Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande förändrade bestämmelser i fråga om vilkoren för valrätt till Andra Kammaren.

1891-04-28 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1891:10, Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande förändrade bestämmelser i fråga om vilkoren för valrätt till Andra Kammaren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ant till Kiksd. kansli den 1 maj 1891, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner,

åsyftande förändrade bestämmelser i fråga om vilkoren

för valrätt till Andra Kammaren.

I ofvan angifna syfte hafva vid innevarande riksdag inom Andra

Kammaren blifvit väckta fem, till konstitutionsutskottet hänvisade motioner,

nemligen n:o 7 af herr P. Waldenström, n:o 38 af herr P. G.

Petersson i Brystorp, med hvilken herr Joll. Nydahl instämt, n:o 131 af

herr J. A. Johansson i Strömsberg, n:o 165 af herr 0. Erickson i Bjersby

samt n:o 177 af herr J. Mankell, och hafva i syftet af denna sistnämnda

motion instämt herrar Richard Gustafsson, Gustaf Ericsson, Olof Olsson,

P. J. M. Erilcson, Magnus Höjer, Edvard Wavrinsky, Curt Wallis, Joll.

Johansson, J. A. Fjällbäck, Fridtjuv Berg, Hugo E. G. Hamilton, Ernst

Beckman, N- Linder, Sixten von Frusen, Emil Hammarlund, A. E. Nordenskiöld,

Henrik Hedlund, E. J. Ekman, Anton Halm, E. A. Zotterman,

Christian Biilow, J. H. G■ Fredholm, Edv. Svensson, Adolf Aulin, P. A.

Romberg.

I dessa motioner föreslås af herr Waldenström:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong! Maj:t hemställa, att

Kong! Maj:t ville låta utarbeta samt för Riksdagen till grundlagsenlig

behandling framlägga förslag till sådana ändringar i § 14 riksdagsordningen,

som kunna motsvara rättvisa kraf på utsträckning af den politiska

valrätten;

Bih. till Riksd. Rot. 1801. 3 Sami. 10 Käft. (N:o 10).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

af herr Petersson:

att 14 § riksdagsordningen måtte erhålla följande förändrade lydelse

:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens angelägenheter röstberättigad man;

af herr Johansson:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t ville efter föregående utredning'' inför densamma framlägga förslag

till ändrad lydelse af 14 § riksdagsordningen, i syfte att bereda valrätt

till Andra Kammaren åt s. k. lägenhetsinnehafvare och delegare i bostadsföreningar,

så snart deras innehafvande lägenheter eller bostadsandelar

uppgå till ett taxeringsvärde af minst 1,000 kronor;

af herr Prickson :

att i § 14 riksdagsordningen måtte i grundlagsenlig ordning införas

bestämmelse derom, att den valrätt, som enligt samma § tillkommer

den, som på viss tid arrenderar jordbruksfastighet med bestämdt taxeringsvärde,

äfven skall tillkomma den, som under samma tid på arrende

innehaft och fortfarande innehar dylikt arrende,

samt af herr Mankell, att Riksdagen för sin del måtte antaga till

hvilande för grundlagsenlig behandling följande förslag till ändring i

§§ 14 och 17 i riksdagsordningen.

§ 14.

Nuvarande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den

kommun, der häxa bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad man, hvilken

antingen eger eller med stadgad

åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde

af minst ett tusende riksdaler,

eller för lifstid eller för minst

fem år arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde, ej understigande

sex tusen riksdaler, eller ock

erlägger till staten bevillning för

en till minst åttahundra riksdaler

uppskattad årlig inkomst.

Föreslagen lydelse:

Valrätt tillkommer inom den

kommun, der han bosatt är, hvarje

svensk medborgare, som uppfyller

de i § 26 stadgade vilkor för valbarhet,

från och med början af

kalenderåret efter det, han fylt tjuguett

år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

o

O

§ 17 mom. 2.

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjena de för kommunerna

gällande röstlängder, som böra innehålla

anteckning om dem, hvilka

enligt § 14 valrätt tillkommer.

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjena de röstlängder öfver

valberättigade vid riksdagsmannaval

till Andra Kammaren, som af

kommunalnämnder eller magistrater

böra upprättas.

Herr Mankell har i sitt, i ofvanberörda motion framstälda förslag

helt och hållet frångått den grund, hvarpå gällande stadgande!! angående

valrätten till Andra Kammaren är byggd, och borttagit hvarje

bestämmelse om en viss census. Vid riksdagen år 1890 blef ett af

samma motionär i enahanda syfte väckt förslag af konstitutionsutskottet

afstyrkt och af båda kamrarne utan omröstning förkastadt.

Motionären synes anse, att skyldigheten att betala skatt eller i

allmänhet att bidraga till fyllande af samhällets behof står i omedelbart

sammanhang med rätten att genom utöfvande af politisk rösträtt

inverka på afgörandet af samhällets vigtigaste angelägenheter. Enligt

utskottets åsigt, är det emellertid ej någon den enskildes rätt, som bör

vara bestämmande vid frågan om hvilka som skola eg a politisk rösträtt

och derigenom få inverka på representationens sammansättning.

Den synpunkt, som härvid måste vara den ledande, är, att representationen

må blifva så sammansatt, att den kan antagas komma att i

möjligaste mån tillgodose allas berättigade intressen inom samhället.

Enligt motionärens antagande skulle, om hans förslag blefve

gällande lag, de röstberättigades antal fyrdubbla^. Valen till Andra

Kammaren skulle derigenom kunna blifva fullkomligt beherskade af

den del af befolkningen, hos hvilken man, enligt utskottets åsigt, såsom

bestämd regel ej kan förutsätta ett sjelfständigt intresse för de allmänna

angelägenheterna och som för den skull ej heller bör få utöfva

bestämmande inflytande på deras afgörande.

Då utskottet är förvissadt derom, att sannolikheten för att representationen

blifver sammansatt på ett sätt, som gifver de olika berättigade

intressena inom samhället tillfälle att få göra sig gällande,

är vida större enligt gällande bestämmelser, än om motionärens förslag

antoges, kan utskottet ej tillråda ett antagande af hvad motionären

föreslagit. Utskottet vill härvid erinra om, att inom den nuvarande

valmanscorpsen den stora förmögenhetens representanter ingalunda ega

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

öfvervigt. Enligt för år 1885 gjorda beräkningar voro då af 256,168

valberättigade på landet 163,437 egare af fastigheter från 1,000 till

10.000 kronors värde; och samma år beherskades valen i städerna,

med några ytterst få undantag, af egarne af fastigheter, taxerade från

1.000 till 10,000 kronor, i förening med dem, som skattade för en inkomst

af 800 till 1,800 kronor, således de inkomstbelopp, för hvilka

bevillningsafdrag ansetts böra i lag medgifvas.

Det af herr Petersson framställa förslaget angifver icke uttryckligen

någon viss förmögenhetsställning såsom vilkor för rätten att deltaga

i valen till Riksdagens Andra Kammare. En fordran derpå ligger

dock innesluten i de af motionären använda ordalagen, ty, enligt kommunalförordningarna,

jemförda med bevillningsstadgan, är ingen annan

i kommunens angelägenheter röstberättigad än den, som antingen eger

fast egendom af minst 100 kronors taxeringsvärde eller har eu årlig inkomst

af kapital eller arbete af minst 500 kronor.

På grund af vid 1888 års riksdag väckta motioner och med ledning

af den redogörelse, statistiska centralbyrån lemnat beträffande valrätten

till Riksdagens Andra Kammare år 1885 med afseende å dels

de röstberättigades antal, dels deras yrken, verkstälde konstitutionsutskottet

vid nämnda riksdag (utlåtandet n:o 3) en undersökning angående

verkningarna af valrättens utsträckning till hvarje man, som

eger rösträtt i kommunala angelägenheter. Af denna undersökning

framgår bland annat, att den majoritet, som dittills i alla valkretsar å

landsbygden, utom 7, tillhört gods- och hemmansegaregrupperna, inom

58 valkretsar skulle komma att öfverflyttas till dem, som i berörda

redogörelse sammanfattats under grupperna fabriks- och handtverksarbetare,

»öfriga arbetare», sjömän och fiskare, landtbruksinspektorer och

rättare samt arrendatorer. Ojemförligt störst blefve dervid ökningen

för gruppen »öfriga arbetare», eller från 1,28 till 14,13 procent, och äro

dessa sådana arbetare, som ej innehafva någon viss yrkesskicklighet,

utan äro »grofarbetare, daglönare eller arbetskarlar». I städerna, der

redan nu grupperna civile, kommunale och dylika betjente, underofficerare

och manskap, landtbruksinspektorer och dylika, handels- och

dylika bokhållare, sjökaptener och styrmän, sjömän och fiskare, handtverkare

och dylike, fabriks- och handtverksarbetare, »öfrige arbetare»

samt enskildes och bolags tjenare utgöra 55,65 procent af valmanscorpsen,

skulle samma grupper komma att få sin öfvervigt ökad med ytterligare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

11,52 procent i händelse af nu ifrågasatt sänkning af det s. k. politiska

strecket.

Den af motionären föreslagna förändringen skulle således komma

att gifva valmanscorpsen en väsentligt förändrad pregel och kunde derigenom

komma att utöfva ett afgörande inflytande på den Andra

Kammarens sammansättning. Då utskottet emellertid anser, att den i

riksdagsordningen för deltagande i valen till Andra Kammaren bestämda

census ej är för hög, om man skall hafva någon garanti, att de personer,

som skola välja riksdagsmän, hafva en i någon mån sjelfständig

och oberoende ställning i samhället, så att de kunna antagas hafva

någon sjelfständig uppfattning af allmänna ärenden, håller utskottet

före, att den af motionären föreslagna förändringen ej skulle vara till

gagn för samhället.

En utsträckning af rösträtten i den rigtning motionärens förslag

afser, synes utskottet desto mindre böra ske, som dels på grund af

penningevärdets fall de i nyssnämnda paragraf angifna förmögenhetsbestämmelser,

enligt utskottets förmenande, blifva allt lättare att uppfylla;

och dels äfven med bibehållande af gällande bestämmelser i §

14 riksdagsordningen, en ej ringa ökning af de valberättigades antal

säkerligen skulle inträda, om hvar och en behörigen uppskattades efter

sin verkliga inkomst eller förmögenhet, och eu dylik uppskattning synes

numera lättare kunna låta sig verkställa, då det s. k. existensminimum

på senare tiden i ej obetydlig mån höjts.

Genom ett antagande af motionärens förslag skulle ingen af de

särskilda olägenheter, hvilka framhållits såsom förenade med gällande

bestämmelser i förevarande afseende, komma att undanrödjas, då ju

äfven förslaget uppställer en på förmögenhetsförhållanden grundad begränsning

af den politiska rösträtten. Deremot skulle detta förslag

medföra o egentligheter, som för den gällande lagstiftningen kunna

sägas vara främmande. Stadgandena om ifrågavarande rösträtt skulle

derigenom väsentligen undandragas grandlagen och hufvudsakligen

blifva beroende af kommunalförfattningarnes bestämmelser. Hvad särskild!

angår den för utöfvande af valrätt faststälda förmögenhetsgränsen,

skulle denna kunna förändras, utan att Konungens och Riksdagens gemensamma

beslut derför erfordrades. Då nemligen rösträtt i fråga om

kommunens allmänna angelägenheter är beroende af skattskyldighet till

kommun, samt denna skattskyldighet grundar sig på till staten erlagd bevillning,

följer deraf, att den kommunala rösträtten, i hvad den beror på

inkomst af kapital eller arbete, står i väsentligt sammanhang med storleken

af det belopp, för hvilket bevillning jemlikt bevillningsstadgan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ej erlägges. Detta åter är helt och hållet beroende af Riksdagens beslut,

samt bestämmes, derest kamrarne derom ej kunna enas, genom

gemensam omröstning. Redan enligt gällande stadganden finnes visserligen

en möjlighet, att på detta sätt det bevillningsfria beloppet skulle

kunna fastställas så högt, att inånga, som ega politisk rösträtt, derifrån

uteslötes, men det torde ej vara att befara, att detta verkligen kan

komma att ske. Blefve deremot utöfvandet af rösträtten väsentligen

beroende af detta belopps storlek, kan väl tänkas, att detsamma kunde

komma att efter omständigheterna och för att inverka på valen antingen

höjas eller sänkas, och på detta sätt kunde äfven hvarje på en viss

förmögenhetsställning grundad begränsning för rösträttens utöfvande

borttagas. Utskottet vill derjemte erinra om, att då under nuvarande

förhållanden det lägsta belopp, för hvilket bevillning eger rum, kan

variera mellan 500 och 700 kronor, skulle efter motionärens förslag ej

vidare samma inkomst vara för alla bestämmande med afseende å

rätten att deltaga i val till Riksdagens Andra Kammare.

Herr Waldenström bär i sitt förslag till skrifvelse till Kongl. Maj:t

ej på något sätt närmare bestämt rigtningen och omfattningen af de

afsedda förändringarne i § 14 riksdagsordningen, utan blott i allmänhet

angifvit, att de skulle vara af beskaffenhet att kunna »motsvara rättvisa

kraf på utsträckning af den politiska valrätten».

En skrifvelse af detta obestämda innehåll anser sig utskottet desto

mindre kunna tillstyrka, som, enligt utskottets förmenande, Riksdagens

beslut beträffande de mångfaldiga ändringsförslag angående förevarande

fråga, som varit föremål för Riksdagens pröfning, synas visa, att inom

riksdagen icke utbildat sig någon bestämdt åsigt, om eller i hvilka

afseende!! en utsträckning af den politiska rösträtten kan anses nödig

eller nyttig. Utskottet håller för öfrig! före, att om Riksdagen funne

någon sådan ändring i visst afseende lämplig, så skulle de nya stadgandenas

formulering ej vara förenad med så stora svårigheter, att för

den skull en skrifvelse till Kongl. Maj:t vore behöflig eller borde ifrågakomma.

Samma förslag, som innehålles i herr Johanssons motion, framstäldes

af motionären i en vid 1890 års riksdag inom Andra Kammaren

väckt motion, n:o 112. Med anledning af denna motion yttrade konstitutionsutskottet

vid nämnda riksdag hufvudsakligen: »Det är ej fullt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

klart Indika motionären betecknar med uttrycket ’s. k. lägenhetsinnehafvare’,

men då lian tydligen förutsätter, att den ’s. k. lägenhetsinnehafvaren’

är egare af fast egendom, antager utskottet, att han dermed

afser att beteckna den, som eger en byggnad, men ej tillika med eganderätt

innehar tomten, utan dertill endast har nyttjanderätt på viss,

längre eller kortare, eller på obestämd tid. Dylik lägenhet anses nemligen

ej såsom fast egendom i den bemärkelse, hvari detta ord enligt

riksdagsordningen eller i privaträttsligt hänseende bör fattas, ehuru den

i bevillningsstadgan benämnes fastighet. Utskottet delar emellertid ej

motionärens åsigt, att eganderätt till en byggnad, hvarmed ej är förenad

eganderätt till den jord, hvarå den är uppförd, kan anses innebära den

mera tryggade och oberoende ställning, som föranledt grundlagsstiftaren

att låta ett så ringa fastighetsvärde som 1,000 kronor medföra valrätt,

helst vida strängare vilkor äro uppstälda för arrendators rösträtt. På

denna grund och enär hvad motionären föreslagit beträffande delegare

i bostadsföreningar i alla händelser ej för det närvarande torde böra

föranleda ändringar i grundlagen, då lagar till reglerande af dylika

föreningars rättsförhållanden äro under utarbetande, anser utskottet, att

ifrågavarande motion ej bör till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

Hvad konstitutionsutskottet sålunda vid 1890 års riksdag anförde beträffande

motionärens förslag, finner utskottet fortfarande tala emot ett

tillstyrkande af detsamma.

I fråga om arrendatorers valrätt till Andra Kammaren stadgas uti

§14 riksdagsordningen, att sådan valrätt tillkommer eu hvar i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigad man, som för lifstid

eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde,

ej understigande sextusen riksdaler. Genom den sålunda stadgade begränsning,

att arrendator, för att ega valrätt, skall för tid af minst fem

år arrendera jordbruksfastighet, har grundlagsstiftaren uppenbarligen

haft för afsigt förekomma, att arrendeaftal af mera tillfällig beskaffenhet

och af helt kort varaktighet skulle grundlägga valrätt; och har lagstiftaren

dervid utgått från den förutsättningen, att endast de arrendeaftal,

i fråga om hvilka tiden vore på förhand bestämd och utsträckt

till en följd af år, gåfve åt arrendatoren den sjelfständiga ställning,

att valrätt borde honom tillerkännas.

Vid 1888 års riksdag väckte herr Oskar Erickson i Andra Kammaren

motion (n:o 6), innefattande förslag bland annat derom, att den

arrendetid, som betingade valrätt för arrendatorer, skulle nedsättas till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o lö.

tre år, samt att valrätt skulle tillkomma äfven den, som under minst tre

år på arrende innehaft jordbruksfastighet till visst, i motionen angifvet

taxeringsvärde. Om än — anförde motionären i sin motivering till förslaget

— grundlagens mening vore, att den arrendator, som arrenderade

fastighet på obestämd tid med skyldighet att afträda arrendet efter viss tids

uppsägning, skulle hafva rösträtt vid val till riksdagsman, derest han

vid valet innehaft arrendet i minst fem år, hade likväl tillämpningen af

detta stadgande beträffande dylika arrendatorer visat sig olika. Sålunda

hade ofta händt, att arrendatorer, som innehaft sina arrenden vida

längre än fem år, men hvilkas arrendekontrakt ej innehölle bestämmelse

om viss arrendetid, uteslutits från valrätt.

Det af herr Erickson sålunda väckta förslag afstyrktes af konstitutionsutskottet

(utlåtandet n:o 3), hufvudsakligen på den grund, att den

förutsättning, som afsåges med ifrågavarande vilkor om en viss på

förhand bestämd längre arrendetid, nemligen arrendatorns sjelfständig^

ställning, skulle bortfalla, om arrendetiden förkortades eller vilkoret i

öfrigt eftergåfves. Detta afstyrkande blef af kammaren bifallet. Under

åberopande af samma skäl, som uti nyssnämnda motion blifvit anförda, har

lierr Erickson framlagt det förslag, som nu föreligger till behandling.

Genom detta förslag afser sålunda motionären, att stadgandet derom, att

arrendetiden på förhand skulle vara bestämd till minst fem år, borde

bortfalla, så att, äfven om arrendetiden vore obestämd eller aftalad med

hänsyn till förhållanden, hvilkas långvarighet ej. kunde på förhand bestämmas,

såsom t. ex. en boställsinnehafvares tjenstetid, valrätt skulle

för arrendatorn i allt fall inträda, så fort han innehaft arrendet i fem

år, och sedermera bortfara, så länge han vid arrendet bibehölles.

Ehuru utskottet icke kan dela motionärens mening derom, att det

skulle vara med innehållet uti § 14 riksdagsordningen, såsom detta

lagrum nu lyder, öfverensstämmande, att den .arrendator, som innehaft

ett arrende i fem år och detsamma fortfarande innehade, skulle ega

valrätt vid riksdagsmannaval till Andra Kammaren, äfven om arrendetiden

icke på förhand vore bestämd för tid af minst fem ar, anser

utskottet emellertid att en förändring uti nämnda lagrum i syfte att

lagfästa en bestämmelse i nyss angifna och af motionären åsyftade

rigtning är af goda skäl betingad. Då ett arrende fortgått så lång; tid

som fem år, kan det nemligen icke betraktas vara af en meia tillfällig

beskaffenhet; och den arrendator, som, ehuru arrendetiden varit obestämd,

qvarsutit vid arrendet så länge som fem år, bör skäligen kunna

anses hafva en lika sjelfständig ställning, som om arrendetiden varit

på förhand bestämd till samma tidrymd som den nyssnämnda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

På grund af livad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

l:o) att a) herr Mankells motion,

b) herr Peterssons motion,

c) herr Waldenströms motion och

d) herr Johanssons motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

samt

2:o) att med anledning af herr Ericksons motion Riksdagen

till hyllande för vidare grundlagsenlig behandling

antager följande förslag till förändrad

lydelse af

Riksdagsordningen.

§

Nuvarande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun,

der han bosatt är, en hvar i

kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad man, hvilken antingen

eger eller med stadgad åborätt

innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde

af minst ett tusen riksdaler

eller för lifstid eller för minst fem

år arrenderar jordbruksfastighet till

taxeringsvärde, ej understigande

sextusen riksdaler, ellejr ock erlägger

till staten bevillning för en

till minst åttahundra riksdaler uppskattad

årlig inkomst.

Stockholm den 28 april 1891.

14.

Föreslagen lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun,

der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad man, hvilken

antingen eger eller med stadgad

åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde

af minst ett tusen riksdaler;

eller för lifstid eller för minst

fem år arrenderar, eller under minst

fem år näst före valet arrenderat

och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde, ej

understigande sextusen riksdaler,

eller ock erlägger till staten bevillning

för en till minst åttahundra

riksdaler uppskattad årlig inkomst.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Bill. till llihcl. Prat. 1891. 3 Smil. 10 Käft.

*

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Reservationer:

af herr Bergius, beträffande andra punkten:

»Då jag håller före, att liufvudgnmderna för valrätt till Riksdagens

Andra Kammare för närvarande böra lemnas orubbade, och det vid

sådant förhållande icke synes mig vara skäl att rörande detta ämne

vidtaga en grundlagsändring af så speciel natur och ringa betydelse,

som den af herr Erickson ifrågasatta, hvilken, enligt min uppfattning,

icke heller är att anse såsom »högst nödig eller nyttig», hemställer jag

att herr Ericsons motion icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd»;

af herr Ljungman, som ansett att utskottet bort tillstyrka bifall

till herr F. G. Peterssons motion;

af herrar G. Elowson, J. Bengtsson, And. Gast. Björkman, N. Boström,

M. Dalm, W. Valilin, J. E. Wikstén, livilka hafva förenat sig om

följande yttrande och hemställan:

»Om ock de bestämmelser, hvilka uti 14 § af nu gällande riksdagsordning

blifvit faststälda, såsom vilkor för utöfvande af valrätt vid

riksdagsmannaval må hafva vant väl afvägda och afpassa de efter de

förhållanden, som voro rådande vid tiden för riksdagsordningens antagande,

så har likväl sedan dess utvecklingen gått i en sådan retning,

att en stor del af den befolkning, hvilken i följd af sin ekonomiska

ställning befinner sig nedanför den gräns, som angifves af förutnämda

censusbestämmelser, numera visat sig ej mindre vara i besittning af

ökade kunskaper än ock hysa ett lifligt intresse för allmänna angelägenheter.

Kretsen af de medborgare, hvilka förstå att bedöma, hvad

som är för samhället gagneligt, och hvilka derjemte hafva god vilja att

verka för sitt fäderneslands sanna väl, har nemligen betydligt vidgats.

För den skull synes det, som skulle eu utsträckning af den politiska

rösträtten vara af rättvisa och billighet påkallad.

Beträffande vidden af nämnda utsträckning torde eu nedsättning

till hälften af nu faststälda censusbestämmelser i allmänhet anses tillrådlig.

Med afseende på bevillningsförordningens föreskrifter om det

lägsta inkomstbelopp, som må till beskattning uppföras, borde emellertid

valrätt på grund af inkomst af kapital eller arbete icke inträda för

lägre inkomst än 500 kronor (riksdaler).

Med afseende på de förslag, hvilka blifvit fram stöld a. af herr J. A.

Johanson i Strömsberg (motion n:o 131) och herr V. Erickson i Bjers
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

bro (motion n:o 165), anses såsom rigtigt, att valrätt bör tillerkännas

dels åt egare af byggnad »på ofri grund», såvidt byggnadens taxeringsvärde

uppgår till minst 500 kronor (riksdaler), dels ock åt innehafvare

af arrende på obestämd tid, så snart arrendet fortgått i minst

fem år och ännu fortgår, samt den arrenderade jordegendomens taxeringsvärde

uppgår till minst 3,000 kronor (riksdaler).

De nya valmän, hvilka skulle tillkomma såväl genom den föreslagna

nedsättningen af de för valrätts utöfvande bestämda förmögenhetsvilkoren

som ock genom tillerkännande af valrätt åt egare af byggnad

på annans mark samt åt vissa innehafvare af arrende på en obestämd

tid, som vanligen är beroende af en annan persons lifstid eller

tjenstetid, skulle helt visst till samhällets gagn och båtnad förstärka

de redan befintliga valmansgrupperna.

På grund häraf hemställes, att Riksdagen ville såsom Infilande till

vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förändrade lydelse af

§ 14 i riksdagsordningen:

§ 14. Valrätt tillkommer inom den kommun, der lian bosatt är,

en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man,

hvilken antingen egen eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom

på landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst fem hundra

riksdaler eller egen på annans mark belägen byggnad till nämnda taxeringsvärde

eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar eller under minst

fem är näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde, ej understigande tre tusen riksdaler, eller

ock erlägger till staten bevillning för eu till minst fem hundra riksdaler

uppskattad årlig inkomst»;

af herr Hedin: »Jag delar den af en motionär, herr Manke!!, yttrade

åsigt, att hvarje census för politisk rösträtt bör afskaffas. Då emellertid

nämnde motionärs förslag ej vunnit något understöd, har jag förordat,

såsom öfvergångsåtgärd, det af herr P. Gr. Petersson i Brystorp väckta

förslag med den ändring, att ordet finan’ utbytes mot ''person’»; samt

af herr Johnsson, som ansett sig böra hemställa, att Riksdagen

med anledning af i ämnet väckta motioner må såsom hvilande för

vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändring af

§ 14 riksdagsordningen:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen

eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst fem hundra riksdaler

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

eller eget på annans mark belägen byggnad till nämnda taxeringsvärde,

eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar, eller under minst fem

är näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde ej understigande tre tusen riksdaler eller ock erlägger

till staten bevillning för en till minst fem hundra riksdaler uppskattad

årlig inkomst.

t

i

f

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.