Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 2 § i utsökningslagen den 10 augusti 1877.

1891-03-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:17, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 2 § i utsökningslagen den 10 augusti 1877.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

tf:o 17.

Ant till Riksd. kansli den 4 mars 1891, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af 2 § i utsökningslagen den 10 augusti 1877.

I 2 § utsökningslagen den 10 augusti 1877 stadgas: »Utmätningsman

är å landet kronofogde, hvar inom sitt tjenstgöringsområde, och i stad

stadsfogde. Erfordras i stad mer än en ''stadsfogde, bestämme Konungen

deras antal och omfånget för hvarderas befattning.

Utmätningsman har att, efter tv i denna lag sägs, fullgöra hvad

öfverexekutor förordnar, verkställa dom samt i vissa fall utan föreskrift af

annan myndighet förrätta utmätning».

I 3 och 4 §§ samma lag föreskrifves vidare, bland annat: »3 §. Kronofogde

egen att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt ställe sätta länsman

eller annan man, som af konungens befallningshafvande antagen är;

svare dock vid utmätning kronofogden sjelf för redovisningen och för skada,

som af utmätningsmannens fel eller försummelse kan komma. Ej må kronofogde

åt annan uppdraga försäljning af utmätt fast egendom eller fördelning

af köpeskillingen derför, ej heller fördelning af köpeskilling för utmätt lös

egendom i fall, då enligt 119 eller 120 § sammanträde för köpeskillingens

fördelning erfordras».

»4 §. Konungens befallningshafvande ege för bestämdt fall eller inom

visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget ansvar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman

galle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock må lian ej i sitt

ställe sätta annan man och ej heller, med mindre förordnandet innehåller

särskilt medgifvande, befatta sig med försäljning af utmätt fast egendom

eller med fördelning af köpeskilling för utmätt egendom i fall, som i 3 §

1 mom. omförmäles».

Vid flere föregående riksdagar hafva motioner varit väckta om ändring

af ofvan anförda 2 § utsökningslagen derhän, att länsmännen, hvar inom

sitt distrikt, måtte tilläggas rättighet att verkställa utmätning och försäljning

af utmätt lösegendom, då de derom af fordringsegare anlitades. Till

stöd för dessa framställningar har hufvudsakligen hlifvit anfördt, att dryga

kostnader i allmänhet uppstode och måste uppstå, om kronofogdarne i sina

ofta vidsträckta fögderier skulle verkställa utmätningar och derefter försäljning

af utmätt lösegendom. Så väl utmätningssökandens som gäldenärens

och andre rättsegandes intressen bevarades mycket bättre, om utmätning och

försäljning af lösegendom kunde ske på ett sådant sätt, att det minsta

möjliga af tillgångarne åtginge till utmätnings- och försäljningskostnader.

Det kunde icke med skäl sägas ligga i någondera partens eller allmänhetens

intresse, att en, vare sig rik eller fattig, skulle betala stora kostnader för

utmätning eller försäljning af utmätt lösegendom och att detta sålunda helst

borde ske till de högre ållonade tjenstemännen. Det vore påtagligt, att dessa

kostnader för förrättningen blefve betydligt mindre, om länsmännen, som ju

hade mycket mindre distrikt än kronofogdarne, verkstälde förrättningen; och

för betryggande af rättsegarnes säkerhet syntes dessutom vara skäl ålägga

länsmännen att ställa lika hög uppbördsborgen som kronofogdarne. Om

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen begagnade sig af den i 4 § utsökningslagen

dem medgifna rätt att förordna länsman eller annan lämplig

person att på eget ansvar verkställa utmätning, så vore nog det öfverklagade

hjelpt; men som det visat sig, att i hela riket högst få personer erhölle

sådant förordnande, ja i åtskilliga vidsträckta län icke en enda, syntes den

föreslagna ändringen af högsta behof påkallad.

Motionerna hafva emellertid städse af lagutskottet afstyrkts samt utan

votering afslagits vid 1887, 1888 och 1889 årens riksdagar af båda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

kamrarne och vid sistlidne riksdag af Första Kammaren, hvaremot Andra

Kammaren med 106 röster emot 74 beslöt återremiss till utskottet.

Under åberopande af hvad till stöd för ifrågavarande framställning

blifvit anfördt, har nu motionären i ämnet vid sistlidna och 1889 årens

riksdagar, herr J. Bromée uti en inom Andra Kammaren väckt och till

lagutskottet hänvisad motion, n:o 134, hemstält, att Riksdagen ville för sin

del besluta, att § 2 i utsökningslagen den 10 augusti 1877 måtte ändras och

erhålla den lydelse, att länsmännen, hvar inom sitt distrikt, må ega rättighet

verkställa utmätning och försäljning af utmätt egendom, då de derom

af fordringsegare anlitas.

I likhet med hvad i dess förut afgifna utlåtanden i anledning af framställningar

i förevarande ämne skett, anser sig utskottet jemväl nu böra

erinra om följande förhållanden.

I det förslag till ny utsökningslag, som af Kongl. Maj:t framlades

för 1877 års riksdag, hade 2 § följande lydelse: »Utmätningsman är å

landet och i stad, som under landsrätt lyder, kronofogde och i öfriga städer

stadsfogde. Utmätningsman har att, efter ty i denna lag sägs, fullgöra hvad

öfverexekutor förordnar, verkställa dom samt i vissa fall utan föreskrift af

annan myndighet förrätta utmätning». Något stadgande, som motsvarade

den nuvarande 4 § i utsökningslagen, fans icke i förslaget.

Det särskilda utskott, som tillsattes för behandling af den kongl.

propositionen, yttrade i sitt deröfver afgifna utlåtande (n:o 2 sid. 62) följande

i afseende å de föreslagna 2 och 3 §§:

»I likhet med de föregående lagförslagen föreskrifver äfven det kongl.

förslaget att å landet endast kronofogde får vara utmätningsman. Han får

visserligen sätta annan i sitt ställe, men denna lättnad för kronofogden är

dock förenad med skyldighet för honom att ansvara för skada, som af

vikariens fel eller försummelse kan komma, och den part, hvilken för utfående

af sin rätt är nödsakad att anlita exekutiv myndighets biträde, måste

i allt fall alltid först vända sig till den ordinarie utmätningsmannen.

Uppenbart torde dock vara, att detta kan inom fögderier af större utsträckning

och således framför allt inom de norra länen medföra ej blott för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

7

kronofogden stora svårigheter att kunna med tillbörlig uppmärksamhet följa

de många förrättningar, som han måste till vikarie öfverlemna, utan äfven

för den enskilde betydlig så väl tidsutdrägt som kostnad, och utskottet har

derför ansett sig böra tillse, om icke ändring härutinnan kunde åstadkommas.

Tvenne utvägar finnas. Den ena är att göra hvarje länsman till

ordinarie utmätningsman jemte kronofogden, så att borgenären finge, allt

efter hvad han funne för sig beqvämligast och det större eller mindre förtroende

lian hyste för den ene eller andre, anlita hvilkendera utmätningsmannen

han ville. Mot en sådan anordning möta dock stora hinder och

svårigheter. Om än många af de nuvarande länsmännen ega både de

insigter och den ekonomiskt oberoende ställning, som man måste fordra hos

tjensteman, Indika skola på eget ansvar verkställa förrättningar, så pass

ingripande i den enskildes rätt som utmätningar och dylikt, kan dock detta

ej antagas vara fallet med alla länsmän, minst med de unga, ofta nästan

alldeles oerfarna män, som konungens befallningshafvande vid inträffade

ledigheter, förfall etc. måste förordna att uppehålla länsmanstjensten. Och

den valrätt, utmätningssökanden skulle ega, innebär ej heller tillräckligt

korrektiv i detta hänseende, ty det är ej blott utmätningssökandens utan

äfven gäldenärens och andra rättsegandes intresse, som måste bevaras. Skulle

genom lagens bud alla länsmän förklaras vara utmätningsmän, blefve det

derför enligt utskottets åsigt nödvändigt att äfven för dem höja kompetensvilkoren,

fordra uppbördsborgen o. s. v. Härigenom skulle dock de antydda

betänkligheterna endast i fråga om de länsmän, som derefter tillsattes, komma

att undanrödjas; hvarjemte de ökade kompetensfordringarna ovilkorligen måste

framkalla beliofvet af en högst väsentlig förbättring i länsmännens lönevilkor,

och hvilken utgift detta skulle medföra för statsverket, torde tillräckligt

framgå deraf, att länsmanstjensternas antal uppgår till öfver 500.

Då vidare hvarje länsman skulle föra utmätningsdiarium, blefve i följd häraf

.det konungens befallningshafvande åliggande granskningsbestyret så betydligt

lorökadt, att fråga kunde uppstå, huru vida med den nuvarande organisationen

af länsstyrelserna tillräckliga arbetskrafter dertill finnas. Den omständighet,

att inom samma distrikt funnes två behöriga utmätningsmän,

skulle derjemte lätt kunna medföra åtskilliga förvecklingar; samma fastighet

kunde t. ex. komma att utmätas af kronofogden och länsmannen, utan att

någondera hade kännedom om den andres åtgärd, och hvardera derför särskildt

förordnade syssloman för uppbärande af räntor och hyror o. s. v.

Den andra utvägen är att åt Konungens befallningshafvande medgifva rätt

att, när särskilda omständigheter, såsom fögderiets vidsträckthet, det för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

troende, någon viss länsman lyckats tillvinna sig, eller annat dylikt dertill

föranleda, förordna länsman eller annan person att för visst distrikt eller

visst fall i kronofogdes ställe på eget ansvar vara utmätningsman; ocli utskottet

liar så mycket hellre ansett sig böra tillstyrka denna utväg, som

dylik rätt, om än i något mindre omfattning, redan finnes i gällande landsliöfdingeinstruktion

konungens befallningshafvande medgifven. Härigenom

kan, der behof af annan utmätningsman än kronofogden förefinnes, den

åsyftade lättnaden beredas parterna utan de olägenheter, som den andra utvägen

skulle medföra. Några förvecklingar mellan kronofogden och den

särskild! förordnade utmätningsmannen behöfva ej uppstå, ty om denne är

förordnad för visst distrikt, blifver han der ensam utmätningsman, och afser

förordnandet visst fall, lär ej konungens befallningshafvande underlåta att

derom underrätta kronofogden. Och i den personalkännedom, som konungens

befallningshafvande måste ega rörande de dem underordnade länsmännen,

eger man tillräckliga garantier för att inga andra än fullt lämpliga personer

förordnas, och att således parternas säkerhet varder bevarad. Med

hänsyn just till den nära kännedom, konungens befallningshafvande eger

angående de personer, som varda förordnade, har ock utskottet ansett, att åt

konungens befallningshafvande bör kunna öfverlemnas att efter omständigheterna

utsträcka förordnandet att gälla alla de exekutiva förrättningar,

kronofogden är behörig att verkställa; den enda ovilkorliga inskränkningen

i den särskild! förordnades befogenhet, som utskottet funnit böra stadgas,

är, att han ej får sätta annan i sitt ställe. Bestämmelserna angående den

rätt, som sålunda enligt utskottets åsigt bör tillkomma konungens befallningshafvande

att förordna särskild utmätningsman, hafva intagits i en ny

§, hvilken ansetts lämpligen böra få sin plats efter 3 §».

På dessa grunder hemstälde särskilda utskottet, att Riksdagen måtte

för sin del antaga den lydelse af 2, 3 och 4 §§, som dessa paragrafer

nu ega.

De skäl, livilka särskilda utskottet vid 1877 års riksdag anförde mot

lämpligheten af att tillägga länsmännen en med kronofogdarnes sidoordnad

befogenhet i utmätningsärenden, synas lagutskottet fortfarande ega full

giltighet, och vill utskottet för egen del endast tillägga att, enligt hvad

utskottet har sig bekant, kronofogdar ofta begagna sig af den i 3 § af

ifrågavarande lag dem medgifna rätt att sätta länsman i sitt ställe och i

sådant afseende till länsmännen i vederbörande distrikt öfverlemna de verkställighetsåtgärder,

som der kunna förekomma. På grund häraf och då

utskottet är förvissadt att, der sådant på grund af ett fögderis vidsträckthet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

9

eller andra omständigheter finnes af verkligt behof påkalladt, konungens

befallningshafvande icke vägrar att, enligt bestämmelsen i ofvan anförda

4 § utsökningslagen, förordna till utmätningsman för visst område eller för

ett bestämdt fall länsman, derest nämnda myndighet för honom hyser förtroende,

får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må vinna Kiksdagens

bifall.

Stockholm den 4 mars 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCKONA.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1891. 7 Sami. 10 Hälft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.