Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 18

1891-03-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:18, Lagutskottets Utlåtande N:o 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1891, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade

bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten på

landet.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat fyra

inom nämnda kammare väckta motioner, i hvilka föreslås ändring i gällande

bestämmelser angående den kommunala rösträtten på landet. Motionerna

hafva afgifvits af herr G. Eriksson i Mörviken, n:o 11, herr O. B. Olsson

i Maglehult, n:o 16, herr N. Nilsson i Skärhus, n:o 56, och herr Back Per

Er sson, n:o 60.

I dessa motioner framställas följande förslag:

af herr G. Eriksson, med hvilken herr J. Bromée instämt:

»att Riksdagen måtte för sin del antaga följande ändrade lydelse af §

11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan

denna § lyder i förordningen af den 26 oktober 1888:

§ 11-

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal ;

dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom

kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande

af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes stadgad, röstvärdet skall

vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den särskildt

bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt för större antal

Bih. till Likså. Prof. 1891. 7 Samt. It Raft. (No 18—19). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

röster, än som svarar mot en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter

röstlängden, eller i något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden

sammanräknadt tillkommer öfrige röstegande. Bråktal, som vid sådan

beräkning af rösträtt uppkommer, skall bortfalla;»

af herr O. B. Olsson:

»att Riksdagen ville för sin del besluta sådana ändringar uti eller

tillägg till nu gällande kommunal- och kyrkostämmoförordningar,

att vid alla personliga val å stämma hvarje röstegande må ega

lika röst;

att vid beslut om utgifter från kommunen ingen må rösta för mer än

y2o-del af kommunens sammanlagda fyrktal efter årets fyrktalslängd;»

af herr Nils Nilsson:

»att Riksdagen för sin del ville besluta, att § 11 i kongl. förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan nämnda § lyder i

förordningen den 26 oktober 1888, måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom

kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande

af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad, röstvärdet

skall vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas

efter den särskildt bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt för

större antal röster, än som svarar mot en tiondedel af kommunens hela

röstetal efter röstlängden, eller i något fall för högre röstetal, än det, som

enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer öfriga röstegande. Uppkommer

vid sådan beräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla;»

samt af herr Back Per Er sson:

»att Riksdagen för sin del besluter, att orden »och hafve hvarje

röstande en röst» införas i 22 § i kongl. förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, hvarigenom denna paragraf skulle erhålla följande

lydelse:

»Val skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar; och hafve hvarje

röstande en röst. Mellan lika röstetal skiljer lotten.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

3

Frågan om förändring i bestämmelserna angående den kommunala rösträtten

på landet i syfte att förekomma, att en eller ett fåtal personer må

kunna utöfva eu kommuns beslutanderätt, har, som bekant, vid många föregående

riksdagar varit föremål för behandling inom utskottet och kamrarne.

Utskottet har vid flere tillfällen förordat bifall till eu sådan begränsning

af denna rösträtt, att ett relativt röstmaximum utgörande 1 af en kommuns

hela röstetal efter röstlängden blefve stadgadt, och hafva dessa förslag städse

vunnit Andra Kammarens bifall, hvaremot Första Kammaren lika ofta förkastat

dem. Då de för en sådan förändring, som nyss nämnts, af utskottet

förut, senast vid 1889 års riksdag, anförda skäl synas utskottet fortfarande

ega giltighet, tillåter sig utskottet ånyo andraga desamma.

Till en början har utskottet erinrat, huru som kommunallagarnas ändamål,

enligt deras eget uttalande, vore, att eu kommuns medlemmar skulle ega

att sjelfve efter de uti dessa lagar lemnade närmare bestämmelser vårda sina

gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, men huru som, på det

att denna till grund för hela kommunallagstiftningen liggande tanke måtte i

alla landskommuner också blifva en verklighet, förändrade bestämmelser

rörande röstvärdet emellertid vore erforderliga.

Beträffande vidare röstvärdet innehölle förordningen om kommunalstyrelse

på landet för det närvarande endast den regel, att röstvärdet beräknas

efter det en hvar åsätta fyrktal. Hur enkel och naturlig den sålunda

gifna regeln än syntes, verkade den dock på olika orter efter olika förhållanden

helt olika och icke alltid på det mest nöjaktiga sätt. Så innehade

enligt Statistiska centralbyråns berättelser rörande den kommunala rösträtten

år 1871 uti 54 af rikets 2,354 landskommuner en röstegande öfver hälften

af hela fyrktalet, högsta fyrktalet på en person utgjorde uti 360 öfver ‘/4—1/2,

uti 1,026 öfver 710—V4, allt af hela fyrktalet; och, hvad beträffade antalet

personer, som innehade visst fyrktal öfver 7io af hela kommunens, innehade

54 öfver hälften, 378 öfver 7r—7», 1,697 öfver 7io~7o om hvilka förhål-,

landen närmare upplysningar kunde inhemtas af den tabell, som funnes bifogad

lagutskottets utlåtande, n:o 35, vid 1878 års riksdag. Förhållandena

torde under tiden sedan dess icke, åtminstone proportionsvis mellan olika

grupper af röstegande, hafva undergått någon väsentlig förändring.

Det vore uppenbart, att någon kommunal sjelfstyrelse icke alls förefunnes

inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam kunde utöfva

kommunens beslutanderätt, d. v. s. efter behag, blott laga former iakttoges,

beskatta öfrige komraunalmedlemmar och utse desse att såsom kommunala

förtroendemän vårda angelägenheter, som hufvudsakligen vore hans egna,

under det han sjelf kunde undandraga sig hvarje personligt kommunalt upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

drag. Att i en stor mängd andra kommuner sjelfst.yrelsen vore i större eller

mindre grad kringskuren, visade de anförda statistiska uppgifterna.

Man borde ock kunna antaga, att, derest vid utarbetandet af 1862

års kommunalförordning för landet de statistiska uppgifter rörande förhållandena

i landskommunerna, en senare tid lemnat, funnits att tillgå,

någon begränsning uppåt uti rösträtten ock blifvit stadgad. Att upphäfva

en kommunalmedlems obegränsade rätt att för alla öfrige medlemmar af

kommunen ensam besluta vore endast en gärd af rättvisa samt ett vilkor

för tillämpningen af begreppet kommunal sjelfstyrelse; och för en lindrig

begränsning af de högsta röstetalen äfven i öfrig! syntes billighetsskäl tala.

Hvad beträffade siffran för det relativa röstmaximum, som lämpligen borde

bestämmas, syntes af de tabeller, som blifvit af särskilda ledamöter inom

utskottet utarbetade och utlåtandet bifogade, framgå, att genom bestämmande

af detta maximum till en tiondedel af kommunens hela röstetal de

öfverldagade missförhållandena kunde i allmänhet afhjelpas. För de kommuner,

hvarest detta maximum icke skulle upphäfva en enda röstegandes

samtliga öfriga röstegandes samfälda röstetal öfvervägande rösträtt, hade

ansetts nödigt föreslå det tillägg, att ingen finge i något fäll utöfva rösträtt

för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkomme

öfrige röstegande.

Utskottet vill ytterligare, i likhet med hvad tillförene skett, erinra,

att, då ledamöter i bevillningsberedningarna och i taxeringsnämnderna omedelbart,

samt ledamöter i pröfningsnämnderna medelbart, utses å kommunalstämma,

i sådana kommuner, der beslutanderätten utöfvas af en enda eller

några få personer, dessa kunna erhålla ett i utskottets tanke obehörigt

inflytande äfven å beskattningen. Vidare torde i allmänhet de olägenheter,

till hvilkas afhjelpande den nämnda begränsningen i rösträtten ansetts

nödig, på senaste åren hafva oftare än förut framträdt, i det att nu mera

flerestädes å landsbygden bildas stora bolag för industriel rörelse, hvarigenom

det lätteligen kan inträffa, att en enda person inom kommunen kan,

såsom representant för bolaget, erhålla ett röstetal, hvars storlek tillåter

honom att blifva den allena beslutande i kommunens angelägenheter eller

åtminstone derå utöfva ett allt för stort inflytande.

Såsom en omständighet, hvilken i viss mån tjenar till stöd för utskottets

mening, vill utskottet meddela, att uti Finland, hvars samhällsförhållanden

i flere afseenden, och särskildt rörande kommunalväsendet, ega

likhet med dem, som förekomma i vårt land, på grund af förordningen

angående kommunalförvaltningen på landet den 6 februari 1865, ett relativt

maximum af eu sjettedel af de vid stämman närvarandes sammanlagda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18. 5

röstbelopp är stadgadt i fråga om rösträtts utöfvande vare sig för egen del

eller å annans vägnar.

Slutligen vill utskottet nu erinra derom, att redan under förhandlingarne

om det nuvarande representationsskickets antagande framhölls såsom en

betänklig brist i detsamma, att åt Första Kammaren såsom i sin sammansättning

ytterst hyllande på den kommunala rösträtten gifvits en grundval,

som saknade nödig fasthet, och betonades i sammanhang härmed nödvändigheten

af att för framtiden med största varsamhet behandla uppkommande

frågor om förändringar i nämnda rösträtt. Farhågan att dylika ändringar

komme att verka rubbning af Första Kammarens karakter har tvifvelsutan

också i väsentlig grad bestämt den utgång inom nämnda kammare, som de

vid nästan hvarje riksdag efter representationsförändringens genomförande

återkommande förslag om ändring i den kommunala rösträtten på landet

städse fått röna.

Utskottet håller emellertid före, att, då begränsningen icke göres

större, än hvad utskottet anser sig böra tillstyrka, en sådan rubbning icke

skäligen kan befaras. Förutom de garantier, som innehållas uti de stadgade

vilkoren för valbarhet till ifrågavarande afdelning af representationen, torde

äfven den serie af valhandlingar, ur hvilka Första Kammaren slutligen

framgår, innebära all den trygghet, som kan finnas af behofvet påkallad,

och kan derjemte erinras, huru som gällande begränsning af den kommunala

rösträtten i städerna icke visat sig medföra några vådor uti nu berörda

afseende.

Af hvad utskottet sålunda anfört, torde framgå, att utskottet ansett

sig icke kunna förorda vare sig en ytterligare begränsning af den kommunala

rösträtten än till 1/10 af röstetalet, ej heller de framstälda förslagen om

lika rösträtt vid val; och får utskottet sålunda hemställa,

att Riksdagen ville, med afslag å herrar Back Per

Erssons och O. B. Olssons motioner, den senare i hvad

den afser rösträtt vid kommunala val, för sin del antaga

följande:

Förordning

angående ändrad lydelse af 11 § i förordningen om kommunalstyrelse

på landet.

Härigenom förordnas, att 11 § i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, sådan nämnda

paragraf lyder i förordningen den 26 oktober 1888, skall

hafva följande lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

§ Il
Röstvärdet

skall beräknas efter det en hvar röstegande

åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i sådana besvär

som åligga alla, Indika inom kommunen erlägga kommunalutskylder,

annan grund, än den för utgörande af kommunalutskylder

i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad,

röstvärdet skall vid beslut öfver ärenden, som röra sådana

besvär, beräknas efter den särskildt bestämda grunden.

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än

som svarar mot en tiondedel af kommunens kela röstetal

efter röstlängden, eller i något fall för högre röstetal, än

det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer öfriga

röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt

1bråktal, skall det bortfalla.

Stockholm den 12 mars 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Reservationer:

af herrar Fröberg, grefve Kling spor, Lundin, Pehrsson, Claeson, Bengtsson

och Sjölund, som ansett, att motionerna bort afstyrkas; samt af

herr Sjöcrona, som anfört:

»För min del har jag nu, likasom då jag år 1888 inom utskottet deltog

i behandlingen af föreliggande fråga, förordat, att det af utskottet Jöreslagna

tillägg till § 11 i förordningen om kommunalstyrelse pålandet skulle

erhålla följande lydelse:

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar

mot en femtedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, Uppkommer

vid sådan beräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

Då jag icke vunnit understöd för min sålunda uttalade åsigt, utan

nödgats rösta emellan utskottets förslag oförändradt och afslag å samtliga

motionerna, har jag gifvit min röst för afslag.»

Härjemte har herr L. O. Larsson begärt få antecknadt, att han icke

deltagit uti ärendets handläggning inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.