Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 12

1891-02-21 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:12, Lagutskottets Utlåtande N:o 12

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

N:o 12

Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1891, kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

gällande lagbestämmelser rörande äktenskaps afslutande

inför borgerlig myndighet.

»Från Andra kammaren kar lagutskottet fått emottaga en inom nämnda

kammare af kerr A. Olsson i Ornakärr väckt motion, n:o 69, så lydande:

I kongl. förordningen angående giftermål emellan kristen ock mosaisk

troskekännare den 20 januari 1863 är'' stadgadt, att äktenskap, kvarom uti

nämnda förordning omförmäles, skall i slägtingars eller andra vittnens närvaro

ingås inför magistrat i stad eller inför kronofogde å landet, ock uti

kongl. förordningen angående främmande troskekännare ock deras religionsutöfning

den 31 oktoker 1873 stadgas jemväl, kura korgerligt äktenskap

enligt nämnda förordning må utan föregående vigsel ingås, ock bestämmes

uti begge dessa förordningar, att borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap

må afslutas, vare i stad magistrat ock å landet kronofogde.

Häraf är således klart, att i stad magistrat ock på landet kronofogde

äro de borgerliga myndigheter, inför kvilka dessa äktenskap må afslutas,

men hvad som icke är klart eller tydligt, det är, huruvida magistrats befogenhet

i berörda ändamål är begränsad inom staden till de der kyrkoskrifne,

kvilka för äktenskaps afslutande sig kos magistraten anmäla, och

huruvida kronofogdes befogenhet att afsluta civiläktenskap sträcker sig

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 7 Samt. 7 Höft. (N:r 12).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

allenast till de personer, som äro kyrkoskrifna inom hans fögderi och i

sådant ärende vända sig till honom för att anlita hans embetsåtgärd.

Icke heller är i det fall, att qvinnan har sin kyrkoskrifningsort i

stad och mannen sin kyrkoskrifningsort på landet, stadgadt, huruvida det

borgerliga äktenskapet skall ingås inför magistrat eller kronofogde. Bestämmelse

för det fall, att qvinnan tillhör landet och mannen tillhör staden,

saknas äfven.

Efter hvad jag erfarit, råda olika meningar, huru författningen i detta

hänseende rätteligen skall tolkas. A ena sidan förfäktas den åsigt, att,

när begge kontrahenterna tillhöra stad eller dess område, magistraten i den

stad, der de äro kyrkoskrifna eller der bruden är kyrkoskrifven, anses

vara det enda rätta forum för äktenskapets ingående, och att när begge

kontrahenterna tillhöra ett visst fögderi eller om bruden är i detta fögderi

kyrkoskrifven, ingen annan än den kronofogde, som derinom har sitt

tjenstgöringsområde, är behörig att det borgerliga äktenskapet för dessa

kontrahenter afsluta. Å andra sidan drifves den satsen, att det må bero

på kontrahenterna sjelfve att för äktenskaps ingående vända sig till den

ena eller andra af dessa myndigheter, och att således de, som äro kyrkoskrifna

-i stad, kunna för sådant ändamål vända sig endera till magistrat

i någon stad eller till kronofogde någonstädes på landet, hvadan de personer,

som äro kyrkoskrifna på landet, kunna för borgerligt äktenskaps

afstötande anlita hvilken kronofogde och hvilken magistrat som helst.

Enligt denna åsigt skulle följaktligen magistrat i stad och kronofogde på

landet kunna utföra dessa förrättningar utan afseende derpå, huruvida kontrahenterna

tillhöra den ena eller andra jurisdiktionen. Giltigheten af

äktenskapet skulle bero endast derpå, att det vore ingånget inför magistrat

i någon stad eller inför kronofogde någonstädes på landet, oberoende deraf,

huruvida kontrahenterna i administrativt eller kyrkligt hänseende tillhörde

stads- eller landsförsamling.

Om än skäl kunna tala för författningarnas tillämpning i öfverensstämmelse

med såväl den ena som den andra af dessa olika åsigter, visar

likväl det sålunda anförda, att någon oklarhet eller otydlighet härutinnan

föreligger. Den tjensteförrättning, som de borgerliga myndigheterna härvid

hafva att utföra, är dock utan tvifvel af sådan vigt och betydelse, att det

ingalunda bör vara likgiltigt, huruvida det öfverlemnas den ena myndigheten

att fritt tolka författningen på ett sätt och den andra myndigheten

att likaledes ensidigt tolka den på ett annat. Begge de olika tolkningarna

af lagens bud kunna tydligtvis icke vara rigtiga. Det ena förfarings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

3

sättet måste anses stridande mot det andra, och. har borgerligt äktenskap

afslutats inför myndighet, som origtigt tillämpat lagens bestämmelser,

synes det under sådana förhållanden afskräde äktenskapet kunna anses

ogiltigt.

För att förebygga oegentligheter, att icke säga olagligheter, i detta

hänseende och för att undanrödja den osäkerhet, som derutinnan nu är

rådande, tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning, hvarigenom

stadgas icke allenast magistrats och kronofogdes befogenhet att inom eller

utom sitt tjenstgöringsområde afsluta borgerligt äktenskap, utan äfven

huruvida enskilda kontrahenter, som dylikt äktenskap vilja ingå, må anses

berättigade att, oberoende af den ort, som de i administrativt eller kyrkligt

hänseende tillhöra, vända sig för sådant ändamål till hvilken magistrat

eller kronofogde, de finna för godt att derom anlita.

Såsom motionären anmärkt, innehålla gällande bestämmelser rörande

äktenskaps afslutande inför borgerlig myndighet icke någon uttrycklig föreskrift

för hvarje af de fall, som i motionen omnämnas; och deraf kan förklaras,

att hos en eller annan kunnat uppstå tvekan i fråga om bestämmelsernas

tillämpning. Ett närmare begrundande af dessa föreskrifters innebörd torde

emellertid undanrödja en sådan tvekan. Utskottet vill i afseende härå erinra,

att analogin från bestämmelserna rörande afslutande af kyrkliga

äktenskap, äfvensom tillvaron af anmälningspligt för den myndighet, som

stadfästat ett civilt äktenskap, ställa utom allt tvifvel att, likasom valet af

vigningsorten är fritt för kontrahenterna i ett kyrkligt äktenskap med enahanda

anmälningsskyldighet för vigselförrättaren som den för borgerlig

myndighet stadgade, likaså står det öppet för dem, hvilka ämna med hvarandra

ingå civilt äktenskap, att, oberoende af kyrkoskrifningsorten, för

äktenskapets afslutande anlita hvilken kompetent statsmyndighet som helst.

Hvad vidare beträffar kronofogdes eller magistrats ifrågasatta behörighet

att utom tjenstgöringsområdct med laga verkan gifva ett civilt äktenskap

dess afskafning, har utskottet allenast att framhålla hurusom, då en förrättning

af berörda art är att anse som en akt af embetsutöfning, staten

tillägger densamma giltighet endast då den blifvit verkstäld inom det bestämda

verksamhetsområdet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

Då således gällande föreskrifter, enligt utskottets åsigt, icke böra

föranleda någon osäkerhet i deras tillämpande, föranlåtes utskottet hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 21 februari 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Stockholm, P. Palmquists Aktiebolags Boktryckeri, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.