Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7

1891-03-10 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1891:7, Bankoutskottets Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

1

Ånk, till Riksd. kansli den 23 mars 1891, kl. 2 e. m.

N:o 7.

Utlåtande, i anledning af motion om rätt för riksbankens afdelningskontor

i Jönköping att köpa ock sälja utländska vexlar.

Till utskottets behandling hav blifvit hänvisad en af herr Söderberg

inom Första Kammaren väckt motion, n:o 36, innefattande hemställan, att

Biksdagen måtte uppdraga åt bankofullmägtige att under de vilkor och

bestämmelser, fullmägtige kunna anse lämpliga, lemna åt riksbankens

afdelningskontor i Jönköping rättighet att köpa och sälja utländska vexlar.

1 det yttrande, som fullmägtige, efter anmodan af utskottet, i

ämnet afgifvit, hafva fullmägtige hemstält, att omförraälda motion ej

måtte till någon Biksdagens åtgärd föranleda, hufvudsakligen på den grund,

att frågan, huruvida och i hvilken omfattning riksbankens rörelse och

verksamhet i afseende å utländska vexlar må kunna lämpligen till derå

eller färre af de särskilda afdelningskontoren utsträckas, är och synes

böra vara öfverlemnad åt fullmägtiges beslutanderätt.

Enligt § 12 i bankoreglementet hafva fullmägtige fått bemyndigande

att för riksbankens räkning köpa och åter försälja vexlar, betalbara å utrikes

ort, utan att dervid är lemnad någon bestämmelse, vid h vil ket eller

hvilka kontor dylika affärer må ega rum. Utskottet anser ock en föreskrift

för fullmägtige att uppdraga åt något visst kontor att derstädes

verkställa köp och försäljning af utländska vexlar vara mindre lämplig och

lätteligen kunna föranleda till anspråk på erhållande af dylikt uppdrag

vid andra eller kanske samtliga riksbankens kontor. En sådan utsträckBih.

till Riksd. Prof. 1891. G Sand. 1 Afd. 5 Höft, (N:o 7, 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

ning af utrikes vexelrörelsen, i synnerhet när fråga är om trasseringar,

skulle, vill det synas utskottet, kunna i viss mån bidraga till att förrycka

förhållandena och splittra riksbankens till äfventyrs för särskilda ändamål

behöfliga tillgångar utomlands. Vore afdelningskontor att anse såsom

sjelfständig bankinrättning, som finge sjelf sörja för beredande af tillgång

i utlandet för de vexlar, hvilka af kontoret utstäldes, och ej behöfde taga

hänsyn till nödvändigheten af behållningar utomlands för upprätthållande

af metalliska kassan och myntvärdet, skulle någon väsentlig erinran mot

beviljande af rätt att uppköpa och trassera ifrågavarande slags vexlar ej

vara att göra; men sådana förhållandena äro, gestaltar sig saken visserligen

helt annorlunda.

Äfven enskilda bankinrättningar, som ej hafva någon särskild uppgift

i afseende å landets penningväsende att fylla, torde icke i allmänhet

vilja öfverlåta åt afdelningskontor att bedrifva utländsk vexelrörelse och,

hvad särskild! beträffar försäljning af vexlar, är det uppenbart, att svårigheter

och olägenheter möta vid att å flere olika platser tillhandahålla

utländsk valuta, samt att medgifvande i allmänhet af trasseringsrätt för

ett afdelningskontor ej kan lemnas. Men äfven öfverlåtandet åt ett afdelningskontor

af rätt att köpa vexlar kan vara förenadt med vanskligheter,

då i regel sådana öfvertagas oaccepterade, till följd hvaraf säkerheten för

köparen, till dess accept erhålles, uteslutande är beroende på trassenten,

och en begränsning eller bestämd föreskrift till ett afdelningskontor angående

dem, hvilkas vexlar få emottagas, torde icke heller böra ifrågakomma.

Härtill kommer, att bedömandet af priset, som för dem kan

betalas, kan vara förenadt med ganska stora svårigheter, och att riksbankens

ställning till utlandet samt den kännedom om kursförhållanden och

andra härvid medverkande omständigheter, som genom handhafvande! vid

hufvudkontoret, af hithörande bestyr förvärfvas, ej torde med fog kunna

i allmänhet påräknas vid ett afdelningskontor i landsorten; och inhemtande

af särskild föreskrift i afseende å det pris, som i hvarje fall bör

betalas, torde ej heller utan svårighet kunna ske.

Med de strängare former i afseende å vilkor och sätt för beviljande

af krediter och förskott, som för riksbanken äro och torde böra vara gällande,

lärer ock inträffa, att, då riksbanken ej kan tillmötesgå allmänhetens

önskningar härutinnan så som enskilda bankerna, dessa, äfven om

riksbankens kontor på platsen vore bemyndigadt att köpa utländska vexlar,

i första hand ofta komma att öfvertaga desamma. Någon egentlig skada

för riksbanken torde icke häraf kunna anses uppstå, enär en stor del af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

sådana af enskilda banker inköpta vexlar sedermera kommer i riksbankens

ego, hvarvid riksbanken beredes den förmånen att erhålla ett mot förluster

betryggande endossement; och äfven i fråga om vinst å vexelaffären kunna

kursförhållandena härvid blifva sådana, att det ej varit för riksbanken af

särskild fördel att omedelbart öfvertaga en dylik vexel.

På grund häraf och då, för den händelse fullmägtige, som redan

lemna! afdelningskontoren i Göteborg och Malmö den ifrågasatta rättigheten,

skulle anse särskilda omständigheter böra föranleda till medgifvande

för ytterligare något afdelningskontor af riksbanken att verkställa köp

och försäljning af utländska vexlar, de äro oförhindrade att meddela derför

erforderligt bemyndigande, men en föreskrift af Riksdagen i en dylik

förvaltningsfråga rörande ett visst afdelningskontor ej synes utskottet

lämplig, har utskottet funnit sig föranlåtet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 mars 1891.

På utskottets vägnar:

PER SAMZELIUS.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.