Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 16

1891-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:16, Lagutskottets Utlåtande N:o 16

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

1

>'':<) 16.

Ånk. till Eiksd. kansli den 4 mars 1891, M. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

tiden för besvärs anförande öfver kyrkostämmas beslut

i vissa fall.

41 § i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862 kar för närvarande följande lydelse:

»Medlem af församlingen, som åt kyrkostämmas beslut i församlingens

gemensamma angelägenheter ej nöjes, eger rätt att, der han tilltror sig

kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda rätt eller eljest hvilar på

orättvis grund, eller att det icke i laga ordning tillkommit, eller att det

står i strid med allmän lag eller författning, eller annorledes öfverskrider

deras befogenhet, som beslutet fattat, deruti rättelse söka genom besvär,

hvilka, jemte det öfverklagade beslutet, böra inom trettio dagar efter det

klaganden deraf erhöll del, dagen da det skedde likväl oräknad, ingifvas,

i mål, som uti 2 § 1, 2, 3 och 4 mom. äro nämnda, till det domkapitel,

hvarunder kyrkoförsamlingen hör, men i andra mål till konungens befallningshafvande

i länet; och åligger det klaganden derjemte så väl att vid

besvären foga bevis om dagen, då beslutet delgafs, som ock att, inom fjorton

dagar efter det tiden för besvärs inlemnande utgått, till kyrkostämmans ordförande

ingifva diarii-utdrag deröfver, att han sina besvär inlemnat å ort

som vederbör.

/ Hernösands stift är för mål, som gå. till domkapitlet från Jemtlands,

1 esterbottens och Norrbottens län, tiden dubbelt så läng, som här ofvan är

Bill. till Bilcsd. Prof. 1891. 7 Sami. 10 Häft. (N:is 16—17.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

stadgadt; och gäller detta äfven i afseende på mål, som från Lappmarkstförsamling

gå till konungens befallningshafvande i länet.

Försummar klaganden något af hvad sålunda är föreskrifvet, må beslutet

kunna gå i verkställighet.

Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit del den dag, då detsamma

enligt 17 § offentligen kungjordes.

Konungens befallningshafvande och domkapitlet böra gifva hvarandra

af besvären del, när ärendet kan anses höra till gemensam behandling».

Med erinran hurusom den längre besvärstid, som ofvan anförda lagrum

i vissa fall och för vissa län medgifver, numera, sedan så väl postgången

inrättats på ett snabbare och ändamålsenligare sätt än förut och

kommunikationerna i allmänhet förbättrats, allenast föranledde onödig tidsutdrägt

och dermed ofta förenade obehag, äfvensom att besvärstiden öfver

prestval vore blott tjugu dagar öfver hela riket och besvärstiden i allmänhet

blott trettio dagar, föreslår herr J. Bromee uti en inom Andra Kammaren

väckt, till lagutskottet hänvisad motion, n:o 133, att Riksdagen ville besluta

den ändring i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd ock skolråd den

21 mars 1862, att besvärstiden öfver kyrkostämmobeslut måtte blifva lika

för Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län som inom riket i öfrig!,

eller trettio dagar; samt att detta måtte gälla äfven i afseende på mål, som

frän lappmarksförsamling gå till konungens befallningshafvande.

Då den undantagsbestämmelse, hvarom nu är fråga, tillkommit* endast

för att tillgodose ett behof, som på grund af oinförmälda tre läns aflägsenhet

samt vid tiden för bestämmelsens tillkomst ännu outvecklade kommunikationer

ansågs inom dem vara för handen, bör från lagstiftarens sida

ingalunda uppställas hinder för uppliäfvandet af en dylik undantagsbestämmelse,

så snart de särskilda förhållanden, som betingat dess uppkomst, finnas

vara förändrade och befolkningen i nämnda orter i följd deraf kan antagas

önska tillämpning af den bestämmelse uti ifrågavarande afseende, som gäller

för öfriga delar af riket, men utskottet har icke ansett sig kunna betrakta

motionärens framställning såsom ett bevis derom, att behofvet af längre

besvärstid verkligen inom alla de nämnda orterna upphört eller ens såsom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

3

ett uttryck för en mer allmänt utbredd önskan i om förmäl da hänseende.

Härjemte vill utskottet erinra att, då enahanda besvärstid som den, hvarom

här är fråga, i 75 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet är

föreskrifven för mål från lappmarkskommunerna inom ifrågavarande tre län,

följdrigtigheten synes fordra att, om en ändring i föreslagen rigtning vidtoges,

sådant skedde jemväl med berörda bestämmelse, men härom föreligger

icke någon framställning.

På grund af hvad sålunda är vordet anfördt, föranlåtes utskottet

hemställa,

att motionen icke må af Eiksdagen bifallas.

Stockholm den 4 mars 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖ GRÖNA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.