Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om utarbetande af förslag till lag om skydd för industriella mönster och modeller.

1891-04-04 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:27, Utlåtande, i anledning af vackt motion om utarbetande af förslag till lag om skydd för industriella mönster och modeller.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

tf:o 27.

Ant. till Riksd. kansli den 4 april 1891, kl. 10 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af vackt motion om utarbetande

af förslag till lag om skydd för industriella mönster och

modeller.

Det lagstiftningsarbete på den industriella eganderättens område, som

i vårt land allt sedan år 1877 fortgått,1 har, såsom bekant, hittills burit

frukt i förordningen angående patent den 16 maj 1884, och lagen om skydd

för varumärken den 5 juli samma år. Den samtidigt väckta frågan om

skydd för industriella mönster och modeller väntar deremot fortfarande på

sin lösning. De komiterade, som den 11 maj 1877 af Kongl. Maj:t tillsattes

för att, bland annat, upprätta förslag till författning åsyftande att bereda

verksamt skydd mot reproduktion af mönster och modeller, afgåfvo den

6 november 1878 underdånigt betänkande angående sådant skydd äfvensom

förslag till författning i ämnet. Detta förslag afsåg skydd för

dylika produkter utan inskränkning till någon viss industrigren, men emot

antagandet af förslaget i denna dess allmängiltighet framstäldes likväl af

näringsidkare inom åtskilliga industrigrenar betänkligheter, vid livilka så

mycket afseende fästes, att förslaget fick förfalla, utom i hvad angick

metallindustrien, derinom ett lifligt intresse för införande af mönsterskydd

antogs hafva framträdt.

Inskränkt sålunda till att omfatta skydd för mönster och modeller

inom metallindustrien, blef förslaget genom proposition den 28 januari 1887

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 7 Sami. 15 Häft. (N:o 27.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

förelagdt Riksdagen att deröfver afgifva yttrande, hvarjemte Kong], Maj:t

förklarade sig vilja efter emottagande af sådant yttrande företaga den slutliga

profil!ngen af samma förslag och om utfärdande af författning i ämnet

förordna.

Lagutskottet, till hvars handläggning förslaget hänvisades, yttrade i

sitt utlåtande (n:o 22), huru som utskottet funne förslaget vara grundadt på eu

rättvis och billig princip, hvars genomförande i en framtid väl finge anses i

alla afseenden önskvärd. Då utskottet emellertid ansåg sig höra före ärendets

pröfning söka förvissa sig derom, huruvida bland idkarne af metallindustrien

förefunnes eu allmän och någotsånär enhällig önskan att erhålla eu lagstiftning

i förslagets syfte, anmodade utskottet åtskillige Riksdagen tillhörande

idkare af denna industri att infinna sig hos utskottet och meddela

utskottet sina åsigter i ämnet. Hvad af flertalet bland desse industriidkare

inför utskottet anfördes, fann utskottet icke egnadt att bibringa utskottet den

uppfattning, att metallindustriens målsmän mera allmänt önskade eu lagstiftningsåtgärd

i öfverensstämmelse med förslaget; och då den förutsatta

tillvaron af en dylik önskan varit anledning till förslagets framläggande,

syntes tillräckligt skäl för dess antagande icke vara för handen, utan hemstälde

utskottet, att förslaget icke måtte af Riksdagen antagas.

Till följd af Riksdagens upplösning bl ef emellertid detta utlåtande

icke föremål för behandling inom kamrarne.

Vid innevarande riksdag har frågan åter bragts å bane och denna

gång i sin ursprungliga omfattning. IJti en inom Andra Kammaren väckt

och till lagutskottet öfverlemnad motion, n:o 24, föreslår nemligen herr Adolf

Aulin, »att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Rolig].

Maj:t ville låta utarbeta och för nästa Riksdag framlägga förslag till lag

om skydd för industriella mönster och modeller.»

Till stöd för sin ifrågavarande framställning anför motionären hufvudsakligen

följande:

»Under det att nya uppfinningar af industriella alster och tillverkningssätt

redan från detta århundrades början här i landet varit skyddade

mot olofliga efterbildningar, och patentväsendets utveckling af lagstiftare

sedermera omfattats med ständigt stigande intresse, äro uppfinnare på det

konstindustriella området fortfarande fullständigt rättslösa, så att en hvar

saklöst kan efterbilda deras mönster och modeller samt utan möda eller risk

skörda frukterna af deras uppfinningsförmåga och arbete.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27. 3

Detta förhållande är i hög grad ogynsamt för den inhemska konstindustriens

utveckling. Då mönsterritaren och modellören icke, såsom uppfinnaren,

på det rent industriella området genom några åtgärder kan tillförsäkra

sig ensam dispositionsrätt öfver frukterna af sitt arbete, saknar han

äfven den sporre, som ensam kan drifva honom att eftersträfva och vinna

större fulländning i sitt yrke. Industriidkaren kan icke betala hans arbete

hvad detta borde vara värdt, enär industriidkaren sjelf icke på något sätt

kan hindra sina konkurrenter att gratis tillegna sig och eftergöra de mönster

och modeller, han köpt. Det är derför under nuvarande förhållanden

föga tacksamt att söka i den svenska industrien införa nya och originella

mönster och modeller, och stora flertalet af våra industriidkare inskränker

sig derför också till att arbeta efter utländska förebilder.

Helt annorlunda skulle utan tvifvel saken gestalta sig, om den, som

förfärdigat ett nytt mönster eller en ny modell, under en viss tid egde att

ensam använda densamma. Det premium, som denna uteslutande förfoganderätt

tillförsäkrade uppfinnaren och hans rättsinnehafvare, skulle sporra såväl

mönsterritarne som industriidkarne till sjelfständigt arbete på detta område

och derigenom mägtigt verka till den inhemska konstindustriens höjande.

Detta har man också för länge sedan insett i utlandet. I England,

Frankrike, Tyskland, Nordamerika m. fl. länder finnas sedan långt tillbaka''

lagar, som tillförsäkra uppfinnare af konstindustriella mönster och modeller

möjlighet att under viss tid vinna uteslutande rätt till dessas begagnande

genom att mot erläggandet af vissa afgifter låta registrera dem hos vederbörande

myndigheter, och om gagnet af denna anordning finnes inom dessa

länder icke mer än en mening.

Öfvertvgad att ''det här gäller icke blott en enkel gärd af rättvisa,

utan ock en verklig lifsfråga för den svenska konstindustrien, har jag derför

trott mig böra föreslå, att Riksdagen måtte genom sitt initiativ söka

föra frågan framåt.

Det af regeringen år 1887 framlagda förslaget afsåg endast metallindustrien,

hvars målsmän då särskildt petitionerade om införandet af skydd

för mönster och modeller inom sin industri. Såsom af propositionen framgår,

gafs åt förslaget en så inskränkt omfattning i syfte att på ett område,

der stämningen uppenbarligen var gynsam för den ifrågasatta lagstiftningen,

först pröfva dess gagn, innan densamma utsträcktes äfven till andra industrigrenar.

Huruvida det kan vara lämpligt och behöfligt att äfven nn förfara

med samma försigtighet, vill jag tills vidare lemna oafgjordt. Mig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

synes det otvifvelaktigt, att det för alla industrier skulle vara i hög grad

önskvärd! att så snart som möjligt blifva delaktiga af detta skydd, som i

utlandet länge visat sig vara af så stor nytta och der i så hög grad anlitas.

I alla händelser torde endast regeringen vara i tillfälle att undersöka,

huru härmed förhåller sig.

Till regeringen torde äfven höra öfverlemnas att uppgöra förslag till

författning i ämnet, och torde detta så mycket lättare kunna ske, som en

komité redan haft frågan under behandling samt ett fullständigt förslag till

författning redan en gång blifvit af regeringen utarbetadt.»

Jemväl nu har utskottet ansett sig höra före frågans pröfning lemna

de ledamöter inom Riksdagen, hvilka kunde antagas vara närmast intresserade

af densammas lösning, tillfälle att uttala sina åsigter och önskningar,

hvadan utskottet inbjudit desse att infinna sig hos utskottet och yttra sig i

anledning af förevarande motion. Denna utskottets inbjudning blef också

med mycken beredvillighet efterkommen; och anser sig utskottet här böra i

korthet redogöra för det väsentliga innehållet af hvad inför utskottet

sålunda blifvit anfördt.

o

A ena sidan hafva de, som yttrat sig emot förslaget, upprepat de

många gånger förut uttalade betänkligheterna, att de svenske industriidkarne,

på samma gång de genom förslagets antagande skulle vinna skydd

för sina egna mönster ock modeller, uteslötes från möjligheten att utan vederbörande

rättsegares medgifvande tillgodogöra sig mönster och modeller

från de förnämsta industriidkande länder i Europa, hvilket sistnämnda förhållande

med nödvändighet följde af de internationeira aftal på ifrågavarande

område, som Kong! Maj:t för vårt land ansett sig böra biträda. Vårt lands

ännu outvecklade industri vore emellertid ännu i vidsträckt omfattning hänvisad

till utlandet för anskaffande af nödiga mönster och modeller. Det

skydd, förslaget afsåge att gifva, befarades vidare komma hufvudsakligen de

utländske industriidkarne till godo, och härigenom skulle den redan nu bekymmersamma

konkurrensen med utlandet ytterligare försvåras särskildt för

de näringsidkare, livilka saknade tillgångar att förskaffa sig egna mönster

och modeller. Erfarenheten från utlandet visade äfven, att registreringen, för

att förekomma efterapningar och sålunda förblifva fullt verksam i den åsyftade

xigtningen, oupphörligt måste förnyas. På samma gång detta förhållande

ofta nog läte registreringen kännas som en börda, läge häri jemväl i viss

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

mån förklaringen till den omständigheten, att de flesta länders skyddsregister

uppvisade höga registreringssiffror, hvilken omständighet plägade åberopas

såsom ett kraftigt bevis om den åsigt angående systemets gagnelighet,

som i utlandet gjorde sig gällande. Det läge vidare i allmänhetens intresse

att utan allt för stora uppoffringar kunna förskaffa sig industrialster af

ifrågavarande slag, men detta berättigade intresse tillgodosåges illa genom

det föreslagna skyddet, som nödvändigtvis måste fördyra den vara, der mönstret

eller modellen användts. Slutligen betonades, att sedan den tid, då förarbetena

till Kong! Maj:ts år 1887 afgifna förslag i ämnet pågingo, förhållandena

på det industriella området icke förändrats derhän, att ett skydd

kunde sägas vara mer af behofvet påkalladt nu än då, och vore det således

bäst att frågan ännu finge hvila någon tid.

Till stöd för motionen har, å andra sidan, hufvudsakligen blifvit anfördt,

att derest vårt folk ville med bibehållen ära deltaga i arbetet på den

materiella odlingens område, finge det icke inskränka sig till att makligt

efterhärma, hvad uppfinningsandan och näringsfliten hos andra folk skapat,

utan måste göra sin insats af sjelfständig verksamhet i det gemensamma

kulturarbetet. Uppammandet af en inhemsk konstindustri förutsatte med

nödvändighet ett verksamt skydd för mönster och modeller, då endast under

tillvaron af ett sådant skydd mönsterritaren och uppfinnaren af modeller

kunde påräkna full godtgörelse för sitt arbete och, på sätt motionären erinrat,

sporras till nya ansträngningar för att vinna fulländning i sitt yrke.

Särskildt för de industriidkare, inom hvilkas verksamhet till följd af bristande

kapital någon egentlig arbetsfördelning mången gång icke förekomme,

utan mönsterritaren och tillverkaren af den vara, för hvilken mönstret vore

afsedt, ofta vore en och samma person, hade frågan om införandet af skydd

för mönster och modeller karakteren af en verklig lifsfråga, hvars lösning

icke utan väsentlig skada för industrien längre kunde uppskjutas. Man borde

vidare ihågkomma, att ett internationellt mönsterskydd ingalunda, såsom man

befarat, uteslöte möjligheten för de inhemske industriidkarne att för sina tillverkningar

fortfarande använda utländska förebilder. Hinder härför mötte

endast i det fall att dessa vore här i riket skyddade, men det kunde ej

gerna antagas, att utländska mönster skulle till så stor omfattning härstädes

inregistreras, att icke äfven de industrigrenar, livilka måste i sin tillverkning

följa snabbt vexlande utländska moder, fortfarande skulle beredas

tillräckligt tillfälle att förse sig med nödiga förebilder från utlandet, hvadan

de i sådant hänseende uttalade farhågorna syntes icke obetydligt öfverdrifna.

Hvad slutligen vidkomme påståendet att, då förändrade förhållanden icke in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

tiiidt sedan åtgärder till frågans lösning senast företogos, härmed syntes

kunna utan våda ännu någon tid anstå, jäfvades detta påstående af senaste

tiders erfarenhet, som uppvisade en snabb utveckling särskildt inom konstindustrien,

hvarjemte det icke borde vara obekant, att inom vår land på sista

tiden höjts allt flere röster för införandet af ett allmänt mönsterskydd, och

att intresset för en snar lösning af frågan vore synnerligen stegradt.

För egen del anser utskottet, i öfverensstämmelse med hvad som uttalades

af 1887 års lagutskott, att anspråket på skydd för industriella mönster

och modeller ingalunda saknar berättigande, utan hvilar på eu rigtig

princip, men håller jemväl före, att vid en lagstiftningsåtgärd af ifrågavarande

beskaffenhet hänsyn måste tagas äfven till andra mera tillfälliga omständigheter,

som kunna lägga hinder i vägen för principens genomförande;*

och får utskottet i sistnämnda hänseende hänvisa till här ofvan anförda

mot motionärens förslag framstälda erinringar. Dessa erinringar synas

dock, på grund af hvad å andra sidan blifvit anfördt, icke böra tillerkännas

sådan afgörande vigt, att allt vidare arbete på den föreliggande lagstiftningsfrågans

lösning bör afstanna. Vid sådant förhållande och då uttalandena i

ämnet inför utskottet gifva anledning antaga, att en ytterligare utredning

rörande de förhållanden, som inverka på frågans bedömande, är af behof

påkallad, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning af ifrågavarande motion,

i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.

Maj:t låta verkställa förnyad utredning i fråga om behofvet

och lämpligheten af att införa skydd för industriella

mönster och modeller samt derefter för Riksdagen

framlägga det förslag till författning i ämnet, hvartill

en dylik utredning kan föranleda.

Stockholm den 4 april 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

7

Reservation

af herr Claeson, som yttrade: »För min del finner jag de skäl, Indika af industriidkare

blifvit så val 1887 som vid innevarande riksdag för lagutskottet

framlagda till stöd för den mening att det ifrågasatta skyddets införande i vårt

land skulle i högre grad vålla olägenheter än gagn, särskildt för de mindre

industriidkare, väga tyngre än hvad som blifvit andraget i motsatt retning.

Vid sådant förhållande och då jag på grund deraf antager, att, om Kongl.

Maj:t af Eiksdagens skrifvelse föranledes att å nyo framlägga lagstiftningsförslag,

liknande det af 1887 eller med vidsträcktare omfattning, så kraftiga

röster skola höjas mot förslaget, att det ej vinner båda kamrarnes godkännande,

samt Kongl. Maj:t, som redan låtit verkställa grundlig utredning i ämnet,

icke lärer underlåta, om sådant af dem, hvilka saken närmast angår, med

någorlunda stor enighet begäres hos Kongl. Maj:t, att låta företaga den vidare

utredning, som kan anses vara af nöden, och att till Riksdagen framkomma

med det förslag, hvartill en sådan utredning kan gifva anledning,

anser jag lagutskottet sakna skäl att tillstyrka Riksdagen att nu ingå till

Kongl. Maj:t med någon framställning i berörda syfte.»

Härjemte har herr L. O. Larsson begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.