Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4

1891-04-27 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1891:4, Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1891, kl. 7 e. ro.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande i anledning af särskilda

rörande folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden

väckta motioner.

Till det sammansatta utskottets behandling hafva öfverlemnats följande

inom Andra Kammaren räckta motioner, hvilka afse förändringar

i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden, nemligen:

motionen n:o 91 af herr K. E. Holmgren, deruti föreslagits:

att Riksdagen måtte besluta, att bidrag af statsmedel till folkskolornas

lärarepersonals aflöning skulle, med bibehållande i öfrig! af

nu gällande grunder, i stället för med två tredjedelar utgå med tre

fjerdedelar af den lön, som åtnjötes af:

a) lärare och lärarinnor i folkskolor;

b) biträdande lärare och lärarinnor i folkskolor;

c) lärare och lärarinnor i mindre folkskolor; samt

d) lärare och lärarinnor i småskolor;

och att för detta ändamål erforderliga medel måtte ställas till Kongl.

Maj:ts disposition;

motionen n:o 92 af herrar E. A. Zotterman och C. J. Jakobson,

hvilka hemstält,

det Riksdagen ville besluta sådan ändring uti § 1 mom. 2 af Kongl.

kungörelsen den 25 maj 1888 angående aflöning åt lärare och lärarinnor

vid folk- och småskolor, att bestämmelsen om att åt ordinarie folkBih.

till Riksd. Prot. 1891. 4 Sami. 2 Afd. 4 Käft. fN:o 4).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

skolelärare och lärarinna bör af skoldistriktet anskaffas sommarbete

och vinterfoder för en ko in natura måtte utgå, och i dess ställe

stadgas, att ersättningen för dessa naturaförmåner måtte bestämmas till

120 kronor per år eller åtminstone till minst 100 kronor för samma tid;

motionen n:o 93 af herr E. A. Zotterman, som deruti föreslagit:

det Riksdagen ville besluta sådan ändring uti § 1 af kongl. kungörelsen

den 25 maj 1888 angående aflöning åt lärare och lärarinnor

vid folk- och småskolor, att efter mom. 1 ett moment af följande lydelse

infördes: »Har vid folkskola sålunda anstäld ordinarie lärare eller lärarinna

i denna egenskap oförvitligen tjenstgjort i fem år, skall den årliga

lönen, derest den icke redan uppgår till sjuhundra kronor, höjas

till detta belopp»; och

motionen n:o 149 af herr A. Henricson, med hvilken herr Nils

Persson instämt, i hvilken motion hemstälts:

dels, att Riksdagen måtte besluta följande ändringar i folkskolelärarecorpsens

löneförhållanden;

»l:o) Skoldistriktet skall, enligt hittills gällande grunder, förse

läraren med bostad, bränsle och trädgårdsland, hvaremot kofodret samt

aflöningen i spanmål bortfalla.

2:6) Den kontanta lönen för vederbörligen examinerad extra ordinarie

folkskolelärare skall utgå med minst 600 kronor, deraf staten

bidrager med två tredjedelar.

3:o) Ordinarie folkskolelärare skall för åtta månaders undervisning

åtnjuta, förutom bostad och vedbrand eller ersättning derför, en årlig

minimilön af 700 kronor.

4:o) Efter 5 års oförvitlig tjenstgöring såsom ordinarie höjes den

kontanta lönen till 800 kronor och efter ytterligare fem års sådan

tjenstgöring till 900 kronor.

5:o) Till den kontanta minimilönen för ordinarie lärare, 700 kronor,

bidrager staten med tvåtredjedelar, skoldistriktet med. en tredjedel.

6:o) Ålderstilläggen, 100 kronor efter fem år och 200 kronor efter

tio års tjenstgöring, utgå ensamt af statsmedel»;

dels att Riksdagen måtte bevilja det anslag, som erfordrades för

genomförandet af ofvan föreslagna ändringar från 1892 års början;

dels ock att statsutskottet i öfrigt måtte föreslå de ändringar i

författningarna, som med anledning af detta förslag blefve nödiga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

3

Af hvad motionärerna anfört till stöd för sina särskilda förslag

anser- sig utskottet här böra meddela följande.

Herr Holmgren har anmärkt, att om än meningarne bröte sig, då det

gälde den högre undervisningens ordnande, folkhögskolornas vigt och

värde m. m., så vore folkskolornas nödvändighet och omhuldande oomtvistade,

hvilket bäst visades af den snabba utveckling, skolväsendet

fått under de sista åren. Då för få decennier tillbaka i de flesta kommuner,

åtminstone på landet, funnits blott en folkskola, och den såväl

till lokal som undervisning ofta af mindre god beskaffenhet, funnes

nemligen nu flera ändamålsenliga skolhus och en i allmänhet god

lärarecorps. Detta vore en glädjande företeelse, men kräfde å andra

sidan stora uppoffringar från kommunernas sida.

Visserligen bidroge staten med två tredjedelar till den kontanta

lön, som utginge till folkskolans lärare och lärarinnor och kunde sålunda

tyckas hafva fått drygaste anparten på sin lott, men motionären

vågade likväl påstå, att kommunerna ändock finge bära den tyngsta

bördan, ty utom den återstående tredjedelen af lärarepersonalens kontanta

lön komme ensamt på deras lott uppförandet och underhållet af

de dyrbara skolhusbyggnaderna, ersättning för eller utgift in natura

af kofoder, vedbrand o. d., anskaffande af undervisningsmateriel m. in.,

hvilket allt höjde utgiftssumman för kommunens räkning till större belopp

än hvad statsbidraget uppginge till.

En lindring i dessa utgifter för kommunerna vore af behofvet påkallad,

och toge man i betraktande, hvilka summor statsverket lemnade

till allmänna läroverken i jemförelse med bidragen till folkskolorna,

kunde en förhöjning i statsbidraget till de senare icke anses obillig.

I sin gemensamma motion (n:o 92) hafva herrar Zotterman och

Jakobson anfört, hurusom det vore en känd sak, att de nu gällande

bestämmelserna i fråga om sommarbete och vinterfoder in natura för

skollärarens ko eller dessa naturaförmåners ersättande med ett visst

penningebelopp gifvit orsak till rätt talrika strider mellan skollärare

och församlingar samt laga besvär från den ena eller den andra partens

sida, till och med från bådadera. Att en sådan strid vore i derå afseenden

att beklaga, särskildt med afseende på folkskoleundervisningens

jemna gång och'' utveckling, vore uppenbart. Ur synpunkten af folkskolans

eget intresse syntes det derför vara af behofvet påkalladt, att

orsakerna till striderna i detta hänseende borttoges, och att ett bestämdt

lagstadgande åstadkommes..

Som det ville synas, borde då önskan om sommarbetets och ko
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o å.

fodrets utgående in natura vika för en bestämmelse om ett penningebelopp

såsom ersättning för dessa förmåner.

Då framstälde sig den frågan, huru stort detta ersättningsbelopp

borde vara. Här stode man inför en fråga, som, på grund af den utsträckning,

vårt land hade, framkallade temligen olika svar. Under det

man nemligen i vissa delar af södra Sverige ansåge 100 kronor vara ett

någorlunda godkänbart belopp, ansåge man i vissa delar af det norra

Sverige, att de nämnda förmånerna in natura motsvarade i värde icke

mindre än 200 kronor.

Ville man till ledning för sitt omdöme i denna fråga lägga några

af de hittills efter i laga ordning gjorda besvär träffade överenskommelser

eller gifna utslag, så funne man, att Vanstads församling i

Malmöhus län den 23 december 1889 enhälligt beslutat att såsom

hittills lemna läraren in natura vinterföda för en ko, utgörande 32

centner hö, 32 centner halm samt 24 kronor för sommai''bete; att Åhus

församling bifallit lärarens anhållan om 100 kronors ersättning i stället

för kofoder; att genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Östergötlands

län utslag den 14 september'' 1889, faststäldt genom Kongl. Maj:ts

utslag den 24 oktober 1890, läraren i Kristbergs församling tillerkänts

kofoder in natura med 1,020 kilogram hö och 1,020 kilogram halm

eller ock dess värde efter markegång samt 12 kronor i ersättning för

sommarbete, eftersom sådant kunde för denna summa der anskaffas;

att läraren vid Stjärte folkskola i Gudmundrå församling, hvilken vid

kyrkostämma begärt att från och med år 1889 få i stället för 100

kronor uppbära kofodret in natura samt att blifva försedd med ladugård

och kofoderlada, genom länsstyrelsens, kammarkollegii och Kong], Maj:ts

samstämmiga utslag fått denna sin begäran afslagen af det skäl, att

»med afseende på hvad i målet förekommit, svårighet måste anses möta

för Gudmundrå församling att åt klaganden anskaffa kofoder in natura».

Det ville af allt detta framgå, som om 100 kronor vore att betrakta

såsom det belopp, hvilket i allmänhet ansåges såsom full ersättning åt

folkskoleläraren för sommarbete och vinterfoder för en ko. Men då

syftet med det lagstadgande, hvarom nu vore fråga, antagligen afsåge

att bereda folkskoleläraren eller lärarinnan tillgång till behöflig mjölk,

ej blott under en viss del af året, utan fast mer för hela året, och då

det, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, vore omöjligt att med

ett kofoder af lägre värde än minst 120 kronor per år åstadkomma åt

läraren daglig mjölktillgång under hela året, så syntes ersättningsbeloppet

lämpligen böra sättas till minst 120 kronor per år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 5

Herr Zotterman har i motionen n:o 93 hufvudsakligen andragit

följande.

I kongl. kungörelsen den 20 januari 1882 angående aflöning åt

lärare och lärarinnor vid folskolor och småskolor § 1 mom. 2, jemfördt

med mom. 1 af samma paragraf, hade, med anledning af derom

af Riksdagen gjord hemställan stadgats, att, om ordinarie lärare eller

lärarinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen från seminarium

blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning, i denna

egenskap oförvitligen tjenstgjort i fem år, så skulle den årliga lönen,

derest den icke redan uppginge till sexhundra kronor, höjas till detta

belopp. Sedan minimilönen för ordinarie folkskole-lärare och lärarinnor

beslutats skola höjas från 500 kronor till 600 kronor, hade emellertid

genom kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 angående samma ärende

det nämnda momentet borttagits, och i dess ställe i § 2 af kongl.

kungörelsen samma dag angående lönetillskott af allmänna medel för

lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor införts följande bestämmelse

: »Derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i denna

egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst fem år, och lönen till

honom eller henne utgår för åtta månaders undervisning med minst

sjuhundra kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning

derför, eger skoldistriktet att erhålla statsbidrag med fyrahundrasextiosex

kronor sextiosju öre.»

Genom denna förändrade lagbestämmelse hade det sålunda lemnats

församlingarna fritt att antingen tilldela läraren eller lärarinnan

det sjunde hundradet eller ock att låta den kontanta lönen stanna vid

sexhundra kronor. Det vore också nogsamt kändt, hurusom denna

frihet åstadkommit icke så litet obehag, ej blott för läraren, utan äfven

för församlingen. Det hade händt, att, der man eu gång höjt lärarens

lön till sjuhundra kronor, man något följande år sökt sänka densamma

igen till sexhundra kronor — detta dels derför, att, eftersom skolrådet

tilldelat läraren varning, statsbidrag icke kunnat erhållas för det sjunde

hundradel, utan att församlingen ensam måst betala hela tillökningen;

dels ock, såsom man hört framhållas, af politiska eller andra orsaker.

Motiven för bestämmelsen om friheten från församlingens sida att

tilldela läraren det sjunde hundradet eller ej finge vara hvilka som

helst — ett vore dock, enligt motionärens förmenande, säkert, nemligen

att man allmänt önskade komma ifrån de obehag, som deraf blifvit en

följd. Och då under den tid 500 kronor utgjort minimilönen ett bestämdt

lagstadgande förefunnes angående utgåendet af det sjette hundradet,

så syntes också ett sådant bestämdt lagstadgande böra åstadkom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

mas för det sjunde hundradet, helst som folkskolelärare]! och lärarinnan

dels till följd af sitt trägna arbete i skolan och dels till följd af do

stora utgifterna i och för vistandet vid seminarium i 4 år verkligen

vore i behof af denna förbättring med afseende å löneförmåner.

Efter att hafva anmärkt, att de vigtigaste önskningsmålen i fråga

om förändringar i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden, enligt

motionärens förmenande, vore följande:

1) förenkling i aflöningssättet,

2) rätt för löntagare att efter viss tids oförvitlig ordinarie tjenstgöring

åtnjuta ålderstillägg, och

3) förhöjning af statens bidrag till folkskolelärarnes aflöning,

har herr Henricson anfört, att rörande aflöningssättet funnes för

närvarande stadgadt, att minimilönen, förutom bostad, nödig vedbrand,

kofoder och planteringsland, skulle utgå dels i penningar och dels i

spanmål. I fråga om naturaprestationerna syntes man emellertid svårligen

kunna andraga några verkliga olägenheter, som skulle blifva

förenade med ett utbyte af kofodret och spanmålen mot ett motsvarande

penningebelopp. En sådan förenkling skulle deremot — synnerligast

om tillbörligt afseende fästes på de ofta återkommande, för ett godt

förhållande mellan församling och lärare skadliga tvister, hvilka framkallats

af ordalydelsen i gällande föreskrifter om dessa löneförmåners

utgående — för båda parterna, församling och lärare, medföra så afsevärda

fördelar, att något vidare ordande derom syntes vara öfverflödigt.

Hvad anginge det andra i ordningen bland de ofvan nämnda

önskningsmålen, eller förslaget om ålderstillägg, hade detta af såväl

Kong! Maj:t som Riksdagen ej blott blifvit i princip gilladt, utan anslag

i sådant syfte äfven beviljats. Det oaktadt vore detta önskningsmål

ännu oupphunnet i ett ganska stort antal församlingar. De förhoppningar,

hvilka man i detta afseende gjort beroende af församlingarnas

fria beslutanderätt, hade sålunda i allt för många fall gäckats.

Hufvudorsaken dertill vore väl snarare att söka i kommunernas

blastande förmåga att bära ökade skattebördor än i frånvaron af god

vilja att tillmötesgå ifrågavarande löntagares billiga och rättmätiga

anspråk.

Huru som helst, så vore genom sakens nuvarande läge lärarnes

näringsbekymmer ingalunda minskade, hvartill komme den för läraren

nedslående ovissheten, som läge i det, ty värr, ej sällsynta sakförhållandet,

att ett ålderstillägg, som beviljats af en kyrkostämma det ena

året, återtagits genom ett följande års beslut.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Att låta ett sådant osäkerhetstillstånd för landets folkskolelärarecorps

fortfara, kunde svårligen vara förenligt med folkskolans sanna väl.

Någon verklig rättelse i detta förhållande läte ej gerna tänka sig

på annat sätt än genom ett ökadt statsbidrag till lärareaflöningen,

d. v. s. i enlighet med det af motionären i tredje punkten angifna

önskning^målet.

Mot framställningar om ökadt statsanslag för det nu ifrågavarande

ändamålet finge man ofta höra den invändningen, att eu åtgärd i denna

rigtning stode i strid med en vigtig grundsats, nemligen den, att folkskolan

vore och borde vara en kommunal anstalt.

Det kunde lemnas derhän, huru vida den åberopade grundsatsen

i och för sig är ofelbar. Visst vore emellertid, att den hos oss redan

faktiskt undergått rätt betydliga modifikationer, utan att några menliga

följder deraf försports. För öfrigt borde man komma i håg, att

de utgifter för skolväsendet, hvilka uteslutande hvilade på kommunerna,

såsom kostnaden för lokaler, materiel o. s. v., tillväxte i samma mån

som anspråken på skolundervisningen stegrades.

Innan utskottet går att yttra sig angående de särskilda nu framstälda

förslagen till förändringar i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden,

anser sig utskottet böra här meddela en öfversigt af de

vigtigaste gällande stadgandena i detta hänseende.

Rörande sjelfva aflöningen finnes genom Kong!, kungörelsen den

20 januari 1882 med deri senast genom Kongl. kungörelsen den 25

maj 1888 vidtagna ändringar stadgadt, bland annat:

(§ 1) att ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången

godkänd afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola anstäld

i föreskrifven ordning, skall åtnjuta i årlig lön dels 13 hektoliter 25

liter spanmål in natura, hälften råg och hälften i det eller de andra

sädesslag, i hvilka kronotionden inom orten utgår, dels ock penningar

till så stort belopp, att hela lönen, inberäknadt spanmålens värde efter

länets markegång för året (ditt. Ä) uppgår till minst 600 kronor; att

sådan lärare eller lärarinna också skall af skoldistriktet förses med

tjenlig bostad och nödigt bränsle, hvarjemte äfvenledes bör åt honom

eller henne anskaffas sommarbete och vinterfoder för en ko, eller ock,

der hinder eller svårighet af lokala eller andra förhållanden derför

möter, minst värdet af 8 hektoliter 25 liter spanmål af förenämnda

sädesslag i ersättning lemnas; att dessutom, så vidt sig göra låter, bör

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N-.o 4.

åt läraren eller lärarinnan, till brukning’ för eget behof af jordfrukter

upplåtas ett lämpligt jordland, hvilket skall noga afskiljas från skolträdgården.

(§ 2) att för öfriga lärare eller lärarinnor, som äro anstälda vid

skolor, upprättade af hela skoldistriktet, kyrkostämma, der icke annorlunda

är eller kan varda föreskrifvet, eger att besluta om erforderliga

löneförmåner, men att för lärare eller lärarinnor, anstälda vid småskolor

eller mindre folkskolor, som upprättats af en del af distriktet, genom

aftal mellan husfäderna inom det område, för hvilket skolan är

i afsedd, och i samråd med skolrådets ordförande bestämmes en tillräcklig,

i penningar eller lefnadsmedel utgående aflöning äfvensom husrum,

der så är nödigt; samt

(§ 8) att för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola äfvensom

för biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt för lärare

eller lärarinna vid mindre folkskola, till livilkens aflöning statsbidrag

utgår och hvilkens tjenstgöring, såvidt den afser i skolåldern varande

barn, fortgår utöfver 8 månader af året, lönen skall för hvarje Överskjutande

månad ökas med en åttondedel af det belopp, hvartill lärarens

eller lärarinnans årliga minimilön beräknas, husrum, bränsle och

kofoder deri icke inberäknade.

Beträffande åter lönetillskott af allmänna medel är genom Kongl.

kungörelsen den 5 juni 1885, med deri senast genom Kongl. kungörelsen

den 13 juli 1887 vidtagna ändringar föreskrifvet, bland annat:

(§ 1) att till aflönande af hvarje ordinarie lärare eller lärarinna

vid folkskola, som i årlig lön, beräknad efter stadgade grunder, åtnjuter,

utom husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning derför, minst 600

kronor, samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen lärare

eller lärarinna, som i årlig lön, beräknad efter stadgade grunder, erhåller,

förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning derför, minst

500 kronor, skoldistrikt eger, derest läraren eller lärarinnan meddelar

undervisning i skolan minst 8 månader af året, att af statsmedel bekomma

ett årligt bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren

eller lärarinnan, förutom husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning

derför, åtnjuter, hvilket bidrag dock ej, utom i det i § 2 angifna

fall må öfverstiga 400 kronor;

(§ 2) att, derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i

denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst 5 år och lönen till

honom eller henne utgår för 8 månaders undervisning med minst 700

kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning derför,

skoldistriktet eger att erhålla statsbidrag med 466 kronor 67 öre;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

9

(§ 3) att såsom bidrag till aflönande af lärare eller lärarinna vid

småskola, hvilken motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förberedande

undervisning för folkskolan, lärare eller lärarinna vid mindre

folkskola samt biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola, skoldistriktet

må, under vilkor att sådan lärare eller lärarinna i årlig lön uppbär

minst 200 kronor och är med undervisningen sysselsatt minst 8

månader af året, ega att af statsmedel åtnjuta årligen 133 kronor 33 öre;

(§ 4) att, derest skoldistriktet ökar årslönen för sådan lärare eller

lärarinna, om hvilken i § 3 förmäles, till 250 kronor, distriktet eger

att för hvarje sådan lönetillökning undfå, utöfver hvad i § 3 bestämmes,

statsbidrag med 33 kronor 34 öre; samt

(§ 5) att, derest skoldistriktet ökar årslönen för sådan lärare och

lärarinna, om hvilken i § 3 förmäles, till 300 kronor, distriktet eger att,

om läraren eller lärarinnan uppfylt vissa föreskrifna kompetens vilkor,

för hvarje sådan lönetillökning erhålla, utöfver de i §§ 3 och 4 bestämda

belopp, ytterligare statsbidrag med 33 kronor 33 öre.

■ En granskning af de till behandling föreliggande motionerna gifven

vid handen, att de särskilda förslag, hvilka i samma motioner innehållas,

afse dels ändrade bestämmelser rörande folkskolelärarepersonalens

aflöningsförmåner, dels ock nya föreskrifter i fråga om det tillskott,

som i och för personalens aflönande af allmänna medel utgår till

kommunerna.

I förstnämnda afseende innefattar herr Henricsons motion förslag derom,

att nuvarande bestämmelsen, att en del af den ordinarie folkskole-lärare

eller lärarinna tillkommande minimilön skall utgå i spanmål in natura,

måtte upphöra att gälla och minimilönen fastställas i allenast penningar;

att nuvarande stadgandet om rätt för sådan ordinarie lärare eller lärarinna

att åtnjuta kofoder eller ersättning derför likaledes måtte uppliäfvas

samt den kontanta minimilönen i stället ökas med ett belopp af

100 kronor och således bestämmas till 700 kronor; att i stället för det

vilkorliga lönetillägg efter 5 års oförvitlig tjenstgöring, som på grund

af gällande bestämmelser om lönetillskott af allmänna medel nu kan

komma ordinarie folkskole-lärare eller lärarinna till del, måtte införas

två obligatoriska ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor och bestämda

att inträda det ena efter 5 och det andra efter 10 års oförvitlig tjenstgöring;

samt att för examinerad extra ordinarie folkskole-lärare och lärarinnas

aflönande måtte fastställas ett ovilkorligt minimibelopp, hvilket

Bih. till Biksd. Prot. 1891. 4 Sami. 2 Afd. 4 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

motionären, utgående från det i § 1 af kongl. kungörelsen den 5 juni

1885 för statsbidrags erhållande föreskrift^ minsta aflöningsbelopp,

500 kronor, och med beräknande af den ifrågavarande lärare och lärarinnor

nu i allmänhet tillkommande förmånen af kofoder eller ersättning

derför till ett värde af 100 kronor, ansett böra upptagas till 600

kronor.

Herrar Zotterman och Jakobson hafva åter i sin gemensamma motion

föreslagit, att med upphäfvande af nu gällande bestämmelser i fråga

om kofoder åt ordinarie folkskole-lärare och lärarinna måtte föreskrifvas,

att ersättning för denna naturaförmån skulle utgå med 120 eller åtminstone

100 kronor för år räknadt; och herr Zotterman har i sin särskilda

motion (n:r 93) hemstält om införande för ordinarie folkskolelärare

och lärarinna af ett obligatoriskt lönetillägg af enahanda beskaffenhet,

som det första af dem, herr Henricson, enligt hvad nyss

nämnts, i sådant hänseende ifrågasatt.

Med afseende å statens bidrag till folkskolelärarepersonalens aflönande

har herr Henricson föreslagit, att staten skulle ensamt bestrida

kostnaden för de båda af honom förordade ålderstilläggens utgörande;

och då samme motionär tillika hemstält, att staten skulle med två

tredjedelar bidraga ej mindre till de ordinarie folkskole-lärarnes och

lärarinnornas af motionären till 700 kronor upptagna minimiaflöning

än äfven till de examinerade extra ordinarie folkskole-lärarnes och

lärarinnornas till 600 kronor föreslagna minimiaflöning, så innebär

denna hemställan, vid det förhållande att i de båda nyssnämnda lönebeloppen

inberäknats ersättning för det nu kommunerna ensamt till

utgörande åliggande kofodret, i sjelfva verket förslag derom, att staten

skall med två tredjedelar bidraga till kostnaden för kofodrets ersättande

med aflöning i penningar.

Herr Holmgren har velat förändra den proportion, i hvilken staten

bidrager till de af motionären angifna lärare- och lärarinnekategoriernas

aflönande från två tredjedelar till tre fjerdedelar.

Hvad då först angår förslaget om upphäfvande af den nu förefintliga

bestämmelsen derom, att folkskolelärarens lön till en del skall

utgå i spanmål in natura, så lärer en dylik bestämmelse numera svårligen

kunna anses tidsenlig, och då den, enligt hvad utskottet tror sig

veta, icke heller längre tillämpas på särdeles många ställen i vårt land,

synes all anledning förefinnas till dess borttagande och till minimilönens

bestämmande uteslutande i penningar.

Beträffande vidare frågan om ändring i gällande bestämmelser angående

utgörande af kofoder eller ersättning derför, så hafva, på sätt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

11

äfven motionärerna i denna fråga framhållit, omförmälda bestämmelser

föranledt talrika tvister mellan skollärarne och kommunerna, Indika

tvister naturligen måst störande inverka på de båda parternas förhållande

inbördes och derigenom äfven på folkskolans utveckling i det

hela. I följd häraf torde en ändring i samma bestämmelser få anses

högeligen önskvärd, och att denna ändring bör gå i samma rigtning

som den af utskottet nyss förordade, eller verkställas så, att den

ifrågavarande naturaförmånen utbytes mot ett visst belopp i penningar,

torde äfven, särskild!, på grund af de från motionärernas sida i sådant hänseende

åberopade omständigheter, få anses uppenbart. Huru stort detta belopp

bör blifva, beror åter tydligen af det värde, ifrågavarande naturaförmån

må anses ega, och att detta inom vårt vidsträckta land med

dess olika naturförhållanden måste i icke obetydlig mån vexla, har jemväl

från motionärernas sida framhållits. Då emellertid ett för hela

riket gällande ersättningsbelopp lämpligen synes böra fastställas, anser

utskottet det vara af vigt, att detta belopp icke sättes lägre, än att

detsamma kan anses ega stöd af förhållandena å flertalet orter, och

ehuru naturaförmånen i fråga på åtskilliga ställen torde i värde understiga

det af herr Henricson ifrågasatta beloppet af 100 kronor, finner

utskottet likväl af nyss antydda hänsyn rigtigast, att sistberörda belopp

fastställes såsom det, hvarmed ersättningen för förmånen bör utgöras.

Dock anser utskottet uttrycklig bestämmelse böra meddelas

derom, att lärare eller lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då den af

utskottet nu förordade förändringen träder i kraft, erhåller kofoder in

natura eller uppbär ersättning derför till högre belopp än det nu föreslagna,

må fortfarande af sådan förmån vara i åtnjutande, hvad ersättningen

vidkommer dock ej längre än under den tid, meddeladt beslut

eller träffad öfverenskommelse dertill föranleder.

Om det belopp af 100 kronor, hvarmed utskottet anser att den

nuvarande naturaförmånen af kofoder bör ersättas, skulle, på sätt herr

Henricson föreslagit, inberäknas i den kontanta minimiaflöningen, blefve

emellertid på grund af gällande bestämmelser rörande folkskolelärarepersonalens

pensionsväsende häraf en följd, att samma belopp äfven

skulle inberäknas dels i den aflöningssumma, efter hvilken vederbörande

skoldistrikt vore förpligtadt ingå såsom/delegare i folkskolelärarnes

pensionsinrättning, dels ock i den aflöningssumma, för hvilken

delaktighet ipensionsinrättningen kunde distriktet beviljas utöfver det minsta

tillåtna delaktighetsbeloppet, hvadan alltså härigenom en ökad pensioneringsskyldighet

och ett deremot svarande ökadt behof af statsbidrag

skulle för pensionsinrättningen uppkomma. Och då delaktighet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

för ett visst belopp i folkskolelärarnes pensionsinrättning medför eu.

motsvarande delaktighet i deras enke- och pupillkassa, skulle ökadt

statsbidrag jemväl till sistnämnda kassa erfordras. Enligt hvad utskottet

inhemtat, skulle de nödiga förhöjningarne uti anslagen till de

båda ifrågavarande pensionsinrättningarne, hvilka anslag i riksstaten

för innevarande år äro uppförda, anslaget till sjelfva pensionsinrättningen

med 357,373 kronor och anslaget till enke- och pupillkassan

med 63,500 kronor, utgöra för det förstnämnda anslaget omkring 80,000

kronor och för det sistnämnda anslaget omkring 8,000 kronor. Någon

särskild framställning om dylik ökning i anslagen föreligger emellertid

nu icke, hvadan förslag derom redan af denna anledning icke kan af

utskottet väckas. I alla händelser synes emellertid den ifrågavarande

ökningen utskottet lämpligen böra undvikas derigenom, att det ifrågavarande

ersättningsbeloppet icke inberäknas i den kontanta minimilönen,

utan bibehålies såsom en särskild aflöningsförmån under namn af

»ersättning för kofoder», i hvilken händelse detsamma på grund af

ordalydelsen i gällande bestämmelser rörande pensionsväsendet icke

kommer att på detta utöfva någon inverkan. En dylik anordning anser

utskottet så mycket hellre böra vidtagas, som någon särskild anledning

att förbättra folkskolelärarepersonalens pensionsvilkor icke synes utskottet

för närvarande förefinnas.

Hvad derefter frågan om ålderstillägg vidkommer, så synes förslaget

om att göra det nu vilkorliga ålders till ägget efter 5 års oförvitlig

tjenstgöring till obligatoriskt utskottet förtjent af uppmärksamhet.

Enligt hvad utskottet trott sig finna af tillgängliga uppgifter, skulle

en sådan ändring visserligen icke hafva den betydelse, motionärerna

synas vilja tillägga densamma, då endast ett mindre antal lärare och

lärarinnor, hvilka enligt nu gällande bestämmelser om lönetillägg skulle

kunna komma i åtnjutande af eu till 700 kronor förhöjd lön, äro i

saknad deraf. Men då förslaget synes egnadt att medföra önskvärd

likformighet och stadga i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden,

anser sig utskottet böra understödja detsamma, helst förslagets

antagande, oaktadt deraf skulle orsakas, att minsta delaktighetsbeloppet

i folkskolelärarnes pensionsinrättning och i deras enke- och pupillkassa

höjdes från 600 kronor till 700 kronor, icke skulle komma att för

nämnda inrättningar framkalla behof af ökadt statsbidrag, utan snarare

i och för sig för dem innebära en viss fördel. De allra flesta skoldistrikt

äro nemligen redan eller blifva inom den närmaste framtiden

för vederbörande lärareplatser berättigade till delaktighet i

folkskolelärarnes pensionsinrättning efter ett lönebelopp af minst 700

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 13

kronor, men ej sällan uppskjuta distrikten att begagna sin rätt att

höja delaktighetsbeloppet till nämnda summa, intill dess tiden nalkas,

då vederbörande lärare inträder i pensionsåldern. I följd af detta uppskof

gå kassorna under en följd af år miste om den ökning i utgifter,

som höjningen af delaktighetsbeloppet medför, och denna förlust, som,

hvad enke- och pupillkassan beträffar, på intet sätt ersättes, motväges,

hvad sjelfva pensionsinrättningen angår, endast till en del af de årliga

extra afgifter, distrikten sedermera under viss tid få erlägga för lärarnes

pensionering efter det högre beloppet. Å andra sidan komme den

ifrågavarande af utskottet ofvan förordade förändringen icke ens att

för sådant skoldistrikt, som ännu ej höjt delaktighetsbeloppet till 700

kronor, medföra någon nämnvärd ökning i kostnaden för lärarnes

pensionering, enär distriktet, som utan tvifvel äfven med nu gällande

bestämmelser skulle efter någon tid öka delaktighetsbeloppet till 700

kronor, dels för närvarande har att motse ökad kostnad för de ofvan

nämnda extra afgifternas utgörande, dels ock, sedan det en gång vunnit

delaktighet för ett visst lönebelopp, ej får nedsätta detta, äfven om,

vid ombyte af lärare, den nye läraren får lägre lön än företrädaren.

Införandet af det af herr Henricson föreslagna andra ålderstillägget

anser utskottet icke vara af verkligt behof påkalladt.

Hvad förslaget om fastställande af en ovilkorlig minimilön för

examinerade extra ordinarie folkskolelärares aflöning beträffar, så synes

det utskottet, som om ett dylikt stadgande vore föga ändamålsenligt,

då de ifrågavarande lärarnes ställning i det hela är och gifvetvis äfven

måste vara temligen obestämd. Då emellertid fortfarande såsom hittills

en viss aflöning torde böra bestämmas såsom vilkor för statsbidrags

utgående till ifrågavarande lärares aflönande, men, efter borttagandet af

stadgandet om ordinarie lärares rätt att åtnjuta kofoder, någon anledning

icke lärer förefinnas att bland vilkoren för statsbidrags utgående till extra

ordinarie folkskolelärares aflönande upptaga förbehåll derom, att läraren

af distriktet åtnjuter kofoder, samt den hänsyn till pensionsförhällandena,

som föranledde utskottet att icke sammanslå det ersättningsbelopp,

ordinarie lärare borde erhålla för mistadt kofoder, med den kontanta

minimilönen, icke förefinnes med afseende å de extra ordinarie lärarne,

synes en sådan omredigering af de vilkor, som för närvarande finnas

bestämda för skoldistrikts rätt att åtnjuta statsbidrag till extra ordinarie

lärares aflönande böra verkställas, att bestämmelsen om lemnande af

kofoder eller ersättning derför borttages och den föreskrifna minsta

aflöningen höjes med det belopp af 100 kronor, hvartill ersättning för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N;o 4.

kofoder ansetts böra för ordinarie lärare utgå, eller från 500 kronor

till 600 kronor.

Beträffande slutligen frågan, i hvilken utsträckning staten bör bidraga

till folkskolelärarepersonalens aflönande, så synes det utskottet

först och främst ej obilligt, att staten i något större män, än hittills varit

förhållandet, deltager i kostnaderna för folkundervisningens ordnande. Och

då staten, enligt hvad utskottet ofvan föreslagit, skulle ålägga kommunerna

att i stället för kofoder lemna skollärarne ersättning i penningar till visst

af staten bestämdt belopp, synes statens ökade bidrag lämpligast kunna

fastställas att utgå på det sätt, att staten, i enlighet med hvad herr

Henricson ifrågasatt, med två tredjedelar bidrager till kofoderersättningens

utgörande ej blott till de ordinarie, utan äfven till de examinerade

extra ordinarie lärarne. Äfven i de fall, då ordinarie skollärare

bibehålies vid nuvarande aflöningsförhållanden i fråga om kofoder, torde

i öfrigt statsbidrag skäligen böra utgå med två tredjedelar af prestationens

uppskattade värde, eller med 66 kronor 67 öre.

Herr Henricsons förslag om att staten ensamt skulle bestrida

kostnaderna för älderstilläggets utgående synes utskottet deremot icke

böra bifallas, då detsamma innebär en afvikelse från den allmänna grundsats,

som i fråga om statsbidrag till folkskolelärarepersonalens aflönande

hitintills följts, eller att staten i hvarje särskildt fall endast bidrager

med en viss procent.

Herr Holmgrens förslag om ändring af den proportion, i hvilken

staten och kommunerna nu i allmänhet medverka till samma personals

aflönande, anser sig utskottet icke heller kunna förorda, då detta förslags

antagande icke blott skulle, särskildt efter de förändringar i fråga

om utgörande af ersättning för kofoder, utskottet ofvan förordat, förorsaka

en allt för betydlig ökning i statsverkets utgifter för folkskoleväsendet,

utan äfven i för hög grad medverka till att gifva den på

kommunal grund hvilande folkskolan karakteren af att vara en statsinstitution.

Då utskottet här ofvan föreslagit bestämmelser, på grund af hvilka

staten skulle få icke allenast med två tredjedelar ansvara för kofoderersättningen,

utan äfven få vidkännas ökade kostnader för ålderstillägg,

lärer en förhöjning af förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid

folkskolor och småskolor böra vidtagas. Den ökade kostnaden för

ålderstillägg anser utskottet kunna beräknas till omkring 10,000 kronor.

I följd af de föreslagna bestämmelserna rörande kofoderersättning skulle

åter, då, enligt hvad utskottet inhemta!, antalet ordinarie folkskolelärare

och lärarinnor för närvarande kan beräknas till omkring 5,200, kostna
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 15

den, livad den ordinarie lärarepersonalen beträffar, belöpa sig (ill omkring

350.000 kronor. I fråga om den examinerade extra ordinarie personalen,

hvilken för närvarande utgör omkring 400 personer, skulle kostnaden

utgöra något öfver 25,000 kronor. Med afseende härå anser sig

utskottet böra föreslå, att anslaget för nästkommande år höjes med

400.000 kronor, eller från 3,500,000 kronor till 3,900,000 kronor.

Hvad angår de ändringar i nu gällande författningar, som kunna

påkallas af de beslut, Riksdagen kommer att i ämnet fatta, lär Kongl.

Maj:t icke underlåta att, sedan dessa beslut blifvit inför Kongl. Maj:t

i vederbörlig ordning föredragna, om sådana ändringar förordna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, med anledning

af ofvan omförmälda motioner, hemställa:

l:o) att Riksdagen i de föreskrifter, som nu gälla

beträffande folkskolelärarepersonalens löneförhållanden,

må besluta följande förändrade bestämmelser:

a) att stadgandet derom, att en del af den lön,

som, beräknad till värde af minst 600 kronor, tillkommer

ordinarie lärare eller lärarinna, hvilken efter

undergången godkänd afgångsexamen från seminarium

blifvit i föreskrifven ordning vid folkskola anstäld,

skall utgå i 13 hektoliter 25 liter spanmål in natura

af vissa slag, må upphöra att vara gällande, samt att

föreskriften om samma minimilön må erhålla den förenklade

lydelse, att sådan lärare eller lärarinna skall

åtnjuta i årlig lön minst 600 kronor; med rätt dervid

för skoldistriktet att erhålla statsbidrag efter enahanda

grund, som hittills varit stadgad;

b) att bestämmelsen derom, att åt ordinarie lärare

eller lärarinna bör anskaffas sommarbete och

vinterföda för en ko, eller ock, der hinder eller svårighet

af lokala eller andra förhållanden derför möter,

minst värdet af 8 hektoliter 25 liter spanmål af visst

slag i ersättning lemnas, likaledes må upphöra att

gälla, samt att i stället godtgörelse för ifrågavarande

naturaprestation skall under benämning »ersättningför

kofoder» utgå med 100 kronor för år, med rätt

för skoldistriktet att af statsmedel såsom bidrag härtill

erhålla två tredjedelar af beloppet, eller 66 kronor

67 öre; dock att sådan lärare eller lärarinna,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

hvilken vid den tidpunkt, då stadgandet härom träder

i kraft, erhåller kofoder in natura eller ersättning

derför till högre belopp än 100 kronor för år, må

vara berättigad att vid sådan förmån bibehållas, hvad

ersättningen vidkommer dock ej längre än hvartill

beslutet eller öfverenskommelsen om sådan ersättning

föranleder, men att skoldistriktet äfven i dessa fall

må ega rättighet att åtnjuta nyssnämnda statsbidrag

66 kronor 67 öre för år;

c) att ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,

som i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort

under fem år, skall för åtta månaders undervisning

af i skolåldern varande barn i lön erhålla minst 700

kronor jemte stadgade naturaförmåner eller ersättning

derför, med rätt för skoldistriktet att till nämnda lön

såsom bidrag af statsmedel erhålla två tredjedelar af

beloppet, eller 466 kronor 67 öre;

d) att till aflönande af hvarje annan examinerad, vid

folkskola antagen lärare eller lärarinna, som i årlig

lön erhåller, förutom husrum och vedbrand eller ersättning

derför, minst 600 kronor, skoldistrikt skall

eg a, derest läraren eller lärarinnan meddelar undervisning

i skolan minst åtta månader af året, att af

statsmedel bekomma ett årligt bidrag, motsvarande

två tredjedelar af den lön, läraren eller lärarinnan,

förutom husrum och vedbrand, eller ersättning derför,

åtnjuter, hvilket bidrag dock ej må öfverstiga 466

kronor 67 öre;

2:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall

till hvad utskottet sålunda under l:o) 5), c) och d) hemstält,

må höja förslagsanslaget till lönetillskott åt

lärare vid folkskolor och småskolor från 3,500,000 kronor

till 3,900,000 kronor, eller med 400,000 kronor; samt

3:o) att motionerna i öfrigt icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 april 1891.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. A. BOSTRÖM.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande, N:o 4.

17

Reservationer:

af herr C. E. Casparsson, hvilken anfört följande:

»Då de under åttonde hufvudtiteln utgående anslag synas mig företrädesvis

böra anvisas'' för befrämjandet af sådana vigtiga kulturändamål,

Indika endast genom statens mellankomst kunna vinnas, och då

jag till dylika kulturuppgifter icke kan hänföra anskaffandet af nödigt

»kofoder», har jag icke kunnat dela utskottets uppfattning om lämpligheten

af att på framställning af enskild motionär för nämnda ändamål

öka hufvudtitelns utgifter med 350,000 kronor. De tvister mellan

löntagare och löngifvare, som frågan om kofodrets utgörande framkallat,

torde hafva sin egentliga grund i saknaden af tydliga bestämmelser

om så väl den qvantitativa beräkningen af detsamma som om

sättet, under vissa förhållanden, för dess utgörande. Förebyggandet af

dylika tvister synes mig rätteligen vara att söka i noggrannare och förtydligande

bestämmelser härutinnan, för Indika bestämmelsers uppsättande

vägledning finnes i af Kongl. Maj:t i detta afseende redan

gifna prejudikat. Att i penningar omsätta denna naturaprestation och

till större delen öfverflytta den på statsverket synes mig så mycket

mindre tillrådligt, som »kofoder» — d. v. s. hö" och halm — utan

nämnvärd olägenhet kan i alla landtkommuner presteras, och om anskaffandet

af »sommarbete» må på en del ställen kunna medföra svårigheter,

så torde i dessa fall denna naturaprestation lämpligen kunna

utbytas mot en i förhållande till betestiden utgående ersättning i foder

eller i penningar.

Skulle åter en kommun anse lämpligare att utbyta äfven kofodret

mot ersättning i penningar, så torde, under förutsättning att foderqvantiteten

först blifvit vederbörligen bestämd, ett dylikt medgifvande icke

kunna medföra några olägenheter, då de länsvis upprättade markegångstaxorna

lemna tillräcklig ledning för uppskattningen af ersättningsbeloppet,

livilket på detta sätt blefve ett säkrare uttryck af de vexlande,

lokala prisförhållandena, än ett för hela riket fastslaget penningbelopp.

Under förhoppning, att Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att, med aktgifvande

å så väl löntagarens som löngifvaréns rätt och bästa, till Riksdagen

göra framställning om den omtvistade frågans lösning på ett för

statsverket mindre betungande sätt än det här af utskottet föreslagna,

får jag å utskottets under punkten l:o mom. b) gjorda hemställan yrka

afslag samt tillika hemställa, att den i punkten 2:o tillstyrkta förhöjninBih.

till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami 2 Afd. 4 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

gen i förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och

småskolor måtte begränsas till 50,000 kronor, och anslaget således höjas

från 3,500,000 kronor till 3,550,000 kronor»;

af herr A. A. Lilienberg, som ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till herr Henricsons motion, i hvad den afser ett andra lönetillägg

för ordinarie folkskole-lärare och lärarinna, dock att kommunerna icke

borde erhålla statsbidrag till ett sådant lönetillägg till högre belopp

än två tredjedelar deraf; och

af herr O. H. L. Claeson i fråga om den del af motiveringen,

deri yttras, att bifall till herr Holmgrens förslag om ändring af den

proportion, i hvilken staten och kommunerna nu i allmänhet bidraga

till folkskolelärarepersonalens aflönande, skulle medverka till att gifva

den på kommunal grund hvilande folkskolan karakteren af att vara en

statsinstitution.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:87 Skrifvelse till Konungen, angående vissa förändringar i de med afseende å folkskolelärarepersonalens löneförhållanden gällande föreskrifter m. m. s. 1 i texten