Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande. N:o 7

1891-04-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1891:7, Konstitutionsutskottets Utlåtande. N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande. N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1891, kl. 7 e. ra.

Konstitutionsutskottets utlutande, i anledning af väckt motion med

förslag till lag om val till Riksdagens Åndra Kammare.

Uti en inom Andra Kammaren vackt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, n:o 1, framhåller herr Beckman, bland annat, att det var ur

alla synpunkt^ naturligt och berättigadt, att lagstiftaren med grundlags

helgd omhägnade de vigtigaste stadgandena rörande riksdagsmannaval.

Då emellertid en mängd både för valmännen och valförrättaren högst nödiga

föreskrifter icke voro af den betydenhet, att de fort)enade en plats i sjelfva

grundlagen, sökte man, när riksdagsordningen antogs, undgå olägenheten att

belamra grundlagen med allt för många detaljer, icke genom den nära

liggande utvägen att jemte grundlagen stifta en vallag, utan dels genom eu

beklaglig knapphändighet, dels genom en i vissa afseenden mindre lycklig

hänvisning till kommunallagarne. Beklagliga följder af den gällande lagstiftningens

brister hade emellertid framträda och man syntes nu allmänt

vara på det klara med, att lagstiftningen bör ingripa för att undanrödja

det rådande osäkerhetsförhållandet. Man ansåge det vara lika oklokt som

ovärdigt, att valmännens rättigheter äfventyrades i följd af oklara eller

olämpliga valbestämmelser, eller i följd af valförättarens missförstånd och försummelser.

Deremot hade man ännu icke kommit till enighet om rätta

sättet att rada bot för missförhållandena, såsom de många förslagen i olika

riktning utvisade. För sin del anser motionären att, å ena sidan, man ej

bör ur grundlagen utflytta alla bestämmelser om val, då det är af största

betydelse, att valet af folkrepresentanter i sina vigtigaste delar omgärdas

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 3 Samt. 7 Käft. (N:o 7.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

af grundlagens helgd. A andra sidan bör man ej heller åtnöja sig med

ett förtydligande och fullständigande af riksdagsordningen, då detta skulle

ovilkorligen just medföra nödvändigheten af ett inrymmande i grundlagen

af en mängd detaljerade föreskrifter, som, huru behöfliga de i och för sig

äro, dock icke kunna försvara sin plats i en sådan urkund som en grundlag.

Våra valförhållanden böra derför ordnas så väl genom en revision af grundlagen

som genom en särskild vallag, hvilken, då den på grund a!'' beskaffenheten

af bestämningarnes natur ovilkorligen hör göras till föremål för lagstiftning

af Konung och Riksdag gemensamt, bör vara af civillags natur. Affattande!

af en sådan lag synes motionären vara förbundet med så stora svårigheter,

att de knappast kunna lösas utan regeringens initiativ, och han framhåller

derför, att Riksdagen bör ingå till Kongl. Maj:t med anhållan, att

Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta en vallag att föreläggas Riksdagens pröfning,

ehuru han af formella skäl ansett sig böra i största korthet° formulera de

bestämmelser, hvilka synas honom böra inflyta i en vallag. På grund häraf

har motionären för Riksdagen framlagt följande förslag:

Lag om val till Riksdagens Andra Kammare.

I fråga om val till Riksdagens Andra Kammare skola, jemte hvad

grundlag derom innehåller, tillämpas följande stadgande:

1. Vid val för hela riket till Andra Kammaren samt vid städernas

indelning i valkretsar skall folkmängden, efter senast för hela riket kända

officiella uppgifter, läggas till grund för valkretsindelningen och för det

antal riksdagsmän, den stad, som utgör sjelfständig valkrets, eger välja;

deremot skall, derest riksdagsman för Andra Kammaren afgår, innan den

tid tilländalupit, för hvilken han blifvit vald, till grund för det vid sådan

ledighet förrättade val läggas folkmängden vid den löpande treårsperiodens

början.

2. Till efterrättelse vid valet tjenar kommunens röstlängd, som uppgöres

enligt de i kommunallagarne meddelade föreskrifter och i hvilken särskild

anteckning skall ske om dem, som äro röstberättigade vid val af ledamot

i Riksdagens Andra Kammare.

Vid namnet å en hvar, som häftar för oguldna kommunalutskylder till

den kommun, der han är bosatt, skall anteckning göras med angifvande af

det år, för hvilket utskylderna icke äro betalda.

3. Kommer någon tillstädes vid sjelfva valet och yrkar, att han bort

såsom röstberättigad upptagas i längden, vare honom, ändock han icke gjort

anmärkning mot längden, på sätt i kommunallagarne stadgas med afseende

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

3

på vallängds justering, och äfven om han först vid sjelfva valet styrker

sig hafva erlagt till äfventyrs oguldna utskylder, dock obetaget att få sitt

yrkande före förrättningens slut pröfvadt, på landet af kommunalstämmans

ordförande och i stad af magistraten på tid, som icke verkar hindrande för

valets fortgång.

Missnöje mot beslut, hvilket å valdagen meddelas, i fall, som i denna

paragraf afses, må fullföljas i den ordning kommunallagarne stadga i fråga

om anmärkning mot röstlängd, dock utan att valet deraf uppehälles.

4. Efter valet framstäf anmärkning mot vederbörligen justerad röstlängds

uppgifter i fråga om mantalsskrifningsort och oguldna utskylder må

icke till pröfning upptagas.

5. Den kungörelse om valet, hvilken det jemlikt riksdagsordningen

åligger valförrättare att utfärda, skall, utom uppgift å tid och ort för

valet, vid omedelbara val äfven meddela tiden för valförrättningens afsilande

genom rösternas sammanräkning; och skall å landet genom valförrättarens

försorg exemplar af kungörelsen tillställas kommunalstämmornas

ordförande.

6. Till elektor och elektorssuppleant kan endast väljas den, som

inom den kommun, för hvilken valet sker, är röstberättigad vid val af riksdagsman.

Val af elektorer och deras suppleanter förrättas med slutna sedlar.

Inträffar för elektor sådant hinder, att han ej kan vid val till riksdagsman

sig inställa, åligger det honom att derom ofördröjligen underrätta

den efter röstetal närmast i ordning varande suppleanten.

7. Valförrättningen eger rum för öppna dörrar. Ej må vid valförrättning

tal hållas eller tryckta eller skrifta upprop till de väljande tillåtas

inom vallokalen eller andra anslag der uppfästas än de, som valförrättaren

kan finna nödiga för att förebygga ordningens störande eller uppehåll

vid valet.

8. Röstsedel skall af den väljande sluten aflemnas omedelbart till valförrättaren,

som ofördröjligen nedlägger densamma i jalurnan. Om aflemnandet

skall anteckning göras i röstlängden vid den röstandes namn.

9. De valmän, som å det klockslag, då valet skall enligt kungörelse

afbrytas eller sluta, instält sig i vallokalen eller, om utrymme der saknas,

å anvisad plats derintill, men ej då hunnit deltaga i valet, ega rätt att

aflemna sina röstsedlar.

10. Då alla i nästföregående paragraf omförmälda röstsedlar mottagits,

skall antingen sedlarnes uppräknande omedelbart vidtaga eller, der detta icke

kan ske, valurnan förseglas med valförrättarens sigill.

11. Röstsedlarnes uttagande ur valurnan och öppnande samt ro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

stenlås antecknande och sammanräkning skola försiggå i vallokalen inför

öppna dörrar.

12. Sedan uppläsningen och anteckningen afslutats och förekomna

anmärkningar mot valsedels giltighet pröfvats, samt sammanräkning egt ruin,

skola samtliga röstsedlar inläggas, de godkända för sig och de underkända

för sig, i omslag, hvilka omedelbart förses med valförrättares sigill. De

sålunda inlagda valsedlarne skola förvaras, till dess valet vunnit laga kraft

eller i händelse af besvär hlifvit upphäfdt.

13. Protokoll skall vid valet föras på vederbörande valförrättares

ansvar.

Valprotokoll skall innehålla uppgift å antalet röstande och afgifna

röster, de röster, som en hvar erhållit, och, om röstsedlar underkänts, antalet

underkända röster och skälet till deras kasserande.

14. Der flere kommuner å landet bilda eu valkrets med omedelbara

val, skall vid rösternas afgifvande inför kommunalstämmas ordförande protokollet

föras enligt särskild! af Kong! Maj:t faststäldt formulär, hvilket

kostnadsfritt tillställes kommunalstämmas ordförande. Då protokollen insändas

till vederbörande domhafvande, skola samtliga röstsedlar bifogas

protokollet.

15. Har vid den slutliga valförrättningen, då rösterna för hela valkretsen

skola sammanräknas, valprotokoll från en eller flere kommuner ej

i rätt tid inkommit, och kan detta på valets utgång öfva inflytande, skall

felande valprotokoll infordras, och ny dag för det slutliga valet utsättas.

16. Angående besvär öfver riksdagsmannaval är i riksdagsordningen

särskild! stadgadt.

Till den i maj månad år 1887 sammanträdande Riksdagen hade motionären

i en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 2, föreslagit, att Riksdagen

skulle ingå till Kong! Maj:t med anhållan om utarbetande af en vallag.

Motionen, som sedermera af Andra Kammaren förkastades, blef hänvisad

till ett tillfälligt utskott, hvilket beträffande densamma yttrade bland

annat: »I en fullständig kodifikation af alla de bestämmelser, som med ett

riksdagsmannaval ega sammanhang, borde naturligen inrymmas stadganden

om rösträtt och valbarhet. Men dessa stadganden äro af den konstitutionella

betydelse, att det ej bör kunna blifva tal om att rycka dem ur den grundlag,

der de nu hafva sin plats, för att insätta dem i en lag, som, låt vara

att den stiftades af Konung och Riksdag gemensamt, i allt fall icke i samma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande JS'':o 7.

5

man som en grundlag är skyddad för möjligheten af brådstörtade och omogna

förändringar. Lika olämpligt ur legislativ synpunkt vore att låta en särskild

vallag innehålla en amplifikation och förklaring af i grundlag (kvarstående

stadganden. I bästa fäll finge vallagen betydelse allenast af eu

kommentar till grundlagen; men det torde ock hända, att vid lagtolkningen

skiljaktighet mellan grundlag och vallag befunnes föreligga.»

Med afseende å de sålunda mot förslaget framstälda anmärkningar

anför motionären bland annat i föreliggande motion, att han på det bestämdaste

delar utskottets betänkligheter emot att ur grundlagen rycka sa

vigtiga bestämmelser som de, hviska röra valrätt och valbarhet. Deremot

syntes honom farhågan i afseende på upptagande af vissa bland dessa bestämmelser

både i grundlag och vallag mindre afsevärd. Någon den minsta

sannolikhet att lika lydande stadganden skulle komma att i vallagen ändras

utan förutgående ändring i grundlagen torde knappast finnas. Om de företoges,

skulle ju alltid grundlagens bud stå öfver vallagen; ändringen vore

således helt och hållet fåvitsk. Någon nödvändighet för grundlagsbestämmelsernas

intagande i vallagen förefunnes emellertid icke. För praktiskt bruk

af vallagen kunde redaktionella hänvisningar till grundlagen göra till fyllest.

Och redan genom en kodifikation af öfriga bestämmelser, jemte införandet

af de nya stadganden, som visat sig behöflig^, vore det väsentligaste

vunnet.

T likhet med motionären anser utskottet någon sannolikhet ej förefinnas,

att lika lydande, i grundlagen och vallagen upptagna stadganden skulle

komma att ändras i vallagen utan föregående ändring i grundlagen. Deremot

skulle det säkerligen vara att befara, att man genom stadganden i

vallagen sökte att förklara föreskrifter i grundlagen eller närmare bestämma

förhållanden, hvilka grundlagens stadganden nu afse att ordna. Detta bör

emellertid, jemlikt § 83 regeringsformen ej ske, utan på det sätt som vid ändringar

i grundlagen iakttagas bör. Att denna farhåga är berättigad synes redan

af det korta utkast till vallag, motionären lemnat. Detta skulle enligt hans

förslag hafva civillags natur, och dock förekomma deri flera stadganden,

som, enligt utskottets åsigt, kräfva beslut i den ordning, som om grundlagsändring

är stadgadt. Detta torde gälla åtminstone med afseende ä stadganden,

som innehållas i detsammas första, fjerde, femte, sjette och femtonde

punkter.

Under sådana förhållanden anser utskottet, att eu vallag af den beskaffenhet,

motionären afsett, skulle kunna medföra så betydande olägenheter,

att ett tillstyrkande af densamma bör ifrågakomma endast om synnerligen

tungt vägande skäl tala för införande af en dylik vallag.

Några sådana skäl synas emellertid ej förefinnas. De oegentligheter,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

som vid riksdagsmannaval framträdt, hafva, enligt utskottets åsigt, icke varit

af beskaffenhet, att de, i den mån de skulle anses påkalla förändrade stadgande^

ej skulle kunna utan stor svårighet afhjelpas genom förändringar,

förtydliganden eller fullständigande i vissa bestämda afseenden af de bestämmelser,

som nu ordna valförhållandena. Genom den år 1888 vidtagna förändringen

i 19 § riksdagsordningen, hvarigenom för valbarhet ej vidare skulle

erfordras att under minst ett år hafva egt rösträtt inom valdistriktet,

borttogs en af de bestämmelser, som väsentligen gifvit anledning till klagomål

i förevarande afseende. I en annan sådan bestämmelse har konstitutionsutskottet

vid innevarande riksdag i förslag till ändrad lydelse af § 25 riksdagsordningen

tillstyrkt en förändring, som, enligt utskottets förmenande,

likaledes i hög grad skulle förminska de berättigade klagomålen öfver oegentligheter

vid riksdagsmannaval. Af de många förslag, som i samma syfte vid

liera riksdagar framstälts utan att hafva kunnat vinna Riksdagens bifall,

synes man för öfrigt kunna sluta till, att Riksdagen ej ansett några mer

omfattande förändringar i de stadganden, som ordna hithörande förhållanden,

vara åt behofvet påkallade.

Enligt utskottets åsigt skulle dessutom antagandet af en utförlig vallag

icke vara egnad att minska de oegentligheter, som hafva sin grund uti fel

och försummelser, begångna af dem, som enligt riksdagsordningen förordnats

att ombesörja valen. Mot de många dylika oegentligheter, som motionären

i sin ofvan berörda motion år 1887 omnämnt, och till hvilka han i sin förevarande

motion hänvisar, skulle säkerligen blott ringa hjelp vara att vänta

af en vallag. Att en dylik lag ofta skulle gifva en god ledning i fråga om

de olika vid valen förekommande förhållandena, är uppenbart, men otvifvelaktigt

skulle dess detaljerade bestämmelser, i synnerhet för flertalet af kommunalstämmoordförandena,

erbjuda långt större svårigheter än de nuvarande att

till fullo iakttaga. Härigenom skulle ock anledning till ännu talrikare klagomål

än under nuvarande förhållanden kunna uppstå, i händelse en eller annan af

dessa bestämmelser vid ett val ej blifvit noggrant efterleta Att man med

allt skäl kan antaga att äfven fullt tydliga och detaljerade bestämmelser ej

äro tillräckliga att förekomma afvikelser från desamma, derpå synes den i

riksdagsordningen intagna bestämmelsen om formen för riksdagsmännens fullmagter

lemna ett upplysande exempel. Ehuru denna form är uttryckligen

faststäld, förekommer dock gång efter annan, att den icke iakttages.

Då sålunda, enligt utskottets åsigt, det skulle vara förenadt med stora

betänkligheter att antaga en vallag, sådan som motionärens förslag afser,

på grund af den ställning den komme att erhålla till de i grundlagen intagna

bestämmelserna om riksdagsmannaval; samt då dels behofvet af en dylik vallag

för genomförande af nödiga ändringar till förekommande af de oegent
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 7

ligheter, som vid riksdagsmannaval kan hafva framträdt, ej kan anses styrkt,

dels dessa oegentligheter efter antagande af en sådan lag säkerligen ej skulle

komma att förminskas, hemställer utskottet,

att herr Beckmans motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 april 1891.

På utskottets vägnar:

0. BERGRIS.

Reservationer:

af herrar Bergius, Gilljam och Unger beträffande viss del af motiveringen

;

af herrar Hedin, Elowson och Vahlin, som yrkat, att utskottet måtte

föreslå Riksdagen att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

ville låta företaga en revision af riksdagsordningens valbestämmelser och för

Riksdagen framlägga de förslag, som deraf kunde föranledas;

samt af herrar Bengtsson, Björkman, Boström, Johnsson och Wikstén,

som i likhet med utskottet icke funnit skäl förorda antagandet af särskild

vallag, men ansett sig böra hemställa, att Riksdagen med anledning af motionen

må såsom hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

förslag till ändring af § 17 riksdagsordningen:

Vid — — — — — — — röstetal.

Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna gällande

röstlängder, som böra innehålla anteckning om dem, Indika enligt 14 § valrätt

tillkommer. Dylik längd bör efter skedd kungörelse hållas för granskning

tillgänglig under minst fjorton dagar före valet och skall före dettas början

justeras. Anmärkning mot vederbörligen justerad längd må ej till pröfning upptagas.

Herr Dahn har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i ärendets

slutliga behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.