Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af skyldigheten att till hofrätt insända renoveradt exemplar af häradsrätts och rådstufvurätts dombok.

1891-03-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:22, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af skyldigheten att till hofrätt insända renoveradt exemplar af häradsrätts och rådstufvurätts dombok.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

--0J ''V!.- M :! i null! UV'' y.:,.) C- >''i J i- -■ in >i ■ I i •

Reservation

af herr Claeson, som särskild t ansett, att, om en revision af 22 kap.

byggningabalken skulle ega rum, den borde omfatta ej blott den del

deraf, som handlar om hundar.

JT:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1891, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

upphäfvande af skyldigheten att till hofrätt insända

renoveradt exemplar af häradsrätts och rådstufvurätts

dombok.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom nämnda

kammare af herr A. Lilienberg väckt motion n:o 94, så lydande:

»Enligt 1734 års lag skulle underrätts dombok i sin helhet insändas

till hofrätten, men genom kongl. kungörelsen den 6 oktober 1848 gjordes

häri den inskränkning, att endast de mål och ärenden, som angå egandeeller

nyttjanderätt till fast egendom, egoskilnad, delning af jord, arf eller

testamenten, skola införas i det exemplar af domboken, som insändes.

Emellertid qvarstår sålunda af renovationsskyldigheten tillräckligt för att

det, i synnerhet i de större domsagorna, skulle medföra en afsevärd

lättnad, derest den kunde helt och hållet upphöra, och jag föreställer mig,

att sådant skulle kunna utan olägenhet ske. Nya lagberedningen föreslår

i sitt betänkande angående rättegångsväsendets ombildning, att renovationsskyldigheten

skulle upphöra, och motiverar detta förslag sålunda: »Den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

9

ifrågavarande renovationsskyldigheten, hvarmed ursprungligen synes hafva

afsetts att kontrollera det protokollen voro i komplett skick, men som

för närvarande antagligen har till ändamål att, om ett underrättsarkiv

blefve förstördt, dock ega vissa vigtigare urkunder i behåll, medför

naturligtvis rätt mycken kostnad och äfven besvär för vederbörande underrätter.

I öfverrätterna samlas emellertid stora massor af dylika renovationer

år från år, men sällan eller nästan aldrig lärer det inträffa, att

dessa protokoll i öfverrätterna anlitas för vinnande af upplysningar, som

icke lika väl kunnat vinnas direkt hos underrätterna. Vid sådant förhållande

kan det svårligen anses vare sig lämpligt eller nödigt att för

dylika undantagsfall och endast för en eller annan enskild persons lättnad

eller beqvämlighet bibehålla en så pass kostsam och besvärlig apparat.

Det bör härvid dessutom märkas, att genom de nya lagfarts- och inteckningsböckerna

lemnas förut saknade upplysningar om de förhållanden,

som angå fast egendom, och att i öfriga fall, der renovation af dombok

skall ega rum, fullt giltiga skäl att i dessa mer än i många andra lika

vigtiga rättegångsmål fordra renovation icke synas vara för handen. Ur

de nu antydda synpunkterna bör följaktligen renovationsskyldigheten, såsom

endast föranledande en myckenhet vanligen alldeles onyttigt skrifveri, kunna

utan våda eller olägenhet eftergifvas. Hvad kontrollen öfver domböckernas

fullständighet angår, synes den af justitiekansleren och justitieombudsmannen

vid de nästan årliga undersökningarna af underrätternas arkiv

utöfvade tillsyn i allmänhet vara till fyllest för att förebygga oordningar

i detta hänseende.»

Dessa skäl synas mig vara uttömmande, och jag vill endast tillägga

den erinran, att lagberedningen gått än längre, i det att den föreslagit,

att, derest ändring sökes i underrätts utslag, originalprotokollet skulle med

posten försändas till öfver rätten för att der vara att tillgå.

I sammanhang med upphäfvande af renovationsskyldigheten torde

jemväl böra upphäfvas skyldigheten för rådstufvurätten i Stockholm att

uppvisa sina domböcker färdiga. Och får jag på grund af hvad sålunda

blifvit anfördt föreslå, att Riksdagen behagade för sin del besluta,

att skyldigheten att till hofrätt insända renoveradt exemplar af

häradsrätts och rådstufvurätts dombok och i sammanhang dermed skyldigheten

för Stockholms rådstufvurätt att i hofrätten färdiga uppvisa sina

domböcker upphäfves.»

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 7 Sami. 12 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Utskottet medgifver villigt, att nya lagberedningens af motionären

åberopade skäl för upphäfvande af ifrågavarande renovationsskyldighet

äro beaktansvärda, men anser sig likväl icke för närvarande böra förorda

vidtagandet af lagstiftningsåtgärd i sådant syfte. Arkiven vid våra underrätter

torde nemligen ännu icke kunna i allmänhet antagas vara i sådant

skick, som medför trygghet mot eldfara och handlingars förstörande genom

fukt eller hvarjehanda åverkan, och det lärer dessutom icke kunna undvikas,

att på många ställen de handlingar, hvarom här är fråga, eller

konceptdomböckerna, förvaras i vederbörande expeditionshafvandes enskilda

bostad, der någon särskild anordning i syfte att bevara dem oskadade i

allmänhet icke torde förekomma. Så länge af nu antydda anledningar

verklig fara för ifrågavarande urkunders förstöring förefinnes, torde försigtigheten

och omtanken om den rättssökande allmänhetens intresse påbjuda,

att renovationsskyldigheten qvarstår. Nya lagberedningens uttalande i

ämnet torde ock hafva skett under den förutsättning, att den af beredningen

ifrågasatta omgestaltning af arkivförhållandena vid underrätterna

komine till stånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 12 mars 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.