Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

1891-04-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1891:6, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd, kansli don 9 april 1891, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande.., i anledning af väckta motioner om

ändrad lydelse af §§ 17, 24 och 25 riksdagsordningen.

Vid innevarande riksdag hafva inom kamrarne blifvit väckta tre,

till konstitutionsutskottet hänvisade, motioner, nemligen inom Första

Kammaren, n:o 35, af herr Adelsköld, och inom Andra Kammaren, n:o 2,

af herr Beckman, och n:o 169, af herr G. Ericsson från Stockholm, i hvilka

förslag till ändringar i riksdagsordningen framställas, i syfte att betrygga

rätten för flertalet af valmännen inom de särskilda valkretsarna

att bestämma utgången af riksdagsmannaval.

I nämnda motioner föreslås

af herr Adelsköld:

att § 17 i gällande riksdagsordning gifves följande förändrade

lydelse:

§ 17.

Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval tillkomme hvarje röstande

en röst. För att vara vald till ledamot i Andra Kammaren fordras

vid omedelbara val att hafva erhållit minst hälften utaf de afgifna

rösterna samt minst en fjerdedel af de i röstlängden inskrifna väljares

antal, skolande, om ett sådant antal röster icke tillfaller någon, nytt

val anställas, hvarvid den är vald, som erhållit de flesta af de då afgifna

rösterna.

Bill. till Riksd. Prof.. 1891. 3 Sand. 6 Höft. (N:o 6).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Vid medelbara val fordras för att vara vald till ledamot af Riksdagens

Andra Kammare minst hälften af elektorernas röster, skolande,

derest sådant rösteantal vid valet icke uppnås, men mer än halfva antalet

elektorer dervid är tillstädes, nytt val genast anställas, hvarefter den

är vald till riksdagsman, som erhållit de flesta af de afgifna rösterna;

hvaremot, om icke mer än hälften af elektorerna vid första valet är

tillstädes och deltager i valet, nytt val skall utsättas och anställas, hvarvid

den är vald, som erhållit flesta antalet röster.

Skulle rösterna utfalla lika på flera personer, skall den till åi’en

äldste förklaras vald;

af herr Beckman — hvilkens motion tillika innehåller förslag till

ändringar i riksdagsordningen jemväl i andra afseenden — att Riksdagen

måtte antaga och till vidare grundlagsenlig behandling förklara

hvilande följande förändrade lydelse af nedanstående paragraf i riksdagsordningen

:

§ 25.

Befinnes vid riksdagsmannaval —----ogild.

Om vid elektors- eller riksdagsmannaval afgifna valsedlar förklarats ogiltiga

till mer än halfva antalet, och detta förhållande finnes inverka på valets

utgång, skall nytt val anställas.

Ogillas riksdagsmannaval i anledning af deröfver anförda besvär, skall

den profvande myndigheten förordna om anställande af nytt val, men icke må

annan än den vid valförrättningen utsedde af myndigheten förklaras för riksdagsman;
-

samt af herr Ericsson:

l:o att ur 17 § riksdagsordningen orden: »Den, som dervid erhållit

de flestes röster, vare lagligen vald, och skilje lotten emellan dem,

som erhållit lika röstetal», måtte utgå; samt

2:o att 24 § riksdagsordningen måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

»Vid val af riksdagsmän vare den eller de valde, som erhållit mer

än hälften af de afgifna rösterna. När ej hela det antal riksdagsmän,

som väljas skall, vid första omröstningen blifvit utsedt, läte valförrättaren

ofördröjligen företaga ny omröstning till utseende af den eller de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

återstående. Dervid må endast röstas mellan dem, som förra gången,

utan att vara valde, erhållit de flesta rösterna, till ett antal af två gånger

så många, som riksdagsmän då äro att välja; och äro de valde,

som då de flesta rösterna erhållit. Mellan lika röstetal skilje lotten.

Rösträtt vid — — — — sig inställer.»

Enligt herr Adelskölds förslag skulle således, för att vid val af

ledamot till Andra Kammaren någon må anses hafva blifvit utsedd till

riksdagsman, erfordras ej mindre att en viss del af de röstberättigade

i valet deltagit, än äfven att minst hälften af de afgifna rösterna tillfallit

samma person. I nära öfverensstämmelse med sistberörda fordran

innehåller herr Ericssons förslag, att vid val af riksdagsmän endast

den skall anses vald, som erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna,

och anser nämnde motionär, att i detta afseende samma bestämmelser

böra gälla för val såväl till Första som Andra Kammaren. I händelse

det efter dessa grunder förrättade valet ej blifvit afgörande, skall,

enligt båda motionärernas förslag, nytt val anställas, dervid den är

vald, som erhållit de flesta af de då afgifna rösterna. För dessa senare

val innehåller herr Ericssons förslag derjemte den särskilda bestämmelsen,

att dervid må röstas endast mellan dem, som, utan att hafva

blifvit utsedde, vid det föregående valet erhållit de flesta rösterna, till ett

antal af två gånger så många, som vid det senare valet skola väljas.

Herr Beckman afser med sitt förslag att förekomma, att riksdagsmannaval

skulle kunna få en utgång, som strede mot åsigten hos valmännens

flertal, derigenom att på grund af fel, begångna af de väljande, deras

röstsedlar måste i större utsträckning kasseras. Han föreslår i detta

afseende, att nytt val skall anställas, om vid elektors- och riksdagsmannaval

afgifna valsedlar förklarats ogiltiga till mer än halfva antalet, derest

nemligen detta förhållande finnes inverka på valets utgång. Derjemte

framställer han i samband dermed, att myndighet, som, i anledning af

anförda besvär öfver val, haft att pröfva desamma, ej må ega förklara

annan än den vid valförrättningen utsedde för riksdagsman, samt att

den profvande myndigheten skall förordna om anställande af nytt val,

i händelse riksdagsmannaval ogillas.

I öfrigt innehålla de framstälda förslagen ej någon annan förändring

i gällande stadganden, än att herr Adelsköld i stället för bestämmelsen

i § 17 riksdagsordningen, att lotten skall skilja mellan

dem, som vid elektors- och riksdagsmannaval erhållit lika röstetal, vill

hafva stadgadt, att i detta fall den till åren äldste skall förklaras vald.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Erfarenheten har, enligt utskottets åsigt, ej i någon mån visat

behofvet af en bestämmelse om, att vid riksdagsmannaval en viss del

af de röstberättigade skola hafva i valet deltagit, för att detta må

anses giltigt. Någon egentlig fördel synes ej heller kunna vinnas genom

ett dylikt stadgande, men deremot skulle det säkerligen medföra en

betydande olägenhet på grund af de många omval, som derigenom

skulle förorsakas; och kan utskottet derför ej tillstyrka bifall till hvad

herr Adelsköld i detta afseende föreslagit.

Hvad angår det i herrar Adelskölds och Ericssons motioner framstälda

förslag, att den första omröstningen vid riksdagsmannaval skulle

vara för valets utgång afgörande endast i de fall, då absolut majoritet

dervid uppnåtts, hafva framställningar i enahanda syfte varit föremål för

Riksdagens pröfning vid riksdagarne åren 1885 och 1887 på grund af

då väckta motioner (motioner i Andra Kammaren år 1885, n:o 143, och

år 1887, n:o 68, af herr C. J. Petersson i Eksebo), utan att vid dessa

tillfällen hafva vunnit understöd af konstitutionsutskottet eller bifall af

någondera af Riksdagens kamrar.

Ehuru ett riksdagsmannaval bör om möjligt blifva uttryck af

uppfattningen hos valmännens flertal, synes det likväl ej utskottet

lämpligt att, såsom motionärerna föreslagit, anställa nytt val, i händelse

vid ett riksdagsmannaval det visat sig, att ingen erhållit absolut majoritet.

Af ett sådant val synes nemligen framgå, att ingen af de vid

valet ifrågakomna af de väljandes flertal ansetts i främsta rummet böra

blifva valkretsens representant. Ett nytt val kunde visserligen understundom

gifva ett annat och med valkretsens åsigt bättre öfverensstämmande

resultat, än om, såsom enligt gällande bestämmelser, den,

som erhållit de flestas röster, omedelbart förklaras vald. De fall, då

detta kunde antagas blifva förhållandet, skulle likväl, enligt utskottets

åsigt, blifva jemförelsevis få, och den fördel, som af en dylik anordning

vunnes, komme säkerligen ej att uppväga den olägenhet, som

deraf skulle uppstå. Det antal fall, då omval på denna grund finge

företagas, blefve nemligen mycket stort redan efter nuvarande förhållanden

att döma, och det komme uppenbarligen att efter förändringens

genomförande än ytterligare stegras.

Ett antagande af hvad motionärerna föreslagit skulle för öfrigt ej

heller medföra trygghet för att det senare valet komme att gifva ett

säkert uttryck för majoritetens inom valkretsen mening. Beträffande

herr Adelskölds förslag torde detta få anses uppenbart, då enligt detta

valet vid den senare omröstningen vore i alla afseende!! lika obegränsadt

som vid den föregående. Enligt herr Ericssons förslag skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

visserligen vid det senare valet omröstning endast få ske mellan dem,

som förut fått de högsta röstetalen, till dubbla antalet af dem, som

skola väljas; men det kan dock, såsom konstitutionsutskottet vid föregående

tillfällen anfört, inträffa att t. ex. i en stad, som har att utse

två riksdagsmän, 1,000 valmän deltaga i valet, och att dervid af de

fyra personer, som då komma under omröstning, A. erhåller 900, B. och

C. hvardera 450 och D. 200 röster. Dessutom lemna förevarande förslag

obeaktade just de hithörande förhållanden, i fråga om hvilka, enligt

utskottets åsigt, en rättelse företrädesvis hade bort sökas. Trots densamma

skulle de olägenheter väsentligen komma att qvarstå, som visat

sig deri, att ett flertal af de valberättigade helt och hållet kunna uteslutas

från att inverka på valets utgång derigenom, att deras afgifna

röster blifva kasserade på grund af ett af de väljande begånget, ofta ganska

ursäktligt misstag. Det är nemligen gifvet att vid beräkning af den enligt

förslagen erforderliga, absoluta majoriteten icke några andra röster

finge räknas än de, som af valförrättaren eller den högre myndigheten

blifvit godkända, och att det således fortfarande kunde inträffa, att en

obetydlig minoritet bestämde valets utgång. Hvad särskildt herr Ericssons

förslag angår, skulle genom dettas antagande ställningen ej blifva

synnerligen förbättrad för majoriteten, äfven om nytt val uti dessa fall

komme att anställas. Då nemligen valmännen vid det nya valet endast

finge välja på ett visst antal af dem, som vid den föregående

omröstningen erhållit röster, men majoriteten, hvars röster förklarats

ogilda, naturligtvis ej i någon mån medverkat till bestämmande af

mellan hvilka det således vid det senare valet skall röstas, så blefve

följden, att majoriteten vore inskränkt till att rösta på dem, som blifvit

uppstälda af minoriteten.

Då sålunda genom de af herrar Adelsköld och Ericsson i förevarande

afseende föreslagna ändringar i riksdagsordningen en betydlig

olägenhet skulle förorsakas genom den mängd omval, som deraf komme

att framkallas, utan att likväl vunnes säkerhet för att flertalets röster

skulle bestämma utgången af valen, samt då derigenom den olägenhet

ej kunde anses upphäfd, som uti ifrågavarande afseende uppväckt de väsentliga

klagomålen, finner utskottet sig ej kunna tillstyrka nämnda förslag.

Hvad beträffar de förslag, som innehållas i herr Beckmans motion,

så hafva deremot svarande förslag framstälts vid tre föregående riksdagar

(motioner i Andra Kammaren år 1887, n:o 52, af herr Hammarlund

och i Första Kammaren år 1888, n:o 40, och 1889, n:o 18, af herr von

Ehrenheim) utan att då hafva vunnit understöd af konstitutionsutskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

eller bifall af Riksdagen. Första Kammaren visade likväl genom sitt

beslut vid 1888 års riksdag, att den då gillade förslagets sjette.

Utskottet anser, att ett verkligt behof framträdt af en sådan

ändring i grundlagen, att ej en minoritet af de röstande må kunna

tillsätta riksdagsmän, ehuru omröstningen vid valet utvisat, att emot

denna minoritet står ett bestämdt flertal af valmännen, fastän detta

flertal på grund af något af detsamma vid valet begånget fel ej kunnat

bestämma dettas utgång. Rättelse i detta förhållande synes utan svårighet

kunna, på sätt motionären föreslagit, ernås genom anställande

af nytt val, i händelse mer än hälften af de afgifna rösterna vid första

omröstningen blifvit ogillade, och underkännandet af dessa röster inverkat

på valresultatet. Att meddela dylik bestämmelse äfven i fråga om elektorsval

är dock, enligt utskottets förmenande, ej nödigt, då sådana endast

i undantagsfall äro af beskaffenhet att dervid möjligen förekommande

oegentligheter inverka på riksdagsmannavalets utgång. Till vinnande

af större tydlighet torde derjemte herr Beckmans i förevarande

afseende framstälda förslag böra undergå en viss redaktionsförändring.

Herr Beckmans förslag, att, om riksdagsmannaval ogillas i anledning

af anförda besvär, den profvande myndigheten skall vara skyldig

förordna om anställande af nytt val och icke eger befogenhet att förklara

annan för riksdagsman än den vid valförrättningen utsedde, skulle

leda till, att om t. ex. en person erhållit mer än hälften af de afgifna

rösterna, men dessa utan laga skäl förklarats ogilda, en sådan origtig

kassering ej kunde af högre myndighet rättas, utan ett nytt val måste

anställas, som måhända kunde gifva ett helt annat resultat än det först

hållna. Om vidare eu valförrättare begått det felet att låta obehöriga

personer deltaga i riksdagsmannaval, skulle, äfven om det kunde utrönas,

på hvilken eller hvilka de obehöriga röstat, en sådan felaktighet

ej heller kunna afhjelpas på det enkla sättet, att de af obehöriga personer

afgifna röster af den profvande myndigheten ej togos med i beräkning.

Likaså skulle, enligt motionärens förslag, nytt val blifva behöflig!,

om valförrättare^ i följd af origtigt sammanräknande af rösterna,

förklarat annan person vald än den, som rätteligen erhållit de

flesta rösterna. Utskottet håller dock före, att under dylika förhållanden

den högre myndigheten bör ega befogenhet att undanrödja verkan af

det origtiga beslutet och förklara den vald till riksdagsman, som erhållit

de flestes röster. Den profvande myndigheten, som förklarar

annan för riksdagsman än den vid valtillfället utsedde, afgör ju endast,

hvilken bland de vid valet ifrågakomna, som enligt valmännens mening,

sådan den vid valtillfället kommit till uttryck, bör representera val
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

kretsen, och någon anledning att frånkänna vederbörande myndighet

denna befogenhet synes desto mindre förefinnas, som den nu föreskrift^

behandlingen af riksdagsmannaval ej kan sägas i något afseende hafva

varit egnad att gifva föreställning om något obehörigt intrång från

myndigheternas sida.

livad slutligen angår den af herr Adelsköld föreslagna förändringen

i § 17 riksdagsordningen, att vid lika röstetal den till åren äldste

skall förklaras vald, synes denna ej vara af behofvet påkallad, och

anser sig utskottet fördenskull böra afstyrka densamma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:

l:o) att herr Adelskölds motion icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda;

2:o) att herr Ericssons motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda;

3:o) att herr Beckmans motion icke måtte till annan

Riksdagens åtgärd föranleda än att Riksdagen till hyllande

för vidare grundlagsenlig behandling antager följande

förslag till förändrad lydelse af

Riksdagsordningen

§ 25.

Befinnes — — — — ogild.

Äro valsedlar till större antal än hälften ogilda och

finnes det inverka på valets idgång, varde nytt val anstäldt.

Stockholm den 9 april 1891.

På utskottets vägnar:

0. Bergius.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kmstitidionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Reserv atio ner:

af herr, Vahlin, beträffande andra punkten; samt

af herrar Bergius, Gilljam och Unger:

»Mot det af utskottet föreslagna tillägget till § 25 riksdagsordningen

få vi härmed anföra vår reservation. Ett liknande tillägg föreslogs

af en motionär vid 1887 års senare riksdagssammanträde och af

en annan motionär vid 1888 och 1889 års riksdagar. Förslaget afstyrktes

alla tre gångerna af utskottet och blef i sammanhang dermed afslaget

af båda kamrarne med det undantag, att Första Kammaren vid 1888

års riksdag, med afslag å utskottets hemställan, beslöt, att Riksdagen

skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ändringar i riksdagsordningen

i den af motionären anvisade rigtningen. — Till stöd för

vår uppfattning tillåta vi oss ur konstitutionsutskottets utlåtande n:o 8

för 1889 anföra följande:

»I anledning af en vid 1887 års till den 2 maj inkallade lagtima

riksdag väckt motion om tillägg till § 17 eller 25 riksdagsordningen,

af innehåll att, om vid elektors- eller riksdagsmannaval minst halfva

antalet af de afgifna rösterna kasserats, nytt val skulle anställas, yttrade

utskottet i sitt utlåtande n:o 4, att, ehuru utskottet erkände det oegentliga

deruti, att i följd af valsedlars ogillande en annan förklarades vald

till riksdagsman än den, hvilken valmännens flertal velat hugna med

sådant förtroende, utskottet likväl ansåge sig böra framhålla, att motionärens

syfte, att riksdagsmannavalen måtte blifva ett sant uttryck af

majoritetens bland valmännen åsigter, ej vunnes genom det af honom

framstälda förslaget. Det vore nemligen icke säkert, att de ogillade

valsedlarne afgifvits på samma person, eller att valet utan sådant ogillande

af röstsedlar inneburit ett uttryck af majoritetens åsigter.

»Detta yttrande eger, enligt utskottets förmenande, i hufvudsaklig

mån giltighet jemväl med afseende på föreliggande motion. Bifall till

deri föreslagna stadgande!! skulle nemligen hafva till följd, att, om ett

riksdagsmannaval utfallit t. ex. så, att A. erhållit 150 röster samt B. och

C. hvardera 100 röster, och någon anmärkning mot rösternas giltighet

icke förekommit, valet varder beståndande och A. utsedd till riksdagsman,

men att, i händelse de på B. och C. afgifna röster, i följd deraf

att dessa icke äro valbare, eller af annan orsak, förklarades ogiltiga, nytt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

val skall eg a rum. Enligt utskottets uppfattning förefinnes icke något

skäl till olika förfaringssätt i dessa två fall. Har åter majoriteten af

valmännen gifvit sina röster åt en person, som icke varit valbar, synes

denna omständighet icke ovilkorligen böra medföra rätt för dem att vid

ett nytt val uttrycka sin åsigt om, hvilken person i den först valdes

ställe bör till riksdagsmannakallet komma i fråga. En viss grad af

vaksamhet måste nemligen alltid iakttagas af den, som vill tillgodonjuta

en rätt, och vid en så vigtig handling som riksdagsmannaval

synes denna pligt icke kunna efterlåtas. Finnes något lifligare intresse

för valet bland de röstande, torde det i allmänhet icke erbjuda synnerligen

stora svårigheter att förvissa sig om, huruvida den, åt hvilken de

vilja gifva sina röster, är valbar. Går alltså valmannen till sitt värf,

utan att hafva förskaffat sig visshet härutinnan, eller äfventyra!- han

sin röst, oaktadt han har anledning att känna sig tveksam, torde det

icke vara oberättigadt, att de, som förfarit med större omtänksamhet,

äfven blifva bestämmande vid valet. Majoritetens inflytande på riksdagsmannavalen,

såvida detsamma är beroende af valmännens kännedom

om deras valbarhet, som komma under omröstning, kan derför,

utan lagstiftningens hjelp, i de flesta fall betryggas derigenom, att valmännen

med mera sjelfständighet och intresse förbereda sig på denna

förrättning. I den mån vårt folk utvecklar sig i politiskt afseende,

skola äfven de nämnda egenskaperna allt mer verka derhän, att vid

riksdagsmannaval!! majoritetens mening blifver gällande.

»Detta syftemål, om det genom lagbestämmelser skall vinnas,

synes öfverhufvud icke kunna uppnås, såvida icke till de af motionären

föreslagna stadganden jemväl meddelas föreskrift om absolut majoritet.

Denna grundsats tillämpas visserligen nu vid landstingsmannavalen på

det sätt, att, om ingen vid första omröstningen erhållit mer än hälften

af de afgifna rösterna, ny omröstning skall anställas emellan dem, som

erhållit de flesta rösterna, till dubbla antalet af dem, som skola väljas,

dervid den är vald, som vid den senare omröstningen fått de flesta

rösterna, således icke ovilkorligen mer än hälften; men för öfrigt är

principen om absolut majoritet i det hela främmande för vårt valsätt.

Ehuru utskottet, såsom redan blifvit antydt, delar motionärens åsigt

om önskvärdheten af att riksdagsmannaval^! måtte blifva ett uttryck

af uppfattningen hos valmännens flertal, anser utskottet sig likväl icke

böra tillstyrka en lagbestämmelse om absolut majoritet vid ifrågavarande

val. Ty, såsom utskottet framhöll i sitt vid 1885 års riksdag

afgifna betänkande n:o 9 i anledning af en då väckt motion, som afsåg

tillämpning vid riksdagsmannaval af det vid landstingsmannaval före
Bih.

till Riksd, Prof. 1891. 3 Sami. 6 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

skrilla valsätt, hvarken kan eller bör det åsyftade önskningsmålet vinnas,

så att säga, på konstladt sätt — genom att tvinga valmännen att

rösta på andra, än de sjelfve vilja. Dessutom skulle en dylik föreskrift

tvifvelsutan ofta föranleda omval och dermed förenade olägenheter.»

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.