Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 30

1891-04-13 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:30, Lagutskottets Utlåtande N:o 30

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

N:o 30.

Ant till Riksd. kansli den 13 april 1891, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlatancle, i anledning af Kongl. J\£aj:ts proposition

angående vissa förändringar i lagstiftningen rörande

handeln med vin och maltdrycker m. m.

Kongl. Maj:t har den 31 sistlidne januari till Riksdagen aflåtit eu

så lydande proposition (N:o 42):

»Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens

yttrande öfver de i statsrådsprotokollet föreslagna ändringar i förordningen

angående, försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade,

icke spirituösa drycker.»

Denna proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse den 19 maj

1890, hvari Riksdagen anförde att, då genom tid efter annan utfärdade

lagbestämmelser handlandes rättighet till försäljning af maltdrycker blifvit

så inskränkt, att hvarje missbruk från deras sida, ledande till oordningar

och allmänna lugnet störande uppträden, måste anses vara i väsentlig

mån förebygdt, det skulle vara oegentligt om lagstiftningen icke vidtoge

några åtgärder till förekommande af de missbruk, som i berörda afseende

kunde föranledas genom den utaf tillverkare af dylika drycker bedrifna

försäljning Egare af bryggerier syntes icke vara i fråga om föryttrandet

af sina tillverkningar bundna af de i nådiga förordningen den 24 oktober

Bill. till Riksd. Prof.. 1891. 7 Samt. 17 Saft. (N:o 30).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

1885 för handlande och andra föreskrifna inskränkningar i rättigheten

till försäljning för afkemtning af ifrågavarande drycker, och ett lagstadgande

syntes derför vara erforderligt på det att ej tillverkaren skulle

såsom hittills intaga en framför alla andra försäljare af maltdrycker gynnad

ställning. Men då maltdrycker, måttligt njutna, vore icke blott oskadliga,

utan äfven stärkande och närande, samt såväl tillverkning som försäljning

af desamma sålunda vore en både loflig och i många afseende!), nyttig

näring, i hvars utöfvande lagstiftaren endast i högsta nödfall och undantagsvis

borde hämmande ingripa, borde någon allmänt gällande föreskrift

om viss bestämd inskränkning deri icke omedelbart i lag meddelas, så

mycket mindre, som olika förhållanden i skilda delar af landet kunde göra

en dylik inskränkning på det ena stället lika öfverflödig, som på ett annat

af behof påkallad. Den ifrågasatta inskränkningen syntes icke heller

i något fall böra utsträckas till den försäljning till afkemtning, som af

tillverkaren idkades på hans kontor eller på sjelfva tillverkningsstället

antingen omedelbarligen eller medelst dit ingående reqvisitioner och deraf föranledda

försändningar af reqvirerade varor till reqvisitionsorten, altan

endast afse den'' försäljning, som under maltdryckernas kringförande i stad

eller på landet för bryggeriernas räkning bedrefves med samma drycker.

Beträffande sjelfva arten af berörda inskränkning, kunde det måhända

i allmänhet vara lämpligt och erforderligt, att inom en kommun, der försäljning

af ifrågavarande beskaffenhet föranledt oordningar, densamma helt

och hållet förbjödes för alltid eller viss tid, men det läte tänka sig

att förhållandena kunde vara sådana att en ringare inskränkning i försälj

ningsrättigheten, såsom dess förbjudande å viss plats eller å vissa

tider, skulle kunna vara för ändamålet tillräcklig. Hvad anginge den

myndighet, hvilken skulle ega meddela ifrågavarande förbud, syntes det

icke vara fullt välbetänkt att i första hand åt kommunalstyrelsen öfverlåta

denna rätt, emedan, om man också finge antaga att något missbruk af

densamma icke vore att befara, möjligheten härtill dock stode öppen.

Biksdagen ansåge derför dels att magten att genom förbud inskränka tillverkarens

ifrågavarande försäljningsrätt bäst och med största trygghet borde

kunna öfverlemnas åt högsta polismyndigheten inom orten, hvilken å ena

sidan väl borde hafva samma intresse för lugnets bevarande och ordningens

upprätthållande som kommunalstyrelsen och å andra sidan vore underkastad

embetsmannaansvar för sina beslut, dels att denna magt icke borde inskränkas

blott till att helt och hållet förbjuda den försäljningsrätt,

hvarom fråga vore, utan äfven att i den af Biksdagen sålunda antydda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

3

rigtning föreskrifva sådana inskränkningar i densamma, som kunde vara

för ändamålet erforderliga.

Med anledning af hvad sålunda anförts, och då oordningar icke sällan

uppstode vid de tillfällen, då tillverkare af maltdrycker kulle sådana drycker

till salu medelst kringföring, samt de missbruk, som dervid förekomme,

lika litet borde lemnas opåaktade som andra missbruk vid maltdrycksförsäljning,

anhöll Riksdagen om sådan ändring i gällande lagstiftning

angående vin och maltdrycker m. m. att, der tillverkare af maltdrycker

hölle sådana drycker till salu medelst kringföring och oordningar deraf

föranleddes, konungens befallningshafvande skulle ega att, sedan den, hvars

rätt vore i fråga, äfvensom i stad magistraten och å landet kommunalnämnden

blifvit hörda, för viss tid eller för alltid förbjuda sådan tillverkare

all dylik färsäljning inom en eller flera kommuner eller ock föreskrifva

sådana inskränkningar i berörda försäljningsrätt, hvartill omständigheterna

kunde föranleda.

Såsom framgår af det propositionen hilagda utdrag af statsrådsprotokollet,

infordrades i anledning af denna Riksdagens skrifvelse utlåtanden

från öfverståthållareemhetet och konungens befallningshafvande i rikets

samtliga län, och har utskottet af dessa utlåtanden, kvilka, jemte eu af

styrelsen för svenska bryggareföreningen till Eongl. Maj:t ingifven skrift,

hållits utskottet till banda, inhemta!, att myndigheterna med några få undantag

tillstyrkt en förändring i lagstiftningen angående handeln med maltdrycker

i den af Riksdagen angifna rigtning, men att vissa länsstyrelser derjemte

framhållit, bland annat, dels att de ifrågasatta inskränkningarna i rätten

att genom kringföring afyttra dylika drycker borde gälla icke blott tillverkare,

utan jemväl och företrädesvis s. k. öltappare, dels ock behofvet

af en föreskrift, hvarigenom en tillverkare af maltdrycker blefve i afseende

å den försäljning af dylika drycker till afhemtning, som af honom idkades

annorstädes än å tillverkningsstället, underkastad samma bestämmelser,

som gälde för handlande, hvilken idkade dylik försäljning, äfvensom att

nämnda styrelse hemstält, att Riksdagens ofvan berörda framställning icke

måtte vinna afseende.

De uti ifrågavarande, af båda kamrarne till lagutskottet hänvisade

proposition föreslagna förändringar äro:

a) att ett stadgande införes derom att, om å landet eller i stad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

utom stadens planlagda område vin eller maltdrycker kringföras för försäljning

ock det visar sig att derigenom oloflig utskänkning främjas eller

oordningar eljest föranledas, i stad magistraten ock på landet kommunalnämnden

skall ega att för viss tid eller för alltid förbjuda den, som kringföringen

besörjer, äfvensom, der omständigheterna dertill föranleda, den,

för hvars räkning försäljningen sker, att till afsalu kringföra eller låta

kringföra dylika drycker eller ock föreskrifva sådana inskränkningar i

rätten dertill, som må finnas af omständigheterna påkallade; dock att tillverkare

af dylika drycker icke må förbjudas att genom kringföring utbjuda

och afyttra sina tillverkningar inom hus eller å fartyg;

h) att föreskriften i 15 § 1 mom. af förordningen erhåller sådan

lydelse att, om någon håller vin eller maltdrycker för afhemtning till salu

och det visar sig att genom försäljningen oloflig utskänkning främjas eller

oordningar eljest föranledas, i stad magistraten och på landet kommunalnämnden

eger att för viss tid eller för alltid förbjuda honom all vidare försäljning

af nämnda drycker eller stadga sådana inskränkningar i afseende

å försäljningen, som må finnas af omständigheterna påkallade; dock att

hvad sålunda föreskrifves icke må tillämpas å den försäljning till afhemtning,

som tillverkare af vin eller maltdrycker idkar å tillverkningsstället

;

c) att 14 § 4 mom. af förordningen ändras sålunda att, om oordningar

förekomma å utskänknings- eller försäljningsstället på landet eller

i stad utom stadens planlagda område vid marknad, kungjord allmän torgdag,

läger eller annat vapenöfningsmöte, mönstring, ting, auktion eller annan

till folksamling föranledande förrättning eller då eljest större folksamling

eger rum, kronobetjent på landet och polismyndigheten i stad må ega att,

om oordningarna fortfara oaktadt skedd erinran från krono- eller polisbetjeningen,

omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant påkallar,

förhindra utskänlcningens eller försäljningens fortsättande vid tillfället;

d) att enahanda befogenhet äfven må tillerkännas kronobetjeningen

och polismyndigheten med afseende å försäljning af vin eller maltdrycker

till afhemtning eller medelst kringföring å landet och i stad utom stadens

planlagda område; samt

e) att 22 § af förordningen ändras sålunda, att dels i början af paragrafen

orden »eller eljest» utbytas emot orden »eller på annat dylikt

sätt», dels ock slutet af paragrafen erhåller sådan lydelse, att hvad i 14

§ 4 mom. är till förekommande af oordningar stadgadt jemväl skall i

afseende å försäljning i ringa omfattning utomhus på landet eller i stad

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

utom stadens planlagda område vid de ofvan i 22 § omförmälda tillfällen

eller då eljest större folksamling eger rum lända till efterrättelse.

Rörande dessa förändringar anförde departementschefen vid ärendets

föredragning i statsrådet, bland annat, följande:

»Lika med Riksdagen samt det öfvervägande flertalet af de i ärendet

hörda myndigheterna anser äfven jag omständigheterna påkalla en förändring

i lagstiftningen rörande handeln med maltdrycker derhän, att

vederbörande myndighet må ega att, då kringförandet af dylika drycker

till försäljning visar sig medföra oordningar, förbjuda dylikt kringförande

eller stadga sådana inskränkningar i afseende derå, som må finnas erforderliga.

Men de bestämmelser, Riksdagen i ämnet ifrågasatt, synas mig

dock icke vara af beskaffenhet att kunna oförändrade godkännas.

Först och främst torde, såvida syftet med en dylik förändring skall

kunna uppnås, det vara oundgängligt att förändringen kommer att gälla

icke blott, såsom Riksdagen ifrågasatt, det kringförande, som verkställes

af tillverkaren, utan jemväl den ambulatoriska maltdryckshandel, som bedrifves

af andra, särskildt af s. k. öltappare.

Vidare och då maltdryckers kringförande till försäljning kan gifva

anledning till oordningar, fastän den, för hvars räkning försäljningen

sker, gjort hvad på honom ankommit för att förekomma dylika oordningar,

synes det mig obilligt att det förbud eller den inskränkning i afseende

å försäljningen, som i följd af oordningarna må finnas nödig, ovilkorligen

skall drabba den, för hvilkens räkning försäljningen skett. I dylika fall,

då denne icke kan anses hafva varit till oordningarna vållande, utan dessa

berott på åtgärder eller försumlighet af det biträde, som besörjt varans

kringförande, synes mig förbudet eller inskränkningen böra träffa endast

den sistnämnde, så att denne förbjudes att till afsalu kringföra ifrågavarande

slags drycker eller vissa inskränkningar stadgas i hans rätt dertill.

Då inskränkningarna i en maltdryckstillverkares rätt att afyttra sina

egna tillverkningar icke böra sträckas längre än oundgängligen nödigt är

för vinnande af det med lagförändringen åsyftade målet, bör tillverkaren

icke i något fall kunna förbjudas att genom kringföring utbjuda och afyttra

af honom tillverkade maltdrycker i enskilda hushåll eller eljest inom

hus, ej heller å fartyg. Erfarenheten har icke ådagalagt behofvet af ett

förbud emot detta slags försäljning, hvilket skulle innebära en fullständig

förändring af det sätt, hvarpå bryggeriernas försäljning för närvarande

bedrifves. Om en sådan inskränkning, som jag nu antydt, stadgas i myndigheternas

rätt att förbjuda maltdryckers kringförande för försäljning,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

torde ock de betänkligheter vara i hufvudsak undanröjda, hvilka i bryggeriföreningens

ofvan berörda skrift uttalats emot den af Riksdagen ifrågasatta

lagförändringen.

Enligt Riksdagens förslag skulle den ifrågasatta förändringen blifva

gällande icke blott för landsbygden, utan jemväl för städerna. På sätt

Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län framhållit,

torde dock inskränkningar i den ambulatoriska maltdryekskandeln icke

vara behöfliga i städerna, der dels maltdryckers kringförande till salu annorledes

än för afyttrande inom hus eller å fartyg mindre ofta förekommer,

dels ock polisbevakningen i allmänhet torde vara tillräcklig för att förekomma

möjliga oordningar. Dock gäller detta endast för städernas bebyggda områden.

För de delar af en stad, som ligga utom det planlagda området,

torde den ifrågasatta lagförändringen böra blifva gällande lika väl som för

landet.

Hvad Riksdagen anfört derom att rätten att stadga förbud eller inskränkning

i försäljningsrätten, hvarom nu är fråga, icke borde tillkomma

de kommunala myndigheterna, utan endast Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande,

torde, derest maltdryckstillverkare endast i ofvan angifna

afseenden kunna lida inskränkningar i rätten att försälja sina tillverkningar,

icke föranleda till ett afvikande från hvad för andra likartade fall är stadgadt

i gällande förordning angående försäljning af vin, maltdrycker m. in.

don 24 oktober 1885. Enligt 14 och 1 5 §§ af denna förordning må

förbud emot utskänkning eller försäljning till afhemtning af vin och maltdrycker

meddelas i stad af magistraten och på landet af kommunalnämnden,

dock att beslutet skall inom åtta dagar underställas Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes pröfning. Derjemte är Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förbehållen befogenhet att omedelbarligen meddela dylikt

förbud, sedan den, hvars rätt är i fråga, äfvensom magistraten eller

kommunalnämnden blifvit hörde. Dessa bestämmelser synas mig alltså

böra blifva gällande äfven i nu ifrågavarande hänseende.

I öfverensstämmelse med hvad i 15 § af nyssberörda förordning är

stadgadt rörande förbud emot försäljning till afhemtning af vin eller maltdrycker

torde det nu ifrågasatta stadgandet höra affattas så, att förbud

emot kringföring till afsalu eller inskränkning i rätten dertill må meddelas,

icke blott när oordningar af försäljningen föranledas, utan äfven då

det visar sig, att genom försäljningen oloflig utskänkning främjas. Likaledes

torde stadgandet böra blifva gällande icke blott i fråga om maltdrycker,

utan äfven i fråga om vin, då det icke finnes något skäl hvar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

för icke kringförandet till försäljning af sistnämnda slags dryck, om sådant

skulle förekomma, borde vara underkastadt samma bestämmelser som gälla

för maltdrycker.

I sammanhang med de förändringar i lagstiftningen rörande handeln

med vin och maltdrycker, hvilka omedelbart föranledas af Biksdagens

ofvanberörda anhållan, torde det böra tagas i öfvervägande huruvida icke

jemväl vissa andra förändringar äro behöfliga till förekommande af oordningar

till följd af handeln med dylika drycker.

Såsom ofvan blifvit antydt, hafva vissa länsstyrelser i sina yttranden

hemstält att ett stadgande måtte meddelas, hvarigenom föreskrifterna i 15

§ af ofvan åberopade förordning den 24 oktober 1885, enligt hvilka vederbörande

myndighet eger förbjuda handlande att sälja vin eller maltdrycker

till afhemtning, uttryckligen förklarades gällande äfven i fråga om den

försäljning af maltdrycker till afhemtning, som af tillverkare utaf dylika

drycker idkas annorstädes än å tillverkningsstället. Icke så sällan förekommer

att ett bryggeri inom. annan kommun och stundom inom annat

län än der tillverkningen drifves inrättar filial för försäljning af sina tillverkningar.

Det har till och med inträffat att, sedan en handlande blifvit

för all framtid förbjuden att idka försäljning af maltdrycker, i följd deraf

att försäljningen orsakat oordningar, det bryggeri, hvars tillverkningar han

förut afyttrat, inrättat en filial på samma ställe, der handeln bedrifvits, och

till föreståndare derför antagit samma handlande, hvarigenom man alltså

sökt kringgå det denne meddelade förbudet. Ehuru bestämmelserna i nyssberörda

§ otvifvelaktigt äro tillämpliga å dylika filialer i de fall, då vederbörande

tillverkare anmält sig att idka handel med maltdrycker vid filialen ,

synes det mig likväl önskvärdt att paragrafen ändras så, att dess bestämmelser

blifva gällande i alla händelser, då en tillverkare idkar försäljning

af maltdrycker till athemtning annorstädes än å tillverkningsstället. Det

synes mig nemligen icke finnas något skäl, hvarför tillverkaren i afseende

å denna försäljning skulle vara mindre än en handlande skyldig att underkasta

sig de inskränkningar, som i den allmänna ordningens intresse må

finnas nödiga.

Enligt nu gällande lagstiftning har försäljning af vin eller maltdrycker

till afhemtning, der den föranleder till oordningar, ansetts icke kunna

förbjudas annat än för en viss fortlöpande tidrymd eller för alltid. Erfarenheten

har likväl gifvit vid handen att det vore önskvärdt, att vederbörande

myndigheter äfven egde befogenhet att stadga vissa andra inskränkningar

i afseende å försäljningen. Särskildt kunna t. ex. fall förekomma, då en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

in alt dry ck shan del, hvilken skötes på ett oklanderligt sätt, likväl visar sig

vid vissa tillfällen, såsom marknader, torgdagar eller dylikt, då en större

folkmängd samlas, gifva anledning till oordningar eller främja oloflig utskänkning.

I den allmänna ordningens intresse synes det mig önskvärdt, att i

dylika fall rättighet beredes myndigheterna att i samma ordning, som är

stadgad för meddelande af absolut förbud för försäljning till afhemtning,

äfven påbjuda att försäljning icke må ega rum vid sådana tillfällen, som

ofvan antydts, liksom jag äfven anser kronobetjeningen höra i afseende å

försäljning till afhemtning ega samma rätt, som enligt 14 § 4 mom. af

förordningen den 24 oktober 1885 tillkommer densamma i afseende ä

iskänkning af vin och maltdrycker samt andra i förordningen åsyftade

drycker, nemligen att, der å landet vid marknad, kungjord allmän torgdag,

läger eller annat vapenöfningsmöte, mönstring, ting, auktion eller annan

till folksamling föranledande förrättning oordningar uppstå å försäljningsstället,

omedelbart förbjuda och förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället.

I sammanhang härmed torde vara skäl att utsträcka kronobetj eningens

befogenhet i detta hänseende jemväl till andra tillfällen, då större

folksamling eger rum, än de i nyssberörda lagrum åsyftade offentliga förrättningar,

liksom ock polismyndigheten i stad torde böra tilläggas enahanda

rätt i afseende å försäljning, som eger rum i stad utom stadens planlagda

områden.

Enligt 22 § af ofta nämnda förordning äro förordningens föreskrifter

icke i allmänhet tillämpliga på dem, som utomhus i ringa omfattning vare

sig medelst kringbärande eller från bord eller eljest idka försäljning af

maltdrycker. För att noggrannare begränsa omfånget af denna undantagsbestämmelse

och utmärka att till den försäljning, som i denna § afses, icke

kan hänföras försäljning genom varans kringförande medelst häst och åkdon,

synes det mig lämpligt att orden »eller eljest» utbytas mot orden »eller

på annat dylikt sätt». Likaledes torde bestämmelsen i slutet af denna §

derom, att hvad i 1.4 § 4 mom. af förordningen är till förekommande af

oordningar stadgadt skall jemväl i afseende å försäljning i ringa omfattning

utomhus på landet lända till efterrättelse vid de tillfällen, som omförmälas

i sistnämnda lagrum enligt dess nuvarande lydelse, böra undergå förändringar,

motsvarande dem, som föreslagits i sistberörda lagrum.»

De af departementschefen sålunda förordade förändringar i lagstiftningen

rörande handeln med vin och maltdrycker synas utskottet så väl

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

9

af behof påkallade som väl afpassade; och har utskottet endast i ett hänseende

en erinran att göra mot det framlagda förslaget.

Som bekant afsåg Riksdagen, att den i dess ofvan berörda skrifvelse

ifrågasatta förändring skulle gälla icke blott för landsbygden, utan jemväl

för städerna,. Det nu framlagda förslaget har emellertid af skäl, hvilka

ofvan anförts, blifvit inskränkt att i afseende å do förändringar, som omförmälas

i punkterna «, c, d och e, gälla endast för landsbygden och det

icke planlagda stadsområdet. Utskottet håller likväl före, att då sådana

missbruk som de, hvilka det här gäller att stäfja, kunna förekomma i

städerna inom det planlagda området, ifrågavarande förändringar böra utsträckas

att gälla städerna i deras helhet. En inskränkning af dessa

bestämmelsers tillämplighet, så att de i stad finge gälla endast utom det

planlagda området, skulle säkerligen mången gång föranleda svårigheter

och oegentligheter. I flera städer finnas nemligen, ofta i rätt stor omfattning,

planlagda områden, hvilka äro obebyggda och hvilkas gränser mot de

icke planlagda områdena ej äro å marken utmärkta. Polisbevakningen inom

de förstnämnda områdena torde icke vara i afsevärd mån mera verksam

än inom de sistnämnda. Dessutom anser utskottet sig böra erinra, att

åtminstone i rikets mindre städer polisbevakningen ingalunda allmänt kan

anses tillräcklig för att helt och hållet förekomma möjliga oordningar af

ifrågavarande slag.

Då utskottet, såsom förut är nämndt, icke i öfrigt funnit anledning

till någon anmärkning, får utskottet tillstyrka,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong!. Maj:t

anmäla, att Riksdagen vid granskning af förevarande

framställning icke funnit skäl till annan erinran, än att

de i punkterna a, c, d och e föreslagna förändringarne

ansetts böra gälla i stad utan inskränkning till dess

icke planlagda område.

Stockholm den 13 april 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Reservation af herrar Lilienberg och Mankell.

Herrar Hasselrot och II. Andersson hafva begärt få antecknadt, att

de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till RiJcsd. Prof.. 1891. 7 Sand. 17 Käft. (N:o 30).

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.