Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande af lagförslag till tryggande af arrendatorers rätt gent emot jordägare.

1891-04-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:26, Utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande af lagförslag till tryggande af arrendatorers rätt gent emot jordägare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o 26.

Ant. till Riksd. kansli den 4 april 3 891, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande

af lagförslag till tryggande af arrendatorers rätt gent

emot jordägare.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 113, anför herr P. Truedsson, med hvilken herr Anders

Nilsson instämt:

»Det torde icke vara underligt, att man med bekymmer tänker på

väft lands framtid, då man ser, huru emigrationen till främmande länder

årligen beröfvar vårt folk tusental af dess till mesta delen arbetsföra och

dugande medborgare. Statistiken visar, att under det senaste fjerdedels

århundradet mer än en half million menniskor utvandrat från vårt land.

Företrädesvis eller nästan uteslutande är det landtbefolkningen, som drabbas

af denna förlust; städernas folkmängd har deremot under de senaste 25

åren vuxit från omkring 500,000 till omkring 900,000 personer, beroende

på den starka inflyttning från landet, som till dem egt rum.

Hufvudorsaken till denna oroväckande utflyttning från landsbygden

så val till främmande land som till städerna torde utan tvifvel vara att

söka i ekonomiska och sociala missförhållanden. Och bland dessa intager

säkerligen svårigheten för den obemedlade att arbeta sig upp till en sjelfständig

ställning såsom jordbrukare ett af de främsta rummen. Jordbruksarbetarnes

ställning är hos oss liksom annorstädes i Europa allt annat än

god. En icke ringa procent af dessa arbetare blir derför ock utan eget

förvållande nödgad att på äldre dagar falla fattigvården till last. Och

likväl hafva vi uti torpsystemet en institution-,, som, rätt utvecklad och

reglerad af en ändamålsenlig lagstiftning, borde kunna förskaffa landsbygBih.

till Riksd. Prof. 1891. 7 Sami. 11 Höft. (N:o 26.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

dernas så vanlottade arbetarebefolkning en jemförelsevis god och bergad

samhällsställning.

Det nuvarande torpsystemet har emellertid bland annat det väsentliga

felet, att det icke lemnar torparen eller arrendator^ tillräcklig säkerhet

och trygghet för att han sjelf och hans barn skola få njuta frukten af det

arbete och kostnad, han nedlägger på den arrenderade jordens odling och

förbättring. Äfven om öfver hufvud något skrifvet kontrakt finnes upprättadt

emellan jordegaren och hans torpare eller arrendator, hvilket icke

alltid är fallet, så innehåller ett sådant kontrakt vanligen en eller annan

bestämmelse, hvarigenom torparen kan afskedas och då på sin höjd få åtnjuta

laga fardag. Äfven om han genom nyodling eller andra förbättringar

väsentligt ökat egendomens värde, har han ingen laglig rätt att derför

åtnjuta någon ersättning, utan enda följden af dylika på egendomen nedlagda

förbättringar blir den, att en ny torpare eller arrendator får utgöra

derå dagsverken eller betala högre arrende. Att under dylika förhållanden

utsigterna för jordbruksarbetarne att här i landet erhålla eu nödtorftig

bergning icke äro tillräckligt ljusa för att kunna hindra flertalet af yngre

landtarbetare från utvandring, om de dertill kunna anskaffa nödiga medel,

är ju icke att undra på.

Men vårt land har icke råd att mista så många kraftiga armar.

Sverige lider icke af verklig öfverbefolkning, allra minst landsbygden.

Med den utveckling, jordbruket i vårt land redan hunnit och

ytterligare skulle kunna uppnå, skulle detsamma kunna gifva näring åt

en betydligt talrikare landtbefolkning än den nuvarande. Första vilkoret

härför är emellertid en kraftig och tidsenlig utveckling af det mindre

jordbruket. Och då af brist på nödvändigt kapital alla icke kunna blifva

jordegare, vore det önskvärdt, att tillfälle till arrrenden af smärre jordlotter

under betryggade vilkor bereddes det uppväxande slägtet i våra

arbetarehem på landet.

Ett af de första stegen i rigtningen mot detta behjertansvärda mål

vore enligt min mening införandet af en tidsenlig och för arrendators rätt

betryggande arrendelag. Det kan emellertid icke vara min uppgift att i

detalj angifva, huru eu sådan lag skulle vara beskaffad, hvilket ju icke

kunde ske annat än efter eu djupgående undersökning af jordbruksförhållandena,

en undersökning, som en enskild riksdagsman icke kan vara i

tillfälle att verkställa. Hufvudsyftet med den föreslagna lagstiftningen har

jag dock med det sagda sökt angifva, nemligen uppmuntrandet af det

smärre jordbruket och framför allt betryggandet af arrendatorns och torpa
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

3

rens rätt gent emot jordegarens; särskildt betryggandet af deras rätt till

ersättning för på jorden nedlagda förbättringar, så att de sjelfva få njuta

frukterna af sitt arbete.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, vågar jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj: t

måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till en arrendelag

i syfte att uppmuntra det mindre jordbruket och betrygga arrendatorernas

rätt gent emot jordegaren, särskildt deras rätt till ersättning för på jorden

nedlagda förbättringar.»

Förslag om ändrade bestämmelser angående jordegares och arrendator6^

ömsesidiga rättsförhållanden - i syfte att åt dessa bereda en mera

fäst grundval än föreskrifterna i ämnet i 1734 års lag lemnade, hafva förut

varit inom Riksdagen väckta. Så förelågo vid 1867 och 1869 årens

riksdagar flere dylika framställningar, hvilka väsentligen åsyftade, att

arrendeaftalet, i likhet med andra aftal rörande fast egendom, för sin giltighet

skulle förutsätta affattning i skriftlig form, att tiden för arrendeaftalets

bestånd blefve i hvarje särskildt fall bestämd, i sammanhang hvarmed

uppsägningsskyldigheten skulle bortfalla, att samtliga arrendevilkoren

för att ega giltighet borde inflyta i arrendekontraktet, samt att trygghet

bereddes så väl jordegaren i hans rätt till de af honom lemnade jordbruksinventarier

som arrendator!! i åtnjutandet af hans nyttjanderätt. Åtskilliga

af dessa framställningar vunno visserligen lagstiftarens bifall, i hvilket afseende

må erinras om de båda förordningarne den 22 oktober 1867 angående

ändring af 16 kap. 5 och 13 §§ jordabalken och angående tillägg

till t 7 kap. 6 § handelsbalken i fråga om jordegares förmånsrätt till arrendators

lösegendom, men de flesta afslogos såsom ledande till olämpliga inskränkningar

i den fria aftalsrätten.

Den nu föreliggande motionen åsyftar en utveckling af vårt torpsystem

såsom ett godt medel att förbättra jordbruksarbetarnes ställning, i

hvilket afseende särskildt framhålles såsom ett önskningsmål, att arrendator

måtte genom en uttrycklig lagbestämmelse tillförsäkras ersättning för de

under arrendetiden å jorden verkstälda förbättringar.

Utskottet vill ingalunda förneka, att en ändamålsenlig utveckling

af torpsystemet kan lända till förbättring af jordbruksarbetarnes ställning,

men håller före, att en sådan utveckling bäst främjas derigenom, att veder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

börande så mycket som möjligt lemnas frihet att sjelf ve öfverenskomma

om de bestämmelser, som i hvarje särskild! fall kunna finnas lämpliga. Det

är emellertid uppenbart, att lagstiftaren måste i åtskilliga hänseenden

reglera de förhållanden, som uppkomma genom upplåtelse af nyttjanderätt

till jord och att lagstadgandeu härom äro erforderliga särskild! för de fall,

då fullständigt aftal saknas. Men motionären har icke ens antydt i hvilka

delar vår nu gällande lagstiftning i detta ämne borde förbättras vidare än att

han uttalat sig för betryggande af arrendator rätt till ersättning för förbättringar

å jorden. Ett lagstadgande, hvarigenom oberoende af vexlande

förhållanden arrendator tillerkändes ovilkorlig rätt till sådan ersättning, skulle

dock antagligen verka till stor varsamhet och återhållsamhet från jordegares

sida i fråga om upplåtande af jord till nyttjande och sålunda må hända

snarare minska än öka utsigterna för jord bruksarbetare att förvärfva sådan

nyttjanderätt.

I följd af den tänjbarhet, som utmärker begreppet förbättringar,

torde dessutom eu bestämmelse uti ifrågavarande rigtning mången gång

blifva ett frö till misshälligheter emellan dem, hvilkas intressen, om de

rätt förstås, med hvarandra sammanfalla.

Slutligen må erinras, att, i den mån med stigande bildning omtänksamhet

och förutseende i allt högre grad göra sig gällande vid upprättandet

af nyttjanderättskontrakt, dessa i allmänhet torde erhålla eu tillräckligt

uttömmande affattning och på samma gång bereda så väl jordegaren som

arrendator, den trygghet i deras inbördes ställning, som utgör eu vigtig

förutsättning för ett förtroendefullt och för jordbruket gagneligt samarbete.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 4 april 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri-Aktiebolag, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.