Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 13

1891-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:13, Lagutskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

1

K: o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 26 febr. 1891, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af 25 § i förordningen om landsting den 21 mars

1862.

§ 25 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 lyder för närvarande

sålunda:

»Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting en ordförande,

hvilkens befattning skall fortfara intill nästa lagtima sammankomst.

Konungens befallningshafvande gifver i länskungörelserna tillkänna,

hvilken blifvit till ordförande förordnad.»

Vid 1884 års riksdag föreslog herr Axel Vidi. Ljungman uti en inom

Andra Kammaren väckt motion, n:o 21, att första punkten uti ofvan anförda

paragraf måtte erhålla följande lydelse: »Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima

landsting bland landstingsområdets till landsting smän valbara personer

en ordförande, hvilkens befattning skall fortfara intill nästa lagtima sammankomst.

»

Denna motion afstyrktes af lagutskottet och tillvann sig icke Riksdagens

bifall.

Under hänvisning, bland annat, till den utredning i ämnet, som beledsagade

nyss nämnda motion, föreslår nu samme motionär uti en inom

Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad motion, n:o 158, »att

Riksdagen måtte för sin del besluta, att första punkten i 25 § af Kongl.

Maj:ts nådiga förordning om landsting den 21 mars 1862 skall erhålla fölBih.

till Riksd. Prof. 1891. 7 Sami. S Käft. (N:o 13.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

jande lydelse: »Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting bland tingets

ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens befattning skall fortfara intill

nästa lagtima sammankomst.»

Af den utaf motionären åberopade, i hans förra motion intagna utredning

framgår, att enligt det förslag till förordning om landsting, som den

31 oktober 1859 afgafs af komiterade för utarbetande af så väl dylik förordning

som förordning om kommunalstyrelse i stad och å landet, m. m.,

ifrågavarande lagrum hade den af motionären nu föreslagna lydelse, samt

att detsamma erhöll sin nuvarande affattning i öfverensstämmelse med hvad

en af reservanterna i nämnda komité föreslagit. I motiven till berördaförslag

anföra komiterade, bland annat, hurusom, derest ändamålet med landstingets

inrättande endast vore att af detsamma bilda en rådgifvande församling,

hvilken länets höfding egde sammankalla för att rådpläga om medlen

att befordra länets ekonomiska väl, det skulle vara naturligt, att ordförandeplatsen

blefve honom tillerkänd. Men då nu landstinget vore en inom lagbestämda

gränser beslutande församling, hvars beslut länets höfding i denna

sin egenskap i flera fall egde att pröfva och godkänna, kunde han mången

gång komma i en falsk ställning, då han, efter att i sin egenskap af landstingets

ordförande hafva funnit sina der försvarade meningar och förslag

rörande länets angelägenheter underkända af tingets pluralitet, skulle i sin

egenskap af landshöfding se sig föranlåten att vägra fastställelse af tingets

beslut, äfven om goda skäl för en sådan åtgärd kunde finnas. Missförstånd

och misstydningar kunde härigenom lätt framkallas; och härtill komme vidare

att det vore stridande mot andan i vår lagstiftning att samma ärende i två

instanser handlades och pröfvades af samma person.

Utskottet delar i allo denna komiterades uppfattning och anser vidare,

i likhet med lagutskottet vid 1884 års riksdag, att ett läns höfding, i denna

sin egenskap närvarande och uppträdande i landstinget, kan på ett långt

mera verksamt sätt ingripa i dess förhandlingar och främja förslag, dem han

finner gagneliga för länet, än derest han är satt att från ordförandeplatsen,

med den mera passiva ställning, detta medför, leda tingets förhandlingar.

Mot den föreslagna ändringen kan visserligen invändas, att då

motionen närmast afser att förekomma, att landshöfdingar utses till ordförande

i landstingen, men det visat sig att i samma mån landstingsinstitutionen

utvecklats, antalet af de landsting, i hvilka vederbörande landshöfdingar

utsetts till ordförande, blifvit allt färre, berörda lagändring icke

torde vara af behofvet påkallad, men utskottet håller likväl före, att då

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

landstingens nuvarande sammansättning torde erbjuda full trygghet för

lämpligheten af ett val inom deras egen krets och förslaget derjemte till en

viss grad innebär ett förverkligande af den princip af kommunal sjelfstyrelse,

hvarå jemväl landstingsförordningen hvilar, tiden kan anses vara inne för

en förändring i den af motionären angifna rigtning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till motionen, ville för sin

del antaga följande:

Förordning

angående ändrad lydelse af 25 § i förordningen om landsting

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 25 § i förordningen om landsting

den 21 mars 1862 skall hafva följande lydelse:

§ 25. Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting

bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens

befattning skall fortfara intill nästa lagtima sammankomst,

Konungens befallningshafvande gifver i länskungörelserna

tillkänna, hvilken blifvit till ordförande förordnad.

Stockholm den 26 februari 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Reservationer

af herrar Sjöcrona, Fröberg, grefve Kling spor, L. O. Larsson, Claeson,

Pehrsson, Bengtsson och Sjölund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.