Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning af Kongl. Majds proposition i fråga om ändringar i förordningen angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883. Under åberopande af bifogadt statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 31 sistlidne januari bar Kongl. Maj:t i en till Riksdagen samma dag aflåten proposition

1891-04-18 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBLU 1891:2, Utlåtande med anledning af Kongl. Majds proposition i fråga om ändringar i förordningen angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883. Under åberopande af bifogadt statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 31 sistlidne januari bar Kongl. Maj:t i en till Riksdagen samma dag aflåten proposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kanal! den 18 april 1891, kl. 12 midd.

Sammansätta stats-, banko- och lagutskottets utlåtande med

anledning af Kongl. Majds proposition i fråga om ändringar

i förordningen angående en postsparbank för riket

den 22 juni 1883.

Under åberopande af bifogadt statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för den 31 sistlidne januari bar Kongl. Maj:t i en till Riksdagen samma

dag aflåten proposition (n:o 19), hvilken öfverlemnats till det sammansatta

utskottets behandling, föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del

besluta, att §§ 2, 5, 7 och 8 i förordningen angående en postsparbank

för riket af den 22 juni 1883, förstnämnda § sådan densamma lydde

enligt kungörelsen den 13 juli 1887, skulle erhålla följande förändrade

lydelse:

§ 2:

»Mom. 1. En hvar —---— — — — — — postsparbanken.

Mom. 2. Insättning — — — — — — — — — allmänheten.

Mom 3. Första — — — — — — — — — — — uppgifvas.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Samt, 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

•2

Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Moln. 4. Önskar den, som till förmån för annan insätter medel, att

dessa icke må kunna förr än efter viss tid till utbetalande uppsägas, göre

derom förbehåll, då insättning verkställes. Vill han vid insättning göra

annat förbehåll i afseende å medlens utbetalning, ankomme på pröfning

af postsparbankens styrelse, huruvida medlen må med det förbehåll mottagas;»
-

§ 5:

»Mom. 1. Vid — -— — — — — — — — •— — — medel.

Mom. 2 1— — — — — — — — — — — postsparbanken.

Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning å mer

än en motbok i allmänhet ej ega rum; dock må minderårig, för hvars

räkning medel blifvit af annan person insatta, äfvensom den, till hvars

förmån motbok med vissa förbehåll utfärdats, kunna utbekomma särskild

motbok för insättning af egna medel;»

§ 7:

»Mom. 1. Ränta — — — — — — — — -— — — — lyftas.

Mom. 2. Upplupen — — — — — — — — — — — — år.

Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre

belopp än 2,000 kronor;»

§ 8:

»Mom. 1. Räntefoten — -— — — — — — — — Konungen.

Mom. 2. Varder nedsättning i räntefoten beslutad, träder densamma

icke i verket under löpande kalenderår, ej heller förr än fyra månader

efter det Konungens beslut i ämnet blifvit kungjordt.»

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att Kongl. Maj:ts proposition

i ämnet föranledts af en af styrelsen för postsparbanken i skrifvelse

den 29 december sistlidet år gjord framställning, att de af Kong].

Maj:t nu föreslagna förändringarna i postsparbanksförordningen måtte vidtagas;

och då föredragande departementschefen till stöd för sin hemställan,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stals-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande J\:o 2.

att Ivongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta förevarande proposition, åberopat

innehållet i berörda skrifvelse, under förmälan att samtliga de

ifrågavarande af postsparbanksstyrelsen framstälda förslagen syntes honom

val grundade och egnade att lända både allmänheten och postsparbanken

till gagn, får utskottet här nedan vid behandlingen af de särskilda paragrafer,

uti hvilka ändring blifvit ifrågasatt, återgifva hvad postsparbanksstyrelsen

i omförmälda skrifvelse anfört.

m

§ 2.

En sammanställning mellan den nuvarande lydelsen af det genom

Kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 tillkomna mom. 4 i denna paragraf

och den nu föreslagna lydelsen af samma mom. utvisar följande olikhet

dem emellan:

Den nuvarande lydelsen af mom. 4:

»Önskar den, som till förmån

för annan insätter medel, att dessa

icke må kunna förr än efter viss

tid till utbetalande uppsägas, göre

derom förbehåll, då insättning verkställes.

»

Den föreslagna lydelsen af mom. i:

»Önskar den, som till förmån

för annan insätter medel, att dessa

icke må kunna förr än efter viss

tid till utbetalande uppsägas, göre

derom förbehåll, då insättning verkställes.

Vill han vid insättning göra

annat förbehåll i afseende å medlens

utbetalning, ankomme på pröfning af

postsparbankens styrelse, huruvida

medlen må med det förbehåll mottagas.

''))

Till stöd för den ifrågasatta förändringen har .postsparbanksstyrelsen

anfört följande:

Den genom ifrågavarande mom. numera åt föräldrar, målsmän, husbönder,

arbetsgivare beredda möjligheten att vid insättning af medel för

deras barn, myndlingar, tjenare, arbetare kunna i visst hänseende bestämma

förbehåll för dessas förfoganderätt öfver medlen ansåge styrelsen med stöd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

af den erfarenhet, förordningens tillämpning leinnat, icke böra vara inskränkt

att gälla endast tidpunkten före inträdet af dispositionsrätten, så

att medlen icke finge omedelbart efter insättningen varda uttagna, utan

syntes den styrelsen böra utsträckas att omfatta äfven andra vilkor för

dispositionsrättens inträdande, såsom att visst motsvarande belopp blifvit

af motboksegaren sjelf insatt, att han icke egenvilligt leinnat sin anställning

hos husbonden eller arbetsgifvaren och så vidare. Flerfaldiga gånger

hade af personer, som önskat att för annans räkning insätta medel i postsparbanken

framställning gjorts om rätt att föreskrifva dylika och andra

förbehåll för medlens utbekommande, men framställningarna hade måst

afslås, såsom icke förenliga med postsparbanksförordningen, hvadan insättningarna

icke kommit till stånd. Inom åtskilliga enskilda sparbanker vore

rättigheten för insättarne att vid insättningen fästa förbehåll dem uttryckligen

medgifven (såsom exempelvis enligt § 9 i reglementet för Stockholms

läns sparbank den 27 juni 1862), och ett ytterligare skäl att för postsparbanksinsättningar

göra likartadt medgifvande hemtade styrelsen derifrån

att, enligt kungörelsen den 12 september 1890 angående ändrad

lydelse af § 2 mom. 2 i kungörelsen angående hvad iakttagas bör för

bildande af kapital, att för indelta arméns manskap vid dess afgång ur

krigstjensten vara att tillgå, den 9 november 1871, de för den indelte

soldatens räkning afsätta medel hädanefter ovilkorligen skulle insättas i

postsparbanken. Enligt den lydelse nämnda moment numera erhållit

skulle nemligen vid insättningen göras förbehåll att lyftning af insatta

medel jemte ränta derå icke finge, så länge soldaten i tjensten qvarstode,

ega rum.

Postsparbanksstyrelsen förbisåge visserligen icke, att ett medgifvande

i nu angifvet syfte kunde komma att i åtskilliga hänseenden medföra

ökadt arbete för postsparbankens tjensteman med hänsyn till såväl de anteckningar,

hvartill förbehållen gåfvc anledning, som kontrollen öfver

deras iakttagande, då lyftning skulle ega rum, men denna omständighet

ansåge styrelsen icke böra utgöra hinder för medgifvandet, om detsamma,

såsom styrelsen antoge, i öfrigt vore gagneligt. Emellertid syntes det

styrelsen icke vara lämpligt att medgifva en hvar rättighet att utan någon

pröfning bestämma det förbehåll i afseende å insatta medels lyftande, han

kunde finna för godt, utan borde styrelsen ega att pröfva förbehållens

antaglighet samt att, derest förbehållet godkändes, utfärda motbok med

nödiga anteckningar om de vilkor, som sålunda blifvit bestämda för de

insatta medlens utfående:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Genom hvad postsparbanksstyrelsen sålunda anfört synes ändamålsenligheten

af den föreslagna ändringen utskottet vara ådagalagd; och får

utskottet för den skull förorda bifall till Kongl. Maj:ts förslag i denna del.

§ 5.

Ben föreslagna lydelsen af mom. 3.

»För en och samma persons räkning

må insättning å mer än eu

motbok i allmänhet ej ega rum;

dock må minderårig, för hvars räkning

medel blifvit af annan person

insatta, äf vensom den, till hvars förmån

motbok med vissa förbehåll utfärdats,

kunna utbekomma särskild

motbok för insättning af egna

medel.»

I fråga om den nu föreslagna ändringen har postsparbanksstyrelsen

yttrat följande:

På det att eu insättare i postsparbanken ej måtte kunna kringgå det

uti § 7 mom. 3 af postsparbanksförordningen förekommande stadgandet,

att ränta icke godtgöres för mer än ett visst maximibelopp, vore uti § 5

mom. 3 bestämdt att, med undantag för minderårig, för eu och samma

persons räkning insättning å mer än en motbok ej finge ega rum. Utan

hinder häraf vore dock, jemlikt § 14 i reglementet den 24 oktober 1890

angående arbetspremier vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna

i riket, medgifvet att för fånges räkning finge i postsparbanken insättas,

å särskild motbok, hans besparade premiemedel och, å särskild motbok,

andra honom tillhöriga medel.

Under förutsättning att hvad postsparbanksstyrelsen hemstält i afseende

å § 2 mom. 4 blefve bifallet, och således insättningar för annans

räkning under vissa förbehåll i afseende å lyftning komme att oftare än

hittills ega rum, ansåge styrelsen § 5 mom. 3 böra ändras i syfte att,

om den, till hvars förmån insättning försiggått, ville för egna besparingars

Ben nuvarande lydelsen af mom. 3.

»För en och samma persons

räkning må insättning å mer än en

motbok i allmänhet ej ega rum;

dock må minderårig, för hvars räkning

medel blifvit af annan person

insatta, kunna utbekomma särskild

motbok för insättning af egna medel.

»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

verkställande anlita postsparbanken, han måtte kunna utfå särskild motbok.

Skulle hans insättningar ega rum i deri först uttagna motboken, och olika

vilkor således blifva gällande för insättningar i en och samma bok, koinme

detta att vålla svårigheter i afseende å bokföringen, hvarförutom misstag

kunde uppstå, i hvad mån de i motboken antecknade förbehåll egde tillämpning

å de verkstälda insättningarna.

Då vidtagandet af den i förevarande paragraf ifrågasatta förändringen

synes utskottet vara eu gifven följd af införandet af det tillägg till

§ 2 mom. 4, som utskottet ofvan förordat, anser sig utskottet böra tillstyrka

jemväl Kongl. Maj:ts angående förevarande paragraf framstälda

förslag.

Den nuvarande lydelsen af mom. 3:

»På en och samma motbok godtgöres

icke ränta för högre belopp

än 1,000 kronor.»

Den föreslagna lydelsen af mom. 3:

»På en och samma motbok godtgöres

icke ränta för högre belopp

än 2,000 kronor.»

Postsparbanksstyrelsen har med afseende å den ifrågasatta ändringen

erinrat, att, ehuru de för postsparbanken gällande föreskrifter icke inneliölle

någon bestämmelse om det maximibelopp, hvartill en insättares tillgodohafvande

finge uppgå, likväl genom stadgandet i förevarande moment,

att på en och samma motbok icke godtgjordes ränta för högre belopp

än 1,000 kronor, maximibeloppet kunde anses vara begränsadt till nämnda

summa. Detta maximibelopp vore emellertid lägre än inom öfriga europeiska

postsparbanker. Motsvarande summa utgjorde nemligen inom storbritanniska

postsparbanken 200 £, inom belgiska postsparbanken 5,000

francs, inom italienska postsparbanken 2,000 lire, inom nederländska postsparbanken

800 floriner, inom franska postsparbanken 2,000 francs, inom

österrikiska postsparbanken 1,000 floriner, inom ungerska postsparbanken

äfvenledes 1,000 floriner och inom rumäniska postsparbanken 3,000 lei.

Inom finska postsparbanken vore maximibeloppet, hvarå ränta godtgjordes,

ej ens begränsadt. Dock finge summan af insättningarna på en motbok

under året icke öfverstiga 1,000 mark. Uti det betänkande angående

inrättande af en allmän postsparbank, som den 23 december 1882 afgif
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

?

Sammansatta StatsBanko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

vits af den för denna frågas behandling tillsatta komité, hade ock maximibeloppet,

d. v. s. det högsta beloppet, hvarå ränta skulle godtgöras, föreslagits

till 2,000 kronor, och detta belopp hade äfven föreslagits uti den

proposition om inrättande af en postsparbank för riket, som af Kongl.

Maj:t afgifvits till 1883 års Riksdag. Sedan emellertid Riksdagen för

sin del ansett ifrågavarande maximibelopp böra begränsas till 1,000

kronor, hade, som sagdt, sistnämnda belopp blifvit bestämdt såsom det

högsta, hvarå ränta å en och samma motbok finge godtgöras.

Olägenheterna af nyssberörda inskränkning i maximibeloppet för insättares

tillgodohafvande hade emellertid under de snart tilländagångna

sju år, postsparbanken varit i verksamhet, allt mera trädt i dagen. Från

olika delar af landet hade framställningar inkommit om medgifvande af

rättighet för insättare till räntegodtgörelse å högre belopp än 1,000 kronor,

och om äfven något större afseende ej syntes böra fästas vid framställningar

i nämnda syfte från personer, bosatta å orter, hvarest tillfälle

funnes beredt för medels insättande i en enskild sparbank, syntes dock

postsparbanksstyrelsen så mycket mera berättigade de framställningar i

antydda hänseende, som dels inkommit från orter, der annan bankinrättning

än postsparbanken ej funnes, dels afsåge den del af landets rörliga

befolkning, som tillbringade vissa tider af året, å annan ort än hemorten

och för hvilken arbetsförtjensten under bortovaron från hemmet bildade

den väsentligaste delen af årsinkomsten. Stadgandet om inskränkning till

1,000 kronor af det belopp, å hvilket ränta godtgöres, vore tvifvels utan

till stort men för dylika personer, på samma gång detta stadgande, genom

att visserligen ej förbjuda, dock afskräcka från insättning i postsparbanken

af ytterligare besparingar, motverkade det med postsparbanken afsedda

ändamål att uppmuntra sparsamheten samt underlätta tillfällena dertill.

Och om äfven styrelsen ej kunde biträda den någon gång uttalade åsigt,

att insättare skulle ega frihet att i postsparbanken deponera sina besparingar

oberoende af beloppets storlek, utan tvärt om ansåge, att, enär

postsparbanken allenast borde erbjuda insättaren tillfälle att samla och

fruktbargöra dennes besparingar, tills dessa uppnått en summa, som medgåfve

definitiv placering, insättarens tillgodohafvande ej borde öfverstiga

ett bestämdt maximum, så borde dock, enligt styrelsens åsigt, detta maximum

ej sättas så lågt som för närvarande, dels, såsom förut framhållits,

för allmänhetens skull, dels ock af hänsyn till postsparbankens ekonomi,

hvilken deraf skulle beredas en fördel, enär kostnaden för hvarje insättning

i det närmaste vore lika stor, vare sig insättningen omfattade ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

större eller mindre belopp. — Om sålunda en förböjning af det belopp,

hvarå insättare i postsparbanken finge åtnjuta ränta, vore önskvärd af

hänsyn till så väl allmänhetens intresse som postsparbankens egen fördel,

så funnes enligt styrelsens förmenande ytterligare skäl för en dylik förhöjning

i den omständigheten, att Kongl. Maj:t den 12 sistlidne september

förordnat, att soldaternas vid indelta armén sparbanksmedel hädanefter

skulle insättas i postsparbanken. Dessa medel kunde, enligt hvad styrelsen

försport, för en eller annan soldat, som tjenat en längre tid och hvilken

derjemte verkstälde frivilliga insättningar, uppgå till högre belopp än

1,000 kronor, och billigheten syntes derför kräfva, att soldaten godtgjordes

ränta äfven på det för hans räkning innestående belopp, som öfversköte

nuvarande maximibeloppet.

Hvad postsparbanksstyrelsen sålunda anfört har synts utskottet innebära

giltiga skäl för Riksdagen att lemna sitt bifall till Kongl. Maj:ts

förslag om höjande af det maximibelopp, hvarför ränta i postsparbanken

godtgöres.

§ 3.

I)en nuvarande lydelsen af mom. 2:

»Varder i räntefoten förändring

beslutad, träder densamma dock

icke i verket under löpande kalenderår,

ej heller förr än fyra månader

efter det Konungens beslut i

ämnet blifvit kungjordt.»

Ben föreslagna lydelsen af mom. 2:

»Varder nedsättning i räntefoten

beslutad, träder densamma icke i

verket under löpande kalenderår,

ej heller förr än fyra månader efter

det Konungens beslut i ämnet blifvit

kungjordt.»

Postsparbanksstyrelsen har anmärkt, att stadgandet derom, att förändring

i räntefoten finge träda i verket allenast med början af kalenderår,

kunde antagas hafva tillkommit på grund af den lättnad, som derigenom

bereddes vid uträkningen af den delegarne tillkommande räntan, och att

bestämmelsen om ränteförändringens tillämpning först viss tid efter det

kungörelse i ämnet utfärdats syntes hafva haft sin grund i önskan att

bereda personer, som vid en beslutad ränteförändring skulle vilja uttaga

sitt t i 1 lgodohafvände, tillfälle dertill före den nya räntesatsens tillämpande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 9

På grund af berörda stadgande skulle emellertid, anför styrelsen

vidare, hvilka förändringar som än inträffade i penningmarknaden, någon

förändring, d. v. s. förhöjning eller nedsättning i räntefoten — om en

sådan ansetts erforderlig vid den tidpunkt, då styrelsens ifrågavarande

skrifvelse afläts — icke kunnat träda i verket förr än med 1892 års ingång.

Om under tiden, till följd af en förändring i penningeförhållandena

eller af annan anledning, en större räntestegring inträffade, samt, såsom

i sådant fall antagligt vore, de enskilda sparbankerna i betydlig mån

höjde sina inlåningsräntor, skulle en sådan åtgärd otvifvelaktigt hafva till

följd, att betydliga belopp penningar öfverflyttades från postsparbanken till

de enskilda sparbankerna. För att bereda tillgångar för dessa uttagningar

måste postsparbanken antingen belåna eller försälja sina obligationer.

I förra fallet, eller vid en belåning, finge postsparbanken antagligen

betala en ränta betydligt öfverstigande den, hvarmed de belånade obligationerna

löpte, och vid en försäljning skulle desamma utan tvifvel betinga

ett pris understigande inköpspriset, hvarigenom postsparbanken skulle åsamkas

förlust. För att, så vidt möjligt vore, skydda banken mot dylika

eventualiteter, ansåge styrelsen nödvändigt vidtaga någon förändring af de

uti § 8 mom. 2 meddelade föreskrifter. Om äfven billigheten kräfde,

att vid en nedsättning i räntefoten en viss mellantid lemnades delegarne

att besluta, huru vida de ville låta sina besparingar qvarstå i postsparbanken

eller uttaga dem derifrån för att mot högre ränta omplaceras i annan

bankinrättning, så syntes dock en hänsyn af sådan beskaffenhet ej kunna

eller böra tagas i betraktande, då ränt ^förhöjning ifrågakomma. Skulle en

beslutad ränteförhöjning hafva den dermed åsyftade verkan och motverka

följderna af en kris och dermed förekommande anlopp på postsparbankens

kassa, syntes ränteförhöjningen böra träda i verket utan uppehåll och vid

den tidpunkt, då dess återhållande verkan vore mest af behofvet påkallad.

Ett hinder härför läge dock uti nuvarande bestämmelsen derom, att beslutad

ränteförhöjning icke finge träda i verket under löpande kalenderår.

Ehuru styrelsen så väl till fullo uppskattade det för uträkningen af delegarne

tillkommande räntor beqväma deruti att, enligt nuvarande bestämmelse,

någon föl-ändring af räntefoten ej kunde ifrågakomma under löpande

kalenderår, som ock insåge det ökade arbete, som skulle komma

att kräfvas, derest en förändring af räntefoten komme att tillämpas under

löpande kalenderår, ansåge dock styrelsen dessa omständigheter ej vara af

beskaffenhet att uppväga fördelen af det skydd mot förluster, som postsparbanken

skulle ega i möjligheten att, då sådant af de ekonomiska

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Samt. 2 Afd. 2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

förhallandena nödvändiggjordes, ränteförhöjning kunde inom kort tid ega

ruin.

Efter hvad postsparbanksstyrelsen i ämnet andragit, synes utskottet

anledning icke förefinnas till någon erinran mot den föreslagna ändringen.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för sin del besluta, att §§ 2,

5, 7 och 8 i förordningen angående en postsparbank

för riket af den 22 juni 1888, förstnämnda § sådan

densamma lyder enligt kungörelsen den 13 juli 1887,

skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 2:

»Mom. 1. En hvar — —--postsparbanken.

Mom. 2. Insättning-----allmänheten.

Mom. 3. Första — — — — — — uppgifvas.

Mom. 4. Önskar den, som till förmån för annan •

insätter medel, att dessa icke må kunna förr än efter

viss tid till utbetalande uppsägas, göre derom förbehåll,

då insättning verkställes. Vill han vid insättning

göra annat förbehåll i afseende å medlens utbetalning,

ankomme på pröfning af postsparbankens

styrelse, huru vida medlen må med det förbehåll mottagas;»
§

5 =

»Moln. 1. Vid — — —-----medel.

Mom. 2. I — —-- postsparbanken.

Mom. 3. För en och samma persons räkning må

insättning å mer än en motbok i allmänhet ej ega

rum; dock må minderårig, för hvars räkning medel

blifvit af annan person insatta, äfvensom den, till

hvars förmån motbok med vissa förbehåll utfärdats,

kunna utbekomma särskild motbok för insättning af

egna medel;»

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

§ 7:

»Mom. 1. Ränta — — — — — — — — lyftas.

Mom. 2. Upplupen--------år.

Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres

icke ränta för högre belopp än 2,000 kronor;»

§ 8:

»Mom. 1. Räntefoten — —-----Konungen.

Mom. 2. Varder nedsättning i räntefoten beslutad,

träder densamma icke i verket under löpande

kalenderår, ej heller förr än fyra månader efter det *

Konungens beslut i ämnet blifvit kungjordt.»

Stockholm den 18 april 1891.

På det sammansatta utskottets vägnar:

PER SAMZELIUS.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:64 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Mafts proposition i fråga om ändringar i förordningen angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883. a1 i texten