Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3

1891-04-14 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 3TU 1891:3, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

1

t''; l i i f A

.0()0

N:o 3.

lyb > I a S.''tV, *:.‘

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1891, kl. 2 e. na.

Första Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:d 1, i

anledning af väckt motion om tillsättande af en kommission

för utarbetande af förslag till vårdanstalter för

sinnessjuke.

t Uti en inom Första Kammaren väckt och till utskottets handläggning

remitterad motion (n:o 44) har herr C, E. Casparssom föreslagit,

»att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning

om tillsättande af en kommission af sakkunnige män för att utarbeta

förslag till vårdanstalter (asyler) för sinnessjuke i den utsträckning,

hvari sådana kunna befinnas vara af behofvet påkallade.»

Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:

»Bland de anslag, som af Riksdagen anvisas att utgå genom

ecklesiastikdepartementet, intaga anslagen till de offentliga sjukvårdsinrättningarna

en ej ringa plats, och behofven inom denna de! af förvaltningen

tyckas år efter år blifva allt större. Särskildt gäller detta

om behofven för vården af de sinnessjuke, men detta oaktadt klagas

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 2 Raft. (N:o 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

allt jemt, att ett mycket stort antal af dessa sjuke äro i saknad af all

vård, och denna klagan synes icke vara obefogad. Enligt den redogörelse

om denna sjukvård, som lemnas i öfverstyrelsens öfver hospitalen

underdåniga berättelse för av 1888 funnos nämnda år 7,068 sinnessjuke,

som af iäkarne blifvit anmälda i deras rapporter, men styrelsen anmärker,

att summan ej kan anses såsom fullständig, i följd af bristande

uppgifter från presterskapet. Med ledning af en annan uppgift

i samma bilaga, angående antalet vårdade inom hospital eller asyl, kan

antalet af de icke anmälde beräknas till 2,000 å 2,500, så att antalet

sinnessjuke inom hela landet kan antagas uppgå till 9,000 å 10,000,

idioterna oberäknade, hvilkas antal torde uppgå till 5,000 å 6,000.

För att vårda denna stora mängd sinnessjuke, funnos enligt

samma underdåniga berättelse vid 1888 års början inom rikets samtliga

hospital, jemte asylen i Malmö, 2,572 sjukplatser, hvartill under innevarande

år böra tillkomma vid den nya asylen i Lund omkring 600

sjukplatser, således i allt 3,172 sjukplatser, länslasaretten härvid oberäknade.

Att denna tillgång på sjukplatser måste vara otillräcklig för ett så

stort antal sjuke, ligger i öppen dag, och detta förhållande framgår äfven

af det störa antal ansökningar om hospitalsvård, som allt jemt qvarligga

dels hos medicinalstyrelsen, dels hos hospitalsdirektionerna, emedan platser

för de sjuke icke på något sätt kunnat beredas. Det abnorma häri framgår

ännu tydligare vid en jemförelse med förhållandet i vårt grannland

Danmark, der hvarje sinnessjuk, som är i behof af offentlig vård,

kan erhålla plats inom anstalt, under det att hos oss omkring två tredjedelar

måste lemnas utan sådan vård och endast en tredjedel kan erhålla

plats inom anstalterna.

Olägenheterna af detta betänkliga tillstånd ökas ytterligare derigenom,

att det antal sjukplatser, som finnes disponibelt inom hospitalen,

till stor del upptagas af obotligt sjuke, som egentligen skulle öfverflyttas

till asyler, men som i brist på sådana anstalter nu måste fortfarande

stanna på hospitalen. Granska vi de uppgifter angående sjukdomens

bestånd från dess uppkomst, som finnas meddelade i öfverstyrelsens

underdåniga berättelse, så finna vi förhållandet hos de å rikets

samtliga hospital den 31 december år 1888 närvarande sjuke vara

följande: 1* •" omi-m. t,y
Bland

2,548 sjuke, som vid årets slut voro qvarliggande, hade

sjukdomens bestånd redan varat från 3 till 10 år hos 795 sjuke, och

öfver 10 år hos 1,008. Sjukdomen hade sålunda varat öfver 3 år hos

sjuttio procent af alla de qvarliggande och öfver 10 år hos nära fyratio

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Uts/cotts fN:o 3) Utlåtande N:o 3.

procent, hvaraf framgår, att endast, en tredjedel af hospitalens samtliga

sjukplatser varit disponibla för sitt egentliga ändamål. De öfriga två

tredjedelarne hafva varit använda för asylvård.

Att häri ligger en stor misshushållning med statens medel, kan

icke förnekas, då så väl anläggningskostnader, som årliga underhållskostnader

ställa sig betydligt högre vid hospitalen, än som kan vara

nödigt vid asylerna. Vid dessa vårdanstalter kunna nemligen tvenne

sjukplatser erhållas för ungefärligen samma anläggningskostnad, som

vid hospital måste beräknas för en plats, och underhållskostnaden på

asylen bör ej öfverstiga två tredjedelar å tre fjerdedelar af motsvarande

kostnad vid hospital.

Vid Malmö asyl vårdades år 1888 i medeltal 173 patienter dagligen,

med en underhållskostnad af 94,5 öre om dagen emot 1 krona

och 12,2 öre i medeltal vid samtliga anstalterna. Vid en stor asyl med

600 å 800 sjuke bör underhållskostnaden för hvarje sjuk kunna sänkas

ännu betydligt lägre.

Under år 1888 var medeltalet af alla sjuke, som vårdades på

samtliga hospitalen, 2,311, då Malmö asyl icke medräknas, och af hela

detta antal kunna, enligt uppgifterna om tiden för sjukdomens bestånd,

omkring två tredjedelar, eller i rundt tal 1,500 sjuke, betraktas såsom

asylpatienter, för hvilka den dyrare hospitalsvården icke varit af behofvet

påkallad, om vård inom asyl kunnat dem beredas. Hvar och

en af dessa har nu medfört en kostnad af kronor 1: 12,2 per dag eller

för alla under året 614,295 kronor.

Genom asylvård för dessa 1,500 sjuke skulle antagligen minst

30 öre per patient dagligen kunnat besparas, eller för året i rundt tal

164,000 kronor för dem alla.

Att låta en sådan hushållning med statens medel ytterligare

fortgå, synes icke vara lämpligt, helst som denna summa, rätt använd,

skulle varit tillräcklig att betäcka årsunderhållet för ytterligare 400 å

500 sjuke, som nu legat utan all vård; och då det derjemte är till

fullo ådagalagdt, att ett mycket stort antal sinnessjuke, utöfver dem,

som kunna inrymmas på hospital och asyler, faktiskt äro i behof af

offentlig vård, synes det vara af verkligt behof påkalladt, att åtgärder

så snart som möjligt vidtagas för att få till stånd ett tillräckligt antal

vårdanstalter för sådana sjuke.

Hospitalen skulle då kunna befrias från det stora antal asylpatienter,

som nu der äro inrymda, och sålunda blifva i tillfälle att

mottaga nyligen insjuknade patienter, hvarigenom de större kostnader,

som på dem blifvit nedlagda, skulle komma till verklig nytta;» —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Till fattig a Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

hvarjemte slutligen motionären anmärker, att eu sakkunnig utredning

af hithörande förhållanden måste anses vara af behofvet påkallad,

innan fullständiga förslag till de erforderliga vårdanstalterna kunde

åstadkommas, samt att det såväl i utlandet som äfven i vårt eget land

redan befunnits ändamålsenligt att sådana förslag utarbetats af ett flertal

sakkunnige personer, som gemensamt kunde underkasta alla hithörande

frågor en mogen pröfning.

Innan utskottet går vidare, tillåter det sig att få rätta en liten

oegentlighet i motionen. Platserna vid Lunds asyl äro nemligen icke,

såsom i motionen uppgifves, »omkring 600», utan 684, hvartill komma

ytterligare 20 reservplatser. Likaså kunde väl invändning göras mot

motionärens beräkning af förhållandet mellan underhållsprisen å hospital

och asyl. Visserligen blifva byggnadskost.naderna mycket billigare

för asylerna, och äfven i de egentliga förvaltningskostnaderna kunna ej

så ringa besparingar göras, men kosthållet samt kläder, sängkläder och

annan utredning få ej vara väsentligt olika. Nyköpings hospital hade,

enligt den sista, af motionären åberopade berättelsen, något billigare

underhållskostnader än Malmö asyl. I Nyköping uppgick nemligen

denna kostnad till 88,i öre för dag, under det att den i Malmö belöpte

sig till 94,5 öre. Afses från första klass, som ej finnes i Malmö, är

nog Vadstena hospital fullt så billigt som Malmö asyl. Det är väl

icke fullt i-igtigt att jemföra kostnaderna inom tvenne anstalter, af hvilka

den ena har, men den andra icke har första klassen.

Under sistlidet års riksdag väcktes inom Andra Kammaren af

herr Gustaf Berg en motion i likartadt syfte och gående ut derpå, »att

Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med anhållan,

att Kongl. Maj:t ville låta utreda förhållandet med afseende å

behofvet af vård för de sinnessjuke inom landet samt derjemte angifva

och föreslå det sätt, som må finnas lämpligt till behofvets snara afhjelpande,

utan att allt för stora kostnader för statsverket deraf åstadkommas»;

hvarjemte herr Berg motiverade sitt förslag sålunda:

»Från alla delar af landet klagas öfver det stora antal af sinnessjuka

och vansinniga personer, som ligga utan lämplig vård och som

orsaka kommunerna stora kostnader, under det de derunder sjelfva lida

brist på ändamålsenlig och sakkunnig behandling. Den kongl. stadgan

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Första Kammarens Tillf ätliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N;o 3.

af deri 2 november 1883 anvisar vederbörande målsmän att anmäla de

sjuke hos hospitalsdirektionerna för erhållande af plats å hospitalen,

men då sådana ansökningar insändas, erhålles ofta det svaret, att alla

platserna på anstalten redan äro upptagna, så att icke någon sjuk

vidare kan mottagas. Under tiden ligga de sjuke ohulpna, och familjerna,

der sådane sjuke måste qvarstanna, befinna sig i den sorgligaste

belägenhet.

Detta beklagliga förhållande är icke för Riksdagen något nytt.

och obekant, utan det är tvärt om en gammal klagan, som aldrig blitvit

till fullo afhjelpt och som derför äfven år efter år blifvit allt mer högljudd

och äfven allt mer berättigad.

Redan den 16 november 1863 afläto rikets då församlade ständer

en underdånig skrifvelse till Kong]. Maj:t, hvari ständerna anförde, »att

eu temligen allmän klagan öfver hela landet försports öfver bristande

utrymme på hospitalen, och att vid sådant förhållande åtgärder syntes

böra vidtagas från statens sida, för att, om möjligt, äfven åt de olycklige

sinnessjuke söka skaffa nödig omvårdnad, deraf behofvet, efter

hvad rikets ständer erfarit, skulle vara stort».

Kongl. Maj:t anmodade då kongl. serafimerordensgillet att med

anledning af ständernas skrifvelse söka bereda ökadt utrymme för de

sjuke, hvilket äfven ledde dels till nybyggnader och dels till utvidgningar

af några äldre anstalter, men hjelpen var otillräcklig och klagomålen

fortforo. År 1870 inkommo sålunda skrifvelser från landstingen i

Jemtlands, Vesterbottens och Vesternorrlands län med anmälan, att de

sinnessjuke saknade vård, och med hemställan att lämpliga åtgärder

måtte vidtagas för att afhjelpa det trängande behofvet; 1871 gjordes

enahanda anmälan af Stora Kopparbergs läns landsting, och år 1872

begärde Vermlands landsting, att anslag måtte beredas för en vårdanstalt

för sinnessjuke inom länet. Med anledning af dessa förnyade

framställningar infordrade Kongl. Maj:t genom nådig remiss af den 25

oktober 1872 dåvarande öfverstyrelsens öfver hospitalen utlåtande i

ärendet, hvilket äfven afgafs den 6 mars 1873 och hvari en plan meddelas,

hvarigenom ytterligare 405 nya sjukplatser skulle beredas för de

sinnessjuke inom landet.

Af den utredning, på hvilken denna plan stöder sig, framgår,

att vid 1870 års utgång, då rikets folkmängd var 4,168,525, de sinnessjukes

antal ansågs uppgå till omkring 9,000, eller i medeltal 21,7 sinnessjuke

på 10,000 af hela folkmängden.

Sedan denna allmänna utredning gjordes, hafva snart 17 år förlupit,

det af kongl. serafimerordensgillet uppstälda programmet för sjuk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3,

vårdens utvidgning liar blifvit utfördt, platsernas antal inom de offentliga

anstalterna har fördubblats, men detta oaktadt har klagan öfver

bristande vård för de sjuke icke tystnat utan snarare ökats, att döma

al de meddelanden, som lemnats dels af kommunerna, dels af landstingen,

dels äfven af hospitalsdirektionerna.

Under sådana förhållanden synes vara af behofvet påkalladt, att

en ny och fullständig utredning företages rörande denna för hela landet

vigtig a sjukvårdsfråga, så att det verkliga behofvets omfattning måtte

blifva känd». ö

Uti det utlåtande öfver motionen, som Andra Kammarens första

tillfälliga utskott afgaf, förekommer följande utredning:

»Sedan Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 maj 1873

begärt upprättande af eu fullständig plan för ordnandet af hospitalsvården

i riket, framlade Kongl. Maj:t i proposition till följande års

Riksdag en af serafimerordeusgillet '' uppgjord plan till nya hospitalsbyggnader.

Dervid erinrades, att efter utfärdandet af hospitalsstadgan

den 5 mars 1858 dels nya hospital blifvit öppnade vid Konradsberg,

å Hisingen vid Göteborg och vid Hernösand, dels tillbyggnader skett

vid Stockholms hospital samt hospitalen i Vadstena, Upsala och Nyköping,

dels mera omfattande förändringar verkstälts i äldre hospitalsbyggnader,

hvarigenom siukplatserna ökats sedan år 1861 från 1,074

till 1,451. ''

Den med anledning af Riksdagens skrifvelse upprättade planen

omfattade följande hospitalsbyggnader, hvarför kostnaden beräknats till

nedanstående belopp:

nytt hospital vid Lund...... ................................. Kr. 1,504,690: —

utvidgning af hospitalet vid Hernösand ................. » 308,000: —

» » » » Vexiö................. » 77,251: —

nybyggnad vid hospitalet i Upsala................................... » 551,000: —

nytt hospital i Örebro eller Vermlands län ................ » 1,000,000: —

» » i Norr- eller Vesterbotten............................ » 250,000: —

ordnande af asyl i Malmö.................... » 100 000: —

» » » å Hisingen............................... » 200.000: —

Kr. 3,990,941

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o H) Utlåtande N:o 3.

Sjukplatsernas antal skulle derigenom ökas till 2,262.

Riksdagen gjorde ingen anmärkning vid det framlagda förslaget

och beviljade det anslag, Kongl. Maj:t begärt för byggnader under åren

1874 och'' 1875.

Sedermera hafva anslag årligen beviljats, och meddelas här en

öfversigt öfver de belopp, som för ifrågavarande ändamål anvisats från

och med år 1874.

1874

1875

1876 .........

1877 ..... ■<•!'' m .

1878 ..

1879 ..........................................................................................

1880 till nybyggnad vid Upsala hospital ....................

1881 )) » » » » Kr. 160,000:

" inköp af plats för hospitalet

vid Kristinehamn...................

Kr. 900,000

» 700,000

» 200,000

» 300,000

» 350,000

» 92,000

» 170,200

1882 » nybyggnad vid tJpsala hospital » 190,000:

» inköp af plats för hospitalet

vid Kristinehamn .................. » 76,963:

1883 » nybyggnad vid Upsala hospital » 210,281:

» » » Kristinehamn .. » 100,000:

1884 » » » »

» vatten- och afloppsledning vid

Vadstena hospital...................

" inköp af mark vid Göteborgs

hospital..................................

1885 » nybyggnad vid Kristinehamn

1886 » » » »

» tillbyggnad vid Nyköpings

hospital....................................

y> asyl vid Lund ............................

250,000:

» 96,900:

» 17,500:

» 148,570:

)> 52,300:

» 200,000:

» byggnad vid Nyköpings hospital

............................................. » 19,265:

» asyl vid Lund » 360,000:

» 10,000: — » 170,000: -

» 266,963: —

» 310,281: —

» 364,400: —

» 350,000: —

» 400,870: —

» 379,265: —

1887

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

1888 till asyl vid Lund ................... » 311,000: —-

» inköp af plats vid Piteå............ » 25,000: — » 336,000: —

1889 » asyl vid Lund ............................. » 310,750: —

» hospital vid Piteå......................... » 120,000: — » 430,750: —

Vid innevarande års riksdag har Kongl. Maj:t

begärt till fortsättning af arbetena å hospitalet vid Piteå

300.000 kronor och till byggnader vid Vadstena hospital

40.000 kronor, eller tillsammans.............................................. » 340,000: —

Antalet sjukplatser vid hospitalen har till följd af dessa byggnader

betydligt tillväxt. Då det år 1860 endast utgjorde 1,048, uppgick

det år 1873 till 1,451, år 1886 till 2,275 och vid 1888 års slut till

2,572. Om man till sistnämnda antal lägger 44 nya platser vid Nyköpings

hospital, 684 platser vid Lunds under byggnad varande asyl

och 290 platser vid det likaledes under byggnad varande hospitalet vid

Piteå, kommer man upp till ett antal af 3,590 platser.

Att emellertid detta antal icke motsvarar behofvet, är otvifvelaktigt

och framgår icke blott deraf, att, såsom motionären framhåller,

årligen ett betydligt antal inträdessökande måste från hospitalen afvisas

på grund af otillräckligt utrymme, utan ock af eu jemförelse mellan

de befintliga sjukplatserna och de sinnessjukes antal. Enligt öfverstyrelsens

öfver hospitalen berättelse för år 1888 funnos under samma år

inom riket 7,068 sinnessjuke utom 5,456 idioter. Om sjukplatsernas antal

beräknas till 3,590, utgöra de alltså 50,79 procent af de i egentlig

mening sinnessjukes antal. Detta är visserligen en större procent, än

som vid upprättande af 1873 års förslag ansågs behöflig, men erfarenheten

så väl hos oss, som i andra länder har visat, att den är för ringa.

Det synes ock vara en allmän mening både hos läkare och allmänheten,

att behofvet af offentlig sjukvård för de sinnessjuke kräfver ytterligare

åtgärder från det allmännas sida.

Men det synes, som om de sakkunnige i frågan äro ense derom,

att man efter fullbordandet af hospitalet vid Piteå kommer att ega tillräckligt

många hospital för sådana sinnessjuke, som kunna blifva föremål

för kurativ behandling, och att nybyggnader för framtiden böra

afse asyler för obotligt sjuke, Indika kunna byggas och underhållas för

en väsentligt lägre kostnad än de egentliga hospitalen»; —

hvarjemte det tillfälliga utskottet till ytterligare belysning af frågan

åberopar ett. utdrag af vederbörande departementschefs yttrande till stats
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N;o

9

rådsprotokollet den 19 mars 1886 angående asylbyggnaden i Lund, af

följande lydelse:

»För att minska kostnaderna för de sinnessjukes vård har man

redan länge ansett, att jemte de egentliga hospitalen borde finnas ännu

en annan form af anstalter med mindre anläggningskostnad och enklare

anordningar, der vissa slag af sinnessjuke kunde få en vård, som för

deras tillstånd vore fullt tillräcklig. Nådiga stadgan angående sinnessjuke

af den 2 november 1883 har äfven föreskrift, att statens anstalter

för sådana sjuke skola bestå af hospital eller kuranstalter och

asyler eller vårdanstalter, samt att å anstalterna af förstnämnda slag

skola intagas sådana sinnessjuke, som anses kunna till helsan återställas

eller förbättras, hvaremot å vårdanstalterna böra intagas kroniskt, mer

eller mindre obotliga sinnessjuke äfvensom med fallandesot behäftade

sjuke, hvilka genom tidtals påkommande sinnessjukdom äro för sig

sjelfva eller andra vådliga, samt under vissa förhållanden jemväl från

barndomen sinnesslöa eller så kallade idioter.

I underdåniga betänkanden af den 18 februari och den 27 mars

1885 har medicinalstyrelsen fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på

det trängande behofvet af att så snart som möjligt undanrödja den brist

på sjukplatser å vårdanstalter, som nu vidlåder sinnessjukvården i

riket, och dervid erinrat om do stora olägenheter och faror, som åtfölja

denna brist. Dessa bestode hufvudsakligen deruti, att sjukplatsernas

antal å hospitalen för närvarande så strängt upptoges af kroniska, mer

eller mindre obotliga sinnessjuke, att hinder deraf uppstode för mottagning

derstädes af nyligen insjuknade botlige, hvilka dels af denna

anledning långa tider måste vårdas i hemmen, der de ofta såsom opålitliga

och våldsamma blefve vådliga för allmänna säkerheten, dels derigenom

beröfvades tjenlig vård under det sjukdomsstadium, som enligt

numera vunnen erfarenhet erbjöde den bästa utsigten för tillfrisknandet;

i hvilket sistberörda afseende erinrats, att, enligt öfverstyrelsens för

hospitalen berättelse för år 1884, under åren 1875—1884 tillfriskningsprocenten

för sjuke, som intagits å hospital inom två år efter sjukdomens

uppkomst, belöpte sig i medeltal för år till 39,8 procent, under

det att berörda procent för dem, hvilkas sjukdom egt bestånd mer än

två år, nedginge till 9,7 procent.

Förutom den indirekta fördelen af att bereda nyligen insjuknade

snart tillträde till hospital genom anordnandet af asyler följde deraf

äfven den stora vinsten, att derigenom sjukplatser å offentliga anstalter

kunde beredas för ett större antal sinnessjuke i allmänhet och på ett

Bill. till Bikscl. Prof. 1891. 8 Sami. 1 Band. 2 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 3.

vida billigare sätt än på annan väg. Att det antal sjukplatser för sinnessjukes

vård, som landet för närvarande egde, vore alldeles otillräckligt,

det vore redan alltför väl kandi. Ville man derför söka afhjelpa denna

brist, måste man i första hand tänka på anskaffandet af vårdanstalter,

hvilka med afseende på arten af de sjuke, som der skulle vårdas, kunde

göras vida enklare och billigare än hospitalen och för hvilka kostnaderna

än ytterligare nedbringades, om de förlädes i närheten af hospital,

med hvilka de i så fall kunde ega gemensam utspisning, administration

och läkarevård m. m., hvarförutom de båda anstalternas inbördes

förhållanden till hvarandra härigenom underlättades»;

och tillägger utskottet: »den uppfattning, som sålunda uttalades

af departementschefen,1 delades af 1886 års Riksdag, som i skrifvelse

till Ivongl. Maj:t yttrade att de skäl, som angifvits för byggande af

asyl för sinnessjuke, hafva synts Riksdagen ådagalägga, att dylika anläggningar

icke kunna umbäras».

Efter denna utredning anmärker det tillfälliga utskottet, att i

fråga om de sinnessjukes antal lemnades årligen genom presterskap^,

uppgifter, som sedan sammanfördes genom öfverstyrelsen för hospitalen;

att derigenom visserligen icke vunnes någon upplysning om huru många

af de utom hospitalen vårdade vore i den ställning att vård i offentlig

anstalt vore behöflig eller skulle ifrågakomma, i fall tillräckligt utrymme

funnes i desamma, men att en särskild undersökning i detta

afseende, hvilken i alla händelser icke kunde blifva tillförlitlig, icke

heller syntes utskottet alldeles nödvändig; a£t, om deremot nya anstalter

upprättades i den mån medel derför kunde beredas, man genom

förhållandet mellan tillgång och efterfrågan å platser säkrast

skulle vinna erforderlig upplysning i detta hänseende; att, hvad åter

beträffade det lämpligaste sättet för behofvets afhjelpande, det syntes vara

tillräckligt utredt att detta behof ändamålsenligast och billigast tillgodosåges

genom inrättande af flere asyler för sinnessjuke; att, då utskottet

derför icke ansåge anledning vara för handen att yrka på någon

särskild utredning i berörda hänseenden, utskottet trott, att en framställning

i ämnet icke borde kunna ske i annat syfte än att ytterligare

fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på det stora behofvet af anstalter

för sinnessjuke, äfvensom begära framläggandet af förslag till sådana

nya anstalters upprättande, men att, ehuru utskottet hyste den mening,

att flere anstalter än redan befintliga eller under anläggning varande

vore af behofvet påkallade, utskottet likväl tvekade om lämpligheten af

att en framställning derom för det dåvarande hos Kongl. Maj:t gjordes,

då nemligen Kongl. Maj:t oafbrutet haft sin uppmärksamhet fäst på

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

ifrågavarande angelägenhet, hvarom de kort efter hvarannan framlagda

förslagen till nya anstalter bure vittne, och då Riksdagen ständigt visat

sig behjerta detta behof och år efter år för ändamålet anvisat betydliga

anslag; på grund hvaraf allt, och då utskottet hyste den öfvertygelse

att Kongl. Maj:t skulle med lika lifligt intresse som dittills

verka för förbättring i sjukvården för de sinnessjuke, äfven om något

särskilt uttalande icke skedde från Riksdagens sida, utskottet hemstälde,

att herr Bergs motion icke måtte till någon kammarens åtgärd

föranleda.

Emot detta utlåtande afgafs en, af herr E. Westin biträdd, reservation

af herr Elowson, som ansåg att utskottets hemställan bort

hafva följande lydelse:

»Utskottet, som funnit, att ett stort antal sinnessjuke icke kunna

blifva å för dessa lämpliga vårdanstalter, i följd af bristande utrymme,

mottagna, och som derjemte anser, att sinnessjuke icke böra någon

längre tid vårdas å länslasaretten; att visserligen de hospital, som redan

finnas eller snart blifva färdiga, äro under den närmaste framtiden tillräckliga

för mottagning af sinnessjuke till kurativ behandling, men att

asyler, som kunna till vård emottaga sådana sinnessjuke, om hvilkas

förbättring ringa eller ingen utsigt finnes, äro i hög grad behöfliga,

hemställer för den skull, att kammaren ville för sin del besluta en skrifvelse

till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes, efter

föregången utredning angående behofvet af ytterligare vårdanstalter för

sinnessjuke, till Riksdagen framlägga förslag om inrättande af nya

asyler för sådana sinnessjuke, om hvilkas förbättring föga eller ingen

förhoppning finnes.»

Under frågans behandling inom Andra Kammaren förordades

motionen på det kraftigaste af flere under debatten uppträdande talare,

men utskottets hemställan blef likväl efter votering bifallen med 93 ja

emot 56 nej.

Efter denna redogörelse för frågans föregående behandling under

sistlidet års riksdag, öfvergår utskottet nu till eu framställning af sin

egen uppfattning af frågan, dervid till en början utskottet erinrar derom

att, såsom vid en jemförelse emellan den af herr Berg väckta motionen

och den nu föreliggande framgår, dessa motioner skilja sig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

deruti att, under det att deri i förra motionen ifrågasatta utredningen

afsett att få utrönt behofvet af ytterligare vårdanstalter för de sinnessjuke

i allmänhet eller både hospital i egentlig mening och så kallade asyler,

utredningen enligt den senare motionen skulle inskränka sig endast till

behofvet af nya asyler — eu skilnad, som synts utskottet desto hellre

höra här framhållas, som — utom det att, derest åt frågan redan under

förra riksdagen gifvits den begränsning, som densamma nu i herr

Casparssons motion erhållit, resultatet må hända skulle hafva utfallit på

annat och för motionärens syfte mera tillfredsställande sätt, än som blef

händelsen — den utredning, som här ofvan förekommit, synes gifva vid

handen att, om redan befintliga eller under anläggning varande hospital

blefve upptagna uteslutande af sådana sinnessjuke, hvilka lämpligen

böra utgöra föremål för kurativ behandling, inrättandet af ytterligare

anstalter af sådan beskaffenhet åtminstone tills vidare icke är af

behofvet påkalladt. .

Att åter behofvet af nya asyler för sinnessjuke i vårt land

är fullt så stort, som af motionären uppgifves, tror sig utskottet

med all sannolikhet kunna antaga. De af presterskapet verkstälda

räkningarna af sinnessjuke äro, såsom också i utskottsbetänkandet vid

förra riksdagen framhölls, mycket ofullständiga och lemna således

icke fullt tillförlitlig ledning för bedömandet af det verkliga antalet

sinnessjuke. Enligt utskottets förmenande torde man komma sanningen

temligen nära, om man antager att i vårt land, liksom i Europa

i allmänhet, 3—4 om icke 5 sinnessjuke belöpa på hvarje tusental

invånare, dervid dock jemväl de idioter, som äro i behof af anstalts

vård, medräknas. Med vår befolkning af i rundt tal 4,750,000, skulle

vi alltså hafva minst 14,250 sinnessjuke. Af erfarenheten bestyrkes

i alla händelser, att antalet sinnessjuke öfverallt befunnits större, ojemförligt

större, när räkningen gjorts af sakkunnige än då, såsom hos

oss, andra verkstält den. Ville staten bekosta en räkning genom fackman

inom ett mindre, men ej allt för litet område, t, ex. ett af våra län,

skulle _ man antagligen få se helt andra resultat än de hittills vunna.

I förbigående må erinras, att naturligtvis alla sinnessjuke icke behöfva

vård å anstalt, men i länder, der tillfälle till sådan vård i tillräcklig utsträckning

finnes, visar det sig dock att de mer och mer samlas, i anstalterna.

Stödjer man sig på erfarenheten i andra länder, t. ex. England,

så kommer man till det resultat, att, äfven om 10,000 platser i

våra hospital och asyler vore disponibla, dessa ändock icke blefve tillräckliga

för emottagandet af alla sinnessjuke, som lämpligen böra vara

föremål för anstalts vård. Enligt sista engelska »Blå boken» angående

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första. Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

sinnessjuke, utgifven sommaren 1890, vårdades den 1 januari samma år

79,810 sinnessjuke å Englands offentliga och privata anstalter, under

det att endast 6,257 funnos qvar i de enskilda hemmen, hos »slägtingar

och andra». Denna sista siffra auses dock vara afgjordt för liten. Englands

befolkning angifves samtidigt — eller, noga räknadt, sex månader

senare — hafva uppgått till 29,407,649. Skulle vi här i Sverige inom

anstalter vårda proportionsvis lika många sjukesom engelsmännen, uppgänga

antalet behöfliga platser till nära 13,000 i stället för de 10,000,

som här ofvan antagits behöfva vård i anstalt. Och anstalt kan hos oss

anses liktydig med offentlig sådan, ty vi sakna ju nästan alldeles privatanstalter.

Vårt land är således i mycket stort behof af ökade anstalter för

sinnessjuke. Att det i synnerhet är för de obotliga, man behöfver bereda

plats, och att våra hospital äro tillräckligt stora för de akuta botliga

fallen är redan förut anmärkt. Också har det trängande behofvet

af ökad vård för våra sinnessjuke ingalunda blifvit förbisedt af hospitalöfverstyrelsen,

som fast hellre flere gånger gjort framställningar till

regeringen om nya och utvidgande af våra äldre vårdanstalter. Huru

många »expektanter» för närvarande än må vara till intagning anmälda

såväl hos hospitalsöfverstyrelsen som hos hospitalsdirektionerna — i Lund

lärer antalet uppgå till icke mindre än 60, de för asylvård anmälde

oberäknadt — skulle desses antal dock antagligen vara vida större, om

ej kännedomen om öfverfyllnaden vid våra hospital hindrade mången

att försöka begära hospitalsvård för behöfvande sjuke. Kändt är också,

att ofta olyckor inträffa i hemmen, emedan man der nödgas, i brist på

utrymme vid vårdanstalterna, qvarhålla sjuke, som äro vådliga för både

sig och andra.

Att det sålunda ådagalagda behofvet af nya asyler för sinnessjuka

snarast möjligt bör afhjelpas, kräfves både af humanitära

skäl samt af statens eget och kommunernas gemensamma intressen.

Äfvenså håller utskottet före, att en fullständig plan för ordnandet

af denna magtpåliggande angelägenhet bör uppgöras för att sätta

Riksdagen i tillfälle att bedöma både det omfång, i hvilket inrättandet

af nya asyler erfordras, samt tidsåtgången och kostnaden derför.

Att jemväl rätta tidpunkten för uppgörandet af en sådan plan

nu är inne, synes utskottet framgå af det kända förhållandet, att den

med anledning af Riksdagens begäran i skrifvelsen den 22 maj 1873

för Riksdagen senast framlagda och af densamma godkända mera omfattande

plan för anläggning af nya och utvidgning af gamla hospitals
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

byggnader numera i det närmaste är genomförd, i det att nemligen

endast fullbordandet af hospitalet i Piteå, hvilket dock inom två år

härefter blifver färdigt, återstår. Att åter denna nya plan bör föregås

af en utredning rörande antalet vårdbehöfvande sinnessjuke, faller af

sig sjelf. Deremot synes det utskottet väl kunna ifrågasättas, huruvida,

såsom motionären föreslagit, för åstadkommandet af en sådan utredning

och uppgörandet af eu derpå grundad plan till inrättandet af nya erforderliga

asyler, tillsättandet af en särskild komité må finnas vara

oundgängligen nödvändigt. Visserligen eger det nemligen sin läglighet,

att, såsom flera gånger framhållits, de af presterskapet meddelade uppgifter

å sinnessjuke, såsom upprättade af icke sakkunniga personer,

lida af mycken bristfällighet, men utskottet föreställer sig, att dessa

bristfälligheter till stor del skulle kunna afhjelpas, om dels föreskrift

lemnades derom att de ifrågavarande uppgifterna skulle affattas i enlighet

med bestämdt formulär af ungefär samma beskaffenhet, som enligt

kongl. stadgan den 2 november 1883 finnes stadgadt för sådana af presterskapet

meddelade uppgifter, hvilka skola biläggas ansökningar om hospitalsvård,

och dels vidare det uppdroges åt förste provinsialläkarne i

länen att, hvar för sitt län, insamla och granska uppgifterna. Enligt

utskottets förmenande skulle dessa uppgifter efter sålunda undergången

bearbetning i förening med de ytterligare upplysningar, som af de

hospitalsöfverstyrelsen underlydande myndigheter kunde lemnas, komma

att bilda ett användbart material, på hvilket hospitalsöfverstyrelsen borde

kunna grunda och regeringens pröfning underställa ett fullständigt förslag

i ämnet, och såmedelst ifrågavarande angelägenhet komma att ordnas

på ett tillfredsställande sätt, utan att ett tidsödande och kostsamt

komitéarbete derför behöfde tagas i anspråk, lika litet som sådant ansågs

påkalladt af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse den 22 maj 1873,

oaktadt den deraf föranledda och endast af serafimer-ordensgillet upprättade

plan till nya hospitalsbyggnader var af vida större omfattning,

än som nu synes behöfva ifrågakomma. Att hospitalsöfverstyrelsen vid

pröfningen af alla de på frågan inverkande förhållanden jemväl kommer

att taga i öfvervägande frågan, huruvida icke ett eller flere af våra

nuvarande hospital lämpligen böra kunna användas till asyler och i

stället nya mindre kuranstalter för de botliga sinnessjuke inrättas, så

att särskild framställning i sådant syfte icke behöfver göras, anser utskottet

böra kunna förutsättas redan af det skäl att, efter hvad utskottet

inhemtat, vidtagandet af en dylik anordning från sakkunnigt

håll blifvit ifrågasatt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande Ko 3. 15

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Casparssons motion måtte på sådant sätt bifallas,

att Första Kammaren för sin del beslutar, att

Riksdagen må i skrifvelse till Ivongl. Magt anhålla, att

Kongl. Maj:t, efter föregången erforderlig utredning,

måtte så snart ske kan för Riksdagen framlägga förslag

till ordnandet af nya asyler för sinnessjuke i den

utsträckning, som af behofvet påkallas.

Stockholm den 14 april 1891.

På utskottets vägnar:

CURRY TREFFENBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.