Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 45

1891-05-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:45, Lagutskottets Utlåtande N:o 45

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

N:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1891, kl. 7 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af 1 § i förordningen om landsting den 21

mars 1862.

1 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862 har för närvarande

följande lydelse:

»I hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt af valda ombud

från länets städer och härader eller tingslag; dock att detta stadgande, äfvensom

hvad här nedan vidare föreskrifves, icke egen tillämpning å stad, som

har mera än 25,000 innevånare. Landstingsmännen äro i utöfningen af sitt

uppdrag icke bundne af valmäns föreskrifter.»

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 85, föreslår nu herr Olof Jonsson i Hof, »att Riksdagen måtte

för sin del antaga följande

Förordning

angående förändrad lydelse af 1 § i kongl. förordningen om landsting af

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 1 § i kongl. förordningen om landsting af

den 21 mars 1862 skall erhålla följande förändrade lydelse:

I hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt af valda ombud

från länets städer och härader eller tingslag; dock att detta stadgande,

äfvensom hvad här nedan vidare föreskrifves, icke må ega tillämpning å

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande K:o 45. 7

stad, som har mera än 35,000 innevånare. Landstingsmannen äro i utöfningen

af sitt uppdrag icke bundna af valmäns föreskrifter.»

Till stöd för sitt förslag att sålunda höja den folkmängdssiffra för stad,

som ansetts böra föranleda till stads utträde ur landstinget, har motionären

hufvudsakligen anfört, att om än nyssnämnda siffra vid landstingsinstitutionens

uppkomst betecknade en lämplig gräns för den kommunala betydelse,

som fordrade skilsmessa emellan staden och landet, så hade sedan dess redan

genom folkmängdens ökning, men kanske ännu mera genom sjukvårdens utveckling

i landet, denna gränssiffra blifvit för låg.

Vidare erinrar motionären om de rubbningar i ekonomiskt hänseende,

som en dylik skilsmessa icke kunde undgå att medföra, och huru densamma

för öfrigt skulle bidraga att underhålla den i det hela origtiga föreställningen,

att stad och land hafva sina skilda intressen att bevaka.

Till sist yttrar motionären: »Skulle slutligen det nu hvilande ändringsförslaget

af den 13 § i riksdagsordningen eller något annat likartadt blifva

antaget under den närmaste tiden, så synes mig att äfven detta utgör ett

skäl för siffrans höjande, på det att folkmängden i en sådan valkrets må

mera närma sig den qvot, som för öfrigt blir bestämmande för val till Första

Kammaren. Med fästadt afseende derpå, att denna qvot snart, om ej genast,

vid tillämpningen af en sådan grundlagsändring torde komma att röra sig

omkring siffrorna 35,000, har jag, ehuru de af mig här ofvan anförda gemensamma

sjukvårdsintressen nog erfordrade en högre siffra, likväl ansett mig

böra stanna dervid. Då eu sådan förändring naturligtvis ej bör verka retroaktivt,

så beröres ej den stad deraf, som med mindre folkmängd än den nu

föreslagna för närvarande utser egen representant till Första Kammaren.»

De skäl, motionären sålunda anfört, hafva icke varit egnade att öfvertyga

utskottet om nödvändigheten af den föreslagna förändringen. Det är

väl sant, att till följd af folkmängdens i städerna snabbare tillväxt förhållandet

emellan folkmängden i stad och på landet för närvarande är ett annat

än vid landstingsförordningens tillkomst, men enligt utskottets åsigt är det

icke det inbördes förhållandet emellan, å ena sidan, städernas och, å den

andra, landsbygdens sammanlagda folkmängd, som bör vara bestämmande uti

ifrågavarande hänseende. Den nu gällande bestämmelsen hvilar på den

otvifvelaktigt rigtiga förutsättningen, att, när en stad uppnått en högre grad

af utveckling, betecknad af, bland annat, en relativt hög folkmängdssiffra,

det är med stadens bästa mest förenligt, att staden sjelf får beslutanderätt i

frågor, som det tillkommer landstinget att för länet i öfrigt afhandla; och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

då en folkmängdssiffra af 25,000 hittills funnits beteckna den gräns, då en så

beskaffad utveckling blifvit uppnådd, förefinnes intet tvingande skäl, hvarför

denna siffra numera skulle anses för låg. Hvad motionären anfört i detta

hänseende synes ej heller egentligen ådagalägga behofvet af en viss höjning

i nämnda siffra, utan mera åsyfta att för framtiden förebygga all vidare

utsöndring ur de nu bestämda landstingsområdena. En sådan rubbning af

den uti ifrågavarande lagrum uttalade grundsats kan icke gerna förordas

och synes icke, såsom motionären förmenar, mera påkallad af det »finansiella

och administrativa» förhållande, som uppkommit genom uppförande af lasarett.sbyggnader

och upptagande af län för landstings räkning, enär, om reglering

af detta förhållande finnes vara af behof påkallad, sådan reglering bör kunna

genomföras lika väl hädanefter som hittills.

Hvad slutligen angår det åberopade skälet, att ett bifall till motionen

skulle bringa föreskrifterna i förevarande paragraf i närmare öfverensstämmelse

med de föreskrifter i fråga om val till Första Kammaren, som innehållas

i det från 1890 års riksdag hvilande, af Riksdagen numera för dess

del antagna förslaget om ändring af 6 och 13 §§ af riksdagsordningen, torde

derå åtminstone för närvarande icke kunna fästas afseende, då berörda

förslag ännu icke blifvit af Kongl. Maj:t godkändt.

På grund af hvad sålunda är vordet anfördt, föranlåtes utskottet

hemställa,

att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 maj 1891.

På lagutskottets vägnar:

0. A. SJÖCRONA.

Reservationer:

af herrar Lilienberg, F. Andersson, Ii. Andersson, J. Andersson och

Näslund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.