Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af såväl egares af frälseränta rätt till lösen af frälseskattefastighet som egares af dylik fastighet rätt till lösen af frälseränta.

1891-02-16 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:6, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af såväl egares af frälseränta rätt till lösen af frälseskattefastighet som egares af dylik fastighet rätt till lösen af frälseränta.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

I

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 16 februari 1891, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande

af såväl egares af frälseränta rätt till lösen af frälseskattefastighet

som egares af dylik fastighet rätt till lösen af

frälseränta.

I en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 13, anför herr Folke Andersson:

»Ehuru bördsrätten långt före detta blifvit afskaffad, och de räntor,

som vidlådit skattefrälsehemman, äro, der sådant hittills kunnat ske,

af staten inlösta, qvarstår likväl ännu för egare af såväl frälseskattejord

som af frälseskatteränta den otidsenliga bestämmelsen i kap.

4 jordabalken derom, att egare af frälseskatteränta har rättighet att

till sig lösa skattejord, som säljes, likaså egare af frälseskattejord har

rättighet att tillösa sig frälseskatteränta, då den säljes, om dessa inom

viss tid göra sina anspråk gällande. Med ett sådant lagstadgande,

under förhållanden, då man söker göra all jord lika i afseende på

olägenheter och bördor, äro i synnerhet egare af frälseskattejord missnöjda,

och om än den invändningen häremot skulle kunna göras, att

stadgandet afser jordens och räntornas förenande i en hand, så torde

dock få erinras, det hinder icke möter för jordegare att å njm försälja

en sålunda inköpt frälseränta till en person och jorden till en annan.

På detta sätt kommer den ifrågavarande bestämmelsen att i verkligheten

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 7 Samt. 5 Raft. (Fris C—9). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

blifva utan betydelse, i händelse den skall qvarstå i ändamål att förekomma

eganderättens spridning. Genom beslutet att till statsverket

inlösa skattefrälsehemmans räntor, hafva egare till sådana fastigheter

kommit i vida tryggare och bättre ställning än innehafvare af frälseskattejorden,

och anser jag derför tiden nu vara inne för upphäfvande

af den ömsesidiga lösningsrätten mellan frälseskattejord och frälseränta.

Då motion n:o 93 vid förlidet års riksdag förevar angående upphäfvande

af rättighet för egare af frälseskatteränta att till sig lösa frälseskattejord,

anförde lagutskottet såsom skäl, att lösningsrätt tillkommer icke

blott frälseräntan i afseende på frälseskattejorden, utan äfven jordens

egare i afseende till räntan, hvarför det syntes detsamma icke följdrigtigt

upphäfva ränteegarens lösningsrätt utan att på samma gång borttaga

jordegarens. Som jag anser denna lagutskottets åsigt vara fullkomligt

rigtig, att båda dessa ömsesidiga rättigheter böra på samma

gång afskaffas, så tager jag mig härmed friheten föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att allt hvad lag och författning

innehålla angående rättighet för egare till frälseränta att till

sig lösa skattejord eller egare till frälseskattejord att till sig lösa frälseränta,

då de säljas, skall upphöra att vara gällande.»

Såsom motionären erinrat, väcktes vid sistlidna riksdag inom Andra

Kammaren motion om upphäfvande af egares af frälseränta rätt

till lösen af frälseskattefastighet, och anfördes till stöd för denna motion

enahanda skäl, som återfinnas i den nu föreliggande. I utlåtande

n:o 13 anmärkte lagutskottet, hurusom det icke kunde vara följdrigtigt

att upphäfva ränteegarens lösningsrätt utan att på samma gång borttaga

jordegarens, och afstyrkte af sådant skäl bifall till berörda motion,

hvilken jemväl af båda kamrarne afslogs. Då nu förevarande

motion åsyftar upphäfvande af ifrågavarande ömsesidiga lösningsrätt i

hela dess omfattning, har derigenom den af lagutskottet sistlidet år

uttalade betänklighet bortfallit. Lösningsrättens ändamål är otvifvelaktigt

att främja förenandet i en hand af eganderätten till fastigheten

och räntan, men, såsom motionären anmärkt, kan det, i saknad af hvarje

förbud deremot, lätt hända att, sedan den åsyftade föreningen genom

lösningsrätten en gång kommit till stånd, jorden och räntan åter skiljas

och underkastas olika personers eganderätt. Det med ifrågavarande

lösningsrätt åsyftade mål kan således med nu gällande bestämmelser

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

icke fullständigt vinnas, men denna rätt medför dock lika som den

forna bördsrätten en osäkerhet i eganderättsförhållandena, som måste

anses i flera hänseenden skadlig. Att särskilt ränteegarens lösningsrätt

i sin tillämpning innebär en fara för rubbning af fastighetsegarens

sjelfständiga ställning, torde äfven vara obestridligt, och vill utskottet

i'' öfrigt anmärka, hurusom det rättsinstitut, hvars upphäfvande nu ifrågasättes,

måste anses icke vidare öfverensstämma med en nyare tids uppfattning

af eganderättens väsen och verkningar, i samma mån de förutsättningar,

som betingat dess uppkomst, förlora sin betydelse.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa

att Riksdagen, med bifall till motionen, ville för

sin del antaga följande

Lag

angående upphäfvande af egares af frälseskattefastighet

och frälseränta ömsesidiga lösningsrätt.

Härigenom förordnas, att hvad lag och författningar

innehålla om rätt för egare af frälseskattefastighet

att lösa frälseränta samt för egare af frälseränta

att lösa frälseskattefastighet till all kraft och

verkan upphäfves.

Stockholm den 16 februari 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. Sjöcrona.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.