Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning angående möjligheten att bereda tillfälle för mindre bemedlade att bilda egna jordbruk.

1891-03-13 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1891:1, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning angående möjligheten att bereda tillfälle för mindre bemedlade att bilda egna jordbruk.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande År:o i.

i

N:o 1.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o f i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med begäran om utredning angående möjligheten att bereda

tillfälle för mindre bemedlade att bilda egna jordbruk.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 42, har herr P. M.

Söderberg föreslagit, »det Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huru vida icke genom statsmagternas

försorg tillfällen kunde beredas dem bland våra mindre bemedlade och

obemedlade samhällsmedlemmar, som sådant önska, att på vilkor, som

gjorde det för dem möjligt, och hufvudsakligen å inom fäderneslandet

ännu befintliga stora odlingsbara utmarker, bilda egna jordbruk, utan

att statsverket derigenom blefve synnerligen betungadt, utom möjligen

för väganläggningar och stora vattenafdikningar».

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört en omfattande motivering,

till hvilken utskottet får hänvisa, med angifvande af följande kortfattade

utdrag deraf.

Motionären anmärker, att arbetarefrågan väl för närvarande är den

vigtigaste fråga som inom den civiliserade verlden står på dagordningen,

samt att till dess lösning framstälts olika förslag med angifvet syfte,

dels att bereda arbetarne en tryggad ställning både under kraftens och

ålderdomens dagar, dels att för dessa samhällsklasser undanrödja anledningarna

å ena sidan till klagomål öfver otillräcklig arbetslön och vinstandel

och å den andra till anslutning till de socialistiska och andra

samhällsupplösande läror, hvilka afse att slita alla samhällsband.

Enligt motionärens mening bör under vissa vilkor och förutsättningar

en allmän försäkring af arbetarne äfven i vårt land åvägabringas,

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Häft. (N:o 1, 2.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

S Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande N:o 1.

ehuruväl de åtgärder för åstadkommande af allmän ålderdoms- och olycksfallsförsäkring,

hvarmed man för närvarande mångenstädes sysselsätter

sig, icke torde komma att uppfylla de förhoppningar, som må hända sättas

till desamma så länge invandringen till våra städer och industriella

etablissement fortgår i samma omfattning som under de senast gångna

årtiondena. Konkurrensen på det industriella området hotar öfver allt

att antaga en oroväckande karakter, och i Belgien, det land, der industrien

i förhållande till landets folkmängd väl torde vara längst drifven,

har man redan ett sorgligt exempel på hvart det leder, då alstren af

industriidkarnes arbete hafva svårt att finna afsättning och de arbetssökandes

antal blir så stort, att aflöningarna kunna nedbringas till huru

låga belopp som helst. Den tid lär emellertid med stora steg närma

sig, då Nordamerikas och öfriga transatlantiska länders behof af arbetskrafter

är fyldt, och det gäller att, innan det blir för sent, vidtaga mått

och steg för att skaffa tillgång till uppehälle åt dem, hvilka ej kunna

finna sitt bröd hvarken vid våra egna industriella etablissement eller

genom arbete i främmande verldsdel.

Motionären anser, att Sverige derutinnan är lyckligare lottadt än

flertalet af Europas öfriga länder. »Vi ega ofantliga sträckor af för

odlingen tjenliga områden och vi böra», enligt hans åsigt, »begagna den

utväg, naturen synes hafva anvisat oss för att bereda så många af våra

arbetare som möjligt tillfälle att på vilkor, som vore för dem antagliga,

med full eganderätt kunna förvärfva så mycket odlad eller odlingsbar

jord, att de skulle kunna försörja sig och sina familjer.»

Enligt motionärens tanke skulle sådan upplåtelse af jord lättast

kunna låta sig verkställa derigenom, att kronodomänerna, i den mån de

blefve lediga från arrendator^'' och sedan för kronans räkning större,

icke odlingsbara skogslotter undantagits, sönderdelades i mindre gårdar,

hvilka emot en på 40 ä 50 år stäld afbetalning och på i öfrigt så billiga

vilkor som möjligt försåldes till sådana personer, som antingen

icke förut egde jordbruksfastighet, samt genom att hvarje år afsätta ett

visst belopp att användas till inköp och sönderdelning af större enskilda

egendomar, då sådana för billigt pris kunde erhållas.

De sjelfegande jordegarnes antal har hos oss på den senaste tiden

haft en bestämd tendens att sjunka, och detta förhållande måste enligt

motionärens åsigt med oro betraktas af en hvar, som anser att eganderättens

och ordningens säkraste värn ligger just hos vår bofasta befolkning

och som dessutom förmenar, att industrien för afsättningen af sina

alster är i hög grad beroende af en fast och burgen landtbefolkning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3

Under 1889 års riksdag väckte herr E. Åkerlund en motion i samma

syfte som den nu föreliggande. Statsutskottet var då med motionären

enigt i fråga om önskvärdheten af att kunna bereda vårt lands mindre

bemedlade befolkning tillfällen att förvärfva egna fastigheter, men afstyrkte

det oaktadt motionen, bland annat under hänvisning till, att man

redan inslagit på den af motionären ifrågasatta vägen genom att besluta

försäljning af mindre kronodomäner, på grund af hvilket afstyrkande

Riksdagen samma år afslog motionen. Uti en motion af samma innehåll

och nära ordagrant lika motivering som herr P. oM. Söderbergs i år

framlagda, upptog vid förlidet års riksdag herr E. Åkerlund å nyo sitt

ofvannämnda förslag samt framhöll dervid, bland annat, att den af 18189

års statsutskott omnämnda försäljningen af mindre kronodomäner ingalunda

kan betraktas såsom ett steg på den af honom ifrågasatta vägen.

Den person, hvilken på offentlig auktion kan inropa ett dylikt hemman,

hör i regeln icke till de fattige. Han måste nemligen inom sex år erlägga

liqviden och således under sex års tid inbetala kanske minst 1,000

kronor om året och måste dessutom ställa fullgod borgen för fullgörandet

af de skyldigheter, han vid auktionen ikläder sig.

Denna motion remitterades till Andra Kammarens fjerde tillfälliga

utskott, som, efter att i sitt utlåtande hafva intagit en af vice häradshöfding

G. E. Fahlcrantz författad redogörelse för de åtgärder i denna

rigtning, som i Amerika inbegripas under benämningen hemstadssystemet

(homestead), till stöd för sitt nedan angifna förslag bland annat

anförde följande:

»Det ligger i herr Åkerlunds motion en sund och rigtig tanke, som,

om den kunde praktiskt realiseras, helt säkert skulle lända vårt land till

lycka och välfärd. Den svenska jorden lemnar ännu godt utrymme, må

man blott upptaga och bruka densamma — ju flere armar der finna

användning, desto bättre. Det skulle således vara en stor lycka att en

lugn och jemn, om än tarflig bergning på egen grund kunde beredas de

många små, som dittills ej mägtat förvärfva en sådan, och den sjelfegande

jordegareklassen är det folkelement, som den sunda samhällsutvecklingen

bär minst att frukta af.»

Med denna uppfattning hade utskottet vid behandling af herr Åkerlunds

motion, med hänsyn till vårt lands naturliga förhållanden ej mindre

än till de af motionären påpekade vådor af social och ekonomisk art,

funnit sig kunna obetingadt instämma uti motionärens uttalande om

önskvärdheten deraf, att den under senare årtionden pågående öfverdyttningen

af krafter ifrån jordbruket till handtverk och industri måtte

i sin män hejdas, samt att ökadt tillfälle måtte beredas dem, som sådant

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

önska, att bilda egna jordbruk, eller, såsom utskottet fattat det, att

erhålla eget hem samt att på egen mark idka jordbruk, vare sig sjelfständigt

eller i förening med den inkomst, som kan erhållas genom

arbete vid industriel anläggning, i Indika båda fall för dem vinnes en

mera sjelfständig ekonomisk ställning, än som nu är fallet med den lösa

arbetsbefolkningen, som har sitt uppehälle genom tillfällig arbetsinkomst

vid trävarurörelsen eller genom anställning i annan stor industri, hvaremot

de ej ega annan bostad än för sin person, och detta i all synnerhet

om man dermed kunde i någon mån hämma utvandrareströmmen

samt sätta landet i tillfälle att i allt större omfattning tillvarataga den

dyrbara kraft och intelligens, som dermed år efter år går förlorad.

Med afseende å sättet, huru tillfälle för ett ökadt antal af statens

medlemmar att bilda egna jordbruk skulle beredas, hade utskottet funnit

sig berättigadt och skyldigt att se frågan från tvenne synpunkter.

I första rummet berodde, enligt utskottets mening, möjligheten att

realisera det åsyftade målet på tillgängligheten af erforderlig mark.

I detta hänseende bemärktes, att en väsentlig del af de smärre jordbruk,

hvarom här vore fråga, torde kunna af de enskilde sjelfva beredas

genom köp från enskilde jordegare, som till äfventyrs innehafva större

områden, än de finna för eget behof erforderligt; och af de staten tillhöriga,

för olika ändamål använda jordbruksegendomar kunde tvifvels

utan — om andra hänsyn ej böra föranleda att de bibehållas till sitt

nuvarande bruk — betydande områden vinnas för realiserande af här

ifrågavarande syfte på det sätt, att från de domäner, hvilka ega torp,

dessa torp frånskildes och försåldes.

Men i all synnerhet tänkte sig utskottet att tillfällen till bildande

af jordbruk för personer, som eljest dragas till handtverk och industri

eller öfvergifva landet, kunde med fördel beredas på de väsentligen inom

de norrländska länen och i all synnerhet inom Norrbotten befintliga

kronoparker eller oafvittrade områden; och syntes det utskottet, att särskildt

möjligheten att sålunda bebygga de öfverstå delarne af Norrland

här förtjenade så mycket mer uppmärksamhet, som vigtiga skäl af helt

annan art, än här förevarande, för visso gjorde det i högsta grad önskligt,

att så snart som möjligt en talrikare befolkning af rent svenskt element

der vore för handen.

I andra rummet berodde, enligt utskottets förmenande, frågans lösning

på möjligheten för enskilda obemedlade och mindre bemedlade personer

att förvärfva smärre jordbruk på sådana vilkor och med sådan

rätt, att de verkligen kunde finna det för sig förmånligare att lägga an

derpå än att egna sig åt andra näringar eller att utflytta, med andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

ord, frågan skulle helt enkelt bero på möjligheten att göra jordbruk

eller annan landtmannanäring mera tilltalande, än nu är fallet.

I detta hänseende hade utskottet sjelf egnat och funnit sig böra

fästa synnerlig uppmärksamhet vid den i hemstadssystemet beskrifna

och hittills troligen för blott få personer inom vårt land bekanta form

för eganderätt till jord, som inom Amerika användes.

Efter att hafva förutskickat, en redogörelse för omförraälda amerikanska

system hemstälde utskottet, »att Riksdagen måtte hos Kongl.

Maj:t i underdånighet anhålla att, efter inhemtande af fullständig kännedom

om här berörda system för jords besittning, låta företaga en sådan

utredning af hit hörande förhållanden, på grund hvaraf Riksdagen kan

blifva i tillfälle att bedöma möjligheten af och sättet för beredande af

tillfälle för obemedlad och mindre bemedlad att i större omfattning förvärfva

egna jordbruk».

Sedan denna hemställan blifvit af Andra Kammaren afslagen, beslöt

sagde kammare att bifalla herr Åkerlunds motion, som, efter delgifning,

af Första Kammaren hänvisades till dess första tillfälliga utskott, hvilket

i sitt utlåtande till en börjah erinrade, att — med anledning af eu

vid 1888 års riksdag väckt motion derom, att å kronopark belägna odlingslägenheter

skulle, till den begränsning, som skogens vård och skötsel

kräfde, under namn af skogstorp af kongl. domänstyrelsen på vissa angifna

vilkor upplåtas till sökande, hvilka hade god frejd och vore fullt

arbetsföre — Riksdagen beslutit att hos Kongl. Maj:t anhålla, »det Kongl.

Maj:t täcktes låta föranstalta om utredning i förevarande ämne och

derefter till Riksdagen inkomma med den framställning, som må finnas

vara af förhållandena påkallad»; och hvilket derefter i ärendet yttrade

följande:

»Utskottet har vid pröfning af motionen funnit dess syfte synnerligen

beaktansvärdt.

Sedan kommunikationsväsendet i allmänhet på senare årtionden väsentligen

förbättrats inom landet, och sedan staten beslutat att snart utsträcka

sitt stambanenät i öfra Norrland igenom och i närheten af dess

storartade och öde skogsmarker, torde tiden vara inne att i denna landsdel,

som motionären jemväl synes i främsta rummet afse, lemna ökade

tillfällen till upptagande af nya hemmansbruk och lägenheter å sådana

kronans domäner, hvilka dertill befinnas lämpliga.

Ehuru i mindre omfattning torde äfven i andra landsdelar detta

mål kunna nås vid försäljning af dertill passande kronodornäner, om

dervid fasthålles motionärens plan att söka bereda åt »många af våra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

arbetare så mycken jord att de, om ock genom träget arbete derpå,

skulle kunna försörja sig och sina familjer». Förslagets hufvudsyfte

synes således vara att med det egna intressets band binda en del af de

lösa arbetarne vid jorden, på det att de må kunna skapa egna hem och

sjelfva bereda sig arbete, hvarigenom de skulle förvandlas från af konjunkturer

beroende proletärer till sjelfegande mindre jordbrukare.

Deremot torde det icke, enligt utskottets förmening, vara lämpligt

att annat än undantagsvis göra några försök att åt den del af arbetarebefolkningen,

som är fast anstäld vid de industriella verken, bereda tillfällen

att bilda verkliga jordbruk. Denna del af arbetarebefolkningen

måste nemligen bo invid de industriella anläggningarna i städerna eller

på landet och kan icke i regel finna tid och tillfälle till jordbruk.

Deras tillgodoseende med eget hem i ena eller andra formen torde föröfrigt

lämpligast kunna ske genom dessa anläggningars egare, som bättre

än staten torde härtill vara i stånd.

Icke heller synes skäl ännu vara för handen att, på sätt motionären

antyder, med statsmedel till vissa årliga belopp inköpa och i mindre

lotter utskifta större enskilda jordegendomar.

I öfriga afseenden delar utskottet motionärens åsigter och anser sålunda

den föreslagna utredningen synnerligen nyttig och nödig rörande

lämpligaste sättet och vilkoren för upplåtelse från kronodomäner af mark

till mindre jordbruk med eganderätt och besuttenhet, åsyftande att befrämja

en snabbare uppodling af landet och ökad fast befolkning. Under

tiden för den begärda utredningen synes likväl den författningsenligt

pågående kolonisationen och afvittringen böra ostördt fortgå.

På grund häraf, och då motionärens förslag har en annan och

vida större omfattning än den i 1888 års riksdagsskrivelse berörda

frågan rörande upplåtelse till kronotorp af å kronopark belägna odlingslägenheter,

får utskottet hemställa, att Första Kammaren ville instämma i

Andra Kammarens beslut.»

Vid föredragning den 17 maj 1890 af detta utlåtande afslog emellertid

Första Kammaren motionen, utan annan öfverläggning än att dervid

ett mindre skriffel påvisades uti det i utlåtandet intagna citatet af motionen

— ett skriffel — hvilket icke förefans i Andra Kammarens förordade

beslut, men hvilket likväl, såsom innebärande en omening, sålunda

blef den enda uppgifna grunden för afslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Vid pröfning af ofvan behandlade motion har utskottet funnit sig

ega skäl att i hufvudsak instämma uti det ofvan citerade yttrandet af

Första Kammarens första tillfälliga utskott vid förlidet års riksdag.

Den lösa befolkningens inom landet stora tillväxt i antal, icke blott i

städerna, utan äfven på landsbygden, synnerligen i vissa trakter af Norrland,

medför nemligen så afsevärda olägenheter och möjligen äfven vådor både

för kommunerna och samhället, att de enligt utskottets förmening från

statens sida påkalla sådana åtgärder, som kunna bereda denna befolkning

en tryggare ställning, och som dymedelst fastare binda densamma

vid hemorten och fäderneslandet.

De i motionen angifna förslagen härtill, hvilka åsyfta att åt så stor

del som möjligt af denna befolkning bereda egna hem och mindre jordbrukslägenheter,

synas innefatta det må hända verksammaste medlet bland

dem, som böra komma till användning för frågans lösning. Särskilt

torde förslaget lämpa sig för Norrlands skogsbygder, hvarest kronojord

med odlingslägenheter i öfverflöd förefinnes och hvarest en påskyndad

kolonisation vore för staten ur alla synpunkter högeligen önskvärd.

Enligt hvad utskottet har sig bekant, har jemväl liknande förslag

på sista tiden osh särskildt under detta år utgjort föremål för behandling

af representationerna inom England, Tyskland och Danmark, hvilka

förslag bland annat haft till syfte att åt den lösa arbetarebefolkningen

bereda tillgång till jordbrukslägenheter, trädgårdslotter eller fasta

bostäder, dels under eganderätt, dels på arrende af staten eller kommunen.

Af de lagstiftningsåtgärder, som för detta ändamål blifvit inom

nämnda länder föreslagna och beslutade, torde vigtiga lärdomar vara att

hemta för att enligt motionens syfte uppnå liknande ändamål jemväl

inom vårt land. Utskottet har likväl saknat tillfälle att härom förskaffa

sig närmare kännedom.

Då den omsorgsfulla utredning rörande de vexlande omständigheter,

till hvilka hänsyn bör tagas för ifrågavarande förslags lämpligaste lösning,

endast torde genom Kongl. Maj:t kunna åvägabringas, synnerligast

då, enligt utskottets förmening, förslagets största betydelse för det allmänna,

likasom det kraftigaste medlet för dess lösning, vore att söka i

sådana åtgärder, som påskynda kolonisationen i öfra Norrland, särskildt

i Norrbotten, efter en förut uppgjord plan, så finner sig utskottet på

grund af ofvan åberopade skäl böra hemställa,

det Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huru vida icke genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o l.

statsinagternas försorg tillfälle kunde beredas för obemedlade

och mindre bemedlade att på lämpliga vilkor

bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å inom landet

ännu befintliga stora odlingsbara utmarker.

Stockholm den 13 mars 1891.

På utskottets vägnar:

LARS BERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.