Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 31

1891-04-17 · 133 sidor, varav 129 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 129 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:31, Lagutskottets Utlåtande N:o 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1891, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ordnandet

af väg hållning sbesvär et på landet.

Frågan om ordnandet af väghållningsbesväret å landet har jemväl

vid innevarande riksdag gjorts till föremål för flera framställningar.

Så hafva i Första Kammaren väckts och till lagutskottet remitterats

tvenne motioner i ämnet, den ena, n:o 3, af herr A. Helander och den

andra, n:o 28, af herr J. N. Biesért, hvarjemte Andra Kammaren till

utskottet öfverlemnat tio särskilda motioner. Dessa motioner hafva

afgifvits af herr O. Erickson, n:o 15, herr P. Nilsson, n:o 40, herr

J. Bengtsson, n:o 46, herr E. P. Jonsson, n:o 61, herr J. W. Lindh,

n:o 63, herr Oscar Larsson, n:o 78, herr F. Andersson, n:o 80, herr

J. Johnsson, n:o 83, herr G. F. Östberg, n:o 124, och herr Ollas A.

Ericsson, n:o 156.

Samtliga motioner vitsorda kraftigt behofvet af en snar och lycklig

lösning af föreliggande fråga, hvilken sedan lång tid tillbaka varit

föremål för behandling. Den samstämmighet, som utmärker motionernas

uttalanden i nyss antydda hänsende, återfinnes deremot icke i de

förslag till afhjelpandet af nämnda behof, som motionärerne ansett elghorn

förorda.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 7 Sami. 18 Häft. (N:o 31).

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Redan ur den rent formella synpunkten af sättet för frågans behandling

måste motionerna delas i två hufvudgrupper, i det att en del

motionärer förorda eu Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj: t med

begäran, att Kongl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga förslag till

författning i ämnet med ledning af de i motionerna angifna grundtankar

rörande bästa sättet för fragans lösning, medan öfrige motionärer anse,

att Riksdagen bör för regeringen framlägga ett af representationen

antaget författningsförslag.

De motionärer, hvilka förordat den förra utvägen, äro herrar

O. Erickson, P. Nilsson, C. P. Jonsson, J. W. Lindh, O. Larsson, J.

Johnsson och Ollas A. Ericsson, hvilka hemstält:

herr O. Erickson, med hvilken fyra af kammarens ledamöter

instämt:

»att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och inför Riksdagen,

snarast möjligt, framlägga förslag till lag angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af

Kongl. Maj.-t för 1889 års Riksdag framlagda, med iakttagande deraf,

att, förvaltningen ordnas på så enkelt och billigt sätt som möjligt, samt

i öfrigt af de förändringar i förslaget, hvartill de mot detsamma inom

vederbörande iitskott äfvensom under öfverläggningarna, hufvudsakligast

inom Andra Kammaren, framstälda erinringar skäligen kunna gifva

anledning»; ö

herr P. Nilsson, med hvilken tre af kammarens ledamöter förenat

sig:

»att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t. täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga nytt förslag

till lindring i vägunderhållningsbesväret, hufvudsakligen bygdt på följande

grunder:

a) att den jord, som nu bestrider vägunderhållningen, bibehålies

vid denna skyldighet mot någon skälig befunnen lindring af visst årligt

bidrag från statsverket och landstingen;

b) att vägunderhållningsbesvärets verkliga värde uppskattas häradseller

länsvis af en för detta ändamål inom hvarje län tillsatt särskild

nämnd; samt

c) att den såsom skälig befunna lindringen tillkommer hvarje

vägunderhållsskyldig med vissa jemna procent af det sålunda uppskattade

värdet»;

herr E. P. Jonsson:

»att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag om väghållningsbesvärets

ordnande, hufvudsakligen bygdt på följande grunder:

a) att all kostnad för underhåll af vägar och broar, såväl sommarsom

vintertiden, godtgöres till hälften hvardera af statsverket och landstingen

för hvarje län;

b) att landstingen inom hvarje län utse en nämnd, bestående af

tre ledamöter, som uppskattar vägunderhållets verkliga värde och bestämmer

storleken af de skiften, som enligt mom. c) skola bortsättas på

entreprenadauktioner, hvaröfver instrument skyndsamligen afsändes till

Kongl. Maj:ts befallningshafvande; och

c) Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall anmoda kronobetjeningen

inom länet att på entreprenadauktion till den minstbjudande bortsätta

de af nämnden bestämda skiften- så tidigt, att protokollen deröfver inkomma

till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes granskning före landstinget,

som öfverlemnar dem till landstingets vidare granskning));

herr J. W. Lindh:

»att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ordnande af

underhållet af de allmänna vägarne, såväl sommar- som vintervägarne,

efter följande grunder:

a) att underhållet öfverlemnas mot betalning åt den, som erbjuder

sig att billigast utföra arbetet, under förutsättning att det begärda

priset af vederbörande landsting godkännes;

b) att kostnaden för detta fördelas på samma sätt som vid ordnandet

af skjutsfrågan»;

herr Oscar Larsson, med hvilken tre ledamöter af kammaren

instämt:

»att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t må låta utarbeta och för Riksdagen framlägga nytt förslag till

lindring af väghållningsbesvärets utgörande på landet, hufvudsakligen

bygdt på följande grunder:

a) att vägunderhållet in natura utgöres lika af all jordbruksfastighet

efter taxeringsvärdet mot 50 procent lindring, deraf hälften bekostas

af statsverket och hälften af landstingen;

b) väghållningsbesvärets verkliga värde uppskattas länsvis af en

för detta ändamål inom hvarje län tillsatt särskild nämnd; samt

c) att vägskatt i penningar erlägges för all annan fastighet än

jordbruksfastighet af minst 2,000 kronors taxeringsvärde, för frälseränta,

för inkomst af bergsbruk, kalk-och stenbrott jemte dertill hörande

verk och inrättningar, qvarnar, sågverk och fabriker samt andra dylika

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 31:

för varors tillverkning eller förädling’ anlagda inrättningar, der inkomsten

uppgår till visst belopp, t. ex. 800 kronor. Vägskatten uppbäres

länsvis och användes för byggnad och underhåll af broar och färjor,

vägvisare, ny vägdelning, förvaltningskostnad, bekostande af eller bidrag

till vinterväghållningen samt anläggning af ny eller förbättring af

gammal väg»;

herr J. Johnsson:

»att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Magt täckes, så fort ske kan, låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lag för väghållningsbesvärets utgörande med

iakttagande deraf:

att kostnaderna för underhåll af allmänna vägar och broar inom

hvarje väghållningsdistrikt värderas af en nämnd, bestående af tre

personer, deraf Kong!. Maj:ts befallningshafvande utser en ledamot,

landstinget en och de väghållningsskyldige eu;

att den årliga underhållskostnaden utgår med en tredjedel af staten,

en tredjedel af fastigheterna inom väghållningsdistriktet efter senast

åsätta taxeringsvärde — dervid jordbruksfastighet deltager för hela och

annan fastighet af åttahundra kronors taxeringsvärde och deröfver

äfvensom frälseränta, enligt sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde,

för hälften — samt en tredjedel af landstingsområdet efter den

grund, som för landstingsskatt är stadgad såväl för fastighet som andra

beskattningsföremål; samt

att landstingen må ega besluta, huruvida de allmänna vägarne

skola för underhåll in natura fördelas å fastigheterna inom väghållningsdistriktet

mot angifven ersättning af staten och landstingen, eller

ock, fördelade i lämpliga skiften, utlemnas för underhåll till den minstbjudande»;
samt

herr Ollas A. Ericsson, i hvars motion herrar E. Norman

och D. Persson förklarat sig instämma:

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Magt ville i underdånighet

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och, så snart ske kan,

till Riksdagen aflåta förnyad nådig proposition med förslag till lag

angående väghållningsbesvärets på landet ordnande på grundvalen af

entreprenadsystemet, samt i öfrigt hufvudsakligen på samma grunder

som förut skjutshållningsbesväret».

Inom den andra hufvudgruppen innehålla herrar Helanders och

J. Bengtssons motioner fullt utarbetade författningsförslag i nära anslutning

till särskilda utskottets vid 1889 års riksdag på grundvalen af

Kongl. Maj:ts proposition vid nämnda riksdag utarbetade lagförslag,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31. 5

med de jemkningar, hvartill de inom kamrarne framstälda anmärkningar

mot samma förslag funnits böra föranleda; och må i sammanhang

härmed omnämnas, att icke mindre än 39 af Andra Kammarens

ledamöter förklarat sig instämma i hufvudsyftet af herr J. Bengtssons

berörda motion.

Öfrige motionärer inom denna grupp hafva hemstält,

herr Biesért:

)>att Riksdagen ville antaga en lag angående vägkållningsbesvärets

utgörande på landet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kong!.

Maj:ts nådiga proposition vid 1889 års riksdag, särskilda utskottets

derpå grundade utlåtande n:o 1 samt. Andra Kammarens beslut i frågan,

äfvensom medgifva det utskott, som får frågan till behandling, att inom

de gränser, som nämnda nådiga proposition, utskottsutlåtande och

Andra Kammarens beslut angifva, utreda ärendet, dervid vidtagande

de ändringar och tillägg, som för frågans lyckliga lösning anses nödiga,

samt utlåtande och förslag angifva»;

herr F. Andersson:

m) att 25 kap. 8 § byggningabalken måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

Alle, som å landet — — — — stadens egor räcka.

För detta besvär må nämnde underhållsskyldige njuta betalning

af häradet eller socknen, efter ty vägens längd och beskaffenhet det

fordra. Till häradsrätten må härads- eller sockenborna inkallas att

med underhållsskyldige om betalningen öfverenskomma; men derest

de icke kunna härom i godo sluta, må häradsrätten insända dess betänkande

i detta ämne till landshöfdingen, som sedermera betalningen

efter skälighet jemkar och stadfäster. Den således för alla underhållsskyldige

uti hela socknen eller häradet löpande betalning kommer

att sammanslås och fördelas på alla dem, hvilka inom socknen eller

häradet erlägga kommunalutskylder för fastighet efter hela samt för

andra beskattningsföremål efter hälften af derå belöpande fyrktal; hvarefter

kronofogden vid de vanliga uppbördsstämmor denna utgift utan

särskild vedergällning må uppbära och till underhållsskyldige utdela.

Uppkommer vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal, skall det bortfalla.

De beting, som antingen godvilligt med underhållsskyldige göras

eller af landshöfdingen fastställas, må hvarje gång icke antagas för

flera än 10 år, efter hvilken tids förlopp vederbörande å nyo böra

sammankallas att antingen det förra ackordet förnya eller ett nytt för

lika tid afsluta;

b) att 5 § i kong!, förordningen angående de allmänna vägarnes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

underhåll vintertiden af den 13 september 1790 måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

Den således för alla ploglagen uti hela socknen eller häradet

löpande betalning kommer att sammanslås och fördelas på alla dem,

hvilka inom socknen eller häradet erlägga kommunalutskylder för fastighet

efter hela samt för andra beskattningsföremål efter hälften af derå

belöpande fyrktal; hvarefter kronofogden vid de vanliga uppbördsstämmorna

denna utgift, utan särskild vedergällning, må uppbära och

till ploglagen utdela. Uppkommer vid beräkning, som ofvan sägs,

bråktal, skall det bortfalla));

samt herr G. F. Östberg, som hänvisar till sin vid sistlidue riksdag

i ämnet väckta motion,

«att Riksdagen måtte för sin del besluta följande bestämmelser

angående väghållningsbesväret på landet:

Då ny vägdelning sker, skola de inom väghålluingsdistriktet

befintliga allmänna vägar till underhåll indelas på alt i mantal satt jord,

med undantag af äldre lotshemman, så länge de äro underkastade

lotsningsskyldighet, äfvensom all annan jordbruksfastighet af minst

1,000 kronors taxeringsvärde, hvartill äfven hänföras staten eller menigheter

tillhörande allmänningsskogar. Fördelningen emellan de väghållningsskyldige

skall ske på grund af fastigheternas medeltaxeringsvärde

under de sista tio åren, innan vägde!ningsförrättningen tager

sin början. Önskar egare af afsides belägen fastighet blifva befriad

från vägunderhåll emot skyldighet att i stället erlägga penningar att

fördelas på öfrige väghållningsskyldige inom distriktet, eger Konungens

befallningshafvande efter desses hörande att derom bestämma äfvensom

fastställa afgiften. Vid vägdelning kunna undantagas vägar, broar eller

färjor för att underhållas genom medel, som inflyta genom vägskatt

eller särskilt uttaxeras af de väghållningsskyldige.

Yägskatt i penningar skall erläggas för all annan fastighet än

jordbruksfastighet af minst 1,000 kronors taxeringsvärde, för frälseränta

för dess efter fem procent beräknade kapitalvärde samt för inkomst

af bergsbruk, kalk- och stenbrott jemte dertill hörande verk, inrättningar

och näringar, qvarnar, sågverk, fabriker och andra dylika för

varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar, der inkomsten

uppgår till minst 1,200 kronor och bevillning derför till staten erlägges.

Denna vägskatt utgår för fastighet och frälseränta med 10 öre för

hvarje 100 kronors taxeringsvärde och för inkomst med en procent af

inkomstens uppskattningsbelopp. Vägskatten uppbäres länsvis och fördelas

på de särskilda väghållningsdistrikten efter längden af de inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31. 7

distrikten befintliga allmänna vägar. De medel, som tillfalla distrikten,

skola förvaltas af genom sockneombud utsedda styrelser i enlighet, med

af konungens befallningshafvande faststälda reglementen och under

konungens befallningshafvandes kontroll samt användas för underhåll

al vid vägdelnmg . undantagna vägar, broar och färjor, underhåll af

nyanlagd väg, anbringande och underhåll af vägvisare, ny vägdelning

förvaltningskostnad, bekostnad af eller bidrag till vinterväghållningen

samt i män af tillgång och, för så vidt statsmedel ej dertill erhållas

anläggning af ny väg eller förbättring af gammal väg.

hiy vägdelning skall ske, då antingen de vägunderhållningsskyldiges

flertal vid sammanträde inför häradsrätten förklara sig sådant

önska eller konungens, befallningshafvande anser ny vägdelning på

grund af betydligare ojemnhet i väghållningsskyldighetens fördelning

behöflig, och eger konungens befallningshafvande att förordna förrättmngsman,

hvaremot de väghållningsskyldige ega att inför häradsrätten

utse gode män att vid förrättningen biträda.»

Af den här ofvan lemnade redogörelse för innehållet af de motioner

öfver hvilka utskottet nu har att afgifva yttrande, framgår, att skilda

meningar sökt göra sig gällande rörande bästa sättet att lösa den föreliggande

uppgiften. Olikheten i de intressen, som det här gäller att

sammanjemka, förklarar dock lätt denna meningsskiljaktighet, och, såsom

många gånger i detta ämne blifvit yttradt, torde en lösning, hvarmed

de, som af frågan beröras, kunna i alla delar känna sig fullt tillfredsstälda,

icke ens ligga inom möjlighetens område, då ju vid hvarje sådan

reform icke kan förebyggas, att den i särskilda fall bereder den ene

mindre förmåner än den andre eller hårdare träffar den ene än den

andre. Vid sådant förhållande är det också endast med ömsesidigt

tillmötesgående och. ömsesidiga eftergifter, som lagstiftningsarbetet på

detta område kan vinna framgång.

Öfvergå!- utskottet nu till att närmare betrakta de föreliggande

motionerna med hänsyn till deras sakliga innebörd, visar sig genast,

huru som motionerna ur synpukten af de rörande sättet för fullgörandet

a vägunderhållet in naturer framstälda förslag låta sig sammanföras i

tre hufvudgrupper. Den första bildas af herrar E. P. Jonssons, J. W.

Lindhs och Ollas A. Ericssons motioner, hvilka förorda väghållningens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

upplåtande på entreprenad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

som eger rum beträffande skjutsningsbesvärets utgörande.

Till denna grupp kan äfven hänföras herr J. Johnssons motion, i

hvilken såsom ett alternativ ifrågasättes att vägarne skola, fördelade i

lämpliga skiften, utlemnas för underhåll till den minstbjudande, medan

det andra alternativet består deri, att naturaunderhåll.et fördelas på »fastigheterna»

inom väghållningsdistriktet mot viss angifven ersättning, hvadan

fastighetsegarne sjelfve skulle i viss man blifva entreprenörer.

Den andra gruppen omfattar herrar P. Nilssons och B. Anderssons

motioner, i hvilka mantalet bibehålies såsom norm för väghållmngsbördans

''fördelning, och slutligen bildas en tredje hufvudgrupp af de

återstående motionerna, hvilka till grund för nämnda fördelning vilja

lägga taxeringsvärdet, antingen sådant det finnes bestämdt genom

närmast föregående taxering, eller ock såsom ett medeltaxeringsvärde

för en viss, längre eller kortare, tidsperiod.

Hvad nu först vidkommer förslagen att ställa vägunderhållet in

natura på entreprenad, må till eu början erinras, att forslagstäliarne i

fråga icke synas hafva tillräckligt beaktat den väsentliga, olikhet,, som

förefinnes emellan väghållningsbesväret å ena och skjutshållningsbesväret

å andra sidan. Först nämnda besvär är nemligen mycket mer

omfattande och tryckande än det senare någonsin, var före dess slutliga

reglering, och härtill kommer att de, som betjena sig af skjutsen

såsom samfärdsmedel, sjelfve direkt bidraga till bestridande af kostnaden

för skjutsväsendet,''ett sätt, hvars användande i fråga omväghållningen

emellertid icke blitvit föreslaget eller ens lämpligen synes kunna

sättas i fråga. Vidare hyser utskottet den bestämda öfvertygelsen att,

såsom redan vägkomitén framhöll, entreprenadsystemets tillämpning x

ett land så jemförelsevis folkfattigt. som vårt, och der brist på konkurrens

säkerligen skulle uppdrifva kostnaden långt öfver arbetets verkliga

värde, skulle ställa sig allt för dyrbar för att icke snart nog kännas

som en börda, mer tryckande än den man ville afskaffa. Erinrar utskottet

härjemte, huruledes erfarenheten från folk- och kapitalrikare

länder än vårt ådagalagt att i följd af de stegrade kostnader, det nu

förordade systemet visat sig medföra, en återgång delvis egt rum

till väghållningens utgörande medelst naturaprestation^, anser sig utskottet

hafva framlagt tillfyllestgörande skäl att icke bifalla de förslag

till frågans lösning, som uti nu berörda motioner blifvit framstälda.

De båda förslagen att, med bibehållande af mantalet, såsom grund

för väghållningsbesvärets fördelning, åstadkomma en lösning af frågan

hafva den obestridliga förtjena ten att göra nya vägdeln ingår obehöfliga,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 31,

och liar denna omständighet förvärfvat dem åtskilliga sympatier. Detta

gäller särskild! herr P. Nilsso?is förslag, hvilket nära anknyter sig till

den princip för vägfrågans ordnande, som uttalades af Östergötlands

läns landsting vid dess granskning af vägkomiténs förslag i ämnet.

Den sorgfälliga pröfning, som utskottet underkastat så väl nyss

nämnda som herr F. Anderssons förslag, har emellertid icke varit egnad

att bibringa utskottet den öfvertygelse, att något af de båda förslagen

på ett tillfredsställande sätt löser den svåra frågan. Då det nemligen

redan länge vant erkändt, att mantalet under tidernas lopp allt mer

förlorat sin egenskap att utgöra en rättvis norm för väghållningsbesvärets

fördelning, måste det redan af detta skäl anses betänkligt att på dylik

grund bygga lagstiftningen i ämnet. Visserligen afse båda de förslag,

hvarom, nu är fråga, att innehafvarne af den i mantal satta jorden

skulle i form af landstings- eller kommunalskatt lemna bidrag till de

ersättningsbelopp, som skulle till dem sjelfve utbetalas, och en sådan

anordning komme onekligen att i större eller mindre mån utjemna den

olikhet i väghållningsbördans fördelning, som måste blifva en följd

deraf, att vägdelningsgrunden icke längre kan erkännas såsom under

alla förhållanden rättvis, men de sins emellan något olika sätt för åvägabringandet

af den erforderliga utjemningen, som de båda motionärerne

sålunda förordat, hafva icke kunnat vinna utskottets bifall.

Utskottet har nemligen icke kunnat frigöra sig för den tanke,

att denna utjemning, särskilt enligt herr F. Anderssons förslag, icke

torde kunna undgå att framkalla en viss stridighet mellan å ena sidan

dem, hvilka ersättningen skulle komma till godo, och å den andra

dem, livilka förut varit helt och hållet fria från väghållningsbördan,

men nu ansetts böra bidraga till dess lindrande, enär det uppenbarligen

måste ligga i de förres intresse, att kostnaden för underhållet uppskattas

så högt, men deremot de sistnämnde hafva fördel af att den värderas

så lågt som möjligt. Att förebygga en dylik intressenas stridighet,

som, huru samvetsgrant uppskattningen än verkställes, alltid kan gifva

anledning till ömsesidigt missnöje, synes utskottet vara icke blott högeligen

ensidigt, utan ett nödvändigt vilkor för den föreliggande frågans

ändamålsenliga lösning. Enligt båda nu förevarande motioner utsträckes

dessutom skyldigheten att bidraga till åtskilliga beskattningsföremål,

hvilka enligt utskottets uppfattning icke alls böra drabbas af eu dylik

skyldighet.

Emot herr F. Anderssons förslag kan särskild! framställas den

anmärkning, att det af honom förordade sättet att uppskatta kostnaden

för vägunderhållet, den tid mark är bar, svårligen skulle komma att

Bill. till Rdcsd. Prof. 1891. 7 Sami. 18 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

medföra ett tillfredsställande resultat. Äfven i de fall, der enighet vid

uppgörelsen inför häradsrätten kunde uppnås, komme uppskattningen

att lida af en viss godtycklighet, och utskottet föreställer sig, att det

för konungens befallningshafvande skulle möta betydande svårigheter

att vid bestämmandet af ett kostnadsbelopp, om hvars storlek stridiga

meningar yppats vid förhandlingarna inför häradsrätten, träffa den

rätta siffran.

Såsom förut är nämndt, förorda samtlige öfrige motionärer taxeringsvärdet

såsom delningsgrund för väghållningsbesvärets utgörande

in natura, och hvad man nu än kan hafva att anmärka mot denna delningsgrund,

lärer det väl icke kunna förnekas, att taxeringsvärdet noggrannare

än mantalet angifver hvarje fastighets förmåga att bära den

ifrågavarande bördan, och att således taxeringsvärdet bör såsom delningsgrund

tillerkännas afgjordt företräde.

Det är väl sant, att införandet af denna nya grund på vissa

orter kominer att orsaka rätt betydliga omgestaltningar i följd af den

stora olikhet i mantalets och taxeringsvärdets inbördes förhållande, som

skilda fastigheter framte, äfvensom att vägdelningar i alla de orter,

der en dylik skiljaktighet råder, icke torde kunna i längden undvikas;

men första vilkoret för en ändamålsenlig utjemning af väghållningsbesväret

måste ju vara, att vägunderhållet in natura, så vidt möjligt,

delas rättvist mellan dem, som skola detsamma fullgöra.

Jemväl i öfrigt hafva sistnämnde motionärer, med undantag af

herr O. Larsson, stält sig på särskilda utskottets vid 1889 års riksdag

ståndpunkt i frågan, antingen fullständigt, såsom herrar Biesért, J.

Bengtsson och O. Erickson, eller ock med vissa modifikationer, såsom

herrar Helander och Östberg, hvilken sistnämnde likväl i fråga om de

nya beskattningsföremål, som skulle medelst penningar deltaga i hela

väghållningsbesväret, står närmare Kongl. Maj:ts förslag vid nyss

nämnda riksdag.

Mot särskilda utskottets förslag framstäldes, som bekant, i Första

Kammaren åtskilliga anmärkningar, som då föranledde förslagets förkastande.

Så vore, menade man, den lindring förslaget skulle komma

att bereda dem, som hade att ombesörja naturaunderhållet, i sjelfva verket

ganska obetydlig och stode icke i skäligt förhållande till de uppoffringar

förslaget kräfde af dem, som dittills icke varit tryckte af någon väghållningsbörda.

Vidare förutsatte förslaget för sitt genomförande vägdelningar

öfver hela riket, men sådana hade ofta visat sig vara en

källa till långvariga tvister och borde på grund af de dryga kostnader,

som af dylika förrättningar blefve en följd, snarare förebyggas än

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

framtvingas. Slutligen införde förslaget en hel förvaltningsapparat,

som syntes skäligen tung och invecklad, hvarjemte man kunde befara,

att största delen af den föreslagna vägkassan skulle åtgå till förvaltningskostnadens

betäckande.

Dessa anmärkningar hafva emellertid icke förmått rubba utskottets

öfvertygelse, att vägfrågan löses bäst på grundvalen af särskilda utskottets

förslag med de jemkningar, hvartill nyss anförda erinringar

finnas skäligen böra föranleda. Den lifliga anslutning, som inom Andra

Kammaren kommit herr J. Bengtssons motion till del, har äfven varit

egnad att förvissa utskottet om att denna dess öfvertygelse delas af

många bland dem, hvilka frågan nära berör.

" Utskottet håller äfven före, att flere af de anmärkningar, som

blifvit framstälda emot särskilda utskottets förslag, vid närmare granskning

skola befinnas icke fullt berättigade. Besinnar man att ur vägkassan

skulle bestridas kostnaderna för byggande af ny väg och bro

äfvensom omläggning af väg, i den mån kostnaden härför ej utgår af

statsmedel, vinterväghållningen, underhåll af ny väg, till dess den ingått

i vägdelning, underhåll af bro, som icke ingått i delning, för

byggande och underhåll af färja samt för anbringande af vägvisare

äfvensom ersättningar till väghållare, hvars underhållsskyldighet till

följd af hvarjehanda inträffade omständigheter i högre grad förökats,

och derjemte öfverväger, att under nuvarande förhållanden jordbruket

ensamt får bestrida samtliga nu nämnda utgifter, synes det utskottet,

som om den sålunda föreslagna lindringen ingalunda saknar betydelse.

Att de förvaltningsorgan, som särskilda utskottet i likhet med

Kongl. Maj:t fann nödigt föreslå för att tillförsäkra förslaget en kraftigt

och fullt ordnad tillämpning, med fog kunna betraktas såsom någon

vidlyftig och dyrbar apparat, vill utskottet icke heller obetingadt medgifva.

Till eu början må erinras, att, så vidt man vill hafva en tillförlitlig

uppskattning af kostnaden för vägunderhållet och undvika godtyckliga

beräkningar, lärer en särskild uppskattningsnämnd vara oundgänglig.

Nästan alla de nu föreliggande motionerna utgå också från

den förutsättning, att kostnaden för vägunderhållet in natura skulle uppskattas

af en särskild nämnd. Den ersättning, som i särskilda utskottets

förslag blef nämnden tillerkänd, lärer icke kunna anses vara

oskäligt tilltagen i förhållande till arbetets möda och störa vigt och

kan, helst densamma icke skulle utgå oftare än högst hvart tionde år, omöjligen

blifva i afsevärd mån betungande för vägkassan. Vidare vill

utskottet fästa uppmärksamheten derpå, att vid hvarje vägföretag af

någon betydenhet en styrelse anses behöflig för att leda och öfvervaka

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

arbetet och att, derest man verkligen åsyftar en förbättring af vårt

vägväsen, en vägstyrelse måste finnas för att leda arbetet för detta

mål i rätt rigtning. Hvad slutligen angår vägfogdebefattningen, synes

den kunna helt och hållet lemuas ur räkningen, då densammas tillsättande

beror af väghållarnes eget fria val, och befattningen icke

kommer att belasta vägkassan med några utgifter.

Såsom redan blifvit antydt, anser utskottet emellertid, att särskilda

utskottets förslag icke bör alldeles oförändradt läggas till grund

för ett nytt försök till lagstiftning i ämnet. I anledning af de föreliggande

motionerna och i syfte att om möjligt undanrödja de angifna

betänkligheterna har utskottet funnit sig manadt föreslå jemkning särskildt

i två hänseenden; och torde här vara platsen att närmare angifva

karakteren af dessa mera väsentliga förändringar.

Sålunda har utskottet, ehuru utskottet håller före att de lindringar,

som särskilda utskottets förslag erbjöd jordbruket, voro ganska

afsevärda, likväl ansett sig böra i syfte atit bereda ytterligare lindring

åt dem, som bestrida naturaunderhållet, och på samma gång i någon

mån minska de nya beskattningsföremålens börda förorda ett statsbidrag

med belopp, som motsvarar en tiondedel af nämnda underhålls

uppskattade värde. För billigheten af ett statsbidrags beviljande talar

onekligen den omständighet, att underhållandet af de allmänna vägarne,

såsom många gånger blifvit framhållet, i viss mån kan betraktas som

ett ^statsändamål, till hvars fyllande alla samhällsmedlemmar böra bidraga.

Ett dylikt bidrag, väl afpassadt, synes äfven vara den lämpligaste

formen för deras deltagande i väghållningsbesväret, hvilka ansetts

böra befrias från medverkan till vägkassans bildande. Detta statsbidrag

kommer visserligen direkt allenast naturaunderhållet till godo,

men genom en bestämmelse i den rigtning, att statsbidraget skall afräknas

från det belopp, hvartill sagda underhåll värderats, kommer

detsamma att verka till lindring äfven för dem, som hafva att endast

lemna penningebidrag till vägkassan, då ju utdebiteringen till nämnda

kassa i viss mån bestämmes af naturaunderhållets uppskattade värde.

De motionärer, som förordat ett statsbidrag, hafva emellertid, enligt

utskottets åsigt, gått för långt i sina anspråk. Utskottet föreställer

sig nemligen, att med de lindringar, som särskilda utskottets förslag

innebär, ett statsbidrag af den storlek, utskottet här ofvan angifvit-,

måste anses vara tillräckligt ochJegnadUatt i väsentlig mån förringa

betydelsen af de mot särskilda utskottets förslag rigtade anmärkningar

i fråga om dess förmenta oförmåga att bereda tillräcklig lindring åt

det af väghålluingsbördan tryckta jordbruket.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Den omständigheten, att särskilda utskottets förslag för sitt genomförande

förutsatte vägdelning öfver hela riket, torde i högre grad

än någon annan hafva vållat förslagets förkastande i Första Kammaren.

Utskottet vill i anledning häraf erinra, att vägdelningar lika litet hädanefter

som hittills kunna alldeles förekommas, samt att, enligt hvad utskottet

inhemtat, frågor om nya vägdelningar mångenstädes äro väckta,

men hvila i afbidan å antagandet af ny lag angående väghållningsbesväret.

Emellertid medgifver utskottet villigt, att vägdelningar, såsom

i allmänhet både långvariga och kostsamma, böra så vidt möjligt

undvikas, och har utskottet derföre sökt föreslå sådana bestämmelser,

att vägdelningar icke må kunna framtvingas och ej heller böra begäras

i andra fall, än då verkligt behof deraf förefinnes.

Inom många väghållningsdistrikt torde de särskilda jordbruksfastigheternas

mantal och taxeringsvärde stå i ett någorlunda jemnt

och lika förhållande till hvarandra. Då sålunda den gamla och nya

delningsgrunden nära sammanfalla, kan den omständigheten, att ny

delningsgrund blifvit antagen, icke i och för sig nödvändiggöra ny vägdelning

med deraf härflytande kostnader och besvär. Innehafvare

af den nu underhållsskyldiga jorden, hvilka, så länge de ensamme fullgöra

naturaunderhållet, också ensamme få uppbära det föreslagna statsbidraget,

behöfva ej heller alltid finna anledning till att önska ny

vägdelning i den omständigheten att, enligt utskottets åsigt, äfven innehafvare

af alla andra jordbruksfastigheter böra, såsom särskilda utskottet

föreslagit, förklaras skyldige att deltaga i naturaunderhållet,

så vida de sistnämnde förpligtas att, så länge de icke fullgöra denna

skyldighet, i stället bidraga med penningar. En sådan anordning

skulle dock af lätt insedt skäl för dem blifva obillig, derest de nödgades

lemna bidrag i förhållande till hela det deras egendom åsätta

taxeringsvärde, hvadan utskottet vill för detta fall föreslå en skälig

jemkning i fyrktalsberäkningen. Meddelas bestämmelser i nu antydd

rigtning, torde inom åtskilliga väghållningsdistrikt blifva för de väghållningsskyldige

i allmänhet förmånligt att tills vidare låta bero vid

den bestående vägdelningen, och, på det att icke ett jemförelsevis ringa

fåtal skall kunna till skada för de öfrige och måhända äfven för sig

sjelfve framtvinga ny delning, har utskottet ansett, att, om sådan delning

skall komma till stånd, yrkande derom måste framställas af väghållningsskyldige,

hvilkas jordbruksfastigheter i värde uppgå till minst

en tiondedel af taxeringsvärdet å samtliga dylika fastigheter inom ett

väghållningsdistrikt. Detta skulle gälla vägdelning, som begäres första

gången efter det en blifvande författning i ämnet trädt i kraft. Hvad

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

derefter ifrågasatta vägdelningar beträffar, synas särskilda utskottets

bestämmelser innebära tillräcklig garanti mot att sådana komma till

stånd utan att vara af verkligt behof påkallade.

Sedan utskottet förordat ett årligt statsbidrag för lindring afväghållningsbesväret,

har utskottet ansett sig icke kunna vidhålla särskilda

utskottets, af herrar Helander och Bengtsson upptagna förslag att, då

vägdelning enligt den nya lagen första gången eger rum, hela kostnaden

derför skall bestridas af statsverket, utan har statens bidrag i

sistnämnda hänseende synts utskottet böra skäligen nedsättas till endast

hälften af kostnaden. Bestämmelse härom torde i viss mån medverka

till att ny vägdelning icke i oträngdt mål begäres.

Med dessa båda jemkningar af grunderna för särskilda utskottets

förslag finner utskottet, såsom redan blifvit nämndt, detta förslag lämpligt

att bilda grundvalen för ett förnyadt lagstiftningsarbete å ifrågavarande

område, och det har vid sådant förhållande varit jemförelsevis

lätt för utskottet att göra sitt val mellan de båda utvägar för frågans

formella behandling, som blifvit ifrågasatta, nemligen antingen förnyad

skrifvelse till Kongl. Maj:t med angifvande af de grunder, derå Riksdagen

önskar få ett blifvande författuingsförslag i ämnet bygdt, eller

ock att Riksdagen, med anledning af herrar Helanders, Biesérts och

Bengtssons motioner, till Kongl. Maj:ts antagande framlägger ett dylikt,

till sina detaljer utarbetadt förslag.

Den allsidiga utredning, som icke blott från regeringens sida

utan äfven inom representationen redan kommit förevarande fråga till

del, synes nemligen utskottet berättiga till anlitande af den senare utvägen;

och att denna utväg eger afgjordt företräde torde vara uppenbart,

då frågan derigenom kan bringas till sin lösning hastigare och säkrare

än genom aflåtande af en skrifvelse.

Utskottet har således ansett sig böra på grundvalen af särskilda

utskottets förslag, hvartill herrar Helanders och Bengtssons motioner

till och med i afseende å paragrafernas ordningsföljd ansluta sig, samt

i viss mån äfven herr Östbergs mera allmänt hållna motion, utarbeta

ett förslag till lag i ämnet.

Utom de båda väsentliga jemkningar i hufvudgrunderna, för livilka

redogörelse ofvan blifvit lemnad, har utskottet närmast i anledning af

nyss nämnda motioner vidtagit åtskilliga smärre förändringar i särskilda

utskottets förslag, och går utskottet nu att redogöra för dessa

förändringar. På samma gång får utskottet äfven tillfälle att närmare

yttra sig särskildt om herrar Helanders och Bengtssons förslag i de

delar, der dessa i sakligt hänseende afvika från det af särskilda ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

skottet framlagda lagförslag, hvarigenom utskottet äfven kunnat undgå

att i sin helhet här intaga dessa vidlyftiga motioner.

Slutligen och då det ansetts öfverflödigt att från särskilda utskottets

utlåtande upprepa motiven till de bestämmelser i nämnda utskotts

förslag, hvilka funnits böra i oförändradt skick upptagas, får

utskottet i sådana fall hänvisa till detta förslag, hvilket blifvit såsom

särskild bilaga aftryckt efter utskottets eget utlåtande i ämnet.

1 §■

I särskilda utskottets förslag angifves såsom bygdeväg bland

andra, »kyrko- och tingsväg», och samma uttryck återfinnes i herrar

Helanders och J. Bengtssons förslag.

Utskottets uppmärksamhet har emellertid blifvit fäst derpå att,

enligt hvad erfarenheten ådagalagt, vid frågor om vägdelningar olika

meningar ofta gjort sig gällande om hvad med kyrko- eller tingsväg

rätteligen borde förstås, och att denna meningsskiljaktighet mången

gång föranledt långvariga tvister. Med anledning häraf har utskottet

sökt välja ett uttryck, som mera bestämdt angifver hvad dermed åsyftas,

samt uti sådant hänseende utbytt orden »kyrko- och tingsväg»

mot »väg från allmän väg till kyrka eller tingstad».

4 §•

Så väl i särskilda utskottets som i herrar Helanders och J. Bengtssons

förslag är uti förevarande § föreskrift lemnad, att, då fråga uppstår

om anläggning af allmän väg, konungens befallningshafvande skall

vid häradsrätten i orten höra de väghållningsskyldige. Då det emellertid

på grund af 82 § i nyssnämnda tre förslag, hvilken § uti nu ifrågavarande

del bibehållits väsentligeq oförändrad, kan inträffa, att delar af

härad eller större områden än ett härad komma att bilda ett väghållningsdistrikt

och vid sådant förhållande i vissa fall kan uppstå svårighet

att bestämma, hvilken häradsrätt skall vara behörig och skyldig

att låta anställa förhöret, har utskottet funnit lämpligt att ersätta ifrågavarande

bestämmelser med en föreskrift, att väghållningsskyldiges

hörande skall försiggå, derest väghållningsdistriktet består af ett härad

eller del deraf, vid häradsrätten i orten, men eljest inför konungens

befallningshafvande eller annan af konungens befallningshafvande bestämd

myndighet. Härigenom bringas äfven stadgandet i öfverens
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

stämmelse med hvad 69 § i särskilda utskottets samt herrar Helanders

och J. Bengtssons förslag för likartadt fall föreskrifver.

6 §.

I fråga om de beskattningsforemål, som böra deltaga i skyldigheten

att bygga och underhålla allmän väg, bro, och färja, qvarstår

utskottet i allt väsentligt på särskilda utskottets ståndpunkt, hvilken

af skäl, som återfinnas i särskilda utskottets betänkande, synes utskottet

hafva bestämdt företräde framför Kongl. Maj:ts, af herr Östberg i

hans nu föreliggande motion förordade förslag. Emellertid har utskottet

med anledning af herrar Helanders och J. Bengtssons motioner

funnit sig i mom. c böra göra den ändring, att taxeringsvärdet å deri

omförmäld fastighet skall för att grundlägga skyldighet att deltaga i

väghållningen utgöra minst 800 kronor, hvilket öfverensstämmer med

hvad Andra Kammaren vid 1889 års riksdag beslöt rörande detta moment

och torde vara med billighet öfverensstämmande.

Hvad mom. d beträffar hade, såsom bekant, särskilda utskottet

i sitt förslag satt det väghållningsskyldiga inkomstbeloppet till 1,200

kronor, men Andra Kammaren beslöt utan omröstning att nedsätta

detta belopp till 800 kronor, hvarjemte kammaren likaledes utan omröstning

uteslöt det under ifrågavarande moment i punkten 3:o gjorda

undantag för »inkomst genom aflöning, arfvode och traktamente eller

annan med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad förmån, pension,

årligt undstöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån.»

I öfverensstämmelse härmed äro också herrar Helanders och J.

Bengtssons författningsförslag uppgjorda. Utskottet anser emellertid, i

likhet med särskilda utskottet och på de af detta utskott anförda skäl,

undantag böra i enlighet med 1865—1866 årens Riksdags uttalande

göras för löntagare och med dem likstälde personer.

Deremot har utskottet ansett sig böra tillmötesgå Andra Kammarens

uttalade önskan i fråga om sänkning af siffran för det inkomstbelopp,

som borde deltaga i väghållningsbesväret, derhän, att utskottet

föreslagit 1,000 kronor såsom minimibelopp uti förevarande afseende.

7 §•

Såsom bekant utsträckte särskilda utskottet skyldigheten att fullgöra

vägunderhållet in natura till all jordbruksfastighet.

Herr Helander har uti sitt ofta nämnda förslag velat fästa natura
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

underhållet endast vid jordbruksfastighet af minst 1,000 kronors taxeringsvärde,

fastigheten må nu vara satt i mantal eller icke, och herr Östberg

har föreslagit att naturaunderhållet måtte läggas på den i mantal satta

jorden äfvensom annan jordbruksfastighet af minst nyssnämnda taxeringsvärde.

På de af särskilda utskottet anförda skäl anser sig utskottet

emellertid böra förorda den af nämnda utskott föreslagna utsträckning,

hvilken jemväl vunnit Andra Kammarens bifall och upptagits i herr

J. Bengtssons motion.

9 §.

I ändamål att vinna en Ohandterlig mätare vid vägdelning föreslog,

såsom bekant, särskilda utskottet, att hvarje fastighet, som hade

att fullgöra vägunderhållet in natura, skulle efter taxeringsvärdet åsättas

ett s. k. vägtal, sålunda att för hvarje ett hundra kronor af taxeringsvärdet

utfördes ett dylikt tal, hvarjemte särskilda utskottet föreslog

andra, vägfyrkar benämnda, tal, hvilka i förhållande till taxeringsvärden

och inkomstbelopp skulle uttrycka den inbördes proportionen

för delaktighet de olika beskattningsföremålen emellan.

Med anmärkning att härigenom, hvad anginge jordbruksfastigheter,

tillskapades två olika benämningar för samma sak, genom hvilkas användande

jemnsides med hvarandra misstag lätt kunde uppstå om verkliga

meningen, har herr Helander föreslagit, att benämningen vägtal

borde bortfalla och vägfyrkar begagnas vid vägdelningar så väl som

eljest; i följd hvaraf i herr Helanders författningsförslag ordet vägfyrk

förekommer på alla de ställen, der i särskilda utskottets förslag användes

benämningen vägtal.

Såsom redan särskilda utskottet erinrade, sammanfalla emellertid

icke alltid vägtalet och vägfyrktalet. Vägtalet skall nemligen ega bestånd,

intill dess ny vägdelning sker, hvaremot vägfyrktalet vexlar

med ändringarne i taxeringsvärdet. Härtill kommer, att herr Helanders

förslag för sitt genomförande förutsätter allmänt skeende vägdelningar,

medan, såsom ofvan blifvit nämndt, utskottet ansett sig böra och kunna

fråntaga vägdelningarne eu slik afgörande betydelse; och torde denna

omständighet utgöra ett ytterligare skäl för utskottet att behålla vägtalet

såsom eu särskildt benämnd grund för väghållningens in natura

fördelning. Slutligen vill utskottet framhålla att, då enligt utskottets

uppfattning vägunderhållets in natura fördelning bör grunda sig på

medeltaxeringsvärdet för de fem senaste åren och icke, såsom särskilda

Bih. till Likså. Frot. 1891. 1 Sami• 18 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

utskottet föreslog, allenast sista årets taxeringsvärde, detta förhållande

torde nödvändiggöra användandet af ett särskilt uttryck för den sålunda

bestämda delningsgrunden.

10 §.

För att bilda en motvigt mot de ojemnheter, hvilka i större eller

mindre grad vidlåda taxeringsvärdena å jordbruksfastigheter har, såsom

nyss antyddes, jordbruksfastigheternas medeltaxeringsvärde för de fem

näst före vägtalets åsättande förflutna åren föreslagits såsom grund för

naturaunderhållets fördelning. Eu af motionärerne i ämnet, herr Östberg,

har i sådant hänseende förordat ett tioårigt medeltaxeringsvärde,

men i betraktande af de stora vexlingar i egendomsvärdet, för hvilka

jordbruksfastigheter särskilt i skogstrakter äro utsatta, har utskottet

trott sig säkrare kunna vinna ändamålet med förändringen, om till

grund för medeltaxeringsvärdets bestämmande lägges en kortare tidrymd.

Hvad härefter angår förhållandet emellan egare af stamhemman

å ena och innehafvare af derifrån afsöndrad lägenhet å andra sidan

innehöll särskilda utskottets förslag derom endast att vägtalet skulle

åsättas stamfastigheten efter dess och de afsöndrade lägenheternas

sammanlagda taxeringsvärde, hvaraf följden blefve, att stamhemmanet

finge inträda i väghållningsskyldigheten äfven för lägenheterna och

sedan genom rättegång med lägenhetshafvaren söka åläggande för

denne att deltaga i väghållningsbesväret. Under öfverläggningarne

i Andra Kammaren rörande denna § erinrades, huru som den föreslagna

anordningen för många egare af stamhemman kunde komma att innebära

en orättvisa, då ett stamhemmans väghållningsskyldighet, i den mån

värdet af en afsöndrad lägenhet stege, ökades för lägenhetens skull,

utan att afgälden kunde i motsvarande mån ökas. På grund häraf

och då lägenhetsinnehafvare, om han omedelbart tillförbindes fullgöra

vägunderhåll in natura, icke torde vara berättigad till annan ersättning

än att få njuta befrielse från så stor del af afgälden, som med hänsyn

till förhållandena, då afgälden faststäldes, kan anses hafva motsvarat

lägenhetens andel i väghållningsbesväret, har utskottet, i öfverensstämlhelse

med hvad herrar Helander och J. Bengtsson föreslagit, ansett sig

böra med några jemkningar i redaktionen affatta nu ifrågavarande del

af paragrafen i enlighet med Andra Kammarens derom fattade beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

1!)

14 §.

Såsom skäl till ersättning ur vägkassan har herr J. Bengtsson

jemväl upptagit den omständighet, att underhåll af väg väsentligen

försvåras genom bruks och fabrikers uppkomst, och det kan icke förnekas,

att i vissa fall skäl kan förefinnas för en dylik bestämmelse.

Men utom det att ifrågavarande förslag icke i någon mån kan anses

uttömmande, då jemväl åtskilliga andra förhållanden, som inträffat efter

skedd vägdelning, kunna försvåra underhållet af eu viss väglott, skulle

dess tillämpning säkerligen möta stora svårigheter och medföra tvister

mellan vägstyrelsen och de vägunderhållningsskyldige, så mycket hellre

som följdriktigheten synes kräfva, att, om rätt till ersättning stadgas

för den händelse, att vägunderhållet genom lifligare trafik försvåras,

den väghållare, hvars besvär genom trafikens aftagande blefve mindre,

också borde genom direkt penningebidrag åstadkomma en utjemning

i detta förhållande. Då slutligen den hvart tionde år återkommande

uppskattningen af den särskilda nämnden bereder tillfälle till erforderlig

rättelse, saknar utskottet anledning att frångå särskilda utskottets

förslag, hviiket också af Andra Kammaren utan omröstning godkändes.

26 §.

Bestämmelsen i 26 § enligt särskilda utskottets och motionärernes

förslag, att utmed väg ej må upptagas grop eller graf af beskaffenhet

att kunna medföra fara »för den vägfarande», kan inverka menligt

på den frihet, som jordegare bör hafva att äfven utmed väg få upptaga

afloppsdike för sina egor. Vid sådant förhållande och då föreskriften

i 28 § om skyldighet att anbringa skyddsvärn torde medföra

den trygghet för vägfarande, som skäligen kan fordras, har utskottet

ansett orden »för den vägfarande» kunna utgå ur dess förslag.

33 §.

Då, såsom under förhandlingarne i Andra Kammaren rörande

denna § erinrades, ett grustag onekligen måste hafva något, om ock

ringa, värde för egaren af den mark, der detsamma är beläget och

någon ersättning alltså bör tillkomma denne, har utskottet ansett herr

J. Bengtssons förslag i denna del böra godkännas. Härigenom har

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

förevarande § bringats till närmare öfverensstämmelse med motsvarande

§ i Kongl. Maj:ts förslag.

Att, såsom herr Helander i enlighet med Andra Kammarens beslut

rörande denna § hemstält, låta ersättningen för väglagningsämnenas

anskaffande bestridas ur vägkassan och i följd häraf uppdraga åt vägstyrelsen

att föra erforderlig ersättningstalan, kan visserligen synas

vara en lämplig anordning, egnad, bland annat, att förebygga rättegångar,

men utskottet har grundad anledning befara, att derigenom

kostnaderna för väghållningen blefve oskäligt stegrade och anser sig

vid sådant förhållande icke böra i denna del förorda förändring af särskilda

utskottets förslag.

35 §.

I likhet med särskilda utskottet hafva herrar Helander och

J. Bengtsson föreslagit, att underrättelse om de vid vägsynen anmärkta

brister skulle inom åtta dagar efter syneförrättningens slut meddelas

hvarje väglottsegare genom utdrag af syneprotokollet, men såsom ock

tvenne reservanter vid särskilda utskottets förslag i denna del erinrat,

torde lämpligheten af detta delgifningssätt vara tvifvel underkastad.

Deraf måste föranledas mycket besvär för kronobetjeningen, som skulle

utan ersättning ombesörja utskrifning och derefter delgifning af de

särskilda protokollsutdragen, och det synes kunna ifrågasättas, om det

åsyftade ändamålet med detta delgifningssätt vinnes med någon närnnvärdt

större grad af säkerhet, än om det hittills brukliga förfaringssättet

uti förevarande afseende fortfarande användes.

Utskottet har derför föreslagit, att, i nära öfverensstämmelse med

hvad nu är föreskrifvet, underrättelse om de vid vägsyn befunna brister

skall meddelas de väghållningsskyldige genom kungörelse, som skall

uppläsas å andra söndagen efter syneförrättningens slut eller, om gudstjenst

då ej hålles, å först infallande med gudstjenst förenad söndag

samt derefter vara tillgänglig å det ställe inom socknen, der kommunalstämma

plägar hållas.

Härjemte har utskottet, i syfte att förhindra hvarje missbruk till

förfång för de väghållningsskyldige af den syneförättaren tillagda befogenhet

att föreskrifva »lämplig» tid, gjort ett tillägg af innehåll, att

nämnda tid ej må sättas kortare än 8 dagar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

21

37 §.

Af skäl, som ofvan blifvit anfördt, har utskottet i denna § intagit

bestämmelse derom, att vägdelning i enlighet med den nya lagens

föreskrifter skall ske första gången, då yrkande derom framställes af

väghållningsskyldige, hvilka innehafva jordbruksfastigheter i värde motsvarande

minst en tiondedel af sammanräknade taxeringsvärdet å alla

sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet.

I öfrigt öfverensstämmer denna § enligt utskottets förslag med

den lydelse, som särskilda utskottet samt herrar Helander och J. Bengtsson

föreslagit.

38 §.

Då vägdelning är en förrättning, som mycket nära berör de väghållningsskyldiges

intressen, har det synts utskottet lämpligt att, i enlighet

med hvad som sker vid landtmäteriförrättningar, tillfälle lemnas

dem att yttra sig i fråga om den person, åt hvilken det ansvarsfulla

uppdraget synes dem böra uppdragas, och har utskottet af sådan orsak

föreslagit, att konungens befallningshafvande skall höra de väghållningsskyldige,

innan förrättningsman utses. Då vidare gode männen vid

förrättningen böra utses bland personer, hvilka kunna anses fullt ojäfvige,

har utskottet till förekommande af missförstånd i berörda hänseende

ansett orden »i orten» böra uteslutas.

46 §.

Enligt särskilda utskottets förslag skulle den uppskattning, hvarom

här är fråga, gälla den »på ett vägtal belöpande årliga kostnaden för

underhållet, den tid mark är bar, af väg som ingått i delning». Då

emellertid vägtalet skall åsättas endast i sammanhang med vägdelning,

men särskilda nämndens uppskattning stälts oberoende af ny vägdelning,

vid hvilket förhållande kan inträffa, att vägtal inom flere väghållningsdistrikt

icke finnes åsatt, när uppskattningen sker, har utskottet

redan af denna anledning måst ändra förevarande §:s lydelse. Sådant

har dessutom blifvit nödigt derför att, på grund af utskottets förslag

om årligt statsbidrag, uppskattningen bör särskildt för hvarje väghållare

bestämma årliga kostnaden för underhållet.

Slutligen vill utskottet tillägga, att enligt herr Helanders förslag

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande I\r:o 31.

ifrågavarande uppskattning första gången skulle ske i sammanhang

med vägdelning och verkställas af dem, som förrätta vägdelningen,

med biträde af två ojäfvige, af konungens befallningshafvande utsedde

uppskattningsmän. Då enligt utskottets förslag särskilda nämndens uppskattning

kan komma att eg a rum utan samband med någon vägdelning, bär

utskottet naturligtvis icke kunnat godkänna herr Helanders förslag i denna

del, helst detta förslag, som förutsätter möjligheten af förnyad uppskattning

utan sammanhang med ny vägdelning, för sådant fall emellertid

saknar alla föreskrifter om sättet för denna uppskattnings verkställande.

47 §.

Rörande den särskilda nämndens sammansättning har herr J. Bengtsson

föreslagit, att de tre ledamöter, hvaraf, utom ordföranden, nämnden

skulle bestå, väljas af de väghållningsskyldige, medan, såsom bekant,

särskilda utskottet, i likhet med Kongl. Maj:t, åt konungens befallningshafvande

öfverlemnade att utse, utom ordföranden, en af nämndens

tre ledamöter. Detta senare förslag har utskottet haft så mycket

större skäl att vidhålla, som ifrågavarande uppskattning blifver bestämmande

för det årliga statsbidragets belopp och vid sådant förhållande

det måste ligga i sakens natur, att de af statsmyndighet utsedda ledamöterna

kunna inom nämnden utöfva minst lika stort inflytande som de

ledamöter, hvilka väljas af de väghållningsskyldige.

Någon föreskrift om utseende af suppleant för den af konungens

befallningshafvande valde ledamoten i nämnden har icke ansetts erforderlig,

då konungens befallningshafvande icke lärer underlåta att

vid förefallande behof sjelfmant utse suppleant.

I analogi med bestämmelsen i 4 § har det deremot ansetts lämpligt

meddela föreskrift derom att, äfven då våghål! ningsdistriktet utgör

del af härad, det i § omförmälta val skall ske inför häradsrätten.

49 §.

Utskottet, som i likhet med hvad särskilda utskottet samt herrar

Helander och J. Bengtsson föreslagit, ansett att, då ny vägdelning sker,

förnyad uppskattning skall i sammanhang dermed ega rum, har tillika,

i ändamål att så vidt möjligt förebygga olikheter i förhållandet mellan

uppskattningsvärdena å ena samt graderingsvärdena å andra sidan,

föreskrifvit, att den förnyade uppskattningen bör grunda sig å den

sist fasts tälda grader ingen, der nemligen icke sedermera inträffade om
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets .Utlåtande N:o 31. 23

ständigheter föranleda ett undantag från den sålunda uttalade grundsatsen.

Såsom ofvan är nämndt, förutsätter herr Helander i sitt förslag

att uppskattningen, första gången sådan sker efter det den nya lagen

trädt i kraft, skall verkställas i sammanhang med vägdelning, och har

han i enlighet härmed under förevarande § hmnstält, att uppskattningen

må »i likhet med andra delar af förrättningen» öfverklagas,

hvaremot i hans förslag saknas bestämmelse uti ifrågavarande afseende

för det af honom jemväl förutsatta fall, att uppskattning sedermera kan

förekomma utan sammanhang med vägdelning.

Utskottet har emellertid icke funnit skäl frångå den af Kongl.

Maj:t och särskilda utskottet antagna samt af Andra Kammaren godkända

grundsats, att klagan ej må föras emot nämndens uppskattning.

50 §.

Af lätt insedt skäl har utskottet här vidtagit den jemkning i redaktionen,

att ordet »finnes» blifvit utbytt mot orden »är eller varder».

53 §;

I mom. c under denna paragraf har ordet »ny» framför »vägdelning»

ansetts böra utgå, då jemväl den del af kostnaden för första

vägdelningen, som icke bestrides af statsverket, synes böra utgå af

vägkassan.

54 §.

Då det synes utskottet vigtigt, att pröfning af frågor, som röra

vägdistriktets ekonomiska förvaltning, anförtros åt de väghållningsskyldige

sjelfve, har utskottet i fråga om vägstyrelsens sammansättning

föreslagit, att nämnda styrelse skall utses af de väghållningsskyldige,

helst konungens befallningshafvande blifvit inrymdt erforderligt inflytande

i berörda hänseende genom bestämmelsen i nästföljande §, att

instruktion för Adigstyrelsen skall af konungens befallningshafvande

fastställas. Denna förändring bringar också paragrafen i öfverensstämmelse

med dess lydelse enligt Kongl. Maj:ts förslag samt hvad herrar

Helander och J. Bengtsson i enlighet med Andra Kammarens beslut

föreslagit.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 31,

55 §.

Att såsom i särskilda utskottets äfvensom herrar Helanders och

J. Bengtssons förslag vid angifvandet af vägstyrelsens funktioner helt

allmänt förklara, at£ vägstyrelsen är att anse såsom väghållare, har

synts utskottet kunna verka vilseledande, hvarför utskottet ansett sig

böra tillägga, att detta endast gäller beträffande väg, hvars underhåll

bestrides ur vägkassan.

59 §.

Angående denna §, som innehåller bestämmelser om det inbördes

förhållande, hvari de olika beskattningsföremålen skola deltaga i väghållningsbesväret,

hafva herrar Helander och J. Bengtsson, i enlighet med

Andra Kammarens beslut, föreslagit, att frälseränta och annan fastighet

skola i förhållande till jordbruksfastighet deltaga för sitt halfva taxeringsvärde

eller så, att en vägfyrk påföres dem för hvarje tvåhundra kronor

af taxeringsvärdet, medan särskilda utskottets förslag i denna del innehöll

den bestämmelse, att ifrågavarande beskattningsföremål påfördes en

vägfyrk för hvarje fyra hundra kronor af taxeringsvärdet.

På de af särskilda utskottet anförda skäl har utskottet emellertid

ansett sig böra fasthålla vid den af nämnda utskott föreslagna beräkningsgrund;

och har §:n vid sådant förhållande gifvits samma affattning, som

den i sistnämnda förslag egde, med tillägg allenast af den utaf herr

Helander föreslagna bestämmelse, att hvad som icke uppgår till hel vägfyrk

vid beräkningen må bortfalla.

60 §.

I denna]^§ har utskottet ansett lämpligt införa bestämmelsen om

det af utskottet förordade statsbidrag.

Såsom redan blifvit nämndt, har utskottet funnit ett dylikt bidrag

icke böra sättas högre än till en tiondedel utaf den för sommarvägunderhållet

in jnatura”uppskattade kostnad, och vill här upplysningsvis nämna

att, enligt de af vägkomitén verkstälda, på inkomna uppgifter grundade

beräkningar, hvilka ingalunda böra antagas angifva en för låg summa,

totalkostnaden för detta vägunderhåll skulle uppgå till 5,533,108 kronor.

För statsbidragets gäldande torde således erfordras ett årligt förslagsanslag,

som säkerligen ej behöfver öfverstiga 550,000 kronor. Men som

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

den af utskottet föreslagna nya lagen icke afses träda i full tillämpning

förr än den 1 januari 1895, erfordras för närvarande ingen åtgärd för

uppförande af ett dylikt anslag i riksstaten.

I öfrigt tiar någon annan ändring icke vidtagits med förevarande

§, sådan den föreligger enligt särskilda utskottets förslag, än att, såsom

ofvan blifvit antydt, föreskrift meddelats derom, att beloppet af statsbidraget

skall afräknas från den summa, hvartill kostnaden för vägunderhållet,

in natura blifvit uppskattad.

62 §.

Särskilda utskottet hade här föreslagit, att ett i vägkassan uppkommet

öfverskott borde användas till grundförbättring af vägarne inom

distriktet äfvensom, der sådant icke vidare erfordrades, till lindring af

det vägunderhåll in natura, som ålåge jordbruksfastighet på det sätt att

vägkassan bestrede underhållet af väg, som vid ny vägdelning borde

indelas på nämnda beskattningsföremål.

Utskottet har emellertid i öfverensstämmelse med Andra Kammarens

beslut i frågan och herr J. Bengtssons derå byggda förslag ansett lämpligt

att utvidga bestämmelsens omfattning derhän, att den lindring, som

möjliggöres genom ett befintligt öfverskott i vägkassan, kan komma

väghållningsbesväret i dess helhet till godo.

Hvad herr Helander i fråga härom äfvensom rörande sättet att

betäcka en i vägkassan uppkommen brist föreslagit, har deremot icke

kunnat vinna utskottets bifall, och vill utskottet endast erinra, att dess

uppfattning, huru i sistberörda hänseende skall förfaras, finnes uttalad i

sista punkten af 60 §.

66 §.

Het i särskilda utskottets äfvensom herrar Helanders och J. Bengtssons

förslag förekommande uttrycket »öfver sjöar och myrar» har utskottet

funnit böra utgå, enär detsamma innebär en inskränkning, som

lätt kan blifva vilseledande.

Härjemte har utskottet med hänsyn till det behof, som i vissa delar

af vårt iand torde göra sig gällande att vintertiden i anledning af inträffadt

snöfall upptaga särskilda bivägar, meddelat föreskrifter i den

rigtning, att, derest dylik biväg försättes i fullgodt stånd och sålunda den

allmänna vägen blifver för längre eller kortare tid obehöflig, sistnämnda

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 7 Sami. 18 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

vägs hållande i fargilt skick under sagda tid jemväl blifver onödigt.

För att emellertid förebygga att en biväg af mera tillfällig art, och

hvilken endast gjorts någorlunda farbar, skall längre än nödigt är komma

till användning, har utskottet tillika funnit lämpligt föreskrifva, att i

sådant fall icke må anstå längre med allmänna vägens försättande i fargilt

skick, än svårt väder eller annan skälig orsak förhindra ett dylikt

arbete.

69 §.

I syfte att bringa de i denna § meddelade föreskrifter rörande sättet

för de väghållningsskyldiges hörande i full öfverensstämmelse med enahanda

bestämmelser i 4 och 46 §§ hafva efter ordet »härad» blifvit tillagda

orden »eller del deraf».

70 §.

Då utskottet anser billigt, att någon särskild utdebitering i och för

ploglagsersättningen icke sker annorledes än i den mån sådan är erforderlig

för att kunna ur vägkassan bestrida samma ersättning, har förevarande

paragraf fått en härmed öfverensstämmande affattning.

75 §.

Af anledning att någon särskild grund icke finnes stadgad för den

till ploglagen utgående ersättning, hafva slutorden i §:n blifvit utbytta

mot orden: »efter grund, som i denna lag är stadgad».

77 §.

Det i särskilda utskottets äfvensom herrar Helanders och J. Bengtssons

förslag förordade bötesmaximum kan måhända anses väl högt i förhållande

till förseelsens beskaffenhet, och har utskottet således, med bifall

till derom inom utskottet framstäldt yrkande, bestämt detta maximum

till 20 kronor.

79 §.

Rättigheten för hvar och eu att beifra straffbar förseelse i fråga

om vägarnes behöriga underhållande är enligt särskilda utskottets äfven
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

som herrar Helanders och J. Bengtssons förslag så utsträckt, att hvar

och en enligt dessa förslag eger att åtala dylik förseelse.

Då emellertid en sådan rätt ofta nog skulle kunna missbrukas, har

det synts utskottet lämpligt att inskränka densamma till befogenheten

att till åtal angifva förseelser af ifrågavarande art. Härigenom vinnes

fördelen af en föregående pröfning från åklagaremagtens sida och förebygges

säkerligen i icke oväsentlig mån anställandet af obefogade rättegångar.

I enlighet härmed hafva §:s slutord »vid domstol åtala» blifvit utbytta

mot orden »till åtal angifva».

82 §.

Då väghållningsdistrikt jemväl kunna bildas af ett härad och del

eller delar af andra härad, har särskilda utskottets af herrar Helander

och J. Bengtsson upptagna förslag till denna §:s lydelse icke ansetts fullt

tillfredsställande; och har utskottet nu i stället föreslagit att konungens

befallningshafvande, hvar för sitt län, skall efter de väghållningsskyldiges

hörande besluta, »huruvida delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt

bör eg a rum eller väghällningsdistriktet må omfatta större område än ett

härad.7>

Härjemte har slutmeningen i §:n, sådan den lyder enligt särskilda

utskottets förslag, såsom obehöflig, ansetts böra ur förslaget utgå.

* 83 §.

Af lätt insedda skäl har denna §, såsom innehållande de liufvudsakliga

öfvergångsstadgandena, måst helt och hållet omarbetas.

Till en början har utskottet haft att föreslå den tid, då lagen i sin

helhet skall träda i kraft. Att i sådant hänseende antaga den tidpunkt,

herr J. Bengtsson föreslagit, eller den 1 januari 1892, låter icke sig göra.

Det är nemligen nödvändigt att, innan lagens alla bestämmelser kunna

vinna full tillämpning, det organisationsarbete, som författningens genomförande

förutsätter, skall vara till fullo verkstäldt, att således väghållningsdistriktens

omfattning blifvit genom laga kraft egande beslut bestämd,

att nämnd, vägstyrelse och revisorer blifvit utsedda, att den i 46 § föreskrifna

uppskattning egt rum, att vinterväghållningen ordnats samt inkomst-

och utgiftsstat upprättats, pröfvats och fastställs för att gälla från

och med inträdet af ifrågavarande tidpunkt.

Vid öfvervägande häraf och då det är af vigt, att eu fullt tillräck
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

lig tidrymd för ofvan nämnda organisationsarbete utmätes, har utskottet

ansett sig icke kunna förorda att den tidpunkt, då lagens samtliga bestämmelser

skola vinna tillämpning, inträder tidigare än den 1 januari 1895.

Då vidare utskottet icke velat göra tillämpningen af lagen beroende

af vägdelning, bär utskottet måst vara betänkt att träffa föreskrifter,

som ordna förhållandet emellan icke indelad jordbruksfastighet å ena och

den nu underhållsskyldiga jorden å andra sidan. I sådant hänseende

har utskottet föreslagit att intill utgången af det år, då vägdelning i

enlighet med förslagets bestämmelser första gången blifvit inom hvarje

distrikt fullbordad, underhållet in natura af väg den tid mark är bar

skall fullgöras enligt hittills gällande bestämmelser med skyldighet för

innehafvare af jordbruksfastighet, som har sig dylikt underhåll ålagdt,

att till väghållet bidraga med penningar, dock endast i förhållande till

hälften af sitt taxeringsvärde, med rätt för de väghållningsskyldige att

om användningen af dessa bidrag besluta. Genom denna bestämmelse

kan i viss män vinnas den förmån, som Kongl. Maj:t enligt sitt år 1889

framlagda förslag velat af billighetshänsyn tillerkänna säterierna i Skåne,

Halland och Blekinge äfvensom de af nybyggen inom vissa fjell trakter i

Jernband uppkomna hemman.

84 §.

Medan så väl särskilda utskottet som herrar Helander och ,/. Bengtsson

förorda, att hela kostnaden för den vägdelning som eger rum första gången

enligt deras förslag, skall täckas medelst statsmedel, bär utskottet,

såsom förut är nämndt, ansett att statsbidraget i detta hänseende bör

nedsättas till endast hälften af kostnaden, hvadan denna § blifvit i enlighet

härmed ändrad.

85 §.

I denna paragraf, den sista i förslaget och nytillkommen, har utskottet

inrymt bestämmelser derom att, då lagen vinner tillämpning, skola

i fråga om väghållningsbesväret å landet 25 kapitlet byggningabalken

och alla öfriga föreskrifter, som strida mot förslaget, upphöra att gälla.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af ifrågavarande

motioner, må för sin de! antaga följande:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

29

Lag

angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

T Kap.

Om allmän vägs anläggning, indragning eller förändring.

1 §•

Det väghållningsbesvär, livarom denna lag stadgar, afser väg på

landet, som pröfvas vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig.

Sådan väg benämnes allmän och är af två slag:

a) landsväg, hvartill liänföres väg, som för allmänna samfärdseln

är af större betydelse och förenar riket med annat rike eller ett län

med annat län, leder från en stad till annan eller tjenar att förbinda

något härad i dess helhet eller till väsentlig del med stad, större hamnoch

lastageplats, järnvägsstation eller annat jemförligt ställe;

b) bygdeväg, hvartill räknas väg af förenämnda beskaffenhet, men

som ej är af den vigt för allmänna samfärdseln, att den bör till landsväg

hänföras, så ock väg emellan härad eller socknar, från allmän väg

till kyrka eller tingstad samt annan med dessa jemförlig väg.

• 2 §.

Landsväg skall vara 6 meter samt bygdeväg 3,6 meter bred; egande

dock Konnngens befallningshafvande att, der för särskilda vägsträckor

förhållandena sådant påkalla, så väl medgifva, att väg må hafva mindre

bredd, som ock, när ny väg anlägges, eller gammal väg omlägges, förordna

om dess utläggande till större bredd, än här stadgats.

Der redan anlagd väg är bredare, än här föreskrifves, värde den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande A:o 31.

så vidrnagthållen," derest icke Konungens befallningshafvande pröfvar densamma

kunna utan olägenhet till bredden inskränkas.

Likaledes egen Konungens befallningshafvande, der redan anlagd

väg har mindre bredd, än denna lag bjuder, och dess utläggande till

stadgad bredd blefve förenad! med betydande svårigheter eller kostnader,

att låta dervid bero.

3 §•

Allmän väg skall läggas der den tarfvas och hvar den jemnast och

genast göras kan.

4 §•

Uppstår fråga om anläggning af allmän väg; då skall ansökning

derom göras hos Konungens befallningshafvande, som låter, derest väghållningsdistriktet

består af ett härad eller del deraf, vid häradsrätten i

orten, men eljest inför Konungens befallningshafvande eller annan af

Konungens befallningshafvande bestämd myndighet, höra samtlige väghållningsskyldige,

hvilka i väghållningen med arbete eller penningar deltaga;

hvarefter, och sedan häradsrätten afgifvit yttrande, Konungens

befallningshafvande meddelar beslut i frågan.

I enahanda ordning afgöras frågor om indragning af allmän väg,

omläggning af backig eller eljest för rörelsen obeqväm allmän väg samt

förändring af redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg.

II Kap.

Om skyldighet att deltaga i vägs byggande samt dess underhåll, när mark är

bar, så ock om tillsyn å väg.

5 §•

I fråga om byggande och underhåll af allmän väg, bro och färja

utgör hvarje härad en gemensamhet för sig.

År vid den tid, då denna lag träder i kraft, härad deladt i två

eller flera väghållningsdistrikt, eller äro två eller flera härad eller delar

deraf då förenade till ett distrikt, må dervid förblifva.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31. 31

Delning af härad i särskilda vägliållningsdistrikt eller förening- af

härad eller delar deraf till ett sådant distrikt må derefter, så vid t* icke

derom förordnats i den ordning 82 § stadgar, ske endast i sammanhang

med vägdelning på sätt nedan sägs.

6 §•

I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och färja

deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål:

a) all jordbruksfastighet, hvartill äfven hänföras staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, dock att äldre lotshemman, så länge

de äro underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas vid dem hittills förunnad

frihet från väghållningsbesväret;

b) frälseränta för sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde;

c) all annan fastighet, hvarför bevillning till staten utgöres och

hvars taxeringsvärde uppgår till minst åtta hundra kronor, äfvensom

staten tillhörig dylik fastighet, så vidt inkomst deraf dragés och taxeringsvärdet

uppgår till minst nyss nämnda belopp;

d) inkomst, som uppgår till minst ett tusen kronor och hvarför

bevillning till staten utgöres, dock med undantag för

l:o) inkomst af kanal, jernväg och annan farväg,

2:o) inkomst af skeppsrederi och sjöfart,

3:o) inkomst genom aflöning, arfvode och traktamente eller annan

med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad förmån, pension, årligt

understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån; och

4:o) inkomst, som förvärfvas genom arrende af staten tillhörig

jordbruksfastighet.

7 §•

Vägunderhållet in natura, hvarmed förstås arbetet för vägs hållande

i laggilt skick, f åligger all j ordbruk sfastighet med undantag af staten

eller menighet tillhöriga allmänningsskogar.

De beskattningsföremål, livilka icke utgöra vägunderhåll in natura,

bidraga till väghållet allenast med penningar, som ingå till en för väghållningsdistriktet

gemensam vägkassa.

V

8 §•

Kostnaden för underhåll af ny väg, intill dess den ingått i väg
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

delning, för underhåll af bro, som ej är till vägtrumma hänförlig, samt

för byggande och underhåll af färja, bestrides ur vägkassan, så ock

kostnaden för anläggning af ny och omläggning af gammal väg samt

för byggande af bro, i den mån sådan kostnad icke utgår af statsmedel.

9 §•

Vägunderhållet in natura utgöres efter särskildt åsatt vägtal.

10 §.

Vägtal åsättes, med undantag af staten eller menighet tillhöriga

allmänningsskogar, hvarje hemman, utjord och annan jordbruksfastighet

efter medeltaxeringsvärdet för de fem senast förflutna åren sålunda, att

för hvarje ett hundra kronor af samma värde utföres ett vägtal. Innehafvare

af afsöndrad jordlägenhet, för hvilken afgäld till stamhemmanet

faststälts, ege att, om dervid hänsyn tagits till den på lägenheten belöpande

andel af stamhemmanets väghållning, i ersättning för den skyldighet

i detta afseende, som enligt denna lag skall af lägenhetens innehafvare

utgöras, njuta befrielse för så stor del af afgälden, som med

afseende å de förhållanden, hvilka voro för handen, då afgälden faststäldes,

kan anses hafva motsvarat lägenhetens andel i väghållet; och må

Konungens befallningshafvande, i fall öfverenskommelse härom ej kan

emellan vederbörande träffas, på framställning af lägenhetsinnehafvaren

bestämma den minskning i afgälden, som må lägenhetens innehafvare

tillkomma.

Hvad om hemman i denna § sägs gäller ock om hvarje i jordebok

eller fastighetsbok särskildt upptaget nummer.

11 §.

Vägtal åsättes, genom Konungens befallningshafvandes försorg, i

sammanhang med vägxlelning och eger bestånd, intill dess ny vägdelning

sker.

12 §•

År jordbruksfastighet afsides liggande från densamma tilldeladt

vägstycke eller eljest obeqvämt belägen med afseende å fullgörandet af

dess vägunderhåll in natura, må fastigheten, der innehafvare!! sådant

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

hellre vill och vägs tyre] sen dertill samtycker, i stället bidraga med penningar

efter det belopp, hvartill underhållskostnaden bestämmes af den

i IV kap. omförmälda nämnd. För tillgodonjutande af denna rättighet

skall dock ansökan härom göras hos vägstyrelsen inom sex månader

efter det vägdelningen vunnit laga kraft.

Ofvannämnda bidrag, hvithet debiteras, indrifves och redovisas i

sammanhang med vägskatten, ingår till vägkassan mot skyldighet för

vägstyrelsen att vägunderhållet ombesörja.

13 §.

Har vid vägdelning väg lemnäts odelad emellan delegare i samma

jordbruksfastighet eller varder efter vägdelning jordbruksfastighet delad

emellan två eller flere, svare desse för underhållet af fastighetens väg,

hvar i förhållande till det hans lott åsätta taxeringsvärde; skolande delegarne,

om de äro flere än två, sig emellan för minst ett år i sänder

utse en vägfogde, om hvilket val underrättelse bör kronobetjeningen

meddelas.

Vägfogde åligger tillse, att väg hålles i vederbörligt skick. Han

svarar i första hand för delegarnes skyldighet härutinnan samt eger för

återbekommande af hvad han utöfver sin andel i kostnaden härför nödgats

utgifva att omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning.

Vägfogde, som i tre på hvarandra följande år tjensthjon, vare ej

skyldig att befattningen å nyo emottaga förr än ytterligare tre år förflutit,

Vill delegare, att vägen skall delas, kåfve han dertill vitsord; och

förfares vid sådan delning på sätt i 45 § stadgas.

14 §.

Varder väg omlagd, skall den, intill dess ny vägdelning öfvergår

väghållningsdistriktet, underhållas af de fastigheter, som förut underhållit

den gamla vägen. Betungas härigenom fastighet med svårare vägunderhåll,

än den förut hatt, njute densamma ur vägkassan motsvarande ersättning.

15 §.

Förändras bygdeväg till landsväg eller varder väg till bredden utlagd,

njute likaledes den, hvilken* vägunderhåll härigenom försvåras, ersättning

ur vägkassan.

Bill. till Likså. Prof. 1891. 7 Sami. 18 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

16 §.

Uppkommer å väg genom naturhändelse, såsom jordras, öfversvämning

eller dylikt, skada af sådan betydenhet, att iståndsättandet skulle

i väsentlig mån betunga den fastighet, på hvilken vägen är till underhåll

indelad, må kostnaden för sådan skadas botande gäldas ur vägkassan.

17 §.

Njuter fastighet, till följd af gammal vägs indragning, omläggning

eller inskränkning till bredden, befrielse eller minskning i vägunderhållet,

erlägge den fastighet motsvarande ersättning till vägkassan.

18 §.

Kan i fråga om ersättning, som i 14, 15, 16 och 17 §§ omförmäles,

öfverenskommelse vederbörande emellan icke träffas, hänskjuta frågan till

bedömande af tre gode män, hvilka utses eu af Konungens befallningshafvande,

en af vägstyrelsen och en af vederbörande väghållningsskyldig.

Vägrar någon enligt nämnda §§ till ersättnings utgifvande skyldig

att utse god man och har sådant ej fullgjorts inom fjorton dagar efter

bevislig tillsägelse, skall domhafvande!! i orten, på anmälan, utse god man

för den tredskande.

Emot gode männens beslut må klagan ej föras.

19 §.

Åligger någon, på grund af särskild! åtagande, att underhålla allmän

väg, bro eller färja, må dervid förblifva, derest ej, i den ordning som i

4 § sägs, sådan väg, bro eller färja pröfvas böra till allmänt underhåll

öfvertaga s.

no §.

Väg- och bropenningar, der de hittills af vägfarande erlagts, skola

upphöra, då sådant, utan förnärmande af någons enskilda rätt, ske kan.

21 8.

O

Der kassa för byggnad eller underhåll af bro eller färja, som öfvertages

till underhåll medelst vägkassan, finnes samlad, skall den samma,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lagutskottets Utlåtande N:o dl.

så vida den uppkommit genom uppbörd från vägfarande, öfVerlenmas till

väghållningsdistriktets vägkassa. År den deremot bildad genom sammanskott

af väghållningsskyldige, ege de att deröfver förfoga.

22 §.

Bro eller färja, som öfvertages till underhåll medelst vägkassan,

skall vid öfverlemnandet vara försatt i laggill skick.

23 §.

Väg, bro och färja skola hållas i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande

skick. Å båda sidor om väg skola diken till erforderlig bredd

och djup med nödigt aflopp göras, derest sådana icke, efter vederbörandes

pröfning, utan olägenhet kunna undvaras.

24 §.

Der väg går genom skogsmark, skall genom jordegarens försorg,

efter honom derom gifven tillsägelse, borthuggas träd eller buske, som

med någon gren når fram till vägens kant; dock ankommer på Konungens

befallningshafvande att i särskilda fall efter omständigheterna pröfva,

huru vida undantag från denna bestämmelse må ega rum.

25 §.

Utan Konungens befallningshafvandes tillstånd må ej hädanefter

utmed väg på mindre afstånd än 3,5 meter från vägens kant byggnad

uppföras.

26 §.

Utmed väg må ej upptagas grop eller graf af beskaffenhet att för

vägens bestånd medföra fara.

27 §.

Väg må ej inkräktas genom upplag af andra ämnen än sådana,

som för vägunderhållet oundgängligen erfordras; och må ej heller dessa

så uppläggas, att samfärdseln derigenom försvåras.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

28 §.

Går väg1 utmed vattendrag eller fördjupning, som för vägfarande

kan medföra våda, skall lämpligt skyddsvärn anbringas af den, som vägen

imderlialler.

29 §.

Der vägar stöta samman, skola vägvisare anbringas; kostnaden derför,

så ock för deras underhåll, bestrides ur vägkassan.

30 §.

Vid ändpunkterna åt hvarje till underhåll indeladt vägstycke skola

väghållarne anbringa tydliga märken, angifvande den fastighet, som har

vägstyckets underhåll sig ålagdt.

Å väg må, med undantag för de ställen, der sådan af jernväg eller

kanalled korsas, grind icke uppsättas, med mindre Konungens befallningshafvande

dertill lemnar tillstånd.

Vid de årliga vägsynerna böra förrättnings männen tillse, huru vida

a väg befintliga grindar, hvilka icke ingått i beräkning uti hägnadsdelning,

upprättad innan kongl. kungörelsen den 11 oktober 1864 blef

till efterlefnad gällande, må utan synnerlig olägenhet för jordegare kunna

utdömas, samt med förslag härom, upptagande sådana grindars läge jemte

andra på frågans bedömande inverkande förhållanden, till Konungens

befallningshafvande inkomma; hvarefter Konungens befallningshafvande,

sedan vederbörande, der sådant icke redan skett, blifvit hörde, eger förordna,

att grind, som icke ingått i beräkning uti gällande hägnadsdelning

eller eljest pröfvas vara för inegors fredande oundgängligen nödig, skall

inom viss lämplig tid borttagas, vid äfventyr att sådant eljest på grindegarens

bekostnad genom kronobetjeningens försorg emot lega verkställes.

Med hänsyn till särskilda orters olika förhållanden eger Konungens

befallningshafvande genom allmänna kungörelser bestämma, hvilken tid

åt året de grindar öfver väg, som tillåtas qvarstå, skola hållas öppna

och för ty vara aflyftade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande A:o 31.

ot

32 §.

Bro, som hädanefter uppföres, skall hafva samma bredd som den

väg, hvaraf den utgör fortsättning; dock eg^r Konungens befallningshafvande

i afseende å större bro att, der omständigheterna dertill föranleda,

härifrån medgifva undantag.

Rörande färjas storlek och beskaffenhet förordnar Konungens befallningshafvande.

Bro och färja skola vara försedda med nödiga skyddsvärn.

33 §.

A kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll

. utan ersättning tagas efter vederbörande skogstjenstemans anvisning.

Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs

underhåll, och kan öfverenskommelse med jordegaren icke träffas, eger

häradsrätten, då väghållningsskyldig derom instämmer talan, bestämma,

hvarest nämnda väglagningsämnen tjenligast och till minsta skada för

jordegaren må afhemtas samt till hvilket belopp ersättning derför skall

utgifvas.

34 §.

Konungens befallningshafvande tillkommer att öfvervaka vägarnes

behöriga underhåll och vidtaga derför erforderliga åtgärder.

Närmast under Konungens befallningshafvande utöfvas tillsynen

öfver vägväsendet af kronofogden med biträde af länsmän och fjerdingsmän

i enlighet med denna lag och de särskilda föreskrifter, som af

Konungens befallningshafvande meddelas.

35 §.

Årligen skall vägsyn hållas af länsman med biträde af två nämndemän.

Sådan syn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten

å tid, som antingen redan är eller, med afseende å skiljaktiga förhållanden,

varder efter landstingets hörande, af Konungens befallningshafvande

bestämd för hela länet eller delar deraf.

Kungörelse om vägsyn skall minst fjorton dagar före syneförrätt
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

ningen och, der så ske kan, å två på hvarandra följande söndagar

offentliggöras, och bör dervid bestämmas ej mindre dagen och timmen,

då den på hvarje ställe tager sin början, än äfven huru stor del af

vägen hvarje dag kommer att besigtigas. Öfver syneförrättningen föres

protokoll.

Underrättelse om de vid synen befunna brister meddelas de väghållningsskyldige

genom kungörelse, som skall uppläsas å andra söndagen

efter syneförrättningens slut eller, om gudstjenst då ej hålles,

å först infallande med gudstjenst förenad söndag, samt derefter vara

tillgänglig å det ställe inom socknen, der kommunalstämma plägar

hållas. Kungörelsen skall tillika innehålla föreläggande för vederbörande

väghållare eller vägfogde att inom viss af syneförrättaren föreskrifven

lämplig tid, ej kortare än åtta dagar, hafva ogill väg lagad,

vid äfventyr, om sådant underlåtes, af böter enligt 77 § samt påföljd

derjemte att bristerna emot lega afhjelpas. Den legokostnad äfvensom

kostnad för afhjelpande af tillfälliga emellan de årliga vägsynerna uppkomna

brister, hvilka väghållaren eller vägfogden underlåtit att efter

anmaning inom föreskrifven tid afhjelpa, eger länsmannen att omedelbart

hos den tredskande uttaga.

in Kap.

Om vägdelning.

36 §.

Vägdelning omfattar väghållningsdistrikt samt afser vägs fördelning

till underhåll in natura.

37 §.

Vägdelning i enlighet med föreskrifterna i denna lag skall, sedan

väghållningsdistrikts område blifvit enligt 82 § bestämdt, första gången

ske, då yrkande derom framställes af våghål]ningsskyldige, hvilka innehafva

jordbruksfastigheter i värde uppgående till minst eu tiondedel

af sammanräknade taxeringsvärdet å alla sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet.

Derefter må ny vägdelning i distriktet ega rum endast när Ko
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

nungens befallningshafvande, efter derom väckt förslag och sedan de

väghållningsskyldige blifvit hörde, finner sådan delning till följd af

väsentligen förändrade förhållanden vara erforderlig.

38 §.

Då vägdelning skall ske, förordnar Konungens befallningshafvande

efter de väghållningsskyldiges hörande landtmätare eller annan lämplig

person att densamma förrätta med biträde af två gode män, hvilka af

förrättningsmannen utses bland dem, som till ledamöter i egodelningsrätt

eller till gode män vid landtmäteriförrättning valde äro.

39 §.

Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar,

gälle hvad de fleste säga. Har hvar sin särskilda mening, gälle förrättnings

m änne ns.

40 §.

Innan förrättningen företages, åligger förrättningsmannen att minst

fjorton dagar förut låta i väghållningsdistriktets kyrkor kungöra dag

och ställe för första sammanträdet samt dertill kalla gode männen;

egande de väghållningsskyldige att inför förrättningsmannen och gode

männen yttra sig efter befogenhet rörande de frågor, som under förrättningen

förekomma.

n §•

Under förrättningen skola till eu början följande frågor, på sätt

här nedan sägs, till handläggning företagas, nemligen:

Do) om bestämmande af de vägar, hvilka skola i vägdelningen

ingå, samt deras egenskap af landsväg eller bygdeväg;

2:6) om urskiljande af de broar, hvilka ej böra till vägtrummor

hänföras och således skola från delningen undantagas för att medelst

vägkassan underhållas; samt

vid förnyad vägdelning

3:o) om väghållningsdistriktets delning i mindre områden, eller

om två eller flera våghål!ningsdistrikts förening till ett, derest förslag

derom blifvit väckt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

40

42 §.

Rörande de i 41 § omförmälda frågor upprättar förrättningsmannen

med gode männen förslag, hvilket underställes Konungens befallningshafvandes

pröfning; hvarefter och sedan de väghållningsskyldige blifvit

hörde, Konungens befallningshafvande i frågan meddelar beslut och i

sammanhang dermed låter åsätta vägtah

O O

43 §.

Sedan de i 41 § upptagna frågor blifvit slutligen afgärda, fortsättes

förrättningen medelst vägarnes gradering och fördelning; åliggande

förrättningsmannen att, innan förrättningen åter företages, minst fjorton

dagar förut låta i väghållningsdistriktets kyrkor kungöra dagen och

stället för förrättningens fortsättande.

Vid vägs gradering skall hänsyn tagas till dels vägens egenskap

af lands- eller bygdeväg, dels olika beskaffenhet af mark, hvaröfver

vägen går, dels tillgång till och antaglig kostnad för sand, grus eller

annat ämne, hvarmed vägen underhållas kan, dels behofvet af skyddsvärn,

dels trafikens omfattning och den deraf föranledda större eller

mindre slitning af vägen, dels ock andra omständigheter, som uuder

eu längre fortgående tid må kunna på vägunderhållet inverka, så att,

der större svårigheter i en eller annan af dessa delar möta, skälig

minskning i vägens längd deremot beräknas.

44 §.

Sedan vägdelningen blifvit afslutad, åligger det förrättningsmannen

så väl att derom hos Konungens befallningshafvande göra anmälan,

som ock att tillställa hvarje länsman inom väghållningsdistriktet ett

exemplar af vägdelningslängden för att vara för vederbörande tillgängligt.

Konungens befallningshafvande utfärdar derefter allmän kungörelse

om förrättningens afslutande; egande den, som är med delningen

missnöjd, att vid talans förlust deröfver anföra besvär hos Konungens

befallningshafvande i mål från Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands

och Vesternorrlands län inom fyrtiofem dagar, och i mål från

öfriga orter inom riket inom trettio dagar från den dag, då kungörelsen

blifvit i väghållningsdistriktets kyrkor uppläst, dock att menighet,

som klagar, eger åtnjuta femton dagars längre besvärstid.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Efter det delningen vunnit laga kraft, insänder förrättningsmannen

fullständigt instrument deröfver till länets landtmäterikontor för att der

förvaras.

45 §.

Vill delegare i jordbruksfastighet, efter ty i 13 § sägs, att fastighetens

väg skall delas, och väckes fråga derom vid vägdelning, som

i 36 § afses, skall delningen af fastighetens väg ske i sammanhang

med nämnda vägdelning, och gälle dervid i tillämpliga delar hvad här

ofvan i detta kapitel är stadgadt.

Uppstår eljest fråga om delning af dylik väg och enas delegarne

om hvilken del af vägen hvarje fastighetslott skall tillkomma, stånde

sådan öfverenskommelse fast, sedan densamma, skriftligen affattad och

af två vittnen bestyrkt, blifvit, till länsmannen ingifven.

Kan öfverenskommelse ej träffas, ege Konungens befallningshafvande,

på anmälan af delegare, förordna landtmätare eller annan

lämplig person att verkställa delningen, sedan delegarne till förrättningen

bevisligen kallats och vid densamma lemnats tillfälle att sig

yttra; och skall vid sådan vägdelning gradering, som skett enligt 43 §,

lända till efterrättelse.* Sedan förrättningen är afslutad, ingilve förrättningsmannen

delningsinstrumentet till länsmannen, som har att

derom underrätta delegarne; och eger den, som är med förrättningen

missnöjd, att, vid talans förlust, deröfver anföra besvär hos Konungens

befallningshafvande inom tid, som i 44 § stadgas, hvilken tid dock i

fall, som nu är i fråga, skall räknas från det klaganden erhållit underrättelse,

som nyss nämnts.

Vägdelning, som i 2 och 3 punkterna af denna paragraf afses,

skall bekostas af delegarne i förhållande till delningsgrunden och eger

bestånd till dess ny vägdelning öfvergår väghållningsdistriktet eller

samtlige delegare öfverenskomma om annan vägdelning och öfverenskommelsen,

så affattad och styrkt, som ofvan sägs, blifvit till länsmannen

ingifven; skolande i följd af vägdelning, som i denna paragraf

afses, hvarje lott anses vara åsatt andel af fastighetens vägtal i förhållande

till lottens taxeringsvärde den tid vägdelningen egde rum.

Bill. till Likså. Prof, 1891. 1 Sami. 18 Raft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

IV Kap.

Om särskild nämnd.

46 §.

För bestämmande af beloppet ej mindre af de till vägkassan ingående

bidrag, än ock af den ersättning, som enligt 12 § skall utgå,

uppskattas särskild! för hvarje väghållare årliga kostnaden för underhålletfden

tid mark är bar af allmän väg.

Vid sådan uppskattning skall skäligt afseende fästas så väl å ortens

pris på dagsverken och körslor som ock derå. att de till vägunderhåll

in natura indelade i allmänhet äro i tillfälle att med egna arbetare och

dragare fullgöra arbetet.

47 §.

Den i 46 § föreskrift^ uppskattning verkställes af en för hvarje

väghållningsdistrikt tillsatt särskild nämnd, bestående af ordförande och

tre ledamöter, af hvilka ordföranden och en ledamot förordnas af

Konungens befallningshafvande och de öfrige två ledamöterne tillika med

två suppleanter för dem utses af de väghållningsskyldige. Sådant val

verkställes, i distrikt, innefattande endast en kommun, på sätt för val å

kommunalstämma finnes stadgadt, dock att röstvärdet beräknas efter

vägfyrktal, men i andra distrikt genom dertill i enahanda ordning utsedde

valmän, en för hvarje kommun, hvilka valmän på kallelse sammanträda,

om "distriktet utgöres af härad eller del deraf, inför häradsrätten och

eljest inför Konungens befallningshafvande eller annan, af Konungens

befallningshafvande bestämd myndighet; skolande härvid för hvarje kommuns

valman röstvärdet beräknas efter kommunens sammanlagda vägfyrktal.

48 §.

Nämnden sammanträder på ordförandens kallelse.

Hvad de fleste i nämnden säga, gäller som nämndens beslut.

Vid lika röster eller der hvar har sin särskilda mening gäller ordförandens.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

43

49 §.

Nämndens uppskattning, deremot klagan ej må föras, skall lända

till efterrättelse i minst tio år och intill dess ny uppskattning derefter

sker. Åskas efter sagda tids förlopp ny uppskattning, ankommer det

på Konungens befallningshafvande att, efter de väghållningsskyldiges

hörande, om sådan förordna. Då ny vägdelning sker, skall dock i

sammanhang dermed förnyad uppskattning eg a rum, hvarvid den sist

fastälda graderingen bör ligga till grund, der ej sedermera inträffande

förhållanden föranleda annat.

50 §.

Medlem af nämnden åtnjuter ersättning i likhet med hvad om

ledamot i egodelningsrätt. är eller varder stadgadt.

51 §.

Efter fullgjordt uppdrag insänder nämnden uppskattningsinstrumentet

till Konungens befallningshafvande, som låter i länskungörelserna

offentliggöra detsamma.

V Kap.

Om vägkassan samt om vägskatt.

52 §.

För hvarje väghållningsdistrikt skall finnas en vägkassa, till hvilken

ingår, utom öfriga dithörande afgifter, den vägskatt, hvarom nedan

stadgas.

53 §.

Ur vägkassan bestridas utgifter för:

a) förvaltningskostnad;

b) ersättning till särskilda nämnden;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

c) vägdelning;

d) ersättning till snöploglagen enligt 70 §;

e) sådan ersättning, som jemlikt 14, 15 och 16 §§ kan utgå;

f) underhåll af ny väg intill dess den ingått i vägdelning;

g) underhåll af bro, som från vägdelning undantagits, samt byggande

och underhåll af färja;

h) anbringande och underhåll af vägvisare; och

i) underhåll af väg, hvarför enligt 12 § afgift till vägkassan ingår;

äfvensom

i den mån kostnaden ej utgår af statsmedel:

k) byggande af ny väg och bro; samt

l) omläggning af backig eller eljest för rörelsen obeqväm väg.

54 §.

Inom hvarje väghållningsdistrikt ega de väghållningsskyldige att

för eu tid af tre år utse en vägstyrelse, bestående af minst tre ledamöter,

hvilka, jemte ett lika stort antal suppleanter, i god tid före hvarje treårsperiods

utgång väljas på sätt om val af ledamöter i den särskilda

nämnden finnes stadgadt.

Vid samma tillfälle utses jemväl för en tid af tre år tre revisorer

för granskning af vägstyrelsens räkenskaper och förvaltning äfvensom

ett lika antal suppleanter för desse revisorer.

Vägstyrelsen utser inom sig ordförande.

55 §.

Vägstyrelsen, hvilken, beträffande af vägkassan underhållen väg,

är att anse såsom väghållare, åligger förvaltningen af vägkassan, verkställigheten

af vederbörandes rörande vägväsendet meddelade beslut

samt fullgörandet af öfriga åtgärder, som jemlikt denna lag på styrelsen

ankomma, allt i enlighet med instruktion, som, efter förslag af

vägstyrelsen, fastställes af Konungens befallningshafvande.

I vägstyrelsens öfverläggningar, men ej i dess beslut, eger vederbörande

kronofogde eller länsman deltaga.

56 §.

Öfver vägkassan låter vägstyrelsen föra fullständiga räkenskaper,

hvilka för kalenderår afslutas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Lagutskott ds Utlåtande N:o 31.

45

57 §.

Inom april månads utgång hvarje år skall vägstyrelsen till revisorerne

aflemna dels fullständig redovisning öfver föregående årets förvaltning,

dels beräkning öfver så val vägkassans utgifter för det kommande

året som äfven den behållning, hvilken utöfver det i 62 § omförmälda

öfverskott kan vid löpande årets slut vara att påräkna, jemte

de inkomster, hvilka på grund af föregående beslut höra under det

nästföljande året inflyta, dels ock ett på denna beräkning grundadt

förslag till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan under det nästföljande

året; och åligger det revisorerne att inom juni månads utgång

till vägstyrelsens ordförande insända dessa handlingar, åtföljda af så

väl berättelse öfver den af revisorerne verkstälda granskning af vägstyrelsens

redovisning, som äfven revisorernes yttrande öfver förslaget

till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan samt de vägväsendet i öfrigt

rörande förslag, styrelsen kan hafva framlagt.

Vägstyrelsens ordförande låter derefter i länskungörelserna offentliggöra

revisorernes berättelse jemte styrelsens förklaring öfver möjligen

gjorda anmärkningar samt förslaget till inkomst- och utgiftsstat med

tillkännagifvande, att öfriga handlingar finnas för väghållningsskyldjge

hos vägstyrelsens ordförande tillgängliga samt att den, som i anledning

deraf har något att erinra, skall sådant hos ordföranden anmäla inom

påföljande augusti månads utgång.

58 §.

De väghållningsskyldige skola vid sammanträde, hvartill vägstyrelsen,

så snart ske kan, utfärdar kallelse, sjelfve eller genom ombud

pröfva och fastställa inkomst- och utgiftsstaten för vägkassan och i

sammanhang dermed äfven det belopp, hvilket skall såsom vägskatt

uttaxeras på de till utgörande deraf skyldige. Vid omröstning härvid

beräknas röstvärdet efter vägfyrktal.

59 §.

Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande deraf:

a) att jordbruksfastighet, med undantag af staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, påföres en vägfyrk för hvarje ett hundra

kronor af taxeringsvärdet,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

b) att dessa skogar, frälseränta samt annan fastighet påföres en

vägfyrk för hvarje fyra hundra kronor af taxeringsvärdet, samt

c) att inkomst påföres en vägfyrk för hvarje tjugu kronor af den

beskattningsbara andelen deraf,

dock med iakttagande att hvad som icke uppgår till hel vägfyrk

bortfaller.

60 §.

Utaf den för vägunderhåll in natura uppskattade kostnad lemnas

eu tiondedel af statsmedel, hvilket bidrag utbetalas till vederbörande

vägstyrelse för att på lämpligt sätt tillhandahållas dem, som berörda

vägunderhåll bestrida.

Den af särskilda nämnden uppskattade kostnad för underhåll af

all indelad väg inom distriktet skall, efter afdrag för bidraget af

statsmedel, fördelas på de enligt 7 § till vägunderhåll in natura förpligtade

vägfyrkar, hvarefter det belopp, som enligt denna fördelning

på hvarje sådan fyrk belöper, såsom vägskatt påföres hvarje annan vägfyrk.

Hvad derutöfver erfordras för bestridande af vägkassans utgifter

enligt den faststälda utgiftsstaten påföres samtliga vägfyrkar till lika

andel för en hvar af dem.

61 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrifvarne

hvarje år efter slutade taxeringsförrättningar till vägstyrelsens ordförande

insända förteckningar, som för hvarje kommun summariskt upptaga

beträffande fastigheter och frälseränta taxeringsvärdet samt beträffande

inkomst, som i väghållet deltager, den beskattningsbara andelen

deraf.

62 §.

Uppkommer öfverskott i vägkassan, sedan de i 53 § omförmälda

behof blifvit behörigen tillgodosedda, eger Konungens befallningshafvande,

på förslag af vägstyrelsen, efter de väghållniugsskyldiges hörande,

förordna om öfverskottets användande för grundförbättring af vägande

och, sedan öfverskottet härför icke vidare erfordras, jemväl till lindring

af väghållningsbesväret i dess helhet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

47

63 §.

Konungens befallningshafvande ombesörjer, på vägstyrelsens derom

framstälda begäran, att vägskatten varder genom vederbörande i sammanhang

med. kronoskatterna debiterad, indrifven och redovisad, på

sätt om landstingsmedel är föreskrifvet; egande Konungens befallningshafvande

jemväl att förordna om afskrifning af sådana afgifter till

vägkassan, som i anseende till bristande tillgång icke kunnat indrifvas.

64 §.

Vid sammanträde, som i 58 § omförmäles, meddela de väghållningsskyldige

ansvarsfrihet åt vägstyrelsen eller besluta om de åtgärder,

som i anledning af anmärkningar böra vidtagas.

VI Kap.

Om vinterväghållningen.

65 §.

Till allmän vägs hållande i fargilt skick vid snöfall skall Konungens

befallningshafvande, efter vederbörandes börande, inom hvarje

väghållningsdistrikt af lämpligt belägna jordbruksfastigheter med undantag

af staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar inrätta

så kallade ploglag, hvilka hvartdera af vägen tilldelas ett visst stycke,

det de skola behörigen vidmagthålla.

66 §.

Der särskilda vintervägar af ålder funnits eller nödiga pröfvats,

ingå jemväl de i ploglagsindelningen. Blifver genom sådan vinterväg

eller genom upptagande vid snöfall af biväg, som försättes i fullgodt

stånd, någon allmän väg för längre eller kortare tid obehöflig,

vare dess hållande i fargilt skick under sagda tid ej nödigt. Upp
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

tages med anledning af snöfall vid sidan af allmän väg tillfällig biväg

af farbar beskaffenhet, må med allmänna vägens försättande i fargalt

skick anstå, så länge sådant hindras af svart väder eller annan skälig

orsak.

67 §.

Vinterväg skall till erforderlig bredd hållas öppen och, der så

tarfvas, af vederbörande ploglag märkas ut.

68 §.

För besväret af vinterväghållningen njuta ploglagen ersättning af

de väghållningsskyldige efter ty vägens längd och beskaffenhet det

fordra.

69 §.

Till häradsrätten, derest väghållningsdistriktet består af ett härad

eller del deraf, men eljest till Konungens befallningshafvande eller

annan af Konungens befallningshafvande bestämd myndighet, skola de

väghållningsskyldige inkallas att med ploglagen om ersättningen öfverenskomma.

Kunna de icke i godo sig härom förena, varder ärendet

understäldt pröfning af Konungens befallningshafvande, som efter skälighet

jemkar och stadfäster ersättningsbeloppen.

70 §.

Ofvannämnda ersättningsbelopp, hvilka såsom i 53 § sägs, utgå

ur vägkassan, skola genom vägstyrelsens försorg till ploglagen utbetalas.

71 §•

De beting, som antingen godvilligt med ploglagen slutas eller af

Konungens befallningshafvande fastställas, skola för hvarje gång gälla

i minst fem, högst tio år; börande de väghållningsskyldige i god tid

före hvarje sådan periods utgång å nyo sammankallas för att antingen

förnya det. förra betinget eller tillvägabringa ett nytt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

72 §.

Konungens befallningshafvande fördelar ploglagen så, att de jordbruksfastigheter,

som dertill kunna anslås, blifva i möjligaste måtto

lika dertill nyttjade.

73 §.

Inom hvarje ploglag, som består af flere än två delegare, skola

desse sig emellan för minst ett år i sänder utse en snöplogfogde, om

hvilket val underrättelse bör kronobetjeningen meddelas.

Snöplogfogden åligger dels att öfvervaka, det väg hålles i fargilt

skick, samt att för sådant ändamål vid inträffande behof utfärda uppbåd

till ploglaget att verkställa erforderligt arbete, hvilket uppbåd delegare

äro skyldige att sig emellan fortskaffa, dels ock att tillse, det vinterväg

jemlikt 67 § märkes ut.

Snöplogfogde, som i tre på hvarandra följande år tjenstgjort, vare

ej skyldig att befattningen å nyo emottaga, förr än ytterligare tre år

förflutit.

n §.

Hålles ej vinterväg i fargilt skick, eller är den ej på föreskrifvet

sätt utmärkt, läte kronobetjeningen afhjelpa bristerna mot lega, som

omedelbart uttages hos den försumlige.

75 §.

Skulle i en eller annan ort andra anordningar för vinterväghållningen

pröfvas lämpliga, ankommer på Konungens befallningshafvande

sedan vederbörande blifvit hörde, på sätt i 69 § sägs, att derom förordna;

dock med iakttagande att äfven i slikt fall kostnaden för vinterväghållningen

utgöres efter grund, som i denna lag är stadgad.

76 §.

Konungens befallningshafvande öfvervakar att väg vintertiden behörigen

öppenhålles.

Bih. titt liiksd. Prot. 1891. 7 Samt. 18 Häft. 7 ,,

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lagutskottets Utlåtande N.-o 81.

VII Kap.

Om ansvar för öfverträdelse af denna lag; så ock om rättegången.

T‘ §•

Underlåter väghållare eller, der vägfogde finnes, denne att efter

föreläggande eller anmaning, såsom i 35 § sägs, inom föreskrifven tid

bättra förekommande brister, eller underlåtes sådant af väghållare, som

blifvit om dylika brister af vägfogden underrättad, böte den försumlige

från och med fem till och med tjugu kronor.

Eftersätter snöplogfogde hvad honom enligt denna lag åligger,

eller underlåter delegare i ploglag att fortskaffa snöplogfogdes uppbåd

eller att sådant uppbåd hörsamma, eller försummar delegare i ploglag,

för hvilket snöplogfogde icke blifvit utsedd, att hålla den ploglaget

tilldelade vinterväg i fargilt skick eller att, der så tarfvas, märka den

ut, böte likaledes från och med fem till och med tjugu kronor.

Enahanda ansvar drabbar den, som gör sig skyldig till öfverträdelse

af föreskrifterna i 24, 25, 26, 27 och 31 §§.

Böter, som jemlikt denna paragraf ådömas, skola tillfalla vägkassan

och, der tillgång till deras fulla gäldande brister, förvandlas

efter allmän lag.

Till böter enligt denna lag må ej dömas, om å förseelsen följer

straff enligt allmän lag.

78 §.

Ledamot af särskilda nämnden, som, oaktadt kallelse, uteblifver

från sammanträde utan anmäldt laga förfall, skall bota till vägkassan

två kronor för hvarje dag han är frånvarande, med skyldighet tillika

att, derest sammanträdet af sådan anledning måste inställas, betala

den till öfrige ledamöter utgående ersättning.

79 §.

Förseelse, som enligt 77 § är med straff belagd, ege en hvartill

åtal angifva.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

51

80 §.

Öfver Konungens befallniugshafvandes beslut i fråga, som i denna

lag omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i

allmänhet är stadgad.

VIII Kap.

Särskilda bestämmelser.

81 §.

Mod härad i denna lag förstås jemväl de före utfärdandet al förordningen

den 17 maj 1872 varande tingslag i de orter, der benämningen

härad ej förekommer.

82 §.

Efter denna lags utfärdande åligger Konungens befallniugshai vande,

hvar för sitt län, att, efter de väghållningsskyldiges hörande, besluta,

huruvida delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt bör ega rum

eller väghållningsdistrikt må omfatta större område än ett härad.

83 §.

Sedan väghållningsdistrikten blifvit i enlighet med 82 § bestämda,

skola nämnd samt vägstyrelse och revisorer första gången utses,

äfvensom vinterväghållningen ordnas i så god tid, att ej mindre den i

46 § föreskrifna uppskattning än äfven derefter upprättande af inkomstoch

utgiftsstat för år 1895 samt densammas pröfning och fastställande

må medhinnas före sistnämnda års ingång, då lagen jemväl i öfriga

delar skall vinna tillämpning.

Intill utgången af det år, då vägdelning enligt denna lag första

gången blifvit inom hvarje distrikt fullbordad, skall likväl, den tid mark

är bar, vägunderhållet in natura utgöras enligt hittills gällande bestämmelser

med skyldighet för innehafvare af jordbruksfastighet, som enligt

6 och 7 §§ är förpligtad utgöra sådant vägunderhåll, men intill dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

VI

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

ny vägdelning sker blifver derifrån befriad, att bidraga till väghållet

med penningar, dock så att sådan jordbruksfastighet under tiden påföres

allenast eu vägfyrk för hvarje två hundra kronor af taxeringsvärdet.

Om användandet af dessa bidrag ega de väghållningsskyldige besluta.

84 §.

Då vägdelning eldigt denna lag eger rum första gången, bestrides

halfva kostnaden derför af statsverket.

85 §.

Då bestämmelserna i denna lag vinna tillämpning, skola, i fråga

om. väghållniugsbesväret å landet 25 kapitlet byggningabalken och alla

öfriga tid efter annan meddelade föreskrifter, som strida mot denna

lag, upphöra att vidare gälla.

Stockholm den 17 april 1891.

På lagutskottets vägnar:

tf A. SJÖGRÖN!.

Reservationer:

beträffande 6‘ § mom. d) af:

herr Claeson:

_ })41å Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1876 påkallade ändring i

lagstiftningen rörande väghållningsbesvärets utgörande på landet, förklarade

Riksdagen ändringen lämpligast kunna på det sätt åvägabringas,

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

att deltagande i vägunderhållet i någon viss skälig mån ålades all sådan

fast egendom, som nu är derifrån befriad, äfvensom med fastighet förenad

industriel rörelse jemte grufvor. I sin på denna skrifvelse grundade,

till.1889 års Riksdag aflåtna proposition i ämnet tillämpade ock Kong],

Maj:t väsentligen denna grundsats. Denna sålunda af båda statsmagtema

godkända grundsats, hvilken, enligt min tanke, vida bättre öfverensstämmer

med rättvisa, billighet och klokhet än den, som utskottet nu

vill göra gällande, att väghållningsstungan skall öfverflyttas å de allra

bestå beskattningsföremål och sålunda blifva en timligen'' allmän börda

för de skattdragande i landet, bär utskottet haft desto mindre anledning

att nu frångå, som den fordran på något, om ock ringa, deltagande i

väghållningstungan, hvilken till äfventyrs kan ställas på hvarje samhällsmedlem,

uppfylles derigenom, att, på sätt utskottet föreslagit, visst bidrag

till vägunderhållet lemnas af statsverket.

På grund häraf kan jag icke biträda den af utskottet föreslagna

lydelse af mom. d i G §, utan föreslår, att detta moment må erhålla den

lydelse, som gifvits detsamma i Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition,

dock med ändring af minimibeloppet 1,200 kronor till 1,000 kronor, så

att momentet komme att lyda sålunda:

»inkomst af bergsbruk, kalk- och stenbrott jemte dertill hörande

verk, inrättningar och näringar, qvarnar, sågverk, fabriker och andra

dylika för varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar, der

inkomsten uppgår till minst ett tusen kronor och bevillning derför till

staten erlägges»;

samt herrar F. Andersson, H. Andersson, J. Anderson, Mankell och

Näslund, hvilka yrkat, att ifrågavarande moment borde erhålla följande

lydelse: »d) inkomst, som uppgår till minst ett tusen kronor och hvarför

bevillning till staten utgöres, dock med undantag för:

l:o) inkomst af kanal, jernväg och annan farväg;

2:o) inkomst af skeppsrederi och sjöfart;

3:o) inkomst genom aflöning, arfvode och traktamente eller annan

med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad förmån, pension, årligt

understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån, som ej uppgår

till tvåtusen kronor; och

4:o) inkomst, som förvärfvas genom arrende af staten tillhörig

jordbruksfastighet»;

beträffande 10 § af:

herr H. Andersson:

»Då i många fall oegentligheter och orättvisor komma att uppstå,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

derest ett medeltaxeringsvärde för flera föregående år lägges till grund

för vägdelningen, och då under alla förhållanden det sist förflutna årets

taxeringsvärde bör vara ett uttryck af det verkliga värdet, har jag ansett,

att orden »efter medeltaxeringsvärdet för de sista fem åren» böra utgå

och ersättas med ordet »taxeringsvärdet»;

beträffande 12 § af:

herr J. Anderson:

»Då säkerligen ej obetydliga svårigheter skulle uppstå, om eu del

jordbruksfastigheter vunne befrielse från vägunderhållet in natura, och

dertill kommer att vägstyjelsen skulle få ökade besvär och förvaltningskostnaden

i följd deraf blifva dyrare, har jag ansett, att denna § bör

utgå»;

beträffande 25 § af:

herrar F. Andersson, hl. Andersson, ,J. Anderson och Näslund:

»För att ej göra allt för stor inskränkning i jordegares rätt hafva

vi yrkat, att denna § borde hafva följande lydelse: »utan konungens

belallningshafvandes tillstånd må ej hädanefter utmed väg på mindre

afstånd än 2 meter från vägens kant byggnad uppföras»;

beträffande 50 § af:

herr Wester, med hvilken herr Claeson instämde:

»Enligt bestämmelserna i lagförslaget måste antagas, att- ordföranden

i särskilda nämnden skall icke allenast under förrättningen föra

protokoll samt göra erforderliga anteckningar och uträkningar, utan jemväl

sedermera uppsätta och renskrifva det ganska vidlyftiga uppskattningsinstrumentet,

utan att han för sistnämnda arbete, som antagligen

klöfver icke obetydlig tid, eger att tillgodoräkna sig någon godtgörelse;

och då med hänsyn härtill den i förslaget bestämda ersättning för medlem

af nämnden eller traktamente åt 4 kronor 50 öre för hvarje förrättningsdag

synes mig vara för ordföranden allt för ringa samt jag dessutom

befarar att, om icke en mot besväret och arbetet svarande godtgörelse

erbjudes, svårighet skall yppas att erhålla fullt lämplig person

till detta ganska magt-påliggande uppdrag, anser jag billighet och klokhet

bjuda, att ordförandens i nämnden ersättning bestämmes till det belopp,

som enligt allmänna förordningar uppbäres af kronofogde och landtmätare

eller dagtraktamente med 6 kronor samt resekostnadsersättning enligt

4:de klassen i gällande resereglemente, hvadan jag hemställer, att 50 §

i förslaget må erhålla följande lydelse:

s. 55 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

55

50 §.

Ordförande och ledamot i nämnden åtnjuta ersättning, den förre

med belopp, som enligt nuvarande eller blifvande resereglemente tillkommer

kronofogde, och ledamöterne i likhet med hvad om ledamot i

egodelningsrätt är eller varder stadgadt»;

beträffande 59 § af:

herrar F. Andersson, II. Andersson, J. Anderson, O. Erickson, Mankell

och Näslund:

»Enligt utskottets förslag till lydelse af denna paragraf skulle annan

fastighet och frälseränta åsättas en vägfyrk för hvarje fyrahundra kronor

af taxeringsvärdet.

T Riksdagens underdåniga skrifvelse af den 14 maj 1876 till Kongl.

Maj:t rörande tillsättande af en komité för utredande af frågan om väghållningen

på landet, på hvilken komités utlåtande de derefter afgulna

förslag till väghållningsbesvärets ordnande hufvudsakligen grundats, heter

det, bland annat, att eu ändring i stadgandena rörande väghållningsskyldigheten

på landet i den rigtning, att någon skälig lindring i detta

besvärs utgörande kunde jordbruket beredas, vore af omständigheterna

påkallad; och man bör sålunda vid stiftande af en ny lag i detta ämne

tillse, att det af Riksdagen sålunda angifna ändamålet i möjligaste mån

vinnes. 59 § i lagförslaget, hvari stadgas om fördelningen mellan de

olika beskaItningsföremålen af detta besvär, är således otvifvelaktigt den

vigtigaste paragrafen i hela förslaget; och det måste derför vara en

hvars skyldighet, som har att i frågan yttra sig, att söka, så vidt på

honom beror, förekomma, att icke i nämnda paragraf intagas stadganden

af den beskaffenhet, att det med den nya lagen afsedda ändamålet helt

och hållet eller åtminstone i väsentlig mån förryckes.

Utan fara att misstaga sig torde man få anse Riksdagens sålunda

uttalade åsigt hafva varit den, att byggandet och underhållet af de allmänna

vägarne hädanefter bör bekostas af de olika beska t tningsförem ålen

i förhållande till den fördel, hvart och ett af dem har af nämnda vägar.

Och om än i fråga om förhållandet mellan den direkta eller indirekta

nytta, som fastighet, å ena, och inkomst, å den andra sidan, kunna hafva

af de allmänna vägarne, olika meningar kunna uppstå, hafva vi dock

icke kunnat inse, hvarför i fråga härom någon skilnad skall göras mellan

de olika slagen af fastighet, hvilka af vägarne öfver hufvud draga

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

lika stor fördel och äfven torde ega lika förmåga att bära bördan af

deras anläggning och underhåll. 1 fråga om skatteförmågan uti ifrågavarande

hänseende torde man till och med kunna ställa sådan »annan

fastighet», hvarmed inkomstbringande rörelse är förenad, framför jordbruksfastighet,

dels derför att den senare är belastad med en mängd

andra ensamt deraf utgående utskylder och dels emedan, då sådan annan

fastighets taxeringsvärde är beroende å den dervid bedrifna rörelsen,

fastighetens värde vid rörelsens inskränkande eller nedläggande lätt kan

nedsättas, hvilket förhållande icke eget- rum med jordbruksfastighet, äfven

om jordbruksrörelsen skulle gå med förlust.

Af livad vi nu anfört följer, att vi icke äro belåtna med utskottets

förslag till lydelse af denna paragraf, enligt hvilken frälseränta och »annan

fastighet» icke skulle bidraga till väghållet i högre män än inkomst.

Helst skulle vi önskat, att paragrafen innehållit bestämmelser, enligt

hvilka skyldigheten att deltaga i byggande och underhåll af de allmänna

vägarne varit lika för all fastighet och frälseränta, hvilken anses likställig

med fastighet. Men då för närvarande eif yrkande i sådan rigtning

icke har någon utsigt till framgång, torde vi, som vilja låta bero vid hvad

utskottet hemstält beträffande allmänningsskogarne, böra inskränka oss

till en anhållan om bifall till hvad en af motionärerna, herr J. Bengtsson,

hvilkens motion hufvudsakligast ligger till grund för det nu framlagda

lagförslaget, i likhet med hvad Kongl. Majrt uti sin till 1889 års

Riksdag i ämnet aflåtna proposition föreslagit, yrkat rörande annan fastighets

och frälseräntas skyldighet att i vägunderhållet deltaga, hvilket förslag

kommer det rätta i någon mån närmare än utskottets.

Vi tillåta oss derför hemställa, att § 59 måtte erhålla följande lydelse

:

Vägskatten utgår efter vägfyrk, med iakttagande deraf:

a) att jordbruksfastighet, med undantag af staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, påföres en vägfyrk för hvarje etthundra

kronor af taxeringsvärdet;

b) att frälseränta samt annan fastighet påföres en vägfyrk för hvarje

tvåhundra kronor af taxeringsvärdet;

c) att ofvan omförmälda skogar påföres en vägfyrk för hvarje fyrahundra

kronor af taxeringsvärdet; samt

d) att inkomst påföres en vägfyrk för hvarje tjugu kronor af den

beskattningsbara andelen deraf,

dock med iakttagande att hvad som icke uppgår till hel vägfyrk

bortfaller»;

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

samt beträffande 60 § af:

herr H. Andersson, med hvilken herr N. Åkesson instämde:

»Då detta lagförslag afser såväl att lindra vägunderhållsbördan på

landet som jemväl att så mycket som möjligt utjemna detta besvär

emellan dem, hvilka skola utgöra vägunderhållet in natura, har jag ansett

det vara med billigheten mest öfverensstämmande, om landstingen,

genom medel, som uttaxerades af landsbygden, i någon mån bidroge till

vägunderhållet, ty derigenom skulle såväl underhållsbesväret emellan de

olika vägunderhållsdistrikten inom landstingsområdet blifva jemnare fördeladt

som man äfven vid utdebiteringen af medel härtill träffade förmögenheten

i den mån den vore beskattningsbar, hvarför jag ansett

att i 60 § näst efter orden »en tiondedel af statsmedel» bort inskjutas

orden »samt en tiondedel af vederbörande landsting, utdebiteradt. på landsbygden

inom landstingsområdet», samt att ordet »hvilket» dernäst efter

bort utbytas mot ordet »hvilka».»

Herrar Fröberg och Lilienberg hafva begärt få antecknadt, herr

Fröberg, att han på grund af åtnjuten ledighet från riksdagsgöromålen

icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet, samt herr Lilienberg,

att han till följd af sjukdom icke i den slutliga behandlingen af detsamma

tagit del.

Bill. till Rihsd. Prot. 1891. 7 Samt. 18 Haft.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

1

Bilaga.

Särskilda utskottets utlåtande vid 1889 års riksdag, i anledning af

Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till lag angående

väghållningsbesvärets utgörande på landet samt

afgifna motioner i ämnet.

Till förberedande handläggning har särskilda utskottet fått från

kamrarne emottaga Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 4, deri Kongl.

Maj:t, med öfverlemnande af de i ämnet inom statsrådet och högsta

domstolen förda protokoll, till Riksdagens pröfning och antagande hänskjutit

här nedan intagna förslag till lag angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet.

Utskottet, som erhållit del af de i anledning af berörda nådiga

proposition inom kamrarne afgifna yttranden, har tillika haft att behandla

följande till utskottet från kamrarne remitterade motioner, nemligen:

motion n:o 45 i Första Kammaren, af herr Wcern, angående upphäfvande

af 25 kap. 3 § byggningabalken, samt meddelande af nödiga

föreskrifter i ändamål att vid hvarje gästgifvaregård och jernvägsstation

bereda tillfälle till upplysning om afståndet mellan gästgifvaregården

eller jernvägsstationen och de ställen, till hvilka skjuts lemnas;

motion n:o 173 i Andra Kammaren, af herr Ollas A. Ericsson, angående

ändringar i 6, 8, 47, 50, 59 och 70 §§ af Kongl. Maj:ts nu föreliggande

lagförslag, äfvensom angående uteslutande af 85 § i samma

lagförslag; och

l

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

motion n:o 178, likaledes i Andra Kammaren, af herr E. P. Jonsson

i Myre, angående ändring af 5 och 82 §§ af nämnda lagförslag.

Att de i 1734 års lag stadgade grunder för väghållningsbesvärets utgörande

på landet ur flere synpunkter äro långt ifrån tillfredsställande,

har länge varit kändt och erkändt. Anledningarna till missnöjet äro

förnämligast att söka dels deri att besväret blifvit uteslutande ålagdt

den i mantal satta jorden, dels ock deri att mantalet, eller numera det

förmedlade hemmantalet, antagits såsom grund för fördelningen af vägunderhållet

de särskilda hemmanen emellan, hvilket haft till följd, att,

då värdet af sådant mantal under tidernas lopp undergått högst betydliga

förändringar, bördan af väghållningen blifvit synnerligen ojemnt

fördelad, i det att ett hemman med lågt värde får vidkännas lika stor

andel i besväret som ett hemman med samma mantal men flerdubbelt

högre taxeringsvärde.

Hvarför väghållningsbesväret kommit att uteslutande hvila å jordbruksnäringen

eger sin förklaring i den omständigheten, att denna näring

ännu vid tiden för stiftandet af 1734 års lag var nästan den enda

af betydelse, som förekom i landsorten. Förhållandena i detta hänseende

hafva dock blifvit väsentligt förändrade, i den män industriella

inrättningar af allehanda slag uppväxt och nya beskattningsföremål tillkommit.

Särskilt visar sig en sådan omkastning i de norrländska provinserna,

der trävarurörelsen i ännu högre grad än någon annan industriel

verksamhet tilltagit i betydelse och omfång.

Samfundslifvets utveckling och industriens tillväxt hafva stegrat

samfärdseln, hvarigenom uppstått och allt jemt framkallas behof af nya

vägars anläggande jemte det underhållet af befintliga vägar mångenstädes

försvåras. Men detta allt oaktadt får jordbruket ensamt bära

hela bördan af vägunderhållet. Det är lätt förklarligt, att under sådana

förhållanden anspråk på lagstiftningens kraftiga ingripande skolat framträda.

Frågan härom har också redan för mer än ett hundra år sedan

första gången bragts på tal inom riksdagen, och behofvet att åstadkomma

en, så vidt möjligt, billig och jemn fördelning af väghållningsbesväret

har sedan med allt jemt växande styrka gjort sig gällande.

Ju mer intresset vaknat för en tidsenlig reglering af skatteförhållandena

i allmänhet, dess mer har man ock kommit till insigt att förevarande

fråga krafvel’ en snar lösning, och sedan man erkänt att en reglering af

de å jorden hyflande, till beloppet bestämda skatterna är önskvärd, synes

ett sådant erkännande ännu hellre böra skänkas i fråga om regleringen

af ett jordbruket åliggande besvär, hvilket, såsom skatt betraktadt, är så

ojemnt tryckande samt till sitt belopp så oberäkneligt och vexlande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

som väghållningsbesväret. Om således nödvändigheten af en förbättrad

lagstiftning i ämnet länge varit allmänt insedd, hafva deremot beträffande

sättet för frågans lösning meningarna visat sig vara ganska

mycket delade. Numera saknas dock icke skäl för den förhoppning, att

meningsskiljaktigheterna skola kunna- genom ömsesidigt tillmötesgående

utjemnas.

Den kongl. propositionen är närmast föranledd af den underdåniga

skrifvelse, Riksdagen den 14 maj 1876 aflat till Kongl. Maj:t med anhållan,

att Kongl. Maj:t täcktes uppdraga åt en komité att utreda ej

blott i hvad mån och på hvad sätt deltagande i vägunderhållet på landet

kunde åläggas bruk, fabriker, qvarnar, sågar, allmänna skogar eller annan

fast egendom, som hittills varit från väghållningsbesväret undantagen,

äfvensom grufvor samt med fastighet förenad industriel rörelse, utan

äfven hvilka verkningar en dylik förändring inom olika orter antagligen

skulle medföra, samt derefter låta utarbeta och till Riksdagen aflåta

nådigt förslag till förändrad lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets

utgörande på landet. Med anledning af denna skrifvelse nedsattes en

komité för utarbetande af förslag till lag i ämnet; och sådant förslag

blef den 14 december 1880 till Kongl. Maj:t aflemnadt. Sedan samtliga

länsstyrelser och landsting deröfver hörts, och högsta domstolen afgifvit

yttrande, framlades förslaget i något omarbetad form till 1887 års januaririksdag,

som dock ej medhann att underkasta detsamma någon pröfning.

Hufvudgrunderna i detta förslag, hvilket i allt väsentligt öfverensstämmer

med det nu föreliggande, äro af departementschefen i hans yttrande till

statsrådsprotokollet den 14 februari 1887 angifna sålunda:

de allmänna vägarne på landet indelas i två klasser: landsvägar med

6 meters och bygdevägar med 3,6 meters normalbredd mellan dikena;

kostnaderna för byggande och underhåll af dessa vägar jemte erforderliga

broar och färjor fördelas i regeln häradsvis;

i dessa kostnader deltaga så väl all i mantal satt jord, med vilkorligt

undantag för äldre lotshemman, som ock ej mindre all annan jordbruksfastighet

jemte staten och menighet tillhöriga allmänningsskogar

samt frälseränta äfvensom annan fastighet med minst 600 kronors taxeringsvärde,

än äfven till minst 1,200 kronor uppgående inkomst af bevillning

till staten underkastade, industriella verk och inrättningar;

af dessa beskattningsföremål skola alla de, som tillhöra de nytillkomna

kategorierna, fullgöra sitt deltagande i väghållningsskyldigheten

allenast medelst erläggande af vissa kontanta bidrag till en för väghållningsdistriktet

gemensam vägkassa, hvaremot den i mantal satta

jorden ensam verkställer, med nedannämnda undantag, det för väg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

underhållet erforderliga arbetet samt derjemte i händelse af behof bidrager

med penningar;

ur den gemensamma vägkassan bestridas åtskilliga med väghållet

förenade utgifter, såsom för anläggning af ny och omläggning af gammal

väg, underhåll af ny väg, intill dess den ingått i allmän delning, samt

byggande och underhåll af färja och större bro;

det arbete, som åligger den i mantal satta jorden, fördelas å densamma

efter ett på taxeringsvärdet grundadt s. k. vägmantal, motsvarande

medeltaxeringsvärdet å ett helt förmedladt mantal inom väghållningsdistriktet;
hela

den för ett väghållningsdistrikt belöpande väghållningskostnad,

deri inberäknad äfven kostnaden för underhållet af all indelad väg inom

distriktet, denna kostnad upptagen till det belopp, hvartill densamma

blifvit af särskild nämnd uppskattad, fördelas på samtliga till deltagande

deri skyldiga beskattningsföremål efter det antal s. k. vägfyrkar, som på

hvarje sådant föremål belöper, med iakttagande deraf, att den i mantal

satta jorden åsättes en vägfyrk för hvarje 100 kronor samt all annan

slags fastighet äfvensom frälseränta en vägfyrk för hvarje 200 kronor af

taxeringsvärdet och inkomst en vägfyrk för hvarje 20 kronor af den

beskattningsbara andelen deraf;

den i mantal satta jorden får sig vid denna fördelning tillgodoräknadt

det af den samma verkstälda vägarbetet efter det värde, hvartill

det blifvit af den särskilda nämnden uppskattadt, dock att, derest

öfverskott i vägkassan skulle uppstå, hvilket antydde, att den i mantal

satta jorden verkstälde vägunderhåll till större värde, än som motsvarade

jordens andel i hela väghållningskostnaden, ett sådant öfverskott

icke till hemmansinnehafvarne utdelas, utan skall användas till grundförbättring

af vägarne samt andra åtgärder, hvarigenom lättnad i väghållningstungan

kan samtlige väghållningsskyldige beredas;

förvaltningen af vägkassan och kontrollen öfver denna förvaltning

utöfvas dels af de väghållningsskyldige sjelfve genom en utsedd vägstyrelse

och dels af Kongl. Maj:ts befallningshafvande;

för vinterväghållningen bibehålies hufvudsakligen samma anordning

som hittills, dock att kostnaden derför eller ersättningen till snöploglagen

jemväl bestrides af vägkassan;

för förslagets genomförande förutsättas nya vägdelningar inom samtliga

väghållningsdistrikt, hvarför kostnaden gäldas till två tredjedelar af

statsverket och till en tredjedel af de väghållningsskyldige.

Utskottet finner det på dessa grunder byggda förslaget synnerligen

beaktansvärdt, men kan ej underlåta att deremot framställa vissa erm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bil. till 1 jagutskottets Utlåtande N:o 31.

ringar. Några anmärkningar äro visserligen rigtade mot vigtigare bestämmelser

i den föreslagna lagen, men då derigenom endast ifrågasättas

mindre betydande jemkningar, hafva dessa anmärkningar icke varit

egnade att i någon väsentlig mån rubba lagens grunder; och utskottet

vågar hoppas, att lagförslaget med de af utskottet ifrågasatta ändringar

skall tillfredsställa alla berättigade anspråk.

Såsom betecknande för sakens vigt och betydelse äfvensom till belysning

af åtskilliga förhållanden, hvilka inverka på frågans bedömande,

torde följande utdrag ur komiténs betänkande böra här inflyta.

Af ett för hela riket uppgjordt sammandrag framgå för år 1880

följande förhållanden:

att allmän indelt sommarväg för hela riket uppgår i längd till

4,968,5 mil;

att allmän vinterväg i längd uppgår till

4,805,1 mil;

att enligt kronobetjeningens uppgift årliga medelkostnaden för underhåll

af

en mil landsväg utgör ........................................................ kr. 1,705

» » häradsväg » » 1,122

» » sockneväg » » 779;

att, likaledes enligt kronobetjeningens uppgift, årliga medelkostnaden

för underhåll af en mil vinterväg utgör................................. kr. 379;

att antalet väghållningsskyldiga förmedlade mantal belöper sig till

66,089,11;

att totala taxeringsvärdet af den i mantal satta jorden, som deltager

i väghållet, utgör

kr. 1,804,169,764;

att medeltaxeringsvärdet å ett dylikt hemman utgör

kr. 27,299;

att årliga kostnaden för underhåll af sommar- och vinterväg, enligt

kronobetjeningens och kommunalstämmornas derom meddelade uppgifter,

utgör för mantal i medeltal:

för sommarväg.......................................................................................... kr. 83,72

» vinterväg ............................................................................................. » 25,05

eller tillsammans.............................................. kr. 108,77;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

att totalkostnaden för underhåll af allmän väg utgör:

för sommarväg.................................................................................... kr. 5,533,108

» vinterväg.............................................................................. » 1,655,207

eller tillsammans................................................................................. kr. 7,188,315;

att kostnaden för underhåll af allmän väg på hvarje 1,000 kronor

af taxeringsvärdet i medeltal för hela riket utgör

kr. 3,98;

att taxeringsvärdet å bruk, fabriker, qvarnar, sågar och allmänna

skogar utgör

kr. 128,652,649;

att taxeringsvärdet å annan fast egendom, som hittills varit från

vägunderhåll befriad, utgör

kr. 108,301,293;

att taxerad medelinkomst af rörelse utaf bruk, fabriker, qvarnar,

sågar, grufvor och annan med fastighet förenad industriel rörelse belöper

sig till

kr. 19,346,260;

att berörda inkomst, kapitaliserad med beräkning efter 5 procent,

motsvarar ett värde af

kr. 386,925,200;

att på hvarje af rikets län i medeltal skulle sig belöpa en väglängd

af 207 mil;

att Elfsborgs län har längsta vägsträckan med 339 mil och Blekinge

län den kortaste med 78,4 mil;

att en jemförelse emellan våglängden och mantalen för hela riket

visar, det på hvarje 13,3 mantal belöper sig underhåll af en mil väg;

att, om hela rikets landareal jemföres med hela längden af dess

allmänna vägar, sig visar, att på hvarje 0,715 qvadratmil belöper sig en

mil allmän väg; och

att, om rikets folkmängd, städernas befolkning deruti ej inbegripen,

jemföres med längden af dess allmänna vägar, sig visar, att för hvarje

mil allmän väg finnas 765 invånare.

För att ådagalägga skilnaden i fråga om den i mantal satta jordens

och andra beskattningsföremåls andelar i väghållet emellan olika härad

af samma län anföras följande exempel, nemligen:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bil. till .Lagutskottets

Stockholms län:

Svartlösa härad............

Vallentuna » ............

Upsala län:

Films härad ..................

Trögds » ..................

Södermanlands län:

Villåttinge härad.........

Hölebo » .........

Östergötlands län:

Bankekinds härad ......

Lysings » .....

Jönköpings län:

Tveta härad..................

Vista »

Kronobergs län:

Uppvidinge härad .....

Allbo » ......

Kalmar län:

Handbörds härad.........

Ölands södra mot ......

Gotlands län:

Gotlands södra härad

» norra »

Blekinge län:

Medelstads härad.........

Listers » .........

Utlåtande N:o 31.

Den i mantal Andra''beskatt
-

satta jo:

rden.

ningsföremul.

54,o

°!

/o

46,0

lo

96,7

»

3,3

»

22,9

»

77,1

»

93,6

»

6,4

))

70,2

»

29,8

))

92,1

»

7,9

))

53,5

»

46,5

»

93,7

»

6,3

))

75,8

»

24,2

»

95,1

»

4,9

))

77,4

»

22,6

))

92,6

»

7,4

»

74,0

»

26,0

))

93,2

»

6,8

»

88,8

»

11,2

»

92,9

»

7,1

))

67,1

»

32,9

))

91,1

»

8,9

»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Den i mantal

satta jorden.

Andra beskatt- ningsföremål.

Kristianstads län:

Albo härad.........................................

.... 78,0 %

22,0 %

Jerrestads härad ..............................

.... 87,8 »

12,2 »

Malmöhus län:

Bara härad.........................................

... 76,6 »

23,4 »

Skytts » ..........................................

... 92,7 »

7,3 »

Hallands län:

o

Arstads härad...................................

.... 81,7 »

18,3 »

Hiinble » ....................................

.... 96,0 »

4,0 »

Göteborgs och Bohus län:

Östra Hisings härad.......................

... 25,0 »

75,0 »

Tjörns » .......................

... 96,6 »

3,4 »

Elfsborgs län:

Yäne härad .......................................

... 54,5 »

45,5 »

Bjerke » .......................................

... 96,2 »

3,8 »

Skaraborgs län:

Valla härad .......................................

... 79,5 »

20,5 »

Kållands härad ................................

... 98,2 »

1,8 »

Vermlands län:

Fernebo härad .................................

... 31,9 »

68,1 »

Näs » .................................

... 99,0 »

1,0 »

Örebro län:

Grythytte och Hellefors härad ...

.... 50,3 »

49,7 »

Hardemo härad...............................

... 94,8 »

5,2 »

Vestmanlands län:

Gamla Norbergs bergslag ............

... 45,0 »

55,0 »

Tuhundra härad ..............................

... 98,1 »

1,9 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Bil. till Lagutskottets Utlåtande No 31.

Störa Kopparbergs län:

Den i mantal Andra beskattsatta

jorden. ningsföremål.

Vika, Knifva och Husjö härad...... 17,1 °/0 82,9 %

Stora Skedvi härad ......................... 92,3 » 7,7 »

Gejleborgs län:

östra tingslag...................................... 14,2 » 85,8 »

Jerfsö härad.......................................... 79,5 » 20,5 »

Vesternorrlands län:

Sköns härad........................................ 9,8 » 90,2 »

Ramsele » .......................,................. 88,0 » 12,0 »

Jemtlancls län:

Undersåkers härad............................ 49,6 » 50,4 »

Lits » ............................ 93,8 » 6,2 »

Vesterbottens län:

Ifordsjö och Malå härad.................. 50,8 » 49,2 »

Asele » 99,0 » l,o »

Norrbottens län:

Jokkmokks härad .............................. 9,1 » 90,9 »

Pite » .............................. 79,0 » 21,o »

Uppgift å maximum och minimum af taxeringsvärde å förmedladt

mantal, efter helt räknadt, inom nedannämnda län, nemligen:

Maximum.

Minimum.

Stockholms län ...........

.......... Kr. 350,000.

4,000.

Jönköpings.....................

........... » 99,000.

3,200.

Blekinge ......................

........... » 160,000.

11,000.

Malmöhus ....................

.......... » 242,000.

6,164.

Elfsborgs........................

........... » 220,000.

2,800.

Skaraborgs.................

........... » 336,000.

5,100.

Vesternorrlands.............

........... » 205,600.

2,100.

Gefleborgs...................

........... » 500,000.

6,400.

Norrbottens...................

........... » 94,400.

1,000.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Vid framställandet af de anmärkningar, hvartill granskningen af

Kongl. Maj:ts förslag föranleda har ansetts lämpligast att så vidt möjligt

iakttaga paragrafföljden i förslaget. Utskottets yttranden beträffande de

uti ofvan omförmälda motioner gjorda ändringsförslag införas i den ordning,

de i motionerna afsedda paragrafer förekomma.

2 Den första anmärkningen rörer 2 §, dock endast i afseende å redak
tionen.

I paragrafen heter det, att bredden å de olika slagen af vägar

skall räknas emellan dikena. Denna föreskrift är visserligen hemtad från

4 kap. 1 § byggningabalken, men då, enligt hvad 23 § i lagförslaget

utvisar, diken under vissa förutsättningar icke behöfva finnas, synes

uttrycket emellan dikena oegentligt. Utskottet föreslår derför, att orden

må utgå, desto hellre som deras uteslutande ej gerna kan gifva anledning

till något missförstånd.

4 §, Då i komiténs förslag förekomma stadganden angående åtgärder

vid häradsrätten, står öfverallt häradsrätten i orten. Anledningen härtill

var helt naturligt den, att uti samma förslag länet eller landstingsområdet

antogs såsom väghållningsdistrikt, hvarför fullständigheten

fordrade, att man tydligen utmärkte, det ärendet i fråga skulle handläggas

särskildt för hvarje härad vid dess häradsrätt. I Ivongl. Maj:ts

förslag, som utgår från den förutsättningen, att häradet i regeln är

väghållningsdistrikt, har tillägget i orten till följd deraf bortfallit. Då

emellertid sistnämnda förslag iemnar öppet att äfven större områden än

härad blifva väghållningsdistrikt, förefaller det utskottet som det rättaste

vore att fortfarande bibehålla nämnda tillägg, hvadan redaktionsförändring

i sådant syfte vidtagits.

5 och 82 §§. Den vigtiga frågan om bestämmande af samfällighet en för väghåilningskostnadens

fördelning har upptagits i herr E. P. Jonssons motion.

Han kan ej gilla Kongl. Maj:ts förslag, att häradet i regeln skulle utgöra

denna samfällighet. För att ådagalägga olämpligheten af en sådan

anordning anför han, huru som gränserna emellan häradena eller tingslagen

vore uppdragna med hänsyn till helt andra förhållanden än de

nu ifrågavarande. Det vore till följd häraf ganska vanligt, att inom

ett härad förefunnes ett stort antal vägar, under det inom ett annat

härad i samma län de allmänna vägarnes sammanlagda längd vore helt

obetydlig. Särskildt borde förhållandena i Vesternorrlands län beaktas.

Befolkningen vore der hufvudsakligen bosatt utefter elfdalarne, som

sträckte sig från kusten inåt landet. Vägarne vore ock förlagda till

dessa elfdaiar, men vid länets indelning i härad eller tingslag hade

dessa förhållanden icke tagits i betraktande. Gränserna emellan tingslagen

ginge nemligen mestadels i motsatt rigtning eller tvärs öfver eif
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

dalarne. De stora sågverken vore belägna nere vid kusten och inom

der befintliga härad taxerade för sin inkomst. Men råvaran, som förädlades

vid dessa verk, toges icke nere vid kusten utan från det inre

af landet, der i anledning häraf vägarne vore i hög grad anlitade för

sågverkens behof samt hufvudsakligen begagnades af sågverkens tjensteman

och arbetare och för transport af lifsförnödenheter för desse och

deras hästar. Blefve nu häradet bestämdt såsom väghållningsdistrikt,

skulle de väghållningsskyldige nere vid kusten, hvilka, i jemförelse med

hvad förhållandet vore i det inre landet, hade endast korta vägsträckor

att underhålla, åtnjuta hela bidraget från landets största industri, hvaremot

de väghållningsskyldige i det inre landet knappast finge något

bidrag. Liknande oegentligheter förekomme säkerligen inom många

andra orter, men genom det kongl. förslaget vore intet väsentligt åtgjordt

för att afhjelpa sådant, hvadan ock missnöje häröfver från flera

håll försports.

Förutnämnda komité hade ansett länets eller landstingets område

böra utgöra ett gemensamt väghållningsdistrikt och i afseende härå framhållit,

huru som länen redan hade hvar för sig sina centrala styrelser,

samt riket vore deladt i särskilda landstingsområden, hvilkas representation,

landstinget, hade att rådslå och besluta om, bland annat, anstalter

för kommunikationsväsendets befrämjande; med hänsyn hvartill och då

en samverkan mellan länsstyrelserna och landstingen för kommunikationernas

förbättrande säkerligen kunde påräknas, samt länsrepresentationerna

bäst torde vara i tillfälle att på billigaste och ändamålsenligaste

sätt förvalta de från de nytillkomna beskattningsföremålen inflytande

bidragen, komitén icke tvekat att såsom en gemensamhet för sig i fråga

om väghållet föreslå länet eller, der länet vore deladt i särskilda landstingsområden,

hvarje sådant område.

Då 14 landsting och 16 länsstyrelser funnit komiténs förslag lämpligt,

hvar för sitt län, och derför förordat detsamma eller ej haft att

deremot framställa någon särskild erinran, vore detta enligt motionärens

tanke en opinionsyttring, hvilken ej gerna kunde förbises. Väghållningsskyldige

inom öfriga landstingsområden kunde ju, om de så önskade,

förena sig om fördelning i mindre väghållningsdistrikt. På dessa skäl

föreslår motionären, att 5 och 82 §§ i det kongl. förslaget måtte erhålla

följande lydelse:

§ 5.

I fråga om byggande och underhåll af allmän väg, bro och färja

utgör hvarje län eller, der län är i särskilda landstingsområden fördeladt,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

hvarje sådant område, med undantag af städerna, en gemensamhet

för sig.

Delning af landstingsområde i särskilda väghållningsdistrikt i de län,

der väghållningsskyldige derom förenats, må derefter, så vidt icke derom

förordnats i den ordning 82 § stadgar, ske endast i sammanhang med

vägdelning på sätt nedan sägs.

§ 82.

Efter denna lags utfärdande vill Konungen för hvarje af rikets län,

efter Konungens befallningshafvandes och länets landstings hörande, der

de vägbyggnadsskyldige inom landstingets område förena sig om delning

af dess område i flera väghållningsdistrikt, bestämma, huru vida delning

deraf bör ega rum; skolande, der sådan förändrad anordning beslutas,

densamma derefter vid vägdelning tillämpas, intill dess annan distriktsindelning

kommer till stånd i den ordning, 41 och 42 §§ stadga.

De skäl, motionären anfört för utsträckning af distriktens områden,

synas grunda sig å säregna förhållanden inom vissa delar af landet, men

ega icke tillämplighet i afseende å riket i dess helhet eller öfvervägande

delen deraf. Detsamma torde äfven kunna sägas om hvad i denna fråga

yttrats af komitén, hvilken i sin vidlyftigare motivering sökt visa, huru

som det ojemna sätt, hvarpå väghållningsbördan till följd af skiljaktiga

lokala förhållanden inom olika orter vore fördelad, framträdde i högre

grad, ju mindre samfälligheten för fördelningen vore, och att olägenheterna

af så små distrikt som härad skulle blifva än större, då besväreot

äfven komme att åläggas de föreslagna nya beskattningsföremålen. A

ena sidan lärer väl emellertid den påpekade ojemnheten städse qvarstå

de olika länen emellan, och å andra sidan må det ingalunda tagas för

gifvet, att en utjemning i den antydda rigtningen alltid till sina följder

blefve rättvis och befogad. Man måste nemligen noga ihågkomma, att

vägarne numera i allmänhet blifva föremål för ett hufvudsakligen lokalt

intresse, ty det område, hvarifrån trafiken till en väg uppsamlas, är

oftast af temligen ringa omfattning. Har man derför t. ex. inom ett

härad gjort stora uppoffringar för jernvägsanläggningar, så att vägarne

inom häradet kanske till stor del fått mindre betydelse såsom samfärdsmedel,

vore det utan tvifvel för dem, som gjort dessa uppoffringar,

hårdt att nödgas bidraga till väghållningen inom ett angränsande härad,

der må hända trafiken ginge i helt annan rigtning, och vägunderhållet

vore dyrbart. Vidare bör man äfven uppmärksamma det fall, att inom

ett härad finnas många industriella anläggningar, hvilka äro i stort behof

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

af vägarne derstädes och derför äfven gifva anledning till större trafik

med ty åtföljande ökning af underhållskostnaden. Icke skulle det väl

då vara med billighet öfverensstämmande att låta de för detta härad

väl behöfliga bidragen till väghållet från nämnda industriella anläggningar

fördelas jemväl på andra härad, som må hända vore i mindre

behof af sådana tillskott.

De praktiska svårigheterna för antagandet af större distrikt äro

säkerligen ej heller ringa. Särskildt vill utskottet i detta afseende framhålla

nödvändigheten af en mera invecklad organisation, med deraf möjligen

föranledd ökning af förvaltningskostnaden, äfvensom svårigheter

med afseende å vägdelningen och fördelningen af vägunderhållet in

natura. Frågan om detta underhålls utgörande bfir alltid svårlöst, i

händelse man bestämmer sig för så stort distrikt som ett landstingsområde.

Låter man nemligen hela området blifva enhet för vägdelningen,

kan det knappast undvikas, att eu mängd egendomar få sin väglott långt

afsides liggande, särdeles om t. ex. inom ett mindre härad finnas få

vägar, men fastigheterna äro af jemförelsevis högt värde. Fördelas åter

vägarne till underhåll in natura på mindre områden inom det större

distriktet, måste man antingen, i likhet med hvad komitén föreslagit,

låta häradena sins emellan gifva hvarandra ersättning, om det ena

häradet blir mera betungadt med vägunderhåll än ett annat, eller ock

låta den anmärkta ojemnheten emellan de olika häradena qvarstå. I

båda fallen torde organisationen invecklas, hvarjemte i förra fallet de

omnämnda liqviderna antagligen korame att väcka mycket missnöje,

under det i senare fallet den utjemning, som varit åsyftad, icke blefve

i någon väsentlig mån uppnådd.

Då slutligen landstinget af motionären framhållits såsom lämpligt att

representera de väghållningsskyldige och att öfvervaka den med väghållningsbesväret

förenade förvaltningen, anser utskottet sig böra fästa

uppmärksamheten derå, att denna korporation innesluter ett stort antal

icke väghållningsskyldige, såsom stadsrepresentanter och tjensteman, hvilka,

i fall af meningsskiljaktighet mellan de väghållningsskyldige ledamöterna,

kunna bestämma en frågas utgång. Utskottet kan icke finna en sådan

anordning vara lämplig. Den tid, som kan anslås för landstingens sammankomst,

torde dessutom vara tillräckligt upptagen af de fyrfaldiga

bestyr, som redan åligga landstingen.

Utskottet kan således ej biträda motionärens förslag, att länet eller

landstingsområdet i regel skulle utgöra väghållningsdistrikt. Emellertid

vill utskottet ingalunda underskatta de skäl, som tala för eu utsträck
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

ning af distrikten i vissa orter, der särskilda förhållanden, på sätt

motionären sökt visa, kunna göra sådant önskvärdt, men Kongl. Maj:ts

förslag anvisar i detta hänseende uti 82 § en utväg, som synes tillfredsställande.

Utskottet har dock ansett sig böra föreslå en ändring af

denna paragraf sålunda, att Konungens befallningshafvande berättigas

att, efter vederbörandes hörande, genom utslag bestämma väghållningsdistriktens

områden. Härigenom skulle sättet för denna frågas ordnande,

första gången, bringas i öfverensstämmelse med hvad som enligt 41 och

42 §§ gäller, då fråga om distrikts indelning väckes i sammanhang med

vägdelning. Genom att åt Konungens befallningshafvande öfverlemna

en sådan beslutanderätt skulle fråga om bestämmande af väghållningsdistriktsområde

blifva i alla de fall, då Konungens befallningshafvandes

utslag icke öfverklagas, skyndsammare afgjord, än om samma fråga måste

omedelbart underställas Kongl. Maj:ts pröfning.

e och 85 §§. Det vore utan tvifvel ändamålslöst att söka genomföra en reform

af lagstiftningen angående väghållningsbesvärets utgörande, derest ej

behörig hänsyn toges till jordbrukets anspråk, att äfven andra beskattningsföremål

skola i besväret deltaga. I hvad mån och till hvilken omfattning

en dylik utsträckning af väghållningsskyldigheten bör ske, har

emellertid varit föremål för mycket olika meningar. Af innehållet i

Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse torde framgå, att meningen varit,

att delaktigheten i väghållningsbesväret skulle utsträckas allenast till

sådana beskattningsföremål, som kunde antagas hafva en mera direkt

nytta af de allmänna vägarne. Komitén ville visserligen för egen del

i detta afseende gå längre och hyllade den åsigten, att då dessa vägar

vore nyttiga och behöfliga för samhällets alla medlemmar, vare sig de

begagnade dem direkt eller de endast indirekt droge fördel af desamma,

hvarje medborgare, med undantag möjligen för statens löntagare, borde

i mer eller mindre mån bidraga till vägars byggande och underhåll;

men då Kongl. Maj:t, med bifall till Riksdagens skrifvelse, nedsatt komitén

med uppdrag att utarbeta förslag till förändrad lagstiftning i ämnet,

ansåg komitén sig bunden af den i nämnda skrifvelse antydda begränsning.

Ehuru Kongl. Maj:ts förslag i denna punkt något afviker från

komiténs, hvilar likväl äfven detta förslag på den i riksdagsskrifvelsen

antydda grund.

Utskottet håller emellertid före, att det skulle verka till hinder för

denna grannlaga frågas allsidiga pröfning, om Riksdagen nu skulle anse

sig förhindrad att gå utom de genom oftanämnda skrifvelse utstakade

råmärken; och utskottet har dessutom med anledning af herr Ollas A.

Ericssons förut omförmälda motion icke kunnat undgå att undersöka,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31. 15

huru vida skyldigheten att deltaga i väghållningsbesväret skäligen bör

vidare utsträckas.

Uti denna motion anföres, huru som i fråga om beskattning den

åsigten allt mer gjort sig gällande, att alla beskattningsföremål borde

efter förmåga deltaga i ett allmänt onus, hvartill ju äfven hörde vägunderhållet.

Att från denna regel, såsom i det kongl. förslaget skett,

stadga undantag för sådana hemman, hvilka äro underkastade lotsningsskyldighet,

kunde motionären för sin del icke vara med om, alldenstund

han ansåge denna skyldighet, lika med så många andra, vara af så allmänt

intresse, att den borde på ett tidsenligare sätt ordnas, och följaktligen

ifrågavarande hemman derifrån befrias. Likaledes innefattade

säteriegarnes i södra Sverige frihet från väghållningsskyldigheten en så

stor orättvisa, att ifrågavarande säterier icke borde åtnjuta någon öfvergångstid.

Den, som åtnjöte en orättvis förmån, borde när som helst

vara beredd att den skulle upphöra. Om icke förhållandet vore detsamma

med afseende å inom vissa fjelltrakter i Jemtland genom nybyggen

uppkomna hemman, hvilka hittills varit från deltagande i väghållningsbesväret

alldeles befriade, torde dock skäl saknas att särskildt

för dessa stadga undantag, hvadan 85 § helt och hållet torde kunna

uteslutas.

Beträffande 6 § yrkade motionären, på förutnämnda skäl, att den ,

måtte erhålla följande lydelse:

6 §.

I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och färja

deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål:

a) all jordbruksfastighet, vare sig den är i mantal satt eller ej;

b) all annan fastighet, frälseränta och andra beskattningsföremål, hvartill

hör inkomst af kapital eller arbete, hvarför bevillning till staten utgöres.

Den uppfattning af frågan, som inom utskottet gjort sig gällande,

sluter sig närmast till den af komitén uttalade, för hvilken här ofvan

redogjorts. Att sedan urminnes tider ett beskattningsföremål fått ensamt

bestrida väghållningsbesväret bör, såsom komitén anmärkt, då

förändrad lagstiftning i ämnet befinnes nödig, icke utgöra hinder för

läggande af sådana grunder för besvärets fördelning, som påkallas af

förändrade omständigheter och i öfrigt anses med billighet öfverensstämmande.

Härvid förbiser utskottet likväl ingalunda, att behörig hänsyn

måste tagas till dels beskattningsföremålens inbördes förhållande

till hvarandra, såsom större säkerhet i besittning af det ena än det andra,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

dels frågan huru vida bördan af besväret för det deraf förut betungade

beskattningsföremålet medfört lindring i utgörandet af andra skatter,

och dels slutligen att hvarje ny skatt alltid kännes mera betungande

än eu gammal, hvarför dess storlek vid påläggandet bör noggrant afvägas.

Med denna uppfattning såsom rättesnöre, har utskottet likväl funnit

lämpligast och rättvisast att söka så mycket som möjligt fördela den

nya bördan. Skulle man i stället till deltagande i besväret förpligta

endast ett fåtal af de nu derifrån befriade beskattningsföremålen, men

låta flertalet af sådana gå fria, så uppstode lätt en ny klass af missnöjde

skattdragande, som med fog kunde klandra, att endast de och ej alla

andra jemte dem fått sin andel i besväret. Det är med ledning af

dessa redan af komitén uttalade grundsatser utskottet uppgjort sitt förslag

till förslag till förändrad lydelse af 6 §.

Till stöd för rigtigheten af dessa grundsatser tillåter sig utskottet

erinra, huru som vid riksdagen 18G5—GG ständerna uti underdånig

skrifvelse den 7 april sistnämnda år uttalade den åsigt, att skyldigheten

att deltaga i väghållningsbesväret borde utsträckas ej allenast till fastigheter

af alla slag, utan äfven till eu hvar till deltagande i kommunalutskylder

förpligtad person och utgöras efter samma grund som nämnda

utskylder, men att dervid likväl borde medgifvas dels vissa undantag

med afseende å tjenstemäns löner och pensioner samt några andra med

dem jemförliga inkomsttitlar, dels vissa modifikationer med afseende å

inkomstbevillningen i allmänhet, helst grunden för kommunalutskyldernas

utgörande, /under den korta tid som förflutit från kommunallagens antagande,

icke kunde anses hafva undergått de jemkningar, till hvilka

omständigheterna torde föranleda, och vissa kategorier genom ett ©vilkorligt

antagande af denna grund för vägunderhållningsskyldigheten

möjligen skulle blifva allt för hårdt betungade. Ständerna anhöllo derför,

att Kongl. Maj:t täcktes i öfverensstämmelse härmed låta utarbeta

och till Riksdagen framlägga nådig proposition i ämnet. I anledning af

Riksdagens underdåniga framställning aflat Kongl. Maj:t till 1868 års

Riksdag nådig proposition, hvaruti förklarades, bland annat, att hvad

anginge frågan, huru vida vägrödjnings- och brobyggnadsskyldigheten

inom kommunerna å landet borde utsträckas till alla skattskyldige, vare

sig på sätt rikets ständer förutsatt, med eller ock utan iakttagande af

undantag för tjenstemäns löner och pensioner samt andra dermed jemförliga

inkomsttitlar, Kongl. Maj:t ansåge att, derest ifrågavarande besvär

skulle kunna öfverflyttas på samhällsklasser, hvilka förut varit derifrån

befriade, sådant likväl icke skäligen kunde i sin helhet på en gång

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

bringas till utförande; att, om en så genomgripande förändring, som

dessa besvärs fördelning på alla skattskyldige, skulle kunna komma till

stånd utan att väcka billig klagan, den måste endast småningom genomföras,

och en dylik fördelning företrädesvis ske i sådana fall, der eu

allmän delaktighet kunde med mindre praktiska svårigheter åstadkommas;

att härtill lämpade sig företrädesvis det åliggande, som af de väghållningsskyldige

redan nu bestredes genom kontanta tillskott, nemligen

vägarnes hållande i fargilt stånd vintertiden vid snöfall; och att rättvisa

och billighet dock fordrade, att vid en sådan öfverflyttning jorden fortfarande

droge samma andel, som i kommunalförfättningarna vore i

afseende å fyrktalsberäkningen iakttaget, men att det syntes icke böra

ifrågakomma att befria vissa slag af inkomst från all delaktighet härutinnan;

och fann Kong]. Maj:t på grund häraf skäligt »föreslå Riksdagen

att, med ändring af föreskriften i kong], förordningen den 13 september

1790, § 5, måtte stadgas att, när i öfverensstämmelse med nämnda författning

till vägarnes hållande i fargilt stånd under vintertiden vid

snöfall s. k. ploglag vore eller blefve inrättade, den för alla ploglagen

uti socknen eller häradet belöpande ersättning skulle sammanslås

och inom socknen eller häradet fördelas efter den allmänna grund, som

gälde för uttagande af kommunalutskylder på landet».

Denna proposition blef emellertid af Riksdagen afslagen.

Vidare må här antecknas, huru som lagutskottet vid 1875 åi''3 riksdag

i anledning af väckta motioner i ämnet uttalade den mening, att byggandet

och underhållet af vägarne borde, såsom en kommunens angelägenhet,

af kommunen bekostas; att häradet vore den kommun, inom

hvilken väghållningsbördan borde fördelas; och att deltagandet i kostnaderna

för vägunderhållet borde, med fyrktalet såsom skattegrund,

bestämmas och jeinkas efter den större eller mindre nytta de skattskyldige

kunde anses, med hänsyn till de olika beskattningsföremålen, af de

allmänna vägarne hemta.

Af särskilda utskottets här ofvan uttalade åsigter angående skyldigheten

att deltaga i vägunderhållet följer nödvändigtvis en ändring af

mom. e i 6 § af Kong]. Maj:ts förslag. Det kunde visserligen synas,

som om utskottet här vid lag endast bort göra några tillägg för de ytterligare

slag af inkomst, som enligt utskottets uppfattning böra under

paragrafens bestämmelser inbegripas, men med den utgångspunkt utskottet

valt för afgörandet af denna fråga har det fallit sig både enklare och

naturligare att uppställa den till minst 1,200 kronor uppgående inkomstens

deltagande i väghållet såsom regel samt derefter angifva de

undantag, som finnas lämpliga. Utskottet har desto hellre ansett sig

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

böra följa detta redan af komitén iakttagna förfaringssätt, som ett uppräknande

enligt mom. e i Kongl. Maj:ts förslag svårligen skulle kunna,

äfven med bibehållande af de i samma förslag följda grundsatser, erhålla

nödig fullständighet och klarhet. I sammanhang härmed må särskilt

erinras, huru som inkomst af landthandel enligt Kongl. Maj:ts förslag

icke skulle bidraga till väghållningen. Något giltigt skäl för sådan

befrielse torde dock knappast kunna uppletas. Landthandel måste ju i

allmänhet anses hafva lika stort direkt behof af de allmänna vägarne

som mången af de näringar, hvilka inrymmas inom de i Kongl. Maj:ts

förslag uppdragna gränser.

Att särskilda utskottet ej i likhet med komitén undantagit inkomst

af kapital torde, efter hvad utskottet i denna fråga anfört, ej erfordra

vidare motivering. Dock må här i förbigående erinras, att 13 landsting

och 6 länsstyrelser framstäf anmärkning deremot, att komitén undantagit

inkomst af kapital från delaktighet i väghållningsskyldigheten.

Inkomst af kanal, jernväg och annan farväg har, i likhet med hvad

äfven var fallet i komiténs förslag, undantagits, då det ansetts orättvist

att låta den ena kommunikationsleden bidraga till den andras underhåll.

Enahanda anledning förefinnes enligt utskottets mening att äfven göra

undantag för inkomst af skeppsrederi och sjöfart, så mycket hellre som

dessa näringar redan förut äro betungade med särskilda skatter. För

de slag af inkomst, som i tredje punkten af mom. d omnämnas, har

utskottet ansett undantag böra göras, af det skäl att en ökad beskattning

för sådan inkomst i de flesta fall skulle blifva obilligt betungande.

Befrielse för detta beskattningsföremål har desto hellre kunnat medgifvas,

som inkomsten i fråga i landsorten icke kan vara af synnerlig

betydelse. Hvad slutligen beträffar inkomst af arrende af staten tillhörig

fastighet, har denna inkomst undantagits, enär eljest innehafvare

af dylik fastighet skulle för väghållet underkastas dubbel beskattning.

Utom hvad nu blifvit anmärkt angående inkomst har ingen annan

ändring i sak företagits i 6 §, än att bland de väghållningsskyldiga

beskattningsföremålen upptagits staten tillhörig »annan fastighet», deraf

inkomst dragés och hvars taxeringsvärde uppgår till minst 600 kronor.

Stadgande i sådan rigtning fans i komiténs förslag, men har sedan vid

omarbetningarna bortfallit, dock utan att några skäl derför blifvit anförda.

Någon anledning till befrielse för sådan fastighet finnes dock

enligt utskottets tanke icke. Då deltagande i väghållningsbesväret utsträckts

äfven till statens skogar, synes intet skäl finnas att undantaga

sådan fastighet, der staten drifver industriel rörelse, och det torde ej

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

vara obilligt, att, när andra fabriker inom samma ort få bidraga till

väghållningen, staten för en sådan industriel anläggning äfven lemnar

sitt bidrag, desto hellre som densamma utan tvifvel är i ganska stort

behof af vägar.

De öfriga ändringar, som i 6 § vidtagits, angå endast redaktionen

och äro en följd deraf att »annan jordbruksfastighet», på sätt 7 och 59

§§ i utskottets förslag utvisa, i allt likstälts med den i mantal satta

jorden.

Någon ändring i syfte att, på sätt herr Ollas A. Ericsson föreslagit,

borttaga den äldre lotshemman medgifna befrielsen från väghållningsbesväret

har utskottet ej funnit sig böra vidtaga, utan anser utskottet,

lika med komitén, dessa hemmans rättigheter uti ifrågavarande hänseende

vara af kontraktsnatur, så att till följd deraf någon rubbning ej bör

ske, så länge hemmanen äro underkastade lotsningsskyldighet. Deremot

finner utskottet, i likhet med motionären, skäl saknas för det i 85 §

förekommande stadgandet om viss lindring för säterierna i Skåne, Halland,

Blekinge och Bohuslän samt de af. nybyggen inom vissa fjelltrakter i

Jemtland uppkomna hemman. Då utskottet sålunda ur sitt förslag uteslutit

85 §, står detta för öfrigt i full öfverensstämmelse med den af

utskottet förordade åtgärden att låta den icke i mantal satta jorden

omedelbart deltaga i väghållningsbesväret med lika stor andel som den

i mantal satta jorden.

Enligt den kongl. propositionen skall vägunderhållet in natura fortfarande

såsom hittills utgöras af den i mantal satta jorden, med den

skilnaden likväl, att i vissa fall en del af detta underhåll kan komma

att ombesörjas och bekostas af vägkassan, till hvilken bidrag skulle ingå

hufvudsakligen från öfriga i väghållet deltagande beskattningsföremål.

För den i 7 § gifna allmänna regeln rörande vägunderhållet in natura

har enligt komiténs motivering hänsyn till billighetens fordringar förnämligast

gjort sig gällande. Innehafvare af den i mantal satta jorden

egde nemligen tillgång till dragare och fasta arbetare, och vägarbetet

kunde derigenom förrättas å tider, då minsta olägenhet förorsakades.

Beträffande icke i mantal satt jordbruksfastighet yttrar komitén, att

väl en och annan sådan fastighet med fördel kunde indelas till vägunderhåll

in natura, men egarne till de flesta sådana vore enligt komiténs

uppfattning bäst betjenta med att få lemna sitt bidrag i penningar,

då lägenheternas taxeringsvärde i allmänhet vore så lågt, att det en

sådan lägenhet tilldelade vägstycket blefve särdeles obetydligt. Tyngsta

delen af underhållet blefve må hända derför tidsförlusten för sändande

af dragare och arbetare till vägstycket.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

I likhet med Jönköpings och Kristianstads läns landsting kan utskottet

icke dela denna uppfattning, utan anser, att samma skäl, som

tala för att låta den i mantal satta jorden utgöra vägunderhåll in natura,

äfven böra gälla i fråga om annan jordbruksfastighet. Den af komitén

angifna anledningen till ett olika behandlingssätt, eller att sådan fastighet

i allmänhet. har ett särdeles lågt taxeringsvärde, är enligt utskottets

uppfattning icke hållbar, då ju till följd af den obegränsade rättigheten

till hemmansklyfning förhållandet kan vara fullkomligt lika för fastighet,

hvilken är åsatt mantal. Det är ingalunda sällsynt, att jordbruksfastigheter

utan åsatt mantal åro vida högre taxerade än mången hemmansdel.

Från regeln att all jordbruksfastighet skall deltaga i vägunderhållet

in natura har dock undantag ansetts böra göras för staten eller

menighet tillhöriga allmänningsskogar.

I 8 § stadgas, bland annat, att brobyggnad samt anläggning af ny

väg och omläggning af gammal väg skall bekostas af vägkassan. Af

detta stadgande skulle möjligen kunna hemtas anledning till den föreställning,

att kostnaden för nya väg.anläggningar och omläggningar hädanefter

skulle bestridas uteslutande af vägkassan utan bidrag af statsmedel.

Att detta ej är meningen framgår af departementschefens yttrande

till statsrådsprotokollet den i4 februari 1887, hvari anföres, att under

de ar de första vägdelningarna komme att fortgå, nya väganläggningar

icke torde i någon större grad ifrågakomma, och således under dessa

år det anslag, som brukat årligen till ganska betydligt belopp anvisas

såsom bidrag till anläggning af nya samt omläggning af backiga eller

eljest mindre goda^vägar, komme att i väsentligt mindre mån än eljest

tagas i anspråk, för att emellertid betona, att de nya anordningarna

icke böra anses medföra indragning eller nedsättning af det vanliga

anslaget för ifrågavarande ändamål annat än möjligen under de år, då

första vägdelningarna pågå, har utskottet, som anser sådant anslag allt

fortfarande vara väl behöfligt, i 8 § inskjutit orden ))i den mån sådan

kostnad ej utgår af statsmedel» och till följd häraf omredigerat paragrafen,

på sätt utskottets förslag utvisar.

Då det säkerligen ofta blifver svårt att afgöra, huru vida bro bör

betecknas såsom större sådan, synes den i 8 § förekommande bestämmelse,

att kostnaden för byggande och underhåll af större bro skall

bestridas ur vägkassan, egnad att föranleda tvistigheter och olikhet i

tillämpningen inom olika orter. Redan af denna anledning torde kunna

ifrågasättas, huru vida icke alla broar borde byggas och underhållas på

vågkassans bekostnad, och då dessutom byggnads- och underhållsskyldigheten

är af beskaffenhet att kunna lämpligare och bättre fullgöras genom

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

vägstyrelsen än genom de väghållningsskyldige fastighetsinnebafvarne,

har utskottet ansett sig böra ändra ifrågavarande bestämmelse, så att

kostnaden för byggande och underhåll af alla broar skall bestridas af

vägkassan, dervid dock för att omöjliggöra allt missförstånd särskildt

antydts, att s. k. vägtrummor icke inbegripas i hvad här stadgas angående

broar.

Enligt herr Ollas A. Ericssons motion borde i 8 § införas bestämmelse

derom, att DvintervägskostnadenD skulle bestridas ur vägkassan, men

som denna paragraf tillhör ett kapitel af lagen, hvilket handlar om vägs

byggande och dess underhåll, när mark är bar, torde detta ändringsförslag

icke förtjena afseende.

Genom 9 och 10 §§ har i stället för det förmedlade mantalet faxe- 9 och to §§.

ringsvärdet lagts till grund för fördelningen af vägunderhållet in natura.

Utskottet kan ej annat än skänka sitt gillande åt denna förändring, då

den enligt utskottets åsigt bör i väsentlig mån bidraga till afhjelpande

af eu bland de hufvudsakligaste bristerna i nu gällande lagstiftning i

ämnet, och förändringen för öfrigt blifvit så godt som nödvändig genom

utskottets förslag att låta äfven icke i mantal satt jord utgöra vägunderhåll

in natura. För att emellertid vinna en lätthandterlig mätare

vid vägdelningen har enligt det kongl. förslaget taxeringsvärdet icke

omedelbart användts såsom delningsgrund, utan omsatts i vägmantal.

Anmärkning emot förslaget i denna del har visserligen icke blifvit framstäld

af landstingen eller någon bland de myndigheter, som afgifvit utlåtande

öfver förslaget, men uti en bland Riksdagens ledamöter utdelad

uppsats xl vägunderhållsfrågan» hafva uttalats vissa betänkligheter och

i sammanhang dermed lemnats anvisning å en utväg att på ett vida

enklare och mera praktiskt sätt än det af Kongl. Maj:t föreslagna vinna

det åsyftade målet. Ur den nämnda uppsatsen tillåter utkottet sig här

återgifva följande:

»Vägmantalet, hvilket i sjelfva verket är detsamma som taxeringsvärdet,

uttryckt i ett mindre antal siffror än detta, skulle bildas på det

sått, att hela väghållningsdistriktets sammanlagda förmedlade mantal

divideras i summan af samma mantals taxeringsvärden, då qvoten utvisar

medeltaxeringsvärdet för helt mantal. Denna qvot jemnas till

närmaste hundratal och divideras sedan uti hvarje hemmans särskilda

taxeringsvärde, då man i de nya qvoterna får vägmantalet för hvarje särskildt

hemman, uttryckt i helt tal med två decimaler.

Första olägenheten af att använda det sålunda bildade vägmantalet

är den, att, i anseende till den nyssnämnda jemkningen i medeltaxerings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

värdet på ett helt mantal, det oftast blir omöjligt att få summan af

vägmantalen att öfverenstämma med summan på distriktets verkliga

mantal. Skilnaden bestiger sig ofta till 1/3 eller 1/i mantal eller än

mera. Detta har den ledsamma påföljden, att uträkningen af vägmantalen

kommer att sakna den kontroll, som ligger i öfverensstämmelse

emellan summorna af vägmantalen och de verkliga mantalen inom distriktet,

hvilket gör, att man måste uträkna samtliga vägmantalen två

eller flere gånger för att vara fullkomligt förvissad om, att räkningen

är riktig.

Den andra svåra påföljden af vägmantalets användande är, att sedan

man lyckats komma derhän, att mantalet numera, såsom sig bör, endast

användes i jemförelsevis få fall, och betydelsen af detsamma allt mera

blifvit förminskad, så skulle man här komma att åter fastslå detsammas

användande, och detta blott för en sådan omständighet som den, att det

skulle ingå såsom faktor vid uträknandet af vägmantalen.

Hufvudsakliga anmärkningen mot vägmantalen gäller emellertid det

ofantliga besvär och den stora tidsutdrägt, som komma att vållas af

deras uträknande. Anstälda försök hafva gifvit sannolikhet för att för

dylikt uträknande, beträffande ett enda medelstort härad, åtgår tid, som

får räknas i månader, hvaraf man finner att ansenlig tidsförlust, och dermed

kostnad, uppstår för vägdelningarna. Funnes ej annat lika godt

och säkert medel att komma till samma resultat, så finge man väl åtnöjas

med det föreslagna; men det finnes verkligen ett ofantligt mycket

enklare och billigare. I stället för den vidlyftiga uträkningen af vägmantalen,

tager man nemligen taxeringsvärdena för hemmanen, sådana

de äro i afseende å tusentalen, och fogar till dem, såsom hela tal, en

decimal, motsvarande hvad hvarje taxeringsvärde öfverskjuter tusentalet,

så att, exempelvis, ett taxeringsvärde af 2,480 kronor, jemkadt till närmaste

hundratal, utföres med 2,5, taxeringsvärde af 9,820 kronor med

9,8 o. s. v.

I stället för att sålunda använda månader för att uträkna det s. k.

vägmantalet i ett större härad, behöfver man icke använda mer än en

enda dag för bestämmande af dessa andra tal, och detta utan någon

särskild uträkning. Man kan upptaga dessa nya tal så fort man hinner

skrifva dem. Naturligtvis erhåller man helt andra siffertal än genom

uträknandet af vägmantalen, men alldeles icke flera siffror, ofta färre.

Det synes alltså förefinnas stora skäl att utbyta vägmantalen mot sådana

tal, som nyss nämndes, hvilka lämpligen kunde benämnas vägtal, helst

den tid, som åtgår för uträkningen af det ena eller upptecknandet af

det andra, säkerligen förhåller sig såsom minst 1 : 50 eller kanske 1 : 100.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

För att närmare åskådliggöra det förhållande, som här blifvit omnämndt,

är nedanstående tablå uppgjord, hvarvid mantal och taxeringsvärden

äro fingerade, hvilken i fördelningskolumnerna visar de så ytterst

obetydliga skiljaktigheterna vid användandet af vägmantal eller vägtal.

I dessa kolumner utmärka de hela talen kilometer och således decimaltalen

meter, så att, exempelvis, hemmanet A, 1/u mantal, med taxeringsvärde

2,240 kronor, skulle få såsom vägmantal 0,18 med 86 meter, men

såsom vägtal 2,2 med 84 meter.

Skulle vägmantal utbytas mot vägtal, kunde 10 § möjligen erhålla

följande lydelse: Vägtal åsättes hvarje hemman eller heinmansdel i öfverensstämmelse

med dess taxeringsvärde, hvarvid hundratalen på vanligt sätt

bringas till närmaste tiondedelar af tusentalen såsom hela tal».

Vägområdet innehåller 690fff$f£ (= 690,74) mantal; väglängden

330 km.; sammanlagda taxeringsvärdena 8,699,180 kr.; medeltaxeringsvärdet

på 1 mantal 12,592 (satt = 12,600) kr.

Hemmanens

namn.

Mantal.

Taxerings-

värden.

Vägmantal.

Fördelning af

väglängden

efter väg- man tal.

Vägtal.

.

Fördelning af

väglängden

efter vägtal.

A.

Vis

2,240

0,18

0,086

2,2

0,084

B.

Ve

3,860

0,31

0,148

3,9

0,14 8

C.

V«

7,080

0,5 G

0,268

7,1

0,269

I).

%

9,130

0,7 2

0,344

9,i

0,345

E.

v2

12,150

0,96

0,459

12,2

0,4 62

P.

Ve

16,000

1,27

0,6 0 C

16,o

0,607

G.

1

20,200

1,G0

0,764

20,2

0,7 66

H.

1V.8

22,000

1,75

0,835

22,o

0,835

I.

23/,

45,500

3,G1

1,725

45,5

1,726

K.

4

80,000

6,35

3,035

80,o

3,035

L.

5

90,500

7,18

3,432

90,5

3,4 3 3

M.

7

125,000

9,92

4,741

125,0

4,742

N.

8

- 142,600

11,32

5,410

142,6

5,410

O.

10

200,000

15,87

7,585

200,o

7,587

P.

20

350,500

27,82

13,298

350,5

13,296

o.

ISO

455,000

36,11

17,201

455,o

17,260

E.

50

700,800

55,02

26,587

700,8

26,585

S.

100

900,400

71,46

34,158

900,4

34,156

T.

192/

10,220

0,81

0,387

10,2

0,387

U.

1017/

12,240

0,97

0,463

12,2

0,463

V.

1873/

15,700

1,25

0,5 9 7

15,7

0,595

X.

2111/

9,800

0,78

0,373

9,8

0,372

Y.

1889/

6,900

0,55

0,263

6,9

0,2 62

7j.

36579/

10,500

0,83

0,397

10,5

0,398

Alla öfriga

44 7 04519/

/ 730000

5,450,860

432,61

206,7 78

5450,9

206,7 7 7

Samma

fiC)(y.38427/

/ 730000

8,699,180

690,41

330 km.

8699,2

330 km.

Anm. De stora mantalen för hemmanen O.-^S. i kolumnen 2 torde ytterst sällan, om ens någonsin,

i verkligheten förekomma. Här äro emellertid sådana — med mot dem svarande höga taxeringsvärden

— antagna, för ätt visa att, äfven med användande af stora tal för hemmanen och för deras

taxeringsvärden, antalet siffror uti vägtalen icke blir större än uti vägmantalen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Till de uttalade betänkligheterna mot användande af vägmantal, på

sätt Kongl. Magt föreslagit, vill utskottet foga den anmärkning, att ett

dylikt tillvägagående utan tvifvel på åtskilliga orter skulle möta hinder

i anseende till säregna förhållanden, såsom t. ex. i Dalarne, der man i

allmänhet saknar kännedom om de särskilda jordbruksfastigheternas hemmantal.

Utskottet har derför ansett sig böra förorda antagande af det uti

omförmälda uppsats framstälda förslag, blott med den ändring att vägtalet

af utskottet ansetts hellre böra bestämmas såsom motsvarande 100 kronor

än 1,000 kronor af taxeringsvärdet, enär derigenom vinnes den fördel, att

man alltid vid åsättande af vägtal får endast hela tal att röra sig med.

Enligt bevillningsförordningen skall nemligen taxeringsvärdet städse bestämmas

i hela hundratal. Då en vägfyrk enligt 59 § motsvarar 100

kronor af hvarje jordbruksfastighets taxeringsvärde, kunde möjligen ifrågasättas,

att äfven för det fall, som i 9 och 10 §§ afses, benämningen vägfyrk

borde användas. Häremot möter likväl den invändning, att en

fastighets vägtal enligt 11 § skall ega bestånd, intill dess ny vägdelning

sker, hvaremot vägfyrktalet kan vexla med ändringarna i taxeringsvärdet.

Det är således ingalunda sannolikt, att vägfyrktalet och vägtalet för

samma fastighet alltid skulle sammanfalla, och vid sådant förhållande

kan naturligtvis icke vara lämpligt att för begge begreppen begagna

samma benämning.

Till följd af stadgandet, att äfven den icke i mantal satta jorden

skall deltaga i naturaunderhållet, har 10 § måst omarbetas för att utmärka,

att vägtal skall åsättas hemman, utjord och annan jordbruksfastighet.

I fråga om afsöndrade lägenheters skyldighet att enligt den nya

lagen deltaga i väghållningsbesväret har komitén anmärkt, att det visserligen

kunde synas, som om innehafvare af dylika lägenheter på grund af

samma lags bestämmelser finge på dubbelt sätt bestrida väghållet, nemligen

dels genom direkt bidrag dertill och dels genom afgäld till stamhemmanet,

men att komitén likväl för sin del ansåge, att, då grunden

för afgäldens utgörande genom den nya lagen försvunne, lägenhetshafvaren,

utan att något särskild! stadgande derom gjordes, blefve berättigad

att vinna befrielse från den del af afgälden, som mot lägenhetens

andel i väghållet beräknats, och, om sådan befrielse ej i godo

vunnes, oförhindrad att derom efter befogenhet föra talan i tvisteväg.

Komitén föreslog således, att »hvarje annan jordbruksfastighet» äfvensom

»annan fastighet» skulle utan undantag deltaga i väghållningsbesväret.

Kammarkollegium fann sig på anfördt skäl obehindradt biträda komiténs

förslag härutinnan, och Kong], Maj:ts förslag innehåller icke någon bestämmelse,

på grund hvaraf afsöndrade lägenheter kunna anses undan
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

tågna från delaktighet uti ifrågavarande besvär. Således synes den uppfattning

hafva gjort sig gällande, att innehafvare af afsöndrad lägenhet

skall fullgöra den på lägenheten belöpande andel af väghållningsbesväret,

äfven om vid afgäldens bestämmande hänsyn tagits till den stamhemmanet

åliggande allmänna väghållningsskyldighet, med rätt för

lägenhetsinnehafvaren att genom rättegång befria sig från skyldigheten

att erlägga motsvarande andel af afgäldens belopp. Lika med åtskilliga

landsting och länsstyrelser kan utskottet icke i allo dela denna uppfattning.

Om innehafvaren af stamhemmanet en gång blifvit förbunden att

emot åtnjutande af viss i laga ordning bestämd årlig afgäld ansvara för

den afsöndrade lägenhetens andel i hemmanets väghållningsskyldighet, så

lärer en sådan förbindelse icke böra och ej heller ens lagligen kunna

upphöra derför, att uti ny lag meddelas förändrade bestämmelser angående

sättet för skyldighetens fullgörande. Då emellertid ingalunda

kan anses gifvet, att i hvarje fall vid afgälds bestämmande tagits hänsyn

till den afsöndrade lägenhetens andel i väghållningsskyldigheten, än

mindre att ett sådant förhållande numera alltid skulle kunna ledas i

bevis, lärer det icke vara möjligt att genom allmän lagbestämmelse afgöra,

huru vida stamhemmanets eller den afsöndrade lägenhetens innehafvare

skall fullgöra den på lägenheten enligt nya lagen belöpande

väghållningsskyldighet, utan torde frågan härom böra i händelse af tvist

bero på pröfning i hvarje särskildt fall. Med afseende härå har utskottet,

oaktadt sin skiljaktiga uppfattning rörande rättsförhållandets natur,

icke ansett sig böra i 6 § göra ändring i eller tillägg till bestämmelserna

angående skyldighet för »all jordbruksfastighet» och »all annan

fastighet» att deltaga i väghållningsbesväret. Men på det att icke i fråga

om vägtals åsättande afsöndrad jordbrukslägenhet må kunna betraktas

som en sådan sjelfständig fastighet, hvars innehafvare ovilkorligen skall

fullgöra den på lägenheten belöpande väghållningsskyldighet, har utskottet

uti 10 § infört den föreskrift, att, om afsöndrade jordbrukslägenheter

finnas, vägtalet skall åsättas stamfastigheten efter dess och de afsöndrade

lägenheternas sammanräknade taxeringsvärde.

Genom de af utskottet sålunda ifrågasatta ändringar har ingen

väsentlig rubbning i det kongl. förslagets stadgande om vägdelning

egt rum, enär sådan delning fortfarande kommer att afse vägs fördelning

på hemman eller annan i jordebok eller fastighetsbok upptagen sjelfständig

jordbruksfastighet, derest ej de särskilda delegarne begära delning.

Med hänsyn till den gjorda ändringen har emellertid öfver allt i andra

paragrafer ordet hemman utbytts emot jordbruksfastighet eller fastighet, hvarjemte

den i 81 § 2 punkten intagna förklaringen att hvad om hemman

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

säges äfven gäller om hvarje i jordebok upplaget särskilt nummer flyttats

till 10 §, den enda der ordet hemman qvarstår. I sammanhang

härmed har med hänsyn till förhållandena i Dalarne och undantagsvis

äfven andra orter efter ordet jordebok inskjutits orden: »eller fastighetsbok».

I Kongl. Maj:ts förslag har, på sätt 12 och 43 §§ utmärka, medgifvits

afsides liggande hemman rätt att undantagas från vägdelning och

i stället bidraga med penningar efter det belopp, hvartill underhållskostnaden

på vägmantal blifvit uppskattad. Detta medför emellertid den

oegentlighet, att en hvar af de fastigheter, hvilka ingå i delningen, får

större väglängd att underhålla än eljest blefve händelsen. Enär vidare

urskiljandet af de fastigheter, som skola anses afsides belägna, måste

ega rum före sjelfva vägdelningen, möter den svårigheten, att man då

icke kan bedöma, huru vida en fastighet kommer att få långt till sitt

vägstycke i annat fall än att fastigheten i fråga ligger afsides från alla

vägar. Samma skäl, som tala för att dylika fastigheter må undantagas

från skyldigheten att utgöra vägunderhållet in natura, kunna dock äfven

åberopas med afseende å de fastigheter, hvilka väl icke äro afsides belägna

från vägar, men likväl vid vägdelningen befinnas hafva fått sitt

vägstycke långt ifrån sig eller eljest äro obeqvämt belägna med afseende

å vägunderhållets fullgörande. För att bereda äfven dessa fastigheters

innehafvare möjlighet att få tillgodonjuta den ifrågasatta förmånen samt

förekomma den antydda oegentligheten har utskottet ansett nödigt, att

hvarje i vägdelning ingående fastighet dervid tilldelas sitt vägstycke och

att först derefter afgöres, huru vida fastigheten må anses så belägen, att

innehafvaren må åtnjuta nämnda förmån, om han sådant åstundar. Men

som i sådant fall de befriade fastigheternas vägstycken icke vidare kunna

fördelas å öfriga fastigheter, finnes ingen annan utväg för underhållets

ombesörjande än att öfverlemna detsamma åt vägstyrelsen på vägkassans

bekostnad, hvaraf likväl bör följa, att vägstyrelsen berättigas pröfva,

huru vida vilkoret för rättighetens tillgodonjutande må anses uppfyldt.

På det vägstyrelsen må kunna lämpligen ordna fullgörandet af den

vägunderhållsskjddighet, som sålunda kan blifva å densamma Överflyttad,

har utskottet ansett nödigt att frågor om befrielse för fastighetsinnehafvare

att bestrida vägunderhåll in natura böra afgöras så fort ske

kan, efter det vägdelning vunnit laga kraft, hvadan utskottet infört den

föreskrift, att ansökning i ämnet skall till vägstyrelsen ingifvas inom

sex månader derefter.

Då ordet hemman i 13 § ej utan vidare kan utbytas mot jordbruksfastighet

för att dermed beteckna sådan fastighet, som får sig särskildt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

vägtal åsatt enligt 10 §, bär början af 13 § måst i någon mån omredigeras,

dervid utskottet tillika sökt göra tydligt, i hvilka fall flere egare

kunna hafva gemensam väg att underhålla. Genom den lydelse, början

af paragrafen nu erhållit, blifver äfven genast för en hvar klart, att fastighetsegare,

hvars egendom ej fått särskilt vägtal, likväl icke behöfver

fullgöra vägunderhåll gemensamt med andra, utan att, på sätt sista stycket

af paragrafen uttryckligen innehåller, det beror af hans fria val att

få vägen delad på hvarje fastighetslott. Denna omständighet har nemligen

ansetts böra mera framhållas, emedan utskottet antager att i de

flesta fall sådan delning önskas.

Af lätt insedt skal har ordet »åbor» bort utbytas mot »delegare».

Då vidare vägfogdes befattning möjligen i ett eller annat afseende kan

blifva betungande, har utskottet tillagt den bestämmelsen, att vägfogde,

som i tre på hvarandra följande år tjenstgjort, i likhet med hvad om

snöplogfogde är föreslaget, icke skall vara skyldig befattningen å nyo emottaga

förr än ytterligare tre år förflutit.

För att ej hvarje skada, som genom vattenflöde eller annorledes 16 §■

kan åkomma en väg och ej tagits i betraktande vid graderingen, skulle

kunna åberopas för framställande af anspråk på ersättning ur vägkassan,

hade komitén i sitt förslag till det uti 16 § förekommande ordet »naturhändelse»

fogat bestämningen utomordentlig, hvilken bestämning i

Kongl. Maj:ts förslag utbytts mot oförväntad. Det senare uttrycket är

visserligen att föredraga, men då äfven det kan gifva anledning till

misstydning, om t. ex. en öfversvämning inträffat, som väl icke varit

alldeles oväntad men dock ej kunnat förebyggas, har utskottet ansett

lämpligast att utesluta bestämningen »oförväntad». Något missförstånd

af lagens mening torde till följd af en sådan uteslutning ej vara att

befara.

I fråga om sättet för slitande af tvist angående ersättning, som i is §.

14, 15, 16 och 17 §§ omförmäles, har utskottet återupptagit komiténs

förslag att hänskjuta sådan tvist till bedömande af gode män, utsedde

på sätt den af utskottet omredigerade 18 § utvisar. Utom det att dylika

tvisters afgörande ej följdrigtigt kunna öfverlemnas åt administrativ

myndighet, har utskottet fäst sig dervid, att särskildt för de fall, hvarom

här är fråga, erfordras en kännedom om förhållandena på platsen,

hvilken Konungens befallningshafvande liksom äfven eu domstol, om

saken hänvisades dit, icke utan omgång och tidsutdrägt kan förskaffa

sig. Genom gode män bör deremot kunna med lätthet erhållas en fullt

sakkunnig pröfning af hvarje förekommande ersättningsfråga.

Stadgandet i 24 § angående skyldighet att å ömse sidor om väg 24 §■

s. 28 Kontrollera mot PDF

25 §.

28 Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

borthugga buskar är hemtadt från gästgifvareordningen den 12 december

1734, § 7, som i denna del genom kong!, stadgan angående skjutsväsendet

den 31 maj 1878 förklarats skola fortfarande ega giltighet. Det

i gästgifvareordningen föreskrifna afståndet från väg, inom hvilket buskar

ej få finnas, är i Kongl. Maj:ts förslag bibehållet i det närmaste oförändradt.

Föreskriften i nämnda förordning gäller dock endast små

buskar invid landsväg, hvaremot förslagets stadgande afser alla allmänna

vägar och ej gör skilnad på större och mindre buskar.

Det är allmänt känd!, att nu gällande stadgande om buskars borthuggande

nästan ingenstädes noggrant tillämpats, hvaraf följden blifvit,

att för närvarande så väl träd som buskar i riklig mängd förekomma

invid vägarne till stort men för deras underhållande i farbart skick.

För att vinna det åsyftade ändamålet eller att underlätta vägarnes upptorkande

är emellertid nödigt bereda möjlighet att äfven undanskaffa

träd, som stå invid vägarne, enär träden i omförmälda afseende utan

tvifvel verka mera skadligt än buskarne. Ett lagbud i sådan rigtning

vore derför i hög grad önskvärdt och skulle säkerligen, rätt tillämpadt,

mångenstädes medföra lättnad i vägunderhållet samt minska kostnaderna

derför. Då likväl jordegarens rätt häraf beröres, måste vid lagbestämmelsens

affattande all möjlig varsamhet iakttagas. Att tillerkänna jordegarne

särskild ersättning skulle utan tvifvel medföra högst betydande

kostnader och besvär för de väghållningsskyldige. Blefve jordegaren

åter förbunden att å ett så stort område, som i lagförslaget förutsättes,

utan rätt till ersättning undanrödja icke blott buskar utan äfven alla

träd, skulle härigenom göras ett onödigt stort ingrepp i jordegarens

rätt. Utskottet har derför trott sig böra söka eu medelväg och i denna

afsigt föreslagit, det jordegaren skulle förpligtas borthugga träd eller

buske, som står så nära väg, att någon gren når fram till vägens kant.

Tillämpningen af denna bestämmelse har dock blifvit inskränkt till de

fall, då väg går genom skogsmark. Är väg omgifven af åker eller äng,

torde, äfven om träd eller buskar växa i dess närhet, den ifrågasatta

åtgärden vara mindre nödvändig. Det har dessutom varit angeläget att

så vidt möjligt skona prydnadsträd och alléer.

Uti 25 § af Kongl. Maj:ts förslag stadgas bland annat förbud att

på mindre afstånd än 3,5 meter från vägs kant uppföra stenmur eller

jordvall till större höjd än 3 decimeter öfver vägens yta. Anledningen

härtill är att dylika murar och vallar vintertiden orsaka snösamlingar,

hvarigenom vägunderhållet försvåras. Då emellertid liknande förbud ej

förefinnes för gärdesgårdar, hvilka dock likaledes kunna föranleda snösamlingar,

samt stadgandets tillämpning mångenstädes, der stenmurar

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

eller jordvallar användas såsom stängsel, skulle framkalla ej obetydliga

olägenheter, har detsamma af utskottet ansetts böra ur lagen utgå.

Sedan i kongl. kungörelsen den 11 oktober 1864 stadgats, att å all- 3i §.

män lands- eller häradsväg, med undantag för de ställen, der sådan väg

korsades af jernväg eller kanalled, grind icke vidare finge uppsättas,

med mindre Konungens befallningshafvande dertill lemnade tillstånd,

hafva utan sådant tillstånd grindar lagligen icke kunnat uppsättas. För

att tydligen utmärka detta och sålunda för en hvar göra klart, att då i

31 § fälas om gällande hägnadsdelning, dermed endast kan afses sådan

hägnadsdelning, som upprättats, innan ofvannämnda kungörelse trädde i

kraft, har ett tillägg i denna paragraf blifvit infördt.

I fråga om rätt för väghållningsskyldig att å annans mark hemta 33 §■

väglagningsämnen innehåller nu gällande författningar, att sand och grus

företrädesvis skola tagas å skog och utmark, och att detta får ske utan

skyldighet att gifva ersättning, men att derest nämnda väglagningsämnen

icke å skog eller utmark finnas att på lämpligt afstånd tillgå,

de jemväl få tagas å inegor, åkergärden, ängar och hagar, i detta fall

dock endast mot ersättning. I dessa bestämmelser har Kongl. Maj:tsförslag

gjort ändring endast så till vida, att till väglagningsämnen, som

få hemtas å annans mark, äfven räknas sten, och att skyldigheten till

ersättnings gifvande utsträckts jemväl till det fall, att väglagningsämnena

tagas å utmark. I fråga härom anser utskottet sig böra anmärka,

att, då hemtande af väglagningsämnen å utmark hittills fått ske utan

ersättning och sådan afhemtning understundom icke förorsakar någon

skada eller skada blott till så ytterligt ringa belopp, att den knappt

kan i penningar mätas, det synes mindre lämpligt att ändock tillerkänna

jordegaren ovilkorlig rätt att alltid erhålla ersättning. Härigenom

skulle utan tvifvel väghållningskostnaden i många fall onödigtvis fördyras,

och vissheten att alltid hafva rätt till någon ersättning skulle sannolikt

göra jordegaren mindre benägen för en på billiga grunder fotad

öfverenskommelse och sålunda framkalla rättegång, hvars undvikande i

dylika fall torde vara högeligen att önska. På grund häraf har utskottet

föreslagit, att det må bero på domstols pröfning både om och till hvillcet

belopp erättning bör lemnas för väglagningsämnen, som hemtats å annans

mark, då vederbörande ej kunna sig derom i godo förena.

Orden »efter föregången undersökning» har utskottet ansett böra

utgå, emedan de möjligen skulle kunna tydas som om lagen velat

föreskrifva, att syn på stället alltid skulle ega rum. Sådan torde ofta

vara alldeles obehöflig och skulle då endast medföra onödiga kostnader.

Någon olägenhet af ordens uteslutande lärer väl ej heller kunna tänkas,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

då målet icke kali afgöras utan föregående utredning och det ju alltid

står domstolen fritt att utsätta syn, om sådan anses erforderlig.

Enligt 37 § i Kongl. Maj:ts förslag skall vägdelning första gången

ske, så snart väghållningsskyldig derom framställer yrkande. Då således

vägdelning kan framtvingas af en enda väghållningsskyldig och inom

hvarje distrikt alltid torde finnas någon sådan, för hvilken det kan vara

önskvärdt att få ny vägdelning, lärer väl detta stadgande få anses i det

närmaste liktydigt med att påbjuda lagens trädande i kraft samtidigt

öfver allt. Af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den

5 januari innevarande år synes framgå, att skälet, hvarför steget ej

tagits fullt i denna retning, varit hänsyn till de med nya vägdelningar

förenade kostnader, hvilka ansetts böra så vidt möjligt undvikas.

Då emellertid, såsom af 84 § i utskottets förslag framgår, utskottet tänkt

sig, att den första vägdelningen enligt den nya lagen skall helt och

hållet bekostas af statsverket, då vidare det icke kan vara lämpligt att

en äldre lag tillämpas i ett väghållningsdistrikt, under det en helt annan

ordning är rådande i ett annat, utan önskvärdt är, att den nya lagen

så vidt möjligt samtidigt vinner tillämpning inom hela riket, och då

slutligen, på sätt förut är nämndt, nya vägdelningar blifva en nästan

nödvändig följd deraf, att sådan delning skall ske, om blott en enda

framställer yrkande derom, har utskottet icke tvekat föreslå, att vägdelning

enligt den nya lagen första gången skall ske, sä snart väghållningsdistrikten

blifvit bestämda.

Uttrycket i § 41 »till afgörande företagas» förefaller något oegentligt,

då i sjelfva verket de i paragrafen afsedda åtgärder endast innebära

upprättande af förslag, som enligt nästföljande paragraf skall underställas

Konungens befallningshafvandes pröfning. Utskottet föreslår derför, att

dessa ord utbytas mot »till handläggning företagas».

Den i punkten 2:o af 41 § vidtagna ändring är blott en följd af

utskottets beslut i fråga om 8 §, hvarigenom bestämdes, att kostnaden

för byggande och underhåll af alla broar, som ej äro att anse såsom

vägtrummor, skulle bestridas ur vägkassan. Tillägget »vid förnyad vägdelning»

efter samma punkt har insatts för att dermed tydligt utmärka,

att bestämmande om sammanslagning eller delning af väghållningsdistrikt

första gången sker i annan än den i 41 § föreskrifna ordning.

Då väghållningsdistriktet icke alltid behöfver utgöras af ett härad,

utan äfven kan vara en del deraf eller bestå af flera härad, har utskottet

ansett stadgandet i 42 § om de väghållningsskyldiges hörande

inför häradsrätten olämpligt och derför föreslagit, att orden »inför

häradsrätten» måtte utgå. Utskottet har dervid tänkt sig, att det må

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

ankomma på Konungens befallningshafvande att bestämma, inför hvilken

myndighet de väghållningsskyldige lämpligast böra höras.

Första stycket af 43 § har måst något omredigeras för att bringas 43 §.

i öfverensstämmelse med den förändrade lydelse 10 och 12 §§ enligt

utskottets förslag erhållit, och tillägget i andra stycket af 43 § har

gjorts för att derigenom tydligt utmärka, att äfven kostnaden för erhållande

af nödigt väglagningsämne bör tagas i betraktande vid vägs

gradering.

Såsom ofvan blifvit antydt, håller utskottet före, att, då vägdelning 45 §.

öfvergår ett distrikt, delegare i fastighet, hvilken åsatts vägtal, skola

helst önska, att sådan fastighets väg indelas jemväl på hvarje särskild

lott i fastigheten, enär dylik delning ofta nog kan innebära en verklig

förmån för delegarne. Enligt 45 § skulle kostnaden för delningen bestridas

af delegarne sjelfve. Men då de, hvilka äro egare till hela

hemmansnuramer, ej behöfva vidkännas särskilda kostnader för att få

eget vägstycke sig anvisadt, synes rättvisan fordra, att de, som hafva

mindre fastighetslotter, äfven få utan kostnad komma i åtnjutande af

samma förmån. Utskottet anser derför, att den ifrågavarande kostnaden

bör likasom kostnaden för vägdelningen i öfrigt utgå af vägkassan.

På grund häraf har början af sista stycket i 45 § erhållit ett tillägg,

hvarigenom utmärkes, att delning af väg mellan de särskilda lotterna i

en fastighet bekostas af delegarne endast i det fall, att delningen icke

sker i sammanhang med vägdelning, som omfattar ett helt distrikt.

Emot det af Kongl. Maj:t föreslagna sätt för val af den särskilda 47 §.

nämnd, om hvilken i 47 § stadgas, har herr Ollas A. Ericsson i sin

motion haft åtskilligt att anmärka.

Han yttrar härom följande:

»I Kongl. Maj:ts förslag stadgas, att denna nämnd skall bestå af

ordförande och tre ledamöter, af hvilka ordföranden och en ledamot

förordnas af Konungens befallningshafvande och de öfriga två ledamöterna

tillika med två suppleanter för dem utses af de väghållningsskyldige

i den ordning, som för val af landstingsmän finnes stadgadt-,

äfvensom, vid förekommande omröstning inom nämnden, vid lika röster,

eller der hvar har sin särskilda mening, ordförandens är den bestämmande.

Häraf framgår således tydligt att, till följd af sammansättningen

af dessa nämnder, Konungens befallningshafvande, genom sin rätt att

utse ordförande och densammes afgörande votum vid ofvannämnda fall,

ofta komme att blifva den bestämmande med afseende å de för de väghållningsskyldige

så vigtiga beslut, den särskilda nämnden äro anförtrodda.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

För att i någon mån afhjelpa denna oegentlighet och åstadkomma

en mera opartisk sammansättning af den särskilda nämnden, äfvensom

att. vid de fall, väghållningsdistriktet omfattar större område än häradet

eller tingslaget, få medlemmar i nämnden för de väghållningsskyldige

utsedde, torde det vara lämpligt stadga, att äfven landstinget utser ledamöter

i dessa nämnder; men för att kostnaderna genom ledamöternas

antal icke måtte höjas, utan hellre minskas, torde man utan någon som

helst risk kunna nedsätta det af Kongl. Maj:t föreslagna antalet medlemmar

från fyra till tre, deraf Konungens befallningshafvande förordnade

en, som tillika vore sjelfskrifven ordförande, och der väghållningsdistriktet

utgöres af häradet eller tingslaget eller mindre delar deraf

utses en ledamot jemte suppleant af landstinget, samt en ledamot med

suppleant af de väghållningsskyldige; men i de fall väghållningsdistriktet

utgöres af större område än häradet eller tingslaget utses båda ledamöterna

jemte suppleanter af landstinget.»

Enligt motionärens förslag borde derför 47 § erhålla följande lydelse:

47 §.

Den i 46 § föreskrifna uppskattning verkställes af en för hvarje

väghållningsdistrikt tillsatt särskild nämnd, bestående af ordförande och

två ledamöter, af hvilka ordföranden förordnas af Konungens befallningshafvande,

och der väghållningsdistriktet utgöres af häradet eller tingslaget

eller mindre delar deraf utses en ledamot jemte suppleant af landstinget

samt en ledamot med suppleant af de väghållningsskyldige i den ordning,

som för val af landstingsmän finnes stadgadt; men i de fall väghållningsdistriktet

utgöres af större område än häradet eller tingslaget, utses båda

ledamöterna jemte suppleanter af landstinget.

Utskottet har redan förut, vid behandlingen af 5 §, uttalat såsom

sin åsigt, att landstinget i anseende till sin sammansättning icke vore

egnadt att bilda eu lämplig representation för de väghållningsskyldige.

De skäl, som i nämnda hänseende då anfördes, kunna nu åberopas mot

förslaget att låta medlemmar af den särskilda nämnden väljas af landstinget.

För att i fråga härom de väghållningsskyldige skola kunna på

verksamt sätt bevaka sina intressen, finnes enligt utskottets tanke ingen

annan lämplig utväg än att öfverlemna valets verkställande åt de väghållningsskyldige

sjelfve. I denna rigtning har redan kammarkollegium

i sitt utlåtande uttalat sig. Äfven i afseende å ordningen för sådant

vals verkställande har utskottet följt kollega anvisning och i nära öfverensstämmelse

dermed upprättat sitt förslag till förändrad lydelse af

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

47 §. I sammanhang härmed bör erinras, att det förordade valsättet

enligt 54 § af utskottets förslag äfven i andra fall skulle komma till

användning.

Att i öfrigt i enlighet med herr Ollas A. Ericssons förslag eller annorledes

frångå bestämmelserna i Kongl. Maj:ts förslag angående den

särskilda nämnden, har utskottet icke funnit skäl tillstyrka.

I 50 § är stadgadt, att medlem af den särskilda nämnden åtnjuter 30 ^

resekostnadsersättning enligt fjerde klassen i resereglementet. Med afseende

härå yttrar herr Ollas A. Ericsson i sin motion, att det förefölle

honom skäligt, att resekostnadsersättningen nedsattes från fjerde

till femte klassen i nämnda reglemente, äfvensom att, till förekommande

af missförstånd och trakasserier, dagtraktamente bestämdes enligt sistnämnda

klass. Motionären föreslår derför, att 50 § måtte erhålla denna

lydelse:

50 §.

Nämndens medlemmar åtnjuta resekostnadsersättning och dagtraktamente

enligt femte klassen i resereglementet.

Något missförstånd, på sätt motionären antydt, synes väl ej böra

kunna uppstå, då i resereglementet skiljes emellan resekostnads- och

traktamentsersättning. Det är således tydligt, att Kongl. Maj:ts förslag

icke afser medgifvande af dagtraktamente åt nämndens medlemmar. Men

med hänsyn till de med uppdraget förenade göromålens beskaffenhet

anser utskottet, lika med motionären, att ersättningen blifver rättvisare

och bättre motsvarande de af uppdraget föranledda kostnader, om nämndens

medlemmar tillerkännas skäligt dagtraktamente för hvarje förrättningsdag

samt ersättning för resekostnaden till belopp, som sä nära som

möjligt närmar sig den verkliga utgiften härför. En sådan grundsats

har enligt kongl. kungörelsen den 10 juni 1881 blifvit följd i fråga om

bestämmande af ersättning åt egodelningsrättsledamot, med hvilken medlem

af nämnden kan anses närmast jemförlig. På grund häraf, och då

det icke synes lämpligt att i eu lag sådan som den nu ifrågasatta hänvisa

till viss klass i resereglementet, hvilket lätt kan komma att undergå

ändringar, har utskottet föreslagit, att medlem af nämnden må åtnjuta

ersättning i likhet med hvad om ledamot i egodelningsrätt finnes stadgadt.

Kongl. Maj:ts förslag, i hvad det afser att åt Konungens befallningshafvande

öfverlemna rätt att så väl fastställa inkomst- och utgiftsstat

för vägkassan samt vägskattens belopp som äfven meddela ansvarsfrihet

åt vägstyrelsen eller i anledning af framstälda anmärkningar vidtaga

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

»

34 Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

erforderliga åtgärder, kan utskottet för sin de! icke gilla, utan anser,

att dessa rättigheter lämpligast böra anförtros åt de väghållningsskyldige

sjelfve, så att desse må erhålla ett mera direkt inflytande på förvaltningen.

Det är ej mer än rättvist att de, som betala kostnaderna, äfven

få öfvervaka, huru de uttaxerade medlen användas, hvarjemte torde

kunna antagas, att genom en sådan anordning intresset bland de väghållningsskyldige

för hithörande frågor blifver större. Kammarkollegium

framstälde ett förslag i antydda rigtning, men departementschefen, som

erkände förslagets förtjenster, ryggade tillbaka för de praktiska svårigheterna,

som i tillämpningen skulle deraf föranledas. Utskottet anser

dessa svårigheter emellertid ej vara oöfvervinneliga och är för sin del

öfvertygadt, att de mer än väl motvägas af fördelarna. Genom tillåtelsen

för de väghållningsskyldige att vid sammanträden föra sin talan

medelst ombud beredes utväg att i väsentlig mån minska de befarade

svårigheterna.

Då Konungens befallningshafvande genom nu ifrågasatta ändringar

skulle förlora rättigheten till ett mera direkt öfvervakande af väghållningsdistriktets

ekonomiska angelägenheter, torde vara nödvändigt att

på annat sätt bereda denna myndighet ett visst inflytande i nämnda afseende.

För detta ändamål har utskottet trott det vara lämpligt, att, då

de ekonomiska angelägenheterna närmast ombesörjas af vägstyrelsen, låta

ordföranden i denna styrelse utses af Konungens befallningshafvande. Äfven

härutinnan likasom i fråga om valet af styrelsens ledamöter, hvilket val

skulle ske på samma sätt som val af ledamöter i särskilda nämnden,

har utskottet i sitt förslag följt kammarkollegii anvisning.

Af de ändrade bestämmelser, utskottet sålunda föreslagit, följer, att

vägstyrelsens ordförande i stället för Konungens befallningshafvande bör

få sig ålagdt. att för granskning tillhandahålla de väghållningsskyldige

de i 57 § omförmälda handlingar. I sammanhang härmed hafva åtgärder

ansetts nödiga för att bereda vederbörande tillfälle att erhålla kännedom

om hvilken som blifvit utsedd till vägstyrelsens ordförande och hans

adress, hvarom äfven särskildt stadgande införts i 54 §.

Vidare och då öfverskott i vägkassan, hvarom i 62 § förmäles, icke

bör med annan behållning sammanblandas, har ett tillägg i sådant syfte

skett i början af 57 §.

59 och 6i §§. I 59 och 61 §§ af det kongl. förslaget bestämmes det förhållande,

efter hvilket de olika beskattningsföremålen skola bidraga till väghållet.

Till grund för dessa bidrags fördelning har antagits vägfyrken sålunda,

att bidragen utgå efter det antal vägfyrk, som efter gifna regler åsättas

hvarje särskildt i väghållet deltagande beskattningsföremål. Propor
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

tionen emellan de de olika beskattningsföremålens skyldighet till deltagande

i besväret är densamma som kornitén föreslagit såsom gällande för en

öfvergångstid af 15 år, och hvarigenom, med antagande af bevillningen

till fördelningsgrund, i mantal satt jord skulle deltaga för hela bevillningen,

icke i mantal satt jord för halfva bevillningen, annan fastighet

och frälseränta för 3/1(1 af bevillningen och inkomst för 3/20 deraf. Med

iakttagande af detta förhållande får sålunda den i mantal satta jorden

1 vägfyrk för hvarje 100 kronor af uppskattningsvärdet, icke i mantal

satt jordbruksfastighet, annan fastighet och frälseränta, 1 vägfyrk för

hvarje 200 kronor af uppskattningsvärdet, och inkomst 1 vägfyrk för

hvarje 20 kronor af den beskattningsbara andelen deraf. För att nu

bestämma hvad som belöper å hvarje vägfyrk skall hela väghållningskostnadens

summa, som uppkommer genom sammanläggning af den

uppskattade kostnaden för allt naturaunderhåll med beloppet af vägkassans

alla utgifter, fördelas på samtliga i väghållningen deltagande

beskattningsföreinåls sammanräknade vägfyrkar. Hvad som härefter

finnes belöpa å hvarje väghållningsskyldigs vägfyrktal, utgår såsom

vägskatt, dock med rätt för den i mantal satta jorden att dervid tillgodoräkna

sig det uppskattade värdet af dess naturaunderhåll.

Derest den uppskattade underhållskostnaden för den i mantal satta

jorden uppgår till högre belopp än som enligt fördelningen på samma

jord belöper, får densamma i allt fall utan ersättning utgöra hela sitt naturaunderhåll,

och i sådan händelse uppkommer ett öfverskott i vägkassan.

Aro deremot vägkassans utgifter så stora, att den uppskattade underhållskostnaden

ej motsvarar hvad på den i mantal satta jorden enligt

fördelningen belöper, då, men också endast i detta fall, får sistnämnda

beskattningsföremål jemväl deltaga i de kontanta inbetalningarna. De tre

fall, som äro möjliga, vill utskottet medelst exempel tydliggöra. Inom

ett väghållningsdistrikt uppgår den uppskattade kostnaden för vägunderhållet

in natura till sammanlagdt 20,000 kronor. Den i mantal

satta jorden har tillhopa 50,000 vägfyrkar, öfriga i väghållet deltagande

beskattningsföremål 10,000 vägfyrkar. Hemmanens andel i väghållet förhåller

sig alltså till de öfriges som 5:1. Om nu 4,000 kronor skola

enligt den faststälda utgiftsstaten kontant ur vägkassan utbetalas, behöfves

ingen uttaxering å den i mantal satta jorden, enär den uppskattade

kostnaden för dess vägunderhåll utgör just hvad på samma jord

belöper i förhållande till de öfriga beskattningsföremålens bidrag. Behöfves

för vägkassans utgifter ett belopp af 10,000 kronor, måste

uttaxering ske äfven å den i mantal satta jorden, som då har att utöfver

utgörande af densamma åliggande naturaunderhåll kontant utbetala till
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bil, till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

hopa 5,000 kronor, under det uttaxeringen å öfriga beskattningsföremål

uppgår likaledes till 5,000 kronor. Om åter för vägkassans utgifter

endast ett belopp af 1,600 kronor är behöflig!, skulle af hela väghållningskostnaden,

21,600 kronor, belöpa på den i mantal satta jorden

18,000 kronor och på öfriga beskattningsföremål 3,600 kronor. Någon

uttaxering å jorden kommer då ej i fråga, men den får icke desto

mindre efter uppskattning utgöra vägunderhållet, som är uppskattadt

till 2,000 kronor mer än på dess andel belöper, och i vägkassan uppstår

ett öfverskott af 2,000 kronor.

I sistnämnda fall upphör emellertid likställigheten emellan den i

mantal satta jordens och de öfriga beskattningsföremålens fyrkar. Ett

sådant förhållande, som ingalunda torde komma att höra till undantagen,

kan utskottet icke anse följdrigtigt och öfverensstämmande med grundsatsen,

att, då fyrk blifvit bestämd som enhet för skattebördans fördelning,

hvarje fyrk bör tilldelas lika stor del af samma börda. Derigenom

att i afseende å fyrktalens åsättande en billigare beräkningsgrund

stadgats för de nya beskattningsföremålen, hafva dessa kommit i

åtnjutande af den lindring i bördan, som skäligen bör dem tillkomma,

och det synes vid sådant förhållande icke vara rättvist eller nödvändigt

att tillerkänna dem en ytterligare lindring. På grund häraf böra enligt

utskottets uppfattning de bestämmelser, som skola motsvara 59 § af

Kongl. Maj:ts förslag, affattas så, att hvarje af de olika beskattningsföremålens

vägfyrkar får under alla förhållanden bära lika andel af

väghållningsbördan.

Beträffande beräkningsgrunderna vid åsättande af vägfyrktal har

herr Ollas A. Ericsson i sin förut omnämnda motion särskilt uttalat

sig. Sedan motionären erinrat, att åsigten i fråga om alla

beskattningsföremåls skyldighet att deltaga i ett allmänt onus efter

förmåga allt mer och mer omfattades, anmärker han, att så äfven borde

vara fallet i afseende å väghållningsbesväret. Enklaste sättet vore

derför att utdebitera väghållningskostnaderna enligt den grund, hvarefter

kommunalutskylderna på landet utgjordes; men så länge nu gällande

bevillningsförordning, der förmågan icke efter samma grund de

olika beskattningsföremålen emellan framkallat bevillningen, tillämpades,

kunde ej med fullt skäl yrkas, det alla beskattningsföremål skulle till sin

fulla uppskattade bevillning deltaga i väghållningsbesvärets utgörande,

utan borde med afseende derå lindring beredas beskattningsföremål,

hvilka ej kunde hänföras under kategorien jordbruksfastighet; dock

detta endast till dess en ny bevillningsförordning blefve antagen, hvari

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

bevillningen efter samma grund de olika beskattningsföremålen emellan

representerade förmågan.

I betraktande deraf att, på sätt nämnts, vägunderhållet vore af den

beskaffenhet, att alla samhällets medlemmar borde vara deri i lika mån

intresserade, emedan en beqväm samfärdsel vore ett vilkor för både

materiel och andlig utveckling, ansåge motionären, att väghållningskostnaderna

borde fördelas på alla inom väghållningsdistriktet befintliga

beskattningsföremål på det sätt, att jordbruksfastighet, vare sig den är

i mantal satt eller ej, deltoge efter sin hela, samt annan fastighet,

frälseränta och andra beskattningsföremål, hvartill hörde inkomst af

kapital eller arbete, efter hälften af påförd bevillning.

Motionären föreslår alltså, att 59 § måtte erhålla följande lydelse:

59 §•

Vägskatten utgår sålunda, att den på hela väghållningsdistriktet

belöpande väghållningskostnaden, hvarmed förstås dels kostnaden för

underhåll af all indelad väg enligt särskilda nämndens uppskattning,

dels alla de utgifter, som enligt den faststälda utgiftsstaten skola bestridas

ur vägkassan, fördelas på samtliga enligt 6 § i väghållet deltagande

beskattningsföremål, med iakttagande deraf, att jordbruksfastighet

deltager efter sin hela samt andra beskattningsföremål motsvarande hälften

af deras åsätta bevillning.

Utskottets åtgärd att låta all jordbruksfastighet, med undantag af

allmänningsskogar, deltaga i naturaunderhållet har medfört stadgande

derom att all jordbruksfastighet, som bör utgöra sådant underhåll, äfven

likställes i fråga om densamma åsatt vägfyrktal. Så till vida sluter sig

alltså utskottets förslag till motionärens.

Hvad åter angår allmänningsskogar, annan fastighet och frälseränta,

har utskottet icke allenast icke kunnat biträda motionärens uppfattning-,

utan äfven funnit sig böra ifrågasätta en billigare beräkningsgrund för

vägfyrktals åsättande än den af Kongl. Maj:t föreslagna.

Utskottet har nemligen i fråga om statens allmänningsskogar, särskildt

inom de nordligare orterna, från domänstyrelsen erhållit upplysning,

huru som väganläggningar i egentlig mening icke äro i afsevärd

mån erforderliga för utdrifning af skogsprodukter i dessa orter, hvarest

vintervägarna äfvensom vattendragen, vederbörligen upprensade, bilda

naturliga utfartsvägar. För vattendragens flottbargörande hafva derför

ock utförts betydande arbeten, hvilka varit förenade med ansenliga kost
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

nader för staten. Sålunda hafva endast i Norrbottens län i samband

med större virkesförsäljningar under de senare femton åren åtskilliga

vattendrag blifvit flottbargjorda för en sammanräknad kostnad af omkring

1,500,000 kronor eller 100,000 kronor årligen, hvartill komma

ytterligare kostnader för enahanda ändamål under åren 1885—1889, uppgående

till omkring 50,000 kronor eller 10,000 kronor årligen. Då dessutom

åtskilliga för skogsdriften erforderliga mindre vägarbeten medfört

en kostnad af 2,000 kronor årligen, hafva således endast inom Norrbottens

län de kostnader, statens skogsförvaltning fått vidkännas för

åstadkommande af nödiga kommunikationsmedel, under de senaste fem

åren uppgått till 112,000 kronor årligen. Härtill skulle nu ytterligare

komma bidrag till nybyggande och underhåll af allmänna vägar, hvilket

bidrag enligt den af Kongl. Maj:t föreslagna beräkningsgrund för fyrktalets

åsättande skulle komma att uppgå minst till omkring 80,000 kronor

och möjligen bestiga sig till 100,000 kronor eller derutöfver. Att

skogsförvaltningen härigenom skulle blifva hårdare betungad, än skäligt

är, torde vara uppenbart. Inom Kopparbergs och de öfriga norrländska

länen skulle förhållandet väl icke blifva alldeles så beaktansvärdt som

inom Norrbottens län, men likväl nära dermed jemförligt. Äfven inom

öfriga delar af riket torde tillämpningen af den föreslagna beräkningsgrunden

blifva väl mycket betungande för statens skogsförvaltning, helst

transporten af skogsprodukter hufvudsakligen eger rum under vintern

och således icke tager de allmänna vägarna i anspråk, då mark är bar.

På grund häraf har blifvit ifrågasatt, att statens skogar skulle åsättas

inom Kopparbergs och de norrländska länen en vägfyrk för hvarje 1,000

kronor af taxeringsvärdet samt inom öfriga delar af riket en vägfyrk

för hvarje 400 kronor af samma värde.

Emot detta förslag framställer sig sjelfmant den anmärkning, att

genom detsammas antagande skulle komma att för samma rättsförhållande

gälla särskilda bestämmelser inom olika delar af riket, och då

dessutom den för de nordligare länen ifrågasatta lindring synes väl

betydlig, har utskottet icke ansett sig kunna gå längre än att för samtliga

statens skogar föreslå sådan beräkningsgrund, att en vägfyrk åsättes

för hvarje 400 kronor af taxeringsvärdet.

Hvad nu är sagdt gäller i väsentlig mån äfven om menigheters

allmänningsskogar, hvadan utskottet ansett dem böra i berörda hänseende

likställes med statens skogar.

Vidkommande »annan fastighet» har utskottet icke kunnat underlåta

fästa uppmärksamhet derå, att till sådan fastighet äro att hänföra

dels ett stort antal mindre lägenheter, hvilka, ehuru uppskattade till ett

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

värde af 600 kronor, likväl ega ganska ringa förmåga att bära nya

skattebördor, dels ock åtskilliga för bruk och fabriker uppförda byggnader,

hvilka, om än de till följd af ogynsamma konjunkturer alldeles

icke eller endast i oväsentlig mån begagnas för sitt ändamål och således

gifva föga eller ingen afkastning, dock måste för brandförsäkringsvärdets

skull uppehållas vid ett ganska högt taxeringsvärde. Vidare

bör i fråga härom uppmärksammas, att de flesta mera betydande bruk

och fabriker för sina transporter till hufvudsakligaste delen begagna

jernvägar, som åstadkommits med betydande uppoffringar för brukens

eller fabrikernas egare. Att på grund af detta förhållande söka bestämma

fyrktals-sättningen efter gradering i mån af trafikbehof stöter

emellertid på så stora praktiska svårigheter, att utskottet måst afstå

från hvarje försök att på denna väg vinna en tillfredsställande lösning.

För att likväl tillgodose de anspråk, som kunna grundas å nu anmärkta

förhållanden, har utskottet ansett sig gå en lämplig medelväg genom

att för »annan fastighet» föreslå samma beräkningsgrund som för statens

och menigheters allmänningsskogar.

Frälseränta skall, såsom bekant är, hänföras till »annan fastighet».

Men intet skäl förefinnes att åsätta densamma vägfyrktal efter strängare

beräkningsgrund än öfriga beskattningsföremål af samma slag. Utskottet

har derför ansett den föreslagna lindringen böra tillgodokomma

äfven frälseränta och densamma således åsättas en vägfyrk för hvarje

400 kronor af taxeringsvärdet.

I sammanhang med de ändringar, som på grund af utskottets nu

uttalade åsigter blifva nödiga, har ansetts behöfligt att sammanföra bestämmelserna

i 59 och 61 §§ af Kongl. Maj:ts förslag, men för att ej

derigenom föranleda allt för stor rubbning i paragrafföljden, hafva likväl

samma bestämmelser affattats i två särskilda paragrafer, hvilka i utskottets

förslag erhållit ordningsnumren 59 och 60, hvarjemte 60 § i

Kongl. Maj:ts förslag blifvit i ordningsföljden den 6lista.

Bestämmelserna angående vinterväghållningen, hvilka innefattas i

VI kap., grunda sig nästan uteslutande på redan gällande lagstiftning i

ämnet. Förutom de jemkningar, som blifvit erforderliga till följd af

förut anmärkta beslut, har granskningen af detta kap. icke föranledt

annan ändring, än att i 65 § orden närmast belägna utbytts mot lämpligt

belägna.

Såsom redan är nämndt, hade herr Ollas A. Ericsson i sin motion

föreslagit ett tillägg i 8 § angående vintervägskostnaden. I öfverensstämmelse

härmed föreslår lian, att 70 § måtte erhålla denna lydelse:

VI kap.

65 §.

70 §.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

70 §.

Den för alla ploglagen i hela väghållningsdistriktet bestämda ersättning

skall genom vägstyrelsens försorg till de särskilda ploglagen utbetalas.

Då grunderna för vintervägskostnadens fördelning icke på annat

ställe i lagen finnas angifna, måste bestämmelser härom meddelas; och

som motionären icke anfört skäl för sitt yrkande i hvad det afser ändring

i Kongl. Maj:ts förslag, har utskottet funnit motionen i denna del

icke kunna till bifall förordas.

77 §*• Enligt Kongl. Maj:ts förslag skola böter, som ådömas jemlikt den

nu ifrågasatta lagen, helt och hållet tillfalla kronan. Då det emellertid

synes vara billigt och lämpligt, att den tillgång, som genom ifrågavarande

böter uppkommer, får användas för väghållningsbesvärets fullgörande,

har utskottet ansett dessa böter böra tillfalla vägkassan i stället

för kronan.

84 §. Utskottet har redan förut uttalat sig angående önskvärdheten deraf,

att den nya lagen, om den antoges, komme att oförtöfvadt tillämpas

öfver allt, hvarjemte utskottet framhållit, huru som nya vägdelningar öfver

hela riket deraf blefve en nödvändig följd. Af hänsyn till dermed förenade

betydande kostnader för de väghållningsskyldige skulle utskottet

icke vågat att, i enlighet med sina sålunda uttalade önskningar, i lagen

införa förändrade bestämmelser i detta syfte, derest icke på samma gång

åtgärder vidtagits för att nämnda kostnader icke må betunga de väghållningsskyldige.

Att för detta ändamål, såsom enligt Kongl. Maj:ts

förslag, låta statsverket bestrida den andel af kostnaden, som skulle

belöpa på beskattningsföremål, hvilka hittills varit befriade från väghållningsbesväret,

och derutöfver så stor del af delningskostnaden inom

hvarje distrikt, att statens hela tillskott utgjorde två tredjedelar af densamma,

är visserligen en utväg, som möjligen kunde vara till fyllest,

derest flertalet väghållningsskyldige inom hvarje distrikt lemnades öppet

att välja, om vägdelning skulle ske eller ej, men då man genom

lag ålägger dem ovilkorlig skyldighet härutinnan, såsom enligt utskottets

förslag egt rum, synes ock billigheten fordra, att de icke i sammanhang

dermed tvingas till uppoffringar, hvilka må hända för flera af

de väghållningsskyldige icke skulle medföra någon särskild förmån. Då

härtill kommer, att för de distrikt, der man helt nyligen med stora

kostnader genomfört vägdelningar, ett sådant ovilkorligt stadgande skulle

åsamka en oskäligt tung börda, har utskottet icke tvekat föreslå, att

de första vägdelningarna enligt den nya lagen skola bekostas af stats
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

verket. För att statskassan derigenom icke må öfver höfvan betungas,

tinnes alltid den af departementschefen redan antydda utvägen att under

de år dessa första vägdelningar pågå minska det vanliga anslaget

till anläggning af nya samt omläggning af backiga eller eljest mindre

goda vägar.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kong].

Maj:ts förslag till lag angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet icke kunnat af Riksdagen oförändradt

antagas, må för sin del antaga följande:

Lag

Angående vägMUningsfoesyärets utgörande på landet.

1 Kap.

Om allmän vägs anläggning, indragning eller förändring.

1 §•

Det väghållningsbesvär, hvarom denna lag stadgar, afser väg på

landet, som pröfvas vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig.

Sådan väg benämnes allmän och är af två slag:

a) landsväg, hvartill hänföres väg, som för allmänna samfärdseln

är af större betydelse och förenar riket med annat rike eller ett län

med annat län, leder från en stad till annan eller tjenar att förbinda

något härad i dess helhet eller till väsentlig del med stad, större hamnoch

lastageplats, jernvägsstation eller annat jemförligt ställe;

b) bygdeväg, hvartill räknas väg af förenämnda beskaffenhet, men

som ej är af den vigt för allmänna samfärdseln, att den bör till landsväg

hänföras, så ock väg härad eller socknar emellan, kyrko- och tingsväg

samt annan med dessa jemförlig väg.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:ts förslag.

2 §•

Landsväg skall vara 6 meter

samt bygdeväg 3,6 meter bred mellan

dikena; egande dock Konungens

befallningshafvande att, der

för särskilda vägsträckor förhållandena

sådant påkalla, så väl medgifva,

att väg må hafva mindre

bredd, som ock, när ny väg anlägges,

eller gammal väg omlägges,

förordna om dess utläggande till

större bredd, än här stadgats.

Der redan anlagd väg är bredare,

än här föreskrifves, varde den

så vidmagthållen, derest icke Konungens

befallningshafvande pröfvar

densamma kunna utan olägenhet

till bredden inskränkas.

Likaledes eger Konungens befallningshafvande,

der redan anlagd

väg har mindre bredd, än denna

lag bjuder, och dess utläggande

till stadgad bredd blefve förenadt

med % betydande svårigheter eller

kostnader, att låta dervid bero.

Utskottets förslag.

2 §•

Landsväg skall vara 6 meter

samt bygdeväg 3,6 meter bred;

egande dock Konungens befallningshafvande

att, der för särskilda

vägsträckor förhållandena sådant

påkalla, så väl medgifva, att väg

må hafva mindre bredd, som ock,

när ny väg anlägges, eller gammal

väg omlägges, förordna om dess

utläggande till större bredd, än här

stadgats.

Der redan anlagd väg är bredare,

än här föreskrifves, varde den

så vidmagthållen, derest icke Konungens

befallningshafvande pröfvar

densamma kunna utan olägenhet

till bredden inskränkas.

Likaledes eger Konungens befallningshafvande,

der redan anlagd

väg har mindre bredd, än denna

lag bjuder, och dess utläggande

till stadgad bredd blefve förenadt

med betydande svårigheter eller

kostnader, att låta dervid bero.

3 §•

Allmän väg skall läggas der den tarfvas och hvar den jemnast, och

genast göras kan.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

4 §. 4 §.

Uppstår fråga om anläggning Uppstår fråga om anläggning

af allmän väg; då skall ansökning af allmän väg; då skall ansökning

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

43

Kongl. Maj:ts förslag.

derom göras hos Konungens befallningshafvande,

som låter vid häradsrätten

höra samtlige väghållningsskyldige,

hvilka i väghållningen

med arbete eller penningar deltaga;

hvarefter och sedan häradsrätten

afgifvit yttrande, Konungens

befallningshafvande meddelar beslut

i frågan.

I enahanda ordning afgöras frågor

om indragning af allmän väg,

omläggning af backig eller eljest

för rörelsen obeqväm allmän väg

samt förändring af redan befintlig

väg till bygdeväg eller landsväg.

Utskottets förslag.

derom göras hos Konungens befallningshafvande,

som låter vid häradsrätten

i orten höra samtliga väghållningsskyldige,

hvilka i väghållningen

med arbete eller penningar

deltaga; hvarefter och sedan häradsrätten

afgifvit yttrande, Konungens

befallningshafvande meddelar

beslut i frågan.

I enahanda ordning afgöras frågor

om indragning af allmän väg,

omläggning af backig eller eljest

för rörelsen obeqväm allmän väg

samt förändring af redan befintlig

väg till bygdeväg eller landsväg.

II Kap.

Om skyldighet att deltaga i vägs byggande samt dess underhåll, när

mark är har, så ock om tillsyn å väg.

5 §•

I fråga om byggande och underhåll af allmän väg, bro och färja

utgör hvarje härad en gemensamhet för sig.

Är vid den tid, då denna lag träder i kraft, härad deladt i två

eller flera väghållningsdistrikt, eller äro två eller flera härad eller delar

deraf då förenade till ett distrikt, må dervid förblifva.

Delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt eller två eller flera

härads förening till ett sådant distrikt må derefter, så vidt icke derom

förordnats i den ordning 82 § stadgar, ske endast i sammanhang med

vägdelning på sätt nedan sägs.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Ma,j:ts förslag.

6 §•

I skyldigheten att bygga och

underhålla allmän väg, bro och färja

deltaga, efter nedan stadgade grunder,

följande beskattningsföremål:

a) all i mantal satt jord, med

undantag af äldre lotshemman,

hvilka, så länge de äro underkastade

lotsningsskyldighet, bibehållas

vid dem hittills förunnad frihet från

väghållningsbesväret;

b) all annan jordbruksfastighet,

hvartill äfven hänföras staten eller

menighet tillhöriga allmänningsskogar;
c)

frälseränta för sitt efter fem

procent beräknade kapitalvärde;

d) all annan fastighet, hvarför

bevillning till staten utgöres och

hvars taxeringsvärde uppgår till

minst sexhundra kronor;

e) inkomst af bergsbruk, kalkoch

stenbrott jemte dertill hörande

verk, inrättningar och näringar,

qvarnar, sågverk, fabriker och andra

dylika för varors tillverkning

eller förädling anlagda inrättningar,

der inkomsten uppgår till minst

Utskottets förslag.

6 §•

I skyldigheten att bygga och

underhålla allmän väg, bro och

färja deltaga, efter nedan stadgade

grunder, följande beskattningsföremål

:

a) all jordbruksfastighet, hvartill

äfven hänföras staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, dock att

äldre lotshemman, sä länge de äro

underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas

vid dem hittills förunnad frihet

från väghållningsbesväret;

b) frälseränta för sitt efter fem

procent beräknade kapitalvärde;

c) all annan fastighet, hvarför

bevillning till staten utgöres och hvars

taxeringsvärde uppgår till minst sexhundra

kronor, äfvensom staten tillhörig

dylik fastighet, sä vidt inkomst

deraf dragés och taxeringsvärdet uppgår

till minst nyss nämnda belopp;

d) inkomst, som uppgår till minst

ett tusen tvåhundra kronor och hvarför

bevillning till staten utgöres, dock

med undantag för:

l:o) inkomst af kanal, jernväg och

annan farväg;

2:o) inkomst af skeppsrederi och

sjöfart;

3:o) inkomst genom aflöning, arfvode

och traktamente eller annan med

allmän eller enskild tjenstebefattning

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

45

Kongl. May.ts förslag.

tolfhundra kronor och bevillning

derför till staten erlägges.

7 §•

Vägunderhållet in natura, hvarmed

förstås arbetet för vägs hållande

i laggilt skick, åligger den i

mantal satta jorden.

öfriga i 6 § omförmälda beskattningsföremål

bidraga till väghållet

allenast med penningar, hvilka

ingå till en för väghållningsdistriktet

gemensam vägkassa (V

kap.).

8 §•

Kostnaden för anläggning af ny

och omläggning af gammal väg,

för underhåll af ny väg, intill dess

den ingått i vägdelning, samt för

byggande och underhåll af färja

och större bro bestrides ur vägkassan.

9 §■

Vägunderhållet in natura utgöres

efter särskildt åsatt vägmantal.

Utskottets förslag.

förenad förmån, pension, årligt understöd,

gratifikation, lifränta och undantag

sförmän; och

4:o) inkomst, som förvärfvas genom

arrende af staten tillhörig jordbruksfastighet;
7

§•

Vägunderhållet in natura, hvarmed

förstås arbetet för vägs hållande

i laggilt skick, åligger all

jordbruksfastighet med undantag af

staten eller menighet tillhöriga allmänning

ssko g ar.

De beskattnings/''öremål, hvilka icke

utgöra vägunderhåll in natura, bidraga

till väghållet allenast med

penningar, som ingå till en för väghållningsdistriktet

gemensam vägkassa

(V kap.).

8 §•

Kostnaden för underhåll af ny

väg intill dess den ingått i vägdelning,

för underhåll af bro, som ej är

till vägtrumma hörn/öflig, samt för

byggande och underhåll af färja, bestrides

ur vägkassan, så ock kostnaden

för anläggning af ny och omläggning

af gammal väg samt för

byggande af bro, i den mån sådan

kostnad icke utgår af statsmedel.

9 §•

Vägunderhållet in natura utgöres

efter särskildt åsatt vägtal.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:tS förslag.

10 §.

Vägmantal åsättes hvarje hemman

efter dess taxeringsvärde i

förhållande till medeltaxeringsvärdet

å helt förmedladt mantal inom

väghållningsdistriktet sålunda, att

ett vägmantal motsvarar sagda medeltaxeringsvärde,

med iakttagande

likväl dels att medeltaxeringsvärdet

jemkas till hela hundratal på

det sätt, att belopp af femtio kronor

eller derutöfver höjes till närmaste

hundratal, då deremot belopp

mindre än femtio kronor bortfaller,

dels ock att vägmantalet, då brutet

tal förekommer, utföres i hela

hundradelar, så att half hundradel

eller derutöfver höjes till närmaste

hundradel, hvaremot mindre än half

hundradel bortfaller.

11 §•

Vägmantal åsättes, genom Konungens

befallningshafvandes försorg,

i sammanhang med vägdelning

och eger bestånd, intill dess

ny vägdelning sker.

12 §.

År hemman så afsides liggande,

att det icke lämpligen kan till väghållning

indelas, må hemmanet, der

innehafvaren sådant hellre vill, i

stället bidraga med penningar efter

det belopp, hvartill underhållskost
-

Utskottets förslag.

10 §.

Vägtal åsättes, med undantag af

staten eller menighet tillhöriga allmänning

ssko g ar, hvarje hemman, utjord

och annan jordbruksfastighet efter

taxeringsvärdet sålunda, att för hvarje

ett hundra kronor af samma värde

utföres ett vägtal. Finnas af söndrade

jorclbrukslägenheter, skall vägtalet

åsättas stamfastigheten efter dess och

de af söndrade lägenheternas sammanlagda

taxeringsvärde.

Hvad om hemman i denna §

sägs gäller ock om hvarje i jordebok

eller fastighetsbok särskilt upptaget

nummer.

11 §•

Vägtal åsättes, genom Konungens

befallningshafvandes försorg,

i sammanhang med vägdelning och

eger bestånd, intill dess ny vägdelning

sker.

12 §•

År jordbruksfastighet afsides liggande

från densamma tilldeladt vägstycke

eller eljest obeqvämt belägen

med afseende å fullgörandet af dess

vägunderhåll in natura, må fastigheten,

der innehafvaren sådant hellre

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

47

Kongl. Maj:ts förslag.

naden på vägmantal bestämmes af

den särskilda nämnd, hvarom i

IV kap. stadgas.

Sådant bidrag ingår till vågkassan

samt debiteras, indrifves och

redovisas i sammanhang med vägskatten

(63 §).

13 §.

År hemman deladt mellan två

eller flere åbor, svare desse för underhållet

af hemmanets väg, hvar

i förhållande till det hans hemmanslott

åsätta taxeringsvärde; skolande

åborne, om de äro flere än två,

sig emellan för minst ett år i sänder

utse en vägfogde, om hvilket

val underrättelse bör kronobetjeningen

meddelas.

Vägfogden åligger tillse, att vägen

hålles i vederbörligt skick.

Han svarar i första hand för åbornes

skyldighet härutinnan samt eger

för återbekommande af hvad han

utöfver sin andel i kostnaden här
-

Utskottets förslag.

vill, och vägstyrelsen dertill samtycker,

i stället bidraga med penningar

efter det belopp, hvartill underhållskostnaden

på vägtal bestämmes

af den i IV kap. omförmälda nämd.

För tillgodonjutande af denna rättighet

skall dock ansökan härom göras

hos vägstyrelsen inom sex månader

efter det vägdelningen vunnit laga

kraft.

Ofvannämnda bidrag, hvilket debiteras,

indrifves och redovisas i

sammanhang med vägskatten (63

§), ingår till vägkassan mot skyldighet

för vägstyrelsen att vägunderhållet

ombesörja.

13 §.

Har vid vägdelning väg lemnats

odelad emellan delegare i samma jordbruksfastighet

eller varder efter vägdelning

jordbruksfastighet delad emellan

två eller flere, svare desse för

underhållet af fastighetens väg, hvar

i förhållande till det hans lott åsätta

taxeringsvärde; skolande delegarne,

om de äro flere än två, sig emellan

för minst ett år i sänder utse

en vägfogde, om hvilket val underrättelse

bör kronobetjeningen meddelas.

Vägfogde åligger tillse, att väg

hålles i vederbörligt skick. Hall

svarar i första hand för delegarnes

skyldighet härutinnan samt eger för

återbekommande af hvad han utöfver

sin andel i kostnaden härför

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl, Ma,j:s förslag.

för nödgats utgifva att omedelbart

hos länsmannen påkalla handräckning.

Vill åbo, att vägen skall delas,

hafve han dertill vitsord; och förfares

vid sådan delning på sätt i

45 § stadgas.

14 §.

Varder väg omlagd, skall den,

intill dess ny vägdelning öfvergår

väghållningsdistriktet, underhållas

af de hemman, som förut underhållit

den gamla vägen. Betungas

härigenom hemman med svårare

vägunderhåll, än det förut haft,

njute det hemman ur vägkassan

motsvarande ersättning.

Utskottets förslag.

nödgats utgifva att omedelbart hos

länsmannen påkalla handräckning.

Vägfogde, som i tre på hvarandra

följande år tjenstgjort, vare ej

skyldig att befattningen å nyo emottaga

förr än ytterligare tre år förflutit.

Vill delegare, att vägen skall

delas, hafve han dertill vitsord; och

förfares vid sådan delning på sätt i

45 § stadgas.

14 §.

Varder väg omlagd, skall den,

intill dess ny vägdelning öfvergår

väghållningsdistriktet, underhållas

af de fastigheter, som förut underhållit

den gamla vägen. Betungas

härigenom fastighet med svårare

vägunderhåll, än den förut haft,

njute densamma ur vägkassan motsvarande

ersättning.

15 §.

Förändras bygdeväg till landsväg eller varder väg till bredden

utlagd, njute likaledes den, hvilkens vägunderhåll härigenom försvåras,

ersättning ur vägkassan.

Kongl. Maj:ts förslag.

16 §■

Uppkommer å väg genom oförväntad

naturhändelse, såsom jordras,

öfversvämning eller dylikt,

skada af sådan betydenhet, att i
-

Utskottets förslag.

16 §.

Uppkommer å väg genom naturhändelse,

såsom jordras, öfversvämning

eller dylikt, skada af sådan

betydenhet, att iståndsättandet

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

49

Kongl. Maj:ts förslag.

ståndsättandet skulle i väsentlig

mån betunga det hemman, på hvilket

vägen är till underhåll indelad,

må kostnaden för sådan skadas botande

gäldas ur vägkassan.

17 §•

Njuter hemman, till följd af

gammal vägs indragning, omläggning

eller inskränkning till bredden,

befrielse eller minskning i vägunderhållet,

erlägge det hemman motsvarande

ersättning till vägkassan.

18 §.

Kan, i fråga om ersättning, som

i 14, 15, 16 och 17 §§ omförmäles,

öfverenskommelse vederbörande emellan

icke träffas, hänskjutes frågan

till Konungens befallningshafvandes

afgörande.

Utskottets förslag.

skulle i väsentlig mån betunga den

fastighet, på hvilken vägen är till

underhåll indelad, må kostnaden

för sådan skadas botande gäldas

ur vägkassan.

17 §•

Njuter fastighet, till följd af

gammal vägs indragning, omläggning

eller inskränkning till bredden,

befrielse eller minskning i vägunderhållet,

erlägge den fastighet

motsvarande ersättning till vägkassan.

18 §.

Kan i fråga om ersättning, som

i 14, 15, 16 och 17 §§ omförmäles,

öfverenskommelse vederbörande emellan

icke träffas, hänskjutes frågan

till bedömande af tre gode män,

livilka utses en af Konungens befallningshafvande,

en af vägstyrelsen och

en af vederbörande väghållningsskyldig.

Vägrar någon enligt nämnda §§

till ersättnings utgifvande skyldig att

utse god man och hav sådant ej fullgjorts

inom fjorton dagar efter bevislig

tillsägelse, skall domhafvanden

i orten, på anmälan, utse god man

för den tredskande.

Emot gode männens beslut må

klagan ej föras.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

19 §.

Åligger någon, på grund af särskildt åtagande, att underhålla allmän

väg, bro eller färja, må dervid förblifva, derest ej, i den ordning

som i 4 § sägs, sådan väg, bro eller färja pröfvas böra till allmänt

underhåll öfvertagas.

20 §.

Väg- och bropenningar, der de hittills af vägfarande erlagts, skola

upphöra, då sådant, utan förnärmande af någons enskilda rätt, ske kan.

21 §.

Der kassa för byggnad eller underhåll af bro eller färja, som öfvertages

till underhåll medelst vägkassan, finnes samlad, skall den samma,

så vida den uppkommit genom uppbörd från vägfarande, öfverlemnas

till väghållningsdistriktets vägkassa. År den deremot bildad genom

sammanskott af väghållningsskyldige, ege de att deröfver förfoga.

22 §.

Bro eller färja, som öfvertages till underhåll medelst vägkassan,

skall vid öfverlemnandet vara försatt i laggilt skick.

Kongl. May.ts förslag.

23 §.

Väg, bro och färja skola hållas

i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande

skick. Å båda sidor om

vägen skola diken till erforderlig

bredd och djup med nödigt aflopp

göras, derest sådana icke, efter vederbörandes

pröfning, utan olägenhet

kunna undvaras.

Utskottets förslag.

23 §.

Väg, bro och färja skola hållas

i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande

skick. Å båda sidor om

väg skola diken till erforderlig bredd

och djup med nödigt aflopp göras,

derest sådana icke, efter vederbörandes

pröfning, utan olägenhet

kunna undvaras.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

51

Kongl. Majds förslag.

Utskottets förslag.

24 §.

På ömse sidor om väg intill 3,5

meter från vägens kant skola, genom

jordegarens försorg, efter honom

derom gifven tillsägelse, buskar

borthuggas; dock ankommer på

Konungens befallningshafvande att

i särskilda fall efter omständigheterna

pröfva, huru vida undantag

från denna bestämmelse må ega

rum.

24 §.

Der väg går genom skogsmark,

skall genom jordegarens försorg,

efter honom derom gifven tillsägelse,

borthuggas träd eller buske, som med

tiågon gren når fram till vägens kant;

dock ankommer på Konungens befallningshafvande

att i särskilda fall

efter omständigheterna pröfva, huruvida

undantag från denna bestämmelse

må ega rum.

25 §.

25 §.

Utan Konungens befallningshafvandes

tillstånd må ej hädanefter

utmed väg på mindre afstånd än

3,5 meter från vägens kant byggnad

uppföras och ej heller stenmur

eller jordvall uppläggas till större

höjd än 3 decimeter öfver vägens

yta.

Utan Konungens befallningshafvandes

tillstånd må ej hädanefter

utmed väg på mindre afstånd än

3,5 meter från vägens kant byggnad

uppföras.

26 §.

Utmed väg må ej upptagas gropar eller grafvar af beskaffenhet att

för den vägfarande eller vägens bestånd medföra fara.

Kongl. Maj ds förslag.

27 §.

Väg må ej inkräktas genom upplag

af andra ämnen än sådana, som

för vägunderhållet oundgängligen

erfordras; dock må dessa ej så uppläggas,

att samfärdseln derigenom

försvåras.

Utskottets förslag.

27 §.

Väg må ej inkräktas genom upplag

af andra ämnen än sådana, som

för vägunderhållet oundgängligen

erfordras; och må ej heller dessa så

uppläggas, att samfärdseln derigenom

försvåras.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bil till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

28 §.

Går väg utmed vattendrag eller fördjupning, sora för vägfarande

kan medföra våda, skall lämpligt skyddsvärn anbringas af den, som vägen

underhåller.

29 §.

Der vägar stöta samman, skola vägvisare anbringas; kostnaden derför,

så ock för deras underhåll, bestrides ur vägkassan.

Kongl. Maj:ts förslag.

30 §.

Vid ändpunkterna af hvarje till

underhåll indeladt vägstycke skola

väghållarne anbringa tydliga märken,

angifvande den hemmansdel,

som har vägstyckets underhåll sig

ålagdt.

31 §•

Å väg må, med undantag för

de ställen, der sådan af jernväg

eller kanalled korsas, grind icke

uppsättas, med mindre Konungens

befallningshafvande dertill lemnar

tillstånd.

Vid de årliga vägsynerna böra

förrättningsmännen tillse, huru vida

å väg befintliga grindar, hvilka icke

ingått i beräkning uti gällande hägnadsdelning,

må utan synnerlig

olägenhet för jordegare kunna utdömag,

samt med förslag härom,

upptagande sådana grindars läge

jemte andra på frågans bedömande

Utskottets förslag.

30 §.

Vid ändpunkterna af hvarje till

underhåll indeladt vägstycke skola

•väghållarne anbringa tydliga märken,

angifvande den fastighet, som

har vägstyckets underhåll sig ålagdt.

31 §•

Å väg må, med undantag för

de ställen, der sådan af jernväg

eller kanalled korsas, grind icke

uppsättas, med mindre Konungens

befallningshafvande dertill lemnar

tillstånd.

Vid de årliga vägsynerna böra

förrättningsmännen tillse, huru vida

å väg befintliga grindar, hvilka icke

ingått i beräkning uti hägnadsdelning,

upprättad innan kongl. kungörelsen

den 11 oktober 1864 blef till

efterlefnad gällande, må utan synnerlig

olägenhet för jordegare kunna

utdömas, samt med förslag härom,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

53

Kongl. Maj:ts förslag.

inverkande förhållanden, till Konungens

befallningshafvande inkomma;

hvarefter Konungens befallningshafvande,

sedan vederbörande, der sådant

icke redan skett, blifvit hörde,

eger förordna, att grind, som icke

ingått i beräkning uti gällande hägnadsdelning

eller eljest pröfvas vara

för inegors fredande oundgängligen

nödig, skall inom viss lämplig tid

borttagas, vid äfventyr att sådant

eljest på grindegarens bekostnad

genom kronobetjeningens försorg

emot lega verkställes.

Med hänsyn till särskilda orters

olika förhållande eger Konungens

befallningshafvande genom allmänna

kungörelser bestämma, hvilken tid

af året de grindar öfver väg, som

tillåtas qvarstå, skola hållas öppna

och förty vara aflyftade.

Utskottets förslag.

upptagande sådana grindars läge

jemte andra på frågans bedömande

inverkande förhållanden, till Konungens

befallningshafvande inkomma;

hvarefter Konungens befallningshafvande,

sedan vederbörande, der

sådant icke redan skett, blifvit hörde,

eger förordna, att grind, som icke

ingått i beräkning uti gällande hägnadsdelning

eller eljest pröfvas vara

för inegors fredande oundgängligen

nödig, skall inom viss lämplig tid

borttagas, vid äfventyr att sådant

eljest på grindegarens bekostnad

genom kronobetjeningens försorg

emot lega verkställes.

Med hänsyn till särskilda orters

olika förhållanden eger Konungens

befallningshafvande genom allmänna

kungörelser bestämma, hvilken tid

af året de grindar öfver väg, som

tillåtas qvarstå, skola hållas öppna

och förty vara aflyftade.

32 §.

Bro, som hädanefter uppföres, skall hafva samma bredd som den

väg, hvaraf den utgör fortsättning; dock eger Konungens befallningshafvande

i afseende å större bro att, der omständigheterna dertill föranleda,

härifrån medgifva undantag.

Rörande färjas storlek och beskaffenhet förordnar Konungens befallningshafvande.

Bro och färja skola vara försedda med nödiga skyddsvärn.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

33 §.

Å kronans allmänning må sand,

grus eller sten till vägs underhåll

33 §.

o

A kronans allmänning må sand,

grus eller sten till vägs underhåll

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:ts förslag.

utan ersättning tagas efter vederbörande

skogstjensteinans anvisning.

Vill någon å annan mark taga

sand, grus eller sten till vägs underhåll,

och kan öfverenskommelse

med jordegaren icke träffas, eger

häradsrätten, då väghållningsskyldig

derom instämmer talan, efter

föregången undersökning bestämma,

hvarest nämnda väglagningsärnnen

tjenligast och till minsta skada för

jordegaren må, emot utsatt skälig

ersättning, få afhemtas.

Utskottets förslag.

utan ersättning tagas efter vederbörande

skogstjenstemans anvisning.

Vill någon å annan mark taga

sand, grus eller sten till vägs underhåll,

och kan öfverenskommelse

med jordegaren icke träffas, eger

häradsrätten, då väghållningsskyldig

derom instämmer talan, bestämma,

hvarest nämnda väglagningsämnen

tjenligast och till minsta

skada för jordegaren må afhemtas

samt om och till hvithet belopp ersättning

derför skall utgifvas.

34 §.

Konungens befallningshafvande tillkommer att öfvervaka vägarnes

behöriga underhåll och vidtaga derför erforderliga åtgärder.

Närmast under Konungens befallningshafvande utöfvas tillsynen

öfver vägväsendet af kronofogden med biträde af länsmän och fjerdingsmän

i enlighet med denna lag och de särskilda föreskrifter, som af

Konungens befallningshafvande meddelas.

35 §.

Årligen skall vägsyn hållas af länsman med biträde af två nämndemän.

Sådan syn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten

å tid, som antingen redan är eller, med afseende å skiljaktiga förhållanden,

varder, efter landstingets hörande, af Konungens befallningshafvande

bestämd för hela länet eller särskilda delar deraf.

Kungörelse om vägsyn skall minst fjorton dagar före syneförrättningen

och, der så ske kan, å två på hvarandra följande söndagar

offentliggöras; och bör dervid bestämmas ej mindre dagen och timmen,

då den på hvarje ställe tager sin början, än äfven huru stor del af

vägen hvarje dag kommer att besigtigas.

öfver de vid synen befunna brister föres protokoll, deraf utdrag

utan lösen särskildt för hvarje väglott skall inom åtta dagar efter syne
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

förrättningens slut af länsmannen aflemnas till fjerdingsmannen för

att genom dennes försorg vederbörande väghållare eller, der vägfogde

finnes, denne ofördröjligen tillställas. Sådant utdrag skall tillika innehålla

föreläggande för vederbörande väghållare eller vägfogde att inom

viss af syneförrättaren föreskrifven lämplig tid hafva ogill väg lagad,

vid äfventyr, om sådant underlåtes, af böter enligt 77 § samt påföljd

derjemte att bristerna mot lega afhjelpas. Den legokostnad äfvensom

kostnad för afhjelpande af tillfälliga mellan de årliga vägsynerna uppkomna

brister, hvilka väghållaren eller vägfogden underlåtit att efter

anmaning inom föreskrifven tid afhjelpa, eger länsmannen att omedelbart

hos den tredskande uttaga.

III Kap.

Om vägdelning.

Kongl. Maj-.ts förslag.

36 §.

Vägdelning, hvarom i detta kapitel

med undantag af 45 § stadgas,

omfattar väghållningsdistrikt samt

afser vägs fördelning till underhåll

på hemman.

37 §.

Vägdelning i enlighet med föreskrifterna

i denna lag skall första

gången ske så snart väghållningsskyldig

derom framställer yrkande.

Derefter må ny vägdelning i distriktet

ega rum endast när Konungens

befallningshafvande, efter

derom väckt förslag och sedan de

Utskottets förslag.

36 §.

Vägdelning omfattar väghållningsdistrikt

samt afser vägs fördelning

till underhåll in natura.

37 §.

Vägdelning i enlighet med föreskrifterna

i denna lag skall första

gången ske, så snart väghällningsdistrikts

område blifvit enligt 82 §

bestämdt.

Derefter må ny vägdelning i

distriktet ega rum endast när Konungens

befallningshafvande, efter

derom väckt förslag och sedan de

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Majds förslag. Utskottets förslag.

väghållningsskyldige blifvit hörde, väghållningsskyldige blifvit hörde,

finner sådan delning till följd af finner sådan delning till följd af

väsentligen förändrade förhållanden väsentligen förändrade förhållanden

vara erforderlig. vara erforderlig.

38 §.

Då vägdelning skall ske, förordnar Konungens befallningshafvande

landtmätare eller annan lämplig person att densamma förrätta med biträde

af två gode män, hvilka af förrättningsmannen utses bland dem,

som till ledamöter i egodelningsrätt eller till gode män vid landtmäteriförrättning

i orten valde äro.

39 §.

Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar,

gälle hvad de fleste säga. Har hvar sin särskilda mening, galle förrättningsmannens.

40 §.

Innan förrättningen företages, åligger förrättningsmannen att minst

fjorton dagar förut låta i väghållningsdistriktets kyrkor kungöra dag

och ställe för första sammanträdet samt dertill kalla gode männen;

egande de väghållningsskyldige att

männen yttra sig efter befogenhet

rättningen förekomma.

Kongl. Majds förslag.

41 §.

Under förrättningen skola till

en början följande frågor, på sätt

här nedan sägs, till afgörande företagas,

nemligen:

l:o) om bestämmande af de vägar,

hvilka skola i vägdelningen

inför förrättningsmannen och gode

rörande de frågor, som under för
-

Utskottets förslag.

41 §•

Under förrättningen skola till

en början följande frågor, på sätt

här nedan sägs, till handläggning företagas,

nemligen:

l:o) om bestämmande af de vägar,

hvilka skola i vägdelningen

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

57

Kongl. Maj:ts förslag.

ingå, samt deras egenskap af landsväg

eller bygdeväg;

2:o) om urskiljande af de broar,

hvilka skola från delningeu undantagas

för att medelst vägkassan underhållas,

samt

3:o) om väghållningsdistriktets

delning i mindre områden, eller om

två eller flera väghållningsdistrikts

förening till ett, derest förslag derom

blifvit väckt.

42 §.

Rörande de i 41 § omförmälda

frågor upprättar förrättningsmannen

med gode männen förslag,

hvilket underställes Konungens befallningshafvandes

pröfning; hvarefter

och sedan de väghållningsskyldige

blifvit inför häradsrätten

hörde och häradsrätten afgifvit yttrande,

Konungens befallningshafvande

i frågan meddelar beslut och

i sammanhang dermed låter åsätta

vägmantal (11 §).

43 §.

Sedan de i 41 § upptagna frågor

blifvit slutligen afgjorda, fortsättes

förrättningen medelst vägarnes

gradering, urskiljande af de

hemman, hvilka böra jemlikt 12 §

från vägunderhåll in natura undantagas,

samt vägarnes fördelande på

TJtshottets förslag.

ingå, samt deras egenskap af landsväg

eller bygdeväg;

2:o) om urskiljande af de broar,

hvilka ej böra till vägtrummor hänföras

och således skola från delningen

undantagas för att medelst

vägkassan underhållas; samt

vid förnyad, vägdelning

3:o) om väghållningsdistriktets

delning i mindre områden, eller om

två eller flera väghållningsdistrikts

förening till ett, derest förslag derom

blifvit väckt.

42 §.

Rörande de i 41 § omförmälda

frågor upprättar förrättningsmannen

med gode männen förslag, hvilket

underställes Konungens befallningshafvandes

pröfning; hvarefter

och sedan de väghållningsskyldige

blifvit hörde, Konungens befallningshafvande

i frågan meddelar beslut

och i sammanhang dermed låter

åsätta vägtal (11 §).

43 §.

Sedan de i 41 § upptagna frågor

blifvit slutligen afgjorda, fortsättes

förrättningen medelst vägarnes gradering

och fördelning; åliggande förrättningsmannen

att, innan förrättningen

åter företages, minst fjorton

dagar förut låta i väghållnings
8
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:ts förslag.

hemman; åliggande förrättningsmannen

att, innan förrättningen åter

företages, minst fjorton dagar förut

låta i väghållnings distriktets kyrkor

kungöra dagen och stället för förrättningens

fortsättande.

Vid vägs gradering skall hänsyn

tagas till dels vägens egenskap

af lands- eller bygdeväg, dels

olika beskaffenheten af den mark,

hvaröfver vägen går, dels tillgång

till sand, grus eller annat ämne,

hvarmed vägen underhållas kan,

dels behofvet, af skyddsvärn, dels

trafikens omfattning och den deraf

föranledda större eller mindre slitning

af vägen, dels ock andra omständigheter,

som under en längre

fortgående tid må kunna på vägunderhållet

inverka, så att, der större

svårigheter i en eller annan af dessa

delar möta, skälig minskning i vägens

längd deremot beräknas.

Utskottets förslag.

distriktets kyrkor kungöra dagen

och stället för förrättningens fortsättande.

Vid vägs gradering skall hänsyn

tagas till dels vägens egenskap

af lands- eller bygdeväg, dels olika

beskaffenhet af den mark, hvaröfver

vägen går, dels tillgång till och antaglig

kostnad för sand, grus eller

annat ämne, hvarmed vägen underhållas

kan, dels behofvet af skyddsvärn,

dels trafikens omfattning och

den deraf föranledda större eller

mindre slitning af vägen, dels ock

andra omständigheter, som under

en längre fortgående tid må kunna

på vägunderhållet inverka, så att,

der större svårigheter i en eller

annan af dessa delar möta, skälig

minskning i vägens längd deremot

beräknas.

44 §.

Sedan vägdelningen blifvit afslutad, åligger det forrättningsmannen

så väl att derom hos Konungens befallningshafvande gorå anmälan, som

ock att tillställa hvarje länsman inom väghållningsdistriktet ett exemplar

af vägdelningslängden för att vara för vederbörande tillgängligt. Konungens

befallningshafvande utfärdar derefter allmän kungörelse om förrättningens

afslutande; egande den, som ärmed delningen missnöjd, att vid

talans förlust deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande i

mål från Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län

inom fyratiofem dagar, och i mål från öfriga orter inom riket inom trettio

dagar från den dag, då kungörelsen blifvit i väghållningsdistriktets kyrkor

uppläst, dock att menighet, som klagar, eger åtnjuta femton dagars

längre besvärstid.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Efter det delningen vunnit laga kraft, insänder förrättningsmannen

fullständigt instrument deröfver till länets landtmäterikontor för att der

förvaras.

Kongl. Maj:ts förslag.

45 §.

Vill åbo, efter ty i 13 § sägs,

att hemmans väg skall delas, och

väckes fråga derom vid vägdelning,

som i 36 § afses, skall delningen af

hemmanets väg ske i sammanhang

med nämnda vägdelning, och gälle

dervid i tillämpliga delar hvad här

ofvan i detta kapitel är stadgadt.

Uppstår eljest fråga om delning

af dylik väg, och enas åborne om

hvilken del af vägen eu hvar hemmanslott

skall tillkomma, stånde sådan

öfverenskommelse fast, sedan

densamma, skriftligen affattad och af

två vittnen bestyrkt, blifvit till länsmannen

ingifven.

Kan öfverenskommelse ej träffas,

ege Konungens befallningshafvande,

på anmälan af åbo, förordna landtmätare

eller annan lämplig person att

verkställa delningen, sedan åborne

till förrättningen bevisligen kallats

och vid densamma lemnats tillfälle

att sig yttra; och skall vid sådan vägdelning

gradering, som skett enligt

43 §, lända till efterrättelse. Sedan

förrättningen är afslutad, ingifve förrättningsmannen

delningsinstrumentet

till länsmannen, som har att derom

underrätta åborne; och eger den,

Utskottets förslag.

45 §.

Vill delegare i jordbruksfastighet,

efter ty i 13 § sägs, att fastighetens

väg skall delas, och väckes fråga

derom vid vägdelning, som i 36 §

afses, skall delningen af fastighetens

väg ske i sammanhang med nämnda

vägdelning, och gälle dervid i tilllämpliga

delar hvad här ofvan i detta

kapitel är stadgadt.

Uppstår eljest fråga om delning

af dylik väg och enas delegarne

om hvilken del af vägen hvarje

fastighetslott skall tillkomma, stånde

sådan öfverenskommelse fast, sedan

densamma, skriftligen affattad och

af två vittnen bestyrkt, blifvit till

länsmannen ingifven.

Kan öfverenskommelse ej träffas,

ege Konungens befallningshafvande,

på anmälan af delegare, förordna

landtmätare eller annan lämplig person

att verkställa delningen, sedan

delegarne till förrättningen bevisligen

kallats och vid densamma lemnats

tillfälle att sig yttra; och skall vid sådan

vägdelning gradering, som skett

enligt 43 §, lända till efterrättelse.

Sedan förrättningen är afslutad, ingifve

förrättningsmannen delningsinstrumentet

till länsmannen, som

har att derom underrätta delegarne;

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:ts förslag.

som är med förrättningen missnöjd,

att, vid talans förlust, deröfver aiiföra

besvär hos Konungens befallningshafvande

inom tid, som i 44 §

stadgas, hvilken tid dock i fall, som

nu är i fråga, skall räknas från det

klaganden erhållit underrättelse, som

nyss nämnts.

Vägdelning, som i denna paragraf

afses, skall bekostas af åborne i förhållande

till delningsgrunden och

eger bestånd till dess ny vägdelning

öfvergår väghållningsdistriktet eller

samtlige åbor öfverenskomma om annan

vägdelning och öfverenskommelsen,

så affattad och styrkt, som ofvan

sägs, blifvit till länsmannen ingifven;

skolande i följd af vägdelning,

som här afses, hvarje hemmanslott

anses vara åsatt andel af hemmanets

vägmantal i förhållande till

hemmanslottens taxeringsvärde den

tid vägdelningen egde rum.

Utskottets förslag.

och eger den, som är med förrättningen

missnöjd, att, vid talans förlust,

deröfver anföra besvär hos Konungens

befallningshafvande inom

tid, som i 44 § stadgas, hvilken tid

dock i fall, som nu är i fråga, skall

räknas från det klaganden erhållit

underrättelse, som nyss nämnts.

Vägdelning, som i 2 och 3punkterna

af denna paragraf afses, skall

bekostas af delegarne i förhållande till

delningsgrunden och eger bestånd

till dess ny vägdelning öfvergår väghållningsdistriktet

eller samtlige delegare

öfverenskomma om annan vägdelning

och öfverenskommelsen, så

affattad och styrkt, som ofvan sägs,

blifvit till länsmannen ingifven; skolande

i följd af vägdelning, som i

denna paragraf afses, hvarje lott anses

vara åsatt andel af fastighetens

vägtal i förhållande till lottens taxeringsvärde

den tid vägdelningen

egde rum.

IV Kap.

Om särskild nämnd.

Kongl. Maj it s förslag.

46 §.

För bestämmandet af beloppet ej

mindre af de till vägkassan ingående

bidrag, än ock af den ersättning,

Utskottets förslag.

46 §.

För bestämmande af beloppet ej

mindre af de till vägkassan ingående

bidrag, än ock af den ersättning,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

61

Kongl. Maj:ts förslag.

som enligt 12 § skall utgå, uppskattas

den på ett vägmantal belöpande

årliga kostnad för underhållet

den tid mark är bar af väg,

som ingått i delning.

Vid sådan uppskattning skall

skäligt afseende fästas så väl å ortens

pris för dagsverken och körslor som

ock derå, att de till vägunderhåll

in natura indelade i allmänhet äro

i tillfälle att med egna arbetare

och dragare fullgöra arbetet.

47 §.

Den i 46 § föreskrift^ uppskattning

verkställes af en för hvarje

väghållningsdistrikt tillsatt särskild

nämnd, bestående af ordförande och

tre ledamöter, af hvilka ordföranden

och en ledamot förordnas af Konungens

befallningshafvande och de öfriga

två ledamöterna tillika med två

suppleanter för dem utses af de väghållningsskyldige

i den ordning, som

för val af land stingsmän finnes

stadgadt.

Utskottets förslag.

som enligt 12 § skall utgå, uppskattas

den på ett vägtal belöpande

årliga kostnad för underhållet den

tid mark är bar af väg, som ingått

i delning.

Vid sådan uppskattning skall skäligt

afseende fästas så väl å ortens

pris för dagsverken och körslor som

ock derå, att de till vägunderhåll

in natura indelade i allmänhet äro

i tillfälle att med egna arbetare och

dragare fullgöra arbetet.

47 §.

Den i 46 § föreskrift^ uppskattning

verkställes af en för hvarje

väghållningsdistrikt tillsatt särskild

nämnd, bestående af ordförande och

tre ledamöter, af hvilka ordföranden

och en ledamot förordnas af Konungens

befallningshafvande och de öfriga

två ledamöterne tillika med två

suppleanter för dem utses af de väghållningsskyldige.

Sådant val verkställes

i distrikt, innefattande endast

en kommun, på sätt för val å kommunalstämma

finnes stadgadt, dock

att röstvärdet beräknas efter vägfyrktal

{59 §), men i andra distrikt

genom dertill, i enahanda ordning,

utsedde valmän, en för hvarje kommun,

hvilka valmän på kallelse sammanträda,

om distriktet utgöres af härad,

inför häradsrätten och eljest inför

Konungens befallningshafvande eller

annan, af Konungens befallning skaf
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:t$ förslag. Utskottets förslag.

vande bestämd myndighet; skolande

härvid för hvarje kommuns valman

röstvärdet beräknas efter kommunens

sammanlagda vägfyr/ctal.

48 §.

Nämnden sammanträder på ordförandens kallelse.

Hvad de fleste i nämnden säga, gäller som nämndens beslut. Vid

lika röster eller der hvar har sin särskilda mening gäller ordförandens.

49 §.

Nämndens uppskattning, deremot klagan ej må föras, skall lända till

efterrättelse i minst tio år och intill dess ny uppskattning derefter sker.

Åskas efter sagda tids förlopp lry uppskattning, ankommer det på Konungens

befallningshafvande att, efter de väghållningsskyldiges hörande, om

sådan förordna. Då ny vägdelning sker, skall dock i sammanhang dermed

förnyad uppskattning ega rum.

Kongl. Maj:ts förslag.

50 §.

Nämndens medlemmar åtnjuta

resekostnadsersättning enligt fjerde

klassen i resereglementet.

Utskottets förslag.

50 §.

Medlem af nämnden åtnjuter ersättning

i likhet med hvad om ledamot

i egodelningsrätt finnes stadgadt.

51 §•

Efter fullgjordt uppdrag insänder nämnden uppskattningsinstrumentet

till Konungens befallningshafvande, som låter i länskungörelserna

offentliggöra detsamma.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

63

V Kap.

Om vägkassan samt om vägskatt.

52 §.

För hvarje väghållningsdistrikt. skall finnas en vägkassa, till hvilken

ingår, utom Övriga dithörande afgifter, den vägskatt, hvarom nedan stagas.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

53 §.

53 §.

Ur vägkassan bestridas utgifter

för:

a) byggande af ny väg, större bro

och färja;

b) omläggning af backig eller eljest

för rörelsen obeqväm väg;

c) underhåll af ny väg intill dess

den ingått i vägdelning;

d) underhåll af bro, som från vägdelning

undantagits, samt affärja;

e) anbringande och underhåll af vägvisare;
f)

ny vägdelning;

g) resekostnadsersättning till särskilda

nämnden;

h) sådan ersättning, som jemlikt 14,

15, IG och 85 §§ kan utgå;

i) ersättning till snöploglagen enligt

70 §, samt

k) förvaltningskostnad.

Ur vägkassan bestridas utgifter

för:

a) förvaltningskostnad;

b) ersättning till särskilda nämnden;

c) ny vägdelning;

d) ersättning till snöploglagen

70 §;

e) sådan ersättning, som jemlikt 14,

15 och 16 §§ kan utgå;

f) underhåll af ny väg intill dess den

ingått i vägdelning;

g) underhåll af bro, som från vägdelning

undantagits, samt byggande

och underhåll af färja;

h) anbringande och underhåll af vägvisare;

och

i) underhåll af väg, hvarför enligt

12 § afgift till vägkassan ingår;

äfvensom

i den mån kostnaden ej utgår af

statsmedel:

k) byggande af ny väg och bro samt

l) omläggning af backig eller eljest

för rörelsen obeqväm väg.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bil. Ull Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:ts förslag.

54 §.

Inom hvarje väghållningsdistrikt

ega de väghållningsskyldige att fölen

tid af tre år utse en vägstyrelse,

bestående af tre ledamöter, hvilka

jemte ett lika stort antal suppleanter

i god tid före hvarje treårsperiods

utgång väljas på sätt om val af ledamöter

i den särskilda nämnden finnes

stadgadt (47 §).

Vid samma tillfälle utses, jemväl

för en tid af tre år, tre revisorer

för granskning af vägstyrelsens räkenskaper

och förvaltning äfvensom

ett lika antal suppleanter; för desse

revisorer.

55 §.

Vägstyrelsen, som är att anse

såsom väghållare, åligger förvaltningen

af vägkassan, verkställigheten

af vederbörandes rörande vägväsendet

meddelade beslut samt fullgörandet

af öfriga åtgärder, som jemlikt

denna lag på styrelsen ankomma,

allt i enlighet med instruktion, som,

efter förslag af vägstyrelsen, fastställes

af Konungens befallningshafvande.

Utskottets förslag.

54 §.

Inom hvarje väghållningsdistrikt

tillsättes för en tid af tre år en vägstyrelse,

bestående af en utaf Konungens

befallningshafvande förordnad

ordförande och minst två ledamöter,

hvilka senare, jemte ett lika stort

antal suppleanter för dem, i god tid

före hvarje treårsperiods utgång väljas

af de väghållningsskyldige på sätt

om val af ledamöter i den särskilda

nämnden finnes stadgadt (47 §).

I sammanhang med dessa val utses,

jemväl för en tid af tre år, tre

revisorer för granskning af vägstyrelsens

räkenskaper och förvaltning

äfvensom ett lika antal suppleanter

för desse revisorer.

Det åligger Konungens befallningshafvande

att genom länskungörelse

bringa till allmänhetens kännedom

namnet å den, som blifvit till vägstyrelsens

ordförande utsedd, äfvensom

hans adress.

55 §.

Vägstyrelsen, som är att anse

såsom väghållare, åligger förvaltningen

af vägkassan, verkställigheten

af vederbörandes rörande vägväsendet

meddelade beslut samt fullgörandet

af öfriga åtgärder, som jemlikt

denna lag på styrelsen ankomma,

allt i enlighet med instruktion, som,

efter förslag af vägstyrelsen, fastställes

af Konungens befallningshafvande.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

65

Kong1. Maj:ts förslag.

I vägstyrelsens öfverläggningar,

men ej i dess beslut, eger kronofogden

eller länsmannen deltaga.

Utskottets förslag.

I vägstyrelsens öfverläggningar,

men ej i dess beslut, eger vederbörande

kronofogde eller länsman deltaga.

56 §.

Öfver vägkassan låter vägstyrelsen föra fullständiga räkenskaper,

hvilka för kalenderår afslutas.

Iiongl. Maf.ts förslag.

57 §.

Inom april månads utgånghvarje

år skall vägstyrelsen till revisorerne

aflemna dels fullständig redovisning

öfver föregående årets förvaltning,

dels beräkning öfver så väl vägkassans

utgifter för det kommande

året som äfven den behållning, hvilken

vid löpande årets slut kan vara

att påräkna, jemte de inkomster,

hvilka på grund af föregående beslut

böra under det nästföljande året

inflyta, dels ock ett på denna beräkning

grundadt förslag till inkomst-

och utgiftsstat för vägkassan

under det nästföljande året; och

åligger det revisorerne att inom juni

månads utgång till Konungens befallningshafvande

insända dessa handlingar,

åtföljda af så väl berättelse öfver

den af revisorerne verkstälda

granskning af vägstyrelsens redovisning

jemte styrelsens förklaring

öfver möjligen gjorda anmärkningar,

Utskottets förslag.

57 §.

Inom april månads utgånghvarje

år skall vägstyrelsen till revisorerne

aflemna dels fullständig redovisning

öfver föregående årets förvaltning,

dels beräkning öfver så väl vägkassans

utgifter för det kommande

året som äfven den behållning, hvilken

utöfver det i 62 § omförmälda

öfverskott kan vid löpande årets slut

vara att påräkna, jemte de inkomster,

hvilka på grund af föregående

beslut böra under det nästföljande

året inflyta, dels ock ett på denna beräkning

grundadt förslag till inkomst-

och utgiftsstat för vägkassan

under det nästföljande året; och

åligger det revisorerne att inom juni

månads utgång till vägstyrelsens ordförande

insända dessa handlingar,

åtföljda af så väl berättelse öfver den

af revisorerne verkstälda granskning

af vägstyrelsens redovisning, som

äfven revisorernas yttrande öfver

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:ts förslag.

som äfven revisorernes yttrande öfver

förslaget till inkomst- och utgiftsstat

för vägkassan samt de vägväsendet

i öfrigt rörande förslag,

styrelsen kan hafva framlagt.

Konungens befallningshafvande

låter derefter i länskungörelserna

offentliggöra revisorernes berättelse

samt förslaget till inkomst- och utgiftsstat

med tillkännagifvande derjemte,

att öfriga handlingar finnas

för väghållningsskyldige hos Konungens

befallningshafvande tillgängliga

samt att den, som i anledning

deraf har något att erinra, skall sådant

hos Konungens befallningshafvande

anmäla inom påföljande

augusti månads utgång.

58 §.

På grund af de i 57 § omförmälda

handlingar samt de förändringar

deri, hvartill af de väghållningsskyldige

gjorda erinringar kunnat

föranleda, fastställer Konungens befallningshafvande

inkomst- och utgiftsstaten

för vägkassan och i sammanhang

dermed äfven det belopp,

hvilket skall såsom vägskatt uttaxeras

på de till utgörande deraf skyldige.

59 §.

Vägskatten utgår sålunda, att den

på hela väghållningsdistriktet belö
-

Utslcottets förslag.

förslaget till inkomst- och utgiftsstat

för vägkassan samt de vägväsendet

i öfrigt rörande förslag,

styrelsen kan hafva framlagt.

Väg styrelsens ordförande låter

derefter i länskungörelserna offentligöra

revisorernes berättelse jemte

styrelsens förklaring öfver möjligen

gjorda anmärkningar samt förslaget

till inkomst- och utgiftsstat med

tillkännagifvande, att öfriga handlingar

finnas för väghållningsskyldige

hos vägstyrelsens ordförande

tillgängliga samt att den, som i anledning

deraf har något att erinra,

skall sådant hos ordföranden anmäla

inom påföljande augusti månads utgång.

58 §.

De väghållningsskyldige skola, vid

sammanträde, hvartill vägstyrelsen, så

snart ske kan, utfärdar kallelse, sjelf ve

eller genom ombud pröfva och fastställa

inkomst- och utgiftsstaten för

vägkassan och i sammanhang dermed

äfven det belopp, hvilket skall

såsom vägskatt uttaxeras på de till

utgörande deraf skyldige. Vid omröstning

härvid beräknas röstvärdet

efter vägfyrktal.

59 §.

Vägskatten utgår efter vägfyrk,

med iakttagande deraf

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

67

Kongl. Maj:ts förslag.

pande väghållningskostaaden, hvarmed

förstås dels kostnaden för underhåll

af all indelad väg enligt särskilda

nämndens uppskattning, dels

alla de utgifter, som enligt den faststälda

utgiftsstaten skola bestridas

ur vägkassan, fördelas på samtliga

enligt 6 § i väghållet deltagande beskatta]’ngsföremål

efter det antal

vägfyrkar, som på hvarje sådant

föremål belöper med iakttagande

deraf, att i mantal satt jord åsättes

en vägfyrk för hvarje hundra kronor

af taxeringsvärdet; annan jordbruksfastighet,

hvartill äfven hänföras

staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar,

en vägfyrk för

hvarje tvåhundra kronor af taxeringsvärdet;

annan fastighet samt frälseränta

likaledes en vägfyrk för hvarje

tvåhundra kronor af taxeringsvärdet;

samt slutligen inkomst, som i

väghållet deltager, en vägfyrk för

hvarje tjugu kronor af den beskattningsbara

andelen deraf.

60 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande

böra häradsskrifvarne

hvarje år efter slutade taxeringsförrättningar

till Konungens befallningshafvande

insända förteckningar,

som för hvarje kommun summariskt

upptaga den bevillning, som

till staten utgöres af de i 6 § omförmälda

beskattningsföremål eller,

der bevillning ej erlägges, det be
-

Utskottets förslag.

a) att jordbruksfastighet, med undantag

af staten eller menighet tillhöriga

allmänning ssko g ar, påföres en

vägfyrk för hvarje ett hundra kronor

af taxeringsvärdet,

b) att dessa skogar, frälseränta

saiht annan fastighet påföres en vägfyrk

för hvarje fyra hundra kronor

af taxeringsvärdet, samt

c) att inkomst påföres en vägfyrk

för hvarje tjugu kronor af den

beskattningsbara andelen deraf.

60 §.

Den af särskilda nämnden uppskattade

kostnaden för underhåll af

all indelad väg inom distriktet fördelas

på de enligt 7 $ till vägunderhåll

in natura förpligtade fastigheters

vägfyrkar, hvarefter det belopp, som

enligt denna fördelning på hvarje

sådan fyrk belöper, såsom vägskatt

påföres hvarje annan vägfyrk. Hvad

derutöfver erfordras för bestridande

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:ts förslag.

lopp, som, i fall bevillning skulle

utgå, på grund af taxeringsvärdet,

emot sådan bevillning svarar.

61 §.

Vid fördelningen af hela väghållningskostnaden

enligt 59 § räknas

den i mantal satta jorden till godo

uppskattade värdet af det underhåll

in natura, som jorden åligger,

och påföres detta beskattningsföremål

icke någon vägskatt, derest bidragen

från öfriga beskattningsföremål

äro tillräckliga till bestridande

af utgifterna ur vägkassan.

62 §.

Uppkommer öfverskott i vägkassan

sedan de i 53 § omförmälda

behof blifvit behörigen tillgodosedda,

eger Konungens befallningshafvande,

på förslag af vägstyrelsen,

förordna om dess användande

för grundförbättring af vägarne och,

sedan öfverskottet härför icke vidare

erfordras, jemväl till lindring af det

vägunderhåll in natura, som åligger

den i mantal satta jorden, sålunda

att på vägkassans bekostnad till

underhåll öfveidages väg, som vid

ny vägdelning borde till underhåll

på nämnda beskattningsföremål blifva

indelad.

Utskottets förslag.

af vägkassans utgifter enligt den faststälda

utgiftsstaten påföres samtliga

vägfyrkar till lika andel för en hvar

af dem.

61 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande

böra häradsskrifvarne

hvarje år efter slutade taxeringsförrättningar

till vägstyrelsens ordförande

insända förteckningar, som för

hvarje kommun summariskt upptaga

beträffande fastigheter och frälseränta

taxeringsvärdet samt beträffande inkomst,

som i väghållet deltager, den

beskattningsbara andelen deraf.

62 §.

Uppkommer öfverskott i vägkassan

sedan de i 53 § omförmälda

behof blifvit behörigen tillgodosedda,

eger Konungens befallningshafvande,

på förslag af vägstyrelsen,

efter de väghållningsskyldiges

hörande, förordna om öfverskottets

användande för grundförbättring af

vägarne och, sedan öfverskottet härför

icke vidare erfordras, jemväl till

lindring af det vägunderhåll in natura,

som åligger jordbruksfastighet,

sålunda att på vägkassans bekostnad

till underhåll öfvertages väg,

som vid ny vägdelning borde till

underhåll på nämnda beskattningsföremål

blifva indelad.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

69

Kongl. Maj:ts förslag.

63 §.

Konungens befallningshafvande

ombesörjer at.t vägskatten varder

genom vederbörande i sammanhang

med kronoskatterna debiterad,

indrifven och redovisad, på sätt om

landstingsmedel är föreskrifvet;

egande Konungens befallningshafvande

jemväl att förordna om afskrifning

af sådana afgifter till vägkassan,

som i anseende till bristande

tillgång icke kunnat indrifvas.

64 §.

Konungens befallningshafvande

meddelar vägstyrelsen ansvarsfrihet

eller beslutar om de åtgärder, som

i anledning af anmärkningar böra

vidtagas. ''

Utskottets förslag.

63 §.

Konungens befallningshafvande

ombesörjer, på vägstyrelsens derom

framställa begäran, att vägskatten

varder genom vederbörande i sammanhang

med kronoskatterna debiterad,

indrifven och redovisad, på

sätt om landstingsmedel är föreskrifvet;

egande Konungens befallningshafvande

jemväl att förordna

om afskrifning af sådana afgifter till

vägkassan, som i anseende till bristande

tillgång icke kunnat indrifvas.

64 §.

Vid sammanträde, som i 58 §

omförmäles, meddela de väghällningsskyldige

ansvarsfrihet åt vägstyrelsen

eller besluta om de åtgärder, som i

anledning af anmärkningar böra vidtagas.

VI Kap.

Om vinterväghållningen.

Kongl. Maj ds förslag.

65 §.

Till allmän vägs hållande i fargalt

skick vid snöfall skall Konungens

befallningshafvande, efter

Utskottets förslag.

65 §.

Till allmän vägs hållande i färgig

skick vid snöfall skall Konungens

befallningshafvande, efter

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:ts förslag.

vederbörandes hörande, af närmast

belägna hemman inom hvarje väghållningsdistrikt

inrätta så kallade

ploglag, hvilka hvardera af vägen

tilldelas ett visst stycke, det de

skola behörigen vidmagthålla.

Utskottets förslag.

vederbörandes hörande, inom hvarje

väghällningsdistrikt af lämpligt belägna

jordbruksfastigheter med undantag

af staten eller menighet tillhöriga

alhnänningsskogar inrätta så

kallade ploglag, hvilka hvardera af

vägen tilldelas ett visst stycke, det

de skola behörigen vidmagthålla.

66 §.

Der särskilda vintervägar öfver sjöar och myrar af ålder funnits

eller nödiga pröfvats, ingå jemväl de i ploglagsindelningen. Blifver i

följd af sådan vinterväg någon allmän väg för längre eller kortare tid

obehöflig, vare dess hållande i fargilt skick under sagda tid ej nödigt.

67 §.

Vinterväg skall till erforderlig bredd hållas öppen och, der så tarfvas,

af vederbörande ploglag märkas ut.

68 §.

/

För besväret af vinterväghållningen njuta ploglagen ersättning af

de väghållningsskyldige efter ty vägens längd och beskaffenhet det fordra.

Kongl. Maj:ts förslag.

69 §.

Till häradsrätten skola de väghållningsskyldige

inkallas att med

ploglagen om ersättningen öfverenskomma.

Kunna de icke i godo sig

härom förena, insänder häradsrätten

sitt betänkande i ämnet till Konungens

befallningshafvande, som seder
-

Utskottets förslag.

69 §.

Till häradsrätten, derest väghållning

sdistriktet består af ett härad,

men eljest till Konungens befallningshafvande

eller annan, af Konungens

befallningshafvande bestämd myndighet

skola de väghållningsskyldige

inkallas att med ploglagen om ersätt
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

71

Kongl. Maj:ts förslag.

mera efter skälighet jemkar och

stadfäster ersättningsbeloppen.

70 §.

Den för alla ploglagen i hela

väghållningsdistriktet bestämda ersättning

sammanslås och fördelas

enligt de i 59 § bestämda grunder

på samtliga jemlikt 6 § i vägunderhållet

deltagande beskattningsföremål

samt debiteras och uppbäres i

sammanhang med vägskatten; hvarefter

ersättningsbeloppen genom

vägstyrelsens försorg till ploglagen

utbetalas.

Utskottets förslag.

ningen öfverenskomma. Kunna de

icke i godo sig härom förena, varder

ärendet understäldt pröfning af

Konungens befallningshafvande, som

efter skälighet jemkar och stadfäster

ersättningsbeloppen.

70 §.

Den för alla ploglagen i hela

väghållningsdistriktet bestämda ersättning

sammanslås och fördelas

enligt de i 59 § bestämda grunder

på samtliga jemlikt 6 § i väghållet

deltagande beskattningsföremål samt

debiteras och uppbäres i sammanhang

med vägskatten; hvarefter ersättningsbeloppen

genom vägstyrelsens

försorg till ploglagen utbetalas.

71 §•

De beting, som antingen godvilligt med ploglagen slutas eller af

Konungens befallningshafvande fastställas, skola för hvarje gång gälla

i minst fem, högst tio år; börande de väghållningsskyldige i god tid

före hvarje sådan periods utgång å nyo sammankallas för att antingen

förnya det förra betinget eller tillvägabringa ett nytt.

Kongl. May.ts förslag.

72 §.

Konungens befallningshafvande

fördelar ploglagen så, att de hemman,

som dertill kunna anslås, blifva i

möjligaste måtto lika dertill nyttjade.

Utskottets förslag.

72 §.

Konungens befallningshafvande

fördelar ploglagen så, att de jordbruksfastigheter,

som dertill kunna

anslås, blifva i möjligaste måtto

lika dertill nyttjade.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

73 §.

Inom hvarje ploglag, som består af flere än två delegare, skola desse

sig emellan för minst ett år i sänder utse eu snöplogfogde, om hvilket

val underrättelse bör kronobetjeningen meddelas.

Snöplogfogden åligger dels att öfvervaka det väg hålles i fargilt

skick samt att för sådant ändamål vid inträffande behof utfärda uppbåd

till ploglaget att verkställa erforderligt arbete, hvilket uppbåd delegare

äro skyldige att sig emellan fortskaffa, dels ock att tillse det vinterväg

jemlikt 67 § märkes ut.

Snöplogfogde, som i tre på hvarandra följande år tjenstgjort, vare

ej skyldig att befattningen å nyo emottaga, förr än ytterligare tre år

förflutit.

74 §.

Hålles ej vinterväg i fargilt skick, eller är den ej på föreskrifvet

sätt utmärkt, läte kronobetjeningen afhjelpa bristerna mot lega, som omedelbart

uttages hos den försumlige.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

75 §.

Skulle i en eller annan ort andra

anordningar för vinterväghållningen

pröfvas lämpliga, ankommer på Konungens

befallningshafvande, sedan

vederbörande blifvit inför häradsrätten

hörde, att derom förordna;

dock med iakttagande att äfven i

slikt fall kostnaden för vinterväghållningen

utgöres efter den för ersättning

till ploglag stadgade grund.

75 §.

Skulle i en eller annan ort andra

anordningar för vinterväghållningen

pröfvas lämpliga, ankommer på Konungens

befallningshafvande, sedan

vederbörande blifvit hörde, att derom

förordna; dock med iakttagande att

äfven i slikt fall kostnaden för vinterväghållningen

utgöres efter den

för ersättning till ploglag stadgade

grund.

76 §.

Konungens befallningshafvande öfvervakar att väg vintertiden behörigen

öppenhålles.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

73

VII Kap.

Om ansvar för öfverträdelse af denna lag; så ock om rättegången.

Kongl. Maj-.ts förslag.

77 §.

Underlåter väghållare eller, der

vägfogde finnes, denne att efter föreläggande

eller anmaning, såsom i 35

§ sägs, inom föreskrifven tid bättra

förekommande brister, eller underlåtes

sådant af väghållare, som blifvit

om dylika brister af vägfogden

underrättad, böte den försumlige

från och med fem till och med femtio

kronor.

Eftersätter snöplogfogde hvad

honom enligt denna lag åligger,

eller underlåter delegare i ploglag

att fortskaffa snöplogfogdes uppbåd

eller att sådant uppbåd hörsamma,

eller försummar delegare i ploglag,

för hvilket snöplogfogde icke blifvit

utsedd, att hålla den ploglaget

tilldelade vinterväg i fargilt skick

eller att, der så tarfvas, märka den

ut, böte likaledes från och med fem

till och med femtio kronor.

Enahanda ansvar drabbar den,

som gör sig skyldig till öfverträdelse

af föreskrifterna i 24, 25, 26,

27 och 31 §§.

Böter, som jemlikt denna paragraf

ådömas, skola tillfalla kronan

och, der tillgång till deras fulla

gäldande brister, förvandlas efter

allmän lag.

Utskottets förslag.

77 §.

Underlåter väghållare eller, der

vägfogde finnes, denne att efter föreläggande

eller anmaning, såsom i 35

§ sägs, inom föreskrifven tid bättra

förekommande brister, eller underlåtes

sådant af väghållare, som blifva

om dylika brister af vägfogden

underrättad, böte den försumlige

från och med fem till och med femtio

kronor.

Eftersätter snöplogfogde hvad

honom enligt denna lag åligger,

eller underlåter delegare i ploglag

att fortskaffa snöplogfogdes uppbåd

eller att sådant uppbåd hörsamma,

eller försummar delegare i ploglag,

för hvilket snöplogfogde icke blifva

utsedd, att hålla den ploglaget

tilldelade vinterväg i fargilt skick

eller att, der så tarfvas, märka den

ut, böte likaledes från och med fem

till och med femtio kronor.

Enahanda ansvar drabbar den,

som gör sig skyldig till öfverträdelse

af föreskrifterna i 24, 25, 26,

27 och 31 §§.

Böter, som jemlikt denna paragraf

ådömas, skola tillfalla vägkassan

och, der tillgång till deras fulla

gäldande brister, förvandlas efter

allmän lag.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. May.ts förslag.

Till böter enligt denna lag må

ej dömas, om å förseelsen följer

straff enligt allmän lag.

78 §.

Ledamot af särskilda nämnden,

som, oaktadt kallelse, uteblifver från

sammanträde utan anmäldt laga förfall,

skall bota till vägkassan två

kronor för hvarje dag han är frånvarande,

med skyldighet tillika att,

derest sammanträdet af sådan anledning

måste inställas, betala den till

öfrige ledamöter utgående resekostnadsersättning.

Utskottets förslag.

Till böter enligt denna lag må

ej dömas, om å förseelsen följer

straff enligt allmän lag.

78 §.

Ledamot af särskilda nämnden,

som, oaktadt kallelse, uteblifver från

sammanträde utan anmäldt laga förfall,

skall bota till vägkassan två

kronor för hvarje dag han är frånvarande,

med skyldighet tillika att,

derest sammanträdet af sådan anledning

måste inställas, betala den till

öfrige ledamöter utgående ersättning.

79 §.

Förseelse, som enligt 77 § är med straff belagd, ege en hvar åtala

vid allmän domstol.

80 §.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna

lag omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i

allmänhet är stadgad.

VIII Kap.

Särskilda bestämmelser.

Kongl. May.ts förslag.

81

Utskottets förslag.

81 §.

Med härad i denna lag förstås Med härad i denna lag förstås

jemväl de före utfärdandet af för- jemväl de före utfärdandet af för
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Bil. till Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. May.ts förslag.

ordningen den 17 maj 1872 varande

tingslag i de orter, der benämningen

härad ej förekommer.

Hvad om hemman i denna lag

sägs, gäller ock om hvarje i jordeboken

särskildt upptaget hemmansnummer.

82 §.

Efter denna lags utfärdande vill

Konungen för hvarje af rikets län,

efter Konungens befallningshafvandes

och länets landstings samt, der

så finnes erforderligt, de väghållningsskyldiges

hörande, bestämma,

huruvida delning af härad i särskilda

väghållningsdistrikt eller förening

af två eller flera härad till ett väghållningsdistrikt

bör ega rum; skolande,

der sådan förändrad ordning

beslutes, densamma derefter vid

vägdelning tillämpas, intill dess

annan distriktsindelning kommer

till stånd i den ordning, 41 och

»42 §§ stadga.

Utskottets förslag.

ordningen den 17 maj 1872 varande

tingslag i de orter, der benämningen

härad ej förekommer.

82 §.

Efter denna lags utfärdande åligger

Konungens befallningshafvande,

hvar för sitt län, att, efter de väghållningsskyldiges

hörande, besluta, huruvida

delning af härad i särskilda

väghållningsdistrikt eller förening

af två eller flere härad till ett väghållningsdistrikt

bör ega rum, hvarefter

samma beslut i den mån det vinner

laga kraft tillämpas vid den vägdelning,

som första gången efter lagens

utfärdande verkställes.

83 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1890.

Sedan enligt densamma vägdelning egt rum, sker tillträdet af de

nya väglotterna den 1 juli det år, då vägskatt först erlägges; börande

väglotterna af afträdande väghållningsskyldige vara försatta i laggilt

skick, vid äfventyr att befintliga brister eljest på den försumliges bekostnad

emot lega afhjelpas.

Inom väghållningsdistrikt, der vägdelning enligt denna lag egt rum,

skola, efter tillträdet af de nya väglotterna, 25 kap. byggningabalken

och alla öfriga tid efter annan meddelade föreskrifter, som strida mot

denna lag, upphöra att vidare gälla.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bil. till Lagutskottets

Kongl. Maj:ts förslag.

84 §.

Då vägdelning på hemman enligt

denna lag eger rum första

gången, bestrider statsverket den

andel i kostnaden, som belöper på

beskattningsföremål, bvilka hittills

varit från deltagande i väghållningsbesväret

befriade, och derutöfver

så stor andel af delningskostnaden

inom distriktet, att statens hela tillskott

kommer att utgöra två tredjedelar

af densamma.

85 §.

Säterierna i Skåne, Halland, Blekinge

och Bohuslän äfvensom de

af nybyggen inom vissa fjelltrakter i

Jemtland uppkomna hemman, hvilka

hittills varit från deltagande i väghållningsbesväret

alldeles befriade,

njuta under de första tjugu åren

efter det denna lag börjat tillämpas

nedsättning till hälften i den på

dem belöpande väghållningskostnad;

egande förty, sedan sådant

säteri eller hemman blifvit till vägunderhåll

in natura indeladt, egaren

deraf att under sagda tid ur vägkassan

erhålla godtgörelse med

hälften af det belopp, hvartill kostnaden

för detta vägunderhåll blifvit

af den särskilda nämnden uppskattad.

Utlåtande N:o 31.

Utskottets förslag.

84 §.

Då vägdelning enligt denna lag

eger rum första gången, bestrides

kostnaden derför af statsverket.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.