedlar till en summa af 607,000 kronor, eller i medeltal

för vecka 10,288 kronor, till Danmark afsända Danska Nationalbankens

sedlar till en summa af 92,500 kronor samt till hufvudkontoret afsända

slitna sedlar till en summa af 547,500 kronor eller i medeltal för vecka

9,279 kronor, under det att i liqvider emottagna och till hufvudkontoret

öfversända Enskilda bankers postvexlar uppgått till ett belopp af 2,581,623

kronor 75 öre, eller i medeltal för vecka af omkring 43,756 kronor.

Beträffande rörelsen i det hela har, enligt hvad afdelningskontorets

böcker utvisa, kassaräkningens debet- och kredit-poster för ofvannämnda tidsperiod

sammanlagdt uppgått till den icke obetydliga summan af 27,561,384

kronor 39 öre.

Hvad åter vidkommer postvexelrörelsen, anhåller styrelsen att

särskildt få fästa uppmärksamheten på den hvad numerären af sålda vexlar

beträffar ovanligt stora rörelsen vid detta afdelningskontor. Afdelningskontoret

i Karlstad står med afseende härpå framför samtliga öfriga

afdelningskontor, de båda stora kontoren i Göteborg och Malmö icke

undantagna, och har till och med sålt 642 stycken vexlar mera än lmfvud
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

kontoret. Att den lifliga postvexelförsäljningen i hög grad ökar göroraålen

genom alla de liqvider och vexlingar, som deraf härflyta, synes

styrelsen vara påtagligt; och tror sig styrelsen hafva skäl förmoda, att

någon minskning härutinnan för framtiden icke skall komma att ega

rum, enär Vermlands Enskilda Bank allt fortfarande lärer fasthålla vid

sitt fattade beslut att ej utlemna remissvexlar på belopp understigande

50 kronor.

Ett annat göromål för kassören, som blifvit mycket betungande,

är in- och utvexlingen af silfver- och bronsmynt, i all synnerhet sedan

Vermlands Enskilda Bank icke allenast börjat att för vexling hänvisa

allmänheten till afdelningskontoret, utan ock sjelf ditsända allt vid dess

olika kontor inom länet inflytande, för bankens egen kassa ej behöfligt

silfvermynt och sålunda t. ex. innevarande höst under den ej långa tidrymden

af 3 veckor för sådant ändamål tillsändt kontoret silfvermynt

till ett belopp af 16,000 kronor. Denna myntvexling, i och för sig ansträngande

och tidsödande, blifver det än mera genom föreskriften att

alla myntstycken med dansk och norsk prägel skola afskiljas och ej

vidare få i rörelsen utlemnas; och att mängden af influtet silfvermynt

icke varit ringa torde få anses framgå af det förhållande, att afdelningskontoret

redan har ett inneliggande förråd af öfver 12,000 kronor i

norskt och danskt silfvermynt, hvilket helt och hållet uppsamlats vid sortering

af till kassan i liqvider och vexlingar aflemnadt skiljemynt.

Kamreraren, hvilken äfven skall underhandla med allmänheten i

låneangelägenlieter, medhinner sällan att under banktimmarne lägga

hand vid sortering och uppräkning af i liqvider och vexlingar influtna

sedlar och mynt, utan måste dermed i regeln låta anstå till expeditionstidens

utgång, hvilket åter har till påföljd, att kassaslutet ej kan uppgöras

samt behållningen levereras till dagkassan, förr än långt fram

på eftermiddagen. Att den sena afslutningen af kassan och hvad

dermed eger sammanhang högst väsentligt återverkar icke allenast

på de göromål, som åligga handhafvande styrelseledamoten, hvilken i

sista hand skall verkställa granskningar och göra kontrollanteckningar

samt är för det hela ansvarig, utan också på de flesta öfriga göromålen

inom kontoret, torde ej behöfva framhållas».

Fullmägtige hafva för egen del yttrat följande: »De skäl, som

kontorsstyrelsen till stöd för sin framställning anfört, synas vara af beskaffenhet,

att å dem bör fästas afseende. Hvad särskilt beträffar postvexelrörelsen,

har redan förut fullmägtiges uppmärksamhet flere gånger

fästs på det oproportionerligt stora antal vexlar, som vid kontoret måste

utställas, och hvilket till och med uppgått till närmare 150 stycken på

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

17

en dag. Då till bestyret med deras utskrifvande kommer, att avislistor

om de utfärdade vexlarne måste uppgöras och tillställas samtliga riksbankskontor,

föranleder postvexelrörelsen påtagligen högst betydligt

arbete för den fåtaliga personalen, hvilket i längden ej torde kunna af

densamma utan eftersättande af andra vigtiga göromål behörigen fullgöras;

och då bankoreglementet medgifver hvar och en rätt att mot

valuta erhålla postvexel, utan att något wnmmbelopp dervid är bestämdt,

hafva fullmägtige hittills icke kunnat vidtaga någon åtgärd till inskränkning

af det vid Karlstadskontoret långt drifna bni ket af nämnda rätt;

men fullmägtige äro betänkte på att i sammanhang med frågor om

ändringar i reglementet taga i öfvervägande, om icke genom någon

bestämmelse i detsamma sådant skulle kunna förebyggas.

Emottagning vid kontoret af sådan betydlig mängd silfvermynt,

som dit ingår, och hvilket, i anledning af närbelägenheten till Norge,

till ej ringa del består af norskt mynt, kräfver ock ett tidsödande arbete,

särskildt genom den föreskrifna sorteringen af sådant. Visserligen lär

det ej kunna åligga kontoret att till betydligare belopp invexla skiljemynt,

men ett formligt bemyndigande från kontoret att alldeles vägra

emottagande af större poster dylikt mynt torde ej heller vara lämpligt.

Men äfven om någon inskränkning kan ske i fråga om så väl postvexelrörelsen

som invexlingen af skiljemynt komma göromålen i alla händelser

att blifva så pass betydande, att kontoret synes böra likställas

med andra mindre sådana i fråga om tjenstemannapersonal. För närvarande

utgöres denna vid kontoret i fråga på ordinarie stat, oberäknadt

ombudsmannen, af en kamrer, tillika kassör, och en registrator,

under det att vid hvart och ett af kontoren i Jönköping, Luleå, Vexiö

och Östersund dessutom är anstäld en kontors- och kassaskrifvare.

Anställandet af eu sådan synes fullmägtige, med hänsyn till hvad styrelsen

i afseende å göromålen vid kontoret utredt, vara af behofvet påkalladt,

. och då lämpligast torde vara, att detta sker å ordinarie stat,

tillåta sig fullmägtige för den skull hemställa, att i staten för afdelnings:

kontoret i Karlstad måtte uppföras en kontors- och kassaskrifvare med

enahanda förmåner, som äro för dylik tjenst vid de mindre afdelningskontoren

anvisade».

Då af hvad sålunda blifvit anfördt torde framgå, att fullgiltiga

skäl tala för bifall till den gjorda framställningen, har utskottet velat

hemställa,

Bill. till Rilcsd. Prof. 1891. 6 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Barikoutskottets Utlåtande N:o 12.

12:o)

att i staten för afdelningskontoret i Karlstad

måtte näst efter de för bokhållaren omförmälda aflöningsförmåner

och med bibehållande i öfrigt af staten

oförändrad införas följande bestämmelse:

»kontors- och kassaskrifvaren, lön kronor 900,

hvilken kan förhöjas efter fem års ordinarie

tjenst i graden med 300 kronor,

samt tjenstgöringspenningar ..................... » 400».

Stockholm den 1 maj 1891.

På utskottets vägnar:

Per Samzelius.

Reservationer:

vid punkten 2:o (angående väckt motion om ändring i § 32 monn

2 bankoreglementet):

af herrar Ivar Månsson i Träa och A. Johansson i Löfåsen: »Inom

utskottet hafva vi varit af den mening att Riksdagen borde bifalla herr

E. G. Fredholms motion i hvad den afser af betalningslån och få derför

hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att § 32 mom. 2 i

bankoreglementet skall erhålla följande lydelse:

»Lånen återbetalas medelst erläggande hvar sjette

eller hvar tolfte månad efter utlåningsdagen af en

femtedel af lånebeloppet jemte upplupen ränta, vid

äfventyr, om sådant försummas, att hela obetalda delen

af lånet varder till betalning förfallen»;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

19

vid punkterna 8:0 och 9:o (ang. höjning i anslaget till extra arbeten

m. m.):

af herr Johannes Jonson i Fröstorp med hvilken herr Sjö instämt:

»Då frågan om förhöjning i anslaget till extra arbeten, semestervikariat

och flitpenningar till ordinarie och extra ordinarie tjensteman från 24,000

kronor till 30,000 kronor icke till utskottet inkommit förr än vid justering

.af redan fattadt beslut angående bankoreglementet, får jag anmäla

min reservation emot utskottets tillstyrkande förslag»;

af herrar Gumcelius, A. Hansson i Solberga, A. Johansson i Löfåsen,

Ivar Månsson och J. R Nilsson i Käggla.

Herrar H. M. Ericsson och C. A. Bokström hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i behandlingen inom utskottet, herr Ericsson

i fråga om punkten 10:o och herr Bokström i fråga om punkten 2:o.

Herr O. Melin har, såsom ledamot i särskilt utskott, icke deltagit

i behandlingen af något af de i detta utlåtande antecknade

ärenden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:91 Skrifvelse till Konungen, med reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten