Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§ 60, 65 och 15 riksdagsordningen.

1891-04-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1891:4, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§ 60, 65 och 15 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

1

\

N:o é.

Ank. till Kiksd. kansli den 7 april 1891, kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af §§ 60, 65 och 15 riksdagsordningen.

Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet öfverlemnad

motion, n:o 178, har herr P. Andersson i Högkil föreslagit:

att i stället för sista stycket i § 60 riksdagsordningen må införas:

Omröstning skall ske öppet efter namnupprop. Befinnas rösterna

lika delade, afgöre talmannen;

att senare delen af § 65 riksdagsordningen »för att vid sådan

omröstning--------genast förstöras» må ändras och

erhålla följande lydelse:

Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa befinnas lika

delade, afgöre talmannen i Andra Kammaren; samt

att i sammanhang dermed § 75 riksdagsordningen erhåller följande

lydelse:

Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar; iakttages

etc. etc. likasom förut.

Vid 1889 års riksdag framstälde herr Andersson ett med förenämnda

till alla delar lika lydande förslag till ändring af ofvannämnda

paragrafer i riksdagsordningen. Till stöd för den föreslagna ändringen

framhöll motionären vid detta tillfälle liksom uti ifrågavarande motion

hufvudsakligen, hurusom karakteren af Riksdagens förhandlingar vore

Bih- till Piksd. Prof. 1891. 3 Sami. 4 Käft. (N:o 4).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

den, att de skulle vara offentliga. Riksdagstrycket vore tillgängligt

för allmänheten, diskussionen inom kamrarna vore offentlig, och allt,

som derunder yttrades, förvarades i protokollen; men vid det slutliga

afgörandet af en stridsfråga kunde riksdagsmannen dölja sig bakom

den slutna voteringssedeln och insvepa sig i ett hemlighetsmakeri, som

stode i uppenbar strid med karateren af en fullständig offentlighet.

Att öppet och ärligt uttala sin öfvertygelse vore kärt för hvarje sjelfständig,

redbar och tänkande man; för riksdagsmannen vore det en

skyldighet. Man borde derför sätta honom i tillfälle att äfven vid

omröstningar öppet afgifva sin röst och visa, att det hos honom funnes

en man bakom ordet, Det allt mer ökade intresse, hvarmed allmänheten

omfattade Riksdagens förhandlingar, berättigade densamma till att

kunna erhålla fullständig kännedom så väl om det sätt, hvarpå besluten

inom riksdagen tillkomme, som ock om hvarje särskild riksdagmans

åsigter i de på dagordningen stående frågorna. Enligt motionärens

förmenande hade allmänna opinionens kraf på öppen omröstning inom

riksdagen år från år ökats och komme fortfarande att ökas. Dessutom

hade nyssnämnda omröstningssätt häfd i åtskilliga, af motionären uppgifna,

främmande stater och hade der på ett tillfredsställande sätt

bestått profvet.

Uti sitt utlåtande i anledning af berörda vid 1889 års riksdag

väckta motion påpekade konstitutionsutskottet, att motioner med samma

syftemål efter år 1866 framstälts vid ej mindre än nio riksdagar utan

att någonsin hafva vunnit understöd af konstitutionsutskottet eller bifall

af någon af Riksdagens kamrar. Derjemte erinrade utskottet, hurusom

vid frågan föregående behandling hufvudsakligen blifvit framhållet.

Äfven om ur rent teoretisk synpunkt åtskilliga skäl kunde anföras

för det öppna omröstningssättet, såsom det naturligaste och mest

manliga, måste likväl frågan bedömas förnämligast ur synpunkten af

dess praktiska gagn för det allmänna. Företräde torde då böra tillerkännas

det nu stadgade omröstningssättet, som i vida högre grad än

det föreslagna gjorde det möjligt för en representant att, oberoende af

hvarje påtryckning, som i mera grannlaga och ömtåliga frågor kunde

tänkas inverka på en i allmänhet sjelfständig man, fatta sitt beslut

endast på grund af egen öfvertygelse, om denna ock vore stridande

mot deras, med hvilka han vanligen är liktänkande, eller mot den

mening, som för tillfället ville gälla såsom den allmänna. Ett uppdrag,

så omfattande som representantens, måste gifvas af förtroende

till och kännedom om representantens karakter och tänkesätt i allmänhet,

icke allenast på grund af den visshet, man kunde ega om hans

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

3

röst i en eller annan fråga. För öfrigt antoge i en mängd vigtiga

frågor debatterna i kamrarne karakteren af öppen omröstning. Den

tidsbesparing, som undersundom väntades blifva en följd af det öppna

omröstningssättet, vore tvifvelaktig, enär det snarare kunde antagas,

att representanterna då vida mer än hittills skulle anse sig böra särskilt

motivera, hvarför de deltagit i det ena eller andra beslutet.

Detta skulle otvifvelaktigt blifva händelsen, om en ledamot i följd af

skäl och upplysningar, framstälda under öfverläggningen inom'' den

kammare, han tillhörde, skulle finna sig pligtig att frångå en mening,

för hvilken han röstat inom utskott, förutsatt att han icke, just på

grund af den öppna omröstningen, ansåge sig tvungen att, för undvikande

af beskyllningen om bristande fasthet i grundsatser, vidblifva

en mening, hvars rigtighet han fått giltiga skäl att betvifla. Hvad som

till stöd för den öppna omröstningen åberopats från förhållandet inom

utländska nationalrepresentationer, kunde först då tillerkännas någon

egentlig vigt, om det ådagalades, att den främmande plägseden med

fördel läte tillämpa sig på våra förhållanden. I allt fall hade det icke

visat sig, att det hos oss häfdvunna omröstningssättet medfört några

olägenheter. Särskilt berättigade icke det sätt, hvarpå svenska folkets

ombud hittills utöfvat Riksdagens beslutanderätt, till det påståendet,

att en öfvergång till den öppna omröstningen vore af behofvet påkallad.

Beträffande dessutom det föreslagna sättet för frågors afgörande,

när rösterna befunnes lika delade, så syntes detta sätt vara

mindre lämpligt, vid det förhållande att talmännen utnämnas af

Konungen.

Såsom ofvan nämnts, har frågan, huruvida den nu föreskrifna

slutna omröstningen bör utbytas mot öppen omröstning, efter den nya

representationsordningens genomförande upprepade gånger varit föremål

för behandling inom riksdagen. Vid samtliga dessa tillfällen har

konstitutionsutskottet hemstält, att de i ämnet väckta motionerna icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och båda kamrarne godkänt

hvad utskottet sålunda föreslagit. I Första Kammaren har utskottets

hemställan endast vid två riksdagar föranledt omröstning,

nemligen vid riksdagen år 1873, då utskottets hemställan bifölls med

76 röster mot 25, och år 1882, då den bifölls med 79 röster mot 15.

I Andra Kammaren bär utskottets hemställan bifallits utan omröstning

vid riksdagarne åren 1879, 1884 och 1885 samt efter omröstning vid

riksdagarne åren 1867, med 65 röster mot 52, 1873 med 107 röster

mot 55, 1875 med 65 röster mot 42, 1881 med 112 röster mot 53,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o å.

1882 med 123 röster mot 53, 1886 med 92 röster mot 32, samt slutligen

vid 1889 års riksdag med 109 röster mot 78, Indika afgåfvos för

ärendets återremittering till utskottet.

Med afseende å hvad sålunda tillförene blifvit af utskottet mot

förevarande förslag anfördt, och då kamrarnes upprepade beslut i frågan,

enligt utskottets åsigt, otvetydigt hänvisa på en afgjord obenägenhet

hos Riksdagen att öfvergå till det öppna omröstningssättet samt

det icke lärer få antagas, att Riksdagens vid så många tillfällen — och

sista gången ej längre tillbaka än år 1889 — uttalade mening i förevarande

ämne undergått någon förändring, anser sig utskottet -sakna

anledning att föreslå en grundlagsändring i det af motionären angifna

syfte, hvarför utskottet hemställer,

att herr Anderssons förevarande motion icke

måtte föranleda någon. Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1891.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Hedin, som väl önskar införande af öppen omröstning,

men ej kan gilla förslaget att vid paria vota öfverlemnas afgörande

röst åt talmannen;

af herrar Vahlin och Nilson.

STOOKHOIJH, F. A. NYMANS EFTERTRÄDARE, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.